Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
1
Nr 19.
Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1938 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående rätten till uttagande
av övertidsarbete enligt lagen den 16 maj
1930 örn arbetstidens begränsning.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 70,
vilken behandlats av andra lagutskottet, hava herrar Ericsson i Kinna och
Hermansson hemställt, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla örn skyndsam utredning och förslag till sådan ändring av
lagen den 16 maj 1930 om arbetstidens begränsning, att rätten till uttagande
av övertidsarbete ytterligare begränsades.
I motionen har framhållits bl. a., att övertidsarbetet utgjorde en allvarlig
fara, särskilt inom industrier, som till övervägande del använde sig av kvinnlig
arbetskraft, t. ex. textil- och beklädnadsindustrien. Beträffande de skäl,
som motionärerna i övrigt anfört till stöd för sin hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
I 4 § lagen örn arbetstidens begränsning gives den allmänna regeln, att
arbetsgivare icke må använda arbetare till arbete under längre tid än 8 timmar
av dygnet eller 48 timmar i veckan. Därest denna begränsning av arbetstiden
för vecka icke därigenom överskrides, må dock arbetstiden under
något eller några av veckans dygn utsträckas till högst 9 timmar. Bedrives
arbete med regelbunden skiftindelning, må annan arbetstid tillämpas,
såvitt därigenom icke uppkommer längre sammanlagd arbetstid för en tidrymd
av högst tre veckor, än att den motsvarar 48 timmar i veckan. I de
följande paragraferna angivas åtskilliga undantag från huvudregeln. Sålunda
stadgas i 5 § 1 morn., att om för visst arbete arbetstiden är i väsentlig
mån beroende av årstiden eller väderleken eller på grund av annat förhållande
är av växlande längd, arbetsrådet må, i den mån så prövas påkallat,
medgiva, att arbetstiden allenast begränsas så, att den i genomsnitt för
viss angiven tidrymd kommer att uppgå till högst 48 timmar i veckan. I
2 mom. av samma paragraf utsäges, att om arbete, som bedrives med tre
skiftlag, på grund av synnerliga skäl finnes böra fortgå jämväl under sönoch
helgdagar, arbetsrådet må, i den mån så prövas påkallat, medgiva därför
erforderligt undantag. Enligt 5 § 3—5 mom. må arbetsrådet vidare medgiva
undantag dels beträffande arbete, som fortgår allenast under kortare
tid eller medför synnerligen ringa ansträngning eller tillgodoser ändamål
av synnerligen stort allmänt intresse, dels då i annat fall, än förut nämnts,
undantag från bestämmelse i 4 § prövas påkallat till undvikande av all
Bihang
tilt riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 19.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
varligt missförhållande, dels ock då det av uttalande av arbetarnas sammanslutning
eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det stora
flertalet av de arbetare, som skulle beröras av undantaget, finna detsamma
önskvärt och arbetstiden ej därigenom kommer att oskäligt utsträckas. I
6 § uttalas, att om natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet,
som ej kunnat förutses, vållat avbrott i ett företags drift eller ock medfört
överhängande fara för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom,
arbetare må, i den mån så är nödigt med hänsyn till berörda förhållande,
användas till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts
med stöd av 5 §. Sådant arbete må icke fortsättas längre tid än
två dygn utan att tillstånd därtill sökts hos nämnda myndighet. Vidare äger
arbetsgivare enligt 7 § 1 moni. till sådana förberedelse- eller avslutningsarbeten,
som för driftens ohindrade gång nödvändigtvis måste utföras före
eller efter den allmänna arbetstiden, använda nödigt antal arbetare, vilka
fyllt aderton år, under högst sju timmar i veckan utöver den tid, varunder
de eljest få användas till arbete. Finner arbetsgivare i annat fall än som avses
i 6 § med hänsyn till särskilt förhållande påkallat att använda arbetare
till arbete utöver tid, som angives i 4 § eller kan hava bestämts med stöd av
5 §, är han enligt 7 § 2 mom. därtill berättigad i avseende å arbetare, som
fyllt aderton år, för högst 48 timmar under loppet av fyra kalenderveckor
och 200 timmar under loppet av ett kalenderår. Utsträckt arbetstid enligt
detta moment må även, med iakttagande av motsvarande begränsning, beräknas
för kortare tidrymd än fyra veckor. Är ytterligare eftergift av trängande
behov påkallad, må sådan enligt 3 mom. i samma paragraf meddelas
av arbetsrådet, dock för högst 150 timmar under loppet av ett kalenderår.
