Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

tfr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1938 kl. 10 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits propositioner nr 19
med förslag till lag om understödsföreningar m. rn.
samt nr 20 med förslag till förordning angående
ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni
1931 (nr 280) om erkända sjukkassor m. m.

Kungl. Majit har för riksdagen framlagt två den 23 december 1937 dagtecknade
propositioner, nr 19 och nr 20, vilka hänvisats till lagutskott och i
ett sammanhang behandlats av andra lagutskottet.

Genom propositionen nr 19 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen
bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen
att antaga följande förslag till

l) Lag

om understödsföreningar.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för inbördes
bistånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse

bereda medlem pension efter avgång från tjänst, efter uppnående av viss
ålder eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet)
;

vid medlems död utbetala ett kapitalbelopp till bestridande av kostnaderna
för hans begravning eller såsom understöd åt hans familj eller särskilt insatt
förmånstagare;

meddela pension åt avliden medlems änka eller barn;

bereda sjukhjälp eller moderskapshjälp;

bereda understöd vid arbetslöshet;

eller idka annan till personförsäkring liänförlig verksamhet.

2 §•

Understödsförening skall registreras i enlighet med vad i denna lag sägs.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. .9 sami. 2 avd. Nr 13. 442 38 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

3 §•

Understödsförening skall bestå av minst etthundra eller, där föreningen
allenast avser att bereda ålderspension, av minst femtio medlemmar.

Avser förening att bereda invalid- eller överlevelsepension utan samband
med ålderspension, att bereda sjukhjälp i form av understöd i penningar
för varje dag (sjukpenning) för längre tid än nittio dagar för ett sammanhängande
sjuklighetstillstånd eller att meddela understöd, utgående i kapital
en gång för alla (kapitalunderstöd), till högre belopp än femhundra kronor
för en medlem, skall föreningen bestå av minst femhundra medlemmar.

Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillsynsmyndigheten
beträffande viss förening medgiva undantag från tillämpningen av den för
föreningen jämlikt första eller, i fråga örn beredande av pension, jämlikt
andra stycket gällande föreskriften angående minsta medlemsantal; och skall
i sådant fall tillsynsmyndigheten bestämma det antal medlemmar, varav föreningen
minst skall bestå. Beträffande befogenhet för tillsynsmyndigheten
att eljest i visst fall meddela understödsförening befrielse från tillämpningen
av den för föreningen gällande föreskriften angående minsta medlemsantal
stadgas i 47 §.

I den mån rätten till pension grundar sig å erlagda medlemsavgifter skall
pensionen utgå med fasta belopp.

Understödsförening må icke meddela kapitalunderstöd till högre belopp
än fyratusen kronor för en medlem.

Där ej för visst slag av understödsförening är i lag eller författning annorlunda
särskilt stadgat, äge sådan förening icke utan tillstånd av tillsynsmyndigheten
utöva verksamhet, vilken är främmande för det ändamål, som
avses med föreningens understödsverksamhet.

4§-

För understödsförenings förbindelser häfta allenast föreningens tillgångar,
förfallna men ej guldna avgifter inräknade.

&§■

Innan understödsförening blivit registrerad, kan den ej förvärva rättigheter
eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller annan myndighet
söka, kära eller svara.

Handla ledamöter av föreningens styrelse eller medlemmar av föreningen
eller andra å föreningens vägnar, innan den blivit registrerad, svare de, som
i åtgärden eller beslut därom deltagit, för uppkommande förbindelser såsom
för annan sin gäld, en för alla och alla för en.

Om understödsförenings bildande.

6§-

Understödsförening skall för att kunna vinna registrering hava i enligh et
med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse.

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

. 7 §''

Ansökning om understödsförenings registrering skall göras av dess styrelse.

I sådan ansökning skola uppgivas:

dels styrelseledamöternas samt, där suppleanter i styrelsen utsetts, deras
fullständiga namn ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall utövas allenast
av styrelsen, vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet
tillkommer.

Skall annan än styrelseledamot eller suppleant äga nämnda befogenhet,
varde uppgift lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet
och hemvist.

Vid ansökningen skola fogas:

1) två exemplar av föreningens stadgar;

2) avskrift av protokoll vid sammanträde med föreningens medlemmar,
utvisande att stadgarna blivit antagna, ävensom av dylikt protokoll eller
annan handling, varav framgår att styrelse blivit utsedd;

3) uppgift örn medlemmarnas antal;

4) försäkringsteknisk utredning rörande beräkningen av de i stadgarna
angivna avgifterna; dock att i fråga örn förening, som endast skall bereda
understöd vid arbetslöshet eller meddela sjukpenning för högst nittio dagar
för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller
bägge dessa understöd i förening, i stället må vid ansökningen fogas för
bedömande av nämnda avgifters tillräcklighet erforderliga uppgifter, avfattade
enligt av tillsynsmyndigheten fastställda formulär.

De vid 1) och 2) angivna handlingar skola vara till riktigheten styrkta av
notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade
namnunderskrifter. Uppgiften örn medlemmarnas antal skall vara bestyrkt
genom styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter.

8§.

Understödsförenings stadgar skola angiva:

1) föreningens firma;

2) föremålet för föreningens verksamhet;

3) den ort inom riket, där föreningens styrelse skall hava sitt säte;

4) de villkor, som skola gälla för inträde i föreningen;

5) understödens beskaffenhet och storlek eller grunderna för beräknande
därav med angivande i fråga örn kapitalunderstöd av det högsta belopp, vartill
sådant understöd må uppgå, ävensom tid och villkor för åtnjutande av
understöden;

6) beloppen av de fasta avgifter, som skola erläggas till föreningen, eller
grunderna för beräknande därav;

7) därest uttaxering å medlemmarna skall kunna äga rum, deli ordning, vari
beslut därom skall fattas, och de grunder, efter vilka beslutad uttaxering skall
verkställas;

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

8) påföljden av försummelse att till föreningen erlägga fast avgift eller
uttaxerat belopp;

9) grunderna för fondbildning;

10) huru medel, som icke äro erforderliga för löpande utgifter, skola
göras fruktbärande och säkerhetshandlingar förvaras;

11) huru de behållna medel må användas, vilka icke skola avsättas till
fond eller vilka skola från fond undantagas;

12) huru styrelsen skall sammansättas och grunderna för dess beslutförhet; 13)

huru revision av styrelsens förvaltning skall ske;

14) därest mera än ett ordinarie föreningssammanträde skall årligen
hållas, tiden för de ordinarie sammanträdenas hållande;

15) det sätt, varpå kallelse till föreningssammanträde skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom, ävensom den tid före
sammanträde, då föreskrivna kallelseåtgärder senast skola vara vidtagna;

16) huru i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse på sätt
i 59 § sägs kommer till stånd, med behållna tillgångar skall förfaras.

9 §•

Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening».
Avser föreningen uteslutande eller huvudsakligen att bereda sjukhjälp eller
avser den att bereda understöd vid arbetslöshet, må dock föreningen i
stället i firman hava, i förra fallet, ordet »sjukkassa» och, i senare fallet,
ordet »arbetslöshetskassa».

I understödsförenings firma må ej ordet »bolag» eller eljest något, som
betecknar ett bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt,
att därav kan föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller
av en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet
»försäkring». Annan förening än den, vilken i enlighet med vad därom finnes
särskilt stadgat är antagen till erkänd sjukkassa eller till erkänd arbetslöshetskassa,
må icke i firman hava ordet »erkänd».

Firman skall tydligt skilja sig från annan registrerad, ännu bestående
understödsförenings firma.

Om medlemsförteckning.

10 §.

Över understödsförenings medlemmar skall genom styrelsens försorg
hållas förteckning, upptagande deras fullständiga namn och födelseår samt
tiden för inträdet i föreningen. För förening, som bereder pension, skall förteckningen
jämväl omfatta pensionstagarna samt upptaga deras fullständiga
namn och födelseår.

Om medlems avgång ur understödsförening.

11 §•

Medlem av understödsförening äge att efter egenhändigt underskriven
uppsägning utträda ur föreningen, därest han icke på grund av viss anställ -

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

ning är skyldig att tillhöra densamma; dock må i stadgarna föreskrivas, att
namnunderskriften å uppsägningen skall vara bevittnad, så ock att medlem
under viss tid, högst ett år, efter uppsägningen skall kvarstå i föreningen.

Ej må medlem uteslutas ur förening av annan grund än stadgarna angiva.

Den, som allenast för egen pensionering är medlem av understödsförening,
skall, därest icke annorlunda föreskrives i stadgarna, anses hava utträtt,
då pensionsfallet för honom inträffat.

12 §.

Har medlem utträtt ur understödsförening, därur uteslutits eller avlidit,
äge föreningen ändock, såframt ej i stadgarna är annorledes föreskrivet, rätt
att utfå dels avgift, vilken enligt stadgarna skall erläggas för den tidsperiod,
varunder avgången ägt rum, dels, därest händelse, som enligt stadgarna
skall föranleda erläggandet av viss avgift, inträffat före avgången,
sådan avgift, dels ock vad å den avgångne belöper enligt beslut örn uttaxering,
som fattats före utträdet, beslutet örn uteslutningen eller dödsfallet.

Då medlem avgått ur förening, äge han eller hans rättsinnehavare icke,
med mindre annorlunda är bestämt i stadgarna, rätt att utfå någon del av
föreningens tillgångar.

Om avgifter.

13 §.

Understödsförening skall till verksamhetens bedrivande upptaga fasta
medlemsavgifter. Dessa skola vara så avvägda, att de i förening med andra
för verksamheten avsedda inkomster må antagas förslå till infriande av förfallna
utfästelser, förvaltningskostnader och övriga föreningen åliggande utgifter
ävensom till föreskriven fondbildning. Avgifternas upptagande må icke
göras beroende av inträffade försäkringsfall. Ej heller må avgifterna utgå med
olika belopp för olika grupper av föreningens medlemmar i vidare mån än som
skäligen föranledes av olikhet medlemmarna emellan i avseende å försäkringsrisk
eller å understödsrätt, till den del densamma grundas å erlagda medlemsavgifter.
Vad i detta stycke stadgas skall, där föreningens verksamhet
är uppdelad på flera verksamhetsgrenar, gälla varje sådan gren.

Skall enligt understödsförenings stadgar uttaxering å medlemmarna kunna
äga rum, må sådan beslutas allenast i den händelse, att föreningens tillgångar
finnas otillräckliga för verksamhetens behöriga utövande.

Örn räkenskapers förande och försäkringsteknisk utredning.

14 §.

I avseende å förandet av understödsförenings räkenskaper må särskilda
föreskrifter meddelas av tillsynsmyndigheten att gälla jämte dem, som föreningen
jämlikt bokföringslagen har att iakttaga. Däken skap savslutning skall
ske för kalenderår.

Är föreningens verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skola särskilda
räkenskaper hållas för varje verksamhetsgren.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

15 §.

För understödsförening skall styrelsen vart femte år, räknat från oell
med registreringsåret, låta upprätta och, i samband med ingivandet av de
i 77 § omförmälda handlingarna, till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk
utredning av föreningens ställning vid föregående års slut; dock att
sådan skyldighet icke åligger förening, som endast bereder understöd vid
arbetslöshet eller endast meddelar sjukpenning för högst nittio dagar för
ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller bägge
dessa understöd i förening.

Tillsynsmyndigheten äger, örn den så finner erforderligt, ålägga förening
att jämväl å annan tid än ovan sägs låta upprätta och till tillsynsmyndigheten
ingiva försäkringsteknisk utredning.

Från skyldigheten att låta upprätta försäkringsteknisk utredning äger tillsynsmyndigheten
helt eller delvis befria förening, då dess rörelse är av
mindre omfattning eller eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger.

Försäkringsteknisk utredning skall enligt av tillsynsmyndigheten fastställda
grunder upprättas av person, vilken innehar behörighet att utöva befattning
såsom aktuarie vid livförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten
förklarats behörig att upprätta utredningen. Föreningen äger att anlita tillsynsmyndigheten
för utredningens upprättande och skall i sådant fall ersätta
kostnaden härför med belopp, som bestämmes av nämnda myndighet.

Om fondbildning.

16 §.

Angående skyldighet för erkänd sjukkassa och erkänd arbetslöshetskassa
att göra avsättning till fond gäller vad därom är särskilt föreskrivet.

Då bokslut är uppgjort för annan understödsförening än i första stycket
sägs, skall, där bestämmelserna i 17 och 18 §§ icke gälla för föreningen,
vad av föreningens inkomster ej åtgått för löpande utgifter under det år,
bokslutet avser, avsättas till fond. På ansökan av föreningens styrelse
äger tillsynsmyndigheten medgiva, att avsättning till fond må för visst år
underlåtas eller att viss del av till fonden redan avsatta medel må från fonden
undantagas, dock endast där tillsynsmyndigheten finner sådan avsättning
kunna undvaras eller sådant undantagande kunna ske utan äventyrande av
föreningens förmåga att fullgöra sina förbindelser.

17 §.

I försäkringsteknisk utredning, vilken jämlikt 15 § avgives av förening,
som icke är antagen till erkänd sjukkassa och som meddelar sjukpenning för
längre tid än etthundraåttio dagar för varje tidsperiod av tolv månader eller
för tid utöver tre år för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd, av förening,
som meddelar kapitalunderstöd till högre belopp än femhundra kronor för en
medlem, eller av förening, som bereder pension, skall såsom skuld upptagas
en fond (premiei''eserven), motsvarande sammanlagda värdet av föreningens
ansvarighet på grund av löpande utfästelser av understöd. Är föreningens

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. ‘

verksamhet uppdelad å flera verksamhetsgrenar, skall särskild premiereserv
upptagas för varje verksamhetsgren.

Premiereserven skall motsvara det belopp, varmed kapitalvärdet av gällande
utfästelser och på dessa belöpande framtida förvaltningskostnader överskjuter
kapitalvärdet av de avgifter, förvaltningskostnadstillägg däri inräknade,
som försäkringstagarna hava att ytterligare erlägga. I de återstående förvaltningskostnadstilläggen
skall härvid ej medräknas något belopp avseende
täckande av anskaffningskostnader. Från kapitalvärdet av föreningens förbindelse
på grund av försäkring må avräknas belopp, som föreningen i enlighet
med bestämmelse i stadgarna förskjutit mot säkerhet i försäkringsbrevet
inom dettas återköpsvärde. Har försäkring återförsäkrats hos svenskt försäkringsbolag,
vare föreningen fritagen från förpliktelsen att för det återförsäkrade
beloppet göra avsättning till premiereserv. Vad sist sagts skall
dock icke gälla, där återförsäkringen avser skillnaden mellan det av föreningen
utfästa beloppet och för detsamma beräknad premiereserv.

Varda, sedan föreningen börjat sin verksamhet, grunderna för beräkning
av premiereserv ändrade, och föranleder ändringen skyldighet att för äldre
försäkringar i den försäkringstekniska utredningen upptaga premiereserv till
högre belopp än efter förut gällande grunder, må tillsynsmyndigheten med
avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva föreningen sådant
anstånd, att under viss tid, ej överstigande femton år, premiereserven för
sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp än efter de nya grunderna;
dock att skillnaden årligen skall minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten
fastställd plan. Anstånd må ej medgivas, där det enligt verkställd
undersökning icke kan förväntas, att bristen skall kunna täckas under
sagda tid.

18 §.

Understödsförening, som avses i 17 §, skall jämväl bilda säkerhetsfond på
sätt här nedan sägs.

Intill dess säkerhetsfonden uppgår till ett belopp, motsvarande en tjugonde!
av premiereserven, skall till säkerhetsfond avsättas den behållning, som
enligt den försäkringstekniska utredningen finnes hava uppstått å rörelsen i
dess helhet. Då säkerhetsfonden uppgår till ovan sagda belopp, vare avsättning
till fonden ej erforderlig; nedgår fonden under samma belopp, skall
avsättning därtill ånyo vidtaga.

Nedsättning av säkerhetsfond må icke utan särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten
äga rum, där sådant ej erfordras för täckande av förlust,
som icke kunnat ersättas genom uppkommen årsvinst.

Under år, då försäkringsteknisk utredning icke upprättas, skall uppkommet
överskott, intill dess sådan utredning ånyo upprättas, reserveras för att
tagas i anspråk, därest och i den mån underskott å rörelsen uppstår eller
enligt nästkommande utredning så erfordras.

19 §'' .

De medel, vilka enligt bestämmelserna i denna lag blivit avsatta till fond
eller reserverats, skola redovisas:

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten;

2) i Sveriges allmänna hypoteksbank^ eller konungariket Sveriges stadshypotekskassas
obligationer;

3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankaktiebolag eller sparbank;

4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade
av svensk kommun, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit
Konungens tillstånd;

5) i skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet genom inteckning
i fast egendom inom två tredjedelar av senast fastställda taxeringsvärde;
dock att i varje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning i egendomen
må godkännas, vara brandförsäkrad i något med vederbörligen fastställd
bolagsordning försett brandförsäkringsbolag inom riket;

6) i sådana av enskilda järnvägar eller industriella inrättningar utfärdade
obligationer, utländska statsobligationer och andra värdehandlingar, som till
sin art och till den säkerhet de erbjuda kunna anses jämförliga med några
av de vid 1)—5) nämnda; eller

7) i föreningen tillhörig fastighet intill två tredjedelar av taxeringsvärdet;
skolande i fråga örn brandförsäkring av åbyggnad gälla vad vid 5) stadgas.

Förening, som enligt sina stadgar är uteslutande eller huvudsakligen avsedd
för anställda vid visst företag, må ock fullgöra här ovan föreskriven
redovisning i sådana av företaget utfärdade skuldförbindelser, för vilka föreningen
äger säkerhet i värdehandlingar, som avses i första stycket under
1)—4) och 6).

Om styrelse och firmateckning.

20 §.

För understödsförening skall finnas en styrelse, bestående av en eller
flera ledamöter.

Styrelsen åge, i enlighet med vad i denna lag är stadgat, förvalta föreningens
angelägenheter. Den äge ock bemyndiga annan, vare sig inom eller
utom styrelsen, att teckna föreningens firma (firmatecknare). Har i stadgarna
eller av föreningssammanträde gjorts inskränkning i styrelsens rätt att utse
firmatecknare, lände den till efterrättelse.

Styrelsen väljes å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna bestämmas,
att styrelsen eller ledamot därav skall på annat sätt utses.

Styrelseledamot, så ock firmatecknare, som utom styrelsen utses, skall
vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej Konungen för viss förening
medgiver undantag.

Ledamot av styrelsen må ej utses för längre tid än fem år. Ändå att den
tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till ända, må han skiljas
från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald styrelseledamot, innan den tid, för vilken han
blivit vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det övriga styrelseledamöter,
såframt styrelsen ej är beslutför med kvarstående ledamöter eller
enligt stadgarna fulltalig styrelse alltid skall förefinnas, att ofördröjligen
föranstalta örn val av ny ledamot.

