Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagen kansli den 20 maj 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av förslag om förhandlingsrätt för tjänstemän
vid riksdagen och dess verk jämte en i ämnet
väckt motion.

I skrivelse den 27 maj 1937, nr 343, uppdrog riksdagen, under åberopande
av vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande
nr 44, åt fullmäktige i riksgäldskontoret att låta verkställa utredning rörande
införande av förhandlingsrätt för tjänstemän vid riksdagen och dess verk.

Med anledning härav beslöto fullmäktige den 26 augusti 1937 tillsätta en
kommitté med uppdrag att verkställa och till fullmäktige inkomma med
berörda utredning. Till ledamöter i nämnda kommitté utsågo fullmäktige
bankofullmäktigen A. Amnér, tillika kommitténs ordförande, riksgäldsfullmäktigen
E. Eriksson, riksgäldssekreteraren J. Hägglund samt kassören i
Sveriges riksbank I. V. Törnebohm.

Sedan kommittén den 22 februari 1938 till fullmäktige inkommit med
utredning och förslag i ämnet, hava fullmäktige från riksdagens justitieombudsman,
riksdagens militieombudsman, fullmäktige i riksbanken och
styrelsen för riksdagsbiblioteket införskaffat yttranden över de av kommittén
framlagda förslagen.

Med överlämnande till riksdagen av kommitténs utredning jämte berörda
yttranden hava fullmäktige i skrivelse den 17 mars 1938 för egen del meddelat,
att fullmäktige ej hade något att erinra mot kommitténs förslag.

Ifrågavarande förslag, vilka äro bilagda detta utlåtande (Bilaga A och B),
innefatta dels bestämmelser angående förhandlingsrätt för tjänstemän vid
riksdagens verk, dels ock bestämmelser angående ''förhandlingsrätt för riksdagens
tjänstemän.

Av de hörda myndigheterna hava riksdagens justitieombudsman och militieombudsman
icke funnit anledning till erinran mot förslagen. Fullmäktige
i riksbanken och styrelsen för riksdagsbiblioteket, som endast yttrat sig
rörande förslaget i den del det har avseende på tjänstemännen vid riksdagens
verk, hava i denna del icke haft något att erinra.

Kommittén tiar i sin utredning i huvudsak anfört följande.

I sitt utlåtande nr 44 erinrade andra lagutskottet vid 1937 års riksdag, bland
annat, alt de sakkunniga rörande förhandlingsordning för statstjänstemän uttalal,
att det kunde förutsättas, att riksdagen till prövning upptoge frågan örn
utfärdande av bestämmelser örn förhandlingsordning för sina befattningshava Bihang

till riksdagens protokoll IDUS. 8 sami. Nr 57—58. j

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

re. De skäl, som kunde anföras för införande av en förhandlingsrätt för tjänstemännen
inom den civila statsförvaltningen, kunde nämligen med samma
styrka göras gällande beträffande riksdagens tjänstemän. Utskottet ville i anslutning
härtill framhålla, att enligt utskottets mening jämväl tjänstemännen
vid riksdagen och riksdagens verk borde bliva delaktiga i de förmåner,
som en i författning reglerad förhandlingsrätt erbjöde. Några principiella
betänkligheter mot införande av en förhandlingsordning för dylika befattningshavare
syntes knappast kunna anföras.

På grund av vad andra lagutskottet anfört funne sig kommittén böra utgå
från att förhandlingsordning borde införas för tjänstemän vid såväl riksdagen
som riksdagens verk. Kommittén hade därför inriktat sig på att utforma
de bestämmelser, sorn erfordrades för ändamålet.

De i kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) angående förhandlingsrätt för
statens tjänstemän intagna bestämmelserna syntes i stort sett kunna göras
tillämpliga på riksdagen och dess verk. Vid sådant förhållande funne sig
kommittén kunna inskränka sig till att beröra de avvikelser från bestämmelserna
i nämnda kungörelse, som vore erforderliga på grund av de särskilda
förhållandena inom riksdagen och dess verk.

Praktiska skäl talade enligt kommitténs mening för att särskilda bestämmelser
om förhandlingsrätt utfärdades för tjänstemännen hos riksdagens
verk och för riksdagens tjänstemän. I anslutning härtill hade kommittén
utarbetat förslag till två särskilda författningar.

