Bunkoutskottets utlåtande Nr 50.
3
Nr 50.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1938 kl. 7 f. m.
Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till
lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1934
(nr 437) för Sveriges riksbank m. m.
I skrivelse till bankoutskottet den 10 februari 1938 hava fullmäktige i riksbanken
anhållit, att utskottet ville föreslå riksdagen att
dels för sin del antaga vid skrivelsen fogat förslag till lag om ändrad
lydelse av 7 och 8 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank;
dels ock fastställa vid skrivelsen fogat förslag till ändrad lydelse av § 2
mom. 1 bankoreglementet.
Berörda förslag äro bilagda detta utlåtande. (Bilaga A och Bilaga B.)
Till stöd för ifrågavarande förslag hava ''fullmäktige anfört följande:
»Enligt 8 § lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934 må riksbankens
sedlar lyda endast å fem, tio, femtio, etthundra och ettusen kronor. Under
vissa omständigheter må dock Konungen medgiva riksbanken att utfärda
sedlar å en krona.
I yttrande över en vid 1911 års riksdag väckt motion om införande av en
ny sedelvalör å fem hundra kronor anförde fullmäktige i riksbanken, som
icke funno något verkligt behov föreligga för den nya sedelvalören, bland
annat, att ett bifall till förslaget skulle kunna medföra vissa svårigheter av
teknisk art. Fullmäktige hyste nämligen ''förhoppning att under de närmaste
åren få fram nya sedeltyper. Införandet av en ny sedelvalör redan vid dåvarande
tidpunkt skulle kunna försvåra arbetet på en god lösning av denna
fråga. Många omständigheter vore nämligen att härvid taga i beaktande,
i synnerhet den om färg och storlek å de olika valörerna. Och härvid borde
då komma i övervägande ett önskemål, som från bankhåll ej sällan uttalats,
nämligen att med hänsyn till de likvider av stora belopp, som oupphörligen
ägde rum mellan bankerna, en valör å tio tusen kronor borde utsläppas i
rörelsen. På grund härav ansåge sig fullmäktige, åtminstone för det dåvarande,
böra avstyrka bifall till motionen.
Icke heller bankoutskottet fann något verkligt behov föreligga för den
föreslagna nya sedelvalören. Under hänvisning till att frågan örn anskaffande
av nya sedeltyper stöde på dagordningen ansåg utskottet sig därför
böra avstyrka bifall till motionen. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.
Frågan örn nya sedeltyper är sedan omkring ett år tillbaka föremål för
fullmäktiges särskilda uppmärksamhet. Ehuru de arbeten, som i sådant avseende
för närvarande pågå, väntas kunna bliva slutförda inom en jämförelsevis
nära framtid, kunna dock oförutsedda svårigheter fördröja saken.
I detta sammanhang har frågan åter uppkommit om att riksbanken även
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
skulle utgiva sedlar med en valör av 10 000 kronor. För en sådan anordning
tala vissa omständigheter, bland annat det under senaste åren starkt ökade
sedelomloppet och dess konsekvenser beträffande sedelframställningen. Enligt
vad fullmäktige under hand inhämtat, skulle en sådan åtgärd från
affärsbankernas sida hälsas med tillfredsställelse. Fullmäktige anse därför
lämpligt, att genom ändring i 8 § riksbankslagen möjlighet öppnas för riksbanken
att, då omständigheterna därtill föranleda, utgiva sedlar även å
10 000 kronor.
Enligt den tolkning, som givits nyssnämnda författningsrum, anses riksbanken
skyldig att utgiva sedlar å samtliga däri angivna högre valörer än en
krona. I samband med den prövning, som föranlett förslaget att utgiva sedlar å
10 000 kronor, hava fullmäktige jämväl undersökt frågan, huruvida samtliga
nu förekommande valörer äro nödvändiga, och därvid funnit anledning
särskilt ifrågasätta, huruvida sedlar å 50 kronor alltjämt böra utgivas.
Erfarenheten talar för att förekomsten i marknaden av 50-kronesedlar
bidrager till att öka sedelomloppet. Fullmäktige anse sig särskilt böra erinra
örn följande förhållande. Numera förekommer i stor utsträckning, att
arbetsavlöningar uppgå till belopp, liggande mellan 50 och 100 kronor, och
att de 50-kronesedlar, som användas vid utbetalning av sådan avlöning,
behöva av mottagaren omedelbart växlas. Den lättnad i arbetet, som vederbörande
avlöningskassör till äventyrs kan vinna genom användandet av
50-kronesedlar, uppväges, synes det, mer än väl av det ökade arbete, som
på olika håll vållas av sedelns växling i småsedlar. Det har också från olika
håll vitsordats, att 50-kronesedeln utan olägenhet för allmänheten skulle
kunna avvaras.
