Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1938 kl. 9 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utsträckt tillämpning
av lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa
jordbruk.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom
riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nämligen motionen
nr lil i första kammaren av herrar Per Andersson och Sten samt motionen
nr 77 i andra kammaren av herr Persson i Norrby.

I motionen I: lil har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och framläggande av förslag till sådan ändring
av lagen angående uppsikt å vissa jordbruk, att lagen i fråga jämväl kommer
att gälla för stiftelser.

Motionen 11:77 utmynnar i en hemställan, att lagen angående uppsikt å
vissa jordbruk utsträckes till att även omfatta jordbruk av i lagen avsett slag
med under 4 hektar inrösningsjord.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna.

över motionen I: lil har utskottet berett jordbrukskommissionerna i Västernorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län tillfälle att yttra sig. För innehållet
i de yttranden, som till följd härav inkommit, redogöres nedan.

Motionen II: 77.

Lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa jordbruk stadgar i 1 §,
att, örn brukningsdel är av den beskaffenhet och omfattning och tillhör
sådan ägare, att med avseende å arrende därav gäller norrländska arrendelagen
eller vad i nyttjanderättslagen är särskilt stadgat örn jordbruksarrenden
under bolag och med dem likställda jordägare, uppsikt skall hållas däröver
att brukningsdelen ej vanhävdas vare sig därigenom att jordbruket så
vanskötes, att dess vidmakthållande äventyras, eller därigenom att nödiga
byggnader bortföras eller lämnas utan underhåll. För uppsiktens utövande
skall för varje hushållningssällskaps verksamhetsområde finnas en jordbrukskommission
(4 §).

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sand. 2 avd. Nr 32.

1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

De särskilda bestämmelserna om jordbruksarrenden under bolag och med
dem likställda jordägare (ekonomiska föreningar och vissa enskilda personer)
i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom hava (enligt
45 §) avseende å odlad jord till en vidd av minst fyra och högst tjugufem
hektar.

I ingressen till lagen den 25 juni 1909 örn arrende av viss jord d landet i
Norrland och vissa delar av Svealand (norrländska arrendelagen) föreskrives,
att lagen har tillämpning å arrenden, som omfatta högst tjugufem hektar
odlad jord och minst fyra hektar inrösningsjord.

Undantag från tillämpningen av stadgandena i sociala arrendelagen och
norrländska arrendelagen kan under vissa omständigheter medgivas av Konungens
befallningshavande (dispens).

Enligt 11 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet räknas
såsom inrösningsjord duglig åker och äng ävensom därtill odlingsbar
mark av beskaffenhet, läge och omfång att med hänsyn till dessa och i övrigt
föreliggande förhållanden dess odlande anses kunna ske med fördel; all
annan mark räknas såsom avrösningsjord.

I kungörelse den 25 november 1927 (nr 417) hava lämnats närmare föreskrifter
om, bland annat, vad såsom inrösnings- och avrösningsjord bör
räknas.

Sedan 1936 års riksdag på förslag av andra lagutskottet (utlåt, nr 30)
genom skrivelse den 25 april 1936, nr 180, hemställt om utredning beträffande
vissa angivna frågor rörande arrendelagstiftningen, har chefen för
jordbruksdepartementet, efter bemyndigande av Kungl. Majit den 8 maj
1936, tillkallat hovrättsrådet H. E. Anderberg samt riksdagsmännen C. G. L.
Hison Tamm, C. J. Johansson i Uppmälby, A. P. Pettersson i Dahl och K. H.
Falk för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande arrendelagstiftningen.
De sakkunniga hava antagit benämningen 1936 års arrendeutredning.

I direktiven för denna utredning uttalas bl. a.:

Arrendelagstiftningen torde jämväl framdeles, liksom nu är fallet, böra
omfatta dels bestämmelser av mera allmänt gällande art, dels ock av sociala
hänsyn betingade särbestämmelser för vissa slag av jordbruk. Var gränsen
bör gå mellan den allmänna och den sociala arrendelagstiftningens tillämpningsområde
är vanskligt att avgöra. Mot den nuvarande gränsdragningen,
enligt vilken de sociala lagbestämmelserna gälla allenast beträffande viss jord
tillhörig bolag, ekonomiska föreningar eller enskilda så kallade jordspekulanter,
torde anmärkningar med fog kunna riktas. Skäl synas tala för att
även arrendatorer av jord tillhörande andra enskilda personer än de nyssnämnda
beredas det ökade skydd, som den sociala arrendelagstiftningen avser
att skänka. Denna fråga bör alltså bliva föremål för utredningens uppmärksamhet.
Erinras må härvid, att enligt jordsakkunnigas förslag ifrågavarande
lagstiftning i vissa delar skulle omfatta varje torp eller annan till
huvudgård hörande jordbrukslägenhet ävensom hemman, sorn lode under