Vad först angår förslaget till förhandlingsrätt för tjänstemän
vid riksdagens verk har kommittén framhållit, att det första
spörsmål, som uppställde sig till bedömande, vöre frågan om en närmare
avgränsning av de befattningshavare därstädes, som skulle tillerkännas förhandlingsrätt.
I avseende härå erinrades, att enligt 1 § berörda kungörelse
angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän dylik rätt tillkomme endast
sådana arbetstagare i statens tjänst, som vore underkastade ämbetsmannaansvar.
Genom denna definition hade från förhandlingsordning enligt
kungörelsen uteslutits arbetare i statens tjänst. I anslutning härtill borde förhandlingsrätt
vid riksdagens verk medgivas allenast sådana arbetstagare därstädes,
vilka vore underkastade ämbetsmannaansvar. Hit hörde samtliga de
befattningshavare — ordinarie och icke-ordinarie — för vilka de vid riksdagens
verk gällande avlöningsreglementena vore gällande. Den förhandlingsrätt,
varom nu vöre fråga, bomme alltså icke att gälla arbetare vid
riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk. Dessa arbetare vore tillerkända
förhandlingsrätt genom lagen den 11 september 1936 örn förenings- och
förhandlingsrätt. Av samma skäl bomme den här avsedda författningen
angående förhandlingsrätt för tjänstemän vid riksdagens verk icke att omfatta
de vid samma verk anställda städerskorna, däri inbegripna städerskorna
vid riksdagens hus, vilkas avlöning bestämdes av fullmäktige i riksgäldskontoret.
I detta sammanhang ville kommittén erinra, att fullmäktige
i riksgäldskontoret huvudsakligen för tid, under vilken riksdagen vore samlad,
plägade för tjänstgöring vid riksdagshuset anställa extra portvakter och
hisskonduktörer, vilka åtnjöte avlöning icke enligt något av avlöningsreglementena
för riksdagens verk utan efter .särskilda av fullmäktige bestämda
grunder i nära anslutning till vad som gällde för riksdagens vaktmästarpersonal.
Även örn tvekan kunde råda, huruvida ifrågavarande portvakter
och hisskonduktörer vöre att anse såsom arbetstagare med ämbetsmannaansvar,
borde de enligt kommitténs mening icke uteslutas från rätt till för -

Hankoutskottets utlåtande Nr 57.

3

handling nied fullmäktige, givetvis under den förutsättningen att de tillhörde
förening, vilken tillerkänts förhandlingsrätt i förhållande till fullmäktige.

En annan fråga av mera principiell innebörd, som kommittén upptagit i
detta sammanhang, vore spörsmålet om en motsvarighet till sådan förhandling,
som enligt 11 § i kungörelsen angående förhandlingsrätt för statens
tjänstemän kunde äga rum mellan ombud, som av Konungen utsåges, och
förening. Enligt kommitténs mening syntes den befogenhet, som enligt
nämnda paragraf tillkomme Kungl. Majit, för riksdagens verks vidkommande
böra anförtros åt delegerade för riksdagens verk.

Vad härefter beträffar förslaget till förhandlingsrätt för riksdagens
personal ville kommittén erinra, att denna personal utgjordes
av — frånsett några hos riksdagens kansli tjänstgörande skrivbiträden — innehavarna
av de befattningar, som vore upptagna i de av 1934 års riksdag
godkända avlöningsbestämmelserna för denna personal (B. U:s utlåtande nr
26/1934). Samtliga hithörande tjänstemän intoge den ställning, att de borde
tillerkännas förhandlingsrätt. Enligt vad kommittén inhämtat torde förslag
om införande i ovanberörda avlöningsbestämmelser av befattning såsom skrivbiträde
hos riksdagens kansli komma att framställas av särskilda sakkunniga.
som tillsatts av fullmäktige i riksgäldskontoret för utredning av frågan
om avlöningsförhållandena för nämnda personal.

