A mira lagutskottets utlåtande Nr 11.
1
Nr 11.
Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1938 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna
till lagen den 18 april 1935
med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
Genom en den 14 januari 1938 dagtecknad proposition, nr 42, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna
till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med
vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
Härigenom förordnas, att fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling skall
erhålla följande ändrade lydelse:
Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning
bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av socialstyrelsen erhålla
tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939. För
tiden därefter äger styrelsen bevilja förlängning av tillstånd som nu sagts,
dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari 1950
samt allenast beträffande yrkesgrupper som Konungen bestämt. Innan sådan
förlängning av socialstyrelsen beviljas, skall åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer
inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser beredas tillfälle
att yttra sig. Det ankommer på styrelsen att bestämma skälig ersättning
för förmedling, varom i detta stycke är fråga. I övrigt skola lagens
bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma, dock i vad angår 2 §
tredje stycket allenast för tid efter den 31 december 1939.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avd. Nr 11.
3U6 38
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
I fråga om de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas Ilar nedan, hänvisa till propositionen.
Enligt det å den internationella arbetsorganisationens konferens i Genéve
år 1933 antagna förslaget till konvention angående argif''ts/crdrande arbetsförmedling
sbyråer skola inom tre år från konventionens ikraftträdande för
vederbörande medlemsstat avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med
vinstsyfte vara avskaffade och må under denna tid nya sådana byråer icke
upprättas. Dock må under ytterligare högst tio år i undantagsfall och under
särskilda förutsättningar en redan befintlig avgiftskrävande byrå med vinstsyfte
kunna erhålla tillstånd att fortsätta sin verksamhet, men äger byrån
icke under denna tid skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån
rekrytera arbetare, med mindre tillståndet berättigar därtill och verksamheten
bedrives enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse. Avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer utan vinstsyfte skola enligt konventionsförslaget
innehava tillstånd av vederbörande myndighet men må icke skaffa
anställning åt arbetare utomlands eller därifrån rekrytera arbetare, med
mindre tillståndet berättigar därtill och verksamheten bedrives enligt en mellan
länderna ifråga träffad överenskommelse. Yad slutligen angår den avgiftsfria
arbetsförmedlingen lägger konventionen intet hinder i vägen för utövare
av sådan verksamhet att sträcka densamma utom det egna landets gränser.
Sverige har ratificerat denna konvention, vilken för Sveriges del trätt i
kraft den 1 januari 1937.
Enligt 2 § i lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförförmedling,
vilken lag trätt i kraft den 1 januari 1936, må sådan förmedling
icke bedrivas i förvärvssyfte (första stycket). Yill någon eljest mot ersättning
bedriva arbetsförmedling, skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen (andra
stycket). Avser verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av
anställning här i riket åt utlänning, som vistas utom riket, må tillstånd beviljas
allenast för de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse
med främmande stat bestämmer (tredje stycket).
Avgiftsfri arbetsförmedling däremot må, även örn verksamheten utsträckes
till utlandet, bedrivas utan särskilt tillstånd.
Enligt fjärde stycket i lagens övergångsbestämmelser kan den, som vid
lagens ikraftträdande i behörig ordning bedrivit arbetsförmedling i förvärvssyfte,
av socialstyrelsen erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten till
och med den 31 december 1939. Dylikt tillstånd må sedermera under
vissa förutsättningar förlängas, dock högst till utgången av år 1949. Det
ankommer på socialstyrelsen att bestämma skälig ersättning förförmedling,
som sålunda må kunna i förvärvssyfte bedrivas efter lagens ikraftträdande.
I övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å sådan förmedling.
Härav lärer följa, såsom i propositionen framhållits, att örn verksamheten
avser förmedling av anställning utom riket eller av anställning här i
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
3
riket åt utlänning, som vistas utom riket, tillstånd att efter lagens ikraftträdande
fortsätta verksamheten må beviljas allenast för de fall och på de
villkor Konungen efter Överenskommelse med främmande stat bestämmer.
I propositionen har föreslagits, att till sista punkten i fjärde stycket av
övergångsbestämmelserna skall fogas texten »dock i vad angår 2 § tredje
stycket allenast för tid efter den 31 december 1939*. Denna lagändring innebär,
att det i 2 § tredje stycket uppställda förbehållet, att tillstånd till verk.
samhet, avseende förmedling av anställning utom riket eller av anställning
här i riket åt utlänning som vistas utom riket, endast får meddelas för de
fall och på de villkor Konungen efter överenskommelser med främmande
stat bestämmer, sättes ur kraft såvitt gäller tiden intill 1940 års ingång.
Den medgivna lindringen avser all vid lagens ikraftträdande i behörig
ordning bedriva arbetsförmedling av ovan angiven art i förvärvssyfte.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har örn den föreslagna
lagändringen anfört bland annat:
Vad socialstyrelsen i detta ärende anfört synes giva vid handen, att
arbetsförmedling för musiker och sceniska artister samt liknande yrkesutövare
knappast kan tänkas bliva på ett för de anställningssökande tillfredsställande
sätt bedriven annorledes än i förvärvssyfte. Ar detta riktigt,
borde således den svenska lagen, vari arbetsförmedling i förvärvssyfte förbjudes,
undergå sådan ändring, att densamma icke längre bleve tillämplig å
förmedling för nyss angivna yrkesutövare. Frågan härom lärer emellertid
icke kunna upptagas till behandling så länge vårt land är bundet av 1933
års konvention och denna bibehåller sitt nuvarande tillämpningsområde.
Däremot torde för denna förmedling böra tillvaratagas alla de möjligheter,
som konventionen bereder den i vinstsyfte bedrivna förmedlingen att under
en viss övergångstid få fortsätta verksamheten. Härutinnan är, såsom socialstyrelsen
framhållit, den svenska lagen i ett visst hänseende strängare än som
enligt konventionen är erforderligt. Vårt lands bundenhet av konventionen
nödvändiggör nämligen icke, att stadgandet rörande överenskommelse med
främmande stat för möjlighet att meddela tillstånd till avgiftskrävande förmedling
av anställning utom riket eller av anställning här i riket åt utlänning som
vistas utom riket skall — såsom likväl är fallet — äga tillämpning även ifråga
örn den intill utgången av år 1939 i förvärvssyfte bedrivna förmedlingen. Då
vidare den omständigheten, att konventionen hittills vunnit anslutning blott
från ett fåtal stater, kan befaras medföra svårigheter för vårt land att i önskvärd
utsträckning träffa överenskommelser rörande den internationella arbetsförmedlingen,
vill jag därför förorda ett utnyttjande av den möjlighet till
lindring av vår lagstiftning på området, som konventionen sålunda bereder.
Den nu ifrågasatta lindringen har närmast varit avsedd att gälla förmedling
av anställning åt musiker, sceniska artister och dylika yrkesutövare.
I den mån medgivandet av en motsvarande lindring även för andra förmedlingsgrenar
möjligen kunde få betydelse, torde emellertid några olägenheter
därav icke behöva befaras.
"Vid granskning av nu föreliggande lagförslag har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma och får därför hemställa,
Utskottet.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 15 februari 1938.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Hagman, Heiding, Knut
Petersson*, Sten och Ekströmer;
från andra kammaren: herrar Hage*, Olovson*, Pettersson i Hällbacken*, Hallagård*,
Thorell och Hansson i Örebro*, fröken Andersson samt herr Barnekow.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.