Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

15

Nr 46.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till sjömanshusen m. m., i vad avser pensionsoch
understödsväsendet för sjöfolk samt anslag under
elfte huvudtiteln.

I innevarande års statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkt 54,
samt elfte huvudtiteln, punkterna 23—26) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1938/1939
beräkna dels till ersättning åt sjömanshusen ett anslag av 356 000 kronor,
dels ock till förbättring av pensioneringen inom fjärde klassen vid handelsflottans
pensionsanstalt ett förslagsanslag av 38 400 kronor, till förbättring
av pensioneringen inom de tre första klasserna vid anstalten ett anslag av
116 300 kronor, till tilläggspensioner under år 1938 åt pensionstagarna vid
anstalten ett förslagsanslag av 164 300 kronor och till förvaltningsbidrag åt
anstalten ett anslag av 6 100 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 25 februari 1938 dagtecknad proposition
nr 210, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för samma dag föreslagit riksdagen att
dels såsom Bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader för budgetåret
1938/1939 under tionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 356 000 kronor;

dels godkänna det av föredragande departementschefen förordade förslaget
till pensions- och understödsväsende för sjöfolk ävensom bemyndiga
Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig
överensstämmelse med grundlinjerna för samma förslag;

dels ock för budgetåret 1938/1939 under elfte huvudtiteln anvisa
till Handelsflottans pensionsanstalt: Förbättring av pensioneringen inom
fjärde klassen ett förslagsanslag av 35 000 kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Förbättring av pensioneringen inom
de tre första klasserna ett anslag av 31 000 kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Tilläggspensioner under januari 1938
—februari 1939 ett förslagsanslag av 146 000 kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Uppfkittning av vissa pensionstagare
från tredje till andra klassen ett förslagsanslag av 5 000 kronor samt

till Handelsflottans pensionsanstalt: Förvaltningsbidrag ett anslag av
1 500 kronor.

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

Ifrågavarande proposition har hänvisats till bankoutskottet, såvitt angår
pensions- och understödsväsendet för sjöfolk samt anslag under elfte huvudtiteln.

Beträffande motiveringen för berörda förslag hänvisas, i den mån redogörelse
härför icke lämnas i det följande, till propositionen nr 210.

Enligt gällande sjömanshusförordning hava sjömanshusen till ändamål
bland annat att bereda understöd åt såväl sjömän som änkor och barn efter
sjömän.

Sjömanshusens viktigaste inkomster utgöras av tonavgifter, hyresavgifter,
botes- och vitesmedel, som jämlikt särskilda bestämmelser kunna tillfalla
sjömanshusen, räntor å egna fonder samt anslag av statsmedel.

Tonavgift skall erläggas för fartyg, som avgår från Sverige till utrikes
ort, och utgår om fartyget är svenskt eller tillhör främmande nation, i vars
hamnar svenska fartyg behandlas lika med samma nations egna, med fem
öre men i annat fall med åtta öre för varje fullt ton av fartygets avgiftspliktiga
dräktighet. Hyresavgift skall vid avmönstring från svenskt fartyg,
å vilket besättning påmönstrats för utrikes fart, erläggas av befälhavare samt
av var och en av besättningen med en procent av deras under tiden från
påmönstringsdagen förtjänta lön eller hyra.

Vad angår sjömanshusens understödjande verksamhet är jämlikt sjömanshusförordningen
sjöman, som är eller varit inskriven vid sjömanshus
och erlagt hyresavgift, därest han under anställning å svenskt fartyg
ådragit sig sådan kroppsskada eller sjuklighet eller ock iråkat den ålder -domsbräcklighet, att han ej vidare kan göra sjötjänst, och örn han är i torftiga
omständigheter, berättigad att från det sjömanshus han tillhör eller
senast tillhört erhålla ett efter hans nödtorft och sjömanshusets tillgångar
lämpat årligt understöd.

