Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

3

Nr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1938 kl. 10 f. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
införande av obligatoriska fullmäktigeinstitutioner i
samtliga borgerliga kommuner.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion nr 153 av herrar Eriksson i Toftered och Pettersson i Dahl hemställes,
»att riksdagen ville för sin del besluta sådan ändring av kommunalstyrelselagarna
för land och för stad § 8 att fullmäktigeinstitutioner i samtliga
kommuner obligatoriskt införas, och att i anledning härav nödiga ändringar
i övrigt av samma lagar genomföras».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har berett Svenska landskommunernas förbund tillfälle yttra sig
över förevarande motion. Det av förbundet avgivna yttrandet är som bilaga
fogat till förevarande utlåtande.

I lands- eller stadskommun med mera än 1,500 invånare skall den kommunen
tillkommande beslutanderätten, med vissa undantag, uppdragas åt
fullmäktige. Har kommunens invånareantal nedgått till 1,500 eller därunder,
skall beslutanderätten fortfarande utövas av fullmäktige, därest icke
stämman resp. allmän rådstuga annorlunda besluter. Kommun med 1,500
invånare eller därunder äger åt fullmäktige uppdraga beslutanderätten. Förslag
om upphävande av sådant beslut får icke väckas förrän fyra kalenderår
förflutit sedan fullmäktige trädde i verksamhet och skall beslutet, om det
godkännes, tillämpas från utgången av det kalenderår, varunder godkännandet
vunnit laga kraft. — För municipalsamhälle gälla motsvarande regler i
fråga om municipalfullmäktiges upprättande, fortbestånd och avskaffande.
— 1 församling med mera än 5,000 invånare skall den församlingen tillkommande
beslutanderätten, med vissa undantag, uppdragas åt kyrkofullmäktige;
undantag härifrån kan dock medgivas beträffande församling, som helt eller
delvis ingår i kyrklig samfällighet. Det representativa systemet är fakultativt
i församling med lägre invånarantal än det nyss nämnda. I övrigt gälla
för den kyrkliga kommunen motsvarande regler i fråga örn fullmäktigeinstitutionens
inrättande, fortbestånd och avskaffande som för den borgerliga
kommunen. — Fullmäktiges antal skall i borgerlig eller kyrklig kommun
med 2,000 invånare eller därunder vara 15—20. — I lands- eller stadskommun,
som sammanfaller med skoldistrikt, skall, där stads- eller kommunalfullmäktige
finnas, folk- och fortsättningsskoleväsendet utgöra en för
kommun gemensam angelägenhet, vilken kommunen som sådan har att

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

vårda. I övriga fall handhaves denna angelägenhet av vederbörande församling.

I samband med den allmänna kommunallagsrevisionen år 1930 framfördes
inom riksdagen motionsvis förslag örn sänkning av den befolkningssiffra, vid
vilken representativt system i den borgerliga kommunen skall vara obligatoriskt.
Konstitutionsutskottet framhöll i anledning härav (utlåtande nr
30), att det funne en vidsträcktare obligatorisk tillämpning av det representativa
systemet inom den borgerliga kommunen icke vara påkallad. Utskottet
avstyrkte därför förslagen, vilka också avslogos av riksdagen. Sedermera
har riksdagen år 1934 och 1936 på hemställan av utskottet (utlåtande
nr 9 resp. nr 6) avslagit motionsvis framställda förslag örn att fullmäktigeinstitutionen
skulle göras obligatorisk för alla kommuner oberoende av deras
storlek, resp. örn sänkning av den befolkningssiffra, vid vilken kommunalfullmäktigeinstitutionen
är obligatorisk, från 1,500 till 1,000. Utskottet framhöll
härvid bl. a., att kommunerna frivilligt allt mera övergått till representativt
system och att något mera allmänt behov av en lagändring icke syntes
hava gjort sig gällande, varför tiden icke vore inne att till förnyad prövning
upptaga frågan örn vid vilket befolkningstal fullmäktigesystemet borde
vara obligatoriskt. I förevarande ämne framhöll dock utskottet härefter år
1937 i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 18) med förslag till skrivelse
örn utredning angående det kommunala revisionsväsendet, att de mindre
landskommunerna utan fullmäktige icke kunde utfärda reglementen för kommunalnämnderna
och icke heller hade möjlighet att genomföra den för en
effektiv kassakontroll betydelsefulla centralisering av medelsförvaltningen,
som möjliggjorts genom lagändringar åren 1930 och 1931; båda dessa förhållanden
skulle emellertid kunna ändras antingen genom en sänkning av
det befolkningstal, vid vilket representativt system är obligatoriskt i den
borgerliga kommunen, eller genom en lagändring, som medgåve även mindre
kommuner utan fullmäktige att antaga reglementen för kommunalnämnden.

