Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
1
Nr 37.
Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1938 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion om höjning av pensionsunderlaget
för f. d. distriktsingenjören C. J. Insulander.
I en inom första kammaren väckt motion nr 162, vilken hänvisats till
bankoutskottets förberedande behandling, har herr Gårde hemställt, att riksdagen
ville besluta, att pensionsunderlaget för f. d. distriktsingenjören C. J.
Insulander bestämmes till 4 000 kronor.
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse
i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Insulander innehade befattningar såsom ordinarie distriktsingenjör i
mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet under tiden 1 juni 1905—30 juni
1930 samt — efter överförande av distriktstjänstemännen å indragningsstat
i samband med år 1930 genomförd omorganisation av vägväsendet — såsom
distriktsingenjör å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet under tiden
1 juli 1930—30 juni 1937, vilken sistnämnda dag han avgick från sin tjänst
på grund av uppnådd pensionsålder;
att han under tiden från och med den 1 maj 1916 innehade följande förordnanden
å högre befattningar, nämligen såsom byråchef i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under tiden 1 maj 1916—31 december 1918, såsom distriktschef
under tiden 1 januari 1919—30 juni 1926, såsom byråchef i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
under tiden 1 juli 1926—30 september 1928, såsom distriktschef
under tiden 1 oktober—31 december 1928, såsom byråchef och
överdirektör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under tiden 1 januari 1929
—31 augusti 1930 och såsom byråchef i samma styrelse under tiden 1 juli
1935—30 juni 1936;
att han tjänstgjorde såsom baninspektör under tiden 1 september 1930—
30 juni 1935;
att han vid Söderbygdens vattendomstol under åren 1919—1932 var vattenrättsingenjör
samt därefter för vissa mål upprätthållit och uppehåller
samma tjänst;
samt att han i egenskap av f. d. distriktsingenjör uppbär tjänstepension
med 2 000 kronor, varå utgå pensionstillägg och pensionsförhöjning med
sammanlagt 448 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg å den sammanlagda
pensionsförmånen.
Frågan örn beredande av förbättrade pensionsförmåner åt Insulander har
tidigare vid två tillfällen varit föremål för prövning av riksdagen.
Då frågan om distriktstjänstemännens avlöningsförmåner efter överförandet
till indragningsstat anmäldes i statsverkspropositionen till 1930 års riksdag,
omnämndes av chefen för kommunikationsdepartementet, att väg- och
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 37—Al. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
vattenbyggnadsstyrelsen under ärendets förberedande handläggning ifrågasatt,
att t. f. distriktschef skulle erhålla samma förmåner som ordinarie
distriktschef men att detta förslag rönt motstånd från allmänna civilförvaltningens
lönenämnd och statskontoret, därvid sistnämnda myndighet förklarat
sig av principiella skäl bestämt avstyrka en dylik anordning. Departementschefen
yttrade för egen del, att lian funne uteslutet att vid avlöningsförmånernas
bestämmande beträffande de distriktsingenjörer, som på
förordnande bestritt distriktschefstjänst, taga hänsyn till berörda omständighet.
Inom 1930 års riksdag väcktes motionsvis förslag om att Insulander samt
distriktsingenjörerna F. A. Lundström och H. V. Nilson, vilka under åtskilliga
år innehaft förordnanden å vakanta tjänster såsom distriktschefer, måtte
i avlönings- och pensionshänseende likställas med ordinarie distriktschefer.
Med anledning härav yttrade riksdagen i sin skrivelse i ämnet (nr 54),
bland annat, att riksdagen ansåge förtjänt av övervägande, huruvida de t. f.
distriktscheferna ej borde erhålla ett högre pensionsunderlag än det för distriktsingenjör
gällande.
Med anledning av vad riksdagen sålunda yttrat lät chefen för kommunikationsdepartementet
verkställa förnyad utredning i ärendet till 1931 års riksdag
(statsverkspropositionen, VI h.-t. sid. 4 ff.j. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som i samband härmed bereus tillfälle att yttra sig, vidhöll sin
tidigare uppfattning, att de ifrågavarande tre t. f. distriktstjänstemännen
borde i fråga örn pensionsunderlagets storlek jämställas med ordinarie distriktschefer.
