Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
1
Nr 60.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1938 kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
ändrade pensionsbestämmelser för lärare vid folkoch
småskolor m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 8 april 1938 dagtecknad proposition nr 279, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att
i huvudsaklig överensstämmelse med vad av föredragande departementschefen
i propositionen förordats utfärda bestämmelser
dels angående ändrade pensionsvillkor för lärare vid folk- och småskolor
m. fl.,
dels ock angående förbättring av tjänstepensioner, som beviljats förutvarande
lärare vid folk- och småskolor m. fl.
I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till be
handling förehaft två likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren
under nr 337 av herr Wagnsson och den andra i andra kammaren under
nr 483 av herr Weijne, i vilka hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl
Majit måtte uttala, att vid utfärdandet av bestämmelser angående ändrade
pensionsvillkor för lärare vid folk- och småskolor m. fl. pensionsrätt även
måtte tillkomma vikarierande lärare vid folk- och småskolor».
Beträffande motiveringen för Kungl. Majits förslag och innehållet i de vid
propositionen fogade utkasten till reglementsbestämmelser samt motionärernas
förslag får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till propositionen och motionen nr I: 337.
De nuvarande bestämmelserna angående pensionering av folk- och småskollärare
m. fl. återfinnas i gällande reglemente för statens pensionsanstalt
samt i kungörelsen den 4 januari 1938 (nr 5) med vissa provisoriska bestämmelser
angående pensionsvillkor för i statens pensionsanstalt delaktiga
lärare vid folk- och småskolor m. fl. Genom sistnämnda kungörelse, som
gäller för tiden 1 januari—30 juni 1938, har avsetts att provisoriskt anknyta
pensionsbestämmelserna för folk- och småskollärare till den år 1937 beslutade
och från och med ingången av år 1938 ikraftträdda löneregleringen för
dessa lärare.
Bihang till riksdagens protokoll 19.18. 8 sami. Nr 60.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Vad beträffar tjänstepension äro enligt nu gällande bestämmelser pensionsberättigade
såväl ordinarie som icke-ordinarie befattningshavare vid
folk- och småskoleväsendet, däri inbegripen jämväl vikarie, som under minst
en läsmånad tjänstgör å med pensionsrätt förenad befattning och vars tjänstgöringsskyldighet
minst uppgår till 20 undervisningstimmar i veckan.
För samtliga dessa lärare gäller en pensionsålder av 60 år, och för hel
tjänstepension fordras 33 tjänstår.
Familjepensionsrätt tillkommer — dock med vissa inskränkningar för det
fall att befattningshavaren vid äktenskapets ingående lidit av sjukdom eller
överskridit 65 års ålder — tjänstepensionsberättigad befattningshavares efterlevande
änka och arvsberättigade egna barn. Pension utgår till änka, så
länge hon lever ogift, och till barn, till dess de uppnått 21 års ålder eller
dessförinnan träda i äktenskap; barn, som vid uppnåendet av 21 års ålder är
varaktigt oförmöget till arbete, bibehåller dock pensionen.
Föredragande departementschefen har inledningsvis framhållit, att vid den
år 1937 beslutade löneregleringen för lärarpersonal vid folk- och småskoleväsendet
de för statliga civila befattningshavare vid nyreglerade verk gällande
lönebestämmelserna varit normgivande. Kostnaderna för sagda lärår
personals avlöning kures till övervägande del av statsverket. Med hänsyn
härtill hade jämväl de nya statliga pensionsbestämmelserna — sådana de utformats
i civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet
— ansetts böra så långt möjligt komma i tillämpning på den nu
lönereglerade lärarpersonalen vid folk- och småskoleväsendet.
I syfte att förbereda en dylik pensionsreglering tillkallades särskilda sakkunniga,
vilka den 24 mars 1938 överlämnat en promemoria samt utkast
till reglementen dels angående tjänstepension för lärare vid folk- och småskolor,
dels angående familjepension för efterlevande till sådana lärare.
Jämlikt de sakkunniga givna direktiv har i promemorian även upptagits till
behandling frågan, huruvida en förbättring av de tjänstepensioner, som
beviljats före den 1 januari 1938 avgångna folk- och småskollärare, skulle
kunna åvägabringas genom en vidsträcktare tillämpning å dem av kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension för vissa
pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer.
Över huvudgrunderna i de sakkunnigas förslag hava utlåtanden avgivits
av statskontoret, statens pensionsanstalt och skolöverstyrelsen, varjämte
framställning i ärendet inkommit från lärarorganisationernas sida.
Departementschefen har framhållit, att då myndigheternas yttranden över
detaljbestämmelserna ännu icke hunnit inhämtas, departementschefen förutsatte,
att allenast grunderna för de nya pensionsbestämmelserna underställdes
riksdagen för prövning och godkännande. Utfärdandet av närmare
föreskrifter syntes, sedan riksdagen fattat sitt beslut, få ankomma på Kungl.
Maj:t.
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
3
Förslaget till ordnande av i tjänst varande befattningshavares pensions
förhållanden.