Utskottet. Av den av Svenska landskommunernas förbund förebragta
utredningen, till vars resultat utskottet ansluter sig, torde framgå, att tiden
nu kan anses vara inne att sänka det befolkningstal, vid vilket fullmäktigeinstitutionen
skall vara obligatorisk i borgerlig landskommun. Det representativa
systemet synes i anslutning till förbundets uttalande lämpligen böra
göras obligatoriskt i sådan kommun med mera än 700 invånare. Göres fullmäktigeinstitutionen
obligatorisk i så vidsträckt omfattning, vinnes därigenom
också den fördelen, att frågan örn ytterligare ändringar av det befolkningstal,
vid vilket beslutanderätten skall uppdragas åt fullmäktige, lärer
kunna anses avförd från dagordningen.

För städernas vidkommande har en motsvarande lagändring icke någon
omedelbar betydelse, eftersom de numera samtliga övergått till fullmäktigesystemet.
Den strävan efter likformighet mellan kommunallagarna för land
och stad, som kommit till uttryck i 1930 års lagstiftning i ämnet, föranleder
dock därtill, att samma ändring nu vidtages i lagen örn kommunalstyrelse

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

5

i stad som i lagen om kommunalstyrelse på landet.

I de kommuner, där fullmäktige enligt de föreslagna reglerna skola nytillsättas,
böra fullmäktigevalen ske instundande höst och fullmäktige ti''äda i
verksamhet den 1 januari 1939.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion för sin
del ville antaga följande

1) Förslag

till

Lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den G juni 1930 (nr 251) om
“ kommunalstyrelse på landet.

8

(Nuvarande lydelse:)

I kommun med mera än 1,500 invånare
skall den kommunen tillkommande
beslutanderätten, med de
undantag varom förmäles i 9 §, uppdragas
åt kommunalfullmäktige.

Har kommunens invånarantal nedgått
till 1,500 eller därunder, skall
beslutanderättien fortfarande utövas
av kommunalfullmäktige, därest icke
kommunalstämman annorlunda besluter.

Kommun med 1,500 invånare eller
därunder äger åt kommunalfullmäktige
uppdraga beslutanderätt, som
avses i första stycket. Förslag örn
upphävande av sådant beslut må icke
väckas förrän fyra kalenderår förflutit
sedan kommunalfullmäktige
trädde i verksamhet och skall, om
det godkännes, tillämpas från utgången
av det kalenderår, varunder godkännandet
vunnit laga kraft.

Beslut om införande eller avskaffan
dröjligen anmälas hos länsstyrelsen.

§•

(Föreslagen lydelse:)

I kommun med mera än 700 invånare
skall den kommunen tillkommande
beslutanderätten, med de undantag
varom förmäles i 9 §, uppdragas
åt kommunalfullmäktige.

Har kommunens invånarantal nedgått
till 700 eller därunder, skall beslutanderätten
fortfarande utövas av
kommunalfullmäktige, därest icke
kommunalstämman annorlunda besluter.

Kommun med 700 invånare eller
därunder äger åt kommunalfullmäktige
uppdraga beslutanderätt,
som avses i första stycket. Förslag
om upphävande av sådant beslut må
icke väckas förrän fyra kalenderår
förflutit sedan kommunalfullmäktige
trädde i verksamhet och skall, örn
det godkännes, tillämpas från utgången
av det kalenderår, varunder godkännandet
vunnit laga kraft,
e av kommunalfullmäktige skall oför -

Denna lag skall träda i kraft den
1 juni 19.18; dock skall i kommun
med mera än 700 invånare, där kom -

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

munalfullmäktige icke finnas, kommunens
beslutanderätt fortfarande
utövas å kommunalstämma intill den
1 januari 1939.

2) Förslag
till

Lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 6 .juni 1930 (nr 252) om

komniunalstyrelse i stad.

