Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
1
Nr 61.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1938 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om provisorisk pensions/
örstärkning åt pensionerade befattningshavare i
statens tjänst m. m.
I åtskilliga inom riksdagen väckta, till bankoutskottets förberedande handläggning
hänvisade motioner hava, på sätt i det följande angives, förslag
framställts om provisorisk pension sförstärkning åt pensionerade
befattningshavare i statens tjänst m. m.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 161 av herr Bäcklund jämte tre av kammarens övriga ledamöter, med
instämmande i motionens syfte av en ledamot av kammaren, och den andra
inom andra kammaren under nr 190 av herr Tengström jämte två av kammarens
övriga ledamöter, med instämmande i motionens syfte av två
ledamöter av kammaren, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att,
i avvaktan på en mera allmän och definitiv reglering av nu gällande bestämmelser
rörande pensionering av statens tjänstemän, däri inbegripet jämväl
med pension redan avgångna sådana, tilldela samtliga pensionerade
statstjänstemän, civila som militära, ett provisoriskt pensionstillägg att,
räknat från och med den 1 juli 1938 och intill dess nya bestämmelser rörande
ifrågavarande pensionsväsende kunna varda beslutade och träda i
kraft, utgå med 300 kronor per pensionär och år; eller, därest detta icke
skulle befinnas genomförbart, ett provisoriskt pensionstillägg att utgå enligt
följande grunder, nämligen med 180 kronor till pensionär boende inom ortsgrupp
I, 240 kronor till pensionär boende inom ortsgrupp II och 300 kronor
till pensionär boende inom ortsgrupp III; allt enligt den för folkpensioneringen
gällande ortsgrupperingen».
I motion II: 62 hemställer vidare herr Lundqvist jämte två av andra kammarens
övriga ledamöter, »att riksdagen måtte besluta att till alla, som åtnjuta
pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet, fr. o. m.
den 1 juli 1938 skall utbetalas provisorisk pensionsförstärkning med 180 kr.
per år och pensionär».
I en inom andra kammaren under nr 191 väckt motion hava herrar
Åqvist och Bergvall hemställt, »att riksdagen ville besluta, att provisorisk
pensionsförstärkning till ett belopp av 180 kr. per år skall utgå till f. d.
befattningshavare, vilka varit anställda inom förvaltningsgrenar, för vars
tjänstemän civila resp. militära pensionsreglementena äro gällande».
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 61.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
Utskottet.
I motion II: 279 har slutligen herr Brädefors jämte två av andra kammarens
övriga ledamöter hemställt, »alt riksdagen måtte besluta från den
1 januari 1938 bevilja samtliga statens pensionärer ett tillfälligt pensionstillägg
med samma belopp som tillfälligt lönetillägg utgår för statens befattningshavare».
Såsom stöd för sistnämnda yrkande hänvisas till motiveringen i motionen
11:278 med förslag örn utredning rörande en generell förbättring
av pensionsförmånerna för statens tjänstemän
och arbetare. I sistnämnda motion har herr Brädefors jämte två
av andra kammarens övriga ledamöter hemställt, »att riksdagen må i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag för förbättring av pensionsbestämmelserna
för tjänstemän och arbetare i statens tjänst, även för
de redan pensionerade, med avseende på förhöjningen av de lägre befattningshavarnas
pensioner samt dyrortsgruppering av pensionerna».
Beträffande motiveringen för de framställda yrkandena får utskottet, i
den mån redogörelse därför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionerna.
Till utskottet hava från styrelsen för pensionerade statstjänstemäns riksförbund
överlämnats ett antal till utskottet ställda framställningar från till
förbundet anslutna lokalföreningar av innehåll, att utskottet måtte i möjligaste
mån beakta de i motionerna framförda önskemålen.
De yrkanden på provisorisk pensionsförhöjning, vilka innefattas i motionerna
I: 161 och II: 190, likalydande, II: 62, II: 191 och II: 279, avse i
huvudsak beredande av en förbättring av samtliga nu utgående pensioner
till förutvarande anställningshavare i statens tjänst. Enligt motionärernas
uppfattning har behovet av en dylik pensionsförbättring sedan länge gjort
sig starkt gällande. I motionerna uttalas, att det framstår såsom en allvarlig
brist i det nuvarande statliga pensioneringssystemet, att ifrågavarande
pensioner icke — i motsats till löner och folkpensioner — äro differentierade
med hänsyn tagen till levnadskostnadernas växlande höjd på skilda orter
utan avvägda i relation till lönerna å billigaste ort, trots att det övervägande
antalet pensionärer äro bosatta å dyrare orter. Pensionerna äro därför i flertalet
fall alltför låga i förhållande till avlöningsförmånerna. Motionärerna
framhålla vidare, att de under helt andra förhållanden än de nu rådande fastställda
pensionsbeloppen i och för sig i många fall måste — även med beaktande
av den pensionsförhöjning, som år 1925 tillerkändes vissa äldre pensionärer,
och å pensionerna utgående dyrtidstillägg — anses vara väl knappt
tillmätta. Den allmänna levnadskostnadsstegringen under de senare åren
har härjämte kommit att verka i en för pensionärerna ekonomiskt ogynnsam
riktning. Genom beslut av 1937 års riksdag hava statstjänstemännen
bereus viss kompensation för den inträdda fördyringen i form av provisorisk
avlöningsförstärkning. Pensionärerna däremot hava icke kommit i åt
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
3
njutande av någon motsvarande förmån. I betraktande av nu angivna omständigheter
har det synts motionärerna vara med rättvisa och billighet förenligt,
att de redan avgångna anställningshavarna komma i åtnjutande av
en pensionsförstärkning. Denna hör enligt motionärernas mening snarast genomföras
såsom ett provisorium i avvaktan på en definitiv reglering av
utgående pensioner i samband med den revision av nu gällande pensionsbestämmelser,
som kan förväntas bliva en följd av ett beslut örn lönereglering
för befattningshavarna vid den civila statsförvaltningen.