Av sedelomloppet vid årsskiftet, utgörande omkring 980 000 000 kronor,
bestodo nära 152 000 000 kronor eller i runt tal 15,5 procent av 50-kronesedlar.
Under år 1937 hava makulerats'' omkring 914 000 stycken sådana
sedlar, motsvarande omkring 45 700 000 kronor. Ersättning av förbrukade
50-kronesedlar med nya föranleder en förhållandevis stor kostnad. Ehuru
något bestämt uttalande icke för närvarande kan göras, vill det dock synas
som om riksbankens arbete med sedelutgivning och makulering snarast kan
beräknas nedgå, örn 50-kronesedlar, sedan tillgängligt förråd förbrukats,
icke vidare skulle sättas i omlopp.
Fullmäktige anse det därför önskvärt, att möjlighet hålles öppen för fullmäktige
att besluta, huruvida sedlar å 50 kronor skola utgivas i fortsättningen.
Skulle det visa sig vara nödvändigt eller lämpligt att så sker, komma
fullmäktige självfallet att fortsätta — eller återupptaga — utgivningen av
sådana sedlar.
Jämlikt 7 § riksbankslagen skall sedel, som av riksbanken utgives, innehålla
förbindelse för riksbanken att vid anfordran inlösa densamma med
guldmynt enligt lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873. Sedan den 28 september
1931 har emellertid riksbanken enligt särskilda kungörelser varit
fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
med guld. Att stadgandet i 7 § — vilket är likalydande med 4 § i 1897 års
riksbankslag — det oaktat fått kvarstå oförändrat har berott på att man
icke velat vidtaga någon ändring förrän frågan om nya sedeltyper kunde
lösas.
Då såsom förut nämnts en lösning inom den närmaste framtiden torde
kunna förväntas av sist berörda fråga, anse fullmäktige att en ändring av
ifrågavarande paragraf nu bör vidtagas. Att å sedlar av ny typ intaga ut
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 50. 5
fästelse om att desamma skola av riksbanken inlösas med guld torde nämligen
icke böra ifrågakomma. I stället torde böra föreskrivas skyldighet för
riksbanken att vid anfordran inlösa sina sedlar »enligt lag». Genom en
sådan formulering blir utfästelsens reella innebörd beroende av de stadgande^
som i detta avseende gälla vid den tidpunkt, då inlösning påfordras.
Av praktiska skäl bör emellertid den föreslagna ändringen icke utgöra hinder
för riksbanken att bibehålla samma utfästelse som hittills å sina sedlar,
så länge de nuvarande sedeltyperna komma till användning. I bifogade författningsförslag
har inrymts en övergångsbestämmelse av angivna innebörd.
Vid bifall till ändringsförslaget beträffande 7 § riksbankslagen påkallas
omformulering jämväl av § 2 mom. 1 bankoreglementet. I sistnämnda författningsrum
synes vidare böra inrymmas det ovan ifrågasatta bemyndigandet
för fullmäktige att besluta, huruvida sedlar å 50 kronor och — om förslaget
till ändring av 8 § riksbankslagen godkännes — jämväl å 10 000
kronor skola utgivas.»
I samband med nu förevarande skrivelse hava fullmäktige till utskottet
överlämnat en promemoria med redogörelse för det inom riksbanken pågående
arbetet med åstadkommande av en ny sedeltyp.
Jämlikt 7 § riksbankslagen skall sedel, som av riksbanken utgives, innehålla
förbindelse för riksbanken att vid anfordran inlösa densamma med
guldmynt enligt lagen om rikets mynt den 30 maj 1873. Under hänvisning
till att riksbanken under en följd av år enligt särskilda kungörelser varit
1''ritagen från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld, hava fullmäktige
nu föreslagit sådan ändring av nyssnämnda paragraf, att däri skulle
stadgas, att sedel, som av riksbanken utgives, skall innehålla förbindelse
för riksbanken att vid anfordran inlösa densamma »enligt lag». Genom
denna formulering skulle, framhålla fullmäktige, utfästelsens verkliga innebörd
bliva beroende av de stadganden, som i detta avseende gälla vid den
tidpunkt, då inlösning påfordrades. Det är emellertid förutsatt, att den nya
formuleringen icke skulle tillämpas beträffande sedlar av den typ, som nu användes.
Genom en övergångsbestämmelse till lagen skulle riksbanken därför
förklaras oförhindrad att även efter lagändringens ikraftträdande — vilket
är avsett att äga rum den 1 januari 1939 — utgiva sedlar, innehållande förbindelse
enligt nu gällande lydelse av 7 § riksbankslagen. Den föreslagna
lydelsen av paragrafen skulle däremot få tillämpning å sedlar av den nya
typ, vilken är under utarbetande i riksbanken.
