4

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring i vissa delar av tjänstepensionsreglementet för
arbetare den 30 juni 1934 (nr 443) m. m.

I en den 8 april 1938 dagtecknad proposition nr 299, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels godkänna vid propositionen fogade förslag till kungörelser om ändring
i vissa delar av reglementet den 30 juni 1934 (nr 443) angående tjänstepension
för arbetare i statens tjänst (tjänstepensionsreglementet för arbetare)
samt om ändrad lydelse av övergångsbestämmelsen till reglementet den 16
oktober 1936 (nr 543) angående familjepension för efterlevande till arbetare
i statens tjänst (familjepensionsreglementet för arbetare);

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad i propositionen anförts, utfärda övergångsbestämmelser till samma kungörelser
samt bestämmelser om ändrad lydelse av kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst.

Ifrågavarande kungörelseförslag äro såsom bilagor fogade vid detta utlåtande
(Bilagor A och B).

Utskottet får, i den mån redogörelse för Kungl. Majits förslag icke lämnas
i det följande, hänvisa till propositionen.

I en inom finansdepartementet upprättad promemoria har framlagts förslag
om ändring av tillgodoräkningsreglerna enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare. Föredragande departementschefen har i ämnet anfört huvudsakligen
följande:

En ändring av tillgodoräkningsreglerna i tjänstepensionsreglementet för
arbetare framstår såsom motiverad. Av vikt vore i synnerhet att tid, varunder
arbetaren icke varit underkastad tjänstepensionsreglementet och ej
själv bidragit till sin pensionering, i stor utsträckning nu överhuvud taget icke
beaktades vid tillgodoräkningen. Det i promemorian framlagda förslaget
innebure, att såsom tjänstår skulle tillgodoräknas två tredjedelar av all tid,
varunder arbetare efter viss ålder utan att själv bidraga till sin pensionering
i statens tjänst innehaft anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla, i samband varmed den nuvarande skillnaden mel -

Bankoutskottets utlåtande Nr 55-

5

lan fortlöpande arbete och annat arbete skulle bortfalla såvitt anginge tjänstårsberäkningen.
Genomförande av detta förslag torde vara ägnat att i väsentlig
mån undanröja de nuvarande olägenheterna, och departementschefen ansåge
sig böra förorda, att förslaget, som i huvudsak tillstyrkts av de i ärendet
hörda myndigheterna, Indes till grund för en omarbetning av hithörande
bestämmelser.

Från vissa myndigheters sida hade framhållits, att de föreslagna reglerna
skulle orsaka svårigheter vid tillämpningen genom att även kortvariga och
spridda anställningstider konime att medräknas. 1 yttrandena hade likaså
anförts, att begreppet huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla vore ägnat
medföra tolkningssvårigheter. Departementschefen ansåge icke, att dessa
erinringar borde föranleda frångående av promemorieförslaget. Redan nu
måste kortvariga anställningsperioder, som i anställningskedjan läge efter
väntetiden (= den i 1 g 2 mom. tjänstepensionsreglementet såsom
förutsättning för reglementets tillämplighet angivna anställningstiden),
medräknas. De tolkningsspörsmål, som kunde uppstå i fråga örn
uttrycket huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla, inställde sig även
vid tillämpningen av de i kungörelsen nr 585/1934 meddelade summariska
pensionsbestämmelserna, i vilka samma uttryck återfunnes utan att ändring
eller förtydligande ifrågasatts. Därtill komme att innebörden av detta uttryck
vid reglementets tillämpning kunde bliva av betydelse endast i de undantagsfall,
då reglementet bleve tillämpligt å arbetare, som tidigare haft anställning
med mer väsentligt avkortad arbetstid. 1 fråga om skogsarbete med
ackordsersättning, det mest betydelsefulla fallet då formellt krav på normal
daglig arbetstid ej gällde, torde tvekan knappast böra råda örn att arbetare
regelmässigt skulle anses hava haft sin huvudskliga sysselsättning och förvärvskälla
genom skogsarbetet under de tider han varit bunden vid dylikt
arbete.