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

3

huvudgård, samt annan jord, vilken utan andra avbrott än av tillfällig beskaffenhet
varit upplåten på arrende under mer än trettio år i följd närmast
före upplåtelsen. Möjligheterna för en utvidgning av den sociala arrendelagstiftningens
tillämpningsområde enligt dylika linjer synas ånyo böra undersökas.
Men även andra tänkbara utvägar till en lösning av problemet i åsyftad
riktning böra naturligtvis prövas. Vidare synes ett övervägande böra ske,
huruvida ej den undre gränsen för arrenden, å vilka de sociala lagbestämmelserna
skola äga tillämpning, borde sänkas, så att även innehavare av
mindre arrendelägenheter och torp kunna inbegripas under bestämmelserna
i fråga.

I utredningsuppdraget borde enligt direktiven naturligtvis även ingå att
överväga och avgiva förslag till ändringar, som av utredningen kunde finnas
påkallade, jämväl i andra författningar än nyttjanderättslagen och den
norrländska arrendelagen, i den mån de ägde samband med eller eljest anknöte
till förevarande lagstiftning, såsom 1927 års lag angående uppsikt å
vissa jordbruk.

Efter förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 46) har riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit den 23 maj 1936, nr 259, anhållit, att Kungl. Majit ville
låta verkställa utredning, huruvida och på vad sätt det är lämpligt att ändra
bestämmelserna i de sociala arrendelagarna örn minimiarealen för de jordbruk,
som falla under lagarna, i syfte att åstadkomma sådana arealbestämmelser,
att lagarna bliva tillämpliga å fastigheter, vid vilka arrendatorn av
jordbruket kan erhålla sin huvudsakliga bärgning, oavsett beskaffenheten av
de ägoslag, som ingå i jordbruksenheten, samt för riksdagen framlägga de
förslag, vartill utredningen kan giva anledning.

Andra lagutskottet framhöll i sitt berörda utlåtande, nr 46, att på grund
av det nära samband, som förefunnes mellan de sociala arrendelagarna och
uppsiktslagen, vore gränsdragningen mellan fastigheter, för vilka de särskilda
sociala arrendebestämmelserna skulle gälla, och andra fastigheter
av betydelse jämväl för frågan om de fastigheter, som skulle vara underkastade
uppsiktslagen.

Genom beslut den 8 juli 1936 har Kungl. Majit uppdragit åt 1936 års
arrendeutredning att i samband med den utredning, som anförtrotts densamma,
upptaga de i skrivelsen nr 259 omförmälda spörsmålen till behandling.
ii

Enligt uppgift i riksdagsberättelsen beräknas arrendeutredningens arbete
kunna slutföras under innevarande år.

Motionen I: lil.

I motionen ifrågasättes att utsträcka uppsiktslagen till att omfatta även
stiftelser.

En kortfattad redogörelse för uppsiktslagens innehåll samt tillämplighetsområdet
för de sociala arrendelagarna, till vilka uppsiktslagen ansluter sig,
bar lämnats å sid. 1 och 2 i detta utlåtande.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

I detta sammanhang torde böra erinras örn att lagen den 18 juni 1925
angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva fast
egendom är sedan den 11 juni 1932 tillämplig å stiftelse.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 41) hemställde 1931 års riksdag
i skrivelse den 30 maj 1931, nr 323, att Kungl. Majit måtte föranstalta
om fortsatt utredning rörande utvidgning av 1925 års lag angående förbud
i vissa fall för bolag och förening att förvärva fast egendom ävensom av
den norrländska arrendelagen och uppsiktslagen att omfatta jämväl vissa
stiftelser samt för riksdagen snarast möjligt framlägga det förslag, vartill
utredningen kunde giva anledning.

