Andra lagutskottets utlåtande Nr 59-

Nr 59.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan
om riksdagens yttrande angående vissa av den internationella
arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens
år 1936 fattade beslut.

Genom en den 25 februari 1938 dagtecknad proposition, nr 239, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående de i
nämnda protokoll omförmälda, av internationella arbetsorganisationen år
1936 vid dess 21 :a sammanträde (fjärde sjöfartskonferensen) fattade besluten.

De ifrågavarande besluten utgöras av en rekommendation angående åtgärder
till främjande av sjömännens välfärd i hamnarna samt förslag till tre
konventioner, nämligen konvention angående kompetens hos fartygsbefäl,
konvention angående redarens förpliktelser i fall sjöman drabbas av sjukdom,
olycksfall eller döden, samt konvention angående sjukförsäkring för
sjömän.

Beträffande lydelsen av omförmälda rekommendation och konventionsförslag
får utskottet hänvisa till de såsom bilagor vid propositionen fogade
översättningarna till svenska språket av originaltexterna till konferensbesluten.

Internationella arbetsorganisationen har tid efter annan till behandling
upptagit frågor rörande sjöfolkets arbetsförhållanden. I propositionen lämnas
en översikt över organisationens verksamhet på detta område. Åt behandling
av frågor av nämnda slag uteslutande ägnade sammanträden (sjöfartskonferenser)
hava hållits dels i Genua år 1920, dels ock i Genéve år
1926, 1929 och 1936, varjämte en förberedande teknisk sjöfartskonferens
hållits i Genéve år 1935. Slutligen hava enstaka sjöfartsfrågor behandlats av
internationella arbetsorganisationen å allmänna sammanträden, nämligen år
1921, 1929 och 1932. För de vid första och andra sjöfartskonferenscrna
(1920 och 1926) av internationella arbetsorganisationen fattade beslut hava
redogörelser lämnats, såvitt angår den första konferensen i propositionen
nr 361 till 1921 års riksdag, och beträffande den andra konferensen i propositionen
nr 152 till 1927 års riksdag. Vid tredje sjöfartskonferensen (1929)

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 2 avil. Nr 59. 1

Andra lagutskottets utlåtande Nr 59-

antogs icke något konventionsförslag eller någon rekommendation, utan var
konferensen uteslutande ägnad åt första behandlingen av de frågor som blevo
föremål för slutligt avgörande vid fjärde sjöfartskonferensen (1936); upplysningar
rörande förhandlingarna vid tredje sjöfartskonferensen innehållas
i propositionen nr 240 till 1934 års riksdag. Kortfattad redogörelse för internationella
arbetsorganisationens fjärde och femte sjöfartskonferenser, vilka
höllos i Genéve den 6—24, resp. den 22—24 oktober 1936, har lämnats i
propositionen nr 184 till 1937 års riksdag tillika med uppgifter örn Sveriges
representation vid dessa konferenser.

Vid fjärde sjöfartskonferensen antogos, förutom de ovan omförmälda konventioner
och rekommendation som genom förevarande proposition underställts
riksdagen för yttrande, dels förslag till två ytterligare konventioner,
nämligen angående årlig semester för sjömän samt arbetstid och bemanning
å fartyg, dels ock en rekommendation angående arbetstid och bemanning
å fartyg. Vid femte sjöfartskonferensen antogs förslag till konvention angående
fastställande av minimiålder för barns användande till sjöss, innefattande
partiell revision av en år 1921 tillkommen konvention i samma
ämne.

I fråga om verkställighet av internationella arbetskonferensens beslut, gäller,
såsom i propositionen omförmäles, att varje medlem av organisationen
skall inom ett år, eller i särskilda fall senast inom aderton månader från
avslutandet av ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer
och konventionsförslag den eller de myndigheter till vilkas kompetensområden
förekomna frågor höra för deras omgestaltande till lag eller
vidtagande av andra åtgärder. Därest en rekommendation ej leder till någon
lagstiftningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande, eller örn ett
konventionsförslag icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters
bifall, skall medlemsstaten icke vara underkastad någon vidare förpliktelse
med hänsyn härtill.