Änka och barn efter sjöman, som innehaft eller kunnat erhålla understöd
eller som avlidit under utövningen av sitt yrke, äga ock, där de äro i torftiga
omständigheter, att från det sjömanshus mannen eller fadern senast
tillhört åtnjuta ett efter deras nödtorft och sjömanshusets tillgångar lämpat
årligt understöd.

Förutom denna på behovsprövning grundade understödsverksamhet finnes
sedan gammalt en reglementsenligt ordnad pensionering för sjöfolk,
vilken utövas genom handelsflottans pensionsanstalt, som för sin verksamhet
åtnjuter understöd av statsmedel i form av olika riksstatsanslag å elfte
huvudtiteln. Vederbörande sjöman är — oberoende av sin ekonomiska ställning
— berättigad till erhållande av pension från anstalten, därest han uppfyller
vissa villkor beträffande ålder och tjänstgöring. Pensionerna åsyfta
allenast ålderdomsförsörjning för sjömännen själva.

Pensionsanstalten förvaltas av en direktion, som har sitt säte i Stockholm.

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

17

Villkoren för pensions erhållande äro med visst undantag beträffande
den, som gjort sig skyldig till rymningsbrott, alt hava uppnått 55 års ålder
samt att hava varit 25 år inskriven å svenskt sjömanshus och tillbragt denna
tid huvudsakligen i tjänstgöring under utrikes sjöfart med svenskt handelsfartyg
eller såsom förhyrd å svenskt örlogsfartyg. Vederbörande har ansetts
berättigad till pension, om han under de 25 år, han varit inskriven å sjömanshus,
tjänstgjort i utrikes sjöfart under 17 års tid sammanlagt minst
150 månader.

Pensionstagarna indelas i fyra klasser, nämligen:

första klassen, bestående av fartygsbefälhavare, som avlagt sjöofficerseller
sjökaptensexamen av första klassen,

andra klassen, bestående av fartygsbefälhavare med sjökaptensexamen av
andra klass,

tredje klassen, bestående av oexaminerade befälhavare, styrmän och ångmaskinister,
samt

fjärde klassen, bestående av övrigt sjöfolk och eldare å ångfartyg.

Ordinarie pensionsrummens antal uppgår till 260 i en var av de tre första
klasserna och 1 560 i fjärde klassen. Pensionsbeloppen äro, inräknat pensionsförbättring
och tilläggspension, 240 kronor i första klassen, 180 kronor
i andra klassen, 150 kronor i tredje klassen och 135 kronor i fjärde klassen.

Genom beslut den 15 juni 1934 uppdrog Kungl. Majit åt kommerskollegium
att med biträde av sakkunniga verkställa utredning i fråga örn sjömanshusens
organisation och därvid bland annat undersöka och överväga
frågan örn sjöfolkets pensionering. De sakkunniga hava den 30 december
1937 till kommerskollegium överlämnat en promemoria nied utredning och
förslag i ämnet, vilken promemoria av kommerskollegium med eget utlåtande
jämte infordrade yttranden den 15 februari 1938 överlämnats till
Kungl. Majit.

Här nedan lämnas en kortfattad redogörelse för den av de sakkunniga
verkställda utredningen, i vad den avser pensions- och understödsväsendet
för sjöfolk.

De sakkunniga hava anfört bland annat följande:

Den på behovsprövning grundade understödsverksamheten genom sjömanshusen,
i varje fall såvitt anginge sjöfolket självt, vore varken tidsenlig
eller baserad på riktiga principer. Ett stort flertal av det hyresavgiftsbetalande
sjöfolket, nämligen de, som vid slutad tjänstgöring till sjöss icke befunne
sig i torftiga omständigheter kunde sålunda icke för egen del erhålla
någon valuta för sina avgifter. Utredningen hade därför inriktats på överväganden
huruvida icke nämnda understödsverksamhet borde omläggas till
en mera pensionsbetonad sådan inom ramen för nuvarande anordningar
— nu utgående ton- och hyresavgifter och i huvudsak nu förefintliga organisatoriska
anordningar.