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Sker ändring i styrelsens sammansättning eller i fråga örn rätten att teckna
föreningens firma, skall styrelsens ordförande därom ofördröjligen göra anmälan
för registrering.

21 §.

Styrelsen ävensom firmatecknare äge att själva eller genom ombud ej
mindre i förhållande till tredje man handla å föreningens vägnar än även
inför domstolar och andra myndigheter företräda föreningen. Inskränkning
i den befogenhet, som sålunda tillkommer styrelsen eller firmatecknare, vare,
i den mån ej annat följer av vad i denna lag stadgas, utan verkan mot tredje
man, med mindre han ägt eller bort äga kännedom örn inskränkningen.
Bestämmelse, innefattande sådan inskränkning, må ej registreras.

Har i stadgarna eller av föreningssammanträde eller av styrelsen blivit
bestämt, att rätten till firmateckning må av firmatecknare utövas allenast
gemensamt med annan, lände det till efterrättelse.

22 §.

Styrelsen och firmatecknare skola i sin förvaltning av föreningens angelägenheter
ställa sig till efterrättelse i stadgarna givna föreskrifter, så ock
de föreskrifter, som av föreningssammanträde eller, såvitt rör firmatecknare,
av styrelsen meddelas, där de ej finnas strida mot denna lag eller föreningens
stadgar.

23 §.

Där ej annorlunda är bestämt i stadgarna, vare styrelsen beslutför, då
mer än halva antalet ledamöter är närvarande, och gäde såsom styrelsens
beslut den mening, örn vilken de flesta röstande förena sig, men vid lika
röstetal den mening, som biträdes av ordföranden vid sammanträdet. Till
styrelsesammanträde skola dock, såvitt ske kan, samtliga ledamöter kallas.

Ledamot av styrelsen äge ej deltaga i behandling av fråga rörande avtal
mellan honom och föreningen. Ej heller må han deltaga i behandling av
fråga örn avtal mellan föreningen och tredje man, där han i frågan äger ett
väsentligt intresse, som kan vara stridande mot föreningens. Yad sålunda
är stadgat äge motsvarande tillämpning beträffande gåva från föreningens
sida, så ock beträffande rättegång eller annan talan mot styrelseledamoten
eller tredje man.

24 §.

Utan föreningssammanträdes bemyndigande må den, som äger företräda
föreningen, ej föryttra eller med inteckning för gäld belasta föreningens
fasta egendom.

25 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening, bör undertecknas
med föreningens firma. Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även
underskriva sina namn.

Har handlingen ej undertecknats med föreningens firma och framgår ej
av dess innehåll, att den utfärdats å föreningens vägnar, vare de, som underskrivit
handlingen, evad densamma prövas vara för föreningen bindande

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

eller ej, ansvariga för vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och
alla för en, såsom för egen skuld.

26 §.

Angående befogenhet för styrelseledamot och firmatecknare att för föreningen
mottaga stämning är stadgat i rättegångsbalken; och skall vad i
sådant avseende gäller äga tillämpning jämväl då annat meddelande skall
delgivas föreningen.

Vill styrelsen kära till föreningen, utlyse styrelsen föreningssammanträde
för val av ombud att i den tvist föra föreningens talan. Stämning skall anses
delgiven, då den blivit föredragen å sammanträdet.

27 §.

Minst en månad eller den kortare tid, som må vara bestämd i stadgarna,
före det föreningssammanträde, där revisorernas berättelse skall framläggas,
avlämne styrelsen till revisorerna en av styrelsens ledamöter underskriven
förvaltningsberättelse.

28 §.

Styrelseledamöter, som genom att överträda denna lag eller föreningens
stadgar eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskynda föreningen
skada, svare för skadan, en för alla och alla för en.

Angående styrelseledamöters skadeståndsansvar gentemot tredje man
stadgas i 82 §.

29 §.

Yad i denna lag finnes stadgat örn styrelseledamot åge motsvarande tilllämpning
å suppleant i styrelsen.

Har suppleant utövat styrelseledamots befogenhet, vare den omständighet,
att förutsättningen för hans inträde i styrelsen saknats, utan verkan
mot envar, som ej visas hava ägt kännedom därom.

Bestämmelse rörande den förutsättning, under vilken suppleant äger utöva
styrelseledamots befogenhet, må ej registreras.

Om revision.

30 §.

Styrelsens förvaltning och föreningens räkenskaper skola granskas av
minst två revisorer.

Bevisorerna väljas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna kunna
bestämmas, att revisorer skola på annat sätt utses.

Till revisor må ej utses den, som är i föreningens eller styrelseledamots
tjänst.

Den tid, för vilken revisor utses, må ej utgå före nästa ordinarie sammanträde,
vid vilket revisorernas berättelse framlägges, och ej omfatta längre
tid än fyra år. Revisor må, ändå att den tid, för vilken han blivit utsedd, ej
gått till ända, skiljas från uppdraget genom beslut av den, som utsett honom.

Avgår av föreningen vald revisor, innan den tid, för vilken han blivit

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 11

vald, gått till ända, och finnes ej suppleant, åligger det styrelsen att ofördröjligen
föranstalta om val av ny revisor.

31 §.

Styrelsen skall bereda revisor tillfälle att när som helst inventera föreningens
kassa och övriga tillgångar samt granska föreningens alla böcker,
räkenskaper och andra handlingar; och må av revisor begärd upplysning
angående förvaltningen ej av styrelsen förvägras.

Vid fullgörande av sitt uppdrag hava revisorerna att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, som av föreningen meddelas och ej avse
inskränkning i deras i lag stadgade befogenhet eller eljest strida mot lag
eller författning eller mot föreningens stadgar.

Revisorerna skola över granskningen avgiva en av dem underskriven berättelse,
som, efter det styrelsen lämnats tillfälle att taga del av densamma,
skall jämte styrelsens förvaltningsberättelse framläggas å det i 36 § första
stycket nämnda föreningssammanträdet.

Angående revisorers befogenhet att påfordra utlysande av extra föreningssammanträde
stadgas i 37 §.

32 §.

Hava revisorer i sin berättelse eller annan handling, som framlägges å
föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift eller uppsåtligen
underlåtit att göra anmärkning mot dylik uppgift i handling, som
av dem granskats, eller vid fullgörandet av sitt uppdrag visat vårdslöshet,
vare de, som låtit sådant komma sig till last, föreningen ansvariga för all
därav uppkommande skada, en för alla och alla för en.

Om föreningssammanträde.

33 §.

Föreningsmedlems rätt att deltaga i handliavandet av föreningens angelägenheter
utövas å föreningssammanträde; dock må i stadgarna bestämmas,
att vissa ärenden, som ej enligt denna lag skola handläggas å föreningssammanträde,
må i annan ordning avgöras.

Ej må någon själv eller genom ombud eller såsom ombud för annan deltaga
i behandling av fråga rörande avtal mellan honom och föreningen. Ej
heller må han deltaga i behandling av fråga örn avtal mellan föreningen och
tredje man, där han i frågan äger ett väsentligt intresse, som kan vara stridande
mot föreningens. Yad sålunda stadgats åge motsvarande tillämpning
beträffande gåva från föreningens sida, så ock beträffande rättegång eller
annan talan mot honom eller tredje man. Styrelseledamot må ej deltaga i
beslut örn ansvarsfrihet för förvaltningsåtgärd, för vilken han är ansvarig,
eller i val av revisor.

34 §.

A föreningssammanträde må ärende, som ej blivit i kallelsen till sammanträdet
angivet, ej till avgörande företagas, där det ej enligt stadgarna skall

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

förekomma a sammanträdet eller omedelbart föranledes av ärende, som där
skall avgöras; dock att ärende, vilket ej angår ämne som i 42 eller 43 § avses,
jämväl må till avgörande företagas, så framt tre fjärdedelar av de närvarande
därtill giva sitt samtycke.

Hava de ärenden, som skola företagas till behandling å föreningssammanträde,
blivit medlemmarna särskilt meddelade på sätt och å tid före sammanträde,
som i stadgarna angivas, vare så gilli, som örn ärendena varit
upptagna å kallelsen till sammanträdet.

Där för giltighet av beslut erfordras, att det fattas å två på varandra
följande föreningssammanträden, må kallelse till andra sammanträdet ej ske,
innan det första hållits.

Över beslut, som a föreningssammanträde eller annorledes av föreningen
fattas, skall genom styrelsens försorg föras protokoll. Senast fyra veckor
fran beslutets dag skall protokollet vara tillgängligt för föreningsmedlemmarna.

3ö§.

Jämte vad i 33, 34, 42 och 43 §§ är stadgat örn utövande av rösträtt och
fattande av beslut, gäde, där ej annorlunda finnes bestämt i stadgarna:

att varje medlem äger deltaga i handhavandet av föreningens angelägenheter; att

varje medlem äger en röst;

att medlem är berättigad att överlåta sin rösträtt å annan medlem;

att ingen må på grund av fullmakt utöva rösträtt för mer än en medlem;

att såsom föreningens beslut gäller den mening, för vilken de flesta
rösterna avgivas; och

att, vid lika röstetal, val avgöres genom lottning, men i andra frågor den
mening gäller, som biträdes av ordföranden.

38 §.

Före den 1 augusti varje år skall hållas ordinarie föreningssammanträde,
vid vilket revisorernas berättelse framlägges.

A detta sammanträde skall frågan örn beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen
för den tid, berättelsen omfattar, företagas till avgörande.

Frågan örn ansvarsfrihets beviljande må kunna uppskjutas till avgörande
vid nytt sammanträde.

Konungen må i fråga örn viss förening medgiva, att sådant sammanträde,
som i första stycket sägs, hålles allenast vartannat eller vart tredje år, och
meddela i anledning därav erforderliga bestämmelser örn avgivande av styrelsens
och revisorernas berättelser samt örn de i 77 § omförmälda handlingarnas
ingivande till tillsynsmyndigheten.

37 §.

Styrelsen åge, när den finner lämpligt, kalla föreningens medlemmar till
extra föreningssammanträde.

Revisorerna må, örn deras granskning föranleder därtill, skriftligen med angivande
av skälet påfordra, att styrelsen skall utlysa extra föreningssamman -

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

träde att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid kan
ske. Har sådan påfordran skett, skola revisorerna ofördröjligen giva tillsynsmyndigheten
underrättelse därom. Efterkommer styrelsen ej inom en vecka
revisorernas påfordran, åge de själva utlysa föreningssammanträde. Aro ej
samtliga revisorer ense örn sammanträdets utlysande, gäde den mening, varom
de flesta förena sig, eller, vid lika röstetal, deras mening, som anse extra
sammanträde ej böra hållas.

Extra föreningssammanträde skall ock av styrelsen utlysas, då det för
uppgivet ändamål skriftligen påfordras av minst en tiondel av samtliga röstberättigade
eller det mindre antal, som må vara bestämt i stadgarna.

Då förslag örn överlåtelse av förenings rörelse eller någon del därav på
ett för ändamålet bildat ömsesidigt försäkringsbolag genom beslut å föreningssammanträde
slutligen antagits samt enligt lagen örn försäkringsrörelse
särskilt sammanträde skall hållas för val av styrelse och revisorer för
bolaget, åligger det föreningens styrelse att utlysa nämnda sammanträde i
den ordning, som skall gälla örn kallelse till ordinarie bolagsstämma.

38 §.

Underlåter styrelsen att i föreskriven ordning kalla föreningens medlemmar
till ordinarie föreningssammanträde, eller har styrelsen ej senast två
veckor efter påfordran, varom i 37 § tredje stycket är sagt, eller, i det fall,
varom i 37 § fjärde stycket förmäles, efter däri nämnda beslut, utlyst sammanträde
att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid
kan ske, har tillsynsmyndigheten att på anmälan av föreningsmedlem ofördröjligen
utlysa sammanträde.

Tillsynsmyndigheten äge ock, när helst den finner det nödigt, anmoda styrelsen
att utlysa föreningssammanträde. Efterkommer styrelsen ej inom en
vecka sådan anmodan, må tillsynsmyndigheten själv utlysa sammanträdet.

39 §.

I understödsförenings stadgar må bestämmas, att föreningssammanträdes
befogenhet skall helt eller delvis utövas av därtill utsedda personer. Sammanträde,
som av dessa personer hålles, vare såsom föreningssammanträde
ansett; dock att dylik person ej äger överlåta sin rösträtt å sammmanträde
på annan.

Om talan mot styrelse eller revisorer.

40 §.

Yarder talan å styrelsens förvaltning under den tid, revisorernas berättelse
omfattar, ej anställd inom ett år från det berättelsen framlades å
föreningssammanträde, vare så ansett, som örn ansvarsfrihet blivit styrelsen
beviljad.

Utan hinder därav, att ansvarsfrihet beviljats, må sådan talan å förvaltningen,
som grundas därpå, att styrelseledamot'' begått brottslig handling,
kunna mot honom anställas, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även
den handling.

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Talan mot revisorer enligt 32 § må ej anställas, sedan två år förflutit från
det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde, utan så är,
att talan grundas därpå, att brottslig handling blivit begången.

41 §.

Avträdes understödsförenings egendom till konkurs efter ansökning, som
gjorts inom två år från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde,
äge konkursboet att anställa klander å förvaltningen för den
tid, berättelsen avser, ändå att ansvarsfrihet blivit styrelsen beviljad, ävensom
att mot revisorerna anställa sådan talan, som omförmäles i 32 §.

Talan, som ovan i denna paragraf sägs, skall anliängiggöras inom en månad
från utgången av den för bevakning av fordringar utsatta tid eller, där tiden
för talans anställande av föreningen då ännu ej gått till ända, inom utgången
av den tid. Försummas det, vare rätt till talan förlorad.

Om ändring av understödsförenings stadgar och vissa andra fall, då särskilda
bestämmelser gälla angående giltighet av föreningsbeslut.

42 §•

Beslut örn ändring av understödsförenings stadgar vare ej giltigt, med
mindre samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två
på varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och
å det sammanträde, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de
röstande. Har beslut örn sådan ändring i erkänd sjukkassas eller erkänd
arbetslöshetskassas stadgar, som må erfordras för erkännandets bibehållande,
å sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande, vare det
ock gilli

Skall sådan ändring av stadgarna, att däri upptages någon förut icke angiven
grund för medlems uteslutande ur föreningen, avse jämväl dem, som
vid frågans avgörande voro medlemmar av föreningen, vare beslutet ej giltigt
med mindre samtliga medlemmarna lämnat sitt samtycke därtill.

För giltighet av beslut örn stadgeändring erfordras jämväl, utöver vad i
första eller andra stycket sägs, att beslutet varder gillat av tillsynsmyndigheten.
Vid dess prövning skall nämnda myndighet särskilt tillse, att icke
genom detsamma vissa medlemmar eller andra understödsberättigade otillbörligt
gynnas på övriga medlemmars eller understödsberättigades bekostnad.

Är för giltighet av beslut örn stadgeändring något ytterligare villkor bestämt
i stadgarna, lände ock det till efterrättelse.

Stadgeändring, som avser inskränkning av rätt till understöd, äge ej tillämpning
i fråga örn rätt till pension eller sjukhjälp, med avseende å vilken
pensionsfallet eller sjukdomsfallet inträffat innan beslutet örn ändringen
fattades eller, där beslutet för att bliva giltigt måst fattas å flera sammanträden,
innan beslutet fattades å det sista sammanträdet.

43 §.

För giltighet av beslut örn understödsförenings trädande i likvidation i
andra fall, än i 47, 64 och 66 §§ sägs, gäde de i 42 § första stycket första
punkten samt tredje och fjärde styckena stadgade villkor.

15

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Lag samma vare angående beslut örn överlåtelse av understödsförenings
rörelse eller viss del därav på sätt i 59 och 66 §§ förmäles. I fråga örn
beslut örn överlåtelse av viss del av erkänd sjukkassas rörelse skall, där
överlåtelsen erfordras för bibehållande av erkännandet, vad i 42 § första
stycket andra punkten stadgas äga motsvarande tillämpning.

Måste beslut, varom ovan i denna paragraf förmäles, för att bliva giltigt
fattas å flera sammanträden, skall vad i 58, 59 eller 66 § sägs angående tiden
för beslutets fattande avse tiden för dess fattande å det sista sammanträdet.

44 §.

Beslut örn ändring av understödsförenings stadgar skall av styrelsens ordförande
ofördröjligen anmälas för registrering och må ej gå i verkställighet,
innan registrering skett. Vid anmälan skall fogas, i två exemplar, av notarius
publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter
styrkt avskrift av protokoll, som förts i ärendet.

Beslut, varom i 42 § eller 43 § första stycket förmäles, må icke för gillande
underställas tillsynsmyndigheten annorledes än genom beslutets anmälande
för registrering.

Beslut, varom i 43 § andra stycket förmäles, skall ofördröjligen anmälas
hos tillsynsmyndigheten för gillande. Berörda anmälan skall göras, där beslutet
avser överlåtelse som i 59 § sägs, av likvidatorerna, och, där beslutet
avser överlåtelse som i 66 § sägs, av styrelsens ordförande. Vid densamma
skall fogas av notarius publicus eller med likvidatorernas eller styrelseledamöternas
egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av saväl
protokoll, som förts i ärendet, som ock å föreningssammanträde i ärendet
framlagda handlingar.

Om klander av understödsförenings beslut.

45 §.

Menar styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem, att understödsförenings
beslut icke tillkommit i behörig ordning eller eljest strider
mot denna lag eller föreningens stadgar, äge därå tala genom stämning å^
föreningen inom tre månader från beslutets dag. I? örsummas det, vare rätt
till klandertalan mot beslutet förlorad.

Vill styrelsen anhängiggöra klandertalan, vare lag som i 26 § andra stycket
sägs; dock skall styrelsens rätt till talan anses bevarad, örn det där omförmälda
föreningssammanträdet blivit inom ovan i denna paragraf stadgad tid
utlyst att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kallelsetid
kan ske.

Har klandertalan anliängiggjorts, äge domstolen, när skäl därtill förekommer,
att, innan slutligt utslag i malet meddelas, förordna, att klandrade
beslutet ej må verkställas. Örn förordnandet skall, där klandrade beslutet
är av beskaffenhet att det bör registreras, underrättelse ofördröjligen genom
rättens eller domarens försorg avsändas för registrering.

Domstols utslag, varigenom understödsförenings beslut upphävts eller
ändrats, gällö jämväl för de medlemmar, som ej instämt klandertalan.

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Om likvidation och upplösning.

46 §.