Den provisoriska pensionsförstärkningen bör enligt motionärernas förslag
så avvägas, att densamma icke kommer att föregripa en blivande definitiv
pensionsreglering. I anslutning härtill föreslås, att den årliga pensionsförstärkningen
för envar pensionär bestämmes till följande belopp, nämligen enligt
motionerna II: 62 och II: 191 till 180 kronor, enligt motionerna I: 161 och
II: 190, likalydande, till 300 kronor eller, alternativt, till 180, 240 och 300
kronor inom respektive ortsgrupper enligt för folkpensioneringen gällande
grunder samt enligt motionen 11:279 till samma belopp — 132 respektive
216 kronor — med vilka provisorisk avlöningsförstärkning till statens tjänstemän
utgår.
Vad sålunda i ovanberörda motioner anförts och föreslagits finner utskottet
i stort sett vara värt beaktande. Otvivelaktigt har behovet av
en pensionsförbättring för statens pensionärer under de senare åren allt mera
gjort sig gällande. De skäl, som föranlett beslutet om en provisorisk
avlöningsförstärkning för statstjänstemännen, torde med fog kunna åberopas
till stöd för beviljande av en provisorisk förstärkning jämväl av nu
utgående statspensioner. Utskottet har därför funnit sig böra i princip
giva sin anslutning till förslaget att åtgärder snarast möjligt vidtagas för
förbättrande av pensionärernas ställning. Emellertid är utskottet icke berett
att utan förslag i ämnet från Kungl. Maj:t tillstyrka riksdagen att fatta beslut
i frågan. De i motionerna framställda yrkandena äga nämligen en synnerligen
stor ekonomisk räckvidd. Med utgångspunkt från det nuvarande
antalet pensionärer skulle en pensionsförhöjning av exempelvis 180 kronor
för var och en av dem medföra en årlig statsutgift av omkring 2 700 000
kronor. Härtill kommer, att en lämplig avvägning av pensionsförstärkningen
näppeligen kan åvägabringas utan en närmare utredning i ärendet. Då enligt
utskottets mening en dylik utredning bör verkställas genom Kungl.
Maj:ts försorg, vill utskottet förorda, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit gör framställning i sådant syfte. Med hänsyn till behovet av snara
åtgärder synes det angeläget, att utredningen slutföres inom sådan tid, att
förslag örn provisorisk pensionsförstärkning kan föreläggas 1939 års riksdag.
Vad härefter angår det i motionen II: 278 gjorda yrkandet, avser detsamma
utredning örn en generell förbättring av pensionsförmånerna för
dels i tjänst varande anställningsliavare, dels ock redan pensionerad personal.
I sistnämnda del torde motionen få anses besvarad genom vad ut
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
skottet här ovan anfört. Vad angår den i motionen berörda frågan om en
reglering av blivande pensioner, får utskottet erinra därom, att 1936 års
lönekommitté i sitt den 16 december 1937 avgivna betänkande med förslag
till civilt avlöningsreglemente förutsatt, att en allmän översyn av gällande
pensionsbestämmelser kommer till stånd. Denna fråga har sålunda i huvudsak
redan bragts inför Kungl. Maj:t. Med hänsyn härtill synes det icke påkallat,
att, såsom i motionen ifrågasatts, riksdagen nu skulle i skrivelse till
Kungl. Majit hemställa om utredning rörande revision av gällande pensionsbestämmelser.
Vid sådant förhållande torde motionen, i den del varom nu
är fråga, icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.
I samband med den ifrågasatta revisionen av gällande pensionsbestämmelser
torde enligt utskottets mening en definitiv reglering av redan beviljade
pensioner böra äga rum.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla angelägenheten av att här
avsedda översyn av pensionsbestämmelserna och reglering av äldre pensioner
måtte bedrivas med all möjlig skyndsamhet. Till undvikande av de
olägenheter, som måste vara förenade med ett bibehållande efter löneregleringens
ikraftträdande av gällande, på nu utgående löner baserade pensionsunderlag,
vore det givetvis i hög grad önskvärt, om förslag i ämnet kunde
framläggas redan för 1939 års riksdag. Enligt vad utskottet inhämtat lära
emellertid, så vitt nu kan bedömas, förutsättningar härför näppeligen vara för
handen. Desto starkare förefaller behovet av ovan omhandlade provisoriska
pensionsförstärkning.
Vad slutligen angår den i flertalet föreliggande motioner upptagna frågan
örn dyrortsgradering av pensionerna synes densamma böra göras till föremål
för prövning i samband med översynen av pensionsbestämmelserna.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa, *
*1) att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla, att Kungl. Majit ville i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet här ovan förordat låta verkställa
utredning och till 1939 års riksdag inkomma med förslag till
provisorisk pensionsförstärkning; samt
2) att motionerna 1:161 och 11:190, likalydande, 11:62,
11:191, 11:278 samt 11:279 må anses besvarade med vad
utskottet ovan anfört och hemställt.
Stockholm den 25 maj 1938.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Bankoutskottets utlåtande Nr 61.
5
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Holmström, Danielsson*, Sundvik,
von Horn, Bodin i Visby, Leander och Ohlin*;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Andersson i Falkenberg,
K. A. Westman, Osberg, Svedman*, Eriksson i Sandby* och Sundström i Vikmanshyttan*.
*
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bihang lill riksdagens protokoll 193S. 8 sami. Nr 61.