Departementschefen ansåge sig i detta sammanhang böra framhålla, att
prövning huruvida en anställning inneburit huvudsaklig sysselsättning och
förvärvskälla alltid måste förutsätta ett bedömande av omständigheterna i
det särskilda fallet och att det med hänsyn till de mycket varierande arbetsoch
avlöningsförhållandena syntes vara av vikt för en tillfredsställande tilllämpning
av pensioneringsbestämmelserna, att icke fordringarna i fråga om
anställningens omfattning m. m. alltför hårt bundes vid siffermässiga normer.
A andra sidan syntes angeläget, att anställningsförhållandena för arbetare
av vederbörande myndighet i möjligaste mån så bestämdes, att tvekan
i nyssberörda hänseende icke uppkomme.

Från personalförbundens sida bade påyrkats, att tjänstårsberäkning skulle
medgivas även för anställningstid före uppnådd ålder av 21 år. Denna åldersgräns
infördes i samband med tillkomsten av tjänstepensionsreglementet för
arbetare och innebure en skärpning i förhållande lill tidigare gällande bestämmelser
angående pensionering av arbetare, vilken .skärpning ansågs möjlig
då enligt reglementet det för hel pension erforderliga antalet tjänstår,
vilket tidigare i vissa läll varit 35, samtidigt begränsades lill 30. Om man
undantoge statens järnvägars och telgralverkets verkstadsarbetare bade de
utgående pensionernas medeltal icke tillnärmelsevis nått upp till hel pension.
Med ledning av utredningen i ärendet torde medeltalet tjänstår för nu pensionerade
arbetare kunna uppskattas till något över 15, örn man bortsåge från
de arbetarkategorier som varit delaktiga i kassa för pensionering av ickeordinarie
personal. Även örn detta medeltal kunde antagas i framtiden stiga
i den mån arbetarna allt längre lid varit under reglementets tillämpning före
pensioneringen, torde dock vara klart, att arbetare, särskilt säsongarbetare,
i mycket stor utsträckning icke komme att uppnå 30 tjänstår ulan linge åt -

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

nöjas med avkortad pension. Med hänsyn härtill och då beträffande arbetare
ur sakliga synpunkter icke torde föreligga anledning att i tillgodoräkningshänseende
göra åtskillnad mellan arbete, som utförts mellan 18 och 21
års ålder, och senare utfört arbete, förordade departementschefen en nedsättning
av åldersgränsen till 18 år. Ändringens praktiska betydelse vore
svår att närmare angiva utan ingående undersökning, men man torde kunna
utgå ifrån att ett betydande antal arbetare varit anställda i statens tjänst
någon del av tiden mellan 18 och 21 års ålder.

De i promemorian föreslagna ändringarna innebure en förbättring av enligt
nuvarande regler bestämda pensioner med omkring 10 procent, vilken
siffra icke torde mera avsevärt rubbas, örn tillgodoräkningsrätten utvidgades
till att även avse anställningstid mellan 18 och 21 års ålder.

Merkostnaderna på grund av de föreslagna pensionsförbättringarna torde
med nuvarande pensionärsbestånd komma att uppgå till omkring 100,000
kronor för år, dyrtidstillägg ej inräknat.

I fråga om de nya bestämmelsernas ikraftträdande har i den förut omförmälda
promemorian framhållits, att det syntes rimligt, att de av de nya
reglerna föranledda pensionsförhöjningarna finge i viss utsträckning tillgodonjutas
retroaktivt. Denna retroaktiva tillämpning syntes lämpligen böra
begränsas så, att uppkommande förhöjningar finge åtnjutas tidigast från
och med den 1 juli 1937, d. v. s. den tidpunkt, då ett ikraftträdande tidigast
kunnat ifrågakomma, om de nya reglerna beslutats av 1937 års riksdag.
De nya reglernas retroaktiva verkan skulle sålunda begränsas till ett år. Vad
sålunda kunde komma att beslutas borde äga motsvarande tillämpning i
fråga örn uppskjuten livränta.

Departementschefen har för sin del anfört följande:

De föreslagna ändringarna syntes böra träda i kraft den 1 juli 1938.