Saknar understödsförening till registret anmäld, behörig styrelse, vare
föreningsmedlem eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende
därav, att någon finnes, som äger företräda föreningen, ävensom tillsynsmyndigheten
berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning, att
föreningen må förklaras skyldig att träda i likvidation. Kungörelse örn ansökningen
med uppgift örn tiden, när densamma kommer att prövas av rätten,
skall av rätten eller domaren utfärdas och minst tre månader före nämnda
tid införas i allmänna tidningarna, så ock i tidning inom orten. Rätten eller
domaren äge ock, där så äskas, förordna en eller flera syssloman att emellertid
taga föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.
Styrkes på utsatta tiden, att anmärkta förhållandet fortfar, förklare rätten,
att föreningen skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer
att verkställa densamma.

Örn förordnande av syssloman skall underrättelse ofördröjligen genom
rättens eller domarens försorg avsändas för registrering.

47 §.

Understödsförening skall ock träda i likvidation, då förhållande inträffat,
på grund varav enligt bestämmelse i stadgarna föreningen skall upphöra med
sin verksamhet.

Har medlemsantalet i annan understödsförening än erkänd sjukkassa eller
erkänd arbetslöshetskassa nedgått under det, vartill medlemmarna enligt 3 §
eller tillsynsmyndighetens med stöd därav meddelade beslut minst skola
uppgå, åligger det styrelsen att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att efter
prövning av föreliggande omständigheter så snart ske kan meddela beslut,
huruvida det må vara föreningen medgivet att på särskilda villkor fortsätta
sin verksamhet med mindre antal medlemmar än tidigare varit bestämt. Såsom
sådant särskilt villkor skall angivas visst tal, under vilket föreningens
medlemsantal ej må nedgå.

Har tillsynsmyndigheten beslutat icke lämna medgivande, som i nästföregående
stycke sägs, eller har sådant medgivande lämnats samt föreningens
medlemsantal därefter nedgått under det nya talet och detta icke inom tre
månader åter uppnåtts, skall föreningen träda i likvidation.

48 §.

Har understödsförening beslutat att träda i likvidation, eller skall eljest
av anledning, som i 47, 64 eller 66 § sägs, likvidation verkställas, varde å
föreningssammanträde en eller flera likvidatorer valda att verkställa likvidationen.
I stadgarna må bestämmas, att en eller flera likvidatorer skola på
annat sätt utses att jämte de å föreningssammanträde valda deltaga i likvidationen.

17

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Då understödsförening kommit i likvidation, skall, utom i det fall att
likvidation inträtt enligt 66 §, tillsynsmyndigheten förordna en god man, som
har dels att såsom likvidator med den eller de övriga likvidatorerna deltaga
i likvidationen och dels att, där så ske kan, åvägabringa förslag till överlåtelse
av föreningens rörelse på understödsförening eller försäkringsbolag, som
förut finnes eller som skall bildas för rörelsens övertagande. Finner tillsynsmyndigheten
på grund av likvidationsboets enkla beskaffenhet och ringa storlek
eller av annan orsak ej erforderligt, att god man deltager i likvidationen,
och är det uppenbart, att skälig överlåtelse av föreningens rörelse ej kan
komma till stånd, må tillsynsmyndigheten underlåta att förordna god man
eller, örn förordnande redan meddelats, återkalla detsamma. Meddelande eller
återkallande av dylikt förordnande skall ofördröjligen registreras. Gode
mannen äger att av likvidationsboet uppbära arvode till belopp, som bestämmes
av tillsynsmyndigheten.

49 §•

Utser understödsförening ej likvidatorer, ehuru sådant förhållande inträffat,
som jämlikt 47 § fjärde stycket eller 64 § påkallar likvidation, svare
de, som med vetskap örn förhållandet deltaga i beslut örn fortsättande av
föreningens verksamhet eller handla å dess vägnar, för uppkommande förbindelser,
en för alla och alla för en, såsom för egen skuld.

50 §.

Har sådant förhållande inträffat, som jämlikt bestämmelse i 47, 64 eller
66 § påkallar likvidation, och varder ej inom en månad därefter till registret,
enligt vad nedan sägs, anmält, att föreningen trätt i likvidation, förklara
rätten, på ansökan av medlem eller styrelseledamot eller tillsynsmyndigheten
och efter föreningens hörande, att föreningen skall träda i likvidation; och
förelägga rätten föreningen att inom viss tid, ej understigande en månad,
utse en eller flera likvidatorer, vid äventyr att förordnande i sådant hänseende
eljest meddelas av rätten.

51 §•

Finnes understödsförening, som enligt anmälan till registret trätt i likvidation,
sedermera sakna till registret anmälda, behöriga likvidatorer, vare
medlem eller borgenär, så ock envar annan, vars rätt kan vara beroende
därav, att någon finnes, som äger företräda föreningen, ävensom tillsynsmyndigheten
berättigad att hos rätten eller domaren göra ansökning örn
utseende av likvidatorer; och skall i övrigt vad i 46 § är stadgat i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

52 §.

Likvidator skall vara här i riket bosatt svensk medborgare, där ej
Konungen för viss förening medgiver undantag.

Uppdraget att vara likvidator anses gälla intill dess likvidationen blivit
avslutad, men må när som helst återkallas av den, som meddelat uppdraget.

Avgår likvidator, innan han fullgjort sitt uppdrag, och finnes ej suppleant,

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 13. 442 38 2

18 Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

åligger det övriga likvidatorer att ofördröjligen föranstalta örn utseende av
ny likvidator.

53 §.

Likvidatorerna skola ofördröjligen för registrering anmäla, att föreningen
tratt i likvidation. Därvid skola uppgivas

dels likvidatorernas samt, där suppleanter utsetts, deras fullständiga namn
ävensom nationalitet och hemvist,

dels ock, där befogenhet att teckna föreningens firma ej skall utövas allenast
av likvidatorerna gemensamt, vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt,
sådan befogenhet tillkommer.

Skall annan än likvidator eller suppleant äga nämnda befogenhet, varde
uPPgiil lämnad jämväl å hans fullständiga namn ävensom nationalitet och
hemvist.

Avgår likvidator eller suppleant eller utses ny sådan eller sker ändring i
fråga örn rätten att teckna föreningens firma, skall ock därom anmälan för
registrering ofördröjligen göras av likvidatorerna.

Vid anmälan av sådant beslut örn förenings trädande i likvidation, som i
43 § första stycket sägs, skall fogas av notarius publicus eller med likvidatorernas
egenhändiga, bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av protokoll,
som förts i ärendet.

54 §.

Då likvidatorer utsetts, skall, utom i det fall att likvidation inträtt enligt
64 §, styrelsen ofördröjligen göra redo för sin förvaltning under den tid, för
vilken densamma ej förut blivit granskad.

Styrelsens redovisning skall av likvidatorerna ofördröjligen överlämnas till
revisorerna, som hava att granska densamma och däröver inom fyra veckor
avgiva skriftlig berättelse. Redovisningen jämte revisorernas berättelse framlägges
av likvidatorerna, så snart ske kan, å föreningssammanträde; och skall
å det sammanträde till behandling företagas frågan örn beviljande av ansvarsfrihet
åt styrelsen för den tid, redovisningen omfattar. Örn behandling av
denna fråga samt örn rätt att tala å styrelsens förvaltning åge vad i 36, 40
och 41 §§ finnes stadgat motsvarande tillämpning.

55 §•

Likvidatorerna aligger att ofördröjligen söka kallelse å föreningens okända
borgenärer samt att förteckna dess tillgångar och skulder.

56 §.

Likvidatorerna åge ej utan särskilt, av föreningen erhållet bemyndigande
avyttra dess fasta egendom annorledes än genom försäljning å offentlig auktion.
Hava likvidatorerna förordnats enligt 78 §, må ej heller lös egendom
utan föreningens särskilda bemyndigande av dem försäljas på annat sätt än
nu är sagt; och må, innan beslutet örn förordnandet vunnit laga kraft, likvidatorerna
ej utan föreningens samtycke vidtaga några likvidationsåtgärder utan
allenast taga föreningens egendom under vård och bevaka dess angelägenheter.

19

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

I övrigt skall om likvidatorers befogenhet att företräda föreningen och om
deras rättigheter, så ock örn deras skyldigheter gälla i tillämpliga delar vad
angående styrelse eller styrelseledamot i denna lag är stadgat; dock att vad
i 22 § är stadgat ej skall äga tillämpning å likvidatorer, som förordnats enligt
78 §, eller å av tillsynsmyndigheten förordnad god man, som skall med sådana
likvidatorer deltaga i likvidation.

God man äger att utlysa extra föreningssammanträde för behandling av
fråga rörande likvidationen samt att, utan hinder av beslut örn delning av
likvidationsboets förvaltning, deltaga i förvaltningens alla delar.

57 §.

Skriftlig handling, som utfärdas för understödsförening i likvidation, bör
undertecknas med föreningens firma med tillägg av orden »i likvidation».
Har tillsynsmyndigheten förordnat god man, skall firman tecknas av denne
i förening med den eller dem, som eljest äro berättigade att teckna firman.
Vid firmateckning skola de, som teckna firman, även underskriva sina namn.

Har under handlingen ej föreningens firma tecknats på sätt här ovan är
sagt och framgår ej av handlingens innehåll såväl att den utfärdats å föreningens
vägnar som ock att föreningen är i likvidation, vare de, som underskrivit
handlingen, evad densamma prövas vara för föreningen bindande eller
ej, ansvariga för vad genom handlingen må hava slutits, en för alla och alla
för en, såsom för egen skuld.

58 §.

Medan föreningen är i likvidation, må icke antagas ny medlem eller lämnas
förskott å framtida understöd; och skall vad stadgarna må innehålla örn rätt
att vid medlems avgång ur föreningen utfå någon del av föreningens tillgångar
ej under nämnda tid äga tillämpning beträffande medlem, som avgått efter det
beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen eller
meddelades av domstol.

Under likvidationstiden skola ej heller de fasta avgifter och uttaxerade
belopp utkrävas eller de understöd utgivas, som förfallit till betalning efter
det beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen
eller meddelades av domstol. Pensionsbelopp, som förfallit till betalning efter
nämnda tidpunkt, må dock utbetalas, därest pension sfallet inträffat före samma
tidpunkt och utbetalningen kan ske utan förnärmande av den rätt, som tillkommer
borgenär, medlem eller annan iinderstödsberättigad.

59 §.

Vid understödsförenings likvidation må sådan överlåtelse av föreningens
rörelse, som omförmäles i 48 §, eller fördelning av föreningens tillgångar icke
äga rum, förrän den i kallelsen å föreningens okända borgenärer utsatta inställelsedag
är förbi och all veterlig gäld blivit betald, däri inbegripet understöd,
som förfallit till betalning innan beslutet att föreningen skulle träda i
likvidation fattades av föreningen eller meddelades av domstol, ävensom
ogulden andel i föreningens tillgångar, vilken enligt stadgarna tillkommer

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

före sistnämnda tidpunkt avgången medlem eller hans rättsinnehavare. Är
någon del av gälden tvistig eller icke förfallen och kan förty eller av annan
orsak betalning ej ske, skola till samma gälds betalning erforderliga medel
innehållas.

Därest förslag till överlåtelse av föreningens rörelse kan åvägabringas, skall
gode mannen utlysa föreuingssammanträde för behandling av detsamma. Å
det eller de sammanträden, varå förslaget behandlas, skall gode mannen framlägga:
där överlåtelsen skall ske på en befintlig understödsförening, ett befintligt
ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, av nämnda
förening eller bolag avgivet anbud å rörelsens övertagande; där överlåtelsen
skall ske på en understödsförening, som skall bildas för detta ändamål, förslag
till villkor för överlåtelsen och till stadgar för föreningen; eller, där
överlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag, som skall bildas för
detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen samt till bolagsordning och
bestämmelser angående grunderna för bolagets verksamhet. Bereder föreningen
pension, skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna, med
avseende å överlåtelse av rörelsen iakttagas, att rätt till pension, därest
pensionsfallet inträffat innan beslutet att föreningen skulle träda i likvidation
fattades av föreningen eller meddelades av domstol, skall äga företräde framför
övriga rättigheter till framtida understöd. Efter det beslut örn överlåtelsen
blivit gillat av tillsynsmyndigheten samt, där överlåtelsen sker på en understödsförening
eller ett ömsesidigt försäkringsbolag, som bildats för detta
ändamål, berörda förening eller bolag registrerats, skall den förening eller
det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses hava inträtt uti den i likvidation
varande föreningens rättigheter och skyldigheter, och skola sistnämnda förenings
återstående tillgångar och handlingar överlämnas till den andra föreningen
eller bolaget.

Kan förslag till överlåtelse av föreningens rörelse ej åvägabringas eller
kommer av annan anledning överlåtelse icke till stånd, skola de bestämmelser,
stadgarna innehålla angående förfarandet med föreningens behållna tillgångar
vid dess upplösning, gå i verkställighet.

60 §■

Sedan likvidatorerna fullgjort sitt uppdrag, skola de, så snart ske kan, å
föreningssammanträde framlägga redovisning för sin förvaltning.

61 §•

Då likvidatorerna å föreningssammanträde framlagt redovisning för sin
förvaltning, anses föreningen upplöst; och skola likvidatorerna ofördröjligen
därom göra anmälan för registrering.

Vid anmälan skall fogas bestyrkt avskrift av protokoll, som förts i ärendet,
ävensom bevis örn dagen för utfärdandet av kallelsen å föreningens okända
borgenärer.

. ... 62 §.

Atnöjes medlem eller annan understödsberättigad ej med likvidatorernas
redovisning, skall han genom stämning anhängiggöra sin talan hos domstol

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 21

inom ett år från den dag, då redovisningen framlades å föreningssammanträde.
Försummas det, havé han förlorat sin talan.

63 §.

Avträdes understödsförenings egendom till konkurs, skall underrättelse
om konkursen samtidigt med kungörelsen därom genom konkursdomarens
försorg avsändas för registrering.

Under konkursen företrädes föreningen såsom konkursgäldenär av styrelsen
eller, örn sysslomän enligt 46 § eller likvidatorer varit utsedda, då
beslutet örn egendomsavträde meddelades, av dessa. Under konkursens fortgång
må dock i behörig ordning kunna utses styrelse i stället för sysslomän,
som förordnats enligt nämnda paragraf, ävensom utses nya styrelseledamöter
eller nya likvidatorer.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs,
skall, intill dess konkursen avslutats eller, där konkursen lämnat överskott,
föreningen enligt 64 § trätt i likvidation, vad i 58 § stadgas örn förening,
som är i likvidation, äga tillämpning å föreningen; dock med iakttagande
därav, att vad i sistnämnda paragraf sägs angående den tid, då beslutet att
föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen eller meddelades
av domstol, i stället skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde samt
att bestämmelsen rörande utbetalning i visst fall av pensionsbelopp icke
må tillämpas före konkursens avslutande.

64 §.

Finnes efter konkursens avslutande ej överskott, anses föreningen upplöst,
då konkursen avslutats. Det åligger dem, som under konkursen sist
företrätt föreningen såsom konkursgäldenär, att om föreningens sålunda
skedda upplösning ofördröjligen göra anmälan till registret.

Var föreningen ej i likvidation, då dess egendom avträddes till konkurs,
och finnes efter konkursens avslutande överskott, skall föreningen träda i
likvidation. Därvid skall iakttagas, att vad i 58 och 59 §§ sägs angående
den tid, då beslutet att föreningen skulle träda i likvidation fattades av föreningen
eller meddelades av domstol, i stället skall avse tiden för beslutet
örn egendomsavträde.

65 §.

Hava vid understödsförenings likvidation tillgångarna fördelats eller överlämnats
till någon, som enligt stadgarna är berättigad att övertaga dem,
utan att betalning för gälden erlagts eller innehållits, eller befinnas innehållna
medel ej lämna tillgång till gälds betalning, vare i händelse av föreningens
oförmåga att fullgöra sina förbindelser den, som uppburit något
på borgenärs bekostnad, skyldig att återbära vad han sålunda bekommit.
Befinnes utbetalning av pensionsbelopp, vilken skett på grund av därom
enligt 58 eller 63 § särskilt gällande bestämmelse, vara borgenär, medlem
eller annan understödsberättigad till förfång, skall ock återbäring äga rum.

22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Om frivillig överlåtelse av understödsförenings rörelse.

66 §.

Yäckes i annat fall, än varom i 59 § förmäles, förslag att understödsförenings
rörelse eller viss del därav skall överlåtas på understödsförening
eller försäkringsbolag, som förut finnes eller som skall bildas för detta ändamål,
skall å föreningssammanträde, som har att besluta angående förslaget,
framläggas: där överlåtelsen skall ske på en befintlig understödsförening, ett
befintligt ömsesidigt försäkringsbolag eller ett försäkringsaktiebolag, av nämnda
förening eller bolag avgivet anbud å övertagande av den ifrågavarande
rörelsen; där överlåtelsen skall ske på en understödsförening, som skall
bildas för detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen och till stadgar
för föreningen; eller, där överlåtelsen skall ske på ett ömsesidigt försäkringsbolag,
som skall bildas för detta ändamål, förslag till villkor för överlåtelsen
samt till bolagsordning och bestämmelser angående grunderna för bolagets
verksamhet.

Vid dylik överlåtelse skall, såvida icke annorlunda finnes bestämt i stadgarna,
rätt till pension, därest pensionsfallet inträffat innan beslutet örn
överlåtelsen fattades, äga företräde framför övriga rättigheter till framtida
understöd.

Då beslut örn överlåtelsen blivit gillat av tillsynsmyndigheten samt, där
överlåtelsen sker på en understödsförening eller ett ömsesidigt försäkringsbolag,
som bildats för detta ändamål, berörda förening eller bolag registrerats,
skall den förening eller det bolag, varpå överlåtelsen sker, anses hava
inträtt i den överlåtande föreningens rättigheter och skyldigheter mot medlemmarna
och andra understödsberättigade på grund av den överlåtna
rörelsen. Avser överlåtelsen föreningens hela rörelse, skall föreningen träda
i likvidation.

Yarder, efter det beslut örn överlåtelse, varom i denna paragraf förmäles,
blivit gillat av tillsynsmyndigheten, föreningen försatt i konkurs, skall, vid
tillämpning av vad i konkurslagen är stadgat angående rätt till talan örn
återgång av avtal, avtalet örn överlåtelsen anses ingånget den dag, då gillandet
skedde.

Örn registrering och om tillsyn å understödsföreningar.

67 §.

I denna lag föreskriven registrering och tillsyn å understödsföreningar
handhaves beträffande varje grupp av föreningar med likartad verksamhet
av en för hela riket gemensam tillsynsmyndighet.

68 §.

