Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1988 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa grupper
av befattningshavare.
I en den 3 mars 1938 dagtecknad proposition nr 256, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i
huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande departementschefen
förordade grunder,
dels utfärda bestämmelser angående delaktighet i statens pensionsanstalt
för vissa sjukgymnaster ävensom angående familjepensionsrätt i pensionsanstalten
för vissa befattningshavare vid polisväsendet,
dels ock träffa överenskommelse örn statens övertagande av kungl, hovkapellets
pensionsinrättning ävensom utfärda bestämmelser angående delaktighet
i statens pensionsanstalt för befattningshavare vid hovkapellet och
meddela de beslut i övrigt, som må föranledas av övertagandet.
Beträffande motiveringen för de sålunda framställda förslagen får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
1. Delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa sjukgymnaster.
Sedan fråga blivit väckt örn beredande av delaktighet i statens pensionsanstalt
för i viss allmän eller enskild tjänst anställda sjukgymnaster, har
inom finansdepartementet upprättats en promemoria för frågans närmare
bedömande. I nämnda promemoria har ifrågasatts delaktighet i statens pensionsanstalt
för kvinnlig sjukgymnast, anställd vid länslasarett eller på likartat
sätt anordnad sjukvårdsinrättning, vilken äges och helt eller delvis underhålles
av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, även om inrättningen
är att hänföra till sjukstuga, ävensom för dylik sjukgymnast vid för
sjukgymnastik och massage inrättad poliklinik, vilken äges och helt eller
delvis underhålles av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, eller
vid statsunderstödd vanföreanstalt, allt under förutsättning att befattningen
för sjukgymnasten utgör huvudsaklig sysselsättning. Befattning såsom sjukBihang
till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 43.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
gymnast skulle ej kunna förenas med pensionsrätt, om icke den dagliga arbetstiden
i befattningen uppginge till minst fem timmar och slutårsavlöningen
till minst 2,500 kronor, värde å naturaförmåner däri inräknat. Tjänstepensionsunderlaget
skulle vara detsamma som för sjuksköterskor, nämligen
1,560 kronor. Pensionsåldern skulle vara 60 år och för hel pension skulle
erfordras 30 tjänstår. I anslutning till vad sålunda föreslagits har i förenämnda
promemoria anförts i huvudsak följande:
Enär för befattning av förevarande slag minimiårsavlöning icke finnes
fastställd i författning, kan reglementet för pensionsanstalten jämlikt i § 5
intagen huvudregel icke bliva gällande för nu avsedd sjukgymnast med
mindre befattningen reglerats av huvudmannen och pensionsanstalten bifallit
huvudmannens framställning om befattningens förenande med pensionsrätt
för innehavaren. Då de anstalter, vid vilka de till erhållande av pensionsrätt
ifrågasatta sjukgymnasterna äro anställda, stå under tillsyn av medicinalstyrelsen,
torde böra uppdragas åt medicinalstyrelsen att godkänna
ifrågavarande reglering.
Den ifrågasatta omfattningen av pensionsrätten skulle komma att avse de
sjukvårdsinrättningar, som omförmälas i § 60 mom. 1 a) pensionsanstaltens
reglemente, med tillägg av därstädes undantagna sjukstugor och i § 60 mom.
2 omförmälda till sanatorier ej hänförliga sjukhus. Dock synes erforderligt,
att därest sjukgymnaster, anställda vid i sistnämnda moment avsedda akademiska
sjukhuset i Uppsala, i likhet med därstädes anställda sjuksköterskor
skola anslutas till statens pensionsanstalt, detta sjukhus särskilt nämnes
i reglementet. Utöver sjukgymnaster vid nyss angivna sjukvårdsinrättningar
synas sjukgymnaster vid fristående polikliniker för sjukgymnastik
ävensom statsunderstödda vanföreanstalter böra kunna bliva delaktiga i pensionsanstalten.
Därest såsom förutsättning för pensionsrätt uppställes krav på dels en
daglig arbetstid av minst fem timmar och dels en slutårsavlöning av minst
2,500 kronor, skulle pensionsrätten genast komma att omfatta ett antal av
53 sjukgymnaster och efter erforderlig löneförhöjning ytterligare 28, tillsammans
således 81 gymnaster förutom de vid vanföreanstalterna anställda.
Medräknas vanföreanstalternas sjukgymnaster synes man under den närmaste
tiden knappast behöva räkna med större anslutning än av 90 sjukgymnaster.
Beträffande pensionsavgiftens storlek ifrågasättes för sjukgymnaster en
avgiftssats av 5 procent.
I fråga om beräkningen av kostnaderna för genomförande av den ifrågasatta
pensioneringen framhålles i promemorian bland annat följande:
Örn pensioneringen antages komma att omfatta 100 sjukgymnaster, skulle
den på grundval av dödlighetstabellen R 32 för kvinnor och en räntefot av 3.5
procent beräknade årliga totalavgiften belöpa sig på 29,172 kronor. Härav
skulle 15,600 kronor täckas av avgifter av huvudmän och befattningshavare,
vadan det på staten ankommande årliga avgiftsbeloppet skulle uppgå till
13,572 kronor.