Av de vid fjärde och femte sjöfartskonferenserna i Genéve fattade besluten,
vilka samtliga omnämnts i förevarande proposition, hava förslagen till den
reviderade minimiålderskonventionen samt till sjöarbetstids- och bemanningskonventionen
lagts till grund för förslag till svensk lagstiftning i form av
ny sjöarbetstidslag och lag om ändringar i sjömanslagen, vilka förslag genom
Kungl. Maj:ts propositioner nr 223 och 224 förelagts årets riksdag; i samband
därmed har sjöarbetstids- och bemanningsrekommendationen blivit
föremål för beaktande. Texterna till nu omförmälda båda konventionsförslag
och rekommendation äro i översättning såsom bilagor (Bil. A, B och C)
fogade vid propositionen nr 223, vari Kungl. Maj:t bland annat anhållit örn
riksdagens yttrande beträffande sagda konventionsförslag och rekommendation.
I samma proposition har av föredragande departementschefen Damhållits,
att det med propositionen framlagda, numera av riksdagen godkända
förslaget till sjöarbetstidslag jämte det av chefen för justitiedepartementet
med propositionen nr 224 framlagda, likaledes av riksdagen numera godkända
förslaget till lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i sjömans -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 59-

lagen tillika med genomförandet av vissa, särskilt omförmälda administrativa
föreskrifter, skulle medföra tillämpning av reglerna i sjöarbetstids- och
bemanningskonventionen, och sålunda utgöra grundval för svensk ratificering
av denna konvention, ävensom innebära vederbörligt beaktande av den i
samband med konventionen antagna rekommendationen i samma ämne. Med
hänsyn härtill förordade departementschefen att konventionen ratificerades,
dock med visst förbehåll beträffande ikraftträdandet av ratifikationen. Rekommendationen
i ämnet fann departementschefen icke för närvarande påkalla
andra åtgöranden från de svenska statsmakternas sida än de för vilka
redogjorts i propositionen nr 223. Vidare anförde departementschefen, att
vid bifall till det i propositionen nr 224 innefattade förslag till viss ändring
i sjömanslagen förutsättning likaledes komme att skapas för svensk ratifikation
av den reviderade konventionen angående minimiålder för barns användande
till sjöss, varför departementschefen förordade ratificering jämväl
av sistnämnda konvention. Nu omförmälda frågor hava av utskottet behandlats
i dess utlåtande, nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner
nr 223 och 224 samt i ämnet väckta motioner. I enlighet med utskottets
hemställan har riksdagen numera förklarat, att riksdagen för sin del ansluter
sig till föredragande departementschefens i det vid propositionen nr 223
fogade statsrådsprotokollet av den 12 mars 1938 uttalade uppfattning rörande
nu omförmälda konventionsförslag och rekommendation.

Förslaget till konvention angående årlig semester för sjömän har upptagits
till behandling i Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års riksdag nr 286
med förslag till lag om semester m. m., i vilken proposition Kungl. Maj:t
förklarat sig vilja inhämta riksdagens yttrande bland annat över ifrågavarande
konventionsförslag. Texten till konventionen har i översättning bifogats
propositionen (se Bil. B). I ratifikationsfrågan har föredragande departementschefen,
under hänvisning till vissa skiljaktigheter mellan koriventionsförslaget
och det med propositionen framlagda förslaget till lag örn
semester, förklarat sig i likhet med delegationen för det internationella socialpolitiska
samarbetet hava funnit ratificering från Sveriges sida icke kunna
ske. Utskottet, till vars behandling jämväl propositionen nr 286 varit hänvisad,
har i utlåtandet nr 58 i nu förevarande avseende hemställt, att riksdagen
måtte förklara, att riksdagen för sin del ansluter sig till vad föredragande
departementschefen i det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet
den 12 mars 1938 uttalat rörande förslaget till konvention angående
årlig semester för sjömän.

Angående övriga vid internationella arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens
fattade beslut, över vilka riksdagens yttrande begärts genom förevarande
proposition nr 239, får utskottet anföra följande.

1. Rekommendationen angående åtgärder till främjande av sjömännens
välfärd i hamnarna.

Syftet med rekommendationen är framför allt att giva impulser till en
utveckling av den verksamhet som på skilda håll bedrives i ändamål att bereda
sjömän hjälp och skydd i hamnarna, och särskilt att föranleda till att

Andra lagutskottets utlåtande Nr 59-

denna verksamhet utsträckes till så många sjömän som möjligt ävensom till
att olika former av dylik verksamhet samordnas nationellt och internationellt.
Rörande de åtgärder som i sådant syfte anbefallas i rekommendationen
innehåller propositionen närmare redogörelse; utskottet tillåter sig
hänvisa till denna.