8§.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

I stad med mera än 1,500 invånare
skall den stadskommunen tillkommande
beslutanderätten, med de undantag
varom förmäles i 9 §, uppdragas
åt stadsfullmäktige.

Har stadens invånarantal nedgått
till 1,500 eller därunder, skall beslutanderätten
fortfarande utövas av
stadsfullmäktige, därest icke allmänna
rådstugan annorlunda besluter.

Stad med 1,500 invånare eller därunder
äger åt stadsfullmäktige uppdraga
beslutanderätt, som avses i första
stycket. Förslag örn upphävande
av sådant beslut må icke väckas
förrän fyra kalenderår förflutit sedan
stadsfullmäktige trädde i verksamhet
och skall, om det godkännes,
tillämpas från utgången av det kalenderår,
varunder godkännandet
vunnit laga kraft.

Beslut om införande eller avskaffai
ligen anmälas hos länsstyrelsen.

I stad med mera an 700 invånare
skall den stadskommunen tillkommande
beslutanderätten, med de undantag
varom förmäles i 9 §, uppdragas
åt stadsfullmäktige.

Har stadens invånarantal nedgåit
till 700 eller därunder, skall beslutanderätten
fortfarande utövas av
stadsfullmäktige, därest icke allmänna
rådstugan annorlunda besluter.

Stad med 700 invånare eller därunder
äger åt stadsfullmäktige uppdraga
beslutanderätt, som avses i första
stycket. Förslag om upphävande
av sådant beslut må icke väckas
förrän fyra kalenderår förflutit sedan
stadsfullmäktige trädde i verksamhet
och skall, om det godkännes,
tillämpas från utgången av det kalenderår,
varunder godkännandet
vunnit laga kraft.

de av stadsfullmäktige skall ofördröj -

Denna lag skall träda i kraft den
1 juni 1938.

Stockholm den 22 mars 1938,

På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9

7

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid
Karlsson*, Lindmark, Sandegård, Bergman, Källman, Nils Andersson, Hagström*,
Fast*, Andersson i Ovanmyra, Lundqvist, Eriksson i Toftered, Nordström
i Torsby, Fält, Mosesson, Norén, Sundström i Skövde* och Nolin.

* Ej närvarande vid justeringen.

Bilaga.

Till Riksdagens Konstitutionsutskott.

Då Konstitutionsutskottet velat bereda Svenska landskommunernas förbund
tillfälle att avge yttrande över en i andra kammaren väckt motion med syfte
att få fullmäktiginstitutionen obligatoriskt införd i alla kommuner, får förbundets
styrelse härmed vördsamt anföra följande.

År 1918 satte man gränsen för det obligatoriska införandet av fullmäktigsystemet
i kommunerna vid 1,500 invånare och ansåg sig därmed ha tillmötesgått
även långt gående önskemål. Som man minnes hade regeringen i proposition
stannat vid siffran 3,000 invånare. Det har emellertid visat sig, att
man på många håll vill ta steget än längre; vid riksdagarna lia upprepade
gånger motioner väckts om sänkning av nämnda gränssiffra till 1,000 eller
om att göra fullmäktiginstitutionen obligatorisk för alla kommuner.

Det råder intet tvivel om att fullmäktigsystemet i det stora hela innebär
betydande fördelar för de allra flesta kommuner. På ett helt annat sätt än
stämmosystemet garanterar det konsekvens och kontinuitet i den kommunala
förvaltningen, i det att överraskningar och kupper från de olika partigrupperna
i kommunen därigenom försvåras. Detta gäller även små och medelstora
kommuner. Å andra sidan finns det på vissa håll bland de röstberättigade
en bestämd önskan att själva direkt få utöva medbestämmanderätt i de
kommunala angelägenheterna; intresset för kommunen och ansvarskänslan
för en rätt vård av dess uppgifter hålles därigenom vid starkt och kraftigt liv.
Att draga gränsen för det obligatoriska införandet av fullmäktigsystemet så,
att det tillfredsställer alla, är icke möjligt. Men styrelsen har den uppfattningen,
att den nuvarande gränsen (1,500 invånare) är väl hög. 1 många
kommuner med ett invånarantal under denna gräns kan stämmosystemet vålla
avsevärda olägenheter och borde icke bibehållas. Nu kan ju sägas, att det
står kommunen öppet att i så fall införa fullmäktige, men detta kan i åtskilliga
fall vara ganska svårt och föranleda bittra meningsbrytningar och strider.
Och på sina hål! kan det bli upprepade kastningar fram och tillbaka från
stämmosystemet till fullmäktigsystemet med all den osäkerhet och olägenhet,
som dylik brist på stabilitet medför. Det synes därför, som örn det fördelaktigaste
vore att göra fullmäktiginstitutionen obligatorisk i större utsträckning
än nu är fallet. Man kunde säkerligen med fördel och utan olägenhet
sänka folkinängdsgränsen till åtminstone 700 å 800 invånare.