För retroaktiv tjänstårsberäkning och under förutsättning att möjlighet
till dylik tjänstårsberäkning fullständigt utnyttjas skulle statens kostnader
för detta ändamål motsvara ett årligt belopp å tillhopa 18,480 kronor.
Härtill skulle komma kostnaden för dyrtidstillägg beräknad till ett årligt
belopp av 5,400 kronor.
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
3
Statens pensionsanstalt Ilar i avgivet utlåtande anfört Iliand annat följande:
I
fråga om pensionsrättens omfattning ville anstalten uttala sig för att i
den ifrågasatta pensionsrätten inbegrepes såväl manliga som kvinnliga innehavare
av sjukgymnastbefattningar.
Med anledning av vad i promemorian anförts rörande sjukgymnastbefattningen
vid sjukhuset i Uppsala finge pensionsanstallen såsom sin mening
framhålla, att denna befattning borde inbegripas i pensioneringen.
Mot det föreslagna slutavlöningsbeloppet, minst 2,500 kronor, syntes intet
vara att erinra, under förutsättning att däri ej inräknades avlöning, som utginge
i form av taxa. Däremot syntes lämpligheten av att föreskriva en
minsta daglig arbetstid av visst antal timmar kunna ifrågasättas. Ansåges
den föreslagna bestämmelsen om att befattningen skulle utgöra huvudsaklig
sysselsättning för befattningshavaren böra kompletteras med en bestämmelse
örn viss minsta arbetstid, torde det vara ändamålsenligare att föreskriva,
att tjänstgöringsskyldigheten icke finge understiga exempelvis 30 timmar
i veckan.
Då nya befattningshavaregrupper inordnats i pensionsanstalten, hade staten
i regel åtagit sig en del av den pensioneringskostnad, som förorsakas av
s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning. Därvid hade i allmänhet, då pensionsrätten
varit beroende av att huvudman reglerat befattningen och gjort framställning
örn densammas förenande med pensionsrätt, såsom villkor för bidrag
av staten bestämts en viss tidsfrist, inom vilken framställning om pensionsrätt
skulle hava gjorts. Det syntes pensionsanstalten skäligt, att staten
i förevarande fall lämnade bidrag till pensioneringskostnaden enligt tidigare
tillämpade grunder, varvid, under förutsättning att de nya pensionsbestämmelserna
trädde i kraft den 1 juli 1938, nämnda tidsfrist lämpligen syntes
böra begränsas till den 1 januari 1941.
Statskontoret har icke haft annat att erinra emot vad pensionsanstalten anfört
och föreslagit än att statskontoret icke funnit sig för närvarande kunna
tillstyrka, att pensionsrätt bereddes sjukgymnast vid akademiska sjukhuset
i Uppsala.
Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:
Med hänsyn till att vård genom sjukgymnastik först under senare år kommit
till begagnande i större utsträckning inom den slutna sjukvården och
då i anledning härav sjukgymnasternas anställningsförhållanden ännu icke
vunnit full stadga, hade det synts departementschefen i viss mån tveksamt,
huruvida pensionsrätt under statens medverkan ännu borde beredas dylika
befattningshavare.
Statens pensionsanstalt och övriga i ärendet hörda myndigheter hade emellertid
tillstyrkt, att pensionsrätt bereddes sjukgymnaster i huvudsaklig överensstämmelse
nied innehållet i den inom finansdepartementet upprättade
promemorian. Jämväl enligt departementschefens mening borde pensionsrätt
medgivas i enlighet med sålunda uppdragna riktlinjer. I de delar pensionsanstaltcn
föreslagit avvikelse från vad i promemorian ifrågasatts biträdde
departementschefen i allt väsentligt pensionsanstaltens förslag. I
fråga örn omfattningen av pensionsrätten tillstyrkte departementschefen således,
att densamma, i den mån så kunde bliva aktuellt, finge avse även manlig
sjukgymnast. Beträffande de sjukvårdsinrättningar, som för nu ifrågavarande
ändamål borde kunna vinna anslutning till pensionsanstalten, förordade
departementschefen i likhet med statskontoret att akademiska sjuk
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
huset i Uppsala icke inbegrepes bland nämnda sjukvårdsinrättningar. Såsom
pensionsanstalten föreslagit syntes i särskild författning böra upptagas
de särskilda villkor, som borde uppställas för godkännande av reglering av
nu åsyftad befattning, avseende krav på legitimation såsom sjukgymnast
ävensom fordran på viss minimiavlöning och viss omfattning av tjänstgöringen.
Beträffande fordran i sistnämnda avseende förordade departementschefen,
med hänsyn till vad pensionsanstalten anfört, att densamma gåves
form av föreskrift, att tjänstgöringsskyldigheten skulle uppgå till minst 30
timmar i veckan.
Vad pensionsanstalten anfört och föreslagit i fråga örn medgivande av
lindring av förekommande engångsavgift hade icke heller givit departementschefen
anledning till erinran.
Det syntes böra få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga författningsbestämmelser.
Dessa torde böra träda i kraft den 1 juli 1938.
2. Familjcpensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare
vid polisväsendet.