I en inom kommerskollegium upprättad promemoria angående samtliga
här ifrågavarande vid internationella arbetsorganisationens fjärde sjöfartskonferens
fattade beslut har beträffande den nu avhandlade rekommendationen
framhållits, att förhållandena i de svenska hamnarna på det hela
taget icke kunde giva anledning till klagomål. Efter omnämnande av svensk
lagstiftning och andra åtgärder från det allmännas sida rörande de i rekommendationen
avsedda förhållandena, framhålles i promemorian vidare, hurusom
den frivilliga verksamheten för omhändertagande och vård av sjömän
i hamnarna för närvarande syntes livaktig, men att en fortsatt utveckling
av sjömansvården vore värd all uppmuntran och stöd från det allmännas
sida, i vilket hänseende bland annat erinras om möjligheten till ekonomiskt
bidrag i form av anslag av lotterimedel. Beträffande den viktiga frågan
om sparande och hemsändning av hyresmedel erinras om den sparverksamhet
som organiserats genom postsparbankens försorg och i samband
därmed anordnad propaganda för denna verksamhet. Med avseende
å sådan upplysnings- och bildningsverksamhet som förordas i rekommendationen
framhålles bland annat, att detta ämne för närvarande vore
föremål för särkild uppmärksamhet av sakkunniga som tillkallats inom
ecklesiastikdepartementet för utredning rörande sjöfolkets bildningsfråga. 1
rekommendationen anbefallt samarbete med internationella arbetsbyrån betecknas
i promemorian såsom värt att taga fasta på; för ändamålet erforderliga
åtgärder förefölle lämpligen kunna anförtros åt socialpolitiska delegationen
att ombesörjas i samråd med vederbörande organisationer för den
statliga och enskilda sjömansvården.

Socialpolitiska delegationen, som avgivit yttrande över internationella arbetsorganisationens
i detta ärende behandlade beslut och därvid haft tillfälle
att taga del av den inom kommerskollegium upprättade promemorian,
har rörande den nu ifrågavarande rekommendationen anfört, att delegationen
med tillfredsställelse tagit del av den i promemorian lämnade redogörelsen
för de åtgärder i rekommendationens syfte som redan vore eller kunde
förväntas snart bliva vidtagna i de svenska hamnarna, ävensom förklarat,
att delegationen — i förhoppning att de sålunda upptagna strävandena
till rekommendationens förverkligande, bl. a. genom det tillämnade internationella
samarbetet, skulle lända till ytterligare förbättring av förhållandena
för sjömannens uppehåll i hamnarna i vårt land — ansåge sig sakna
skäl att för närvarande påkalla någon särskild åtgärd för Sveriges del med
anledning av rekommendationen.

Departementschefen har i förevarande ämne anfört följande:

Väl syntes missförhållanden av sådan art som närmast föranlett tillkomsten
av ifrågavarande rekommendation icke egentligen vara för handen i de

Andra lagutskottets utlåtande Nr 59-

svenska hamnarna, och angivna önskemål rörande välfärdsanordningar av
olika slag förefölle att för Sveriges vidkommande vara i icke oväsentlig mån
tillgodosedda. Emellertid torde i allt fall åtskilligt kunna och böra göras i
syfte att bereda sjömännen bättre skydd och hjälp när de komme i land. I
främsta rummet syntes detta böra ske genom uppmuntran och stöd åt
den frivilliga verksamheten, och förslag om lämpliga åtgärder i sådant syfte
borde alltfort ägnas välvillig uppmärksamhet. Jämväl i övrigt borde rekommendationens
anvisningar beaktas. Lagstiftningsåtgärder eller andra
särskilda åtgöranden från de svenska statsmakternas sida syntes däremot
icke för närvarande påkallade i anledning av ifrågavarande rekommendation.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen sålunda anfört och finner
följaktligen ifrågavarande rekommendation icke för närvarande påkalla
lagstiftningsåtgärder eller andra särskilda åtgöranden från de svenska statsmakternas
sida.

2. Förslaget till konvention angående kompetens hos fartygsbefäl.

I konventionsförslaget uppställes såsom huvudregel fordran på vederbörligen
dokumenterad behörighet för befälhavare och övermaskinist samt envar
person som tjänstgör såsom vakthavande befäl på däck eller i maskinavdelningen.
I anslutning därtill angives i vilka hänseenden särskilda, genom
nationell lagstiftning fastställda minimifordringar skola uppfyllas för erhållande
av behörighetsbevis, varjämte enligt förslaget kräves upprätthållande
av ett effektivt inspektionssystem för tillsyn å konventionsreglernas tillämpning
ävensom straffsanktionering därav. Beträffande konventionsförslagets
detaljbestämmelser får utskottet hänvisa till den vid propositionen i översättning
fogade konventionstexten.

