Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1938 kl. 1 e. in.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 19 kap. 10 §
och 21 kap. 10 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om
delning av jord d landet, m. m., dels ock väckt motion
angående kungörande av ägodelningsrätts sammanträde.
Genom en den 25 februari 1938 dagtecknad proposition, nr 144, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 19 kap. 10 § och 21 kap. 10 § lagen den 18
juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet.
Härigenom förordnas, att 19 kap. 10 § och 21 kap. 10 § lagen den 18 juni
1926 om delning av jord å landet1 skola erhålla följande ändrade lydelse:
19 kap.
10 §.
Bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättningen,
skall, där gränsen förut blivit i laga ordning bestämd, vid förrättningen
ej äga rum med mindre det påfordras å någondera sidan eller av lantmätaren
aktas nödigt. Är gränsen ej i laga ordning bestämd, skall gränsbestämning
ske; dock att där gränsen tillkommit genom jordavsöndring och är
tydligt utmärkt på marken samt å karta, som upprättats vid avsöndringen,
upptagen i överensstämmelse med sträckningen på marken, gränsbestämning
skall ske allenast på därom framställt yrkande.
Är fråga--— beslut fastställd.
21 kap.
10 §.
Angående sammanträde —--till sammanträdet
I besvärsmål samt i mål angående tvist, som underställts enligt 3 kap. 12 §
eller 19 kap. 15 §, så ock eljest, där ej sakägares närvaro vid sammanträdet
1 Ändrad lydelse av 19 kap. 10 §, se SFS 1931: 144.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 38. 1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
uppenbarligen är utan betydelse för målets avgörande, läte ägodelningsdomaren
därjämte sist fjorton dagar före sammanträdet för befordran med
posten avlämna tjänsteskrivelser med underrättelse om sammanträdet till
varje känd sakägare. Angår målet samfällighet, vari flera fastigheter med
skilda ägare hava del, och finnes för samfälligheten känd styrelse eller annan,
som är satt att den förvalta, erfordras ej underrättelse till de särskilda
delägarna i samfälligheten, utan må underrättelsen sändas till ledamot av
styrelsen eller till förvaltaren; och vare denne, där han ej äger att själv föra
talan för samfälligheten, delägarna ansvarig för att underrättelsen tillställes
någon, som äger behörighet härtill, eller, örn sådan ej finnes, kommer till
delägarnas kännedom. Finnes ej känd styrelse eller förvaltare och äga flera
än tio fastigheter med skilda ägare del i samfälligheten, må underrättelsen
sändas till en av delägarna att vara för dem alla tillgänglig. Äro eljest sakägarna
å någon sida flera än tio, må ock för enahanda ändamål underrättelse
sändas till allenast en av dessa. Delgives underrättelse på sådant sätt, som
i tredje och fjärde punkterna sägs, skall uppgift om vem underrättelsen tillställts
intagas i kungörelsen om sammanträdet; och skall kungörelsen anslås
i socken- eller rådstugan eller å annan lämplig plats inom kommunen.
Varder å ägodelningsrätts sammanträde mål uppskjutet till senare sammanträde
och har tiden för detta tillkännagivits i uppskovsbeslutet, skall
vad i andra stycket föreskrivits örn underrättelse till sakägare icke äga tilllämpning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938; dock skola bestämmelserna i 21
kap. 10 § andra och tredje styckena icke äga tillämpning beträffande sammanträde,
varom kungörelse utfärdats före lagens ikraftträdande.
Lag
angående ändrad lydelse av 8 § sista stycket lagen den 18 juni 1925
(nr 334) om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under
nyttjanderätt upplåtet område.
Härigenom förordnas, att 8 § sista stycket lagen den 18 juni 1925 örn rätt i
vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet
område skall erhålla följande ändrade lydelse:
I fråga om bestämmande av gräns mot fastighet, som ej ingår i förrättningen,
gäde vad om avstyckning är för motsvarande fall stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
3
I samband nied denna proposition har utskottet till behandling förehaft en
före propositionens avlämnande inom andra kammaren av herr Hällgren
väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 210, vari hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla örn utredning och förslag till sådana
ändrade bestämmelser för kungörande av ägodelningsrätts sammanträde,
att enskilda parter på ett mera effektivt sätt än nu är fallet erhålla kännedom
därom.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för det i propositionen framlagda
förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse för desamma icke lämnas
nedan, hänvisa till propositionen. I fråga om motionens närmare innehåll
hänvisas till motionen.