Med hänsyn till den stränga återhållsamhet beträffande retroaktiv tillämpning
av pensionsbestämmelser, som statsmakterna plägat iakttaga, ansåge
departementschefen sig icke kunna tillstyrka en längre gående retroaktiv
tillämpning än som föreslagits i promemorian eller från och med den
1 juli 1937.

Utredningen i ärendet hade visat, att i vissa fall, då arbetares ansökan örn
sjukpension avslagits på grund av att han icke kunnat såsom erfordrades
räkna 10 tjänstår, han skulle hava kommit i åtnjutande av dylik pension
vid tillämpning av nu föreslagna bestämmelser örn tillgodoräkning. Beträffande
dessa fall syntes departementschefen starka billighetsskäl tala för att
ansökningarna, i den mån pensionssökanden alltjämt vore i livet, upptoges
till förnyad prövning enligt de nya tillgodoräkningsregler, som kunde bliva
beslutade, och med iakttagande av samina föreskrift i fråga örn retroaktivitet,
som av departementschefen nyss förordats.

Bestämmelserna örn de nya stadgandenas retroaktiva tillämpning syntes
lämpligen icke böra intagas i författningstexten. I stället torde bemyndigande
utverkas för Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med
vad departementschefen förordat meddela nödiga föreskrifter i ämnet.

Retroaktiv tillämpning torde icke böra förekomma beträffande bestämmelserna
om ändring av 2 § 3 mom. och 3 §.

I förenämnda promemoria har framhållits, att genomförande av ändrade
regler för tillgodoräkning av tjänstår enligt tjänstepensionsreglementet för

Bankoutskottets utlåtande Nr 55

7

arbetare kunde medföra viss inverkan på de enligt familjepensionsreglementet
för arbetare utgående pensionerna, enär dessa enligt 4 § 4 mom. vore direkt
beroende av det antal tjänstår, som tillgodoräknades jämlikt tjänstepensionsreglementet.

Departementschefen har anfört bland annat:

Därest tjänstårsberäkningen enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare
gjordes oberoende av skillnaden mellan anställning i fortlöpande arbete och
annan anställning, torde icke heller i familjepensionshänseende dylik åtskillnad
böra iakttagas. Den nuvarande övergångsbestämmelsen till familjepensionsreglementet
torde i enlighet härmed böra anslutas till de av departementschefen
föreslagna ändringarna i tjänstepensionsreglementet så att arbetare
för familjepension finge helt tillgodoräkna den anställning i statens
tjänst före familjepensionsreglementets ikraftträdande, som han helt eller
delvis ägde tillgodoräkna jämlikt tjänstepensionsreglementet. För att övergångsbestämmelsen
skulle bliva tillämplig även å arbetare, som tillfälligtvis
icke innehade anställning vid familjepensionsreglementets ikraftträdande,
hade även vidtagits sådan jämkning, att övergångsbestämmelsens tillämplighet
gjorts beroende av huruvida tjänstepensionsreglementet för arbetare
vunnit tillämpning å vederbörande vid familjepensionsreglementets ikraftträdande.
De uppkommande kostnadsökningarna torde stanna vid relativt
obetydliga belopp.

De föreslagna ändringarna torde böra givas samma retroaktiva tillämpning
som föreslagits beträffande tillgodoräkningsreglerna i tjänstepensionsreglementet
och torde även bestämmelserna härom få utfärdas av Kungl.
Maj :t.

Enligt de summariska pensioneringsbestämmelserna i kungörelsen nr 585/
1934 finge anställningstid tillgodoräknas från och med 21 års ålder. Därest
åldersgränsen för tjänstårsberäkning sänkes till 18 år enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare, syntes det departementschefen, att motsvarande
ändring borde vidtagas i kungörelsen nr 585 1934 med i huvudsak samma
retroaktiva tillämpning, som föreslagits för ändringarna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare, vartill riksdagens bemyndigande syntes böra inhämtas.