Enligt 4 mom. ankommer det på arbetsrådet att pröva i vad mån den, som
fyllt sexton men ej aderton år, må användas till arbete, som avses i 7 §. I fråga
om arbetares skyldighet att utföra övertidsarbete skall enligt 5 morn. gälla
vad därom kan anses vara med arbetsgivaren överenskommet. Det åligger
emellertid arbetsgivaren att tillse, att icke arbetaren genom användande till
dylikt arbete utsättes för överansträngning eller ohälsa. Enligt 9 § 7 mom.
bör arbetsrådet i regel bereda vederbörande arbetsgivare och arbetare tillfälle
att yttra sig samt på lämpligt sätt söka samråd med representanter
för arbetsgivare och arbetare inom verksamhetsområdet i fråga. Beslut, som
avses i 7 § 4 morn., skall såvitt möjligt fattas efter samråd med yrkesinspektionens
chefsmyndighet.
I 19 § lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd föreskrives, att kvinna, som
användes till industriellt arbete, vilket bedrives i sådan omfattning, att å arbetsstället
i regel användas minst tio arbetare, skall för nattvila beredas oavbruten
ledighet från arbetet under minst elva timmar varje dygn. I denna
ledighet skall ingå tiden mellan kl. 10 e. m. och kl. 5 f. m.
I samband med behandlingen av förslaget till arbetstidslag vid 1930 års
riksdag framställdes i en motion yrkande, att 7 § skulle uteslutas. Vidare
föreslogs motionsvis, att i 7 § 3 mom. skulle införas ett stadgande av innehåll,
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
3
att eftergift finge meddelas för högst 28 timmar under loppet av fyra veckor.
Andra lagutskottet avstyrkte i sitt utlåtande nr 15 förslaget om uteslutande av
7 §. Utskottet uttalade vidare, att utskottet ej heller kunde tillstyrka den föreslagna
begränsningen i övertidens beräkning. Då övertid enligt 7 § 3 mom.
finge uttagas endast efter medgivande av arbetsrådet, syntes det utskottet,
som örn denna bestämmelse icke medförde någon risk i skyddsavseende.
Riksdagen gjorde icke någon erinran häremot.
Vid 1931, 1932, 1933, 1934, 1935 och 1936 års riksdagar väcktes genom motioner
i huvudsak överensstämmande förslag örn sådan skärpning av bestämmelserna
angående övertidsarbete, att dylikt medgåves endast då särskilt
tvingande omständigheter förelåge, exempelvis då genom natur- eller olyckshändelse
eller genom annan omständighet, som ej kunnat förutses, fara förelåge
för liv, hälsa eller egendom (11:287 år 1931, 11:60 år 1932, 11:79 år
1933, II: 286 år 1934, II: 337 år 1935 och II: 17 år 1936). På hemställan av
andra lagutskottet (utlåtanden nr 16,1931, 35/1932, 35/1933, 53,1934, 16/1935
och 20/1936) beslöt riksdagen, att motionerna icke skulle föranleda till någon
åtgärd. I sitt sistnämnda utlåtande hänvisade utskottet till vad utskottet anfört
i sitt utlåtande nr 15 vid 1930 års riksdag.
Utskottet tillåter sig här nedan anföra vissa uppgifter rörande arbetstidslagens
tillämpning åren 1933—1937. Till uppgifterna angående övertidsarbete
må anmärkas, att av dem icke framgår i vilken utsträckning arbetsgivare med
stöd av 7 § 2 mom. i lagen — enligt vilket lagrum arbetsrådets medgivande
icke kräves — använt arbetare till sådant arbete.
Ordinarie arbetstid.
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
|
Dagarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit 48 |
11,000 |
10,200 |
9,000 |
7,500 |
7,000 , |
Skiftarbetare, för vilka arbetsrådet medgivit i |
18,100 |
18,000 |
16,000 |
13,000 |
6,000 |
Dag- och skiftarbetare, för vilka arbetsrådet |
8,300 |
8,000 |
8,000 |
7,400 |
7,000 | |
Övertidsarbete.