De sakkunniga förordade för sin del, att behovsprincipen beträffande sjö Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 44—46''. 2

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

männen själva avfördes från tillämpning, med ett obetydligt undantag, nämligen
i fråga örn invalida personer, vilka icke uppnått pensionsåldern, där
det syntes ogörligt att för närvarande frångå kravet på behovsprövning.

Den nuvarande understöds- och pensioneringsverksamheten till sjömännens
förmån utövades genom tvenne institutioner: sjömanshusen och handelsflottans
pensionsanstalt. De från den sistnämnda institutionen utgående
pensionerna vore icke förenade med något villkor om att pensionstagaren
skulle befinna sig i behövande omständigheter. Då det nu förutsattes,
att behovsprincipen, vad sjömännen själva beträffade, i huvudsak
skulle frångås, syntes det vara naturligt, att pensionerna från handelsflottans
pensionsanstalt inordnades i det nya pensionssystemet, varvid denna
anstalt gjordes till bärare av sjömännens egen pensionering. Däremot syntes
sjömanshusens understödsverksamhet till sjömäns efterlevande böra fortsättas
i ungefär samma omfattning som nu, dock att understöden till barn
efter sjömän successivt avvecklades. Vad anginge barn under 16 år, till vilka
understöd från sjömanshusen för övrigt endast i ringa omfattning utginge,
syntes behovet av dylika understöd nämligen väsentligt hava bortfallit i och
med genomförandet av den från 1938 års utgång gällande lagen örn barnbidrag.
Beträffande äldre, invalida barn till sjömän, i allmänhet relativt
ålderstigna döttrar, syntes, med den numera genomförda förbättrade folkpensioneringen,
icke på långt när samma understödsbehov föreligga som
tidigare, varför jämväl till denna grupp av personer nya understöd från sjömanshusen
knappast syntes böra beviljas.

I pensionsordningens slutliga utformning förutsattes den de hittillsvarande
understöden från sjömanshusen och pensionerna från handelsflottans pensionsanstalt
ersättande pensioneringen av sjömännen skola grundas på de
hyresavgifter, de under sin tjänstgöring erlagt. Dessa hyresavgiftspensioner
skulle sedan av andra tillgängliga medel förstärkas med hänsyn tagen till
vederbörandes seglationstid. Denna förstärkning skulle dels utgöra en med
den sökandes seglationstid stigande procent av hyresavgiftspensionen, dels
utgöra ett av hyresavgiftspensionen oberoende, endast av seglationstiden
avhängigt ytterligare fast tillägg till den sålunda förhöjda hyresavgiftspensionen.

Den slutliga pensionsordningen kunde emellertid endast successivt förverkligas,
nämligen i den mån sjömän, som under hela sin tjänstgöringstid
erlagt hyresavgifter efter det att föreliggande förslag trätt i kraft, inträdde i
pensionsåldern. Det förutsattes sålunda en relativt lång övergångstid, under
vilken pensionsväsendet stegvis utvecklades från ett utgångsläge, som måste
utformas i närmaste anknytning till nu rådande pensions- och understödslörhållanden.

Detta utgångsläge skulle, i anslutning till vad förut sagts örn behovsprin
cipens frångående, innebära en utbyggnad av handelsflottans pensionsanstalt
alt omfatta även dem, vilkas seglationstid i svensk utrikes fart uppginge till
lägst 120 månader. Systemet med ett visst antal pensionsrum skulle, som föråldrat,
avskaffas och pension skulle utgå från vissa fixerade pensionsåldrar:
för befälhavare med sjökaptens- eller styrmansexamen 60 år, för styrmän
och maskinister 57 år och för övriga 55 år.