Hos tillsynsmyndigheten skall föras understödsföreningsregister för inskrivning
av de uppgifter, vilka enligt denna lag skola anmälas för registrering
eller vilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrivet.

23

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

69 §.

Anmälan till registret skall göras skriftligen. Avlämnas anmälan genom
ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara styrkt av
vittnen.

Då understödsförenings registrering sökes, skall varje styrelseledamot och
suppleant, så ock i övrigt envar, som, ensam eller gemensamt med annan, är
berättigad att teckna föreningens firma, på samma gång egenhändigt inskriva
sin namnteckning i registret eller i särskilt bihang till detta, såframt ej namnteckningen
förefinnes å anmälnings skriften och blivit av vittnen styrkt. På
enahanda sätt skall förfaras, då anmälan sedermera sker därom, att styrelseledamot
eller suppleant blivit utsedd eller att eljest någon, ensam eller
gemensamt med annan, blivit berättigad att teckna firman.

70 §.

Eegi strering skall vägras

örn vid anmälan för registrering icke iakttagits de föreskrifter, som finnas
för varje särskilt fall meddelade;

örn understödsförenings stadgar eller beslut, som anmäles för registrering,
icke tillkommit i föreskriven ordning eller ej stå i överensstämmelse med
föreskrifterna i denna lag eller eljest strida mot lag eller författning eller äro
till sin avfattning i något viktigare hänseende otydliga eller vilseledande;

örn i ärende rörande understödsförenings registrering medlemsantalet
finnes understiga det jämlikt föreskrift i 3 § första eller andra stycket för
föreningen lägst tillåtna samt tillsynsmyndigheten icke med stöd av tredje
stycket samma paragraf medgiver föreningen undantag från tillämpningen av
sagda föreskrift;

örn i ärende rörande understödsförenings registrering stadgarna finnas icke
vara betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade eller
eljest icke upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning
lämpligt sätt; eller

om tillsynsmyndigheten finner beslut, som i 42 § eller 43 § första stycket
sägs, icke böra gillas.

?! §•

Beviljas understödsförenings registrering, läte tillsynsmyndigheten i registret
införa:

1) dagen för stadgarnas antagande;

2) föreningens firma;

3) föremålet för föreningens verksamhet;

4) den ort, där styrelsen har sitt säte;

5) varje styrelseledamots och suppleants samt, där eljest någon, ensam
eller gemensamt med annan, är berättigad att teckna föreningens firma,
dennes fullständiga namn och hemvist;

6) där befogenhet att teckna firman ej skall utövas allenast av styrelsen,
vilken eller vilka, var för sig eller gemensamt, sådan befogenhet tillkommer.

Det ena exemplaret av stadgarna skall förses med bevis örn registreringen
och återställas till sökanden.

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

72 §.

Anmäles ändring i förhållande, varom inskrivning i registret skett, skall
den ändring, där registrering beviljas, anmärkas i registret.

Registreras ändring i förenings stadgar, skall ena exemplaret av det protokoll,
som innehåller beslutet örn ändringen, till sökanden återställas, försett
med bevis örn registreringen.

Sker ändring i förenings firma, skall ny fullständig inskrivning i registret
göras.

73 §.

Anmälningsskrifter med därvid fogade handlingar skola, särskilt för varje
förening, förvaras såsom bilagor till registret.

74 §.

Företer understödsförenings registrerade firma likhet med en i föreningsregister,
understödsföreningsregister eller försäkringsregister tidigare införd
firma, och lider därigenom innehavaren av sistnämnda firma förfång, åge
domstol på talan av denne förbjuda föreningen att efter viss tid använda
förstnämnda firma ävensom ålägga föreningen det skadestånd, som prövas
skäligt.

Menar någon eljest, att en i understödsföreningsregistret verkställd inskrivning
länder honom till förfång, må talan örn registreringens upphävande
samt örn skadestånd föras vid domstol.

75 §.

Har genom laga kraft ägande dom blivit förklarat, att en i understödsföreningsregistret
gjord inskrivning ej bort ske, eller att beslut, som registrerats,
är ogiltigt, eller att eljest visst förhållande, varom inskrivning skett,
ej föreligger, skall på begäran av någondera parten anteckning därom göras
i registret.

Varder, sedan i registret gjorts anteckning örn förenings konkurs, beslutet
örn egendomsavträde upphävt av överrätt, skall anteckningen på därom gjord
ansökning avföras ur registret.

76 §.

Mot den, som inhämtat kännedom om vad registret beträffande visst förhållande
innehåller å den tid, varom fråga är, kan ändring i samma förhållande
icke med laga verkan åberopas, med mindre han visas hava ägt
vetskap örn ändringen.

77 §.

Det åligger understödsförenings styrelse att för varje räkenskapsår inom
två månader från det revisorernas berättelse framlades å föreningssammanträde
till tillsynsmyndigheten ingiva:

1) styrkt avskrift av styrelsens och revisorernas berättelser samt av
protokoll, upptagande de å föreningssammanträde i anledning av nämnda
berättelser fattade beslut;

2) en i enlighet med fastställt formulär upprättad och av styrelsen under -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 25

skriven statistisk redogörelse rörande föreningen och dess verksamhet under
året.

Finner tillsynsmyndigheten nödigt att infordra ytterligare upplysningar,
skola sådana ofördröjligen lämnas av styrelsen.

Styrelsen vare pliktig ej mindre att när som helst bereda tillsynsmyndigheten
eller dess ombud tillfälle att inventera föreningens medel samt att
granska föreningens räkenskaper och övriga handlingar än även att lämna
dem tillträde till föreningssammanträde.

78 §.

Det tillkommer tillsynsmyndigheten att meddela råd och vägledning i
fråga örn understödsförenings bildande och det lämpliga inrättandet av sådan
förenings verksamhet ävensom i övrigt tillhandagå med upplysningar i fråga
örn åtgärder, som må erfordras för registrering.

Då understödsförening vunnit registrering, tillkommer det tillsynsmyndigheten
att övervaka föreningens verksamhet samt tillhandagå föreningen
med råd och upplysningar i ändamål att föreningens rörelse må drivas på
ett med hänsyn till dess art och omfattning lämpligt sätt.

Finner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från lag eller författning eller
föreningens stadgar förekommer, eller visar det sig, att understödsförening
är oförmögen att efter oförändrade grunder fullgöra sina utfästelser, eller
finnas stadgarna eljest icke längre vara betryggande för medlemmarna och
övriga understödsberättigade, skall tillsynsmyndigheten meddela föreningen
anvisning att inom viss tid hava vidtagit sådan åtgärd eller förändring av
föreningens verksamhet, som prövas erforderlig.

Befinnes förening, som blivit registrerad enligt denna lag, driva rörelse,
vilken är att anse såsom affärsmässig försäkringsrörelse, skall tillsynsmyndigheten
anvisa föreningen att antingen vidtaga erforderliga ändringar med
avseende å rörelsens art eller ock inom viss tid hava överlåtit rörelsen pa
ett försäkringsbolag.

Har anvisning enligt denna paragraf meddelats av tillsynsmyndigheten
och finnes föreningen icke tillbörligen ställa sig anvisningen till efterrättelse,
äger tillsynsmyndigheten hos rätten eller domaren göra ansökning örn åläggande
för föreningen att träda i likvidation. Har sådan ansökning gjorts,
skall rörande kungörelse örn ansökningen och förordnande av sysslomän
samt angående underrättelse örn sådant förordnande för registrering gälla
vad i 46 § är föreskrivet. Styrker ej föreningen å den utsatta tiden, att
meddelad anvisning behörigen efterkommits, förklare rätten, att föreningen
skall träda i likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa
densamma.

79 §.

Om tillsynsmyndighetens beslut i ärende, som icke avser registrering, så
ock örn beslut, varigenom registrering vägrats, skall skriftlig underrättelse
ofördröjligen överlämnas eller med posten försiindas till någon, vilken äger
företräda föreningen. Innefattar beslutet anvisning enligt 78 §, eller har

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

genom beslutet av föreningen gjord ansökning avslagits eller gillande av
beslut, varom förmäles i 43 § andra stycket, eller registrering av anmält
förhållande vägrats, skola i underrättelsen örn beslutet skälen därför angivas.

Ar understödsförening eller annan, som enligt denna lag i ärende angående
föreningen gjort framställning eller anmälan hos tillsynsmyndigheten, missnöjd
med tillsynsmyndighetens beslut, må, vid talans förlust, besvär över beslutet
hos Konungen anföras, där föreningens styrelse har sitt säte å ort inom Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands eller Västernorrlands län, före klockan
tolv å fvrtiofemte dagen, och, där styrelsen har sitt säte å ort inom annan del
av riket, före klockan tolv å trettionde dagen från beslutets dag.

80 §''

Närmare föreskrifter örn tillsynsmyndighetens organisation samt örn understödsföreningsregistrets
förande och tillsynsmyndighetens verksamhet i övrigt
meddelas av Konungen.

Särskilda bestämmelser.

81 §.

Fordran, som på grund av moderskaps- eller arbetslöshetsförsäkring innestår
hos understödsförening, må ej för gäld tagas i mät. Samma lag vare
örn fordran, som på grund av sjukförsäkring innestår hos erkänd sjukkassa.

Örn utmätningsfrihet för kapitalunderstöd stadgas i lagen örn försäkringsavtal.
Om utmätningsfrihet för sjukhjälp i andra fall, än då sådan följer
av denna paragraf, ävensom för pension stadgas i nämnda lag och i utsökningslagen.

82 §.

Föreningsmedlemmar, som genom att överträda denna lag eller föreningens
stadgar tillskynda föreningen skada, svare för skadan, en för alla och alla
för en.

Överträda styrelseledamöter, likvidatorer eller medlemmar denna lag eller
föreningens stadgar och tillskyndas tredje man därigenom skada, vare de,
som låtit sådant komma sig till last, ansvariga för skadan, en för alla och
alla för en.

83 §.

Understödsförening vare uti de mål, för vilka ej annorlunda genom lag
stadgas, lydande under allmän underrätt i den ort, där styrelsen enligt stadgarna
har sitt säte.

84 §.

Innehålla understödsförenings stadgar förbehåll, att tvister mellan föreningen
och styrelsen eller ledamot därav eller föreningsmedlem eller annan
understödsberättigad skola hänskjutas till avgörande av en eller flera skiljemän,
åge det förbehåll samma verkan, som tillkommer skiljeavtal; och galle
örn påkallande av förbehållets tillämpning vad örn stämning i 26 § finnes
stadgat.

27

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Straffbestämmelser.

85 §.

Därest understödsförening driver verksamhet utan att vara registrerad,
straffes den, som deltager i åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom,
med dagsböter.

Fortsattes under tid, då åtal pågår för förseelse som nu är sagd, samma
förseelse, skall, för varje gång stämning därför utfärdats och delgivits, dömas
till dagsböter.

6 86 §.

Med dagsböter straffes

1) styrelseledamot eller annan, som vid anmälan för registrering mot
bättre vetande meddelar oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller likvidator, där han mot bättre vetande i handling,
som framlägges å föreningssammanträde eller jämlikt bestämmelserna i 77 §
ingives till tillsynsmyndigheten, rörande föreningens angelägenheter meddelar
oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, där han uppsåtligen använder någon föreningens tillgång
för ett annat ändamål än det, för vilket samma tillgång är avsedd;

4) revisor, där han i berättelse eller annan handling, som framlägges å
föreningssammanträde, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift rörande
föreningens angelägenheter eller uppsåtligen underlåter att göra anmärkning
mot dylik uppgift i handling, som av honom granskats;

5) där försäkringsteknisk utredning, som jämlikt 7 § fjärde stycket vid 4)
eller 15 § ingivits till tillsynsmyndigheten, är oriktig, den som mot bättre
vetande upprättat utredningen eller med vetskap örn dess oriktighet ingivit
densamma.

Ej må straff, som i denna paragraf är stadgat, ådömas, där förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

87 §.

Åsidosattes föreskrift, som är meddelad i 15 § första stycket, 20 § sista
stycket, 31 § första stycket, 34 § sista stycket, 44 § första eller tredje
stycket, 47 § andra stycket, 64 § första stycket eller 77 §, eller underlåter
förening, som erhållit föreläggande enligt lo § andra stycket, att ställa sig
föreläggandet till efterrättelse, straffes den försumlige med böter från och
med fem till och med trehundra kronor.

Samma lag vare örn likvidator, som ej fullgör vad honom enligt 53 §,
54 § andra stycket eller 61 § åligger.

Förseelse mot 31 § första stycket, 34 § sista stycket eller 54 § andra
stycket må åtalas allenast av målsägande; och skall härvid såsom målsägande
anses såväl föreningen som varje medlem därav.

88 §.

Doter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skall förvandling ske enligt allmän lag.

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

89 §''

Försummelse att enligt bestämmelse i denna lag göra anmälan för registrering
eller att göra anmälan, som är föreskriven i 47 § andra stycket, eller
att underställa tillsynsmyndigheten beslut, som i 43 § andra stycket sägs, eller
att till tillsynsmyndigheten ingiva någon av de i 15 § första och andra
styckena samt 77 § omförmälda handlingarna skall åtalas vid allmän underrätt
i den ort, där föreningens styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Olli undantag från lagens tillämplighetsområde.

90 §.

Vad i denna lag är föreskrivet skall ej äga tillämpning

1) å anstalt, för vars utfästelser av understöd staten eller kommun är ansvarig,
eller å sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda personer,
vilken av Konungen förklarats undantagen från lagens tillämpning;

2) å fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för vårdande
av yrkesangelägenheter av anledning att densamma meddelar understöd vid
arbetslöshet.

Anstalt eller pensionskassa, varom ovan vid 1) förmäles, vare dock pliktig
att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter i enlighet
med de föreskrifter, Konungen meddelar.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1938, och upphör lagen den 29 juni
1912 (nr 184) örn understödsföreningar vid samma tidpunkt att gälla. Därvid
skall emellertid iakttagas vad här nedan stadgas.

1 mom. Med avseende å understödsförening, som vid nämnda tid är
registrerad enligt äldre lag, skall gälla följande.

1) Aldre lag skall fortfarande äga tillämpning intill dess tillsynsmyndigheten
på ansökan av föreningen förklarat föreningens stadgar stå i överensstämmelse
med föreskrifterna i den nya lagen samt vara betryggande för
medlemmarna och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade
på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt. Hava
föreningens stadgar icke blivit jämlikt äldre lag godkända av tillsynsmyndigheten,
skall vid ansökan örn dylik förklaring fogas försäkringsteknisk utredning
rörande beräkningen av de i stadgarna angivna avgifterna; dock att, där
föreningen endast skall bereda understöd vid arbetslöshet eller meddela sjukpenning
för högst nittio dagar för ett sammanhängande sjuklighetstillstånd
eller sjukvårdsersättning eller bägge dessa understöd i förening, i stället må
vid ansökningen fogas för bedömande av nämnda avgifters tillräcklighet
erforderliga uppgifter, avfattade enligt, av tillsynsmyndigheten fastställda
formulär. Har vid sådan ansökan styrelseledamot eller annan mot bättre
vetande meddelat oriktig uppgift eller har någon, där vid ansökningen fogad
försäkringsteknisk utredning är oriktig, mot bättre vetande upprättat utredningen
eller med vetskap örn dess oriktighet ingivit densamma, vare lag
som i 86 § sägs.

29

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

2) Förklaring, som omförmäles vid 1), må avgivas ock föreningen må därefter
fortsätta verksamheten utan hinder därav, att föreningen icke uppfyller
den enligt 3 § första stycket eller, i fråga örn beredande av pension, enligt
3 § andra stycket för föreningen gällande föreskriften angående minsta medlemsantal;
dock att i sådant fall tillsynsmyndigheten skall bestämma det
antal medlemmar, varav föreningen minst skall bestå. Nedgår medlemsantalet
under det sålunda bestämda, skall vad i 47 § andra, tredje och fjärde
styckena, 48 § första stycket, 49 och 50 §§, 87 § första stycket och 89 §
föreskrives äga motsvarande tillämpning.

3) Därest för sådan förening, som avses i 17 §, yppar sig svårighet att för
äldre försäkringar vid tiden för ansökan örn förklaring, varom vid 1) sägs,
avsätta premiereserv till belopp, som i nämnda paragraf föreskrives, må tillsynsmyndigheten
med avseende å fullgörandet av denna skyldighet medgiva
föreningen sådant anstånd, att under viss tid, ej överstigande femton år,
premiereserven för sådana försäkringar må upptagas till lägre belopp, under
villkor att skillnaden årligen minskas i enlighet med en av tillsynsmyndigheten
fastställd plan. Anstånd må ej medgivas, där det enligt verkställd
undersökning icke kan förväntas, att bristen skall kunna täckas under sagda tid.

4) Vid tillämpningen av 15 § första stycket skall såsom registreringsåret
anses det år, då föreningen vunnit förklaring, varom vid 1) sägs.

5) Avgives förklaring, varom vid 1) sägs, skall anteckning därom göras i
understödsföreningsregistret.

2 mom. Där enligt vad i 1 mom. vid 1) stadgas äldre lag skall beträffande
viss förening äga tillämpning efter den 30 juni 1938, skall dock vad nedan
sägs iakttagas.

1) Yarje före den 1 januari 1943 fattat beslut om sådan ändring av stadgarna,
som erfordras för att föreningen skall kunna vinna förklaring enligt
1 mom. vid 1), eller örn överlåtelse av föreningens rörelse eller viss del därav
å understödsförening, vilken vunnit sådan förklaring eller blivit registrerad
efter den 30 juni 1938, skall anses gilh, därest det å sammanträde biträtts
av minst tre fjärdedelar av de röstande samt varder gillat av tillsynsmyndigheten;
dock att, där för beslutets giltighet är i stadgarna uppställt villkor
utöver vad enligt äldre lag är bestämt, sådant villkor skall lända till efterrättelse.

2) Därest föreningen icke på ansökan, som gjorts före den 1 januari 1943,
vunnit förklaring enligt 1 mom. vid 1) och icke heller trätt i likvidation eller
försatts i konkurs, förklare tillsynsmyndigheten, att föreningen skall träda i
likvidation, och förordne en eller flera likvidatorer att verkställa densamma;
i vilket fall skall så anses, som örn förklaringen och förordnandet meddelats
av domstol jämlikt 82 § äldre lag. Vad nu sagts skall även gälla, där
föreningen, sedan dess egendom avträtts till konkurs, jämlikt 60 § andra
stycket äldre lag beslutat fortsätta sin verksamhet; och skall vid tillämpning
av 60 och 61 §§ äldre lag iakttagas, att vad där sägs angående den tid, då
beslutet att föreningen skulle träda i likvidation meddelades av domstol, i
stället skall avse tiden för beslutet örn egendomsavträde.

