Konstitutionsutskottets utlåtande Nr i.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 23 februari 1938 kl. 10 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om viss ändring i bestämmelserna örn sättet för val
av förstakammarledamötcr i stad, som utgör egen valkrets.
Uti de likalydande till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 62 i
första kammaren av herr öman m. fl. och nr 121 i andra kammaren av herr
Arnemark m. fl. hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn utredning och förslag till bestämmelser av innehåll, att i stad, som
utgör egen förstakammarvalkrets, skola vid val av stadsfullmäktige tillika
utses suppleanter för dessa med uppgift att vid förfall för stadsfullmäktige deltaga
i val av ledamöter till första kammaren.»
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Intill år 1921 valdes första kammarens ledamöter av landstingen och stadsfullmäktige
i de städer, som ej deltogo i landsting. Mellan dessa båda valkorporationer
förelåg bl. a. den skillnaden, att suppleantinstitutionen var införd
för de förra men däremot ej för de senare. Ett behov av tillgång till
suppleanter för ifrågavarande stadsfullmäktige visade sig emellertid föreligga
särskilt vid de tillfällen, då de förrättade val av ledamöter till första kammaren.
Bland annat på den grund hemställde 1913 års riksdag i skrivelse
till Kungl. Majit om förslag till sådana ändringar i kommunallag att vid val
av stadsfullmäktige skulle utses suppleanter att inträda såväl vid ordinarie
ledamots avgång som vid inträffande förfall. I den proposition, som i anledning
härav framlades för 1918 års lagtima riksdag, underströk föredragande
departementschefen särskilt suppleantinstitutionens behövlighet med
hänsyn till förstakammarvalen. Konstitutionsutskottet tillstyrkte också lagförslaget
med vissa ändringar i fråga om dess praktiska utformning. Såväl
det av utskottet som det i propositionen framlagda förslaget förföll emellertid
i följd av kamrarnas skiljaktiga beslut; under det att andra kammaren
biföll utskottets hemställan, avslog nämligen första kammaren densamma.
Första kammarens beslut synes dock icke haft sin grund i en principiellt avvisande
inställning emot suppleantinstitutionens införande utan i förslagets
enligt kammarens mening mindre tillfredsställande tekniska utformning.
Genom den år 1921 slutligt genomförda författningsreformen kom frågan
Bihang lill riksdagens protokoll IOHN. 0 sami. 2 avd. Nr 4.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
om suppleantinstitutionens införande i ett delvis annat läge. Som en följd
av beslutet om en förhöjd valrättsålder till de korporationer, som skulle
utse första kammarens ledamöter, överfördes nämligen valrätten från stadsfullmäktige
i de större städer, som icke deltogo i landsting, till särskilt utsedda
elektorer; vid val av dessa skulle jämväl utses suppleanter för dem. Den omständigheten,
alt stadsfullmäktige alltså efter de år 1921 genomförda grundlagsändringarna
icke längre i något fall var valkorporation till första kammaren,
anfördes också av konstitutionsutskottet vid 1928, 1930 och 1932 års
riksdagar — i dess av riksdagen godkända utlåtanden i ämnet — som ett
av skälen för att då avstyrka väckta förslag om införande av suppleantinstitutionen
för de kommunala fullmäktigeförsamlingarna.
Ett förändrat läge har emellertid åter inträtt i och med de vid 1937 års
riksdag genomförda grundlagsändringarna. Härigenom har, samtidigt som
en enhetlig rösträttsålder införts, valrätten till första kammaren helt återförts
till kommunallivets grund; elektorsinstitutionen har avskaffats, och förstakammarvalen
skola åter förrättas av landstingen och stadsfullmäktige i de
städer, som icke deltaga i landsting. I de av dessa städer, vilka tillhöra samma
valkrets som landstingsområde, skola stadsfullmäktige bland sina ledamöter
utvälja dem, som skola deltaga i riksdagsmannavalet; stadsfullmäktige
skola härvid inom sig jämväl utse suppleanter för dessa. I Stockholm och
Göteborg, som var för sig utgöra en valkrets vid förstakammarval, skola
stadsfullmäktige däremot omedelbart utse första kammarens ledamöter.
I Stockholm och Göteborg finnes alltså till skillnad från vad som gäller
i övriga valkretsar icke möjlighet att vid förhinder för valman att deltaga
i förstakammarvalet inkalla någon suppleant. Frågan örn införande av
stadsfullmäktigesuppleanter har därför för dessa båda städers del kommit
i ett liknande läge som före den år 1921 genomförda författningsreformen.
Med hänsyn till de förevarande valens rikspolitiska betydelse bör ett förhinder
för en stadsfullmäktig att deltaga i valet, såsom svår sjukdom eller
dylikt, icke få kunna utöva inflytande på valutgången. Utskottet anser därför
i likhet med motionärerna att även i Stockholm och Göteborg suppleant
bör finnas att tillgå för stadsfullmäktigeledamot, som är förhindrad deltaga
i förstakammarval.
En närmare utredning i ämnet genom Kungl. Maj:ts försorg synes emellertid
vara erforderlig såväl med hänsyn till frågan, vilka författningsändringar
som äro behövliga, som till frågan om den praktiska utformningen av
ett förslag i ämnet. Utskottet anser sig därför i denna del kunna inskränka
sig till att framhålla följande. Om man på sätt i motionerna föreslagits begränsar
suppleantinstitutionens användning till förstakammarvalen, förlora
de principiella erinringar, som åren 1928, 1930 och 1932 riktades mot dess
införande för kommunernas beslutande organ, sin giltighet. Förutsättningarna
och sättet för suppleants inkallande vid förstakammarval i Stockholm
och Göteborg synas böra vara desamma som beträffande stadsfullmäktigesuppleant,
vilken utsetts till valman för stad, tillhörande samma valkrets som
landstingsområde.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4. 3
Under åberopande av vad sålunda ovan anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med bifall till de förevarande motionerna i
skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla örn utredning och
förslag till bestämmelser av innehåll, att i stad, som utgör
egen förstakammarvalkrets vid val av stadsfullmäktige tilllika
skola utses suppleanter för dessa med uppgift att vid
förfall för stadsfullmäktig deltaga i val av ledamöter till
första kammaren.