I likhet med fullmäktige finner utskottet lämpligt, att den å sedlarna för
närvarande intagna förbindelsen för riksbanken att inlösa sina sedlar med
guldmynt icke bör förekomma å den nya sedeltyp, till vilken riksbanken
inom den närmaste framtiden kommer att övergå. Utskottet har emellertid
icke ansett sig kunna tillstyrka fullmäktiges förslag, att den nuvarande
texten å sedlarna skulle ersättas med en annan text av i huvudsak samma
innebörd. Med hänsyn härtill och då det icke torde vara erforderligt, att
liksbankens sedlar innehålla någon särskild betalningsutfästelse eller eljest
Utskottet.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
någon förklaring rörande sedlarnas karaktär — en dylik förklaring lärer
i varje fall icke kunna innefatta annat än en hänvisning till gällande bestämmelser
om sedelutgivningen — vill utskottet efter samråd med riksbanksledningen
föreslå, att å de nya sedlarna icke intages någon som helst
text i sådant avseende, varom här är fråga. I enlighet härmed förordar utskottet,
att nuvarande 7 § riksbankslagen ävensom § 2 mom. 1 bankoreglementet
upphöra att gälla. Den av fullmäktige föreslagna övergångsbestämmelsen
synes obehövlig.
Enligt nuvarande lydelse av 8 § riksbankslagen må riksbankens sedlar
lyda endast å fem, tio, femtio, ett hundra och ett tusen kronor; dock må
riksbanken under vissa angivna förhållanden utgiva sedlar å en krona. Fullmäktige
hava framhållit, att enligt den tolkning, som givits nyssnämnda
författningsrum, riksbanken anses skyldig att utgiva sedlar å samtliga däri
angivna högre valörer än en krona. Fullmäktiges föreliggande förslag beträffande
8 § riksbankslagen innebär, att till nyssnämnda i paragrafen uppräknade
högre valörer skulle fogas valören tio tusen kronor. Det skulle
dock ankomma på fullmäktige att bestämma, huruvida sedlar av denna
storlek skola utgivas. Stadgande härom skulle emellertid icke inflyta i
8 § riksbankslagen utan i § 2 mom. 1 bankoreglementet. Fullmäktige
ifrågasätta därjämte, huruvida sedlar å femtio kronor alltjämt böra utgivas.
Enligt fullmäktiges mening borde det överlåtas på fullmäktige att
bestämma om utgivningen av sistnämnda sedlar. Stadgande härom skulle
emellertid icke intagas i 8 § riksbankslagen utan i nyssnämnda paragraf
i bankoreglementet. Fullmäktiges förslag avser alltså, att 8 § riksbankslagen
skulle — frånsett tillägget örn en ny sedelvalör å tio tusen kronor
— bibehållas oförändrad men att i bankoreglementet skulle införas en
föreskrift av innehåll, att riksbanken skall utgiva sedlar å fem, tio, ett
hundra och ett tusen kronor samt md jämväl, där så prövas lämpligt, utgiva
sedlar å femtio och tio tusen kronor. Genom denna anordning skulle
i bankoreglementet inrymmas närmare föreskrifter rörande tillämpningen av
8 § riksbankslagen. Av praktiska skäl synes det emellertid utskottet lämpligare,
att 8 § riksbankslagen så ändras, att den uttömmande reglerar frågan
örn sedelvalörerna.
Beträffande förslaget om införande av sedelvalörer å tio tusen kronor
framgår av fullmäktiges skrivelse, att behov av sedlar å detta belopp förefinnes,
särskilt från affärsbankernas sida. Med hänsyn härtill har utskottet
icke velat motsätta sig en ändring av 8 § riksbankslagen, varigenom möjlighet
öppnas för riksbanken att, då fullmäktige så pröva lämpligt, utgiva
sedlar å nämnda valör.
Vidkommande härefter den av fullmäktige gjorda framställningen, att
fullmäktige skulle erhålla befogenhet att pröva och avgöra, huruvida sedlar
å femtio kronor skola utgivas av riksbanken, hava visserligen i fullmäktiges
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
7
skrivelse vissa skäl anförts för en indragning av ifrågavarande sedel. Utskottet
är emellertid icke övertygat, att denna sedelvalör, som icke kan frånkännas
betydelse för den allmänna penningrörelsen, skulle utan olägenhet
kunna avvaras. På grund härav finner utskottet sig böra avstyrka, att en
ändring vidtages i nu gällande bestämmelser om utgivningen av sedlar å
femtio kronor.