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

3 mom. Förseelse mot äldre lag skall bedömas efter nämnda lag även
efter det lagen upphört att gälla för den förening, beträffande vars verksamhet
förseelsen blivit begången.

4 mom. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till äldre lagen,
skall, i den mån denna ej längre äger giltighet, hänvisningen avse nya lagen.

2) Lag

angående upphävande av lagen den 18 juni 1926 (nr 217)
om återförsäkringskassor.

Härigenom förordnas, att lagen den 18 juni 1926 örn återförsäkringskassor
skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom propositionen nr 20 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag till

3) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 26 juni 1931
(nr 280) örn erkända sjukkassor.

Härigenom förordnas, dels att 39 § förordningen den 26 juni 1931 örn erkända
sjukkassor skall upphöra att gälla, dels ock att 5, 6, 9, 33 samt 41 — 43
§§ samma förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

5 §■

För ett---lokalsjukkassa antagas.

Har centralsjukkassa---icke antagas.

Sökes antagande till centralsjukkassa eller lokalsjukkassa för ett och
samma område av mer än en understödsförening, skall tillsynsmyndigheten
söka åvägabringa jämkning beträffande de avsedda verksamhetsområdena
eller överlåtelse enligt 66 § lagen om understödsföreningar på en av föreningarna
av den eller de andras rörelse eller på en för ändamålet bildad
förening av samtliga de sökandes rörelse. Kan överlåtelse som nu sagts
icke åvägabringas, har tillsynsmyndigheten att pröva, vilken förening må
anses lämpligast, därvid hänsyn särskilt bör tagas till föreningarnas medlemsantal.
Yad nu stadgats skall äga motsvarande tillämpning, där anta -

31

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

gande sökes allenast av en förening men anledning finnes antaga, att ansökan
framdeles kommer att göras även av annan, för ändamålet lämplig
förening.

6 §•

Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd sjukkassa hava
i sina stadgar angivet:

1) vilket område föreningens verksamhet skall omfatta;

2) under vilka villkor medlem må uteslutas;

3) i vilken ordning beslut örn uttaxering å medlemmarna skall fattas och
efter vilka grunder beslutad uttaxering skall verkställas.

Avser föreningen---dess uppgifter.

Stadgarna för---förordning föreskrives.

9§.

Till medlem--— kassans verksamhetsområde.

Person, som---sin mantalsskrivningsort.

Inträde i erkänd sjukkassa må vidare beviljas allenast den, som fyllt femton
men icke femtio år, har god hälsa och icke är behäftad med lyte, vilket
medför eller skäligen kan förväntas medföra väsentlig nedsättning av arbetsförmågan
eller påkalla läkarvård i större utsträckning. Yad nu stadgats
gäller icke vid inträde i centralsjukkassa genom indirekt anslutning på sätt
i 11 § sägs eller vid bildande av lokalsjukkassa av anledning, varom i 19 §
förmäles, eller vid överlåtelse å erkänd sjukkassa av annan understödsförenings
rörelse eller viss del därav på sätt i 59 eller 66 § lagen örn understödsföreningar
sägs.

33 §.

Örn fasta medlemsavgifter och om uttaxering är stadgat i lagen örn understödsföreningar.

Föreskrives i erkänd sjukkassas stadgar, att särskild avgift skall erläggas
i samband med inträde i kassan eller övergång till högre sjukhjälpsklass
eller av medlem, som underlåtit att i rätt tid betala fast avgift eller uttaxerat
belopp, må dylik särskild avgift icke bestämmas högre än som enligt
tillsynsmyndighetens prövning kan anses skäligt.

41 §.

Har medlemsantalet---hos tillsynsmyndigheten.

I anledning — — -— medgivandet återkallas.

Har medgivande, som i nästföregående stycke sägs, ej lämnats eller har
sådant medgivande lämnats och kassans medlemsantal därefter nedgått under
det nya talet och detta icke inom tre månader åter uppnåtts, skall
kassan vara pliktig att överlåta sin rörelse på sätt i 66 § lagen örn understödsföreningar
sägs på centralsjukkassa, till vilken medlemmarna äro anslutna.

Yad ovan---adertonde dagen.

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

42 §.

Finner tillsynsmyndigheten, att anledning till anmärkning mot erkänd
sjukkassas verksamhet föreligger, äger tillsynsmyndigheten, där vad sålunda
förekommit ej enligt 78 § lagen örn understödsföreningar bör medföra
där stadgad påföljd, meddela kassan anvisning att vidtaga den åtgärd eller
förändring av kassans verksamhet, som prövas erforderlig, därvid till synsmyndigheten
skall bestämma viss skälig tid, inom vilken anvisad åtgärd
skall hava vidtagits.

Finnes sjukkassan — — — antagandet återkallas.

Har anvisning enligt 78 § nämnda lag meddelats erkänd sjukkassa och
finnes kassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen till efterrättelse, må
tillsynsmyndigheten, där den ej finner skäl föreligga att tillämpa i nämnda
paragraf därför stadgad påföljd, återkalla antagandet.

Återkallande av — — — lämnad anvisning.

43 §.

Örn delgivning av beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats enligt
denna förordning, så ock örn besvär över sådant beslut gäde vad i 79 §
lagen örn understödsföreningar finnes stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1938; dock att för understödsförening,
som vid nämnda tid är registrerad enligt lagen den 29 juni 1912
(nr 184) örn understödsföreningar, äldre bestämmelser fortfarande skola äga
tillämpning så länge sagda lag är gällande för föreningen.

4) Förordning

angående ändring i vissa delar av förordningen den 15 juni 1934 (nr 264)
om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas, att 4, 5, 26, 34 och 35 §§ förordningen den 15 juni
1934 örn erkända arbetslöshetskassor skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives :

4§-

Vid prövning av ansökan örn antagande skall tillsynsmyndigheten tillse,
att föreningens stadgar överensstämma med vad under II—V i denna förordning
föreskrives. Är så icke fallet, skall antagande vägras.

Sammanfaller det — — — antagande vägras.

5§-

Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd arbetslöshetskassa
hava i sina stadgar angivet:

33

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

1) föreningens verksamhetsområde;

2) under vilka villkor medlem må uteslutas;

3) under vilka förutsättningar uttaxering å medlemmarna skall äga rum,
i vilken ordning beslut örn uttaxering skall fattas och efter vilka grunder
beslutad uttaxering skall verkställas;

4) under vilka förutsättningar beträffande arbetslöshetens omfattning bland
kassans medlemmar eller kassans ekonomiska ställning daghjälpens storlek
och understödstidens längd må i den i 24 § stadgade ordningen ändras.

26 §.

Erkänd arbetslöshetskassa —--fasta medlemsavgifter.

Örn de fasta avgifterna stadgas i lagen örn understödsföreningar.

Eöreskrives i---anses skäligt.

34 §.

Finner tillsynsmyndigheten---hava vidtagits.

Einnes erkänd — — — tid förlustig.

Har anvisning enligt 78 § lagen örn understödsföreningar meddelats erkänd
arbetslöshetskassa och finnes kassan icke tillbörligen ställa sig anvisningen
till efterrättelse, må tillsynsmyndigheten, där den ej finner skäl föreligga
att tillämpa i nämnda paragraf därför stadgad påföljd, förfara enligt
andra stycket här ovan.

Återkallande av — — — lämnad anvisning.

35 §.

Örn delgivning av beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats enligt
denna förordning, så ock örn besvär över sadant beslut skall gälla vad i
79 § lagen om understödsföreningar finnes stadgat; dock må klagan icke
föras över beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats angående beskaffenheten
av arbetskonflikt inom område, där kollektivavtal gäller.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1938; dock att för understödsförening,
som vid nämnda tid är registrerad enligt lagen den 29 juni 1912
(nr 184) örn understödsföreningar, äldre bestämmelser fortfarande skola äga
tillämpning så länge sagda lag är gällande för föreningen.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för dessa förslag, får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas i detta utlåtande, hänvisa till propositionerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 13.

442 88 3

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

A. Förslaget till lag om understödsföreningar.

Gällande lag:. Lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar
är tillämplig å föreningar för inbördes bistånd, som avse att utan affärsmässigt
drivande av försäkringsrörelse idka till personförsäkring hänförlig
verksamhet. Understödsföreningarna kunna indelas i fyra huvudgrupper,
nämligen pensionskassor, kapitalförsäkringsföreningar, sjukkassor och arbetslöshetskassor.
Lagen äger emellertid icke tillämpning å anstalt, för vars utfästelser
av understöd staten eller kommun är ansvarig, å sådan pensionskassa
för i offentlig tjänst anställda personer, vilken av Konungen förklarats
undantagen från lagens tillämpning, eller å fackförening, fackförbund eller
annan liknande förening för vårdande av yrkesangelägenheter av anledning
att densamma meddelar understöd vid arbetslöshet (98 §).

En understödsförening vinner rättslig handlingsförmåga genom registrering
(5 §). Endast förening med minst 5 medlemmar kan dock registreras. Å
andra sidan föreligger registreringsskyldighet för pensionskassa med minst
5 medlemmar och för annan förening med minst 50 medlemmar (2 §).

Ingen registrerad understödsförening får utan särskilt tillstånd utöva verksamhet,
vilken är främmande för det ändamål, som avses med föreningens
understödsverksamhet. Registrerad förening får ej meddela högre kapital
försäkring än 4,000 kronor för en medlem, och endast förening med av tillsynsmyndigheten
enligt 86 § godkända stadgar äger meddela kapitalförsäkring
över 500 kronor för en medlem (3 §). Pension eller sjukhjälp, som redan
börjat utgå, får icke sedermera nedsättas (44 § sista stycket).

För att kunna vinna registrering måste en understödsförening ha utsett
styrelse och antagit stadgar, innehållande bestämmelser i vissa i 8 § angivna
hänseenden (6 §). Det närmare innehållet i stadgarna äger dock föreningen
att i stort sett själv bestämma. Icke heller innehåller lagen, utöver vad nyss
angivits, några tvingande föreskrifter angående det sätt, på vilket en förening
skall bedriva sin försäkringsverksamhet.

Lagens huvudsyfte är att åt understödsföreningarna meddela föreningsrättsliga
bestämmelser. Sålunda meddelas föreskrifter örn medlemsförteckning
(10 §), örn medlems avgång ur förening (11 och 12 §§), örn styrelse och
firmateckning (15—31 §§), örn revision (32—34 §§), örn föreningssammanträde
(35—40 §§), örn talan mot styrelse eller revisorer (41—43 §§), om
ändring av stadgarna och vissa andra fall, då särskilda bestämmelser gälla
angående giltighet av föreningsbeslut (44—46 §§), om klander av föreningsbeslut
(47 §), örn likvidation och upplösning (48—67 §§) samt örn frivillig
överlåtelse av förenings rörelse (68 §). Härutöver innehåller emellertid lagen
även, bland annat, bestämmelser örn registrering och örn tillsyn å understödsföreningar
(69—85 §§) samt bestämmelser, som endast avse föreningar med
godkända stadgar (86—88 §§).

Registrering och tillsyn å understödsföreningar handhaves beträffande
varje grupp av föreningar med likartad verksamhet av en för hela riket gemensam
tillsynsmyndighet (69 §). För understödsföreningar, som uteslutande

35

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

avse att bereda understöd vid arbetslöshet, är socialstyrelsen tillsynsmyndighet,
medan pensionsstyrelsen numera är tillsynsmyndighet för övriga understödsföreningar
(kung. den 8 november 1912, nr 304, ändrad senast den 23
december 1937, nr 980). En understödsförening kan av tillsynsmyndigheten
vägras registrering allenast örn icke vid anmälan för registrering iakttagits
de föreskrifter, som finnas för varje särskilt fall meddelade, eller örn föreningens
stadgar eller för registrering anmält beslut icke tillkommit i föreskriven
ordning eller ej stå i överensstämmelse med understödsföreningslagen
eller eljest strida mot lag eller författning eller äro till sin avfattning
i något viktigare hänseende otydliga eller vilseledande (72 §). Här föreligger
alltså icke något koncessionssystem, liknande det som enligt lagen den 25
maj 1917 örn försäkringsrörelse gäller för den affärsmässiga försäkringsverksamhet-en.
Icke heller vad tillsynen beträffar har tillsynsmyndigheten utrustats
med någon större maktbefogenhet. Varje förening skall årligen inge
redogörelse för verksamheten under närmast föregående år och är skyldig att
även eljest tillhandagå tillsynsmyndigheten med nödiga upplysningar (80 §).
Endast för det fall, att föreningen avvikit från lagen eller föreningens stadgar
eller driver affärsmässig rörelse, äger emellertid tillsynsmyndigheten tillgripa
tvångsmedel. Föreningen kan nämligen då, örn den tredskas, tvingas
i likvidation. Eljest inskränker sig tillsynen till meddelande av råd och upplysningar
(82 §).

Vad nu sagts gäller dock icke undantagslöst. Dels står det nämligen en
förening öppet att frivilligt underkasta sig strängare bestämmelser. Härom
handla 86—88 §§. Dels gälla strängare regler för pensionskassor. En pensionskassa,
som ej underkastat sig bestämmelserna i 86—88 §§, skall vart
femte år till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk utredning angående
kassans ställning vid föregående års slut (81 §). Visar utredningen
brist, kan kassan åläggas ingiva sådan utredning oftare (81 §), och framgår det
av utredningen, att kassan icke kan fullgöra sina utfästelser, äger tillsynsmyndigheten
anvisa kassan att, vid äventyr att kassan eljest sökes i likvidation,
vidtaga erforderliga ändringar med avseende å grunderna för verksamheten
(82 §).

Genom att i sina stadgar bestämma, att stadgarna skola godkännas av tillsynsmyndigheten,
underkastar sig en förening reglerna i 86 §, eventuellt även
i 87 och 88 §§. I sådant fall skall föreningen vägras registrering, örn stadgarna
icke innehålla tillfredsställande bestämmelser örn premier, fondavsättning,
medelförvaltning och användning av uppkommande överskott eller örn
stadgarna icke i övrigt äro betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade.
Förening med godkända stadgar skall i regel varje år ingiva
försäkringsteknisk utredning, vari som skuld skall upptagas en fond
(premiereserv), motsvarande värdet av alla löpande utfästelser av understöd.
Visar det sig, att tillgångarna icke räcka till att täcka gälden eller att stadgarna
icke längre äro betryggande, skall tillsynsmyndigheten anvisa föreningen
att, vid äventyr att föreningen eljest sökes i likvidation, vidtaga erforderliga
åtgärder för vinnande av rättelse (86 §). Meddelar förening med

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

godkända stadgar livförsäkring, gälla för föreningen närmare bestämmelser
örn premiereserv och säkerhetsfond (87 och 88 §§).

Vissa understödsföreningar, nämligexr sjukkassor och arbetslöshetskassor,
kunna erhålla statsbidrag. Härför erfordras, att sådan kassa blir antagen tili
erkänd sjuk, respektive arbetslöshetskassa. Bestämmelser härom meddelas
i förordningarna den 26 juni 1931 örn erkända sjukkassor och den 15 juni
1934 örn erkända arbetslöshetskassor. För att kunna bliva erkänd måste i
regel en sjukkassa hava minst 100 och en arbetslöshetskassa minst 500 medlemmar.
Understöden äro maximerade till beloppen, och i övrigt meddelas
utförliga villkor för rätt att uppbära understöd. Avgifterna skola beräknas
så att de förslå till rörelsens finansiering. Tvingande och ganska utförliga
föreskrifter örn fondbildning äro meddelade. Föreligger anledning till anmärkning
mot verksamheten, kan antagandet återkallas och alltså det ganska
betydande statsbidraget indragas.

Vissa understödsföreningar, nämligen pensionskassor, föreningar med godkända
stadgar samt erkända sjuk- och arbetslöshetskassor, äro sålunda underkastade
en lagstiftning och uppsikt, som direkt tager sikte på att befordra
försäkringsrörelsens soliditet. Vad nu anförts kan däremot knappast sägas
gälla i fråga örn övriga understödsföreningar.

Då understödsföreningslagen antogs, undantogos sjukkassor från dess tilllämpningsområde.
För sjukkassorna gällde nämligen redan lagen den 4 juli
1910 örn sjukkassor. Sistnämnda lag innehöll bland annat bestämmelser örn
understöd, örn avgifter och uttaxering samt örn fondbildning. Enligt denna
lag registrerad sjukkassa erhöll statsbidrag. År 1931 upphävdes emellertid
sjukkasselagen, och sjukkassorna fördes då i stället in under lagen örn understödsföreningar.
Statsbidrag utgår numera icke till alla registrerade sjukkassor
utan blott till de erkända, av vilka i regel ej får finnas mer än en för
varje kommun. En hel del äldre sjukkassor, som förlorat sitt statsunderstöd,
hava fortsatt verksamheten, ofta i konkurrens med erkänd sjukkassa på orten.

Utredning rörande lagändringar. Styrelsen för svenska sjukkasseförbundet
påkallade i skrivelse den 25 oktober 1935 Kungl. Maj:ts uppmärksamhet beträffande
ett inom understödsföreningsväsendet rådande missförhållande, bestående
däri, att sjukkassor, som icke antagits till erkända sjukkassor och i
vilkas stadgar föreskreves avgifter, som uppenbarligen vore för låga i förhållande
till kassornas i stadgarna gjorda utfästelser, kunde jämlikt understödsföreningslagen
erhålla registrering och därmed, åtminstone i menige mans
ögon, offentlig bekräftelse på att deras verksamhet bedreves under betryggande
former. Förbundet hemställde i skrivelsen örn sådan ändring i nämnda
lag, att det påtalade missförhållandet undanröjdes.

I utlåtande den 25 november 1935 över nämnda skrivelse anslöt sig socialstyrelsen
till kravet på en ändring av understödsföreningslagens bestämmel -

37

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

ser i ifrågavarande avseende men framhöll samtidigt, att ändringen borde omfatta
ej allenast de icke statsunderstödda sjukkassorna utan jämväl övriga
understödsföreningar, såsom begravningskassor och pensionskassor, vilka
icke vore registrerade med godkända stadgar jämlikt 86 § understödsföreningslagen.

Den 20 december 1935 anbefallde Kungl. Majit socialstyrelsen att efter
samråd i erforderlig utsträckning med myndigheter och organisationer, som
berördes av frågan, inkomma med utredning angående vissa förhållanden med
avseende å icke statsunderstödda understödsföreningar med den omfattning,
som styrelsen förordat i sitt utlåtande den 25 november 1935, ävensom med de
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Vid den sålunda anbefallda utredningen har socialstyrelsen tillkallat
vissa representanter för olika organisationer att vid sammanträden inför styrelsen
framlägga sina åsikter och önskemål beträffande utredningen.

