8

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1938 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner om pension åt konstnären
Helmer Osslund.

I två till bankoutskottets handläggning hänvisade likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren under nr 15 av herr Gabrielsson jämte
sex av kammarens övriga ledamöter och den andra inom andra kammaren
under nr 189 av herr Mäler jämte nio av kammarens övriga ledamöter, har
hemställts, »att riksdagen måtte besluta att till konstnären Helmer Osslund
utbetala en årlig pension av 5 000 kronor».

Till stöd för yrkandet har i motionerna anförts följande:

»I februari 1937 gjordes av enskilda konstvänner, konstnärer och museimän
hos Kungl. Majit en underdånig framställning om statspension åt konstnären
Helmer Osslund. Kungl. Majit ansåg sig vid detta tillfälle icke kunna
tillmötesgå framställningen på annat sätt än genom att anvisa 3 000 kronor
för inköp av osslundsmålningar till Nationalmuseum.

Då den åldrige och av sjukdom slagne konstnärens försörjning härmed
endast för tillfället tillgodosågs synes det oss vara nödvändigt att förelägga
riksdagen frågan om statspension åt Helmer Osslund.

Konstnärens livsverk, vilket i huvudsak ägnats den storslagna norrländska
naturen, är enligt vår mening en nationell gärning av sådan betydenhet att
en statspension vore väl motiverad.

Osslunds norrländska produktion kan näppeligen jämföras med någon
annan konstnärlig gärning i vår tid och vårt land, den är banbrytarens och
förnyarens. Han har blivit den store tolkaren av skogens, älvarnas och
fjällens värld. I hans konst finns skygghet och stolthet, självmedvetande
och klagan, där finns kraft och seg vilja men intet av sentimentalitet och
turistmässig syn.

För att fullfölja sitt verk har målaren under stora delar av sitt liv måst
underkasta sig de största försakelser och Ilar under sitt skapande måst leva
i isolerade bygder, varvid pekuniära synpunkter och social framgång fullkomligt
förbisetts. Trots sitt internationella anseende har Osslund icke förmått
skapa sig en tillnärmelsevis tryggad ställning.

Konstnärens långvariga, alltmer förvärrade sjukdom, vilken just träffat
redskapen för hans måleri, händerna, har slutligen brutit ned hans sista
möjligheter till försörjning, och vi anse det därför rimligt, att han av nationen
under sina återstående levnadsdagar beredes en bekvmmersfri tillvaro.»

Över förevarande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som anfört följande:

Statskontoret får fästa uppmärksamheten vid att framställning tidigare
gjorts hos Kungl. Majit örn statspension åt Osslund. Genom beslut den 2 juli
1937 fann Kungl. Majit denna framställning icke föranleda någon Kungl.
Majlis åtgärd. I samband därmed anvisade Kungl. Majit emellertid ett be -

Bankoutskottets utlåtande Nr 39.

9

lopp av 3 000 kronor för inköp till nationalmuseum av målningar, utförda
av Osslund.

I anslutning till vad sålunda förekommit vill statskontoret som sin uppfattning
uttala, att med hänsyn till konsekvenserna i olika riktningar största
försiktighet bör från statsmakternas sida iakttagas vid beviljandet av s. k.
honnörspensioner. Från denna utgångspunkt kan statskontoret — även med
beaktande av den uppskattning, som från sakkunnigt håll särskilt pa senare
tid och ej minst i samband med den i dagarna avslutade retrospektiva utställningen
av Osslunds konst kommit hans konstnärskap till del — icke
tillstyrka en så extraordinär åtgärd som beredandet av statspension åt
honom.

Därest statsmakterna skulle anse sig böra på något sätt inskrida i förevarande
fall, synes det statskontoret böra tagas under övervägande, örn icke
någon medverkan av den art, som — enligt vad ovan nämnts -— tidigare
ifrågakomma, hellre borde tillgripas än den utväg, som i motionerna föreslås.

Såsom utskottet tidigare i liknande fall framhållit, bör uppenbarligen varsamhet
iakttagas, när det gäller att åt personer, vilka icke haft statsanställning,
bereda pension såsom uttryck av erkännande för en utom statens tjänst
bedriven förtjänstfull verksamhet. Med hänsyn härtill har utskottet, utan
att därmed vilja underskatta Osslunds, från många håll vitsordade stora
betydelse för den svenska målarkonsten, funnit sig böra ställa sig avvisande
till det föreliggande förslaget örn beredande av statspension åt honom. Därest
ett inskridande från statens sida i förevarande fall över huvud taget anses
böra äga rum, synes den av statskontoret ifrågasatta utvägen —- anvisande
av statsmedel för inköp av konstverk, utförda av Osslund — enligt utskottets
mening kunna anlitas.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 15 och II: 189 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 maj 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Berting*, Holmström, Bjurström,
Nilsson i Mölndal, Sundvik och Bodin i Visby;

från andra kammaren: herrar Lovén, K. A. Westman, Svedman*, Andersson i
Lindome, Eriksson i Sandby*, Sundström i Vikmanshyttan*, Dahlbäck* och Sundberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Åkerberg och Holmström, vilka inom utskottet yrkat bifall till de
i ämnet väckta motionerna.

Utskottet.