Gränsbestämning i samband med avstyckningsförrättning.
Enligt 19 kap. 10 § första stycket jorddelningslagen skall bestämmande av
gräns mot fastighet, som ej ingår i avstyckningsförrättning, ej äga rum såvida
det ej påfordras å någondera sidan eller av lantmätaren aktas nödigt.
Detta stadgande har tidigare i regel tillämpats så, att ehuru avstyckningsområdet
varit beläget intill en icke i laga ordning bestämd gräns för stamfastigheten,
gränsbestämning icke företagits, om gränsen funnits vara tydligt
utmärkt på marken och icke föremål för tvist. Under senare år har
emellertid en strängare tolkning av lagrummet kommit till synes i praxis.
Det har sålunda ansetts, att gränsbestämning alltid skall ske då avstyckningsområdet
är beläget intill en icke i laga ordning bestämd gräns för stamfastigheten.
De vanligaste slagen av dylika, icke bestämda gränser äro gränser för
lägenheter, som tillkommit genom jordavsöndring.
Enligt 8 § sista stycket i lagen örn rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område må bestämmande av gräns
mot fastighet, som ej ingår i förrättningen, ske på yrkande av jordägare å
någondera sidan ävensom där det av lantmätaren aktas nödigt. Därvid
skall förfaras på sätt stadgas örn sådan åtgärd i samband med avstyckning
i motsvarande fall.
Efter hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 35) anhöll 1937 års
riksdag i skrivelse den 30 april 1937 (nr 237), att Kungl. Majit ville efter
den ytterligare utredning, som kunde vara erforderlig, taga under övervägande.
huruvida och i vad mån gällande stadganden om gränsbestämning i
samband med avstyckningsförrättning borde ändras i syfte att möjliggöra
ett enklare och billigare förfarande vid sådan förrättning.
Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, anför örn de ifrågasatta
lagändringarnas innebörd:
Enligt den praxis som utvecklats på senare tid vid tillämpningen av 19 kap.
10 § första stycket jorddelningslagen har gränsbestämning i regel alltid verkställts
så snart avstyckat område berörts av en ej i laga ordning bestämd
gräns. Denna avvikelse från tidigare friare tillämpning av lagrummet bär,
såsom av den i ärendet förebragta utredningen torde framgå, ej sällan kom
-
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
mit att medföra olägenheter för sökandena i form av dels tidsutdräkt med
avseende å förrättningarnas handläggning och fastställelse och dels ökning
av förrättningskostnaderna. I anledning härav synes en ändring av förevarande
lagrum i syfte att, utan eftersättande av säkerheten, förenkla gränsbestämningsförfarandet
i nu åsyftade fall böra övervägas. Detta har jämväl
förordats i samtliga i ärendet avgivna utlåtanden.
Ett eftergivande av skyldigheten att verkställa gränsbestämning torde — -—
—- böra ifrågakomma allenast i de fall, då fråga är örn icke i laga ordning
bestämd gräns, vilken tillkommit genom jordavsöndring i samband varmed
karta upprättats. Dessa gränser, vilka i stor utsträckning tillkommit relativt
sent, redovisas i regel med tillfredsställande noggrannhet å avsöndringskartorna
och äro ofta tydligt utmärkta å marken. Villkoret för att kravet på en
gränsbestämning skall kunna eftergivas torde böra vara, att gränsen är tydligt
utmärkt på marken samt å den vid avsöndringen upprättade kartan upptagen
i överensstämmelse med sträckningen å marken. Någon fordran på
att kartan skall hava upprättats i viss ordning torde däremot icke behöva
uppställas.
I samband med genomförandet av den föreslagna lagändringen synes 19
kap. 10 § första stycket jorddelningsiagen böra undergå viss redaktionell
jämkning. Härjämte torde---8 § sista stycket lagen den 18 juni 1925
om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område böra ändras så att däri hänvisas till förstnämnda lagrum.
Kungörande av ägodelningsrätts sammanträde.