Sedermera har socialstyrelsen till fullgörande av sitt uppdrag avlämnat
en den 28 oktober 1936 dagtecknad skrivelse, innefattande utredning och förslag
rörande vissa ändringar i understödsföreningslagen. Vid skrivelsen
funnos fogade protokoll, hållna vid sammanträden den 12 maj, den 30 juni och
den 26 oktober 1936 med de av styrelsen tillkallade representanterna för olika
organisationer.

Socialstyrelsens lagförslag finnes som bilaga (Bilaga B) intaget i propositionen
nr 19 (sid. 137—143). En redogörelse för förslaget har vidare lämnats
å sid. 48—50 i propositionen nr 19, och tillåter sig utskottet att beträffande
förslagets huvudsakliga innebörd hänvisa till denna redogörelse.

över socialstyrelsens förslag hava efter remiss yttranden avgivits av försäkringsinspektionen,
kommittén angående pensionering av i enskild tjänst
anställda, svenska försäkringsföreningens sakkunnigenämnd, svenska sjukkasseförbundet,
de fria sjukkassornas förbund och understödsföreningarnas
riksförbund, varjämte svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsförening,
understödsförening, inkommit med yttrande över förslaget.

Propositionen. Det genom propositionen nr 19 framlagda lagförslaget överensstämmer
i sakligt hänseende mycket nära med socialstyrelsens förslag
men skiljer sig, vad utformningen beträffar, väsentligt från detta. Härutinnan
må allenast nämnas, att propositionen med hänsyn till de synnerligen omfattande
ändringar i lagstiftningen på förevarande område, som ansetts påkallade,
innefattar förslag till helt ny lag örn understödsföreningar.

I fråga om behovet av ändrad lagstiftning rörande understödsföreningsväsendet
har föredragande departementschefen, statsrådet Möller, anfört följande: För

ett nutida betraktelsesätt framstår det såsom naturligt, att staten utövar
legal kontroll över sådana inrättningar, hos vilka allmänheten i ena eller
andra formen kan göra kapitalinsättningar för framtida behov. Sålunda givas
i lagstiftningen ingående regler örn, huru bankrörelse ävensom affärsmässig
försäkringsrörelse må bedrivas, och staten vakar genom särskilda kontroll -

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

organ över, att dessa regler i praktiken följas. Även den av understödsföreningarna
bedrivna, icke affärsmässiga försäkringsverksamheten har befunnits
böra underkastas en motsvarande lagstiftning och kontroll. Lagen örn
understödsföreningar ger dock, till skillnad från lagarna örn bankrörelse och
örn försäkringsrörelse, mycket ofullständiga regler rörande de ekonomiska
betingelserna för den av lagen omfattade verksamheten, och kontrollen över
denna är väsentligen av rent formell art. Åt understödsföreningarna själva
har alltså i huvudsak överlämnats att efter eget gottfinnande planera och
bedriva verksamheten. Såsom skäl härför hava framhållits olägenheterna av
att binda denna i många skiftande former framträdande folkliga och socialt
värdefulla självhjälpsrörelse med föreskrifter, vilka kunde befaras utan motsvarande
nytta hindra utvecklingen av densamma. Denna synpunkt bör förvisso
alltjämt beaktas. Emellertid bidrager å andra sidan en dylik i och för
sig önskvärd utveckling till att framhäva behovet av offentlig garanti för att
rörelsen ifråga bedrives i ekonomiskt sunda former. Med den omfattning
understödsföreningsväsendet numera erhållit kan det allmänna knappast
underlåta att påtaga sig ett visst ansvar för att de talrika och i regel mindre
väl situerade föreningsmedlemmarna erhålla full valuta för sina till föreningarna
överlämnade besparingar, vilka, såsom utredningen i detta ärende
utvisar, sammanlagt uppgå till högst betydande belopp. Såsom stöd för
kravet på skärpt offentlig kontroll kan också med skäl åberopas de invecklade
kalkyler, varmed en även i enkla former bedriven försäkringsverksamhet har
att arbeta, och vilka kalkyler man icke kan förvänta att föreningsmedlemmarna
och knappast heller föreningarnas funktionärer skola kunna till fullo behärska.
Å.tt svårare faktiska missförhållanden hittills sällan kommit till synes kan
visserligen med glädje konstateras men utgör enligt min mening "icke tillräcklig
anledning att underlåta eller uppskjuta en i och för sig motiverad
reform. Mot ett uppskov talar för övrigt även det förhållandet, att den sedan
några år sjunkande räntenivån ävensom den alltjämt fortgående höjningen av
medellivslängden kunna befaras för åtskilliga föreningar hava medfört hittills
icke fullt klarlagda ofördelaktiga konsekvenser.

Syftet med och innebörden av de sakliga ändringar i lagstiftningen på
förevarande område, som föreslås i propositionen nr 19, är i huvudsak följande.

För möjliggörande av ökad kontroll över understödsföreningsväsendet införes
registreringstvång för samtliga understödsföreningar (2 §).

Då en försäkringsrörelse, för att undgå en anstrykning av äventyrlighet
och hasard, måste vara baserad på en något så när omfattande försäkringsstock,
men å andra sidan kravet i detta hänseende ansetts kunna ställas
väsentligt olika för rörelser av olika art och omfattning, meddelas utförliga
bestämmelser rörande medlemsantalet i understödsförening. Huvudregeln
härutinnan är, att understödsförening skall bestå av minst 100 eller, där föreningen
allenast avser att bereda ålderspension, av minst 50 medlemmar
(3 § 1 st.). Avser förening att bereda invalid- eller överlevelsepension utan
samband med ålderspension, att bereda sjukhjälp i form av understöd i penningar
för varje dag (sjukpenning) för längre tid än nittio dagar för ett sammanhängande
sjuklighetstillstånd eller att meddela understöd, utgående i
kapital en gång för alla (kapitalunderstöd), till högre belopp än femhundra
kronor för en medlem, skall föreningen bestå av minst 500 medlemmar (3 §
2 st.). Därest särskilda omständigheter därtill föranleda, må tillsvnsmyndig -

39

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

heten beträffande viss förening medgiva undantag från tillämpningen av den
för föreningen jämlikt 3 § 1 st. eller, i fråga örn beredande av pension, jämlikt
3 § 2 st. gällande föreskrifter angående minsta medlemsantal (3 § 3 st.).
Vidare må tillsynsmyndigheten från bestämmelserna örn minsta medlemsantal
medgiva undantag i fråga örn förening, som, då den började verksamheten,
hade lagstadgat eller av tillsynsmyndigheten godkänt medlemsantal
men vars medlemsantal sedermera sjunkit. Medgives icke sådant undantag,
skall föreningen träda i likvidation (47 §).

För att förhindra ett inom vissa pensionskassor tillämpat system, enligt
vilket utgående pensioner beräknas med hänsyn till kassans vid varje särskild
tidpunkt för utbetalningar tillgängliga medel och således kunna till beloppet
variera från tid till annan, stadgas, att i den mån rätten till pension
grundar sig å erlagda medlemsavgifter pensionen skall utgå med fasta belopp
(3 § 4 st.).

Då en rationell avgiftsberäkning ansetts vara av största betydelse för en
försäkringsrörelses utveckling och soliditet, meddelas vissa bestämmelser
om avgifter. Härutinnan gäller enligt förslaget, att understödsförening skall
upptaga fasta medlemsavgifter, vilka skola vara så avvägda, att de i förening
med andra föreningens inkomster må antagas förslå till infriande av förfallna
utfästelser, förvaltningskostnader och övriga föreningen åliggande utgifter
ävensom till föreskriven fondbildning. Förbud mot det s. k. uttaxeringssystemet,
innebärande att de för fullgörande av en förenings utfästelser
för dödsfall eller andra försäkringsfall erforderliga medlen uttagas av medlemmarna
först i den mån utfästelserna förfalla till betalning, har meddelats
genom bestämmelsen, att avgifternas upptagande icke må göras beroende av
inträffade försäkringsfall. Uttaxering å medlemmarna må äga rum allenast
därest föreningens tillgångar finnas otillräckliga för verksamhetens behöriga
utövande (13 §). Vid ansökan örn registrering skola fogas vissa handlingar,
ägnade att ligga till grund för bedömande av avgifternas tillräcklighet [7 §
4 st. 4)].

Med hänsyn till att ett försäkringsföretags ekonomiska ställning i allmänhet
kan bedömas allenast med ledning av vissa försäkringstekniska
metoder stadgas i förslaget (15 §), att understödsförening vart femte år skall
låta upprätta och till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk utredning
angående föreningens ställning vid föregående års slut; dock att sådan skyldighet
icke åligger arbetslöshetskassa och ej heller sjukkassa, som på visst sätt
begränsat sina sjukhjälpsutfästelser. Tillsynsmyndigheten äger emellertid
å ena sidan ålägga förening att jämväl å annan tid än nyss sagts låta upprätta
och ingiva försäkringsteknisk utredning, å andra sidan från skyldigheten
i fråga helt eller delvis befria företrädesvis föreningar med föga omfattande
rörelse.

Att i gällande lag icke stadgas någon allmän skyldighet för understödsföreningarna
att göra avsättningar till fond har av departementschefen betecknats
såsom en av lagens ur säkerhetssynpunkt allvarligaste brister. Samtidigt
har departementschefen framhållit, att behovet av fondbildning icke

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

är lika stort inom samtliga understödsföreningar utan i regel växer med omfattningen
av utfästelserna. Beträffande fondbildning äro de för erkända
sjuk- och arbetslöshetskassor enligt sjukkasse- och arbetslöshetskasseförordningarna
gällande bestämmelserna avsedda att bibehållas (16 § 1 st.).
Övriga understödsföreningar hava uppdelats i två grupper, en för vilken
blott helt allmänt stadgas, att tillgängligt överskott i regel skall fonderas
(16 § 2 st.), samt en för vilken mer utförliga bestämmelser meddelas rörande
avsättningar till premiereserv och säkerhetsfond (17 och 18 §§). De medel,
som enligt lagen blivit avsatta till fond eller reserverats, skola redovisas i
vissa slag av värdehandlingar eller i föreningen tillhörig fastighet intill 2/s
av taxeringsvärdet (19 §). I stadgarna skall därjämte finnas angivet, huru
de behållna medel må användas, vilka icke skola avsättas till fond eller vilka
skola från fond undantagas, ävensom huru i händelse av föreningens upplösning,
där ej i samband med likvidation överlåtelse av föreningens rörelse
kommer till stånd, med behållna tillgångar skall förfaras (8 §).

Ett av förslagets ur säkerhetssynpunkt viktigaste stadganden torde vara
detta, att tillsynsmyndighetens prövning av registreringsanmälan icke endast
skall, såsom enligt gällande lag, utgöra en granskning, huruvida vissa — låt
vara nog så betydelsefulla — formaliteter iakttagits, utan därjämte skall
innebära ett bedömande av, huruvida föreningens stadgar äro betryggande
för medlemmarna och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade
på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt
sätt. Är så icke förhållandet, skall registrering vägras (70 §). Till detta
stadgande ansluter sig nära bestämmelsen, att för giltighet av förenings beslut
örn stadgeändring erfordras, att beslutet varder gillat av tillsynsmyndigheten
(42 § 3 st.). Nyss återgivna bestämmelser ävensom stadgandena
därom, att understödsförening skall registreras (2 §) och att, därest understödsförening
driver verksamhet utan att vara registrerad, den som deltager
i åtgärd å föreningens vägnar eller i beslut därom ådrager sig straffansvar
(85 §), innebära att på nu förevarande område hädanefter skall, i likhet med
vad som redan är fallet beträffande den affärsmässiga försäkringsverksamheten,
gälla ett allmänt koncessionssystem.

Härmed och med lagförslagets allmänna läggning i övrigt sammanhänger
nära, att tillsynen från det allmännas sida över understödsföreningarna föreslås
skärpt. Härutinnan gäller enligt förslaget, att örn tillsynsmyndigheten
finner understödsförening vara oförmögen att efter oförändrade grunder fullgöra
sina utfästelser eller finner föreningens stadgar icke längre vara betryggande
för medlemmarna och övriga understödsberättigade, skall tillsynsmyndigheten
meddela föreningen anvisning att inom viss tid hava vidtagit
sådan åtgärd eller förändring av föreningens verksamhet, som prövas
erforderlig (78 § 3 st.). Har sådan anvisning meddelats och finnes föreningen
icke tillbörligen ställa sig densamma till efterrättelse, skall domstol på talan
av tillsynsmyndigheten förklara föreningen i likvidation (78 § sista st.).

Den nya lagen föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1938, vid vilken tidpunkt
1912 års lag i ämnet skall upphöra att gälla.

41

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Slutligen upptar förslaget vissa övergångsbestämmelser. I avsikt att för
de redan registrerade föreningarna ävensom för tillsynsmyndigheten underlätta
övergången till den nya lagstiftningen skall äldre lag kunna under en
övergångstid gälla för en vid den nya lagens ikraftträdande registierad förening.
En dylik förening skall, för att icke nödgas träda i likvidation, på ansökan,
vilken måste göras före den 1 januari 1943, erhålla tillsynsmyndighetens
förklaring att föreningens stadgar stå i överensstämmelse med föreskrifterna i
den nya lagen samt äro betryggande för medlemmarna och övriga understödsberättigade
ävensom i övrigt upprättade på ett med hänsyn till verksamhetens
art och omfattning lämpligt sätt. Hava föreningens stadgar icke blivit jämlikt
äldre lag godkända av tillsynsmyndigheten, skola vid ansökningen fogas
vissa handlingar, ägnade att ligga till grund för bedömande av avgifternas
tillräcklighet. Åv hänsyn för de äldre föreningarna må förklaring, som nyss
sagts, avgivas och föreningen därefter fortsätta verksamheten utan hindel
därav, att föreningen icke uppfyller den enligt 3 § 1 st. eller, i fråga örn beredande
av pension, enligt 3 § 2 st. för föreningen eljest gällande föreskriften
angående minsta medlemsantal; men skall i sådant fall tillsynsmj ndigheten
bestämma det antal medlemmar, varav föreningen minst skall bestå. Ytterligare
må av övergångsbestämmelserna allenast omnämnas stadgandet därom,
att därest för en äldre förening, som enligt nya lagen är skyldig avsätta premiereserv,
yppar sig svårighet att, vad äldre försäkringar beträffar, härutinnan
uppfylla lagens föreskrifter, äger tillsynsmyndigheten medgiva föreningen anstånd
härmed under högst femton år.

Innan utskottet ingår på ett allmänt bedömande av förslaget till ny lag
örn understödsföreningar finner utskottet lämpligt att genom någia exempel
belysa frågan örn gränserna för denna lagstiftnings tillämpningsområde.

Med understödsförening förstås såväl enligt förslaget som enligt gällande
lag i ämnet sådan förening för inbördes bistånd, sorn avser att utan affäismässigt
drivande av försäkringsrörelse idka till personförsäkring hänförlig
verksamhet, och nämnas såsom exempel på sådan försäkring pensions-, kapital-,
sjuk-, moderskaps- och arbetslöshetsförsäkring. Jämväl såtillvida överensstämmer
förslaget med gällande lag, som föreskrifterna i förslaget icke
skola äga tillämpning å anstalt, för vars utfästelser av understöd staten eller
kommun är ansvarig, å sådan pensionskassa för i offentlig tjänst anställda
personer, vilken av Konungen förklarats undantagen från lagens tillämpning,
eller å fackförening, fackförbund eller annan liknande förening för
vårdande av yrkesangelägenheter av anledning att densamma meddelar understöd
vid arbetslöshet.

Första förutsättningen för att en understödsförening skall anses föreligga
är således den, att en förening i detta ords gängse betydelse kommit till stånd.
Redan härav torde exempelvis följa, att en understödsförening icke konstitueras
enbart genom en arbetsgivares utfästelse att i viss ordning pensionera
sina arbetare. Enär vidare en understödsförening är en förening för inbördes
bistånd, lära hit icke kunna hänföras föreningar med ändamål att ut -

Utskottet.

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.

öva välgörenhet. Dylika föreningar kunna för övrigt icke anses idka försäkringsverksamhet.
Utmärkande för sådan verksamhet torde nämligen bland
annat vara, att utövaren av verksamheten ikläder sig rättsligt utkrävbara förbindelser.
Den av åtskilliga ordenssällskap och andra liknande föreningar
även gent emot medlemmar och deras familjer utövade understödsverksamheten
lärer således i allmänhet icke vara underkastad nu förevarande lagstiftning.
Och även örn en förening enligt sina stadgar är skyldig att i viss
angiven ordning lämna understöd åt medlem eller hans familj i händelse av
medellöshet, torde föreningen icke vara en understödsförening i förslagets
eller gällande lags mening, enär medellöshet såsom alltför ofta beroende av
vederbörandes egna åtgöranden eller underlåtanden icke anses kunna göras
till föremål för försäkring. Då en understödsförenings verksamhet vidare
måste falla inom personförsäkringens område, äro från tillämpningen av nu
förevarande lagstiftning uteslutna föreningar med uppgift att meddela s. k.
skadeförsäkring. \ad slutligen angår den avgränsning av sagda lagstiftnings
tillämpningsområde, som innefattas i bestämmelsen att en understödsförening
icke får driva sin rörelse affärsmässigt, vill utskottet allenast erinra
därom, att den affärsmässiga försäkringsverksamheten är underkastad lagen
den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse samt att åt rättstillämpningen överlämnats
att i varje särskilt fall avgöra, huruvida en försäkringsrörelse är att
anse såsom affärsmässigt bedriven eller icke.

Under behandlingen av detta ärende har utskottet funnit gällande lag örn
understödsföreningar vara i så måtto mindre tillfredsställande, som densamma
icke lämnar tillräckliga garantier för att understödsföreningarnas ur
social synpunkt synnerligen värdefulla verksamhet bedrives efter ekonomiskt
sunda principer. Utskottet har härutinnan särskilt uppmärksammat, att det
låga medlemsantal, varmed en förening tillätes verka, ofta icke uppfyller berättigade
krav i fråga om sådan utjämning av risker, som bör känneteckna en
sund försäkringsrörelse, att inga tvingande bestämmelser rörande den för
varje försäkringsverksamhet nödvändiga fondbildningen meddelas, varav
jämväl följer att en förening kan bedriva sin rörelse med uppenbarligen för
laga avgifter, samt att de maktmedel, som lagen lägger i tillsynsmyndighetens
hand, äro otillräckliga för ett effektivt ingripande gent emot även uppenbara
missförhållanden inom myndighetens ämbetsområde. Även örn, såsom
departementschefen framhållit, svårare dylika missförhållanden hittills sällan
kommit till synes, manar dock blotta möjligheten, att sådana förr eller senare
kunna uppkomma, till vidtagande av motåtgärder. Med hänsyn till de mycket
betj dande tillgångar, som dessa föreningar förvalta och som hopsparats av
folkets breda lager för att utgöra ett bistånd vid sjukdom eller dödsfall eller
på ålderns dagar, synes nämligen här mindre än någonsin böra för genomförandet
ar en reform krävas, att katastrofartade förhållanden först skola
hava inträffat. Enligt utskottets mening tillgodoser det föreliggande lagförslaget
rimliga önskemal i fråga örn ökad ekonomisk trygghet för understödsföreningarnas
medlemmar, samtidigt som i förslaget beaktats, att på

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. “*3

grund av dessa föreningars folkliga och skiftande karaktär försiktighet bör
iakttagas i fråga om uppställandet av rigorösa föreskrifter rörande deras verksamhet
samt att ett genomförande av förslaget icke bör medföra alltför stora
svårigheter för redan existerande livsdugliga föreningar att fortsätta verksamheten.
Jämväl i övrigt anser utskottet, att förslaget erhållit en tillfredsställande
utformning.

