Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
1
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1938 kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av framställningar angående pensioner och
understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut
anställda personer m. m.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar rörande det civila pensionsväsendet samt
beträffande pensioner att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel.
Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,
i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
propositioner och motioner.
A. Civila pensionsväsendet.
1 :o.
Distriktsbarnmorskan Anna Elisabet Palmgren (Tillgodoräkning av viss
tjänstgöring). I en den 3 mars 1938 dagtecknad proposition nr 228 har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
att distriktsbarnmorskan Anna Elisabet Palmgren må för pension från statens
pensionsanstalt tillgodoräkna tiden 1 juni 1917-—31 maj 1925, varunder
hon tjänstgjort såsom barnmorska i Stockholms stads tjänst, dock med skyldighet
för Palmgren att vidkännas engångsavgift för denna tid, såsom om §
6 anstaltens reglemente varit i förevarande fall tillämplig.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Palmgren är född den 8 november 1881 och således 56 år gammal;
att hon under tiden 26 september 1913—31 maj 1925 varit anställd såsom
s. k. fattigbarnmorska hos Stockholms stads hälsovårdsnämnd, därvid hon
icke åtnjutit fast avlöning men enligt avtal med nämnden varit berättigad alt
för biträde åt fattiga barnaföderskor uppbära ersättning av stadens medel
för varje förrättning;
Bihang lill riksdagens protokoll 10.18. 8 sami. Nr 31.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
att hon sedan den 1 juni 1925 varit distriktsbarnmorska i Vendelsö distrikt
inom Stockholms län, i vilken anställning hon enligt vederbörligt medgivande
äger rätt att — utan hinder av att hon uppnått föreskriven pensionsålder,
55 år — kvarstå till den 8 november 1938;
att hon från och med den 1 juni 1917 till och med den 31 maj 1925 varit
delägare i barnmorskornas pensionsanstalt, vilken anstalt under åren 1917
-—1924 till hennes pensionering uppburit — förutom av henne själv inbetalda
avgifter — årliga bidrag såväl av Stockholms stad som av staten;
samt att Palmgren från och med den 1 juni 1925 är delägare i statens pensionsanstalt
i egenskap av distriktsbarnmorska.
Statens pensionsanstalt har i ärendet anfört bland annat följande:
Palmgren torde, under förutsättning att avbrott i tjänstgöringen såsom
distriktsbarnmorska icke ägt rum, i händelse av avgång vid 1937 års slut
varit berättigad att årligen uppbära pension med 467 kronor, pensionsförhöjning
med 85 kronor samt dvrtidstillägg, utgörande enligt för närvarande
gällande indextal 132 kronor, eller tillhopa 684 kronor. Skulle hon erhålla
räjt att såsom tjänstår för pension räkna jämväl den tid, under vilken hon
tjänstgjort såsom s. k. fattigbarnmorska, eller tiden 26 september 1913—31
maj 1925, skulle den årliga pensionen i stället komma att uppgå till, inberäknat
tilläggsförmåner, 1,392 kronor. Pensionsanstalten anser sig med hänsyn
till konsekvenserna icke kunna tillstyrka, att Palmgren medgives rätt
att tillgodoräkna sig hela sistnämnda tid. Dock finner anstalten billighetsskäl
tala för, att hon såsom tjänstår för pension får räkna den del av densamma,
under vilken hon varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt
och dit erlagt pensionsavgifter, d. v. s. tiden 1 juni 1917—31 maj 1925.
Därvid skulle under ovan angivna förutsättningar hennes årliga pensionsförmåner
bliva pension 798 kronor, pensionsförhöjning 150 kronor samt
dyrtidstillägg 204 kronor eller tillhopa 1,152 kronor.
Föredi''agande departementschefen har anfört:
Departementschefen ansåge det skäligt, att Palmgren erhölle rätt att för
pension från statens pensionsanstalt i egenskap av distriktsbarnmorska tillgodoräkna
jämväl tiden 1 juni 1917—31 maj 1925, varunder hon såsom
s. k. fattigbammorska i Stockholms stads tjänst varit delägare i barnmorskornas
pensionsanstalt och dit erlagt pensionsavgifter. Det föreslagna
medgivandet innebure, att Palmgren i avseende å tjänstårsberäkning behandlades,
såsom om hennes tjänstgöring under nyss angivna tid ägt rum
under sådana anställningsförhållanden, att de i § 6 anstaltens reglemente
meddelade bestämmelserna örn retroaktiv giltighet av reglementet varit
tillämpliga.
Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen
bifallas.
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
3
B. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
I. Försvarsdepartementet.
2:o.