Slutligen har departementschefen ansett, att arbetare borde få tillgodoräkna
tjänstår för tid, varunder han varit ledig för offentligt uppdrag. Med
hänsyn till att dylik tillgodoräkning principiellt borde vara förbunden med
skyldighet att vidkännas pensionsavdrag, syntes det departementschefen
lämpligt, att tillgodoräkningen begränsades till att avse ledighet för sådant
offentligt uppdrag, för vilket ersättning utbetalades av statsmedel. Vad anginge
frågan örn erforderliga författningsändringar, ansåge departementschefen
sig kunna biträda ett av statskontoret framställt förslag, att ändring
borde vidtagas allenast av 9 § av kungörelsen nr 581/1934 med föreskrifter
rörande tillämpning av tjänstepensionsreglementet för arbetare.

Utredningen i förevarande ärende har övertygat utskottet örn att cn ändring
av tillgodoräkningsreglerna i tjänstepensionsreglementet för arbetare är
av behovet påkallad. Emot det i sådant avseende nu framlagda förslaget

UI skottet.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

har utskottet icke funnit anledning till erinran. Utskottet biträder jämväl
vad i propositionen föreslagits beträffande ändrad lydelse av övergångsbestämmelsen
till familjepensionsreglementet för arbetare samt den ifrågasatta
ändringen i kungörelsen nr 585/1934 med summariska pensioneringsbestämmelser.
De av departementschefen anförda skälen för medgivande av retroaktiv
tillämpning av vissa av de nya bestämmelserna från och med den 1
juli 1937 hava förefallit utskottet bärande.

Utskottet får slutligen framhålla, att utskottet delar departementschefens
uppfattning om att de erforderliga författningsändringarna för genomförandet
av förslaget om tillgodoräkning av ledighet för sådant offentligt uppdrag,
för vilket ersättning utbetalas av statsmedel, lämpligen synas kunna
vidtagas genom vederbörlig ändring i tillämpningsföreskrifterna till tjänstepensionsreglementet
för arbetare.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 20 maj 1938.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Holmström, Friggeråker, Nilsson i Mölndal, Swartling*
och Sundvik;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg*,
K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman.

6 Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

9

Bilaga A.

F örslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av reglementet den 30 juni
1934 (nr 443) angående tjänstepension för arbetare i statens tjänst
(tjänstepensionsreglementet för arbetare).

Härigenom förordnas, att 1 § 1 och 2 morn., 2 § 2 och 3 mom. samt 3 §
andra stycket reglementet den 30 juni 1934 angående tjänstepension för arbetare
i statens tjänst ävensom punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna
till samma reglemente skola hava ändrad lydelse på sätt av det följande framgår: -

1 §■

1. Detta reglemente äger tillämpning å sådana arbetare i statens tjänst,
vilka fylla ett fortlöpande om ock endast för viss del av året förefintligt
behov av arbetskraft och för vilka fastställts en arbetstid av normal omfattning.
övergår arbetare från arbete av fortlöpande natur till annat arbete
eller inskränkes arbetstiden, skall — under förutsättning, att hans anställning
i statens tjänst alltjämt utgör hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla
— reglementet dock fortfarande tillämpas å honom.

2. Såsom förutsättning för reglementets tillämplighet gäller, att arbetaren
nått en levnadsålder av minst 21 år samt innehaft arbetaranställning i statens
tjänst i arbete av fortlöpande natur och med en arbetstid av normal omfattning
antingen 21 månader i följd eller minst 7 månader under vart och ett av
tre på varandra följande kalenderår eller ock tillhopa 30 månader under
högst fem på varandra följande kalenderår.

Arbetare skall---reglementets föreskrifter.

2 §.

2. Såsom tjänstår enligt detta reglemente skall jämväl tillgodoräknas

a) tid, för vilken arbetare, utan att detta reglemente varit å honom tilllämpligt,
vidkänts avdrag eller erlagt avgift för tjänstepension från staten
eller från av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt, pensionsfond
eller pensionskassa; samt

b) två tredjedelar av den tid, under vilken arbetare efter uppnådd ålder
av 18 år, utan att vidkännas pensionsavdrag eller erlägga pensionsavgift, i
statens tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 54—56.