Enligt lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket utgår statsbidrag
med halva kostnaden för avlöning av befattningshavare, vilken anställts
för landstingsområde eller som i egentligt polisdistrikt — d. v. s. polisdistrikt,
som omfattar landsfiskalsdistrikt eller del därav eller ock, i vissa
fall, köping — innehar eller uppehåller ordinarie befattning.
Stad, ävensom köping, som själv bekostar sitt polisväsen, äger regelmässigt
icke åtnjuta statsbidrag till polispersonalens avlöning och pensionering.
Enligt reglementet för statens pensionsanstalt kunna landsting samt polisdistrikt,
till vars polisväsen statsbidrag utgår, genom anslutning till anstalten
ordna tjänstepensionering men däremot icke familjepensionering för sina
ordinarie befattningshavare. Enligt uppgift från statens pensionsanstalt har
icke något landsting begagnat denna möjlighet. Städerna, vilka alltid bilda
eget polisdistrikt, ävensom de köpingar, som själva bekosta för köpingen
erforderlig polispersonal, kunna icke för polispersonalens pensionering ansluta
sig till statens pensionsanstalt.
Av rikets 116 städer hava 37 stycken — företrädesvis de största — egna
pensionskassor, i vilken även polispersonalen är delaktig; övriga städer ävensom
rikets köpingar äro i viss utsträckning anslutna till enskilda pensionskassor.
Av de egentliga landsbygdsdistrikten — sammanlagt något över 1,000 -—
i vilka finnas ordinarie befattningshavare till ett antal av omkring 1,300,
hava hittills 628 vunnit anslutning till statens pensionsanstalt för sammanlagt
911 befattningar. Tjänstepensionsunderlaget utgör i medeltal 1,840 kronor.
Av de distrikt, som icke anslutit sig till pensionsanstalten, hava 13 med
22 ordinarie befattningshavare ingått i vissa enskilda pensionskassor för såväl
tjänste- som familjepension. Delaktiga i familjepensionshänseende i någon
av dessa kassor äro även polismän i två landsbygdsdistrikt, som för tjänstepensioneringen
anslutit sig till statens pensionsanstalt. Övriga polisdistrikt
av nu ifrågavarande kategori eller alltså sådana, som kunnat ansluta sig till
statens pensionsanstalt, hava icke vidtagit särskild åtgärd för polispersonalens
pensionering, i anledning varav nära en tredjedel av dessa distrikts personal
saknar ordnad pensionering. Anledningen härtill torde i många fall
vara, att nuvarande ordinarie befattningshavare uppnått sådan ålder, att deras
anslutning till statens pensionsanstalt skulle medföra alltför betungande
engångsavgifter.
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
5
Sedan fråga blivit väckt örn att genom statens förorg åtgärder måtte vidtagas
för beredande åt befattningshavarna vid polisväsendet av familjepensionsrätt,
har statens pensionsanstalt den 30 december 1935 avgivit förslag
till vissa härav föranledda ändringar i anstaltens reglemente. Anstalten har
därvid framhållit, att det varit en ledande princip för anstalten, att däri delaktiga
befattningshavare skulle vara tillförsäkrade såväl tjänste- som familjepension,
och i enlighet härmed tillstyrkt, att för framtiden polismäns anslutning
till anstalten skulle vara obligatoriskt förbunden med familjepensionsrätt.
Anstalten har däremot ansett sig böra avstyrka, att möjlighet beredes
polisdistrikt att ansluta sig till anstalten enbart för familjepensionering.
Efter att hava redogjort för de bestämmelser, som vid tillämpning av de allmänna
grunderna i anstaltens reglemente skulle i familjepensionshänseende
bliva gällande för nu ifrågavarande polismän, har anstalten till behandling
upptagit vissa i samband med införandet av familjepensionering för polismän
stående särskilda frågor och därvid anfört i huvudsak följande:
Familjepensionsrätt i pensionsanstalten torde skäligen böra göras valfri för
polisman, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande redan anmälts till
tjänstepensionsrätt i anstalten. Dylik befattningshavare bör få inom viss
tid, förslagsvis ett halvt år, anmäla örn han önskar familjepensionsrätt eller
icke; dock att sålunda undantagen befattningshavare icke bör vara fritagen
från delaktighet i familjepensionshänseende längre än han kvarstår i samma
befattning.
Vid tjänstepensionsavgiftens beräkning förutsattes, att befattningshavarna
i genomsnitt skulle komma att anställas och vinna inträde i pensionsanstalten
vid 24 å 25 års ålder. Om samma antagande nu göres i fråga örn
familjepensionsavgiften, torde avgiftssatsen lämpligen böra avrundas till 15
procent. Tid, för vilken för befattningshavare vid polisväsendet erlagts avgift
till pensionsanstalten blott för tjänstepension, bör vid bestämmande av
familjepensionsbelopp få medräknas allenast i den mån engångsavgift i enlighet
med bestämmelse i reglementet erlägges för familjepension.
Å familjepensioner från statens pensionsanstalt utgår för närvarande dyrtidstillägg
av statsmedel, men anstalten anser sig ej böra föreslå, att sådant
skall utgå jämväl å pension till polismans efterlevande, detta med hänsyn
till, bland annat, att dyrtidstillägg i allmänhet ej synes utgå å de löner, som
ligga till grund för bestämmande av tjänstepensionsunderlagens och därmed
även familjepensionernas belopp.
Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:
Med hänsyn till den omfattning, vari städer ävensom köpingar, vilka själva
bekostade erforderlig polispersonal — sålunda polisdistrikt, som icke kunde
för sina befattningshavare vinna delaktighet i statens pensionsanstalt —
själva vidtagit anordningar för beredande av familjepensionsrätt för polispersonalen,
syntes särskilda åtgärder från statsmakternas sida icke påkallade
för familjepensionsfrågans ordnande inom dessa distrikt.
Vad däremot beträffade den till över 1,300 ordinarie befattningshavare
uppgående personalen vid polisdistrikten på landsbygden, vilka distrikt kunde
i statens pensionsanstalt förvärva delaktighet i tjänstepensionshänseende
för befattningshavarna, syntes ordnad familjepensionering förekomma endast
undantagsvis. Det finge anses såsom eli önskemål, att personalen i
dessa distrikt mer regelmässigt förvärvade familjepensionsrätt. För vinnande
av detta syfte torde viss statens medverkan vara erforderlig. En lämp
-
fi
Bankoutskottets utlåtande Nr 43-
lig väg syntes vara att, i enlighet med pensionsanstaltens förslag, den nuvarande
pensioneringen i anstalten utsträcktes till att omfatta även familjepensionering.
Enär delaktigheten i statens pensionsanstalt i och för sig vöre
frivillig, skulle härav icke föl ja skyldighet för polisdistrikten att ordna familjepensionering
för sin personal. Innebörden av den förordade omläggningen
skulle vara. att polismans anslutning till pensionsanstalten för framtiden
icke skulle få avse allenast tjänstepensionsrätt utan alltid måste omfatta
även familjepensionsrätt. Detta skulle även gälla beträffande av landsting
anställd polispersonal.
Härigenom skulle sannolikt med tiden familjepensionering bliva genomförd
i sådan utsträckning bland landsbygdens polispersonal, att särskild
bestämmelse örn skyldighet att tillförsäkra personalen familjepensionsrätt
icke torde påkallas. Med hänsyn härtill och på av pensionsanstalten anförda
skäl funne departementschefen sig icke böra förorda ytterligare åtgärder
för beredande av familjepensionsrätt för nu omförmälda polispersonal.
Mot vad pensionsanstalten anfört i fråga om den nämare utformningen
av den sålunda tillstyrkta anordningen hade departementschefen icke något
annat att erinra än att departementschefen — i anslutning till vad statskontoret
i avgivet yttrande ifrågasatt —- ansåge, att dyrtidstillägg borde utgå
även å familjepensionerna.
Det syntes böra ankomma å Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga förförfattningsändxångar.
Ändringarna syntes böra träda i kraft den 1 juli 1938.
3. Delaktighet i statens pensionsanstalt för befattningshavare vid hovkapellet.
Hovkapellets ordinarie personal skall för såväl tjänste- som familjepension
tillhöra »Kungl, hovkapellets pensionsinrättning (understödsförening)».
Envar, som vid hovkapellet erhåller ordinarie befattning av i gällande
stadgar för pensionsinrättningen närmare angivet slag och är svensk medborgare,
är skyldig inträda i pensionsinrättningen. Delägarna äro uppdelade
i två delägareklasser, av vilka den första klassen består av förste och andre
kapellmästare samt den andra klassen omfattar övriga delägare. För de
båda klasserna gälla olika pensions- och avgiftsbelopp.
Tjänstepension utgår antingen såsom egenpension eller såsom förtidspension.
Egenpensionen tillkommer delägare, som uppnått 50 års ålder och
tillhört pensionsinrättningen minst 25 år. Egenpensionens storlek beror på det
antal tjänstår i hovkapellet delägaren kan tillgodoräkna — därvid som ytterligare
villkor gäller, att tjänståren skola vara minst 10 — samt utgår med belopp
växlande mellan 1,600 och 2,000 kronor i första samt 1,200 och 1,600
kronor i andra delägarklassen. Pensionsbeloppet växlar i förhållande till antalet
tjänstår, och högsta pension utgår då antalet tjänstår utgör minst 25.
Första delägarklassen har allenast ett och andra delägarklassen allenast 28
pensionsrum, varför högst 29 delägare kunna samtidigt åtnjuta egenpension.
Rätt till förtidspension tillkommer delägare under vissa särskilda förhållanden.
Familjepension tillkommer med vissa begränsningar med hänsyn till tidpunkten
för äktenskapets ingående delägares änka och barn av äktenskaplig
börd, därvid regelmässigt fordras, att delägaren vid sin död tillhört pensionsinrättningen
minst 10 år. Änka äger uppbära pension så länge hon
lever ogift och barn till dess det uppnått 18 års ålder. Familjepensionens
storlek är beroende av det antal år, varunder mannen eller fadern tillhört
inrättningen och utgör i högsta delägarklassen lägst 600 och högst 960 kronor
samt i andra delägarklassen lägst 450 och högst 720 kronor. Dessa grund
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
7
belopp utgå då den avlidne efterlämnat allenast änka eller ock — då änka
ej finnes — två eller flera pensionsberättigade barn. Änka jämte ett eller
flera pensionsberättigade barn äger uppbära med 50 procent förhöjt pensionsbelopp.