1. Pensioneringens omfattning. Den nu föreliggande frågan avser ordnande
av pensionsförhållandena för befattningshavare, å vilka avlöningsreglementet
den 30 september 1937 (nr 868) för lärare vid folk- och småskolor
äger tillämpning.
De sakkunniga, som förordat, att pensionsrätt i princip endast skall tillerkännas
ordinarie samt med dem i lönehänseende likställda befattningshavare
ävensom extra ordinarie befattningshavare, hava i ämnet anfört bland
annat följande:
Detta ståndpunktstagande innebär, att vikarierande lärare utestängas från
pensionsrätt. Även om vikariatstjänstgöring i vissa fall kan bliva mera varaktig,
har dock anställningen ej den fasta karaktär, som bör utgöra en förutsättning
för pensionsrätt. Vikariat å statlig befattning medför heller icke
i och för sig sådan rätt.
Då de sakkunniga således av principiella skäl icke kunnat förorda ett bibehållande
av pensionsrätten för vikarierande lärare, vilja de samtidigt
framhålla, att denna rätt är av relativt begränsat värde för befattningshavarna,
enär dessa ju i regel övergå till extra ordinarie eller ordinarie anställning
och därmed erhålla pensionsrätt. Under vikarietiden är pensionsrätten
av betydelse allenast i det fåtal fall, där befattningshavare avlider och
efterlämnar pensionsberältigad familj eller där invalid- eller sjukpension
skulle ifrågakomma. Där sådana fall, som här berörts, undantagsvis skulle
förekomma och de föreliggande omständigheterna äro av den art, att
tjänste- eller familjepension skäligen borde medgivas, torde — liksom i fråga
om ej pensionsberättigade statsanställda förutsatts — särskild pension få
utverkas av riksdagen.
Då det förekommer sådana växlingar i anställningsförhållandena för ickeordinarie
lärare, att en extra ordinarie lärare, som enligt de sakkunnigas
förslag skulle erhålla pensionsrätt, på grund av tjänstens indragning eller
dess besättande med ordinarie åter kan tvingas in på vikarietjänstgöring och
därvid går miste om pensionsrätten, har det synts de sakkunniga skäligt, att
i sådana fall möjligheten att erhålla pension i en eller annan form får bibehållas.
De sakkunniga vilja därför föreslå införande i pensionsreglementena
av stadganden örn att här, efter prövning av Kungl. Majit, skall kunna
medgivas pension, som örn den extra-ordinarie befattningen alltjämt innehafts.
En liknande anordning, som dock skulle bli allenast av övergångsnatur,
torde böra vidtagas med avseende å de nu anställda vikarier, som enligt
gällande bestämmelser äro tillerkända pensionsrätt. Billighetsskäl tala enligt
de sakkunnigas mening för att jämväl dessa, efter prövning av Kungl. Majit,
skola kunna tillerkännas pension med tillämpning av de för dem senast
gällande pensioneringsbestämmelserna, dock endast under förutsättning att
de mera stadigvarande fullgjort vikariatstjänstgöring. Bestämmelserna härom
torde böra meddelas i form av ett övergångsstadgande i reglementet för
statens pensionsanstalt.
Då de sakkunniga föreslagit borttagande av pensionsrätten för de vikarierande
lärarna, hava de sakkunniga förutsatt att en viss tillgodoräkning
av vikarietiden medgives, då läraren vinner pensionsberättigande befattning.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Med den omfattning vikariatstjänstgöringen har vid folkskoleväsendet uppkommer
fråga om tillgodoräkning av dylik tjänstgöring i det övervägande
antalet pensionsfall. Med hänsyn härtill finna de sakkunniga erforderligt, att
en bestämmelse om generell tillgodoräkning av sådan tjänstgöring inflyter
i reglementet och att denna bestämmelse — i anslutning till stadgandet i 2
§ 2 mom. b) och c) arbetarpensionsreglementet och i överensstämmelse med
vad vid den statliga tjänstepensioneringen i övrigt regelmässigt torde medgivas
— får den innebörden, att två tredjedelar av vikarietiden tillgodoräknas
såsom tjänstår. Genom ett dylikt tillgodoräkningsmedgivande torde i erforderlig
mån vara sörjt för att, trots borttagandet av pensionsrätten för vikarie,
befattningshavarna vid uppnåendet av pensionsåldern i regel skola kunna
räkna det för hel pension föreskrivna antalet tjänstår, särskilt som detta
antal nu sänkes från 33 till 30.
De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla, att genom utnyttjande
av gällande bestämmelser rörande anställande av extra ordinarie lärare
möjlighet synes finnas att kunna bereda en del vikarier fastare anställning
och därmed också pensionsrätt.
Statskontoret uttalar, att den pensionsrätt som hittills tillkommit vikarierande
lärare bör försvinna.
Skolöverstyrelsen har påyrkat ett bibehållande av pensionsrätten för vikarier
och därvid särskilt åberopat, att dessa måste innehava full behörighet
till motsvarande ordinarie tjänst, att tjänstgöringens omfattning och art är
densamma som för ordinarie lärare samt att vikarie åtnjuter samma lön
och lönetursrätt som extra ordinarie lärare.