Utskottet övergår härefter till att under de olika paragraferna verkställa
detaljgranskning av lagförslaget. I den mån de särskilda
bestämmelserna icke i det följande beröras, hava de av utskottet lämnats
utan erinran.

3 § fjärde stycket.

I propositionen stadgas i 3 § fjärde stycket, att i den mån rätten till pension
grundar sig å erlagda medlemsavgifter skall pensionen utgå med fasta
belopp.

Gällande lag saknar motsvarande bestämmelse.

I socialstyrelsens förslag till ändringar i nuvarande paragrafer i gällande
lag återfinnes motsvarande bestämmelse i 3 § sjätte stycket, enligt vilket
pension, för vars erhållande medlem erlägger avgift, skall i stadgarna vara
till storleken bestämd.

Såsom motivering för sitt förslag i denna del har socialstyrelsen anfört:

Statistiken visar, att åtskilliga pensionskassor utfästa pensioner med i stadgarna
icke fixerade belopp. Verksamheten är då i allmänhet så ordnad, att
de pensioner, som skola utgå under ett år, vilket som helst, till beloppen bestämmas
endast för det året, på så sätt, att för årets pensionering tillgängliga
medel fördelas lika eller efter fastställda proportioner mellan pensionstagarna.
Utgörande en kvarleva från en föregående tid kunna dessa kassor numera
icke anses fylla de krav, som måste ställas på en rationellt ordnad pensionsförsäkring.
Särskilt gäller detta i det avseendet, att garantier 1 allmänhet icke
finnas för att medlemmarna erhålla skälig valuta för sina avgifter, i den mån
dessa, såsom vanligen sker, omedelbart tågås i anspråk för den löpande pensionsutbetalningen
i stället för att, såsom rätteligen bör ske, tillika med räntor
helt eller delvis uppsamlas i en premiereserv tills pensionsfallen inträffat för
att först då tagas i anspråk för den rätte vederbörandes pensionering. Vid
inträdet räknar medlemmen med att hans pension kommer att bliva av ungefär
samma storlek som då utgående pensioner. Icke desto mindre inträffar alltför
ofta, att pensionerna efter hand väsentligen minskas. Enligt styrelsens
mening bör ett sådant system icke tillåtas, utan bör i lagen uppställas såsom
villkor för pensionskassas registrering, att dess utfästelser skola vara till
storleken fixerade. Undantag bör därvid medgivas endast 1 händelse pensionerna
i mera avsevärd utsträckning bestridas med tillhjälp av medel, som
i särskild ordning ställts till kassans förfogande på villkor, som icke medgiva
en anordning av antytt slag. Men även i sådant fall synes böra fordras, att
pensioneringen skall vara på angivet sätt ordnad, i den mån kassan därför
upptager fasta avgifter av medlemmarna.

I sitt över socialstyrelsens förslag avgivna yttrande har försäkringsinspektionen
ansett bestämmelsen ifråga möjligen kunna valla tvekan \id tolkningen,

44

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

då fråga exempelvis vore om en pensionskassa, vars stadgar innekölle tillfredsställande
försäkringstekniska grunder för avgifternas beräkning m. m.,
samt har på grund härav förordat en omformulering av bestämmelsen.

Svenska sjuksköterskornas allmänna pensionsföreuilig, understödsförening,
har anfört:

Enligt denna förenings stadgar vöre delägare skyldig att före uppnådd pensionsålder
till föreningen inbetala minst 500 kronor, antingen på en gång
eller genom årliga insatser av minst 25 kronor, vilka finge fördelas på olika
poster under året. Mer än 2,000 kronor finge ej under loppet av ett kalenderår
för någons räkning i föreningen insättas och delägares innestående behållning
finge icke överstiga 10,000 kronor. Inom de gränser, som sålunda angivits,
kunde delägarens avgiftsbetalning godtyckligt varieras.

De ännu icke pensionerade delägarnas tillgodohavanden sammanfördes
till en särskild fond, besparingsfonden, och å tillgodohavandena gottgjordes
ränta, i huvudsak bestämd efter den för året beräknade medelräntefoten å
föreningens kapitalplaceringar, varjämte till desamma fördes arvsvinst efter
avlidna delägare i besparingsfonden.

Under det kalenderår, då delägaren uppnådde 50 års ålder, ägde hon avgöra,
örn pensionen skulle börja utgå från påföljande års ingång eller örn
den skulle lyftas först vid en senare tidpunkt, som finge bestämmas senast
till ingången av kalenderåret efter uppnåendet av 60 års ålder. Pensionen
bestämdes på sådant sätt, att delägarens vid inträdet i pensionsklassen förefintliga
tillgodohavande förvandlades till en livränta, som beräknades med
tillämpning av ålderdomsförsäkringskommitténs dödlighetstabell samt den
räntefot, som styrelsen med hänsyn till påräknad ränta och övriga på förhållandena
inverkande omständigheter bestämde, varjämte till denna s. k.
avgiftspension lades viss tilläggspension. För utgående pensioner och tilläggspensioner
avsattes försäkringstekniskt beräknad premiereserv; det tillskott
till delägarnas behållning, som vore erforderligt, för att man skulle
kunna avsätta premiereserv jämväl för tilläggspensionerna, erhölles ur avkastningen
på vissa särskilda fonder, bildade genom donationsmedel m. m.

Såsom av det sagda torde framgå företedde föreningens pensionering stora
likheter med pensionsstyrelsens på frivilliga avgifter grundade försäkring, i
det pensionsbeloppet icke behövde från början fixeras utan bleve efter försäkringstekniska
grunder bestämt med hänsyn till dels den ålder, från vilken
delägaren sedermera önskade lyfta pensionen, och dels de insatser — inom
vissa gränser valfria — som blivit gjorda.

Föreningen hade emellertid nu bemärkt, att socialstyrelsens förslag till
ny lydelse av understödsföreningslagen innehölle en bestämmelse örn att
pension, för vars erhållande medlem erlade avgift, skulle i stadgarna vara till
storleken bestämd. En strängt formell tolkning av denna bestämmelse syntes
kunna lägga hinder i vägen för ett fortsatt uppehållande av föreningens verksamhet
efter i huvudsak oförändrade riktlinjer, men ett uppställande av
sådana hinder torde väl ej få anses befogat, då verksamheten i stort sett bedreves
efter mönster av den statliga frivilliga pensionsförsäkringen.

Föredragande departementschefen har funnit enighet råda därom, att, i
den mån pension vore grundad å medlems egna avgifter, densamma borde
beräknas med hänsyn till avgifternas storlek och tiden för deras erläggande
samt sålunda icke med hänsyn till kassans vid varje särskild tidpunkt för
utbetalningar tillgängliga medel. Den av socialstyrelsen härutinnan föreslagna
bestämmelsen kunde dock måhända givas en strängare innebörd än

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 45

styrelsen torde hava avsett. Motsvarande bestämmelse i propositionen utsade
allenast, att i den män rätten till pension grundade sig å erlagda medlemsavgifter
pensionen skulle utgå med fasta belopp. Att beloppen skulle
vara fasta innebure, att de skulle vara på förhand bestämda eller beräkneliga.

Enligt utskottets mening är det för en pensionsberättigads trygghet av
största värde, att han kan på förhand beräkna sin pension och äger garanti för
att denna icke i framtiden minskas. Vad den av understödsföreningarna bedrivna
pensionsförsäkringen beträffar lärer dock en dylik trygghet icke kunna
till fullo uppnås. Så länge rätten till ett av en understödsförening utfäst
understöd ännu icke förfallit till betalning, skiljer sig densamma nämligen därutinnan
från en vanlig fordringsrätt, att föreningen, alltså gäldenären själv,
i allmänhet kan i form av stadgeändring besluta minskning av understödet.
Grunden härtill är givetvis den, att föreningen för sin ekonomi har att i sista
hand lita till medlemmarnas uppoffringar och att dessa i vissa fall lämpligast
kunna göras genom minskning av medlemmarnas rätt gent emot föreningen.

Yad nu anförts behöver dock icke föranleda till att kravet på trygghet för
de pensionsberättigade inom en understödsförening helt uppgives. Redan gällande
lag föreskriver sålunda i 44 § sista stycket, bland annat, att stadgeändring,
som avser inskränkning av rätt till understöd, icke äger tillämpning
i fråga om rätt till pension, med avseende varå pensionsfallet inträffat innan
beslutet örn ändringen blev slutgiltigt fattat. Denna föreskrift har oförändrad
upptagits i 42 § sista stycket i propositionen, och utskottet vill redan i detta
sammanhang förutskicka, att utskottet vid behandlingen av sagda paragraf
kommer att förorda bibehållandet av denna föreskrift, Densamma har tydligen
till syfte att för framtiden trygga rätten till redan utgående pension.
Emellertid uppnås icke detta syfte, därest enligt föreningens stadgar pensionen
kan, oberoende av stadgeändring, allt efter omständigheterna variera till
beloppet från tid till annan. Att dylika fall förekomma, framgår av utredningen
i detta ärende.

I propositionen föreslås nu en bestämmelse därom, att i den mån rätten
till pension grundar sig å erlagda medlemsavgifter pensionen skall utgå med
fasta belopp. Att beloppen skola vara fasta innebär enligt uttalande av departementschefen,
att de skola vara på förhand bestämda eller beräkneliga. Av
detta uttalande torde framgå, att innebörden av bestämmelsen icke avsetts
vara den, att själva pensionsbeloppen behöva vara angivna i stadgarna. Med
ledning av dessa skall emellertid vederbörande på förhand kunna beräkna de
pensionsbelopp, som han i framtiden äger uppbära. Denna tolkning synes
också nära överensstämma med föreskriften i 8 § punkt 6), att understödsförenings
stadgar skola angiva beloppen av de fasta avgifter, som skola erläggas
till föreningen, eller grunderna för beräknande därav. Utskottet vill i detta
sammanhang framhålla, att bestämmelsen i 8 § punkt 5), enligt vilken stadgarna
skola angiva understödens beskaffenhet och storlek eller grunderna för
beräknande därav, icke torde hindra en pensionering enligt sådana grunder,
som möjliggöra variationer av pensionsbeloppen allt efter omständigheterna.

Utskottet.

46

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

För att ernå större trygghet för pensionstagarna erfordras alltså en ytterligare
bestämmelse. Vad i propositionen härutinnan föreslagits föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Utskottet har med sitt uttalande på denna punkt
allenast velat klargöra innebörden av bestämmelsen, att i den mån rätten till
pension grundar sig å erlagda medlemsavgifter pensionen skall utgå med fasta
belopp. Utskottet vill jämväl tillägga, att denna bestämmelse enligt sin ordalydelse
endast bör äga tillämpning å utgående pension och således icke gäller
i fråga örn rätt till pension innan pensionsfallet ännu inträffat, ävensom att
bestämmelsen icke hindrar oberäkneliga variationer av utgående pensionsbelopp,
till den del pensionen bestrides exempelvis genom bidrag från en
arbetsgivare.

15 §.

81 § och 86 § fjärde stycket gällande lag äro av följande lydelse:

81 §.

För pensionskassa, vars stadgar icke blivit godkända på sätt i 86 § sågs,
skall styrelsen vart femte år låta upprätta och, i samband med ingivandet
av de i 80 § omförmälda handlingarna, till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk
utredning av föreningens ställning vid föregående års slut.

Nämnda utredning skall enligt av tillsynsmyndigheten fastställda grunder
upprättas av person, vilken innehar behörighet att utöva befattning som
aktuarie vid livförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten förklarats behörig
att upprätta utredningen. Föreningen äger att anlita tillsynsmyndigheten
för utredningens upprättande och skall i sådant fall ersätta kostnaden
härför med belopp, som bestämmes av nämnda myndighet.

Därest försäkringsteknisk utredning, som av förening ingivits, utvisar
brist, må tillsynsmyndigheten, örn den så finner erforderligt, ålägga föreningen
att, så länge bristen fortfar, upprätta och ingiva sådan utredning oftare än
vart femte år, dock högst årligen.

Från skyldigheten att upprätta försäkringsteknisk utredning äger tillsynsmyndigheten
helt eller delvis befria förening, då dess rörelse är av mindre
omfattning eller eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger.

86 § (fjärde stycket).

Understödsförening med godkända stadgar skall varje år avgiva försäkringsteknisk
utredning på sätt i 81 § första och andra styckena sägs; dock att
tillsynsmyndigheten må medgiva viss förening, därest dess rörelse är av
mindre omfattning eller eljest skälig anledning föreligger, att avgiva sådan
utredning mindre ofta, likväl minst vart femte år. I utredningen skall såsom
skuld upptagas en fond (premiereserven), motsvarande sammanlagda värdet
av alla löpande utfästelser av understöd.

Enligt 39 § sjukkasseför ordningen åligger det centralsjukkassa att vart
femte år låta upprätta försäkringsteknisk utredning. Kassan äger anlita tillsynsmyndigheten
för utredningens upprättande och skall i sådant fall ersätta
kostnaden härför med belopp, som bestämmes av nämnda myndighet.

I propositionen har 15 § erhållit följande avfattning:

47

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

15 §.

För understödsförening skall styrelsen vart femte år, räknat från och
med registreringsåret, låta upprätta och, i samband med ingivandet av de
i 77 § omförmälda handlingarna, till tillsynsmyndigheten ingiva försäkringsteknisk
utredning av föreningens ställning vid föregående års slut; dock att
sådan skyldighet icke åligger förening, som endast bereder understöd vid
arbetslöshet eller endast meddelar sjukpenning för högst nittio dagar för
ett sammanhängande sjuklighetstillstånd eller sjukvårdsersättning eller bägge
dessa understöd i förening. ......

Tillsynsmyndigheten äger, örn den så finner erforderligt, ålägga förening
att jämväl å annan tid än ovan sägs låta upprätta och till tillsynsmyndigheten
ingiva försäkringsteknisk utredning.

Från skyldigheten att låta upprätta försäkringsteknisk utredning äger tillsynsmyndigheten
helt eller delvis befria förening, då dess rörelse är av
mindre omfattning eller eljest skälig anledning till sådan befrielse föreligger.

Försäkringsteknisk utredning skall enligt av tillsynsmyndigheten fastställda
grunder upprättas av person, vilken innehar behörighet att utöva befattning
såsom aktuarie vid livförsäkringsbolag eller av tillsynsmyndigheten
förklarats behörig att upprätta utredningen. Föreningen äger att anlita tillsynsmyndigheten
för utredningens upprättande och skall i sådant fall ersätta
kostnaden härför med belopp, som bestämmes av nämnda myndighet.

Motsvarande paragraf (B 11 §) i socialstyrelsens förslag skiljer sig i sakligt
hänseende allenast såtillvida från propositionen, som förslaget icke från
skyldigheten att upprätta försäkringsteknisk utredning medgiver undantag
för förening, vilken endast bereder understöd vid arbetslöshet.

Yad socialstyrelsen såsom motivering till sitt förslag i denna del anfört
finnes återgivet å sid. 65 i propositionen.

Vid de sammanträden, som inför socialstyrelsen hållits med representanter
för olika organisationer, har ifrågasatts, från ett håll, huruvida icke
de i denna paragraf föreskrivna försäkringstekniska utredningarna borde
verkställas av tillsynsmyndigheten utan kostnader för föreningarna, samt
från ett annat håll, huruvida det vore principiellt riktigt att tillsynsmyndigheten,
som hade att granska verkställda utredningar, också upprättade desamma.
De vid sammanträdet närvarande hava därefter enat sig örn ett uttalande,
att det borde övervägas, om icke utredningarna, åtminstone beträffande
sjukkassor, borde verkställas av tillsynsmyndigheten, men att myndigheten
däremot icke borde verkställa utredningar för övriga föreningar.

De fria sjukkassornas förbund har i sitt yttrande över socialstyrelsens förslag
ansett, att den försäkringstekniska utredningen, då den upprättades av
tillsynsmyndigheten, icke borde medföra någon kostnad för föreningen.

Departementschefen har vid remissen till lagrådet framhållit, bland annat,
att skyldigheten att avgiva försäkringsteknisk utredning innebure den för
understödsföreningarna måhända mest tyngande av de ifrågasatta nya eller
utvidgade förpliktelserna. Anledning syntes emellertid icke föreligga att
frångå den för pensionskassa, förening med godkända stadgar och centralsjukkassa
redan gällande ordningen, enligt vilken, då tillsynsmyndigheten

Utskottet.

48 Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

anlitades för utredningens upprättande, kostnaden härför skulle gäldas av
kassan eller föreningen.

Lagrådet har anfört:

Enligt förslaget skall försäkringsteknisk utredning upprättas i avsevärt
större omfattning än som för närvarande gäller. Med hänsyn till att skyldigheten
regelmässigt skall fullgöras vart femte år kan ock antagas, att åtminstone
för en längre tid framåt dessa utredningar i ett stort antal föreningar
komma att verkställas samtidigt med jämnt återkommande mellanrum. Vid
dessa förhallanden måste det synas tvivelaktigt, örn tillsynsmyndigheten
städse i den utsträckning, som följer av stadgandet i andra punkten av
fjärde stycket, skall kunna tillhandagå föreningarna med biträde för utredningens
verkställande. Anses stadgandet icke äga vidsträcktare innebörd än
att myndigheten kan inskränka sig till att lämna anvisning å kompetent
person, har en sådan tolkning dock knappast stöd i stadgandets ordalydelse.
På grund härav och då jämväl med fog anmärkts att utredningens utförande
av myndigheten understundom kan vara olämpligt, synes böra övervägas,
huruvida ej anledning föreligger till sådan jämkning av den från nuvarande
lagtext överflyttade bestämmelsen, att på framställning av föreningen utredningen
må, där tillsynsmyndigheten linner sådant lämpligen kunna ske,
upprättas genom myndighetens försorg. Motsvarande ändring torde då böra
göras i 39 § sjukkasseförordningen.