Liksom nu vore fallet i handelsflottans pensionsanstalt skulle i utgångsläget
ett system med fyra pensionsklasser bibehållas, med samma pensionsbelopp
efter intjänta 150 seglationsmånader som nu. För den, som intjänt
120 men ej 150 seglationsmånader i utrikes sjöfart å svenska handelsfartyg,

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

19

skulle pensionen i varje klass, då seglationstiden vore 120 månader, utgå med
förslagsvis % härav för att sedan successivt stiga och vid 150 månaders segIationstid
uppnå det nyssnämnda maximibeloppet. I samband härmed borde
en viss lämplig omreglering ske beträffande klassernas omfattning. Förslagsvis
borde övermaskinister överföras från tredje klassen till den andra.

De nuvarande pensions- respektive understödstagarnas förmåner torde till
en början böra lämnas oförändrade. Dock syntes en successiv reglering böra
bringa dem till överensstämmelse med normalreglerna, i den mån så prövades
lämpligt och full översikt vunnes örn de därmed förenade kostnaderna.

För närvarande utginge i ett ganska stort antal fall till samma person
såväl pension från pensionsanstalten som understöd från sjömanshus. I de
fall, då detta redan skedde, torde ändring icke böra vidtagas i de utgående
beloppen, men efter en centralisering av hela pensionsväsendet kunde nya
fall av dylik dubbelpensionering icke förekomma.

Efter pensionsordningens slutliga genomförande skulle för sjömännen
själva gälla, att pensionen, härrörande av hyresavgifterna, d. v. s. sjömännens
egna bidrag, skulle vara en individuell, försäkringstekniskt avvägd
motsvarighet till dessa avgifter. Dock syntes böra bestämmas, att en person,
som avginge så tidigt som före fyllda 25 år, icke borde äga någon pensionsrätt,
grundad på erlagda hyresavgifter. För förstärkningen av dessa pensioner
skvdle sedermera anlitas medel, som av tonavgifter eller övriga inkomstkällor
stöde lill den pensionsbeviljande institutionens disposition. Den procentuella
förhöjningen av hyresavgiftspensionen skulle fastställas i proportion
till antalet seglationsmånader i utrikes fart med svenska handelsfartyg
under tiden mellan fyllda 25 år och fastställd pensionsålder. Härvid
.skulle emellertid ett sammanlagt högsta antal seglationsmånader av
180 få medräknas, varav högst 30 seglationsmånader under varje femårsperiod.
För att åstadkomma den lämpliga proportionen i nyssnämnda kostnader
mellan befäl och manskap torde böra så förfaras, att endast den
del av hyresavgiftspensionen kunde bliva föremål för förhöjning, som härrörde
från avgifter upp till ett sammanlagt högsta belopp av 75 kronor för
varje femårsperiod intill pensionsåldern.

För att den nuvarande understödsnivån skulle kunna uppnås måste härtill
läggas ett ytterligare tillägg, vilket av ekonomiska skäl måst inskränkas
lill personer med lägst 120 månaders seglationstid. Detta tillägg torde böra
uppgå till 75 kronor per år vid 150 månaders seglationstid. Vid 120 månaders
seglationstid torde det lämpligen böra sättas till 50 kronor per år,
och vid mellanliggande seglationstider utmätas i proportion till de nyssnämnda
beloppen.

De sakkunniga beräknade att den föreslagna omläggningen av pensioneringen
.skulle öka antalet pensionärer med omkring 000 å 1 000. För pensionsordningens
genomförande beräknade de sakkunniga en övergångstid av
30 år. Handhavandct av den föreslagna sjömatispensioneringen borde enligt
de sakkunnigas mening centraliseras till handelsflottans pensionsanstalt.

Vidare hava de sakkunniga framhållit, att det planerade reformprogrammet
icke kunde tillfredsställande finansieras med nuvarande tillgångar, varför
staten lill underlättande av programmets genomförande borde lämna eli
ärligt ytterligare bidrag, av de sakkunniga uppskattat lill 200 000 kronor.