Enligt bestämmelserna i 1 § kungörelsen angående förhandlingsrätt för
statens tjänstemän ägde nämnda tjänstemän rätt att förhandla med »vederbörande
myndighet». Vad anginge riksdagens personal ville kommittén
erinra, att vardera kammaren och varje utskott har att utse sin personal.
Därjämte tillkomme det kanslideputerade att, tillika med kamrarnas talmän
och vice talmän, utse erforderlig personal för riksdagens kansli. Med hänsyn
till personalens fåtalighet och till önskvärdheten av en enhetlig behandling
av lönefrågorna syntes det icke vara lämpligt, att samtliga riksdagens
olika personaltillsättande organ förde förhandlingar, envar med sin personal,
ulan syntes ett av dessa organ böra erhålla i uppdrag att förhandla med
samtliga tjänstemän. De organ, som härvid närmast kunna komma i fråga,
vore kamrarnas talmän, kanslideputerade och bankoutskottet, vilka enligt de
reglementariska föreskrifterna för riksdagen hade att taga befattning med
frågor rörande tjänstemännens avlöningsförmåner. Vid valet mellan ifrågavarande
tre organ hade kommittén stannat vid att föreslå kanslideputerade
såsom den mest lämpliga förhandlingsmyndigheten. Enligt kommitténs mening
syntes det icke kunna ifrågasättas att besvära kamrarnas talmän med
handläggning av avlöningsärenden på det förberedande stadium varom här
är fråga. Vad bankoutskottet beträffade syntes det stora antalet ledamöter i
denna institution göra det mindre lämpligt för ifrågavarande uppdrag. Dock
syntes prövningen och avgörandet av frågor örn vilka föreningar av tjänstemän
hos riksdagen, som skulle tillerkännas förhandlingsrätt, böra anförtros
ät bankoutskottet. Att uppdraga åt kanslideputerade att handlägga dylika
ärenden syntes näppeligen kunna anses vara lämpligt, enär kanslideputerade
enligt förslaget .skulle vara riksdagens förhandlingsorgan.

Jämväl för riksdagens tjänstemän syntes det böra ordnas möjlighet till
sådan förhandling, som avsåges i ovanberörda 11 § i kungörelsen angående
förhandlingsrätt för .statens tjänstemän. I här avsedda fall borde det lämpligen
ankomma på bankoutskottet att på därom av kanslideputerade eller
förening gjord framställning nise ombud för alt förhandla med förening.

4

liankoutskottets utlåtande Nr 57.

De föreslagna bestämmelserna om förhandlingsrätt för riksdagens tjänstemän
och tjänstemännen vid dess verk syntes böra träda i kraft den 1
juli 1938.

Kommitténs detaljmotivering för förslaget till bestämmelser angående förhandlingsrätt
för tjänstemän vid riksdagens verk är såsom Hilmia C fogad
till detta utlåtande.

I motion 1:288 har herr Reuterskiöld hemställt, att riksdagen ville avslå
förslaget i vad detsamma avsåge förhandlingsrätt för riksdagens tjänstemän.

Motionären har framhållit, att dessa befattningshavare varken vore fast
anställda eller ens anställda för helt år, utan allenast för den tid riksdagen
vöre samlad, varefter de upphörde att vara riksdagens befattningshavare. Att
dessa, som icke hade någon rätt till förnyad anställning vid en kommande
riksdag, skulle bilda föreningar, som — naturligtvis endast medan riksdag
vöre samlad — skulle äga förhandlingsrätt med riksdagens utskott och övriga
organ under samma tid, förefölle orimligt och omöjligt.

Vid ärendets föredragning inom bankoutskottet har ifrågasatts, huruvida
icke bestämmelserna örn förhandlingsrätt för riksdagens tjänstemän skulle
kunna givas en enklare utformning än som förordats av kommittén och
därvid förslagsvis avfattas på följande sätt:

»Tjänstemännen äga rätt att förhandla med kanslideputerade beträffande
sina allmänna anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom beträffande
tillämpningen av sådana villkor, dock utan att inskränkning därigenom göres
i riksdagens vederbörande organ tillkommande beslutanderätt.

Förhandling äger rum mellan kanslideputerade och förening av tjänstmän.
som av kanslideputerade tillerkänts förhandlingsrätt.»

Ifrågavarande föreskrifter skulle intagas under en särskild paragraf i slutet
av avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal.

Med överlämnande av kommitténs förslag och tryckt exemplar av motionen
ävensom det inom utskottet framlagda förslaget anhöll utskottet, att
kanslideputerade ville avgiva och till utskottet inkomma med yttrande i
ärendet.