"Vid anmälan av lagrådets utlåtande i statsrådet har departementschefen
yttrat:

Då jämlikt 81 eller 86 § gällande lag örn understödsföreningar eller 39 §
sjukkasseförordningen skyldighet föreligger för en pensionskassa, en förening
med godkända stadgar eller en centralsjukkassa att upprätta försäkringsteknisk
utredning, äger föreningen anlita tillsynsmyndigheten för utredningens
upprättande och skall i sådant fall ersätta kostnaden härför med
belopp, som bestämmes av nämnda myndighet. Enligt vad jag inhämtat har
denna bestämmelse av tillsynsmyndigheten vanligen tillämpats så, att myndigheten,
då dess medverkan påkallats, förordnat någon sakkunnig person att
verkställa utredningen. En dylik tillämpning av stadgandet torde icke kunna
sägas stå i strid med dess ordalydelse. Vid sådant förhållande lärer icke,
såsom lagrådet befarat, skyldigheten enligt motsvarande bestämmelse i 15 §
fjärde stycket andra punkten i det remitterade förslaget behöva bereda tillsynsmyndigheten
några större svårigheter. Då jag icke heller kan finna det
i något fall olämpligt, att den myndighet, som har att utöva tillsyn över en
förening, på föreningens egen begäran föranstaltar örn utredning rörande föreningens
ekonomiska ställning, anser jag mig icke böra biträda lagrådets förslag
till jämkning av nu ifrågavarande bestämmelse.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot förevarande paragraf
i propositionen. Emellertid vill utskottet beträffande paragrafens tillämpning
uttala den förväntan, att tillsynsmyndigheten vid fastställande av ersättning
för genom myndighetens försorg verkställd försäkringsteknisk utredning tar
särskild hänsyn till vederbörande förenings ekonomiska ställning.

19 §.

I 87 § tredje stycket gällande lag stadgas, huru förening med godkända
stadgar, vilken meddelar livförsäkring, skall redovisa tillgångar, motsvarande

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. 49

premiereserven för livförsäkringar. Sålunda gäller enligt punkt 5), att dessa
tillgångar må redovisas i skuldförbindelser, för vilka föreningen äger säkerhet
genom inteckning i fast egendom inom hälften av senast fastställda
taxeringsvärde, så ock, med tillsynsmyndighetens medgivande, i skuldförbindelser
med säkerhet av inteckning inom två tredjedelar av taxeringsvärdet;
dock att i varje fall åbyggnad å egendom skall, för att inteckning i
egendomen må godkännas, vara brandförsäkrad i något med vederbörligen
fastställd bolagsordning försett brandförsäkringsbolag inom riket. Berörda
tillgångar må vidare enligt punkt 7) redovisas i föreningen tillhörig fastighet
intill hälften eller, med tillsynsmyndighetens medgivande, intill två tredjedelar
av taxeringsvärdet; skolande i fråga örn brandförsäkring av åbyggnad
gälla vad vid 5) stadgas.

Nu återgivna bestämmelser hava utan ändring upptagits i B 15 § i socialstyrelsens
förslag, i vad däri meddelats föreskrifter örn huru understödsförenings
för dess försäkringsverksamhet behållna tillgångar skola redovisas.

I 19 § i ''propositionen, vari stadganden meddelas rörande redovisning av
medel, vilka enligt bestämmelserna i lagen blivit avsatta till fond eller reserverats,
har emellertid socialstyrelsens förslag undergått sådan ändring, att
utan särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten redovisningen må ske i inteckningar
inom och i föreningen tillhörig fastighet intill två tredjedelar av
taxeringsvärdet.

Vid de inför socialstyrelsen hållna sammanträdena med representanter för
olika organisationer har från ett håll framhållits, att det med hänsyn till
rådande ränteläge innebure för stor stränghet att förbjuda understödsföreningarna
att placera sina tillgångar i egen fastighet utöver två tredjedelar
av taxeringsvärdet.

Departementschef en har erinrat, att enligt 215 § lagen om försäkringsrörelse
försäkringsbolag ägde utan särskilt tillstånd placera sina tillgångar
i fastighetsinteckningar inom två tredjedelar av taxeringsvärdet. En motsvarande
frihet torde utan fara för säkerheten kunna medgivas understödsföreningarna,
och detta även för det fall att förening såsom tillgång redovisade
egen fastighet. Enligt nyssnämnda lagrum kunde vidare med försäkringsinspektionens
medgivande redovisning ske i inteckning intill fulla taxeringsvärdet
i egen fastighet, som vore avsedd för inrymmande av lokal föi
rörelsen. Då emellertid understödsföreningarna i allmänhet icke torde hava
behov av några större dylika lokaler, hade något motsvarande stadgande icke
intagits i propositionsförslaget.

Med anledning av vad vid de inför socialstyrelsen i ärendet hållna sammanträdena
från ett håll anförts vill utskottet uttala, att det icke torde vara välbetänkt,
örn enligt lagen skulle såsom säkerhet för understödsförenings förbindelser
gent emot sina medlemmar godtagas i fastighet placerade medel,
liggande över två tredjedelar av taxeringsvärdet. Med detta uttalande avser
utskottet jämväl medel, placerade i föreningen tillhörig fastighet. Utskottet
linner således icke anledning föreslå ändring i propositionen i denna del.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 13. 442 38 4

Utskottet.

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Utskottet.

Har en förening redan använt en avsevärd del av sina tillgångar till inköp
av fastighet, kan detta föranleda, att föreningen icke blir i stånd att omedelbart
redovisa sina fonder på sätt i 19 § föreskrives. Till frågan härom skall
utskottet återkomma vid behandlingen av lagförslagets övergångsbestämmelser.

42 § sista stycket.

Enligt 44 § sista stycket gällande lag skall sådan ändring av understödsförenings
stadgar, som avser inskränkning av rätt till understöd, icke äga
tillämpning i fråga örn rätt till pension eller sjukhjälp, med avseende å vilken
pensionsfallet eller sjukdomsfallet inträffat innan beslutet örn ändringen
fattades eller, där beslutet för att bliva giltigt måst fattas å flera föreningssammanträden,
innan beslutet fattades å det sista sammanträdet.

42 § sista stycket i propositionen är likalydande med 44 § sista stycket
gällande lag.

I socialstyrelsens förslag däremot har införts sådant tillägg till 44 § sista
stycket gällande lag, att däri meddelad bestämmelse icke skall gälla, där
inskränkning i pensionsrätt beslutats med hänsyn till försäkringsteknisk utredning,
som upprättats enligt nya av tillsynsmyndigheten utfärdade grunder
och anvisningar.

Hörande innebörden och behandlingen av socialstyrelsens förslag i denna
del tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 78—82 i propositionen.

Departementschefen har anfört:

Yad angår styrelsens förslag till möjliggörande av sänkning av redan
löpande pensioner torde den föregående redogörelsen utvisa, att här möter
ett komplex av frågor, vilka ännu icke äro mogna för sin lösning. Förutom
vad av försäkringsinspektionen framhållits såväl i yttrandet över styrelsens
förslag som i skrivelsen den 21 december 1936 vill jag sålunda erinra, att en
lagändring i den riktning styrelsen föreslagit synes böra medföra en prövning
av frågan, huruvida och i vilken form de icke medlemsberättigade pensionstagarna
böra beredas medbestämmanderätt, då det gäller fattandet av
beslut örn sänkning av deras pensioner. Då resultatet av den på hemställan
av chefen för handelsdepartementet den 22 januari 1937 igångsatta utredningen
angående försäkringsverksamheten torde böra avvaktas, innan slutlig
ståndpunkt tages till det av styrelsen i förevarande fråga väckta förslaget,
anser jag mig icke böra för närvarande förorda detsammas genomförande.

Gällande lags bestämmelse därom, att sedan pensionsfallet inträffat rätten
till pension icke kan genom stadgeändring inskränkas, anser utskottet innefatta
en för understödsföreningarnas pensionsförsäkring utomordentligt
värdefull princip. Tilltron till denna försäkring skulle nämligen enligt utskottets
mening kunna i betänklig grad rubbas, därest denna princip icke
med stränghet upprätthölles. Emot förslaget örn bibehållande av sagda bestämmelse
har utskottet således ingen erinran att framställa.

51

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

övergångsbestämmelserna 1 mom. vid 2) och 3).

Enligt propositionen skall den nya lagen träda i kraft den 1 juli 1938 och
äldre lag upphöra att gälla samma dag. Med avseende å understödsförening, som
vid nämnda tid är registrerad enligt äldre lag, skall dock denna enligt 1 mom.
vid 1) i övergångsbestämmelserna fortfarande äga tillämpning intill dess tillsynsmyndigheten
på ansökan av föreningen förklarat föreningens stadgar stå
i överensstämmelse med föreskrifterna i den nya lagen samt vara betryggande
för medlemmarna och övriga understödsberättigade ävensom i övrigt upprättade
på ett med hänsyn till verksamhetens art och omfattning lämpligt sätt.
Sådan ansökan måste emellertid enligt 2 mom. vid 2) göras före den 1 januari
1943.

Enligt 1 mom. vid 2) må nyss omförmäld förklaring avgivas och föreningen
därefter fortsätta verksamheten utan hinder därav, att föreningen icke uppfyller
den enligt 3 § första stycket eller, i fråga om beredande av pension,
enligt 3 § andra stycket för föreningen gällande föreskriften angående minsta
medlemsantal; dock att i sådant fall tillsynsmyndigheten skall bestämma det
antal medlemmar, varav föreningen minst skall bestå. Nedgår medlemsantalet
under det sålunda bestämda, skola de bestämmelser äga motsvarande tillämpning,
vilka gälla då medlemsantalet i en enligt nya lagen registrerad förening
nedgått under det, vartill medlemmarna enligt tillsynsmyndighetens med stöd
av 3 § meddelade beslut minst skola uppgå. Härutinnan gäller enligt 47 §,
att föreningens styrelse ofördröjligen skall göra anmälan örn förhållandet
hos tillsynsmyndigheten, som efter prövning av föreliggande omständigheter
må medgiva föreningen att på särskilda villkor fortsätta sin verksamhet med
mindre antal medlemmar än tidigare varit bestämt. Såsom sådant särskilt
villkor skall angivas visst tal, under vilket föreningens medlemsantal ej må
nedgå. Lämnas icke sådant medgivande, eller lämnas medgivande och nedgår
därefter föreningens medlemsantal under det nya talet utan att detta
inom tre månader åter uppnås, skall föreningen träda i likvidation.

Vidare gäller enligt 1 mom. vid 3), att därest för förening, som jämlikt
17 § är skyldig redovisa premiereserv, yppar sig svårighet att för äldre försäkringar
vid tiden för ansökan om förklaring, varom vid 1) sägs, avsätta
premiereserv till i 17 § föreskrivet belopp, må tillsynsmyndigheten medgiva
föreningen sådant anstånd, att under viss tid, ej överstigande femton år,
premiereserven för sådana försäkringar må upptagas till lägre än föreskrivet
belopp, under villkor att skillnaden årligen minskas i enlighet med en av
tillsynsmyndigheten fastställd plan; dock att anstånd ej må medgivas, där
det enligt verkställd undersökning icke kan förväntas, att bristen skall kunna
täckas under sagda tid.

Socialstyrelsen har icke framlagt något utarbetat förslag till övergångsbestämmelser.
Emellertid har styrelsen i sin utredning uppmärksammat, att
ett betydande antal nu registrerade föreningar icke kunde uppvisa det medlemsantal
av etthundra, som enligt styrelsens lagförslag i princip skulle
fordras för registrering. Hessa föreningar, vilka registrerats medan lagen
ännu tillstadde och till och med påbjöde registrering vid lägre medlems -

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

Utskottet.

antal än etthundra, borde alltjämt få äga fortbestånd, dock allenast under
förutsättning att de ekonomiska grunderna för verksamheten genom avgiftstillägg
eller särskild fondering förstärktes i den omfattning, som kunde vara
påkallad med hänsyn till det lägre medlemsantalet.

Departementschefen har anfört:

Tidigare har jag vid behandlingen av 3 § förordat, att, där särskilda omständigheter
därtill föranleda, tillsynsmyndigheten må medgiva undantag
från de i första och, vad angår beredande av pension, i andra styckena i
nämnda paragraf upptagna bestämmelserna om minsta medlemsantal. Så
mycken hänsyn synes mig nu böra visas de äldre registrerade föreningarna,
att beträffande dem dylika särskilda omständigheter skola anses i regel föreligga.
Särskild bestämmelse med sådant syfte har införts i 1 mom. vid 2).
Såsom socialstyrelsen framhållit, bör emellertid här liksom i övriga motsvarande
fall gälla, att den minskade fordran i fråga örn medlemsantalet uppväges
av skärpta krav i fråga örn de ekonomiska grunderna för verksamheten.

Av hänsyn till de äldre föreningarna hava i 1 mom. vid 3) införts för dem
avsedda bestämmelser, motsvarande de i 17 § sista stycket föreslagna. Erinras
må, att vid tillkomsten av gällande lag en liknande lindring bereddes de äldre
livförsäkringsföreningar, vilka önskade bliva registrerade med godkända
stadgar. Jag hänvisar härutinnan till 99 § tredje stycket vid 4) gällande lag.

Enligt vad utskottet har sig bekant kunna i vissa nu registrerade pensionskassor
nya medlemmar icke vinna inträde. Anledningen härtill är i regel den,
att vederbörande kassa endast har till uppgift att pensionera sådana anställda
i ett företag, vilka på grund av sin ålder icke ansetts lämpligen kunna pensioneras
genom Svenska Personalpensionskassan, Enskilda Järnvägarnes Pensionskassa
eller någon liknande inrättning, till vilken företagets övriga befattningshavare
vunnit anslutning.

Medlemsantalet i en dylik uteslutande för vissa personer bildad pensionskassa
måste på grund av avgång genom dödsfall oavlåtligen minska. Då emellertid
dessa kassor obestridligen hava en social uppgift att fylla, bör enligt
utskottets mening den nya lagens bestämmelser rörande minsta tillåtna medlemsantal
så avfattas, att dessa kassor kunna så långt möjligt är fortsätta sin
verksamhet. Enligt 1 mom. vid 2) i övergångsbestämmelserna beredes också
kassorna sådan möjlighet, och utskottet har därför ingen erinran att göra mot
avfattningen av detta lagrum. Utskottet vill allenast understryka önskvärdheten
av att tillsynsmyndigheten, då den bestämmer minsta tillåtna medlemsantalet
för en kassa av nu ifrågavarande karaktär, sätter detta så lågt som
med hänsyn till övriga omständigheter är möjligt. Yad nu anförts synes böra
beaktas även i övriga fall, då tillsynsmyndigheten har att bestämma minsta
medlemsantalet för en vid den nya lagens ikraftträdande redan registrerad
understödsförening.

Den lindring, som jämlikt 1 mom. vid 3) i övergångsbestämmelserna kan
beredas äldre förening i fråga örn skyldighet att omedelbart redovisa full premiereserv,
är enligt utskottets mening av synnerligt värde för en smidig övergång
till den nya lagstiftningen. Emot utformningen av bestämmelsen härutinnan
har utskottet ingen erinran att framställa. Beträffande tillämpningen
av densamma vill emellertid utskottet uttala det önskemålet, att tillsynsmyn -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13. Oö

digheten icke utan starka skäl därtill förvägrar en förening anstånd med redovisning
av lagstadgad premiereserv samt att myndigheten vid fastställandet av
plan för bristens fyllande tager vederbörlig hänsyn till föreliggande förhållanden.
För utskottet har sålunda uppgivits, att vissa föreningar hava en väsend
lig del av sina tillgångar placerade i egna fastigheter. I dylikt fall bör enligt
utskottets mening nyssnämnda plan så avfattas, att föreningen icke tvingas till
en hastig och måhända därför förlustbringande försäljning av fastigheten. Och
örn, såsom i ett annat för utskottet uppgivet fall lärer vara förhållandet, en för
anställda i ett visst företag bildad förenings tillgångar huvudsakligen äro placerade
i av företaget utfärdade skuldförbindelser utan realsäkerhet, synes
största möjliga hänsyn böra visas företaget, så att icke detta genom en alltför
hastig indrivning av förbindelserna rakar i likviditetssvårigheter.

B. Förslaget till lag angående upphävande av lagen om
återförsäkringskassor.

En redogörelse för vissa bestämmelser i lagen den 18 juni 1926 (nr 217)
örn återförsäkringskassor lämnas å sid. 104—105 i propositionen nr 19.

Enär de genomgripande ändringar i lagstiftningen örn understödsföreningar,
som föreslagits i propositionen, skulle påkalla en motsvarande revidering
av lagstiftningen örn återförsäkringskassor, men denna lagstiftning
hittills icke i något fall kommit i tillämpning, har frågan örn ändamålsenligheten
av en omfattande ändring av lagstiftningen rörande dylika kassor hänskjutits
till socialstyrelsen för yttrande. Styrelsen har ansett förklaringen
till att lagen örn återförsäkringskassor under den tid av över tio år, varunder
den varit gällande, icke i något fall kommit i tillämpning otvivelaktigt vara
att söka däri, att något verkligt behov av återförsäkring genom återförsäkringskassa
— emot förmodan viel lagens antagande — icke gjort sig gällande.
Sedan styrelsen vidare på anförda skäl icke funnit några omständigheter föreligga,
som för närvarande kunde tänkas framkalla ett sådant behov, har sty
reisen tillstyrkt, att åtgärder vidtoges för upphävande av lagen örn återförsäkringskassor.

Departementschefen har som motivering för nu förevarande lagförslag anfört,
att den verkställda utredningen finge anses giva vid handen, att något
behov av återförsäkringskassor icke förefunnes.

Vid granskning av nu ifrågavarande förslag har utskottet ej funnit anledning
till erinran mot detsamma.

C. Förslagen till förordningar angående ändring i vissa
delar av förordningarna om erkända sjukkassor
och om erkända arbetslöshetskassor.

I propositionen nr 20 föreslås av det genom propositionen nr 19 framlagda
förslaget till lag om understödsföreningar betingade ändringar i för -

Utskottet.

TJtskottet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 13.

ordningarna den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor och den 15
juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor.

Utskottet har vid granskning av de genom propositionen nr 20 framlagda
författningsförslagen icke funnit anledning till erinran mot desamma.

Utskottets hemställan.

På grund av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

1) att propositionen nr 19 mätte bifallas av riksdagen; samt

2) att propositionen nr 20 måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 24 februari 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NÖSMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman*, P. Sandström,
Heiding, Västberg, Elon Andersson och Ekströmer;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson, Pettersson i Hällbacken,
Thorell , Gardell och Hansson i örebro, fröken Andersson samt herr Barnekow.

* närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri*