Första lagutskottets utlåtande Nr 49
1
Nr 49.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1938 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om tillägg till förordningen den 10
juni 1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av
vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan för rikets
städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m. dels ock i
ämnet väckt motion.
Genom en den 25 februari 1938 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 169, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat, här
nedan intaget förslag till förordning om tillägg till förordningen den 10 juni
1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser i § 13
av ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22) m. m.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en
inom andra kammaren av herr Lindahl m. fl. väckt motion, nr 386, i vilken
föreslagits, att det i propositionen anförda tillägget att »Såsom tillställning,
till vilken allmänheten har tillträde, skall icke anses tillställning, som anordnas
inomhus av politiskt parti eller till dylikt parti ansluten förening, därest
medlemskap i partiet utgör förutsättning för tillträde» må utsträckas att
omfatta samma slag av tillställningar utomhus där förutsättning för effektiv
publikkontroll föreligger.
I fråga om de skäl som ligga till grund för det genom propositionen framlagda
förslaget samt till det i motionen framförda yrkandet får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen
och motionen.
Gällande bestämmelser.
I § 13 första stycket ordningsstadgan för rikets städer den 24 mars 1868
föreskrives, bland annat:
Var och en, som vill i stad eller å dess område giva offentlig föreställning,
såsom skådespel, lindansning, konstridning, förevisa djur, konststycke eller
annat dylikt, hålla konsert eller eljest utföra musik, anställa maskerad, bal,
lekstuga eller andra nöjen, hålla allmänt föredrag, som ej är att hänföra till
andaktsövning eller föreläsning vid läroanstalt, hålla allmänt sammanträde
eller göra andra tillställningar av vad beskaffenhet som helst, vilka genom
allmän tidning, anslag eller annorledes kungöras, eller vartill inträdeskort
försäljas eller avgift på ett eller annat sätt från allmänheten fordras, begäres
eller mottages, eller till vilka allmänheten eljest bar tillträde, skall därom göra
anmälan hos polismyndigheten.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 9 sami. 1 avi. Nr 49.
1
- Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
Enligt andra stycket i samma paragraf skall, då fråga är om bal och vissa
andra tillställningar, polismyndighetens tillstånd avvaktas. Det är förbjudet
att, innan tillstånd meddelats, utlämna inträdeskort, fordra, begära eller
mottaga avgift.
Den som gjort anmälan om tillställning har enligt tredje stycket i paragrafen
att ställa sig till efterrättelse de ordningsföreskrifter, som kunna meddelas
av polismyndigheten.
Underlåter någon vad sålunda stadgats är han förfallen till bötesansvar
(fjärde stycket i § 13).
Jämlikt kungörelse den 10 juni 1932 (nr 198) angående tillämpning för
riket i dess helhet av vissa bestämmelser i ordningsstadgan skall vad i § 13
är stadgat i fråga om, bland annat, bal tillämpas jämväl beträffande dylik
tillställning å ort, varest vad sålunda är stadgat icke redan är gällande.
I förordning den 10 juni 1932 (nr 200) angående utsträckt tillämpning av
vissa bestämmelser i § 13 av ordningsstadgan m. m. har föreskrivits, att
vad i § 13 av ordningsstadgan, i förordningen den 23 oktober 1908 angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, i förordningen
den 26 maj 1916 angående offentliga föreställningar i hypnotism m. m. samt
i förordningen den 30 maj 1919 om rätt för kommun att upptaga särskild
avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar är stadgat angående offentlig
föreställning eller annan sådan tillställning skall äga tillämpning jämväl å
tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss förening
eller av inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del av en uteslutande
eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar driven rörelse
eller tillställningen eljest, såsom med avseende å sin omfattning eller de
villkor, varunder tillträde lämnas, är att jämställa med tillställning, till vilken
allmänheten har tillträde.
I den proposition (nr 184/1932), varigenom 1932 års nämnda förordning
framlades för riksdagen, erinrade föredragande departementschefen, statsrådet
Larsson, att de omständigheter, som karakteriserade de slags tillställningar,
varom vore fråga, i regel vore huvudsakligen två, föreliggande antingen
var för sig eller båda tillsammans. Den första av dessa omständigheter utgjordes
av det förhållandet, att tillställningen vore ett led i en uteslutande eller
väsentligen för anordnande av dylika tillställningar driven rörelse, vilket
t. ex. vore fallet med de tillställningar, som anordnades av nattklubbar och
liknande sammanslutningar. Beträffande den andra omständigheten avnyssnämnda
beskaffenhet anfördes:
Denna omständighet utgjordes av det förhållandet, att tillställningar beträffande
den omfattning, i vilken eller beträffande de villkor -r- såsom i
fråga om former för förvärvande av medlemskap eller inbjudning, de rättigheter
medlemskapet medförde o. s. v. — under vilka tillträde till desamma
faktiskt lämnades, eiler annan särskild framträdande omständighet vore att
jämställa med offentliga tillställningar. Detta vore t. ex. fallet nied boxningsuppvisningar
eller andra tävlingar, vilka plägat anordnas under nu ifråga
varande form. Huruvida sist avsedda förutsättning för jämställande av en
Första lagutskottets utlåtande Nr 49. J
såsom enskild betecknad tillställning nied offentlig skulle anses uppfylld, berodde
givetvis i sista hand på en diskretionär prövning av domstol, något
som tydligen i detta fall, med alla de övergångsformer som förekomme, icke
med någon formulering kunde undvikas. Att med avseende å de tillställningar,
som hittills företrädesvis tilldragit sig uppmärksamhet i nu förevarande
avseende, såsom t. ex. boxningsuppvisningarna, en prövning vid domstol
enligt här förordade bestämmelser skulle medföra, att dessa föreställningar
bleve underkastade de regler, som gällde för offentliga tillställningar,
torde kunna tagas för givet. Någon anledning till att å andra sidan befara,
att den föreslagna bestämmelsen komme att inkräkta på det normala föreningslivet,
syntes icke föreligga, da den slutliga förutsättningen för tillämpning
av densamma städse vore, att den tillställning, å vilken dess tillämpning
ifrågasattes, skulle vara att med hänsyn till alla inverkande förhållanden
jämställa med tillställning, till vilken allmänheten hade tillträde. Till ledning
för bedömande av denna fråga tjänade iakttagandet av de omständigheter,
som enligt författningsförslaget företrädesvis karakteriserade det
oegentliga slag av föreningsliv, som åsyftades, nämligen att tillställningen uppenbarligen
utgjorde del av en uteslutande eller väsentligen för anordnande
av dylika föreställningar driven rörelse eller att tillträde till densamma lämnades
i den omfattning eller under de villkor, som i författningstexten avsåges.
Men dessa omständigheter vore i och för sig icke ensamt avgörande
för frågan om tillämpligheten av den föreslagna bestämmelsen, därest i allt
fall förstnämnda förutsättning icke tillika förelåge, d. v. s. därest icke tillställningen
i realiteten vore att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten
hade tillträde.
Första lagutskottet anslöt sig (uti. nr 41) till alla delar till departementschefens
synpunkter. Utskottet delade således även departementschefens uppfattning,
att någon fara för att den föreslagna bestämmelsen komme att inkräkta
på det normala föreningslivet icke syntes föreligga, då förutsättningen
för dess tillämpning städse vöre, att den ifrågavarande tillställningen med
hänsyn till alla inverkande förhållanden skulle vara att jämställa med ti!>-ställning, till vilken allmänheten hade tillträde.
Riksdagen godkände av utskottet framställt förslag örn bifall till propositionen.
Slutligen må här erinras örn att jämlikt kungörelse den 4 oktober 189o
angående förbud mot skådespels och en del andra offentliga tillställningars
anordnande å vissa helgdagar må å juldagen, långfredagen, påskdagen och
pingstdagen icke offentligen uppföras skådespel, givas offentlig föreställning
i lindansning, konstridning eller annat dylikt eller hållas offentlig maskerad,
bal, lekstuga, s. k. varietétillställning eller andra sådana nöjen.
Propositionen.
I propositionen åberopas ett rättsfall enligt vilket styrelsemedlemmarna i
en socialdemokratisk ungdomsklubb jämlikt 13 § ordningsstadgan fällts till ansvar
för det de paskdagen 193b »anställt bal utan att därtill hava inhämtat
landsfiskalens tillstånd», därvid domstolen uttalat, att vad de tilltalade »i
målet invänt därom, att tillträde till ifrågavarande tillställning stått öppet
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
allenast för medlemmar av socialdemokratiska partiet, icke föranleder, att
tillställningen varit att anse annorlunda än som tillställning, till vilken allmänheten
haft tillträde».
Med anledning härav utarbetades inom socialdepartementet en promemoria
jämte utkast till en ny författningsbestämmelse av enahanda innehåll
som den i propositionen framlagda.
Över promemorian hördes Överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser.
Yttrandena refereras i propositionen.
Vid anmälan av fragan i statsrådet anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Möller, följande:
»Tvekan synes icke råda därom, att en tillställning, som anordnas av en
facklig organisation och till vilken tillträde är öppet endast för dess medlemmar,
icke kan anses vara att jämställa med tillställning, till vilken allmänheten
har tillträde. Det sagda torde gälla även för det fall, att till organisationen
äro anslutna ett stort antal medlemmar. Vad nu anförts synes
i praxis hava ansetts äga tillämpning även då en mindre förening eller annan
sådan sammanslutning av politisk karaktär anordnat samkväm för sina
egna medlemmar. Att medlems maka eller make och barn jämväl ägt rätt
att därvid närvara synes icke hava föranlett, att tillträde ansetts hava varit
öppet för allmänheten.
I det fall, som behandlats uti det i det föregående refererade rättsfallet,
har tillträde angivits tillkomma socialdemokrater, d. v. s. medlemmar av det
socialdemokratiska partiet. Såväl underrätt som hovrätt har funnit gällande
bestämmelser innebära, att en tillställning, till vilken tillträde varit allenast
på sålunda angivet sätt begränsat, icke kan anses annorlunda än som
tillställning, till vilken allmänheten har tillträde. Gjord ansökning att vinna
prövning av hovrättens utslag i högsta instans har avvisats av högsta
domstolen.
Då den innebörd, som av domstolarna inlagts i gällande bestämmelser,
synes mig icke kunna hava varit avsedd vid bestämmelsernas tillkomst, anser
jag, i motsats till vad i några yttranden anförts, vad sålunda förekommit
utgöra tillräcklig anledning att vidtaga en författningsändring. Härvid bör
uttryckligen fastslås, att såsom tillställning, till vilken allmänheten har tillträde,
icke skall anses en tillställning, som anordnas inomhus av politiskt
parti och till dylikt parti ansluten förening, därest medlemskap i partiet utgör
förutsättning för tillträde. Någon inskränkning häri, på sätt i ett yttrande
föreslagits, torde icke böra stadgas. Då tveksamhet synes kunna råda, huruvida
en tillställning av nyss angivna slag enligt gällande bestämmelser skall
anses som offentlig redan på grund av föreskrifterna i § 13 ordningsstadgan
eller allenast på grund av bestämmelserna i 1932 års förordning, synes det
lämpligt, att det stadgande — som jag på sätt nyss anförts nu föreslår — enligt
vilket dylika tillställningar icke skola anses vara offentliga, erhåller sin
plats i förordningen.
Den i det föregående lämnade framställningen utvisar, att åtskilliga skäl
anförts i de över departementspromemorian avgivna yttrandena mot den före
-
Första lagutskottets utlåtande iVr 49.
5
slagna författningsändringen. Det synes mig emellertid som örn fog skulle
finnas för den åsikten, att de farhågor, som kommit till uttryck i berörda yttranden,
äro överdrivna. Skulle, såsom i första hand befarats, försök komma
att göras att kringgå de föreslagna bestämmelserna, böra sådana givetvis
beivras. Ett annat skäl mot nyssnämnda bestämmelser har varit, att den
allmänna ordningen skulle kunna äventyras genom deras införande. I ett
yttrande har också föreslagits, att, örn de ifrågavarande tillställningarna
icke skola anses såsom offentliga, skyldighet dock skall stadgas att anmäla
deras hållande för polismyndighet. En sådan anmälningsplikt torde emellertid
ej vara erforderlig. Skall en tillställning hållas, till vilken anslutningen
kan väntas bliva stor, torde densamma kungöras på sådant sätt, att
polismyndigheten alltid får kännedom därom och kan vidtaga ur ordningssynpunkt
erforderliga mått och steg. I flera yttranden har jämväl betonats,
att några svårigheter ur ordningssynpunkt icke behöva befaras vid ett genomförande
av de föreslagna författningsbestämmelserna. Att, såsom i
några yttranden ifrågasatts, i författningstexten eller eljest, närmare angiva
vad som avses med politiskt parti, anser jag icke erforderligt.
Då de tillställningar, om vilka i de nya författningsbestämmelserna är
fråga, icke skola vara att anse såsom offentliga, skola till följd härav å dem
icke bliva tillämpliga de för offentliga tillställningar gällande stadgandena i
1895 års kungörelse angående förbud mot skådespels och en del andra offentliga
tillställningars anordnande å vissa helgdagar eller i förordningen den 30
maj 1919 (nr 256) om rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa
offentliga nöjestillställningar.
Den föreslagna författningsändringen synes böra träda i kraft utan någon
övergångstid.»
Motionen.
I den i anledning av propositionen väckta motionen av herr Lindahl m. fl.
anföres bl. a. följande:
Inom det politiska föreningslivet hälsas säkerligen propositionen med tillfredsställelse,
ty därmed erhålla dessa föreningar en större klarhet i vad som
gäller anordnandet av samkväms- och kamratmöten, vilka möten ha en mycket
stor uppgift att fylla inom våra dagars politiska verksamhet.
Motionärerna få emellertid fästa uppmärksamheten på att dylika möten
(detta gäller alla politiska partier) under sommaren i rätt stor utsträckning
anordnas utomhus, i folkparker eller på andra festplatser. Som av propositionen
synes framgå gäller ifrågavarande tillägg dock endast för tillställning
inomhus, en begränsning som ur många synpunkter knappast kan anses
önskvärd. I den mån som tillställningar av ifrågavarande slag anordnas
på platser som genom kringgärdning ge möjlighet att på tillfredsställande
sätt kontrollera att endast för tillställningen avsedd publik vinner tillträde,
anse vi att det nu föreslagna tillägget måtte gälla även för tillställningar
utomhus.
Till utskottet inkomna framställningar.
Till utskottet lia inkommit framställningar från Hyresgästernas riksförbund
och Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
I framställningen från Hyresgästernas rikförbund anföres följande:
I propositionen föreslås att såsom tillställning, till vilken allmänheten har
tillträde, icke skall anses tillställning, som anordnas inomhus av politiskt
parti eller till dylikt parti ansluten förening, därest medlemskap i partiet
utgör förutsättning för tillträde. Det synes också närmast vara ett rättsfall
angående en utav en politisk förening anordnad tillställning som föranlett
det nya lagförslaget. Emellertid är det uppenbart, att den lagtolkning, som
kommit till uttryck i detta rättsfall, måste få konsekvenser även för andra
organisationer än politiska partier och till sådana anslutna föreningar, särskilt
örn organisationerna äro av riksomfattande art och örn deras sammankomster
och tillställningar äro talrikt besökta. Vi kunna därför icke undgå
att hysa farhågor för att samma rättstillämpning som ägt rum i det i propositionen
åberopade rättsfallet skulle kunna drabba även de möten och tillställningar
som anordnas av till hyresgäströrelsen anslutna organisationer.
Vår rörelse, som omfattar ett 70-tal lokala föreningar på olika orter i landet,
vilka föreningar äro anslutna till Hyresgästernas riksförbund, och sorn
räknar c:a 70,000 medlemmar, anordnar med tämligen regelbundna mellanrum
omfattande konferenser och sammanträden, till vilka inbjudan utfärdas
genom annonser och offentliga tillkännagivanden, men vilka endast äro tillgängliga
för rörelsens medlemmar. Dessa konferenser, vilka hava till syfte
att till instruktion och förströelse sammanföra medlemmar från olika orter
av landet, äro ofta synnerligen talrikt besökta, och detta alltså icke blott av
medlemmar av hyresgästföreningen på platsen utan även av sådana från
andra orter. Att dessa sammankomster helt hava enskild karaktär har hittills
inte varit föremål för tvekan för hyresgäströrelsens ledning, men genom
utgången av det i propositionen refererade åtalet och icke minst genom
innehållet i propositionen själv har saken kommit i ett nytt läge. Örn en
lagändring som den föreslagna genomföres, finnes all anledning antaga att
rättstillämpningen e contrario skall såsom offentliga karakterisera åtskilliga
av andra än politiska partier anordnade tillställningar, vilka dock till sin
karaktär äro enskilda. Hyresgäströrelsen och de lokala hyresgästföreningarna
äro icke anslutna till något politiskt parti; tvärtom framstår såsom
en av rörelsens viktigaste programpunkter dess politiska neutralitet. Det
måste helt naturligt te sig egendomligt för oss att vår rörelse just på grund
av detta förhållande skall vara underkastad andra regler än dem som gälla
för föreningar, anslutna till politiskt parti, i fråga örn tillställningar som
mången gång äro av likartad beskaffenhet.
Vi få därför hemställa att lagutskottet vid behandlingen av denna proposition
söker tillgodose ovannämnda synpunkter, så att alltså icke blott tillställningar,
anordnade av politiska partier eller till sådana anslutna föreningar
omfattas av en lagändring såsom den föreslagna, utan även av andra
organisationer anordnade sammankomster, därest medlemskap i organisationen
utgör förutsättning för tillträde.
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling anser det i hög grad
önskvärt och välgrundat, att det undantag, som i propositionen gjordes för
politiskt parti och dess lokalavdelning, måtte utsträckas till att erhålla en
vidare tillämpning. De skäl, som talade för det i propositionen föreslagna
undantaget, hade lika stor örn inte större bärkraft i fråga om nykterhetsrörelsens
möten och fester. Detsamma kunde helt visst med fog göras gällande
även beträffande många andra organisationers tillställningar. Representantförsamlingen
ifrågasatte, om icke hela det lagrum, som det föreslagna
tillägget avsåge, borde underkastas en grundligare revision, som san
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
nolikt skulle utvisa, att icke ett undantagsstadgande utan i stället ett mera
generellt eller fullständigt upphävande vore den rätta vägen härvidlag.
Utskottets yttrande.
Utskottet vill till en början framhålla att utskottet funnit sig icke böra
ingå på ett bedömande av det uti propositionen återgivna rättsfallet och därför
ansett detsamma icke böra tagas till utgångspunkt för en författningsändring
å området i vidare mån än andra för utskottet kända rättsfall som
belysa de ifrågavarande författningarnas tillämpning.
Enligt det framlagda författningsförslaget skall såsom tillställning, till vilken
allmänheten har tillträde, icke anses tillställning som anordnas inomhus
av politiskt parti eller till dylikt parti ansluten förening, därest medlemskap
i partiet utgör förutsättning för tillträde. Ett dylikt stadgande
skulle tydligen omfatta även en del tillställningar vilkas egenskap av enskilda
hittills icke från något håll ifrågasatts, t. ex. i propositionen avsedda
tillställningar av politiskt parti för dess egna medlemmar. Å andra sidan
lämnar föreskriften icke någon anvisning om bedömandet av åtskilliga fall
som ligga å i stort sett alldeles samma plan som de i propositionen avsedda.