Genom lagen örn skolstyrelse i vissa kommuner lia också formerna för
vården av folkskolans och fortsättningsskolans angelägenheter ställts i visst
beroende därav, örn i kommun fullmäktige äro införda eller icke. Finnas
fullmäktige och örn kommunen sammanfaller nied skoldistrikt, skall vården
av folk- och fortsättningsskoleväsendet överflyttas till den borgerliga kommunen
från den kyrkliga, överger kommunen fullmäktigsystemet, mäste
enligt gällande lagstiftning folk- och fortsättningsskoleväsendet återgå till

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 9.

den kyrkliga kommunen. Dylikt kan inte anses lämpligt; större stadga vinnes
även i detta avseende, om fullmäktigsystemet i större utsträckning än nu
blir obligatoriskt.

Styrelsen anser sig ur olika synpunkter böra förorda detta, under samtidigt
framhållande av att inga bärande skäl tala för att tvinga den stora mängden
små kommuner på under 700 invånare eller något sådant att införa fullmäk -

tige.

Till belysning av spörsmålet kunna tjäna vissa siffror, som framgått ur
en inom landskommunernas centralbyrå företagen undersökning. Uppgifterna
ansluta sig till tiden den 1 januari 1937 och torde icke få betraktas
som definitiva.

Hela antalet landskommuner med ett invånarantal under 1,500 uppgår till
1,562. Av nedanstående tabell framgår i vilken utsträckning kommunalmäktige
finnas inom dessa kommuner.

Invånarantal i
varje kommun.

Antalet

kommuner.

Därav antal kom-munalfullmäktige
absolut. i %.

Under

400..........

................. 313

3

0.96

400—

• 499..........

................. 168

2

1.2

500-

■ 599..........

................. 149

17

11.4

600-

■ 699..........

................. 139

11

7.9

700—

• 799..........

................. 138

18

13.0

800-

■ 899..........

................. 110

27

24.5

900-

■ 999..........

................. 110

31

28.2

1,000-

1,099..........

................. lil

38

34.2

1,100-

1,199..........

................. 93

42

45.2

1,200-

•1,299..........

................. 85

39

45.9

1,300—

-1,399..........

................. 82

51

62.2

1,400-

1,499..........

................. 64

62

96.9

Summa 1,562

341

21.83

Av de 769 kommuner, vars befolkningsmängd understiger 700 invånare, ha
blott 33 stycken infört fullmäktigsystemet d. v. s. 4.2 procent. Det långt
övervägande antalet av dessa små kommuner finner sig sålunda väl tillrätta
utan fullmäktige. Annorlunda ter sig bilden i fråga om övriga kommuner i
gruppen under 1,500 invånare. Av de 358 kommuner, som ha mellan 700
och 1,000 invånare ha icke mindre än 76 av dem infört fullmäktige, d. v. s.
21.2 procent och av de 435 kommuner, som lia en folkmängd av 1,000—1,499
invånare ha 232, d. v. s. 53.3 procent, infört fullmäktigsystemet. För kommuner
av denna storleksordning är tydligen fullmäktigsystemet att föredraga,
och man har ingen anledning att tveka att göra detsamma obligatoriskt
för kommuner med 1,000 invånare och däröver. Betraktar man kommunerna
med över 700 invånare t. o. m. 1,499 såsom en grupp — de uppgå^ sammanlagt
till 793 — så befinnes att icke mindre än 308 av dem, alltså 38.9
procent, infört fullmäktige, vilket vittnar örn att känslan av systemets fördelar
inom kommuner av sistnämnda storleksordning är ganska vida spridd.

Stockholm den 5 mars 1938.

Styrelsen för Svenska Landskommunernas Förbund
MAGNUS PALMSTIERNA.

Dess ordförande.

J. A. Zander.