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

De sakkunniga hava slutligen framlagt ett alternativt förslag om temporär
pension för manskap från pensionsåldern till 67-årsåldern och i sådant avseende
anfört följande:

De föreslagna pensionerna hade förutsatts utgå under pensionstagarens
hela livstid. Det syntes emellertid med styrka kunna ifrågasättas, huruvida
icke för meniga sjömän ett annat förfaringssätt ur såväl enskild som social
synpunkt skulle vara det mest önskvärda. Då en sjöman lämnade sin tjänst,
icke sällan till följd av nedsatta krafter eller annan minskad lämplighet för
sjön, hade han, särskilt örn han närmade sig den föreslagna pensionsåldern,
ofta svårt att anpassa sig efter sina nya levnadsbetingelser och att
erhålla en mot hans färdighet passande sysselsättning. Det vore därför
önskvärt att han vid denna ålder erhölle ett så kraftigt understöd som möjligt,
kraftigare än den relativt ringa pension, som enligt det föregående kunde
komma att utgå. Detta skulle tilläventyrs kunna ske örn man beaktade, att
han från 67 års ålder bleve berättigad till folkpension, i regel omfattande
tilläggspension. Man kunde därför låta den efter förenämnda förslag utgående
pensionen bliva begränsad att utgå endast intill 67 års ålder, varigenom
den naturligtvis skulle kunna i motsvarande mån ökas. I stället för en livstidspension
av exempelvis 130 kronor från 55 år skulle sålunda kunna meddelas
en temporär pension mellan 55 och 67 år av 214 kronor per år, innebärande
en höjning av c:a 65 procent.

Kommerskollegium har tillstyrkt de sakkunnigas förslag och jämväl biträtt
vad de sakkunniga alternativt förordat med avseende å en temporär
pension för manskap från pensionsåldern till 67-årsåldern. De föreslagna
nya pensionsanordningarna har kollegium förordat att träda i kraft från
och med ingången av budgetåret 1939/1940.

Kollegium har vidare i likhet med de sakkunniga ansett att övermaskinister
borde överföras från tredje till andra klassen. Med övermaskinister
syntes enligt kollegii mening även böra avses sådana maskinister, som avlagt
maskinistexamen av Ira klass enligt äldre bestämmelser, varjämte med
övermaskinister borde likställas sådana förste styrmän, som avlagt sjökaptensexamen.
Kostnaderna för den sålunda ifrågasatta överflyttningen uppskattade
kollegium till ett belopp av 5 000 kronor för år.

Vidkommande det nuvarande förslagsanslaget å 125 000 kronor för beredande
av tilläggspensioner åt pensionstagarna vid handelsflottans pensionsanstalt
har kollegium anfört följande:

I avseende å användningen av ifrågavarande anslag hade anstaltens direktion
bemyndigats att till en var, som i enlighet med bestämmelserna i anstaltens
reglemente och direktionens därå grundade beslut under respektive
kalenderår eller någon del därav uppbure pension från anstalten, utbetala
tilläggspension med vissa belopp. Då grundpensionerna, vilka i enlighet med
§ 11 i anstaltens reglemente utbetalades i efterskott för nästförflutna halvår,
den 1 mars respektive den 1 september, liksom tilläggspensionerna å 30 kronor
till pensionärer i fjärde klassen, grundade sig på anslag »för budgetår»,
hade nu angivna skiljaktigheter med avseende å de tidsperioder, till vilka de

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

21

olika delarna av pensionerna hänförde sig, föranlett, att de budgetår avseende
pensionsbeloppen i sin helhet utbetalades den 1 september för tiden
mars— augusti (6 månader) och den 1 mars för tiden september—februari
(0 månader), medan här avsedda tilläggspensioner utbetalades den 1 september
för tiden januari—augusti (8 månader) och den 1 mars för tiden september—december
(4 månader). Denna förskjutning vore ägnad att vålla expeditionella
besvärligheter, vartill bomme, att vid själva övergången till ett
nytt pensioneringssystem, sådant som det förut förordade, det måste vara
ägnat att bereda större reda i systemet, örn de olika delarna av pensionerna
löpte jämsides.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts förordade kommerskollegium,
att anslaget till tilläggspensioner för budgetåret 1938/1939 uppräknades från
125 000 kronor med i runt tal 21 000 kronor, avseende tilläggspensioner
jämväl för månaderna januari och februari 1939 till 146 000 kronor.