Lärarorganisationerna uttala sin anslutning till de sakkunnigas förslag
i fråga om pensionsrätt för icke-ordinarie befattningshavare.
Departementschefen har anfört följande:
»Vad de sakkunniga föreslagit beträffande pensioneringens omfattning
finner jag mig böra biträda.
Visserligen kunde det med hänsyn till nu tillämpade anställningsformer
vid folk- och småskoleväsendet i och för sig synas billigt, om vikarier i vissa
fall tillerkändes pensionsrätt. Det synes emellertid, såsom också av de sakkunniga
framhållits, icke uteslutet, att en sådan fastare anställning skulle
kunna beredas i åtminstone en del av dessa fall, att pensionsrätt automatiskt
skulle vinnas. Då därjämte starka såväl principiella som praktiska skäl tala
mot pensionsrätt för vikarierna, har jag ansett mig icke böra förorda skolöverstyrelsens
härom framställda förslag. Jag får i detta sammanhang erinra,
att riksdagens revisorer påtalat det oegentliga i att — såsom hittills varit
fallet -— en lärare, som efter kanske något tiotal års tjänstetid av en eller
annan anledning lämnar undervisningsväsendet, skall kunna genom ett vikariat
under någon månad i samband med pensionsålderns inträdande förskaffa
sig en betydande ytterligare pensionsförmån.
För övrigt vill jag påpeka, att de sakkunniga genom olika av dem föreslagna
anordningar, vilka jag likaledes vill i princip biträda, sörjt för att de
genom borttagandet av pensionsrätten för vikarier uppkommande olägenheterna
i hög grad reduceras.»
I ovannämnda motion 1:337 anföres bland annat följande:
»Då det nu efter ingående utredningar befunnits skäligt tillerkänna vikarierande
lärare vid folkskoleväsendet enahanda tjänstårsrätt för uppfattning
i högre löneklass som extra ordinarie lärare, synes redan därav böra
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
5
följa, att åtskillnad icke heller bör göras beträffande tjänstårsrätt för erhållande
av pension. Att vikarierna vid folkskolorna icke hava så fast anställning
som vissa vikarier vid de statliga läroanstalterna, beror icke på
tjänsternas olika värde inom ifrågavarande skolsystem utan därpå, att de
olika skoldistrikten var för sig anställa extra ordinarie och vikarier, vilket
medför, att läraren måste erhålla nytt förordnande vid övergång från ett
skoldistrikt till ett annat. Det vore under sådana förhållanden oriktigt att
tillmäta formen för anställningen en sådan betydelse, att befattningshavarens
pensionsrätt skulle göras beroende därav. Avgörandet bör i detta hänseende
liksom beträffande lönetursrätten vara de sakliga omständigheterna,
nämligen att vikarien här måste vara behörig till motsvarande ordinarie
tjänst, samt att tjänstgöringens omfattning och art är densamma för vikarierande
som för ordinarie lärare.»
2. Pensionsåldern. De sakkunniga hava erinrat, att örn civila tjänstepensionsreglementets
allmänna bestämmelser skulle tillämpas på folk- och
småskoleväsendets lärarpersonal, pensionsåldern komme att vara densamma
för manlig och kvinnlig lärare samt utgöra 60 år för småskollärare och med
dem i lönehänseende likställda lärare samt 65 år för de egentliga folkskollärarna.
De sakkunniga hava funnit en pensionsålder av 60 år för småskollärare
vara i stort sett väl avvägd.
Vad däremot folkskollärarna beträffar hava de sakkunniga funnit sig
höra göra ett avsteg från civila tjänstepensionsreglementets huvudregel och
hava på anförda skäl föreslagit en höjning av pensionsåldern för folkskollärare
allenast till 63 år.
Den föreslagna höjningen av pensionsåldern har av de sakkunniga ansetts
böra påkalla vissa övergångsanordningar. I sådant avseende hava de sakkunniga
bland annat yttrat:
Vad som framför allt dikterat de sakkunnigas ståndpunktstagande i denna
fråga vore angelägenheten av att tillse, att de nya bestämmelserna om avgångsålder
ej komme att fördröja den indragning av lärartjänster, som planerats,
samt att de ej heller vållade svårigheter för statsmakterna vid dessas
strävanden att åstadkomma balans mellan antalet tjänster, som under de
närmaste åren behövde besättas, och det antal lärare, som under samma tid
genom utexaminering från folkskoleseminarierna ställdes till förfogande
härför.
Efter samråd med skolöverstyrelsen hade de sakkunniga ansett sig böra
föreslå, att pensionsåldern bibehölles vid 60 år intill den 1 juli 1943, således
under fem år. Enär de årsklasser av lärare, som under de närmaste åren
efter år 1943 uppnådde 60 års ålder, var och en torde omfatta omkring 300
lärare, innebure vid denna tid varje höjning av pensionsåldern med ett år en
utökning av den till förfogande .stående lärarstocken med ungefär 300 lärare.
