Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
11
Kr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1938 kl. 9 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående privilegierad inkomst
enligt lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 296,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindahl m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta ett tillägg till 7 § första stycket av folkpensioneringslagen
av den innebörd, att en viss del av gift mans arbetspension skall
räknas tillkomma hustrun.
I fråga örn de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet,
i den mån redogörelse för desamma ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen.
Enligt 6 § 2 mom. i lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering utgår
jämte grundpension tilläggspension med resp. 250, 350 och 450 kronor i
resp. första, andra och tredje ortsgruppen med avdrag av sju tiondelar av
den pensionsberättigades årsinkomst i vad den må överstiga 100 kronor.
7 § första och sista styckena i nämnda lag äro av följande lydelse:
Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör med nedan nämnda avvikelser all
den inkomst, som någon skäligen kan antagas komma att tillsvidare årligen
åtnjuta. Såsom inkomst räknas icke folkpension och ej understöd, som
någon på grund av skyldskap eller svågerlag må vara föranledd att utgiva,
i den mån det icke överstiger en med hänsyn till understödstagarens behov *
skälig försörjning. Pension eller understöd, som utgår på grund av gåva,
testamente eller försäkring, vilken icke är i lag föreskriven, eller ock, utan
samband med olycksfall i arbetet, på grund av egen eller anhörigs förutvarande
arbetsanställning, räknas ej heller såsom inkomst, i den mån beloppet
sammanlagt icke överstiger
i ortsgrupp 1 .............................. 300 kronor,
» s 2.............................. 350 » ,
» > 3 400 »
I fråga örn äkta makar skall årsinkomsten för envar av dem beräknas ut
göra
hälften av deras sammanlagda årsinkomst och värdet av fastighet eller
kapital beräknas utgöra hälften av sammanlagda behållna värdet av makarnas
fastighetsinnehav eller kapital, där ej i särskilda fall pensionsstyrelsen
med hänsyn till föreliggande omständigheter finner beräkning tillsvidare
böra ske såsom för ogift person.
Enligt lagen den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring skulle pension,
som utginge på grund av frivillig försäkring hos pensionsstyrelsen,
intill ett belopp av 300 kronor örn året vara undantagen från inkomstupp
-
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
skattningen vid bedömandet av rätt till pensionstillägg. Understöd från
Vadstena krigsmansliuskassa m. fl. likartade inrättningar skulle helt lämnas
ur räkningen vid inkomstuppskattningen.
1928 års pensionsförsäkringskommitté föreslog, att dylikt privilegierande
av vissa inkomstslag skulle äga rum i ökad omfattning, nämligen så att pension
eller understöd utgående på grund av 1) förutvarande arbetsanställning,
2) gåva eller testamente, eller 3) försäkring, som icke är i lag föreskriven,
skulle intill ett sammanlagt belopp av 300, 350 eller 400 kronor, allt efter
ortsgrupp, undantagas från inkomstuppskattningen.
I proposition nr 217 till 1935 års riksdag med förslag till lag örn folkpensionering
m. m. följdes kommittéförslaget i denna punkt. I nämnda proposition
anförde föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bl. a.:
I fråga om arbetsgivarpensioner är det ... allmänt omvittnat, att de nuvarande
bestämmelserna om avdrag för inkomst visat sig mycket besvärande.
Den omständigheten, att pensioner som en arbetsgivare tillförsäkrar sina anställda
föranleda avdrag å dessas pensionstillägg, orsakar icke allenast missnöje
utan motverkar även arbetsgivarnas benägenhet att ordna sina anställdas
pensionsfråga. I stor utsträckning torde nämligen arbetsgivarna vara
ovilliga att lämna bidrag till de anställdas pensionering, örn bidraget har till
följd att därmed det allmännas bidrag till de anställdas försörjning på ålderdomen
eller vid invaliditet minskas eller uteblir. Erfarenheten har visat, att
nuvarande ordning förhindrar tillkomsten av pensionsanordningar som eljest
skulle ha kommit till stånd. Detta resonemang leder i och för sig icke längre
än till att en särställning synes motiverad för pensionsbelopp, som äro tillkomna
genom arbetsgivares åtgörande. Då det emellertid i praktiken mycket
ofta torde vara ogörligt att särskilja vissa pensionsbelopp, som skulle
vara att tillskriva arbetsgivarnas åtgöranden, från andra, som de anställda
själva åstadkommit, torde den undantagsställning, som på grund av det anförda
må finnas böra tillkomma s. k. arbetsgivarpensioner, böra medgivas
åt alla pensioner, som grunda sig å förutvarande arbetsanställning.---
I själva verket är den starkaste grunden för förslaget att privilegiera arbetsgivarpensioner
och benefika understöd just förhoppningen att därmed
kunna stimulera till anordnande i större omfattning än hittills av pensionsinrättningar
och understödskassor av skilda slag.