Familjepension till ett ensamt barn utgår med hälften av famil
jepensionens grundbelopp.
Från och med år 1929 hava å pensionsbeloppen till samtliga pensionstagare
utgått vissa procentuella tillägg.
Till pensionsinrättningen skall delägare erlägga dels inträdesavgift med
1,600 kronor i första klassen och 1,200 i andra klassen dels ock årsavgift,
vilken senare uppgår till 180 kronor i första klassen och 144 kronor i andra
klassen.
Den 1 januari 1938 utgjorde antalet delägare i hovkapellets pensionsinrättning
84, inberäknat tjänstepensionärer. Tjänstepensionernas belopp utgjorde
under år 1937 sammanlagt 47,889 kronor, pensionstillägg icke inberäknade.
Antalet från inrättningen pensionsberättigade änkor var vid 1938
års ingång 18, till vilka under år 1937 utbetalats sammanlagt 11,970 kronor,
bortsett från pensionstillägg.
Inrättningens inkomster och utgifter under år 1937 samt tillgångar vid
samma års slut utgjorde respektive 369,962, 83,361 och 1,867,357 kronor.
I tillgångarna ingå räntebärande obligationer, vilka äro upptagna till inköpsvärdet,
1,670,923 kronor. Nuvarande börsvärde utgör omkring 1,780,000
kronor.
Staten har i viss utsträckning bidragit till kostnaderna för ifrågavarande
pensionering. Sålunda har sedan en följd av år under elfte huvudtiteln uppförts
anslag till Bidrag till kungl, hovkapellets pensionsinrättning, under senare
år utgående med 5,000 kronor. Vidare erhöll inrättningen år 1919 av
lotterimedel i runt tal 440,000 kronor, varjämte alltsedan år 1931 av lotterimedel
utgått bidrag å 10,000 kronor för år till förbättring av tjänstepensionerna.
Sedan fråga blivit väckt om vidtagande av åtgärder för åvägabringande
av förbättrade pensionsförhållanden för hovkapellets medlemmar, har statens
pensionsanstalt den 19 oktober 1937 överlämnat utredning och förslag
i ämnet och därvid tillstyrkt, att pensionsanstalten skulle, mot övertagande
av hovkapellets pensionsinrättnings tillgångar och förbindelser, omhändertaga
pensioneringen av hovkapellets medlemmar och deras efterlevande. Anstalten
har anfört bland annat följande:
De nuvarande pensionsförhållandena för befattningshavarna vid hovkapellet
kunna icke anses tillfredsställande främst på den grund, att pensionsbeloppen
icke stå i skälig relation till befattningshavarnas avlöningsförmåner
samt att rätten till s. k. egenpension är beroende av tillgången till lediga
pensionsrum.
En rationell omorganisation av pensioneringen kan emellertid icke genomföras
med mindre ökade statliga bidrag till pensionskostnaderna i en eller
annan form ställas till förfogande. Det torde härvid kunna förutsättas, att
staten får belt fullgöra de avgiltsbetalningar, som vid en omorganisation
kunna komma alt åvila huvudmannen.
Vid hovkapellet finnas f. n. anställda 54 ordinarie och 15 extra befattningshavare.
De senares anställningsform är densamma som för de ordinarie
befattningshavarna. Vid sådant förhållande finner pensionsanstalten
anledning föreligga att låta pensioneringen omfatta såväl ordinarie som s. k.
extra befattningshavare, varvid anstalten förutsätter, att befattningshavarna
skola vara skyldiga att tillhöra anstalten.
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
För att erhålla en utgångspunkt för bestämmande av tjunstepensionsunderlaget
har pensionsanstalten undersökt storleken av befattningshavarnas
nuvarande medelslutlön. För de ordinarie befattningshavarna, kapellmästarna
ej inräknade, har nämnda medelslutlön befunnits utgöra så gott som
exakt 6,600 kronor. A lönerna lära dyrtidstillägg icke utgå. Räknar man
med att i lönen ingår ett belopp, motsvarande dyrtidstillägg med 10 procent,
utgör den för sådant tillägg reducerade medelslutlönen 6,000 kronor. Denna
lön motsvarar nära slutlönen (6,048 kronor) å G-ort i lönegrad B 16 enligt
den för civila statstjänstemän gällande löneplanen. För manliga tjänstemän
i denna lönegrad (inom hovkapellet synes endast en kvinnlig befattningshavare
vara anställd) utgör tjänstepensionsunderlaget enligt civila tjänstepensionsreglementet
3,240 kronor. På grund härav vill pensionsanstalten
förorda, att det gemensamma tjänstepensionsunderlaget i förevarande fall
bestämmes till 3,300 kronor. Familjepensionsunderlaget blir därvid 960 kronor
enligt de allmänna bestämmelserna i pensionsanstaltens reglemente.
För de båda kapellmästarna, vilkas årslöner utgöra 19,000 respektive
12,000 kronor, torde tjänstepensionsunderlaget böra bestämmas till 6,000 kronor
eller det högsta nu inom pensionsanstalten förekommande. Familjepensionsunderlaget
skulle därvid bliva 1,500 kronor.