Ur nu angiven synpunkt hade det förefallit de sakkunniga ej tillrådligt
att den 1 juli 1943 genast höja pensionsåldern med tre år, utan de sakkunniga
ville — till minskande av risken för uppkomsten av ett läraröverskott
och därmed följande arbetslöshet samt till mildrande av stagnationen
i icke-ordinarie lärares befordran till ordinarie -— föreslå, att pensionsåldern
då höjdes med allenast ett år samt att därefter höjningen till 63 år genomfördes
stegvis under två tidsperioder med ett år i sänder på det sättet, att
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
pensionsåldern fastställdes till 62 år från den 1 juli 1946 och till 63 år från
den 1 juli 1948.
Med avseende å lärare vid statens undervisningsväsende hade genom en
i kungörelsen nr 3/1938 införd bestämmelse stadgats, att pensionsåldern inträdde
vid utgången av det kalenderhalvår, varunder den såsom pensionsålder
föreskrivna levnadsåldern uppnåddes. Även för folk- och småskollärarnas
vidkommande syntes, med hänsyn till önskvärdheten av att undvika
lärarbyte under pågående lästermin, en sådan avgångsregel lämplig.
Departementschefen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag beträffande såväl
pensionsålder för småskollärare och folkskollärare som tidpunkten för
pensionsålderns inträde samt jämväl biträtt vad de sakkunniga förordat i
fråga örn övergångstidens längd.
3. Pensionsunderlag. De sakkunniga hava framhållit, att då lärare vid
folk- och småskolor genom den nya löneregleringen inplacerats å den för
statens befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen gällande löneplanen
B, torde därav följa, att för dessa lärare borde såsom regel såväl i
tjänste- som familjepensionshänseende tillämpas de pensionsunderlag, som
i det statliga pensioneringssystemet gällde för motsvarande lönegrader å
nämnda löneplan, varför de sakkunniga givit sitt förslag en utformning av
sådan innebörd.
I fråga om vissa speciella pensionsunderlagsfrågor hava de sakkunniga
bland annat ansett, att det årliga lönetillägget å 450 kronor till manlig lärare
vid småskola och mindre folkskola samt manlig biträdande lärare vid
folkskolor bör inverka på pensionsunderlaget. Då lönetillägget närmast
korresponderar mot en löneförhöjning med två lönegrader, hava de sakkunniga
funnit lämpligt föreslå höjning av pensionsunderlaget i motsvarande
utsträckning. Enahanda syntes de sakkunniga böra gälla för manlig
nomadlärare vid visteskola. Lärare vid mindre folkskolor och biträdande
lärare vid folkskolor, såväl manliga som kvinnliga, skola jämlikt beslut av
innevarande års riksdag komma i åtnjutande av ett särskilt lönetillägg, motsvarande
en löneklass. Under förutsättning att det föreslagna lönetillägget
erhölle den karaktär, att detsamma borde inverka å pensionen, borde enligt
de sakkunnigas mening en härav betingad höjning, motsvarande en lönegrad,
ske beträffande pensionsunderlaget för dessa lärare. Under samma
förutsättning borde pensionsunderlaget för lärare vid visteskola med
tjänstgöring vid byskola på nyss angivet sätt höjas med hänsyn till dylik lärare
beviljat särskilt lönetillägg, motsvarande berörda löneklasstillägg fö''-lärare vid mindre folkskolor m. fl.
Vad angår de extra ordinarie lärarna hava de sakkunniga funnit sig
sakna anledning att i reglementsutkasten medtaga de i statliga pensioneringsbestämmelserna
förekommande tabellerna, utvisande de mot olika lönegrader
svarande pensionsunderlagen och pensionsavdragen, detta av den
anledningen att vid folk- och småskoleväsendet ej finnas några extra ordinarie
befattningshavare, som äro inplacerade i bestämda lönegrader. Med
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
7
utgångspunkt från de pensionsunderlag, som gälla för extra ordinarie tjänstemän
enligt 28 § 1 mom. civila tjänstepensionsreglementet och under hänsynstagande
till de avlöningsförmåner, som utgå vid de olika lästiderna,
hava de sakkunniga upprättat förslag till pensionsunderlag för de extra
ordinarie lärarna.
Statskontoret har yttrat följande:
Ur principiell synpunkt syntes erinran visserligen kunna göras mot att
det särskilda lönetillägget å 450 kronor till manliga lärare vid småskola
m. fl. skulle påverka pensionsunderlaget. Statskontoret ville emellertid icke
motsätta sig de sakkunnigas förslag härutinnan; det syntes dock böra övervägas
om icke föreskrifterna om särskilt pensionsunderlag borde intagas i
övergångsbestämmelserna till de föreslagna pensionsreglementena. I frågan
rörande eventuellt fastställande av högre pensionsunderlag på grund av det
särskilda lönetillägg, motsvarande en löneklass, som skulle utgå till lärare vid
mindre folkskola m. fl., finge erinras, att föredragande departementschefen
under punkten 141 av åttonde huvudtiteln i 1938 års statsverksproposition
uttalat, att han komme att framdeles förelägga Kungl. Maj:t förslag, att
dessa lärargrupper skulle under vissa förutsättningar erhålla en mera tryggad
anställning. Örn och i den mån en fastare anställningsform bereddes åt
ifrågavarande lärare, syntes de principiella invändningarna mot att för dem
medgiva ett förhöjt pensionsunderlag i väsentlig mån förminskas. Under
angivna förutsättning ville statskontoret för sin del icke motsätta sig, att
pensionsunderlaget fastställdes till en lönegrad högre än för småskollärare.