I proposition, nr 191, till 1932 års riksdag framlades förslag till lag örn
ändring i 1925 års ovannämnda lag, avseende bl. a. lagens utvidgning till att
avse även stiftelser. I denna proposition uttalade föredragande departementschefen,
statsrådet Gärde, att den i riksdagens ovannämnda skrivelse nr 323
berörda frågan örn utvidgning av den norrländska arrendelagen och uppsiktslagen
att omfatta vissa stiftelser krävde ingående utredning och vore
icke av den brådskande beskaffenhet, som spörsmålet örn ändring i förbudslagen.

Detta uttalande lämnades av andra lagutskottet (utlåt, nr 34), som behandlade
propositionen, samt av riksdagen utan erinran.

Utskottet får vidare erinra örn de ovan (sid. 2 och 3) återgivna delarna av
direktiven för 1936 års arrendeutredning, vilka torde vara av intresse jämväl
i förevarande sammanhang.

Såsom utskottet ovan erinrat hava jordbrukskommissionerna i Västernorrlands,
Jämtlands och Västerbottens län yttrat sig över nu förevarande motion.
De hava samtliga tillstyrkt motionen samt därvid i huvudsak anfört
följande.

Jordbrukskommissionen i Västernorrlands län.

Enligt kommissionens mening borde stiftelse, som med äganderätt innehar
jordbruks- eller skogsfastighet, anses likställd med bolag. Någon skillnad
mellan fastigheter tillhöriga det ena eller andra slaget av förenämnda ägare,
vare sig det gäller fastigheternas beskaffenhet och bebyggelse eller sättet för
deras utarrendering, förefinnes icke. Inom kommissionens verksamhetsområde
förekommande fastigheter tillhöriga stiftelser hava i de allra flesta fall
tidigare tillhört bolag, antingen direkt eller genom bulvan. Fastigheterna,
som till övervägande del utgöras av vanliga bondehemman, äro i allmänhet
utarrenderade.

Inom Västernorrlands län förekomma, såvitt kommissionen har sig bekant,
tvenne stiftelser, vilka äro ägare till jordbruks- och skogsfastigheter.
Av dessa har den ena genom skrivelse till kommissionen ifrågasatt örn stiftelsens
fastigheter äro underkastade uppsiktslagen. Några åtgärder för en
rättslig prövning av ifrågavarande spörsmål hava hittills icke vidtagits.

Ehuru kommissionen alltså på grund av vad ovan anförts är av den me -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

5

ningen, att lagen den 27 juni 1927 angående uppsikt å vissa jordbruk redan
med nuvarande lydelse är gällande jämväl för stiftelser, synes emellertid med
hänsyn till den tveksamhet, som i fråga därom är rådande, en lagändring i
förtydligande syfte vara erforderlig.

På grund härav beslöt kommissionen enhälligt tillstyrka bifall till motionen.

Jordbrukskommissionen i Jämtlands län.

Motionärerna hava framhållit att det inom en del av de norrländska länen
funnes ett icke obetydligt antal fastigheter, vilka tidigare utgjort s. k.
bulvanfastigheter, men som numera förvärvats av bolagen mer eller mindre
närstående stiftelser, exempelvis tillkomna för förvaltning av dessas pensionsfonder
o. s. v. Dessa förvärv hade skett, innan förbud för stiftelser
att förvärva fast egendom blev lagfäst.

Även inom Jämtlands län förekommer ett stort antal dylika fastigheter.

Några av dessa fastigheter hava befunnits vanhävdade, men har Jordbrukskommissionen
ansett sig sakna befogenhet att ingripa mot ägarna enligt
uppsiktslagen. I ett fall har emellertid rättelse vunnits genom förhandlingar
med styrelsen för vederbörande stiftelse. Då det med nuvarande lagbestämmelser
torde vara uppenbart att stiftelser tillhöriga fastigheter icke falla
under uppsiktslagen, men efter bildandet av ovan nämnda pensionsstiftelser
tillräckliga skäl för ett sådant undantag knappast torde förefinnas, får Jordbrukskommissionen
tillstyrka bifall till motionen.

Jordbrukskommissionen i Västerbottens län.

Motionärerna framhålla, att av bestämmelserna i lagen om uppsikt å vissa
jordbruk ej med full tydlighet framgår, att lagen i fråga är gällande beträffande
sådana fastigheter, som ägas av stiftelse.