Pensionsåldern anser pensionsanstalten böra bestämmas till 60 år. Med
hänsyn till möjligheten att upprätthålla hovkapellets konstnärliga standard
synes det dock erforderligt att bereda befattningshavare möjlighet att komma
i åtnjutande av genast börjande tjänstepension vid en tidigare ålder,
dock ej före uppnådda 55 levnadsår, därest han frivilligt avgår på grund av
minskad arbetsförmåga eller av teaterstyrelsen uppsäges.
Det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänstår bör enligt pensionsanstaltens
mening bestämmas till 30.
De ärliga avgifterna böra fastställas, tjänstepensionsavgiften till omkring
5 procent av tjänstepensionsunderlaget och familjepensionsavgiften till omkring
16 procent av familjepensionsunderlaget. Att ålägga huvudmannen
avgiftsskyldighet synes icke påkallat, enär sådan skyldighet icke torde kunna
av honom fullgöras utan hjälp av statsbidrag för ändamålet.
De befattningshavare, vilka vunnit delaktighet i hovkapellets pensionsinrättning
vid tiden för de föreslagna nya bestämmelsernas ikraftträdande,
böra beredas tillfälle att, därest de så önska, efter särskild anmälan bliva
bibehållna vid de dem enligt hittills gällande stadgar för pensionsinrättningen
tillerkända förmånerna och i samband därmed helt undantagas från
tillämpningen av de nya pensionsbestämmelserna.
I överensstämmelse med de grunder, som vid pensionsreglering inom det
statsunderstödda pensionsväsendet i allmänhet tillämpas, torde de sålunda
undantagna befattningshavarna böra i stort sett bibehållas vid tidigare för
dem gällande pensionsvillkor. Å äldre pensioner jämte därå belöpande tilllägg
bör enligt pensionsanstaltens mening dyrtidstillägg icke utgå.
De nyss avsedda pensionstilläggen synas böra tillkomma jämväl de vid
ikraftträdandet redan pensionerade befattningshavarna ävensom då förefintliga
familjepensionstagare, vilka uppenbarligen även böra undantagas från
tillämpningen av de nya pensionsbestämmelserna.
De befattningshavare, som vunnit anställning vid hovkapellet före ikraftträdandet
av de nya pensionsbestämmelserna och icke undantagas från deras
tillämpning, kunna av kostnadsskäl icke rimligen komma i åtnjutande av
fulla pensionsförmåner i vad de kunna anses belöpa på tiden före ikraftträdandet.
Skälig inskränkning av pensionsrätten för dessa befattningshavare
synes lämpligen kunna åvägabringas genom reduktion i fråga örn rätt
att räkna tjänstår för föregående anställningstid. I sådant avseende föreslår
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
9
pensionsanstalten att de ordinarie befattningshavarna tillgodoräknas 2/s och
de extra V2 av föregående anställningstid samt att erforderliga engångsavgifter
för sådan tjänstårsberäkning skola anses hava blivit erlagda i och
med överlämnandet av pensionsinrättningens tillgångar.
Därest ifrågavarande pensionering överlåtes på statens pensionsanstalt,
bliva särskilda statsbidrag för ändamålet icke erforderliga, varför nu utgående
bidrag till hovkapellets pensionsinrättning å sammanlagt 15,000 kronor
kunna indragas. Däremot kommer av sådant överlåtande betingad ökning av
anstaltens pensionsförbindelser att, i den mån den ej täckes av de från pensionsinrättningen
övertagna tillgångarna samt framtida befattningshavaravgifter,
förorsaka en ökning av pensionsanstaltens fondbrist, varjämte ifrågakommande
dvrtidstillägg å pensionerna föranleda en successivt ökad belastning
av statsanslagen till sådana tillägg.
För utredande av storleken av nämnda fondbristökning har med ledning av
från hovkapellet införskaffade personaluppgifter inom anstalten verkställts
beräkning av kapitalvärdena av ifrågakommande pensionsförbindelser. Enligt
denna beräkning skulle pensionsförbindelsernas kapitalvärden utgöra
tillhopa 2,967,000 kronor.
Då hovkapellets pensionsinrättnings tillgångar enligt uppgift hava ett värde
av omkring 1,920,000 kronor, skulle alltså, därest, såsom pensionsanstalten
anser böra ske, dessa tillgångar efter övertagandet fonderas, pensioneringens
överflyttande till statens pensionsanstalt föranleda en ökning av anstaltens
fondbrist med omkring 2,967,000 — 1,920,000 = 1,047,000 kronor, efter
3V4 procent motsvarande en årlig ränta av omkring 34,000 kronor.
Den ökade belastningen av dyrtidstilläggsanslagen har beräknats motsvara
en årlig ränta av omkring 15,300 kronor.
Pensionsinrättningens styrelse har i anledning av statens pensionsanstalts
förslag framhållit bland annat, att vid en tillämpning av de i förslaget upptagna
övergångsbestämmelserna skulle i vissa fall pensionsbeloppen för de
nuvarande befattningshavare, som inginge på den nya pensionsregleringen,
komma att bliva väl låga i förhållande till vederbörandes totala tjänstetid.