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
|
Arbetare över 18 år, för vilka arbetsrådet med-givit utsträckt övertid med i medeltal 59 (58 |
2,310 |
6,262 |
7,219 |
8,805 |
7,830 |
Arbetare mellan 16 och 18 år, för vilka arbets-rådet medgivit övertid med i medeltal 68 (62 |
1,063 |
1,627 |
2,205 |
1,956 |
2,731 |
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
Närmare uppgifter i vissa hänseenden rörande den omfattning, i vilken arbetsrådet
under de senaste åren lämnat medgivande till övertidsarbete, lämnas
i följande tabell:
Undantag enligt |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
|||||
Antal fall |
Antal arbetare |
Antal fall |
Antal arbetare |
Antal fall |
Antal arbetare |
Antal fall |
Antal arbetare |
Antal fall |
Antal arbetare |
|
7 § 3 mom. med tillstyr- |
||||||||||
leande av vederbörande |
||||||||||
arbetare eller arbetaror- |
||||||||||
ganisation ............ |
212 |
2,147 |
413 |
4,854 |
531 |
5,003 |
692 |
7,196 |
823 |
7,095 |
= 126,258 |
= 292,268 |
= 333,358 |
= 447,451 |
= 457,842 |
||||||
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
||||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
||||||
7 § 3 mom. utan sådant |
||||||||||
tillstyrkande.......... |
11 |
163 |
62 |
1,408 |
134 |
2,216 |
74 |
1,609 |
44 |
735 |
= 6,521 |
= 79,651 |
= 95,020 |
= 57,906 |
= 37,045 |
||||||
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
||||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
||||||
7 § 4 mom............. |
102 |
1,063 |
194 |
1,627 |
224 |
2,205 |
261 |
1,956 |
325 |
2,731 |
= 65,918 |
= 106,279 |
= 158,730 |
= 139,571 |
= 189,842 |
||||||
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
arbets- |
||||||
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
timmar |
Det övervägande antalet övertidstimmar har under år 1937 förekommit vid
mekaniska verkstäder samt andra järn- och metallvarufabriker, boktryckerier
och bokbinderier, textilfabriker (spinnerier, väverier, färgerier m. m.), skrädderi-
och manufakturfirmor, skeppsvarv, sågar och hyvlerier samt läderfabriker.
Vad särskilt angår textil- och beklädnadsindustrien lämnade arbetsrådet under
år 1937 medgivanden till övertidsarbete enligt 7 § 3 mom. aibetstidslagen
i 147 fall, avseende sammanlagt 1,208 arbetare och 86,394 arbetstimmar.
Medgivanden enligt 7 § 4 mom. i lagen lämnades i 79 fall, avseende tillhopa
796 arbetare och 50,438 arbetstimmar. Enligt uppgift i Sociala meddelanden
1937 nr 6 (sid. 438—439) uppgick antalet inom nämnda industrigren sysselsatta
kvinnor (vuxna och minderåriga) år 1935 till 49,748, motsvarande 71.5
% av hela antalet däri sysselsatta egentliga fabriksarbetare.
I förevarande sammanhang må även erinras, att Kungl. Maj:t genom en
proposition, nr 84, till 1935 års riksdag anhållit örn riksdagens yttrande angående
bl. a. ett av internationella arbetsorganisationens konferens år 1934
antaget förslag till reviderad konvention angående kvinnors nattarbete. Föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, anförde i denna del av propositionen,
att med hänsyn till det förberedande skick, vari ärendet befunne
sig, med prövningen av frågan örn konventionens ratificering tillsvidare torde
få anstå. På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 13) anslöt sig
riksdagen till departementschefens uppfattning i frågan.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
5
Sedan beslut fattats om avlåtande av nyssnämnda proposition, bär Kungl.
Maj:t genom beslut den 15 februari 1935 uppdragit åt socialstyrelsen att inkomma
med utredning rörande kvinnors användande nattetid i industriella
företag till annat än industriellt arbete. Styrelsen har därefter den 29 april
1935 till Kungl. Majit ingivit den begärda utredningen.
