Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 3 mars 1938 kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
ändring av gällande bestämmelser örn val till
riksdagens andra kammare.

Uti en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 156, av herr Westman m. fl. hemställes, »att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Majit hemställa om utredning avseende införande av ett
rättvisare valsätt till riksdagens andra kammare med beaktande av den
orättvisa, som förenandet av landsbygden med städerna och större samhällen
i gemensamma valkretsar innebär för landsbygdens väljare.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Då genom grundlagsändringar år 1909 bestämmelserna örn majoritetsval
i enmansvalkretsar upphävdes och den proportionella valmetoden infördes
vid val till riksdagens andra kammare, upphävdes även den äldre valkretsindelningen,
enligt vilken land och stad principiellt hänfördes till skilda valkretsar.
Vid genomförande av dessa grundlagsändringar beslöts jämväl att
förstora valkretsarna, då enligt den proportionella valmetoden flera riksdagsmän
måste väljas i varje krets. Härvid sammanfördes de mindre städerna
med landsbygden. Det ansågs nämligen att dessa städer hade mera
gemensamt med den kringliggande landsbygden än med andra långt ifrån
varandra belägna städer, med vilka de eljest måst sammanföras för att
valkretsarna skulle kunna erhålla tillräckligt invånarantal för att äga rätt att
proportionellt välja tre riksdagsmän. Endast sex stadsvalkretsar omfattande
större städer anordnades. Genom beslut år 1921 förstorades valkretsarna
ytterligare. Enligt den lydelse § 30 lag om val till riksdagen då erhöll
och vilken alltjämt är gällande, bygger valkretsindelningen i princip på länsindelningen;
allenast tre ^stadsvalkretsar finnas, nämligen Stockholm, Göteborg
samt fyrstadskretsen Malmö—Hälsingborg—Landskrona—Lund.

Föreliggande motion åsyftar en utredning angående möjligheten att. vid
val till andra kammaren bilda särskilda valkretsar för landsbygden och särskilda
för städer och stadsliknande samhällen eller, såsom i motionen anges,
större samhällen. Det proportionella valsystemet förutsätter emellertid att
valkretsarna äro förhållandevis stora för att ett med hänsyn till partiernas
.storlek och röstetal rättvist resultat må kunna uppnås. Redan på grund härav
är en uppdelning, såsom motionärerna synas förutsätta, av vissa valkretsar
i särskilda kretsar för landsbygd och .särskilda för städer och stadsliknande
samhällen i hög grad olämplig. Jordbrukets intressen, vilkas tillgodoseende

Bihang till riksdagens protokoll 19,18. 5 sami. 2 avd. Nr 5.

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.

synes vara motionärernas syftemål, torde även inom riksdagen hava en representation,
som väl motsvarar numerären av den befolkning, som är sysselsatt
inom denna näringsgren. Något för jordbruksbefolkningen bättre
resultat torde säkerligen icke kunna uppnås genom en uppdelning av valkretsar
på föreslaget sätt. Ej heller kan en dylik valkretsreglering utan stora
olägenheter verkställas. Det är sålunda ofta förenat med oöverstigliga svårigheter
att avgöra var gränsen skall dragas mellan landsbygd å elia sidan
samt städer och stadsliknande samhällen å den andra. Härtill kommer
en ständigt försiggående förskjutning från landsbygd till stadsliknande samhällen
eller industriorter. Denna gränsförskjutning skulle, därest landsbygd
och stad eller stadsliknande samhällen skildes i särskilda valkretsar, föranleda
ständiga ändringar i valkretsindelningen. Sådana ändringar torde
emellertid medföra en fara för att ovidkommande synpunkter därvid kunna
göra sig gällande, såsom att olika partier söka tillgodose sina särskilda intressen.

På grund av vad sålunda anförts hemställes,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 mars 1938.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg*, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid
Karlsson, Lindmark*, Sandegård, Bergman, Källman, Nils Andersson, Andrén*,
Lindskog, Andersson i Ovanmyra*, Vougt*, Holmbäck, Lundqvist, Eriksson i
Toftered*, Nilsson i Göteborg, Hållgren, Fält och Norén*.

* Ej närvarande vid justeringen.

4

Reservationer:

1) av herr Reuterskiöld, som ansett utskottets yttrande böra hava följande
lydelse:

»Motionärernas syfte är uppenbarligen att genom reform av valsystemet
bereda jordbruksnäringens folk lika stor praktisk möjlighet att vid val göra
sig hört som nu faktiskt finnes för befolkningen i städer och stadsliknande
samhällen både med hänsyn till de lättnader för valdeltagandet som dessa orter
erbjuda framför landsbygden och ännu mera med hänsyn till stadsbefolk -

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.