För att dessa pensioner i någon mån skulle kunna förbättras, hade styrelsen
hemställt, att föreskrift måtte meddelas av innehåll, att örn summan av den
Ijänstetid före den 1 juli 1938, som enligt pensionsanstaltens förslag regelmässigt
finge tillgodoräknas, och den tid som den 1 juli 1938 återstode till
pensionsåldern, icke uppginge till 25 år, finge i den mån så erfordrades för
att uppbringa summan till 25 år tillgodoräknas ytterligare V3 av anställningstiden
vid hovkapellet före den 1 juli 1938.
Styrelsen ville vidare framhålla, att några pensionärer befunne sig i särskilt
ogynnsam ställning. Till följd av vissa egendomligheter i hittills gällande
bestämmelser hade två egenpensionärer, F. Trobäck och T. Bierne,
icke kunnat få fulla pensionsbeloppet, 1,600 kronor, utan fått stanna vid
1,333 kronor för Trobäck och 1,200 kronor för Bierne. Det syntes styrelsen
billigt och rättvist, örn i sammanhang med den förestående pensionsregleringen
dessa av säregna förhållanden betingade avvikelser från det normala
pensionsbeloppet kunde rättas till.
Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet anfört bland annat följande:
Av principiella skäl oell under erinran att statens anslag till kungl, teaterns
verksamhet till huvudsaklig del anvisas av lotterimedel finner statskontoret
för sin del övervägande skäl tala för att kungl, teaterns aktiebolag ålägges
den betalningsskyldighet, som eljest i allmänhet åvilar till anstalten ansluten
huvudman.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. S sami. Nr 43. y
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Då dyrtidstillägg utgår till samtliga f. d. befattningshavare, vilka äro berättigade
till pension från statens pensionsanstalt, ävensom till deras familjepensionsberättigade
änkor och barn, vill statskontoret icke motsätta sig, att
jämväl här omnämnda, till hovkapellets pensionsinrättning för närvarande
anslutna komma i åtnjutande av denna förmån, elter det pensionsinrättningen
inordnats i statens pensionsanstalt.
Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:
Det syntes skäligt, att staten, som under en följd av år genom direkta statsanslag
och bidrag av lotterimedel givit sitt stöd åt den nuvarande pensionsinrättningens
verksamhet, lämnade sin medverkan till den nyordning av pensionsförhållandena,
som sålunda borde ske. Beträffande formen för denna
nyordning syntes det i ärendet föreliggande förslaget om beredande åt befattningshavarna
vid hovkapellet av delaktighet i statens pensionsanstalt innebära
en framkomlig väg för pensionsfrågans ordnande.
Beträffande den närmare utformningen av de regler, som borde gälla för
pensioneringen av hovkapellets befattningshavare efter deras inordnande i
statens pensionsanstalt, anslöte departementschefen sig i huvudsak till pensionsanstaltens
förslag. Med hänsyn till den omfattning, vari staten i regel
deltoge i kostnaden för engångsavgift vid retroaktiv tillämpning av anstaltens
reglemente i samband med nya gruppers inordnande i anstalten, och
storleken av de tillgångar, som tillfördes statens pensionsanstalt vid övertagandet
av hovkapellets pensionsinrättning, syntes emellertid skäligt, att
lillgodoräkning medgåves för ordinarie befattningshavare, som vunnit anställning
vid hovkapellet före ikraftträdandet av de nya pensionsbestämmelserna
och bleve underkastade dessa bestämmelser, i den ökade utsträckning,
styrelsen för pensionsinrättningen ifrågasatt.
Beträffande de båda hovkapellisterna Trobäck och Bierne, vilka för närvarande
åtnjöte avkortad pension, ville departementschefen med hänsyn till
i fråga om idem föreliggande särskilda omständigheter tillstyrka, att de genom
övergångsbestämmelse bleve tillförsäkrade samma pension som övriga
nuvarande egenpensionärer eller 2,100 kronor för år.
Departementschefen funne vidare billighetsskäl tala för att dyrtidstillägg
efter pensioneringens överflyttande till statens pensionsanstalt finge åtnjutas
jämväl å efter äldre grunder bestämda pensioner jämte därå belöpande
Inlägg.
Vid beräkning av uppskjuten pension för befattningshavare, som vid tiden
för pensioneringens överflyttande på statens pensionsanstalt upptoges i anstalten,
borde hänsyn tagas till den omständigheten, att engångsavgifter för
retroaktiv tjänstårsberäkning vöre att anse såsom i viss utsträckning erlagda
i och med överlämnandet av pensionsinrättningens tillgångar.
På av statskontoret anförda skäl ansåge departementschefen lämpligast,
att kungl, teaterns aktiebolag skulle hava att erlägga på huvudmannen belöpande
andel av tjänstepensionsavgiften. Denna andel torde böra bestämmas
till 5 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Såsom förutsättning för genomförandet av statens pensionsanstalts förslag
gällde, att hovkapellets pensionsinrättnings samtliga tillgångar skulle
överlämnas till staten och ställas under statens pensionsanstalts förvaltning.
Hos riksdagen torde utverkas bemyndigande för Kungl. Majit att träffa överenskommelse
om statens övertagande av pensionsinrättningen ävensom utfärda
bestämmelser angående delaktighet i statens pensionsanstalt för befattningshavare
vid hovkapellet och meddela de beslut i övrigt, som kunde
föranledas av övertagandet.