En tillställning, anordnad utomhus av en politisk sammanslutning och i
övrigt under de i författningsförslaget angivna förhållandena, kan för närvarande,
beroende på de närmare omständigheterna, vara att betrakta såsom
enskild. Detsamma gäller beträffande tillställningar som anordnas — inomeller
utomhus — av sådana föreningar, samfund eller sällskap, som äro av
opolitisk natur, exempelvis nykterhetssällskap, bildningsförbund och kooperativa
sammanslutningar. Skulle en författning av den i propositionen föreslagna
begränsade lydelsen utfärdas, synes fara värt att myndigheterna
motsättningsvis skulle sluta därhän att samtliga nu nämnda tillställningar,
alltså även de som hittills obestritt varit att anse såsom enskilda, vore att
betrakta såsom offentliga. I varje fall torde en sådan lagstiftning genom
sin alltför snäva räckvidd åstadkomma en icke önskvärd förskjutning i
myndigheternas uppfattning angående dessa tillställningars karaktär. En
sådan tankegång synes ligga till grund för det i motionen II: 386 framförda
yrkandet, att det ifrågasatta tillägget måtte utsträckas att gälla icke
endast inomhustillställningar av ifrågavarande politiska beskaffenhet utan
även motsvarande slag av utomhustillställningar, där förutsättning för effektiv
publikkontroll föreligger. Farhågor i nyssberörda hänseenden hava
också framförts i de till utskottet inkomna skrivelserna från Hyresgästernas
riksförbund och Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling.
Örn den ifrågasatta författningen sålunda i nämnda avseenden icke synes
vara tillräckligt omfattande, lärer den i ett annat avseende gå för långt. Sålunda
torde de föreslagna nya bestämmelsernas placering såsom ett tillägg
till 1932 års förordning örn utsträckt tillämpning av g 13 ordningsstadgan
för rikets städer m. m. och deras kategoriska avfattning bl. a. komma att
medföra, att även vissa tillställningar, vilkas offentliga natur nämnda för
-
8
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
ordning just avsett att fastslå och vilka icke heller åsyftats med propositionen,
skulle kunna, därest de i något fall anordnades av en politisk sammanslutning,
komma att betraktas som enskilda.
Med det ovan anförda har utskottet icke avsett att ställa sig avvisande
mot önskemålet om ett tillrättaläggande av hithörande ordningsregler och
därmed sammanhängande bestämmelser. Tvärtom finner utskottet ett sådant
tillrättaläggande i hög grad av behovet påkallat. De ifrågavarande
föreskrifterna äro nämligen icke endast språkligt sett föråldrade utan även
vad innehållet beträffar i hög grad oklara, varjämte bestämmelserna i systematiskt
avseende äro uppställda och behandlade på ett sådant sätt att det inbördes
sammanhanget ter sig synnerligen svåröverskådligt. Vidare vill utskottet
som en påtaglig brist framhålla, att oaktat 1932 års förordning, såsom
ock vid dess tillkomst från olika håll underströks, icke är avsedd alt
beröra den lojalt utövade normala föreningsverksamheten, författningstexten
icke utesluter en misstolkning i denna riktning.
Vissa av de erinringar och önskemål utskottet ovan framställt kunna beaktas
genom omedelbara författningsändringar; andra behöva en utredning
som utskottet icke ser sig i stånd att verkställa och varom framställning därför
synes böra göras hos Kungl. Maj:t.
Enligt utskottets tanke böra till en början de nya bestämmelserna anknytas
till § 13 ordningsstadgan i stället för till 1932 års förordning. Bestämmelsen
örn tillställning anordnad av politiskt parti bör utgå, likaså begränsningen
till inomhustillställningar. Bestämmelsen om förening ansluten till politiskt
parti bör generaliseras att avse förening ansluten till viss organisation, och
den bör avse sådana fall då jämväl medlemmar i andra till organisationen
anslutna föreningar äga tillträde. I stället för en förklaring, att vissa tillställningar
icke äro att anse såsom offentliga, bör författningstexten innehålla,
att viss angiven omständighet — tillträde för vissa utomstående — ej
föranleder att tillställningen skall anses såsom offentlig, detta därför att
tillställningen tydligen kan böra anses såsom offentlig av annan orsak.
I propositionen har påpekats att enligt praxis den omständigheten, att
vid vissa av en förening anordnade tillställningar föreningsmedlems maka
och barn ägt rätt att närvara, icke föranlett att tillträde ansetts hava varit öppet
för allmänheten. Häri göres ej någon ändring genom den av utskottet ifrågasatta
bestämmelsen. Icke heller utsäges däri något örn det fall då en förening
till en tillställning inbjuder annan förening som ej hör till samma organisation.
