Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

5

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den A juni 1937
(nr 305) angående rätt för Konungen att i vissa fall
meddela särskilda bestämmelser örn bankaktiebolags
kassareserv.

I en till riksdagen avlåten, den 29 april 1938 dagtecknad proposition nr
309, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av
lagen den 4 juni 1937 (nr 305) angående rätt för Konungen att i vissa fall
meddela särskilda bestämmelser örn bankaktiebolags kassareserv.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1937 (nr 305) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
örn bankaktiebolags kassareserv.

Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1937 angående rätt för Konungen
att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,
vilken jämlikt lag den 25 februari 1938 (nr 59) gäller till och med
den 31 maj 1938, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 maj 1941,
med iakttagande av att av Konungen jämlikt förstnämnda lag meddelade bestämmelser
ej må äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

Utskottet.

Såsom ett led i de av 1937 års riksdag i valutavårdande syfte beslutade beredskapsåtgärderna
ingick bland annat ett bemyndigande för Konungen att,
om sådant med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövades nödigt,
på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter bank- och fondinspektionens
hörande meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv
(propositionen nr 304, riksdagens skrivelse nr 329). Stadgande härom
innefattades i en den 4 juni 1937 utfärdad lag (nr 305), vilken ursprungligen
ägde giltighet till och med den 28 februari 1938. I enlighet med beslut
av årets riksdag (riksdagens skrivelse nr 52 med anledning av propositionen
nr 84) har genom lag den 25 februari 1938 (nr 59) förordnats, att förstnämnda
lag skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 maj 1938.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 april 1938 hava fullmäktige i riksbanken
anfört, att — oaktat utvecklingen på den svenska penningmarknaden
hittills icke gjort frågan örn tillämpning av nämnda beredskapslagstiftning
aktuell — osäkerheten beträffande penning- och valutamarknadens framtida
utveckling likväl gjorde det angeläget att bibehålla de befogenheter, lagstiftningen
erbjöde. Av praktiska skäl borde enligt fullmäktiges uppfattning lagens
fortsatta giltighet icke begränsas att avse alltför kort tid. Fullmäktige
hemställde därför, att berörda lag den 4 juni 1937 måtte erhålla förlängd
giltighet tillsvidare till utgången av maj 1941.

En reservant bland fullmäktige har ansett önskvärt, att riksdagen en gång
örn året finge taga ståndpunkt till frågan örn denna beredskapslagstiftnings
bestånd, samt i anslutning därtill förordat, att giltighetstiden förlängdes endast
till och med den 31 maj 1939.

Bank- och fondinspektionen har i avgivet utlåtande över framställningen
anfört, att, då fullmäktige i riksbanken ur valutavårdssynpunkt funnit skäl
föreligga att förläna fortsatt tillämpning till och med den 31 maj 1941 åt
ifrågavarande lag, inspektionen ansett sig icke böra motsätta sig, att åtgärder
i sådant syfte vidtoges.

Chefen för finansdepartementet har i ärendet anfört, att han i likhet med
bankofullmäktige funne det åt Konungen lämnade bemyndigandet att meddela
särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv böra bibehållas.
Såsom fullmäktige framhållit, talade praktiska skäl för att bemyndigandet
icke begränsades till alltför kort tid. Departementschefen biträdde
därför förslaget, att 1937 års lag i ämnet förlänades fortsatt giltighet till och
med den 31 maj 1941. I samband därmed syntes böra stadgas, att av Konungen
jämlikt sagda lag meddelade bestämmelser ej finge äga tillämpning
längre än till och med sistnämnda dag.

I sitt denna dag avgivna utlåtande nr 51 har utskottet redan givit till känna,
att utskottet för sin del icke har något att erinra mot en förlängning av
det åt Konungen lämnade bemyndigandet att meddela särskilda bestämmelser
örn bankaktiebolags kassareserv. Det föreliggande förslaget innebär, att
nu gällande lag skulle erhålla fortsatt giltighet under icke mindre än tre år
eller till och med den 31 maj 1941. Även örn, såsom i propositionen antytts,

Bankoutskottets utlåtande Nr 52.

7

praktiska skäl kunna tala för att lagens fortsatta giltighetstid icke göres alltför
kort, torde tillräcklig anledning icke föreligga att utsträcka här avsedda
lagstiftning till att gälla en så avsevärd tid, som ifrågasatts i propositionen.
Enligt utskottets mening torde det vara lämpligt, att lagens fortsatta giltighet
begränsas till utgången av maj 1939 eller samma tidpunkt, intill vilken
riksbanken enligt utskottets hemställan i utlåtande nr 51 skulle erhålla fortsatt
befrielse från sin sedelinlösningsskyldighet. Härigenom skulle vinnas,
att därest en ytterligare förlängning av bemyndigandet beträffande kassareserverna
anses erforderlig, denna fråga kommer under övervägande i
samband med behandlingen vid nästkommande års riksdag av andra till
penningpolitiken hörande spörsmål.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts i propositionen
nr 309 framlagda lagförslag icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick antagas, må för sin del antaga följande -

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 4 juni 1937 (nr 305) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
örn bankaktiebolags kassareserv.

Härigenom förordnas, att lagen den 4 juni 1937 angående rätt för Konungen
att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv,
vilken jämlikt lag den 25 februari 1938 (nr 59) gäller till och med
den 31 maj 1938, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 maj 1939,
med iakttagande av att av Konungen jämlikt förstnämnda lag meddelade bestämmelser
ej må äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.

Stockholm den 20 maj 1938.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inora utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Berling, Holmström, Friggeråker, Nilsson
i Mölndal, von Horn, Leander och Ohlin*;

från andra kammaren: herrar Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Gustavson
i Västerås, Osberg, Mattsson, Lundberg* och Henriksson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.