Departementschefen har anfört bland annat:
I likhet med de hörda myndigheterna ansåge sig departementschefen böra
i allt väsentligt biträda de sakkunnigas förslag.
Vad anginge frågan om en eventuell högre ställning i pensionshänseende
för lärare vid mindre folkskola m. fl. funne departementschefen det önskvärt,
att de närmare bestämmelserna örn det särskilda lönetillägget förelåge,
innan man toge slutlig ställning till frågan örn det berättigade och
lämpliga i att låta tillägget medräknas i pensionshänseende. Även anställningsformen
kunde komma att öva inflytande på frågans bedömning och
bestämmelsernas utformning. Under sådana förhållanden ansåge departementschefen
sig höra förorda, att avgörandet i frågan uppskötes, till dess
de nämnda, ännu svävande spörsmålen blivit klarlagda. Med hänsyn till
föreliggande omständigheter funne departementschefen skäl föreligga att,
därest förhöjt pensionsunderlag sedermera skulle komma att medgivas, för
de lärare av denna kategori, som dessförinnan hunne pensioneras, företaga
en retroaktiv omreglering av pensionerna.
4. Pensionsavtlrag. De sakkunniga hava föreslagit tillämpning för folkoch
småskolans lärare av civila tjänstepensionsreglementets och allmänna
familjepensionsreglementets pensionsavdrag och därvid bland de föreslagna
bestämmelserna jämväl medtagit en motsvarighet till civila tjänstepensionsreglementets
stadgande om att befattningshavare, sorn under trettio år vidkänts
pensionsavdrag eller erlagt avgift för tjänstepensionering till av staten
upprättad eller understödd pensionsfond eller pensionskassa, skall vara
befriad från pensionsavdrag.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Departementschefen har anfört bland annat följande:
För den händelse vid den närmare utformningen av detaljföreskrifter i
ämnet svårigheter skulle yppa sig för införande av ett system med pensionsavdrag
jämväl inom folk- och småskoleväsendet, torde det böra stå öppet
för Kungl. Majit att i stället föreskriva ett system med pensionsavgifter.
De sakkunniga hade ansett sig ej böra göra något undantag från den för
civila statsförvaltningen gällande avdragsregeln. För egen del måste departementschefen
finna, att den av de sakkunniga intagna ståndpunkten vöre
följdriktig. Frågan örn ett allmänt avskaffande av den trettioåriga avdragstiden
borde vid första därför lämpliga tidpunkt upptagas till behandling,
men intill dess borde enligt departementschefens åsikt civilförvaltningens avdragsregel
tillämpas jämväl på folk- och småskollärarkåren; de därmed möjligen
förbundna administrativa olägenheterna syntes departementschefen icke
utgöra tillräckligt stöd för en saklig avvikelse från grundprincipen att den
civila statsförvaltningens pensioneringssvstem här skulle följas.
5. Detaljmotiveringar. Med avseende å den av de sakkunniga föreslagna
regeln örn reduktion i vissa fall av pensionen har departementschefen
ansett böra tagas under övervägande i samband med utfärdandet av de nya
pensionsreglementena, huruvida icke vikarierande pensionerade lärare borde
undantagas från reduktionsregelns tillämpning. Vidare har departementschefen
uttalat sig för en utvidgning av den av de sakkunniga för Kungl. Majit
föreslagna befogenheten att i vissa fall tillerkänna icke-ordinarie lärare invalid-
eller sjukpension att omfatta jämväl ålderspension, varjämte Kungl.
Majit borde äga bestämma ej blott om vederbörande skulle beredas pension
utan även, där sådant av förhållandena påkallades, avväga pensionsbeloppets
storlek efter föreliggande omständigheter. Slutligen har departementschefen
— under erinran att de nya pensioneringsbestämmelserna vore avsedda att
äga tillämpning från och med den 1 januari 1938 — tillstyrkt, att i överensstämmelse
med vad som skett vid allmänna familjepensionsreglementets tilllämpning
å delägare i av staten numera övertagna familjepensionskassor och
som ägt rum vid statens folkskolinspektörers inordnande under allmänna
familj epensionsreglementet, hittills gällande bestämmelser i fråga om
pensionsrätt åt efterlevande make, även örn äktenskapet ingåtts efter det
befattningshavaren fyllt 60 år, samt rätt för barn att uppbära pension intill
dess det uppnår 21 år fortfarande skola tillämpas beträffande änka eller
barn efter befattningshavare, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande
hade familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt.