2

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

3. Har arbetare i samband med statens övertagande av kommunalt driven
verksamhet eller av enskilt företag övergått till statens tjänst, beror på
prövning i den ordning Kungl. Majit föreskriver, om och i vad mån tid, under
vilken arbetaren innehaft anställning hos den föregående arbetsgivaren,
må tillgodoräknas honom såsom tjänstår.

3 §•

Från och med---bestämmelserna i 4 §.

Vid tillämpning av detta stadgande må tid, varunder reglementet icke
varit å arbetaren tillämpligt, räknas såsom tjänstår endast i den mån arbetaren
för sådan tid vidkänts avdrag eller erlagt avgift för tjänstepension
från staten eller från av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt,
pensionsfond eller pensionskassa.

Är arbetare---nämnda tidsperiod.

Övergångsbestämmelser.

2. Arbetare, som vid reglementets ikraftträdande är delägare i kassa för
pensionering av icke-ordinarie personal i statens tjänst, må såsom tjänstår
tillgodoräkna två tredjedelar av den tid före ikraftträdandet, som han enligt
för kassan gällande bestämmelser utan att därunder hava erlagt pensionsavgift
ägt tillgodoräkna såsom tjänstår, även om anställningen under nämnda
tid icke uppfyllt de förutsättningar, örn vilka i 2 § 2 mom. b) förmäles.

3. Arbetare, vilken vid reglementets ikraftträdande ej är delägare i kassa
för pensionering av icke-ordinarie personal i statens tjänst, må, örn han avgår
med rätt till pension före den 1 januari 1945 och därvid med tillämpning
av de i 2 § innefattade bestämmelserna icke kan räkna tjugufem tjänstår,
av tid, varunder han före ikraftträdandet innehaft statsanställning, som i
2 § 2 mom. b) sägs, såsom tjänstår för pension tillgodoräkna, i den mån så
erfordras för att uppbringa antalet tjänstår till tjugufem, fyra femtedelar om
avgången äger rum före den 1 januari 1940 samt tre fjärdedelar örn avgången
äger rum under tiden 1 januari 1940—31 december 1944. De nu föreskrivna
grunderna för beräkning av tjänstår skola i tillämpliga delar gälla jämväl
vid avgörande av fråga huruvida arbetare, som avgår före den 1 januari
1945, kan räkna för rätt till sjukpension erforderligt antal tjänstår.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1938. Beträffande kungörelsens
tillämpning å arbetare, som avgått ur tjänst före nämnda dag, skall
gälla vad därom särskilt stadgas.

Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

11

Bilaga B.

Förslag

till

kungörelse om ändrad lydelse av övergångsbestämmelsen till
reglementet den 16 oktober 1936 (nr 543) angående familjepension

för efterlevande till arbetare i statens tjänst (familjepensionsreglementet
för arbetare).

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelsen till reglementet den 16
oktober 1936 angående familjepension för efterlevande till arbetare i statens
tjänst skall hava följande ändrade lydelse:

Detta reglemente---sin anställning.

I fråga om arbetare, å vilken tjänstepensionsreglementet för arbetare vunnit
tillämpning före familjepensionsreglementets ikraftträdande och som vid
sin död kvarstod i tjänst eller enligt 4 § 5 mom. här ovan skall anses hava
kvarstått i tjänst eller åtnjöt pension, skall — även i den mån detta ej följer
av 4 § 4 mom. — för bestämmande av familjepension åt hans efterlevande
såsom tjänstår räknas den tid, under vilken han, innan detta reglemente
blev å honom tillämpligt, i statens tjänst innehaft anställning, som utgjort
hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla, ävensom, därest han
övergått från enskilt företags till statens tjänst i samband med statens övertagande
av sådant företag, den tid i det enskilda företagets tjänst, som han
med tillämpning av punkten 4 av övergångsbestämmelserna till tjänstepensionsreglementet
för arbetare förklarats skola få tillgodoräkna såsom tjänstår.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1938. Beträffande kungörelsens
tillämpning i fråga om arbetare, som avlidit före nämnda dag, gäller vad
därom särskilt stadgas.

*