3

ningens större effektiva inflytande på nomineringen av kandidater till platser,
som kunna påräkna placering. Då landsbefolkningen icke har den inbördes
sammanhållning som inom städer och stadsliknande samhällen är möjlig när
det gäller att bestämma kandidater och icke kan vid nominering av kandidater
i lika utsträckning komma till städes som stadsbefolkningen inom sina
resp. partiorganisationer, blir ofta och lätt följden att vid för land och stad
gemensama val landsbygdsintressena icke bli realiter lika beaktade som stads
intressena. Att här förefinnas skilda intressen, även om åtskilligt kan vara gemensamt,
lär icke kunna av någon bestridas. Redan den väsentliga olikhet
som råder beträffande det huvudsakliga skatteunderlaget i stad, vilket utgöres
av verklig inkomst, och å landet, där fastigheternas garantiplikt måste
tagas i vidsträcktaste anspråk, oavsett vilken behållen inkomst de lämna, stryker
under detta förhållande.

Motionärerna hålla nu före att, örn ett särskiljande av land och stad kunde
göras i fråga om valkretsindelningen, detta skulle medföra för landsbygden
den fördelen, att dess folk icke behövde konkurrera med stadsorternas folk
om antalet representanter, utan konkurrensen begränsas till de olika organisationerna
på landsbygden sins emellan, vilka hava inbördes lika förutsättningar
för deltagande i valen. Och till en viss grad hava motionärerna rätt
häri, men det måste erinras, att fullt ut kan målet icke nås på denna väg, även
örn en viss förbättring kan vinnas genom åtgärder till underlättande av valdeltagandet
å landet.

Att åtskilja städer och landsbygd, då städerna hava en viss storlek, låter
sig väl göra, men att genomföra en dylik åtskillnad därhän, att till stad skulle
räknas alla stadsliknande eller tätare bebyggda samhällen, vilket, såsom motionärerna
i viss mån antytt, vore för målets vinnande nödvändigt, lärer icke
kunna, av rent praktiska skäl, ifrågakomma. Även om i vallagen skulle uppräknas
alla dylika samhällen, ändras förhållandena här så pass ofta och
snabbt, att vallagens uppräkning och fördelning på de olika valkretsarna av
orterna måste oavbrutet ändras, vilket varken vore önskvärt eller i praktiken
möjligt. Den enda väg, som här torde leda till målet, vore de samfällda valens
avskaffande och införande i stället för dessa av särskilda val för jordbruksfolket
och för en var av övriga med detta såsom väsentliga folkelement i riket
jämförliga folkgrupper. Valkretsindelningen bleve då icke rent geografisk
utan personlig och de röstberättigade uppfördes på särskilda röstlängder
för varje sådan huvudgrupp, vilken hade att inom de olika länen välja det
antal representanter vallagen bestämde för denna grupp utan att därvid några
inom annan grupp röstberättigade kunde med sina röster förrycka valet.
Huruvida valbarhet skulle vara begränsad till länsgruppernas egna x-östberättigade
eller icke, är en fråga, som här saknar betydelse. En detaljfråga blir
också, örn den sorn möjligen kunde tillhöra olika huvudgrupper, själv finge
avgöra vart han skulle hänföras eller örn detta skulle i annan ordning bestämmas.

Frågan örn valsystemets förändring i nu antydd riktning är emellertid icke
aktuell, och motionen avser heller icke detta, utan har begränsats till frågan

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 5.

om det nuvarande valsystemets reform i sådan riktning att förhållandena
bleve bättre än de nu äro. Fasthåller man, att en dylik reform knappast kan
bliva slutgiltig eller fullt tillfredsställande, måste man dock å andra sidan
medgiva, att det bästa ej får bli fiende till det goda, och att de reformer, som
inom nuvarande valsystems ram möjligen kunna göras i antytt syfte, också
böra göras. Detta innebär, att, även om valkretsarna vid andrakammarvalen
ej kunna ordnas så, att alla stadsliknande eller tätare bebyggda samhällen
avskiljas från landsbygden, ett sådant avskiljande dock kan göras beträffande
alla städer och stadsliknande samhällen med mer än visst antal invånare;
när här faktiska ändringar i avseende å invånarantalet äga rum, lärer automatiskt
ett överförande till eller från stadsvalkretsarna före varje nytt ordinarie
val kunna ske och representantantalet därefter bestämmas, vilket lätt
kan verkställas genom Kungl. Maj:t. Mot sammanförandet av skilda städer
och stadsorter i gemensamma valkretsar inbördes kan icke med fog invändas
att de icke skulle hava något gemensamt sins emellan — om man till förmån
för sammanförandet av land och stad kan åberopa de nutida kommunikationerna
och befolkningens rörlighet, kan detta skäl med än större grund anföras
till förmån för särskilda stadsvalkretsar, då de olika stadsorterna alla
hava sin stadskaraktär som gemensam grund.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställes,

att riksdagen måtte på det sätt bifalla motionen II: 156, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, med hänvisning till
vad ovan sagts, hemställer om utredning avseende införande
av en lämpligare valkretsindelning vid val till riksdagens andra
kammare med beaktande av de olägenheter som förenandet
av landsbygden med städerna och större samhällen i gemensamma
valkretsar innebär för landsbygdens väljare.»

2) av herrar Andersson i Ovanmyra och Eriksson i Tolered.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

381023