Av ordalydelsen i § 1 av uppsiktslagen och de lagar vartill den hänvisar
synes det jordbrukskommissionen, som vore uppsiktslagen ej tillämplig å
stiftelse sådan, som i motionen avses. Särskilt synes detta framgå av motiveringen
och departementschefens uttalande till Kungl. Maj:ts proposition
nr 191 vid 1932 års riksdag örn ändring av 1925 års förbudslag.

Erfarenheten har visat, att jordbruksfastigheter tillhöriga stiftelse av
ifrågavarande art, och vilka befunnits i vanhävd, icke kunnat bliva föremål
för jordbrukskommissionens ingripande, då kommissionen ej ansett sig äga
befogenhet härtill.

Under sista åren har inom Västerbottens län ett flertal avstyckade jordbruksfastigheter
av stiftelser försålts till förutvarande arrendatorer.

Inom de norrländska länen finnas emellertid fastigheter, som tillhöra
stiftelser och som äro av den beskaffenhet, att de icke böra undandragas
uppsiktslagens bestämmelser.

Jordbrukskommissionen tillstyrker motionen.

De i motionerna berörda spörsmålen om utsträckt tillämpning i vissa Utskottet.
hänseenden av lagen angående uppsikt å vissa jordbruk äro otvivelaktigt
förtjänta av statsmakternas uppmärksamhet.

Såsom framgår av utskottets redogörelse har åt särskilda sakkunniga —

1930 års arrendeutredning — uppdragits att verkställa utredning och avgiva
förslag rörande arrendelagstiftningen. I direktiven för de sakkunnigas arbete
framhålles, att det vore vanskligt att avgöra, var gränsen borde gå mellan

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 32.

den allmänna och den sociala arrendelagstiftningens tillämpningsområde.
Mot den nuvarande gränsdragningen, enligt vilken de sociala arrendebestämmelserna
gällde allenast viss jord tillhörig bolag, ekonomiska föreningar
eller enskilda s. k. jordspekulanter, kunde enligt direktiven anmärkningar
med fog riktas. Denna fråga borde bliva föremål för utredningens uppmärksamhet.
Vidare syntes ett övervägande böra ske, huruvida ej den undre
gränsen för arrenden, å vilka de sociala lagbestämmelserna skulle äga tilllämpning,
borde sänkas, så att även innehavare av mindre arrendelägenheter
och torp kunde inbegripas under bestämmelserna i fråga. I uppdraget borde
enligt direktiven även ingå att överväga av utredningen påkallade ändringar
jämväl i andra författningar än nyttjanderättslagen och den norrländska
arrendelagen i den mån de ägde samband med eller eljest anknöte till förevarande
lagstiftning, såsom 1927 års lag angående uppsikt å vissa jordbruk.

Sedermera har Kungl. Maj:t till arrendeutredningen för övervägande överlämnat
en skrivelse från 1936 års riksdag, vari anhållits örn utredning, huruvida
och på vad sätt det vore lämpligt att i närmare angivet syfte ändra bestämmelserna
i de sociala arrendelagarna om minimiarealen för de jordbruk,
som folie under lagarna.

Det råder otvivelaktigt ett mycket nära samband mellan uppsiktslagen
och de sociala arrendelagarna. Enligt vad utskottet inhämtat äro de i
motionerna berörda spörsmålen föremål för övervägande inom 1936 års
arrendeutredning, vilken beräknas komma att avsluta sitt arbete under innevarande
år. Då utskottet förutsätter, att dessa frågor inom utredningen ägnas
den uppmärksamhet, de otvivelaktigt förtjäna, har utskottet icke funnit
anledning föreslå riksdagen att i anledning av motionerna göra någon framställning
till Kungl. Maj:t.

Utskottet får sålunda hemställa,

1) att motionen II: 77 icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd;

2) att motionen 1:111 icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 29 april 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm*, P. Sandström,1 Knut
Petersson, John Gustavson och Sten;

från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken*, Hallagård*,
Molander* och Sandström i Härnösand, fröken Andersson samt herrar Holm och
Barnekow.

1 Närvarande endast vid behandlingen av motionen I: lil.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte, Stockholm 1938

816468