Enligt 21 kap. 10 § jorddelningslagen åligger det ägodelningsdomaren att,
då sammanträde med ägodelningsrätt skall hållas, därom utfärda kungörelse,
i vilken skola angivas de mål, som skola förekomma vid sammanträdet.
Kungörelsen skall sist fjorton dagar före sammanträdet uppläsas i kyrkan för
den eller de församlingar, där jord, varom fråga är, ligger. Ägodelningsdomaren
skall inom samma tid kalla ägodelningsnämndemän, allmänna ombud
och, där så prövas erforderligt, förrättningslantmätaren till sammanträdet.
Sedan kungörelse och kallelse ägt rum i behörig ordning får, enligt 30 §
samma kapitel, mål som inkommit till ägodelningsrätten annorledes än genom
stämning företagas till handläggning och avgörande utan hinder av
delägares, allmänt ombuds eller förrättningslantmätarens utevaro.
På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 13) anhöll 1936 års
riksdag i skrivelse den 22 februari 1936 (nr 32), att Kungl. Majit måtte för
riksdagen framlägga förslag till sådan ändrad lydelse av 21 kap. 10 § jorddelningslagen,
att därigenom större trygghet vunnes, att sakägare erhölle
kännedom om tid och plats för ägodelningsrätts sammanträde samt om de
mål, som därvid skulle förekomma.
Det i propositionen framlagda förslaget innebär, att — jämte det att det
nuvarande uppläsandet i kyrka av kungörelsen örn sammanträdet bibehålies
— sakägarna skola genom ägodelningsdomarens försorg i viss omfattning
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
5
erhålla personliga underrättelser om sammanträdet. Sålunda skola dylika
underrättelser alltid avsändas till sakägarna i mål, som underställts enligt 3
kap. 12 § eller 19 kap. 15 § jorddelningslagen, och i besvärsmål samt därjämte
i övriga mål, såvida icke sakägares närvaro vid sammanträdet uppenbarligen
är utan betydelse för målets avgörande Med sakägare avses naturligen icke
den vilken -—- ehuru delägare i ett skifteslag eller eljest berörd av jorddelningsförrättningen
— dock icke är part i det mål, som är föremål för ägodelningsrättens
prövning. Att underrättelser icke äro erforderliga i stämningsmål
har icke ansetts behöva särskilt utsägas i lagtexten.
Om målet angår samfällighet, vari flera fastigheter med skilda ägare hava
del, och det för samfälligheten finnes känd styrelse eller annan, som är satt
att förvalta samfälligheten, erfordras ej underrättelse till de särskilda delägarna,
utan underrättelsen får sändas till ledamot av styrelsen eller till förvaltaren.
Örn det ej finnes känd styrelse eller förvaltare och flera än tio fastigheter
med skilda ägare ha del i samfälligheten, får underrättelsen sändas till en av
delägarna att vara tillgänglig för dem alla. Äro eljest sakägarna å någon
sida flera än tio, får även underrättelse sändas till endast en av dem. Delgives
underrättelse på sådant sätt som nu sagts, skall uppgift örn vem underrättelsen
tillställts intagas i kungörelsen om sammanträdet, varjämte kungörelsen
skall anslås i socken- eller rådstugan eller å annan lämplig plats
inom kommunen.
Då mål icke kan å ägodelningsrättens sammanträde föras till slut utan
uppskjutes till annat sammanträde, äro personliga underrättelser till sakägarna
icke erforderliga, därest tiden för det senare sammanträdet tillkännagivits
vid det förra.
Utskottet har vid sin granskning av Kungl. Maj:ts förslag icke funnit anledning
till erinran mot detsamma. De synpunkter, som föranlett den före
propositionens avgivande väckta motionen II: 210, synas hava på ett tillfredsställande
sätt beaktats i Kungl. Maj:ts förslag i vad det avser kungörande
av ägodelningsrätts sammanträde.
Utskottet får därför hemställa,
1) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas,
2) att motionen 11:210 måtte anses besvarad genom vad
utskottet sålunda hemställt.
Stockholm den 5 april 1938.
Utskottet.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 38.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Hagman, P. Sandström, Heiding, Knut Petersson*,
Olof Carlsson, Sten och Ekströmer;
från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Skoglund*, Pettersson i Hällbacken,
Hallagård, Hermansson, Thorell* och Barnekow.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
381490