6. Vissa anslagsfrågor. Departementschefen har anfört bland annat:
För närvarande vore de under åttonde huvudtiteln upptagna anslagen till
bidrag till avlöning åt befattningshavare vid folk- och småskoleväsendet uppförda
nied bruttobelopp, utan avdrag för pensionsavgifter, och vid utanordningen
av statsbidrag innehölles avgifterna för att i föreskriven ordning tillgodoföras
statens pensionsanstalt. I fråga örn den statliga pensioneringen
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
9
hade tillämpats ett annat förfaringssätt, i det att avlöningsanslagen uppförts
med nettobelopp, där pensionsavdragen således vore frånräknade.
I betraktande av redan vidtagna åtgärder i fråga örn reglering av de anslag,
som för budgetåret 1938/39 skulle komma att upptagas under åttonde
huvudtiteln, torde någon ändring av nuvarande förfaringssätt beträffande
redovisning av befattningshavarnas bidrag till pensioneringen ej lämpligen
böra genomföras för nämnda budgetår. De provisoriska föreskrifter,
som under nu angivna förhållanden kunde vara erforderliga, torde få
utfärdas av Kungl. Majit.
7. Kostnadsberäkningar. För belysande av den ekonomiska innebörden
av det framlagda förslaget till ändrade grunder för pensionering av folkoch
småskollärare hava genom de sakkunnigas försorg utförts vissa beräkningar
rörande blivande pensioners och pensionsavdrags belopp.
Vad först tjänstepensionerna angår har beräkning verkställts rörande den
ökning, som summan av utgående pensioner kan väntas undergå efter de
föreslagna pensionsbestämmelsernas genomförande. Kostnadsökningarna
hava befunnits uppgå till i avrundade tal följande belopp:
1938 kronor 90,000
1939 » 460,000
1943 » 1,930,000
1948 » 1,670,000.
De sålunda angivna kostnadsökningarna utgöra emellertid bruttobelopp,
beräknade utan beaktande av den vid pensioneringens omläggning uppstående
stegringen av befattningshavarnas bidrag till pensionerna. Denna stegring
har uppskattats till ungefär 1,500,000 kronor utan och ungefär 1,200,000
kronor med hänsyn tagen till den efter 30 tjänstår inträdande befrielsen
från pensionsavdrag, och stegringen överstiger till en början kostnadsökningen
för utgående pensioner. Om, såsom för närvarande är fallet, inflytande
pensionsavgifter användas för täckande av utgifter för pensioner och
följaktligen ej fonderas, komma alltså statsverkets utgifter för tjänstepensioneringen
under åren närmast efter den föreslagna omläggningen att bliva
lägre än nu.
Verkställda beräkningar beträffande kostnadsökningarna med avseende å
familjepensioneringen utvisa följande ungefärliga ökningsbelopp:
1938 .............................. kronor 40,006
1939 » 130,000
1943 » 500,000
1948 .............................. » 1,020,000.
Även dessa kostnadssiffror äro beräknade utan beaktande av föreslagna
ändringar beträffande befattningshavarnas bidragsplikt. På grund av höjning
av bidragen stiger dessas sammanlagda belopp med ungefär 3,040,000
kronor, men till följd av att enligt de föreslagna nya pensionsbestämmelserna
bidragsplikten skall upphöra vid befattningshavares avgång med tjänstepension
blir ökningen av befattningshavarnas bidrag efter hand något mindre.
Bihang till riksdagens protokoll 1038. 8 sami. Nr 60. 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Om ej heller för familjepensioneringens vidkommande fondering av pensionsavdrag
skall äga rum, kunna under den närmaste tioårsperioden statsverkets
utgifter för denna pensionering väntas bliva lägre enligt det framlagda
förslaget än enligt de äldre bestämmelserna.
Förslaget till reglering av pensioner, utgående enligt äldre
bestämmelser.
Kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280) med bestämmelser om ny pension
för vissa pensionerade f. d. befattningshavare i statens tjänst m. fl. pensionärer
avser att reglera pensioner av äldre typ.
Enligt kungörelsen utgår dels förhöjning I, för att möjliggöra en tillämpning
av enhetliga grunder för dyrtidstilläggens beräknande å äldre och nyreglerade
pensioner, dels ock förhöjning II avsedd att åstadkomma en skä
lig anpassning av de äldre pensionerna efter de pensionsunderlag, som ligga
till grund för motsvarande nyreglerade pensioner. Förhöjning I är till -lämplig å pensionerade folk- och småskollärare, medan förhöjning II för
närvarande endast är tillförsäkrad pensionerade statliga befattningshavare
och utgör i allmänhet hälften av skillnaden mellan den genom förhöjning 1
reglerade pensionen och motsvarande nyreglerad pension.
De pensioner, som enligt äldre bestämmelser utgå till förutvarande folkoch
småskollärare, kunna hänföras till följande huvudgrupper.