Lönenämnden tillstyrkte detta styrelsens förslag. Statskontoret
ansåg sig med hänsyn till konsekvenserna fortfarande böra motsätta sig medgivande
av .särskilt pensionsunderlag till berörda tjänstemän men ville, därest
Kungl. Majit ändock skulle finna för gott att hos riksdagen göra framställning
i ämnet, föreslå att med hänsyn därtill att ifrågavarande tjänstemän ej
behövt vidkännas pensionsavgifter såsom distriktschefer, pensionen borde beräknas
efter ett något lägre pensionsunderlag än det för distriktschef gällande
(4 000 kronor). I anslutning till de beräkningsgrunder, som i dylikt hänseende
plägade tillämpas, föreslog statskontoret därför ett belopp av högst 3 600
kronor. För egen del anförde departementschefen, att han efter att hava
samråd med chefen för finansdepartementet ansåge, att frågan lämpligen
syntes kunna tagas i övervägande i samband med vederbörande tjänstemans
avgång från sin befattning, varvid frågans avgörande jämväl kunde tänkas
komma att röna inverkan av de omdaningar inom pensionsväsendet, vilka
kunde komma att föranledas av pågående utredningsarbete på berörda
område.
I två motioner till 1931 års riksdag (I: 23 och II: 41) föreslogs, bland
annat, att Lundström och Insulander skulle tillerkännas ett pensionsunderlag
av 3 600 kronor. Vidare yrkades i en annan motion (I: 122), att dessa
tjänstemärt ävensom Nilson måtte komma i åtnjutande av de särskilda förmåner
i avseende å, bland annat, pensionsunderlag, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagits, dock med i motionen omnämnt villkor i fråga
örn pensionsunderlaget.
I sitt utlåtande (nr 17) över berörda motioner avstyrkte bankoutskottet bifall
till motionerna under uttalande, att utskottet i likhet med chefen för kommunikationsdepartementet
funne lämpligt, att ifrågavarande spörsmål företoges
till prövning längre fram, i samband med vederbörande befattningshavares
avgång från sin befattning. Utskottet erinrade vidare, att ifrågavarande
befattningshavare — vilkas huvudsakliga inkomst härflutit av arvoden
för förrättningar enligt taxa samt av praktiserande ingenjörsverksamhet —
ägde utan tjänstgöringsskyldighet uppbära löneförmåner av 6 875 kronor
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
3
årligen jämte dyrtidstillägg enligt för tjänstemän å indragningsstat vid oreglerade
verk gällande grunder ävensom att dem tillförsäkrats rätt att, om de
vid övergången till den nya vägorganisationen erhölle befattning såsom vägingenjör
eller inspektör, utöver fastställda löneförmåner å sådan befattning
bibehålla en tredjedel av lön jämte tillfällig löneförbättring å indragningsstat.
Möjligheten att vid den nya vägorganisationens genomförande söka
befattning inom den nya organisationen hade emellertid icke begagnats av
dem.
I en den 14 september 1936 dagtecknad skrift anhöll Insulander hos vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen, att styrelsen med anledning av hans långvariga
och oavbrutna tjänstgöring å högre befattningar ville hos Kungl. Maj:t
hemställa om åtgärd i syfte att Insulander måtte erhålla förhöjd pension.
Insulander framhöll särskilt, att det förhållandet, att de högre tjänsterna
uppehållits allenast på förordnande, uteslutande varit beroende på en önskan
från statsmakternas sida att i avvaktan på en blivande omorganisation av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bevara en viss handlingsfrihet i organisatoriskt
hänseende och sålunda icke i något avseende åsyftat att åstadkomma
en besparing av skillnaden i pensionsbelopp mellan de högre tjänsterna och
Insulanders befattning såsom distriktsingenjör.
I anledning härav hemställde styrelsen i skrivelse den 12 oktober 1936 hos
Kungl. Maj:t örn utverkande att Insulanders pensionsunderlag måtte höjas
till det för distriktschef gällande eller 4 000 kronor.