I avgivet yttrande hava kanslideputerade förklarat, att det av utskottet
sålunda ifrågasatta tillägget till avlöningsbestämmelserna icke givit anledning
till någon erinran från kanslideputerades sida. Beträffande den av utskottet
föreslagna bestämmelsen, att förhandling finge äga rum mellan kanslideputerade
och sådan förening av tjänstemän, som av kanslideputerade tillerkänts
förhandlingsrätt, ifrågasatte kanslideputerade lämpligheten av att sålunda
ena parten vid förhandlingen tillädes befogenhet att fatta beslut örn andra
partens behörighet överhuvud att ingå i förhandling. Kanslideputerade antiåge
därför, att ifrågavarande punkt i utskottets förslag borde utgå.

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

5

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava nu föreliggande för- Utskottet.
slag rörande förhandlingsrätt för tjänstemän vid riksdagen och dess verk
tillkommit på initiativ av 1937 års riksdag. I det utlåtande, i vilket andra
lagutskottet hemställde örn utredning i ärendet, uttalade utskottet såsom sin
mening, att jämväl nyssnämnda tjänstemän borde bliva delaktiga i de förmåner,
som en i författning reglerad förhandlingsrätt erbjöde. Med hänsyn
härtill hade den av riksgäldsfullmäktige tillsatta kommittén ansett sig böra
utgå från att förhandlingsrätt enligt för tjänstemännen inom civila statsförvaltningen
fastställda grunder borde införas för tjänstemän vid såväl riksdagen
som riksdagens verk. Kommittén har ock vid utarbetande av sina förslag
sökt att i möjligaste mån ansluta desamma till de bestämmelser, som
meddelats i kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) angående förhandlingsrätt
för statens tjänstemän.

Vid granskning av kommitténs ''förslag har bankoutskottet icke funnit anledning
till erinran mot förslaget till bestämmelser om förhandlingsrätt för
tjänstemän vid riksdagens verk Såsom närmare framgår av kommitténs
detaljmotivering för detta förslag synes förhandlingsrätt för tjänstemännen
vid nämnda verk kunna anordnas utan några andra avvikelser från grunderna
i ovanberörda kungörelse än som påkallats av de särskilda organisatoriska
förhållandena inom verken. Utskottet får förorda, att riksdagen godkänner
ifrågavarande förslag, som lämpligen synes böra tillämpas från och
med den 1 juli 1938.

Vad härefter angår förslaget örn förhandlingsrätt för den hos riksdagen
tillfälligt anställda personalen synes av den verkställda utredningen framgå,
att det varit förenat med vissa svårigheter att göra den inom statsförvaltningen
gällande förhandlingsordningen tillämplig på denna personal.

Detta är också helt naturligt med hänsyn till de säregna förhållanden, som
äro rådande i fråga om såväl riksdagsarbetets organisation som personalens
anställningsvillkor. På grund härav kan det ligga nära till hands att, såsom
yrkats i den i ämnet väckta motionen, helt avvisa tanken på införande av
förhandlingsrätt för riksdagens personal. Även örn behovet av en förhandlingsordning
otvivelaktigt är väsentligt mindre för nämnda personal än för
statens tjänstemän, bör detta enligt utskottets mening icke få föranleda att
utesluta riksdagens personal från möjligheten att förhandla med vederbörande
myndighet. Däremot synes det icke vara erforderligt att, såsom
kommittén ifrågasatt, i förevarande fall fastställa detaljerade föreskrifter
rörande förhandlingsordningen utan torde det vara tillfyllest, att en allmän
föreskrift i ämnet meddelas. Formerna för förhandling komma säkerligen att
utvecklas efter ändamålsenliga linjer utan alt desamma i detalj regleras,
särskilt sorn det här rör sig örn en jämförelsevis liten personalgrupp. Pä
grund av det anförda finner utskottet sig icke kunna biträda vare sig kommitténs
förslag eller det i motionen framställda yrkandet.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

I det föregående (sid. 4) har återgivits ett av utskottet upprättat förslag
till en allmän föreskrift rörande förhandlingsrätt för riksdagens personal,
vilken föreskrift skulle intagas i avlöningsbestämmelserna för denna
personal. Detta förslag har underställts kanslideputerade, som ifrågasatt
viss ändring av detsamma. Utskottet har icke funnit anledning till erinran
mot kanslideputerades ändringsförslag. Den föreslagna föreskriften synes
böra erhålla tillämplighet från och med 1939 års lagtima riksdag.

