Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1938 kl. 10 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
angående vissa grundlagsändringar i syfte att bereda
riksdagens kamrar rätt att under viss förutsättning
var för sig avlåta framställningar till Kungl. Maj:t.
Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 234, av herr Holmbäck hemställes, att riksdagen ville, i huvudsaklig
överensstämmelse med ettdera av alternativen i motionen bilagt utkast
till grundlagsändringar, förklara sådana ändringar i regeringsformen
och riksdagsordningen vilande, att vardera kammaren beredes rätt att var
för sig avlåta framställning till Kungl. Maj:t.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Riksdagens båda kamrar äga enligt grundlagen i alla frågor lika behörighet
och myndighet. Vad kamrarna sammanstämmande besluta, är enligt
§ 63 riksdagsordningen riksdagens beslut. Bliva kamrarna icke örn ett beslut
ense, skall frågan anses hava för den riksdagen förfallit utom beträffande
vissa i §§ 69—71 regeringsformen uppräknade frågor, vilka äro av sådan
beskaffenhet att de ansetts icke böra eller kunna uppskjutas, varvid frågan
avgöres genom gemensam votering. Vidare förrättas vissa val genom särskilda
nämnder eller valmän, av vilka vardera kammaren utser hälften. I
alla dessa fall utfärdas beslut i riksdagens namn. Vardera kammaren äger
fatta beslut i sina egna ordningsfrågor, arbetsordningar m. m.; sådant beslut
är dock icke att betrakta som riksdagsbeslut.
I motionen föreslås, att vardera kammaren erhåller rätt att beträffande
frågor, som beretts av vederbörande kammares tillfälliga utskott, avlåta
framställning till Kungl. Maj:t utan att medkammaren därom fattat enahanda
beslut. Kamrarna skulle sålunda enligt motionen förlänas behörighet
att var för sig utöva viss representativ funktion. Förslagets realiserande
innebure därför ett avsteg från en av grundvalarna för vårt svenska tvåkammarsystem.
Skall frågan örn tvåkammarsystemet upptagas till prövning,
bör detta emellertid ske från andra utgångspunkter än som skett i
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 5 samt. 2 avd. Nr 8—10.
1
2 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
motionen. Några praktiska fördelar vore knappast heller att vinna genom
den föreslagna reformen. Utskottet hemställer därför,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 18 mars 1938.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: Herrar Hallén, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård,
Bergman, Karl Bodin*, Per Andersson, Anders Andersson, Härdin*, Andrén*,
Karl Andersson*, Lindskog, Fast*, Holmbäck, Nilsson i Göteborg*, Arnemark*,
Hällgren, Johansson i Tväråselet och Fält.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herr Holmbäck, som anfört:
»Utskottets uppfattning, att några praktiska fördelar knappast vore att
vinna genom den föreslagna reformen, kan jag icke dela. Tvärtom synes
det mig som en avgjord fördel, örn den dubbelbehandling av här förevarande
ärenden, som nu äger rum, kunde inskränkas eller borttagas. Denna dubbelbehandling
synes bliva helt onödig, sedan de 1937 antagna reglerna örn
sänkning av rösträttsåldern för urväljarna till första kammaren till 23 år
hunnit visa sina verkningar. Mot utskottets uttalande, att förslaget skulle
innebära ett avsteg från en av grundvalarna för vårt tvåkammarsystem, vill
jag göra gällande, att i Belgien, Danmark, England, Frankrike, Holland och
Schweiz, d. v. s. i samtliga de europeiska demokratier med tvåkammarsystem,
vilkas statsskick härrör från tiden före världskriget, vartdera av representationens
båda hus har självständig adressrätt till regeringen. Där dagordningsinstitutet
finnes, har det visserligen övertagit huvuddelen av adressernas
funktioner, men påpekas kan, att i Schweiz ofta förekomma adresser från
endera av representationens båda avdelningar av samma innebörd som våra
utredningsskrivelser.»
é