Slutligen Ilar kommerskollegium erinrat, att genom den ifrågavarande
omläggningen av pensionsväsendet på förevarande område komme handelsflottans
pensionsanstalts arbetsuppgifter att väsentligt utvidgas, vilket i sin
tur måste medföra att ökat förvaltningsbidrag ställdes till anstaltens förfogande.
Denna fråga torde emellertid icke behöva i nu förevarande sammanhang
avgöras, utan syntes kunna anstå till nästkommande års riksdag.

Föredragande departementschefen har anfört huvudsakligen följande.

Det syntes departementschefen lämpligt, att, inom nuvarande anordningars
ram, en rationalisering av det för sjöfolket gällande pensions- och understödsväsendet
komme till stånd. Det föreliggande förslaget hade, med
enstaka undantag, tillstyrkts av dem som yttrat sig i ämnet. För egen del
hade departementschefen funnit detsamma vara till sina huvudgrunder väl
avvägt. Detaljspörsmålen torde det icke vara nödvändigt att i detta sammanhang
taga ställning till. Med hänsyn till den motivering, som förebragts
av de sakkunniga och kommerskollegium, ansåge departementschefen jämväl
förslaget om temporär pension i vissa fall för manskap, gällande allenast
till fyllda 67 år, böra godtagas.

De föreslagna nya anordningarna beträffande pensions- och understödsväsendet
torde höra träda i tillämpning först från och med den 1 juli 1939.
De sakkunniga hade vid sina beräkningar utgått från, att för ändamålet
skulle av statsmedel tillskjutas ett extra bidrag av 200 000 kronor årligen.
Då anslaget i fråga vore nödvändigt för genomförande av en pensionering
enligt de förordade riktlinjerna även med förhållandevis blygsamma belopp
ville departementschefen icke ställa sig avvisande mot den föreslagna medelsanvisningen.
Beloppet torde icke behöva utanordnas förrän från och
med budgetåret 1939/1940.

Departementschefen tillstyrkte dels att övermaskinister och med dem likställda
samt förste styrmän med sjökaptensexamen vid ^anordning av pensioner,
som ägde rum efter den 1 juli 1938, skulle anses tillhöra andra klassen
i det för anstalten fastställda reglementet, samt att för detta ändamål
beräknades eli belopp av 5 000 kronor, dels ock att det å löpande års riksstat
för tilläggspensioner avsedda förslagsanslaget å 125 000 kronor för nästa
budgetår höjdes till 146 000 kronor för beredande av tilläggspensioner åt

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

Utskottet.

pensionstagarna vid anstalten ej blott under 1938 utan jämväl under tiden
januari—februari 1939. I övrigt syntes anledning ej föreligga att för nästkommande
budgetår frångå den beräkning av anslagen för handelsflottans
pensionsanstalt, som för innevarande budgetår tillämpats. Departementschefen
förordade alltså, att de olika under rubriken Handelsflottans pensionsanstalt
uppförda anslag, vilka i riksstatsförslaget allenast beräknats,
för budgetåret 1938/1939 upptoges med följande belopp: förslagsanslaget till
förbättring av pensioneringen inom fjärde klassen med 35 000 kronor, anslaget
till förbättring av pensioneringen inom de tre första klasserna med
31 000 kronor, förslagsanslaget till tilläggspensioner åt pensionstagarna med
146 000 kronor och anslaget till förvaltningsbidrag med 1 500 kronor. Det
för uppflyttning av vissa pensionärer från tredje till andra klassen erforderliga
beloppet å 5 000 kronor torde böra anvisas såsom särskilt förslagsanslag.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t, att därest riksdagen godtoge här
förordade förslag till ordnande av pensions- och understödsväsendet för sjöfolk,
sedan detaljbestämmelserna ytterligare prövats meddela de föreskrifter,
som funnes erforderliga för förslagets genomförande.

