Bankoutskottets utlåtande Nr 74.

1

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1938 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående vidgad pensionsrätt
för arbetare i statens tjänst.

I en inom andra kammaren under nr 68 väckt, till bankoutskottets förberedande
handläggning hänvisad motion hava herrar Spångberg och Karlsson
i Grängesberg hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
regeringen hemställa om förslag syftande till att personer, som på grund av
åldersskäl avskedas från arbete eller anställning i statens tjänst efter att de
närmaste tio åren haft sin huvudsakliga utkomst därav, må tillerkännas
pension eller understöd i enlighet med riktlinjer som i motiveringen till
motionen anförts eller på sätt och med belopp som efter företagen utredning
kan befinnas lämpligt.

Till stöd för sitt yrkande anföra motionärerna bland annat följande:

Enligt lagen om folkpensionering inträder rätt till ålderspension, då en
person fyllt 67 år. Arbetare avskedas emellertid ofta från sina anställningar
långt tidigare. Så är fallet vid statens verk, där arbetare avskedas av åldersskäl
vid uppnådda 60—62 levnadsår, även örn arbetaren därvid ej erhåller
pension.

För arbetare i statens tjänst genomfördes visserligen år 1934 ett tjänstepensionsreglemente
(nr 443), vilket stadgar pensionsålder vid fyllda 60 år.
Sedan dess hava dock åtskilliga arbetare avskedats på grund av inträdd pensionsålder
utan att därvid erhålla pension. Deras arbete under anställningstiden
har ofta dels fördelats periodvis så, att ständigt återkommande avbrott
skett, varigenom arbetet erhållit tillfällig karaktär, dels har det utförts
utan att anställningstid fått tillgodoräknas för detsamma. Som exempel på
senare art av arbete kan vad statens järnvägar beträffar nämnas kollossning
och dylika arbeten, som utförts på ackord, samt vissa vinterarbeten såsom
snöskottning m. m. På detta sätt kan en person lia haft sin enda eller huvudsakliga
sysselsättning i statens tjänst ett 20-tal år utan att ändock uppnå
ett antal tjänsteår, som enligt gällande författningar berättigar honom till
pension.

Som ledande princip bör gälla, att då en arbetare avskedas på grund av
uppnådd pensionsålder, bör lian även erhålla pension. Man torde nämligen
icke kunna ifrågasätta att en person, sorn manga år hatt sin huvudsakliga
sysselsättning och utkomst inom ett visst arbetsområde, skall kunna erhålla
anställning inom annat företag, örn han vid uppnådda 60—62 levnadsår avskedas
på grund av inträdd pensionsålder. Lika litet torde nian kunna räkna
med att den .sålunda avskedade har kunnat avsätta nämnvärt sparkapital
för ålderdomen.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. ti sunil. Nr 74—75.

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 74.

Utskottet.

Man bör kunna utgå ifrån att den, som efter att exempelvis tio år haft
sitt huvudsakliga arbete oell utkomst i statens tjänst avskedas på grund avuppnådd
pensionsålder, skall ha rätt till erhållande av pension. Även örn
den sammanlagda anställningstiden kan anses kort, bör ändock pension i
någon form utgå till dess rätt till folkpension inträder. Sådan pension eller
understöd bör utgå med minimibelopp icke understigande vad som skulle
utgå i folkpension med för orten gällande högsta pensionstillägg. Även örn
ett dylikt understöd måste betecknas sorn det lägsta möjliga skulle det dock
utgöra ett värdefullt stöd åt många, som nu avskedas på grund av inträdd
pensionsålder utan att erhålla ett enda öre i pension eller understöd förrän
rätt till folkpension inträder.

Såsom av det föregående framgår, avser det i motionen gjorda yrkandet
i huvudsak, att i statens tjänst anställda arbetare, som entledigas från sin
anställning före uppnådd levnadsålder av 67 år utan att därvid kunna enligt
nu gällande pensioneringsbestämmelser komma i åtnjutande av pension
från staten, skulle, därest de under närmaste tio åren före avskedet haft
sin huvudsakliga utkomst av statsanställningen, beredas rätt till ålderspension
att utgå intill dess vederbörande blir berättigad att erhålla folkpension.

Utskottet får erinra, att enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare
(nr 443/1934) ålderspension bestämmes i förhållande till antalet tjänstår,
varvid någon minimitid icke föreskrives. Såsom villkor för erhållande av
pension enligt de s. k. summariska grunderna för pensionering av
viss arbetarpersonal i statens tjänst (kungörelse nr 585/1934) stadgas däremot
regelmässigt en anställningstid av minst femton år före uppnådda 60
levnadsår. Ifrågavarande pensionsbestämmelser äro avsedda att reglera
pensionsförhållandena för all arbetarpersonal med sådan anställning, att
densamma kan anses utgöra huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla.
Nämnda anställningstid av minst femton år har dessutom hittills i allmänhet
utgjort förutsättning för pension enligt särskilda beslut av riksdagen i sådana
undantagsfall, då pensionering enligt någon av ovanberörda författningar
icke kunnat ske.

Den arbetarpersonal, som avses i motionen, torde utgöras av sådana arbetare,
som falla under de summariska pensioneringsbestämmelserna. Motionen
innebär alltså, att den anställningstid, som för ifrågavarande arbetare
nu i allmänhet erfordras för erhållande av pension, skulle sänkas från femton
till tio år samt att villkoret örn att anställningstiden skall hava infallit
före uppnådda 60 levnadsår skulle rubbas. Med hänsyn till att de nuvarande,
helt nyligen fastställda pensionsbestämmelserna för statens arbetare
icke torde böra göras till föremål för mera genomgripande ändringar förrän
någon längre tids erfarenhet rörande verkningarna av desamma vunnits, kan
utskottet för sin del icke förorda, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära utredning i syfte att ernå en så väsentlig uppmjukning avgällande
villkor för erhållande av statspension, som avses med det i motionen
väckta yrkandet. Utskottet får därför avstyrka bifall till motionen.

Bankoutskottets utlåtande Nr 74.

3

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 68 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 maj 1938-

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Holmström*, Friggeråker, Nilsson i Mölndal,
Swartling och Sundvik*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg*,
K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.