6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 1 mars 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn anslag till prisbelöning
av uppfinnare av maskiner och redskap för jordbrukets
och fiskets främjande.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 224, av herr Osberg har hemställts, att riksdagen måtte anslå ett belopp
av 25,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande till prisbelöning av
uppfinnare av maskiner och redskap för jordbrukets och fiskets främjande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får
utskottet hänvisa till motionen.

\id 1917 års riksdag hemställde herr Osberg i en inom andra kammaren
väckt motion, nr 81, att riksdagen måtte anslå en summa av 50,000 kronor
att ställas till lantbruksstyrelsen förfogande; av dessa tillgängliga medel
skulle lantbruksstyrelsen vara berättigad att efter noggrann prövning tilldela
den eller de uppfinnare av lantbruksmaskiner (företrädesvis motordrivna
dikningsmaskiner) pris i enlighet med det värde, uppfinningen kan
anses äga.

Första kammaren avslog, i överensstämmelse med hemställan från jordbruksutskottet
i dess utlåtande nr 91, motionen, under det andra kammaren
för sin del biföll ett under kammarens överläggning framställt yrkande, att
riksdagen måtte anslå en summa av 50,000 kronor att ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande för att därutav efter noggrann prövning tilldela uppfinnare
av lantbruksmaskiner pris i enlighet med det värde uppfinningen kunde
anses äga.

Vid därefter företagen gemensam votering beslöt riksdagen (skrivelse nr 9,
punkt 41) med 215 röster (58 i I K. och 159 i II K.) mot 120 röster (75 i
I K. och 45 i II K) i likhet med vad andra kammaren tidigare beslutat.

Villkor för erhållande av pris för uppfinning av lantbruksmaskiner finnas
intagna i kungörelsen den 1 juli 1918, nr 598. Bestämmelserna i kungörelsen
äro huvudsakligen av följande innehåll.

I Sverige bosatt uppfinnare kunde tilldelas pris till belöning för uppfinning
av lantbruksmaskiner under förutsättning att uppfinnaren, där så funnes
erforderligt, förbunde sig att låta uppfinningen på skäliga villkor komma
det svenska lantbruket till godo.

Ansökning om erhållande av sådant pris skulle ställas till Kungl. Maj:t och
ingivas till lantbruksstyrelsen. Över inkommen ansökning hade lantbruks -

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

7

styrelsen att inhämta yttrande från såväl styrelsen för statens maskin- och
redskapsprovningsanstalter som ock patentmyndigheten. Sedermera skulle
lantbruksstyrelsen med eget utlåtande överlämna handlingarna till Kungl.
Majit och därvid, om styrelsen ansåge uppfinningen förtjänt av pris, föreslå
sådant. Vid avgivande av förslag till pris skulle företräde givas åt sådan
uppfinning, som ansåges innebära ett lovande uppslag, vilket syntes icke
kunna utan understöd från statens sida komma lantbruket tillgodo.

Vid 1926 års riksdag återstodo av det för år 1918 anvisade beloppet, 50,000
kronor, 12,500 kronor. Anslaget hade disponerats för utdelande av pris
i nio fall. Redogörelse för dessa återfinnes i motionen vid 1926 års riksdag
I: 203. Vid påföljande års riksdag upplystes, att hela anslaget var förbrukat.

Förevarande fråga var åter föremål för behandling vid 1926, 1927 och
1928 års riksdagar.

Vid 1926 års riksdag hemställdes i två likalydande motioner, nämligen
I: 203 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl. och II: 295 av herr Osberg
m. fl., att riksdagen måtte anslå ett belopp av 50,000 kronor att ställas till
Kungl. Maj:ts förfogande för att efter noggrann prövning tilldelas uppfinnare
av lantbruksmaskiner som pris i enlighet med det värde uppfinningen
kan anses äga.