Den i detta ärende förebragta utredningen har övertygat utskottet om
lämpligheten av att den nuvarande behovsprövningen — vilken hittills varit
utslagsgivande för rätten till understöd från sjömanshusen — i princip
övergives samt att den vid de olika sjömanshusen bedrivna understödsverksamheten
samordnas med verksamheten vid handelsflottans pensionsanstall
till en på mera försäkringstekniska grunder baserad pensionering. Allenast
beträffande sjömäns efterlevande skulle sjömanshusens understödsverksamhet,
sedan den nya ordningen trätt i tillämpning, bibehållas.
Med anledning bland annat av ikraftträdandet av lagen om barnbidrag skulle
dock understöd till barn efter sjöman successivt avvecklas. De huvudgrunder,
som i den föreliggande propositionen angivits för pensioneringens
ordnande, hava icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet biträder
likaledes förslaget örn att sjöfolkets egen pensionering i dess helhet
överflyttas till handelsflottans pensionsanstalt. De skäl, som anförts
av de sakkunniga och departementschefen till stöd för förslaget örn temporär
pension i vissa fall för manskap, gällande allenast till fyllda 67 år, hava
förefallit utskottet bärande, varför utskottet ej har något att erinra mot
genomförandet av ett dylikt förslag.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit, att i huvudsaklig överensstämmelse
med de i förenämnda proposition angivna grundlinjerna för ordnandet
av pensions- och understödsväsendet för sjöfolk meddela erforderliga
närmare föreskrifter i ämnet.

För den nya pensionsordningens genomförande har det ansetts nödvändigt
att staten beviljar ett extra bidrag, beräknat till 200 000 kronor. Utskottet
vill i likhet med departementschefen icke ställa sig avvisande till
den föreslagna medelsanvisningen, vilken emellertid — med hänsyn till att
de nya anordningarna avses träda i tillämpning först från och med den 1
juli 1939 — icke behöver utanordnas förrän från och med budgetåret
1939/40.

Bankoutskottets utlåtande Nr A6.

23

Emot den föreslagna överflyttningen av övermaskinister m. fl. från tredje
till andra pensionsklassen i handelsflottans pensionsanstalt har utskottet ej
[leiler funnit något att invända, lika litet som att ett förslagsanslag av 5 000
kronor för detta ändamål uppföres i riksstaten.

De gjorda anslagsberäkningarna för nästa budgetår kan utskottet även i
övrigt biträda.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 210, i den del varom nu är fråga, må

l) godkänna det av föredragande departementschefen
förordade förslaget till pensions- och understödsväsendc
för sjöfolk ävensom bemyndiga Kungl. Majit att meddela
erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse
med grundlinjerna för samma förslag;

2) för budgetåret 1938/39 under elfte huvudtiteln anvisa

till Handelsflottans pensionsanstalt: Förbättring av pensioneringen
inom fjärde klassen ett förslagsanslag av 35 000
kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Förbättring av pensioneringen
inom de tre första klasserna ett anslag av 31 000
kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Tilläggspensioner under
januari 1938—februari 1939 ett förslagsanslag av
146 000 kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Uppf lyftning av vissa
pensionstagare från tredje till andra klassen ett förslagsanslag
av 5 000 kronor samt

till Handelsflottans pensionsanstalt: Förvaltningsbidrag
ett anslag av 1 500 kronor.

Stockholm den 10 maj 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Holmström*, Bjurström,
Danielsson*, Sundvik och Lindbärg*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Gustavson i Västerås, Osberg, Johansson i Djursnäs, Eriksson i Sandby och
Lundberg*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.