Till socialdepartementet har vidare den 9 maj 1935 inkommit en framställning
från vissa personer, i vilken yrkats, att lagen om arbetarskydd icke
måtte ändras i enlighet med nyssnämnda konvention. I stället borde det nu
för kvinnorna inom industrien gällande skyddet mot nattarbete utvidgas att
omfatta jämväl männen. Framställningen är beroende på Kungl. Majits
prövning.
Enligt lagen om arbetstidens begränsning åligger det arbetsgivare att
tillse, att arbetare icke genom övertidsarbete utsättes för överansträngning
eller ohälsa. Motionärerna hava gjort gällande, att övertidsarbete för närvarande
förekomme i sådan utsträckning, att förhållandena, särskilt inom
industrier, som till övervägande del använde sig av kvinnlig arbetskraft,
t. ex. textil- och beklädnadsindustrien, vore ägnade att ingiva allvarliga betänkligheter.
Vid behandlingen inom utskottet av föreliggande ärende har
även anförts, att den fortgående rationaliseringen i förening med övertidsarbete
kunde medföra ökade påfrestningar för arbetarna med ty åtföljande
sociala vådor. Å andra sidan bör beaktas, att konkurrenskraften hos ett
industriföretag i många fall torde vara i väsentlig mån beroende av den
snabbhet, varmed ett visst arbete kan utföras. Stundom lärer förekomma,
att ett arbete måste forceras för att minska betydande olägenheter för beställare
och andra, t. ex. vid reparation av ett havererat fartyg. Yrkeskunnig
extra arbetskraft torde icke alltid vara att tillgå.
Utskottet anser det vara av stor vikt för samhället, att med övertidsarbete
sammanhängande olägenheter såvitt möjligt begränsas. Därvid måste emellertid
en sådan avvägning ske, att icke näringslivets berättigade intressen
åsidosättas. Enligt utskottets mening vore det önskvärt att få till stånd en
förutsättningslös utredning rörande hithörande spörsmål. Genom en dylik
utredning borde klarläggas, under vilka förhållanden övertidsarbete uttages
enligt arbetstidslagen och huruvida jämkningar i rätten att utlaga sådant
arbete kunna vara av omständigheterna påkallade.
Utskottet får sålunda hemställa,
A, att riksdagen, i anledning av förevarande motion, måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville
låta utreda, under vilka förhållanden övertidsarbete uttages
enligt lagen den 16 maj 1930 örn arbetstidens begränsning
och huruvida jämkningar i rätten att uttaga sådant arbete
kunna vara av omständigheterna påkallade, samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kan giva anledning;
ävensom
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 19.
Utskottet.
2
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 19.
B. att förevarande motion, i den mån den icke blivit besvarad
genom vad utskottet under A. hemställt, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 mars 1938.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Hagman, Knut Petersson, Västberg, Wistrand,
John Gustavson, Sten och Ekströmer;*
från andra kammaren: herrar Hage, Hallagård, Sandström i Härnösand, Hermansson,
Thorell* och Holm, fru Johansson samt herr Barnekow.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Wistrand, Ekströmer, Sandström i Härnösand och Thorell, vilka
anfört:
I ärendet har icke förebragts något utredningsmaterial, som dokumenterar
en framställning till Kungl. Maj:t örn den av utskottets majoritet begärda
utredningen.
Frågan örn handhavandet av rätten att uttaga övertidsarbete på ett sådant
sätt, att å ena sidan industriens behov av skälig smidighet i arbetstidslagens
tillämpning och å andra sidan arbetarnas krav att icke genom sådant
arbete utsättas för överansträngning och därav härflytande sociala vådor
blir tillgodosett, synes oss stå i nära samband med de ämnen, som för
närvarande utgöra föremål för överläggningar mellan Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen.
Då resultatet av dessa förhandlingar av riksdagen ansetts böra avvaktas
vid behandlingen av andra frågor, vilka enligt vårt förmenande äga ringare
samband med dessa förhandlingars ändamål, synes oss konsekvensen fordra,
att man även i detta ärende intager samma ståndpunkt.
I anslutning till denna vår uppfattning vilja vi för vår del hemställa,
att motionen icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
381047