Den personal, som enligt utskottets förslag skulle medgivas förhandlingsrätt
gentemot kanslideputerade, utgöres av de tjänstemän, å vilka de av 1934
års riksdag godkända avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal äro
tillämpliga. Till denna personal äro för närvarande icke hänförliga de för
tjänstgöring vid riksdagshuset under riksdagstiden anställda extra portvakterna
och hisskonduktörerna, vilka anställas av chefen för riksdagens ekonomibyrå
och erhålla avlöning enligt av fullmäktige i riksgäldskontoret fastställda
grunder i nära anslutning till vad som enligt nyssnämnda avlöningsbestämmelser
gäller för riksdagens vaktmästare. Enligt kommitténs förslag
skulle ifrågavarande portvakter och hisskonduktörer erhålla rätt till förhandling
med fullmäktige, varvid bestämmelserna angående förhandlingsrätt för
tjänstemän vid riksdagens verk skulle erhålla tillämpning. Enligt utskottets
mening kan det ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att för ifrågavarande
tillfälligt anställda befattningshavare tillämpa andra regler för förhanding än
som enligt utskottets förslag skulle gälla för riksdagens vaktmästare. För
ernående av likställighet härutinnan torde emellertid erfordras, att befattningarna
såsom extra portvakt och hisskonduktör införas i avlöningsbestämmelserna
för riksdagens personal. Denna fråga synes utskottet vara förtjänt
av övervägande från fullmäktiges sida.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

1) godkänna i härvid fogade Bilaga A intagna förslag till
bestämmelser angående förhandlingsrätt för tjänstemän vid
riksdagens verk; samt

2) med avslag å motionen I: 288 besluta att, med tilllämpning
från och med 1939 års lagtima riksdag, i avlöningsbestämmelserna
för riksdagens personal intaga följande föreskrift: »Förening

av tjänstemän äger rätt att förhandla med kanslideputerade
beträffande sina allmänna anställnings-, arbetsoch
avlöningsvillkor ävensom beträffande tillämpningen av
sådana villkor, dock utan att inskränkning därigenom göres

Bankoutskottets utlåtande Nr 57. 7

i riksdagens vederbörande organ tillkommande beslutanderätt.
»

Stockholm den 20 maj 1938.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg*, Ehrnberg, Berling, Holmström, Friggeråker,
Bjurström, Nilsson i Mölndal och Danielsson*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg*,
Gustavson i Västerås, Osberg, Mattsson och Henriksson.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

Bilaga A.

Förslag

till

Bestämmelser angående förhandlingsrätt för tjänstemän vid

riksdagens verk.

1 §•

Tjänstemän vid riksdagens verk äga rätt att beträffande de i 4 § nämnda
frågor förhandla med vederbörande myndighet, dock utan att inskränkning
därigenom göres i myndigheten tillkommande beslutanderätt.

Med tjänstemän vid riksdagens verk avses i dessa bestämmelser sådana
arbetstagare i verkens tjänst, som äro underkastade ämbetsmannaansvar.

2 §•

Förhandling äger rum mellan myndighet samt förening av tjänstemän
eller förening av flera sådana föreningar. Förhandlingsrätt tillkommer dock
blott förening, vilken delegerade för riksdagens verk tillerkänt sådan rätt i
förhållande till myndigheten.

Myndighet må uppdraga åt underlydande organ att å myndighetens vägnar
förhandla beträffande visst ärende eller vissa slag av ärenden. Meddelande
om sådant uppdrag skall av myndigheten översändas till vederbörande
föreningar, vilka tillerkänts förhandlingsrätt i förhållande till myndigheten.

Förening äger utöva förhandlingsrätt jämväl genom avdelning av föreningen
eller genom ansluten förening, som icke själv erhållit förhandlingsrätt,
dock endast då fråga är örn förhandling med myndighets underlydande
organ.

Beträffande förhandling mellan ombud, som av delegerade utses, samt
förening stadgas i 11 §.

3 §•

Ansökan örn förhandlingsrätt i förhållande till viss myndighet skall ställas
till delegerade för riksdagens verk samt ingivas eller i betalt brev insändas
till myndigheten.