Jordbruksutskottet, dit motionerna hänvisats, yttrade efter inhämtande av
yttrande av lantbruksstyrelsen i sitt utlåtande nr 48:

Lantbruksstyrelsen, som visserligen förordat anvisande av nytt anslag för
pris till uppfinnare av lantbruksmaskiner, har emellertid å andra sidan uttalat,
att det kunde ifrågasättas, huruvida det nuvarande anslaget för sådant
ändamål i avsevärd mån verkat befruktande på uppfinnarverksamheten, åtminstone
där denna varit inriktad på i det praktiska livet användoara idéer
och uppslag, samt att det i vissa fall ej utan fog kunde sägas, att uppfinningen
nog. kommit till utförande utan statens direkta medverkan. Enligt vad
utskottet inhämtat återstår ock ännu av det för år 1918 anvisade anslaget
12,500 kronor. Vid angivet förhållande och då utskottet är förvissat, att
därest Kungl. Majit skulle finna att ytterligare medell för ifrågavarande ändamål
böra beredas, Kungl. Majit icke skulle underlåta att göra framställning
i ämnet till riksdagen, kan utskottet icke biträda motionerna.

I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionerna icke någon
riksdagens åtgärd.

Under 1927 års riksdag hemställdes i en i andra kammaren väckt motion,
nr 192, av herr Larson i Tönnersa, Osberg och Henrikson, att riksdagen
mätte anslå ett belopp av 25,000 kronor att ställas till Kungl. Majits förfogande
för enahanda ändamål.

Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande, nr 60, över motionen, att utskottet
för egen del ansåge sig icke böra utan närmare utredning av det i
förevarande avseende föreliggande behovet tillstyrka anvisande av ytterligare
anslag. Under hänvisning i övrigt i tillämpliga delar till vad 1926 års jordbruksutskott
i sitt utlåtande yttrat, hemställde utskottet örn avslag å den
då väckta motionen, vilken hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1928 års riksdag yrkades i en i andra kammaren väckt motion, nr 373,

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 21.

av herr Osberg, att riksdagen måtte anslå ett belopp av 25,000 kronor att
ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för ändamålet.

Jordbruksutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 39:

Den erfarenhet, som -— på sätt lantbruksstyrelsen redan 1926 i utlåtande
över de då i ämnet väckta motionerna antytt — vunnits rörande det praktiska
resultatet av ovanberörda av 1917 års riksdag anvisade anslag, torde
icke vara ägnad att inbjuda till anvisande av ytterligare statsmedel för ifrågavarande
ändamål. Lantbruksstyrelsen har enligt vad utskottet förvissat
sig om icke heller efter det 1917 års anslag förbrukats funnit skäl göra någon
framställning i sådant avseende till Kungl. Maj:t. Vid angivna förhållande
finner sig utskottet icke böra biträda motionen.

Utskottet. Som av den föregående utredningen närmare framgår har —- sedan anslag
för ifrågavarande ändamål beviljats av 1917 års riksdag -— frågan
örn ytterligare statsanslag för ändamålet i anledning av väckta motioner
varit föremål för behandling vid 1926, 1927 och 1928 års riksdagar. Samtliga
framställningar blevo av riksdagen avslagna. Jordbruksutskottet uttalade
redan vid 1926 års riksdag, att utskottet vore förvissat, att därest Kungl.
Maj:t skulle finna att ytterligare medel för ändamålet borde beredas, Kungl.
Maj:t icke .skulle underlåta att göra framställning i ämnet till riksdagen.
Någon sådan Kungl. Maj:ts framställning har emellertid icke förekommit.

Motionären har såsom skäl för nu föreliggande framställning åberopat,
bland annat, att vid industrien påginge ständigt experiment för åstadkommande
av bättre utrustning i syfte att kunna förbilliga produktionen. För
detta arbete förfogade industrierna över en mångfald personer, som vore väl
avlönade och så gott som uteslutande ägnade sig åt detta spörsmål. Annorlunda
ställde det sig — enligt motionärens uppfattning -— när det gällde
nyorientering för att främja jordbrukets och fiskets möjligheter att få fram
nya metoder.

Gentemot vad motionären sålunda anfört vill utskottet framhålla, att industriens
möjligheter och intressen att åstadkomma förbättringar icke torde
vara mindre, då det gällde framställning av maskiner och redskap för jordbrukets
och fiskets främjande, än vid varje annan tillverkning.

Då utskottet varken på grund av vad motionären i övrigt andragit eller
i anledning av vad eljest i ärendet förekommit funnit skäl för riksdagen att
frångå sin tidigare i ämnet intagna ståndpunkt, kan utskottet icke biträda
motionen.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet alltså,

att motionen II: 224 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1938.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 20.

387415. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.