De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1938.
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
11
Slutligen finge anmärkas, att efter statens pensionsanstalts övertagande av
pensioneringen av befattningshavarna vid hovkapellet icke vidare vore erforderligt,
att bidrag till denna pensionering — såsom hittills under en följd
av år varit fallet — anvisas under elfte huvudtiteln.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innefattar Kungl. Maj:ts i
förevarande proposition framlagda förslag dels beredande av delaktighet i
statens pensionsanstalt för vissa sjukgymnaster, dels beredande av familjepensionsrätt
i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare vid polisväsendet,
dels ock beredande av delaktighet i statens pensionsanstalt för befattningshavare
vid hovkapellet ävensom statens övertagande av kungl, hovkapellets
pensionsinrättning.
I likhet med chefen för finansdepartementet anser utskottet i viss mån
tveksamt, huruvida pensionsrätt under statens medverkan redan nu bör beredas
sjukgymnaster vid de i propositionen angivna sjukvårdsinrättningarna
m. fl. anstalter. Först under senare år har nämligen såsom departementschefen
framhållit vård genom sjukgymnastik kommit att begagnas inom den
slutna sjukvården, varför sjukgymnasternas anställningsförhållanden ännu
icke kunna sägas hava vunnit full stadga. Då emellertid samtliga i ärendet
hörda myndigheter och jämväl departementschefen ansett sig böra förorda,
att staten nu vidtager åtgärder i syfte att bereda tryggade pensioneringsförhållanden
för ifrågavarande personal, har utskottet icke funnit sig böra resa
invändningar mot att den förevarande pensioneringsfrågan nu bringas till
en lösning. Det i sådant avseende av chefen för finansdepartementet framställda
förslaget har icke givit utskottet anledning till erinran. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga författningsbestämmelser
i ämnet, vilka synas böra träda i kraft den 1 juli 1938.
Vad härefter angår frågan örn en reglering av familjepensionsförhållandena
för vissa befattningshavare vid polisväsendet, vill utskottet till en början ansluta
sig till den av chefen för finansdepartementet uttalade uppfattningen,
att särskilda åtgärder från statsmakternas sida icke synas påkallade för familjepensionsfrågans
ordnande inom sådana polisdistrikt, vilka själva vidtagit
anordningar för beredande av familjepensionsrätt för polispersonalen.
Beträffande den relativt talrika personalen vid polisdistrikten på landsbygden,
för vilken personal ordnad familjepensionering endast undantagsvis förekommer,
lärer det däremot få anses som ett önskemål, att personalen i dessa
distrikt mera regelmässigt förvärvar familjepensionsrätt. I likhet med departementschefen
anser utskottet den lämpligaste vägen för vinnande av
detta syfte vara, att den nuvarande pensioneringen i statens pensionsanstalt,
såvitt angår polispersonalen, utsträckes att omfatta icke blott tjänstepensionering
utan jämväl familjepensionering. Mot de av departementschefen förordade
anordningarna härutinnan har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Erforderliga författningsbestämmelser torde böra utfärdas av Kungl.
Maj:t, att träda i kraft den 1 juli 1938.
De nuvarande pensionsförhållandena för befattningshavarna vid hovkapellet
synas — såsom i förevarande proposition framhållits — icke vara ord
-
U ts kottet.
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 43.
Hade på ett tillfredsställande sätt. Pensioneringsgrunderna överensstämma
sålunda icke med numera i allmänhet tillämpade pensioneringsprinciper.
Utskottet delar den av departementschefen uttalade uppfattningen, att det
synes skäligt, att staten, som under en följd av år genom direkta statsanslag
och anslag av lotterimedel givit sitt stöd åt kungl, hovkapellets pensionsinrättning
medverkar till att en nyordning av pensionsförhållandena för hovkapellets
personal kommer till stånd. Till det förslag, innefattande såväl allmänna
grunder för pensioneringens ordnande som detaljföreskrifter i olika
avseenden, som i förevarande proposition framlagts av departementschefen,
kan utskottet giva sin anslutning. Såsom en förutsättning för ifrågavarande
personals anslutning till statens pensionsanstalt har uppställts kravet på att
kungl, hovkapellets pensionsinrättnings samtliga tillgångar skola överlämnas
till staten och ställas under statens pensionsanstalts förvaltning. Utskottet
tillstyrker, att bemyndigande lämnas Kungl. Maj:t att träffa överenskommelse
om statens övertagande av pensionsinrättningen. Det torde vidare få
ankomma på Kungl. Majit att utfärda bestämmelser angående delaktighet
i statens pensionsanstalt för befattningshavare vid hovkapellet och meddela
de beslut i övrigt, som kunna föranledas av övertagandet. I enlighet med
vad departementschefen föreslagit synas de nya bestämmelserna böra träda
i kraft den 1 juli 1938.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts förevarande proposition.
Stockholm den 6 maj 1938.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg*, Berling*, Sandin*, Bjurström*,
Nilsson i Mölndal*, Swartling och Bodin i Visby;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen*, Andersson i Falkenberg,
K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
388007. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.