Vid dylik ansökan skall fogas:

1) föreningens stadgar;

2) uppgift å de personer, som äro ledamöter i styrelsen för föreningen eller
som eljest äga företräda föreningen, ävensom å deras adresser; samt

3) uppgift å ungefärliga antalet av de medlemmar i föreningen eller till
föreningen ansluten förening, vilka äro anställda hos myndigheten.

Till myndighet inkomna ansökningshandlingar skola av myndigheten med
eget yttrande översändas till delegerade.

Sker beträffande förening, som erhållit förhandlingsrätt, ändring i verksamhetsområdet
eller i förhållande, som i andra stycket under 2) sägs, eller
undergår medlemsantalet större förändringar, skall anmälan därom göras
hos vederbörande myndighet.

4 §•

Förhandling må äga rum beträffande tjänstemännens allmänna anställnings-,
arbets- och avlöningsvillkor ävensom beträffande tillämpningen av
sådana villkor.

Iiaukoutskottets utlåtande Nr 57. 0

5 §•

Innan myndighet avgiver förslag till eller fastställer nya eller ändrade
anställnings-, arbets- eller avlöningsvillkor, skall myndigheten, såvida frågan
är av principiell eller eljest allmän betydelse och uteslutande berör dess
tjänstemän, på lämpligt sätt bereda de i förhållande till myndigheten förhandlingsberättigade
föreningar, som frågan må anses röra, tillfälle att taga
kännedom örn föreliggande utkast till sådana villkor.

Påkallar förening i anledning härav förhandling, skall meddelande härom
lämnas inom skälig tid och senast inom en vecka efter delfående!.

6 §■

Förhandling äger rum i skriftlig eller muntlig form. Påkallas från endera
sidan muntlig förhandling, skall sådan äga rum, även örn skriftlig förhandling
pågår eller föregått.

7 §•

Vid skriftlig förhandling skall från endera sidan avlåten skrivelse utan
oskäligt dröjsmål skriftligen besvaras. I svarsskrivelsen böra, så framt icke
muntlig förhandling däri påkallas, skälen för intagen ståndpunkt angivas.

Myndighet må förklara skriftlig förhandling avslutad, då myndigheten så
prövar skäligt.

8 §•

Tid och plats för muntlig förhandling bestämmas av myndigheten. Därvid
skall iakttagas, att frågans behandling icke oskäligt fördröjes.

Myndigheten utser ordförande att leda förhandlingen samt förordnar sek
reterare att föra protokoll. Ordföranden må förklara muntlig förhandling
avslutad, då han så prövar skäligt.

I protokollet skola framlagda förslag och avgivna förklaringar återgivas,
varvid skälen för de å ömse sidor intagna ståndpunkterna skola i korthet
angivas. Protokollet skall justeras av ordföranden samt en representant för
myndigheten och en representant för varje i förhandlingen deltagande förening.

Protokollet utgives avgiftsfritt samt tillställes myndigheten och föreningen.

9 §•

Fråga, varom förhandling förts, må av myndighet icke upptagas till slutlig
behandling, innan en vecka förflutit från det skriftlig förhandling förklarats
avslutad eller innan protokoll över muntlig förhandling kommit
myndigheten tillhanda.

Utan hinder av vad sålunda stadgats, må myndighet, därest så anses av
förhållandena påkallat, föreskriva, att nya eller ändrade bestämmelser skola
tillämpas tills vidare, intill dess slutligt beslut i frågan blivit meddelat.

10 §.

Då ärende, som varit föremål för förhandling enligt dessa bestämmelser,
överlämnas till annan myndighet eller till delegerade för riksdagens verk.
skall i ärendet förd skriftväxling jämte protokoll från muntlig förhandling
biläggas.

11 §•

På därom av myndighet eller förening gjord framställning må, därest
delegerade för riksdagens verk så prövar skäligt, förhandling äga rum mellan
ombud, som av delegerade utses, och förening.

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

12 §.

Genom dessa bestämmelser göres icke ändring i vad eljest kan gälla beträffande
rätt för tjänstemän vid riksdagens verk att tillvarataga sina intressen
i fråga om anställnings-, arbets- eller avlöningsvillkor.

13 §.

Myndighet och förening bestrida envar sina kostnader för förhandling.

Tjänsteman må icke förvägras ledighet för deltagande i muntlig förhandling.

Dessa bestämmelser träda i kraft den 1 juli 1938, dock att bestämmelserna
i 2 och 3 §§ jämväl dessförinnan skola lända till efterrättelse, i den mån
så erfordras för bestämmelsernas tillämpning från och med nämnda dag.

Bilaga B.

Förslag

till

Bestämmelser angående förhandlingsrätt för riksdagens tjänstemän.

1 §•

Riksdagens tjänstemän äga rätt att beträffande de i 4 § nämnda frågor
förhandla med riksdagens kanslideputerade, dock utan att inskränkning
därigenom göres i riksdagens vederbörande organ tillkommande beslutanderätt.

Med riksdagens tjänstemän avses i dessa bestämmelser tjänstemän, som
åtnjuta avlöning enligt av riksdagen godkända avlöningsbestämmelser för
personal hos riksdagens kamrar, utskott och kansli m. m.

2 §.

Förhandling äger rum mellan kanslideputerade samt förening av tjänstemän
eller förening av flera sådana föreningar. Förhandlingsrätt tillkommer
dock blott förening, vilken bankoutskottet tillerkänt sådan rätt.

Beträffande förhandling mellan ombud, som av bankoutskottet utses, samt
förening stadgas i 11 §.

3 §•

Ansökan örn förhandlingsrätt skall ställas till bankoutskottet samt ingivas
eller i betalt brev insändas till kanslideputerade.

Vid dylik ansökan skall fogas:

1) föreningens stadgar;

2) uppgift å de personer, som äro ledamöter i styrelsen för föreningen
eller som eljest äga företräda föreningen, ävensom å deras adresser; samt

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

11

3) uppgift å ungefärliga antalet av de medlemmar i föreningen, vilka
äro anställda hos riksdagen.

Till kanslideputerade inkomna ansökningshandlingar skola av kanslideputerade
med eget yttrande översändas till bankoutskottet.

Sker beträffande förening, som erhållit förhandlingsrätt, ändring i verksamhetsområdet
eller i förhållande, som i andra stycket under 2) sägs, eller
undergår medlemsantalet större förändringar, skall anmälan därom göras
hos bankoutskottet.

4 §•

Förhandling må äga rum beträffande tjänstemännens allmänna anställnings-,
arbets- och avlöningsvillkor ävensom beträffande tillämpningen av
sådana villkor.

5 §•

Innan riksdagens vederbörande organ avgiver förslag till eller fastställer
nya eller ändrade anställnings-, arbets- eller avlöningsvillkor, skall detsamma,
såvida frågan är av principiell eller eljest allmän betydelse och uteslutande
berör riksdagens tjänstemän, på lämpligt sätt bereda de förhandlingsberättigade
föreningar, som frågan må anses röra, tillfälle att taga
kännedom om föreliggande utkast till sådana villkor.

Påkallar förening i anledning härav förhandling, skall meddelande härom
lämnas inom skälig tid och senast inom en vecka efter delfåendet.

6 §•

Förhandling äger rum i skriftlig eller muntlig form. Påkallas från endera
sidan muntlig förhandling, skall sådan äga rum, även örn skriftlig förhandling
pågår eller föregått.

7 §•

Vid skriftlig förhandling skall från endera sidan avlåten skrivelse utan
oskäligt dröjsmål skriftligen besvaras. I svarsskrivelsen böra, så framt icke
muntlig förhandling däri påkallas, skälen för intagen ståndpunkt angivas.

Kanslideputerade må förklara skriftlig förhandling avslutad, då kanslideputerade
så pröva skäligt.

8 §•

Tid och plats för muntlig förhandling bestämmas av kanslideputerade.
Därvid skall iakttagas, att frågans behandling icke oskäligt fördröjes.

Kanslideputerade utse ordförande att leda förhandlingen samt förordna
sekreterare att föra protokoll. Ordföranden må förklara muntlig förhandling
avslutad, då han så prövar skäligt.

I protokollet skola framlagda förslag och avgivna förklaringar återgivas,
varvid skälen för de å ömse sidor intagna ståndpunkterna skola i korthet
angivas. Protokollet skall justeras av ordföranden samt en av kanslideputerade
och en representant för varje i förhandlingen deltagande förening.

Protokollet utgives avgiftsfritt samt tillställes kanslideputerade och föreningen.

9 §•

Fråga, varom förhandling förts, må av riksdagens vederbörande organ
icke upptagas till slutlig behandling, innan en vecka förflutit från det skriftlig
förhandling förklarats avslutad eller innan protokoll över muntlig förhandling
erhållits.