Detta motiv för privilegierande av arbetsgivarpensioner och benefika understöd
synes mig tungt vägande. Det kan icke anses rimligt, att folkpensioneringen
anordnas så, att den motverkar pensionering genom enskilt initiativ.
Inför angelägenheten av en ändring därutinnan synas de betänkligheter,
vilka kunna resas mot de ifrågavarande inkomstarternas privilegierande,
främst med hänsyn till den därmed införda olikheten i behandlingen av
skilda pensionstagare, icke böra tillmätas avgörande betydelse.
Särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande över propositionen:
Den av föredragande departementschefen i propositionen (sid. 134 ff.) lämnade
motiveringen för förslaget att åt vissa slag av inkomst inrymma en privilegierad
ställning vid den ekonomiska behovsprövningen synes utskottet
bärande. Då en mera betydande allmän höjning av det avdragsfria inkomstbeloppet
av kostnadsskäl är ogenomförbar, torde d#t endast genom ett inslående
på den väg propositionen anvisar vara möjligt att med rimliga kostnader
13
«
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
undanröja det hinder, som den nuvarande folkpensioneringen genom sina regler
örn ekonomisk behovsprövning visat sig utgöra för pensionering av anställda
genom arbetsgivarnas försorg eller genom deras medverkan. Vid sidan
av arbetsgivarpensionerna synas de övriga föreslagna kategorierna av privilegierad
inkomst icke lika starkt grundade, men mellan de tre i propositionen
såsom priviligierade upptagna grupperna av inkomst består enligt utskottets
mening ett sådant samband, att det är väl försvarligt att låta dem röna enahanda
behandling. Vad beträffar det belopp, intill vilket inkomst av privilegierat
slag skall vara undantagen från inkomstuppskattningen, bör enligt
utskottets uppfattning fästas vikt vid att detta belopp måste tilltagas någorlunda
rundligt, om införandet av regler om privilegierad inkomst skall ha
åsyftad effekt, men att å andra sidan ett undantagande av alltför stora inkomstbelopp
från behovsprövningen kunde medföra stötande olikhet i behandlingen
av skilda inkomsttagare. Med stöd av dessa överväganden finner
utskottet sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i förevarande del med den
inskränkning, som följer av att utskottet avböjt införandet av särskilda regler
för dyrorter.
Särskilda utskottet föreslog, att inkomst av privilegierat slag intill ett belopp
av 300 kronor skulle vara undantagen från inkomstuppskattningen.
Riksdagen anslöt sig till utskottets förslag.
I utlåtande dén 10 januari 1936 över ett av tillkallade sakkunniga den 30
november 1935 avgivet betänkande rörande dyrortsgraderade folkpensioner
hade pensionsstgrelsen ett uttalande av intresse i förevarande sammanhang.
Pensionsstyrelsen yttrade:
I fråga om s. k. privilegierad inkomst är ytterligare att märka, att 7 § lagen
om folkpensionering, ehuru icke fullt tydlig på denna punkt, synes böra tolkas
så, att för vardera av två makar dylik inkomst intill ett sammanlagt belopp
av 300 kronor ej skall räknas som inkomst i lagens mening. Bestämmelserna
härom måste nämligen anses bygga på nu gällande föreskrift i 7 §
första stycket pensionsförsäkringslagen, vilken icke lämnar rum för någon
tvekan i detta hänseende. Med nämnda tolkning bliva för två makar, av vilka
mannen har en arbetsgivarpension på 300 kronor och hustrun en årlig sjukhjälp
till samma belopp, båda dessa inkomster privilegierade. Tillkommer
däremot nämnda båda inkomster mannen, bliva endast 300 kronor privilegierad
inkomst. Då en dylik ojämnhet i lagtillämpningen synes mindre
önskvärd, får styrelsen föreslå, att 7 § ändras därhän, att i fråga örn äkta makar
sammmanlagda beloppet av privilegierad inkomst skall vara det dubbla
av det som gäller för ogift person.