Genom |
Genom |
||
Grund- |
reglering |
pensions- |
|
pension, |
fr. o. m. år |
förhöjning I |
|
kronor |
1920 förhöjd |
uppbringad |
|
till kronor |
till kronor |
||
Grupp I. Pensioner beviljade före år 1907 (för små- |
|||
skollärare före år 1909). |
|||
Folkskollärare, manlig och kvinnlig.............. |
750:- |
1,425 |
1,704 |
Småskollärare, d:o .............................. |
200: - |
600 |
720 |
Grupp II. Pensioner beviljade åren 1907—1918 (för |
|||
småskollärare åren 1909—1919). |
|||
Folkskollärare: |
|||
manlig ...................................... |
1,013:- |
1,800 |
2,028 |
kvinnlig...................................... |
900:- |
1,650 |
1,908 |
Småskollärare, manlig och kvinnlig .............. |
450: — |
975 |
1,140 |
Grupp III. Pensioner beviljade efter år 1918 (för små- |
|||
skollärare efter år 1919). |
|||
Folkskollärare: |
|||
manlig........................................ |
2,250: — |
— |
2,544 |
kvinnlig...................................... |
1,875: — |
— |
2,112 |
Småskollärare: |
|||
manlig........................................ |
1,387:50 |
— |
1,644 |
kvinnlig...................................... |
1,237:50 |
— |
1,440 |
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
11
De sakkunniga anföra i fråga om ett tillämpande av jämväl pensionsför
höjning II å pensionerna för de före år 1938 avgångna folk- och småskollärana
bland annat följande:
Då lärarna vid folk- och småskolorna genom den beslutade löneregleringen
inordnats i det statliga lönesystemet och då genom det såsom en konsekvens
härav nu framlagda förslaget örn tillämpning å dem av det statliga
pensioneringssystemet statens medverkan till denna lärarpersonals pensionering
blir av samma omfattning som för de statliga befattningshavarna,
torde, enligt de sakkunnigas mening, föreligga såväl reella skäl som tekniska
förutsättningar för en tillämpning å nu ifrågavarande lärare jämväl av bestämmelserna
om pensionsförhöjning II.
Pensionerna skulle enligt de sakkunnigas förslag uppbringas till följande
belopp:
Ny pension för |
||
manlig |
kvinnlig |
|
pensionär, |
pensionär, |
|
kronor |
kronor |
|
Grupp 1: |
||
Folkskollärare ...................... |
2,370 |
2,274 |
Småskollärare ...................... |
1,512 |
1,320 |
Grupp II: |
||
Folkskollärare ...................... |
2,532 |
2,376 |
Småskollärare ...................... |
1,722 |
1,530 |
Grupp lil: |
||
Folkskollärare ...................... |
2,790 |
2,478 |
Småskollärare ...................... |
1,974 |
1,680 |
En utsträckt tillämpning av kungörelsen nr 280/1925 å nu nämnda pensionärsgrupper
jämväl i vad den avser pensionsförhöjning II skulle, beräknat
efter nuvarande antal pensionärer, för staten medföra, frånsett dyrtidstilllägg,
följande årskostnad:
Grupp I............................ kronor 55,000
» II............................ * 210,000
> lil............................ » 1,440,000
Summa kronor 1,705,000.
Statskontoret bar ansett, att en förutsättning för att här avsedda pensionsförbättring
medgåves utgå måste vara, att vederbörande lärare icke av skoldistriktet
erhållit någon förhöjning av författningsenligt utgående pension.
Såsom ett ofrånkomligt villkor borde fördenskull föreskrivas, att, om och i
den mån dylika kommunala pensionstillägg förekomme, här ifrågavarande
pensionstillägg skulle minskas med belopp, motsvarande sådant kommunalt
tillägg.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
Statens pensionsanstalt uttalar, att från den ifrågasatta regleringen borde
undantagas den, vilken av annan anledning än befattningens indragning avgått
från sin befattning med rätt till uppskjuten tjänstepension.
Departementschefen har anfört bland annat följande:
Då folk- och småskollärarnas löne- och pensionsförmåner till den ojämförligt
största delen skulle utgå av statsmedel, syntes det vara en naturlig
följd, att man jämväl beträffande reglering av redan utgående pensioner och
understöd tillämpade de regler, som kommit till användning med avseende
å de statligt anställda.
Även om vissa skäl talade för statskontorets förslag om att den föreslagna
pensionsförbättringen skulle minskas med belopp, motsvarande det kommunala
tillägget, ansåge departementschefen sig dock ej böra biträda detsamma.
De kommunala tilläggen, som ofta vore rörliga, utginge efter så
skiftande regler och hade rättsligt sett så olika karaktär, att reduktionsbestämmelserna
måste bliva i hög grad komplicerade, om betydande ojämnheter
vid tillämpningen skulle undvikas.
Den av statens pensionsanstalt föreslagna begränsningen av pensionsförhöjningens
tillämplighetsområde ansåge departementschefen sig däremot böra
förorda.
Förhöjningen av de äldre pensionerna torde i likhet med de nya avlönings-
och pensionsreglementena böra vinna tillämpning från och med den
1 januari 1938.
Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår innebär det i propositionen
framlagda förslaget, att pensionsrätt i princip endast skulle tillerkännas ordinarie
samt med dem i lönehänseende likställda befattningshavare ävensom
extra ordinarie befattningshavare vid folk- och småskoleväsendet. Vikarierande
lärare, vilka under vissa förutsättningar hittills ägt pensionsrätt,
skulle sålunda framdeles utestängas från denna rätt. I de föreliggande motionerna
har yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj.t ville uttala,
att vid utfärdandet av bestämmelser angående ändrade pensionsvillkor för
lärare vid folk- och småskolor m. fl. pensionsrätt även måtte tillkomma vikarierande
lärare. Utskottet kan ej finna annat än att det med hänsyn
till nu tillämpade anställningsformer vid folk- och småskoleväsendet i och
för sig kunde anses billigt, om vikarier i vissa fall tillerkändes pensionsrätt.
Emellertid hava såväl de för här avsedda pensionsfrågors ordnande tillkallade
sakkunniga som chefen för finansdepartementet ansett både principiella
och praktiska skäl tala mot att pensionsrätt reglementsenligt tillförsäkrades
vikarierna. En dylik rätt tillkommer ej heller vikarier inom olika
områden av statsförvaltningen, varför det tvivelsutan skulle kunna leda till
icke önskvärda konsekvenser om inom nu ifrågavarande område en regel av
antydd innebörd skulle införas i samband med att pensioneringen i övrigt
ordnas enligt för statsförvaltningen gällande grunder. Härtill kommer, att,
såsom de sakkunniga framhållit, pensionsrätten för de vikarierande lärarna
är av relativt begränsat värde, enär dessa befattningshavare före pensionsålderns
inträde i regel övergått till med pensionsrätt förenade anställningar.
Utskottet får vidare erinra att i det föreliggande förslaget ifrågasatts olika
anordningar, avsedda att reducera olägenheterna för vikarierna av pen
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
13
sionsrättens borttagande. Sålunda framhålla de sakkunniga bland annat,
att där föreliggande omständigheter äro av den art, att tjänste- och familjepension
skäligen borde medgivas vikarier, särskild pension borde utverkas
av riksdagen. Utskottet får i detta sammanhang även erinra om departementschefens
uttalande att det icke syntes uteslutet, att en fastare anställning
och därmed också pensionsrätt skulle kunna beredas en del vikarier genom
utnyttjande av gällande bestämmelser rörande anställande av extra ordinarie
lärare. Utskottet hyser den förhoppningen, att den av departementschefen
sålunda angivna utvägen skall kunna visa sig framkomlig. Med hänsyn till
nu angivna förhållanden har utskottet icke funnit tillräckliga skäl föreligga
för att giva pensioneringen en större omfattning än som i propositionen ifrågasatts.
Utskottet finner sig alltså icke kunna förorda åtgärd i motionernas
syfte.
Grundlinjerna för de nya pensioneringsbestämmelserna — sådana de utformats
i propositionen — hava i övrigt icke givit utskottet anledning till
annan erinran, än att utskottet förutsätter, att vederbörande myndigheter tillse,
att befattningshavarna vid folk- och småskoleväsendet icke förflyttas
mellan olika tjänster enbart i syfte att därigenom tillförsäkra dem ökade
pensionsförmåner.
Emot förslaget om reglering av pensioner, utgående enligt äldre bestämmelser,
har utskottet icke funnit något att erinra. Utskottet vill dock framhålla,
att utskottet för sin del helst sett att den av statskontoret föreslagna
reduktionen av de statliga pensionstilläggen med eventuellt utgående kommunala
pensionstillägg kunnat genomföras. Departementschefen har emellertid
gentemot statskontorets förslag framhållit, att de kommunala tilläggen
utginge efter så skiftande regler och rättsligt sett hade så olika karaktär,
att de ifrågasatta reduktionsbestämmelserna måste bliva i hög grad komplicerade,
om betydande ojämnheter vid tillämpningen skulle undvikas. Med
hänsyn till vad departementschefen sålunda uttalat har utskottet icke ansett
sig kunna förorda statskontorets omförmälda förslag. Utskottet vill dock
i detta sammanhang understryka angelägenheten av att den kommunala pensioneringen
på detta område, i den mån detta är möjligt, snarast avvecklas.
Utskottet tillstyrker alltså, att bemyndigande lämnas Kungl. Maj:t att i
huvudsaklig överensstämmelse med vad av föredragande departementschefen
i propositionen förordats utfärda bestämmelser med tillämpning, räknat från
och med den 1 januari 1938, angående dels ändrade pensionsvillkor för lärare
vid folk- och småskolor m. fl., dels ock förbättring av tjänstepensioner, som
beviljats förutvarande lärare vid folk- och småskolor m. fl.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
Bihang till riksdagens protokoll 1938 8 sami. Nr 60.
3
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 60.
att riksdagen, med avslag å motionerna I: 337 och II: 483,
må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 23 maj 1938.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Holmström, Bjurström*, Nilsson i
Mölndal, Danielsson, Sundvik och Bodin i Visby;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Gustavson i Västerås, Osberg*, Svedman*, Johansson i Djursnäs* och Eriksson i Sandby*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
388069. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.