Här föreligger emellertid icke samma risk som i ovan berörda
tall för att man skulle anse sig motsättningsvis kunna sluta till att sådan tillställning
skulle vara att betrakta som offentlig. Då den föreslagna nya bestämmelsen
sålunda icke är uttömmande, bör den endast betraktas som ett
provisorium i avbidan på den mera omfattande omarbetning av hithörande
bestämmelser varom utskottet anser begäran böra framställas i skrivelse till
Kungl. Maj:t.
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
Under hänvisning till vad sålunda anförts och då det torde ankomma å
Kungl. Majit att utfärda den av utskottet föreslagna bestämmelsen, får utskottet
hemställa,
A) att riksdagen, med förklarande att riksdagen icke ansett
sig böra antaga det genom förevarande proposition framlagda
författningsförslaget, måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville utfärda en kungörelse av i huvudsak
följande innehåll:
(Kungl. Maj:ts förslag:)
Förslag
till
Förordning
om tillägg till förordningen.den 10
juni 1932 (nr 200) angående utsträckt
tillämpning av vissa bestämmelser
i 8 13 av ordningsstadgan
för rikets städer den 21 mars 1868
(nr 22) m. m.
Härigenom förordnas, att till förordningen
den 10 juni 1932 angående
utsträckt tillämpning av vissa bestämmelser
i § 13 av ordningsstadgan för
rikets städer den 24 mars 1868 (nr 22)
m. m. skall göras ett tillägg av följande
lydelse:
Såsom tillställning, till vilken allmänheten
har tillträde, skall icke anses
tillställning, som anordnas inomhus
av politiskt parti eller til! dylikt
parti ansluten förening, därest medlemskap
i partiet utgör förutsättning
för tillträde.
(Utskottets förslag:)
Förslag
till
Kungörelse
örn tillägg till § 13 av ordningsstadgan
för rikets städer den 24
mars 1868 (nr 22).
Härigenom förordnas, att tili § 13
av ordningsstadgan för rikets städer
den 24 mars 1868 (nr 22)1 skall göras
ett tillägg av följande lydelse:
Anordnas tillställning av en till viss
organisation ansluten förening, skall
den omständigheten, att utom föreningens
egna medlemmar jämväl
medlemmar i andra till organisationen
anslutna föreningar äga tilUräde,
icke föranleda, att tillställningen skall
vara att anse såsom sådan till vilken
allmänheten har tillträde.
Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift från trycket
utkommit i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse, se S. F. S. 1913: 381.
Bihang lill riksdagens protokoll 1938.
Denna kungörelse träder i kraft dagen
efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift från trycket
utkommit i Svensk författningssamling.
9 sami. 1 avd. Nr 49. 2
10
Första lagutskottets utlåtande Nr 49.
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Majit ville låta systematiskt sammanföra och i erforderlig
mån jämväl omarbeta de i ordningsstädgan för rikets
städer och därmed sammanhängande författningar ingående
bestämmelserna rörande offentliga tillställningar, allt
under beaktande av kravet att dessa bestämmelser erhålla en
sådan avfattning att den lojala föreningsverksamheten icke
därigenom äventyras eller försvåras;
C) att motionen II: 386 måtte anses besvarad genom utskottets
hemställan under A) och B).
Stockholm den 20 maj 1938.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling lia närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Wagnsson, Ewerlöf, Eskhult, Karl .4. Karlsson,
Emil Andersson, Karl Johan Olsson och Roos;
från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindquist och Hedlund i Östersund, fru Ostlund
samt herrar Olsson i Mellerud, Johansson i Krogstorp, Werner i Höjen och Gezelius
Reservation
av herrar Ewerlöf, Emil Andersson, Johansson i Krogstorp och Gezelius,
vilka ansett att utskottet bort inskränka sig till att hemställa örn avslag å
propositionen och som en följd därav jämväl å motionen.
Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
382127