I proposition nr 182 till 1936 års riksdag med förslag angående dvrortsgradering
av folkpensioner, vilken proposition blev av riksdagen avslagen,
uttalade föredragande departementschefen, statsrådet Möller, att det torde
böra omnämnas, att i några yttranden framförts förslag om ändringar i lagen
örn folkpensionering, vilka icke stöde i något samband med den då föreliggande
frågan örn införande av dyrortsgraderade tilläggspensioner. Dylika
förslag torde emellertid enligt departementschefens mening icke böra upptagas
till prövning i det då förevarande sammanhanget. Först sedan visshet
vunnits, att ändringar vore av behovet påkallade, borde frågan örn eventuellt
behövliga jämkningar i den år 1935 beslutade lagstiftningen komma under
omprövning.
14
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
Genom lag den 23 april 1937, varigenom dyrortsgradering av folkpensionerna
infördes, erhöll 7 § i 1935 års folkpensionslag sin gällande lydelse.
I tidskriften »Folkpensioneringen» för år 1937 (häfte 5) finnes intaget ett
meddelande från pensionsstyrelsen till pensionsnämnder och ombud rörande
privilegiering av vissa inkomster. I detta meddelande erinras om innehållet
i 7 § i folkpensioneringslagen, varefter det heter bl. a.:
I fråga om gifta personer skall nämnda bestämmelse, oavsett arn folkpension
beviljas båda makarna eller endera av dem, tolkas så, att för vardera
maken denne tillkommande privilegierad inkomst intill ett sammanlagt beloppav
300 kronor ej skall räknas som inkomst i lagens mening.
Där äkta makar på grund av mannens förutvarande arbetsanställning av
mannens arbetsgivare åtnjuta fri bostad, eventuellt jämte vedbrand och lyse,
betraktas även vad hustrun angår den för henne beräknade inkomsten
av dylik förmån som privilegierad inkomst för henne.
I övrigt må pension eller understöd på grund av mannens förutvarande
arbetsanställning privilegieras endast för mannen. Detta gäller som regel.
Har emellertid arbetsgivaren genom utfästelse eller på annat sätt, som kan
anses tillfredsställande, givit tillkänna sin vilja att i anledning av mannens
förutvarande arbetsanställning visst belopp skall som pension eller understöd
tillkomma hustrun, må beloppet i denna del betraktas, som privilegierad
inkomst för henne.
I motionen anföres, bl. a.:
De relativt höga bördorna för de gifta inkomsttagarna skulle kamma att
verka mindre betungande, örn de uppvägdes av att någon del av mannens
pension, t. ex. V« eller minst det belopp som vid mannens död utgår i änkepension,
finge räknas som privilegierad inkomst för hustrun.
En enskild företagare, som infört pensionering av sina arbetare, kan med
ett penndrag införa den bestämmelsen, att en del av pensionen tillkommer
hustrun och alltså blir privilegierad inkomst för henne. Staten, kommunerna
och de stora enskilda pensionskassorna kunna icke utan mycket betydande,
kanske oöverstigliga svårigheter gå samma väg. Deras pensionärer
hotas därför att framdeles bli särskilt missgynnade, örn inga åtgärder vidtagas.
I detta sammanhang torde böra erinras om kommittén angående pensionering
av i enskild tjänst anställda, vilken beräknas slutföra sitt arbete
under innevarande år, samt örn den i år tillsatta socialvårdsutredningen, vilken
enligt direktiven för dess arbete har till huvuduppgift bl. a. att verkställa
en granskning av lagstiftningen rörande socialförsäkringen.
Utskottet. p)et i motionen berörda spörsmålet är otvivelaktigt förtjänt av uppmärksamhet.
Med hänsyn till den korta tid, som 1935 års lag om folkpensionering
gällt, torde emellertid ytterligare erfarenheter av gällande bestämmelser
om privilegierad inkomst böra avvaktas. Utskottet får vidare erinra därom,
att den i början av innevarande år tillsatta socialvårdsutredningen har
till uppgift bl. a. att verkställa granskning av lagstiftningen angående socialförsäkringen.
Av intresse i förevarande sammanhang torde jämväl vara
de förslag, som under detta år kunna väntas från kommittén angående pen
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
15
sionering av i enskild tjänst anställda. Under föreliggande förhållanden har
utskottet sålunda icke funnit skäl föreslå riksdagen att i anledning av motionen
vare sig besluta ändring i gällande lag om folkpensionering eller göra
någon framställning till Kungl. Maj:t.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 mars 1938.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm*, Hagman, P. Sandström, Knut
Petersson, John Gustavson och Sten;
från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken*, Molander* och Sandström i
Härnösand, fru Nordgren*, herr Gardell* fröken Hesselgren och fröken Andersson samt
herr Holm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.