I den inom kommerskollegium upprättade promemorian har beträffande
möjligheterna för Sverige att pa grundval av gällande bestämmelser rörande
behörighet för befäl å svenska fartyg ratificera ifrågavarande konventionsförslag
framhållits, att den svenska lagstiftningen i ämnet visserligen vore
långt mera utvecklad än som på det hela taget krävdes för att uppfylla i
förslaget angivna fordringar, och jämväl med avseende å det materiella innehållet
i allt väsentligt vore mer än tillfyllest härför; emellertid förelåge i vissa
hänseenden bristande överensstämmelse, bottnande i nationella förhållanden
vartill konventionsförslaget icke tagit hänsyn. 1 sådant avseende pekas
i promemorian på den bär i landet tidvis framträdande bristen pa tillräckligt
kvalificerat befäl, särskilt maskinister, som nödvändiggjort medgivande av
straffrihet i sådana fall där för ett fartygs behöriga bemanning vederbörligen
kvalificerad personal icke kunnat erhållas i senast besökta hamn, vilket innebure
en saklig eftergift som knappast syntes tillåten enligt konventionsförslaget.
För ett av skälighetshänsyn tillämpat dispensförfarande beträffande
oexaminerade personer med tillfyllestgörande praktisk erfarenhet förefölle
konventionsförslaget icke heller lämna utrymme. Ett allvarligt hinder för

Utskottet.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 59-

svensk ratificering har i promemorian vidare angivits ligga däri, att konventionsreglerna
kunde komma att för ett avsevärt antal mindre fartyg innebära
fordran på examinerat och med behörighetsbevis utrustat befäl i större utsträckning
än som krävdes enligt gällande svenska författningsbestämmelser.
Sålunda berörda omständigheter syntes göra en svensk ratificering mindre
lämplig, allt medan konventionens huvudsakliga syfte otvivelaktigt finge anses
fullt tillgodosett genom den svenska lagstiftningen i befintligt skick.

Socialpolitiska delegationen har beträffande förevarande konventionsförslag,
liksom med avseende å de i det följande avhandlade konventionsförslagen,
anfört att det givetvis måste anses beklagligt, att Sverige ej för närvarande
skulle kunna biträda något av dem, men samtidigt förklarat, att
de skäl som i promemorian anförts däremot onekligen syntes bärande.

Departementschefen har uttalat, att vårt land med hänsyn till de i kommerskollegii
promemoria andragna omständigheterna, ehuru konventionens
huvudsakliga fordringar måste anses väl tillgodosedda av gällande svensk
lagstiftning, syntes icke för närvarande kunna ratificera den nu ifrågavarande
konventionen.

Utskottet. Utskottet, som för sin del icke kunnat undgå intrycket av att ifrågavarande
konventionsförslag i viss mån faller utanför gränsen för det för internationell
socialpolitisk reformverksamhet lämpade området, ansluter sig till
den av departementschefen uttalade uppfattningen och anser sålunda, att
förevarande konvention icke för närvarande kan ratificeras av vårt land.

3. Förslaget till konvention angående redarens förpliktelser i fall sjöman
drabbas av sjukdom, olycksfall eller döden.

Konventionsförslagets huvudstadganden angiva omfattningen av de risker
(sjukdom, olycksfall, dödsfall) som skola täckas av redarens förpliktelser,
förpliktelsernas innehåll och tidsutsträckning, ansvarighet i fall av arbetsoförmåga
samt inskränkning av ansvarigheten i fall obligatorisk sjuk- eller
olycksfallsförsäkringssystem finnes, förpliktelser med avseende å hemförskaffning
av sjuk eller skadad sjöman samt i fråga om begravningskostnader
och omhändertagande av kvarlämnad egendom. En sammanfattning av förslagets
bestämmelser i övrigt innehålles i propositionen, vartill utskottet får
hänvisa.

I den inom kommerskollegium upprättade promemorian har beträffande
förevarande konventionsförslag erinrats om att frågan örn åtgärder i anledning
av detsamma från norska regeringens sida föreslagits skola göras till
föremål för nordiska överläggningar, vid vilka jämväl spörsmålet om förutsättningarna
för anslutning till de å internationella arbetsorganisationens
andra sjöfartskonferens år 1926 antagna konventionsförslagen angående sjömäns
anställningsavtal och hemförskaffning av sjömän skulle upptagas till
behandling.