Stockholm den 22 februari 1938.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: herrar Reuterskiöld, Strömberg, Lindmark, Bergman, Rahmn*, Fredrik Ström*,
Karl August Johanson, Härdin, öman, Karl Andersson, Fast*, Andersson i
Ovanmyra, Vougt, Holmbäck, Lundqvist*, Andersson i Malmö, Eriksson i Tollered,
Arnemark, Hällgren och Fält.
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservationer:
1) av herr Reuterskiöld, som ansett att utskottets yttrande bort hava följande
lydelse:
»Intill--— (= utskottet) -— — ■— densamma.
Genom —--(= utskottet) —- — — fullmäktigeförsamlingarna.
Ett förändrat---(= utskottet) — — — ledamöter. I Stockholm
-— --(= utskottet) —- — — suppleant.
Detta förhållande kan visserligen vid ett första påseeende, såsom också
av motionärerna framhållits, synas egendomligt och olämpligt, men utskottet
anser likväl starka skäl tala emot ett bifall till motionerna. Skulle suppleanter
utses, må vara allenast i de båda nämnda storstäderna, såsom kommunala
suppleanter för alla de fall då ordinarie stadsfullmäktig vore hindrad,
måste häremot dels göras alla de invändningar som gälla beträffande
kommunala fullmäktigsuppleanter i allmänhet, dels framhållas att det sedermera
endast bleve en tidsfråga, när sådana suppleanter måste införas
överallt, örn å andra sidan suppleant uteslutande skulle inträda vid förstakammarvals
förrättande, i regel sålunda vart 8:de år, är uppenbart, att bestämmelserna
härom icke kunna införas i kommunala vallagen, som blott
avser den kommunala och icke den politiska verksamheten, utan måste intagas
i riksdagsordningen, där övriga bestämmelser finnas örn suppleanter
vid sådana val, då suppleanterna icke hava någon annan uppgift; utskottet
kan icke finna en dylik grundlagsändring vara påkallad av något behov,
som måste tillgodoses. Men därjämte bör starkt understrykas, att dglika suppleanter
icke heller kunna anses förenliga med principen att det är de aktuellt
verksamma kommunalrepresentanterna som skola välja första-kammar
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 4.
ledamöter; suppleanterna må antagas vara huru väl skickade som helst för
kommunala värv, så kvarstår här likväl det faktum, att de genom sitt val
till suppleanter för allenast första-kammarvalen icke erhållit några som
helst kommunala funktioner i egenskap av fullmäktige, oaktat första-kammarvalet
just är lagt i de kommunala fullmäktiges händer såsom representation
för staden. Vore fullmäktige vid sagda val uteslutande ett slags elektorer,
skulle saken ställa sig annorlunda, men 1937 års reform har uttryckligen
angivits bygga på en helt annan grund och lämnat elektorssynpunkterna alldeles
ur räkningen. Härtill kommer, att införandet av en dylik politisk
suppleantsinstitution ingalunda skulle innebära säkerhet mot alla sådana
missöden, som i motionerna antydas, och att medlet sålunda knappast bleve
effektivt ens i det synnerligen obetydliga antal fall, där en fulltalig väljarkår
vid första-kammarval kan utgöra nödvändig förutsättning för att utgången
av valet icke skall bliva annan än den på förhand beräknade.
Vägas skälen för och emot den föreslagna reformen, finner utskottet sålunda
skälen emot äga större bärvidd och starkare grund, och utskottet hemställer
därför,
att motionerna I: 62 och II: 121 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»
2) av herrar Fast, Andersson i Ovanmyra och Vougt, som anfört följande:
»Enligt § 6 moni. 1 riksdagsordningen, sådant detta lagrum lyder efter de
år 1937 genomförda grundlagsändringarna, skola första kammarens ledamöter
väljas av ''landstingen och stadsfullmäktige i de släder, som ej deltaga
i landsting’. Första kammaren skall alltså nu liksom före år 1921 utses av
kommunalt verksamma korporationer. Förstakammarvalens återförande helt
till kommunallivets grund var också ett led i den nyligen träffade uppgörelse,
varpå det citerade grundlagsstadgandet vilar, och som bl. a. innebar
avskaffandet av den förhöjda rösträttsåldern för urväljarna till första
kammaren. Genomförandet av det i motionerna framförda förslaget skulle
leda till ett sönderbrytande delvis av denna grund. Där föreslås nämligen
införande för Stockholm och Göteborg av en suppleantinstitution, vilken icke
skulle fungera för stadsfullmäktige som kommunalt verksamma organ enligt
kommunallagarna utan endast för stadsfullmäktige som förstakammarväljare.
De föreslagna suppleanterna skulle därför endast till namnet bliva
''stadsfullmäktige''suppleanter men i själva verket bliva ett slags elektorssuppleanter.
Genomförandet av motionärernas förslag skulle därför också obetingat
tarva grundlagsändring. Tillräckligt bärande skäl för en grundlagsrevision
i förevarande hänseende hava emellertid enligt vår mening icke anförts
av motionärerna och kunna icke heller anses föreligga. Vi lia därför
inom konstitutionsutskottet yrkat avslag på de förevarande motionerna.»
Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
380903