I häröver avgivet utlåtande anförde statskontoret, att med hänsyn till
befarade konsekvenser i andra fall — särskilt med avseende å det stora
antal befattningshavare, som i avvaktan på omorganisation på förordnande
uppehölle tjänster vid fögderiförvaltningen — ämbetsverket hyste starka
betänkligheter mot pensionsunderlagets höjande men att, därest Kungl. Majit
funne för gott att hos riksdagen göra framställning i ämnet, ämbetsverket
icke ansåge sig kunna förorda högre pensionsbelopp än 3 600 kronor. Statskontoret
framhöll vidare, att ämbetsverket icke funne den omständigheten,
att Insulander även upprätthållit förordnanden såsom byråchef och överdirektör,
böra föranleda någon höjning av pensionsunderlaget.
Genom beslut den 19 mars 1937 fann Kungl. Maj.t den sålunda gjorda
framställningen icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.
Härefter har Insulander i en till Kungl. Majit ställd skrift av den 7 januari
1938 anhållit att få sig tillerkänt ett pensionstillägg av minst 2 000
kronor per år. Insulander har härvid bland annat anfört, att anledningen
till att han icke innehaft de av honom åberopade förordnandena såsom byråchef
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller såsom distriktschef i en följd
intill uppnådd pensionsålder uteslutande varit, att han av hälsoskäl nödgats
avböja fortsatt förordnande för tiden efter augusti 1930.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i avgivet utlåtande tillstyrkt ifrågavarande
av Insulander gjorda ansökning.
Statskontoret, som jämväl hörts över ansökningen, har åberopat vad ämbetsverket
tidigare anfört i ärendet samt härutöver särskilt framhållit, att
Insulander icke innehaft av honom åberopade förordnanden å högre befatt
-
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 37.
!tskottet.
ningar i en följd intill pensionsåldern. Vid sådant förhållande och då det
ej heller torde kunna göras gällande, att orsaken till att Insulander icke erhållit
fortsatt förordnande som byråchef efter utgången av augusti 1930
varit att söka i organisatoriska förhållanden utan nämnda omständighet
haft sin grund i att Insulander funnit sig böra avböja dylikt förordnande,
har statskontoret ansett sig böra vidhålla sin förut intagna ståndpunkt. Med
understrykande av att under angivna omständigheter ett bifall till framställningen
skulle kunna få vittgående konsekvenser har statskontoret fördenskull
ansett den nu gjorda ansökningen icke böra föranleda någon Kungl.
Maj:ts vidare åtgärd.
Genom beslut den 12 mars 1938 har Kungl. Maj:t lämnat ansökningen
utan bifall.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, uppbär Insulander författningsenlig
pension till belopp av, inklusive pensionstillägg och pensionsförhöjning,
2 448 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg. Pensionsförmånerna hava bestämts
under hänsynstagande till de fasta avlöningsförmåner, vilka varit
förenade med Insulanders ordinarie befattning såsom distriktsingenjör.
Det i förevarande motion framställda förslaget innebär, att Insulanders
pension skulle förhöjas till 4 000 kronor eller samma pensionsunderlag som
gäller för ordinarie distriktschef. Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl
vara anförda för en dylik åtgärd utan biträder den ståndpunkt, som i ärendet
intagits av statskontoret. Utöver vad statskontoret anfört vill utskottet
framhålla, att Insulander ägt möjlighet att i samband med vägväsendets
omorganisation år 1930 söka och erhålla befattning inom den nya organisationen
och därmed få sin pensionsfråga reglerad på ett ur hans synpunkt
tillfredsställande sätt men att han underlåtit att göra detta. Härtill kommer,
att frågan om en förhöjning av pensionsunderlaget för Insulander vid
två tillfällen — senast den 12 mars innevarande år — varit föremål för
Kungl. Maj:ts prövning utan att föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. På
grund av det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion 1:162 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 3 maj 1938.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Ehrnberg, Berling, Holmström, Bjurström, Nilsson
i Mölndal, Sundvik, Bodin i Visby och Leander*;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, K. A. Westman, Svedman*,
Eriksson i Sandby, Sundström i Vikmanshyttan*, Dahlbäck* och Sundberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.