Socialpolitiska delegationen har under sålunda angivna omständigheter

Andra lagutskottets utlåtande Nr 59-

icke funnit anledning till erinran mot ett anstånd med avgörandet av frågan
örn svensk ratifikation av ifrågavarande konvention.

Departementschefen har anfört, att med ställningstagande till frågan om
Sveriges ratificering av förevarande konvention tillsvidare finge anstå i avvaktan
på resultatet av de från norsk sida föreslagna gemensamma nordiska
överläggningarna och det fortsatta utredningsarbete vartill eventuella nordiska
lagstiftningsförslag kunde föranleda.

Utskottet har inhämtat, att nordiska överläggningar beräffande bland annat
nu förevarande konventionsförslag ägt rum i Oslo den 10—15 innevarande
maj, därvid jämväl representanter för vårt land varit tillstädes. Lika
med departementschefen finner utskottet att avgörandet av frågan om Sveriges
ratificering av förevarande konvention bör anstå tillsvidare i avvaktan på
resultatet av det sålunda inledda nordiska samarbetet och det utredningsarbete
som därav kan följa.

4. Förslaget till konvention angående sjukförsäkring för sjömän.

Konventionsförslagets huvudstadganden reglera frågor rörande ersättningsrätten
vid arbetsoförmåga till följd av sjukdom, såsom tiden varunder ersättning
skall utgå, grunderna för den kontanta ersättningens beräknande, andra
försäkringsförmåner (läkarvård, medicin etc.), prestationer i förhållande
till försäkrads anhöriga, moderskapshjälp till försäkrad kvinna eller försäkrads
hustru, bidrag till begravningskostnaderna då försäkrad avlider
m. m. Vidare avhandlas frågor rörande principerna för finansieringen av försäkringssystemet,
förvaltningen av försäkringen och förfarandet i händelse av
tvist rörande försäkringsförmåner. För närmare kännedom om konventionsförslagets
detaljbestämmelser får utskottet hänvisa till den vid propositionen
i översättning fogade konventionstexten.

I den inom kommerskollegium upprättade promemorian har framhållits,
att det ifrågavarande konventionsförslaget förutsatte förefintlighet av obligatorisk
sjukförsäkring för sjömän, vid vilket förhållande och då sådan försäkringsform
hittills icke för någon medborgargrupp annat än i fråga örn
vissa yrkessjukdomar (såsom ett annex till den obligatoriska olycksfallsförsäkringen)
kommit till stånd här i landet och antagligen icke heller kunde förväntas
bliva genomförd under den närmaste framtiden, konventionsförslaget
icke för närvarande kunde anses hava praktisk betydelse för Sveriges vidkommande.

Socialpolitiska delegationen har, på sätt förut angivits, anslutit sig till den i
promemorian tillsyneskomna uppfattningen.

Departementschefen har för sin del uttalat, att ratificering av ifrågavarande
konvention i betraktande av vad sålunda anförts icke för närvarande kunde
ifrågakomma för Sveriges del.

Utskottet ansluter sig till den av departementschefen uttalade uppfattningen.

UtslcoUet.

UIskotta.

8 Andra lagutskottets utlåtande Nr 59-

Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition måtte
i skrivelse till Kungl. Majit meddela, att riksdagen för sin del
ansluter sig till föredragande departementschefens i det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet uttalade uppfattning,

1) att lagstiftningsåtgärder eller andra särskilda åtgöranden
från de svenska statsmakternas sida icke för närvarande synas
påkallade i anledning av rekommendationen (nr 48) angående
åtgärder till främjande av sjömännens välfärd i hamnarna;

2) att förslaget till konvention (nr 53) angående minimifordringar
på yrkeskompetens hos befäl å handelsfartyg icke
för närvarande synes kunna ratificeras av vårt land;

3) att med ställningstagande till frågan om Sveriges ratificering
av förslaget till konvention (nr 55) angående redarens
förpliktelser i fall sjöman drabbas av sjukdom, olycksfall eller
döden tills vidare bör anstå;

4) att ratificering av förslaget till konvention (nr 56) angående
sjukförsäkring för sjömän för Sveriges vidkommande
icke för närvarande synes kunna ifrågakomma.

Stockholm den 30 maj 1938.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, P. Sandström, Heiding, Knut Petersson*,
Västberg*, Nordborg* och Sten*;

från andra kammaren: herrar Österström*, Hage, Olovson*, Skoglund, Hallagård,
Sandström i Härnösand*, Hermansson* och Hansson i örebro*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

388197. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.