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

Utan hinder av vad sålunda stadgats, ina riksdagens vederbörande organ,
därest så anses av förhållandena påkallat, föreskriva, att nya eller ändrade
bestämmelser skola tillämpas tills vidare, intill dess slutligt beslut i frågan
blivit meddelat.

10 §.

Då ärende, som varit föremål för förhandling enligt dessa bestämmelser,
överlämnas av kanslideputerade till annat riksdagens organ, skall i ärendet
förd skriftväxling jämte protokoll från muntlig förhandling biläggas.

11 §■

På därom av kanslideputerade eller förening gjord framställning må,
därest bankoutskottet så prövar skäligt, förhandling äga rum mellan ombud,
som av bankoutskottet utses, och förening.

12 §.

Genom dessa bestämmelser göres icke ändring i vad eljest kan gälla
beträffande rätt för riksdagens tjänstemän att tillvarataga sina intressen i
fråga om anställnings-, arbets- eller avlöningsvillkor.

13 §.

De förhandlande parterna bestrida envar sina kostnader för förhandling.

Tjänsteman må icke förvägras ledighet för deltagande i muntlig förhandling.

Dessa bestämmelser träda i kraft den , dock att

bestämmelserna i 2 och 3 §§ jämväl dessförinnan skola lända till efterrättelse,
i den mån så erfordras för bestämmelsernas tillämpning från och
med nämnda dag.

Bilaga C.

Detaljmotivering.

Förslaget till bestämmelser angående förhandlingsrätt för tjänstemän vid

riksdagens verk.

1 §•

I denna paragraf fastslås tjänstemännens rätt att förhandla. Paragrafen
överensstämmer med 1 § första och andra styckena i kungörelsen angående
förhandlingsrätt för statens tjänstemän, dock att orden »Statens tjänstemän»
utbytts mot orden »Tjänstemän vid riksdagens verk». Något behov av en
föreskrift analog med det i nämnda paragrafs tredje stycke förekommande
stadgandet, att med myndighet jämställes styrelse för sådan statlig institution,
som icke kan betecknas såsom myndighet, torde icke förefinnas, varför
nämnda stycke icke medtagits i förslaget.

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

13

2§.

Denna paragraf, vari meddelas bestämmelser örn de parter, mellan vilka
förhandlingarna må föras, är av samma betydelse som 2 § kungörelsen angående
förhandlingsrätt för statens tjänstemän endast med den skillnaden,
att i första och fjärde styckena av samma paragraf omförmäld befogenhet
för Konungen enligt förslaget skulle tillkomma delegerade för riksdagens
verk.

3§-

Förevarande paragraf överensstämmer med motsvarande paragraf i kungörelsen.
I första stycket har dock ordet »Konungen» utbytts mot orden
»delegerade för riksdagens verk» samt i tredje stycket ordet »kommunikationsdepartementet»
mot ordet »delegerade».

4—9 §§.

Dessa paragrafer hava samma lydelse som motsvarande paragrafer i kungörelsen
angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän.

10 §.

I denna paragraf har i sak ingen annan ändring vidtagits än att ordet
»Konungen» ersatts med orden »delegerade för riksdagens verk».

11 §•

Såsom redan framhållits har kommittén funnit sig böra föreslå, att delegerade
för riksdagens verk skola utöva den befogenhet, som enligt motsvarande
paragraf i kungörelsen tillkommer Konungen. Härav betingad ändring
har i nu förevarande paragraf vidtagits.

12 §.

Frånsett att i stället för orden »statens tjänstemän» införts orden »tjänstemän
vid riksdagens verk» överensstämmer paragrafen i sak med motsvarande
paragraf i berörda kungörelse.

13 §.

överensstämmer med motsvarande paragraf i kungörelsen.

Någon motsvarighet till 14 § i kungörelsen, som innehåller bestämmelser
angående den militära personalen, har icke medtagits i förslaget.

Ikraftträdande.

Såsom ovan framhållits, har kommittén såsom lämplig tidpunkt för bestämmelsernas
ikraftträdande föreslagit den 1 juli 1938. I den mån så erfordras
för bestämmelsernas tillämpning från och med nämnda dag, böra
stadgandena i 2 och 3 §§ jämväl dessförinnan lända till efterrättelse.