Med hänsyn till den ställning utskottet i det föregående intagit till frågan
örn formen för meddelande av föreskrifter om sedelvalörerna, synes i 8 §
riksbankslagen uttryckligen böra angivas riksbankens nuvarande skyldighet
att utgiva därstädes nu uppräknade sedlar å högre valörer än en krona
ävensom den ovan förordade rättigheten för riksbanken att utgiva sedlar å
tio tusen kronor. I anslutning härtill föreslår utskottet, att i nämnda paragraf
stadgas, att riksbanken skall utgiva sedlar å fem, tio, femtio, ett hundra
och ett tusen kronor samt att riksbanken jämväl må, när fullmäktige så
pröva lämpligt, utgiva sedlar å tio tusen kronor.
Av det anförda framgår, att utskottet icke tillstyrker det av fullmäktige
ifrågasatta tillägget till § 2 mom. 1 bankoreglementet, vilket moment alltså
med hänsyn till vad utskottet föreslagit vid behandlingen av 7 § riksbankslagen
bör utgå. I samband härmed böra momenten 2—4 i nämnda paragraf
omnumreras till 1—3 samt i nuvarande mom. 2 orden »Å sedlarna»
utbytas mot orden »Å de sedlar, som riksbanken utgiver». Den av utskottet
ifrågasatta ändringen av § 2 bankoreglementet torde i likhet med ovanberörda
ändringar i riksbankslagen böra tillämpas från och med den
1 januari 1939.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må
A) för sin del antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1934
(nr 437) för Sveriges riksbank.
Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 30 juni 1934 för
Sveriges riksbank skall upphöra att gälla samt att 8 § samma
lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
8 §•
Riksbanken skall utgiva sedlar å fem, tio, femtio, ett
hundra och ett tusen kronor samt må jämväl, där fullmäk
-
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
fige så pröva lämpligt, utgiva sedlar å tio tusen kronor.
Därjämte må, örn till följd av inträffade utomordentliga
omständigheter behovet av skiljemynt stegrats, Konungen,
där så prövas nödigt, efter framställning av fullmäktige i
riksbanken, medgiva riksbanken att utgiva sedlar å en krona,
skolande emellertid dylika sedlar, så snart ske kan, ur
den allmänna rörelsen indragas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.
B) besluta, att § 2 bankoreglementet skall från och med
den 1 januari 1939 erhålla följande ändrade lydelse:
§ 2.
Mom. 1. Å de sedlar, som riksbanken utgiver, anbringas
genom tryck namnteckningar av fullmäktig, den av fullmäktige
utsedde suppleanten för förste deputeraden eller
tjänsteman, två i förening.
Mom. 2. Riksbanken är skyldig att, när så påfordras, vid
sitt huvudkontor inlösa sina sedlar efter den grund, Konung
och riksdag fastställt.
Mom. 3. Inlösen av bristfälliga och förslitna sedlar samt
ersättning för helt förstörda sedlar äga fullmäktige att medgiva
med hänsyn till föreliggande skäl och omständigheter.
Stockholm den 12 maj 1938.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Holmström, Friggeråker,
Bjurström, Nilsson i Mölndal, Sundvik* och Lindbärg*;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman*,
Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman*, Andersson i Munkaljungby* och
Johansson i Djursnäs.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bankoutskottets utlåtande Nr 50.
9
Bilaga A.
Förslag
till
lag örn ändrad lydelse av 7 och 8 §§ lagen den 30 juni 1934
(nr 437) för Sveriges riksbank.
Härigenom förordnas, att 7 och 8 §§ lagen den 30 juni 1934 för Sveriges
riksbank skola erhålla följande ändrade lydelse.
7 §■
Sedel, som av riksbanken utgives, skall innehålla förbindelse för riksbanken
att vid anfordran inlösa densamma enligt lag.
8 §•
Riksbankens sedlar må lyda endast å fem, tio, femtio, ett hundra, ett
tusen och tio tusen kronor; dock må--— rörelsen indragas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939, dock att vad i 7 § stadgas
icke skall utgöra hinder för riksbanken att även efter nämnda dag utgiva
sedlar, innehållande förbindelse, som omförmäles i sagda paragraf enligt
nu gällande lydelse.
é
Bilaga B.
Förslag till ändrad lydelse av § 2 mom. 1 bankorcglemcntet.
§ 2.
Mom. 1. Riksbanken skall utgiva sedlar å fem, tio, ett hundra och ett
tusen kronor samt må jämväl, där så prövas lämpligt, utgiva sedlar å femtio
och tio tusen kronor.
Texten å de sedlar, som riksbanken utgiver, skall lyda sålunda:
»Sveriges riksbank inlöser vid anfordran denna sedel å 00 kronor enligt
lag.»
Bihang till riksdagens protokoll 11)38. 8 saini
Nr 49.....50
2