Rullföringsbiträdet Johan Emil Svärd. I en deli 12 mars 1938 dagtecknad
proposition nr 244 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att rullföringsbiträdet, fanjunkaren
i trängens reserv Johan Emil Svärd må från och med månaden
näst efter den, varunder han frånträder sin befattning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 996 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att SAärd är född den 22 oktober 1873 och således 64 år gammal;
att Svärd, som inträtt i krigstjänst den 1 november 1895, förordnats i
förutvarande Göta trängbataljon till vice korpral den 15 maj 1897, till korpral
den 11 maj 1898 och till distinktionskorpral den 10 oktober 1899;
att han förordnats till sergeant i förenämnda trängbataljons reserv den 31
oktober 1899 och till fanjunkare i trängens reserv den 3 december 1930;
att han sedan den 15 november 1912 i oavbruten följd innehaft befattning
såsom Tullföringsbiträde vid Borås rullföringsområde nr 31;
att han beräknas komma att lämna sin befattning såsom Tullföringsbiträde
den 15 november 1938, då han således innehaft befattningen under 26 år;
att Svärds arvode såsom Tullföringsbiträde utgjort 2,130 kronor jämte
1,080 kronor personligt arvodestillägg ävensom dyrtidstillägg;
samt att Svärd icke är berättigad till pension i egenskap av underofficer i
reserven.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
3:o.
F. d. fanjunkaren vid Upplands infanteriregemente Carl Petter Broberg
(tilläggspension). Under punkten 2 av förevarande proposition har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. fanjunkaren vid Upplands infanteriregemente
Carl Petter Broberg må räknat från och med den 1 juli
1935 — utöver honom författningsenligt tillkommande pension — under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
uppbära tilläggspension till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen
kommer att uppgå till 648 kronor för år, med rätt för Broberg att å
sistnämnda belopp uppbära dyrtidstillägg.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Broberg är född den 7 mars 1870 och sålunda 68 år gammal;
att han den 11 november 1887 erhållit fast anställning vid Upplands infanteriregemente,
där han den 12 juli 1912 befordrats till fanjunkare;
att han den 20 december 1916 av regementskrigsrätten för förskingring av
kronan tillhörig egendom dömts till fängelse 6 månader och avsättning samt
för uppsåtliga förbrytelser i övrigt i tjänsten likaledes till avsättning;
att Broberg, efter det nämnda utslag vunnit laga kraft, avgått ur tjänst
den 10 januari 1917;
att den av Broberg förskingrade, ej tillrättaskaffade egendomen uppgått
till ett värde av sammanlagt 518 kronor;
samt att direktionen över arméns pensionskassa den 14 augusti 1920 beviljat
Broberg en årlig pension av 180 kronor i 9:e klassen av kassans pensionsstat
att tillträdas den 1 april 1920.
Statskontoret har i utlåtande den 12 oktober 1936 avstyrkt bifall till en av
Broberg gjord framställning om viss förhöjning i den till honom utgående
pensionen och därvid anfört bland annat följande:
Till Broberg hade utbetalats följande pensionsförmåner, nämligen
kassapension .......................................... kronor 180
pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) . . » 180
pensionsförhöjning I och II enligt kungörelsen den 18 juni 1925
(nr 280) ............................................ > 294
summa kronor 654,
eller efter vederbörlig reduktion till med 12 jämnt delbart tal 648 kronor.
Härjämte hade utgått dyrtidstillägg enligt gällande grunder.
Statskontoret ansåge på anförda skäl, att Broberg, som efter det han hlivit
avsatt från sin beställning såsom fanjunkare genom erläggande av s. k.
expektansavgifter tillförsäkrats kassapension från arméns pensionskassa med
180 kronor för år att utgå från och med den 1 april 1920, icke varit berättigad
att, såsom skett, härå åtnjuta tilläggsförmåner. Ämbetsverket såge sig
därför nödsakat att återkräva vad Brobex-g under tiden från och med den
1 juli 1935, då tjänstepensioneringen vid försvarsväsendet överflyttades till
statskontoret, sålunda för mycket uppburit.
Föredragande departementschefen har anfört:
Lika med statskontoret ansåge departementschefen skäl icke föreligga för
bifall till den av Broberg gjorda ansökningen i syfte att komma i åtnjutande
av pension med högre belopp än de till honom vid tiden för ansökans
ingivande utgående pensionsförmånerna. Emellertid syntes det departementschefen,
som om den av statskontoret i samband med behandlingen av
ansökningen vidtagna reduktionen av de av Broberg sedan en följd av år
åtnjutna pensionsförmånerna drabbat honom obilligt hårt. Departements
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
5
chefen ansåge sig därför böra förorda, att åt Broberg utverkades tilläggspension
så avvägd, att densamma jämte till honom författningsenligt utgående
pension motsvarade de tidigare uppburna pensionsförmånerna.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.
4:o.
Förre indelte soldaten vid Dalregementet, furiren Anders Falk. I punkten
3 av samma proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att
förre indelte soldaten vid Dalregementet, furiren Anders Falk må, räknat
från och med den 1 januari 1938, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 468
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Falk är född den 11 januari 1869 och alltså 69 år gammal;
att han varit anställd såsom indelt soldat vid Dalregementet under tiden
17 december 1887—31 juli 1935 och förordnats till furir i regementet;
att han åtnjuter underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med, förutom
dyrtidstillägg, 250 kronor för år;
att han varit inkallad till ständig tjänstgöring såsom förrådsarbetare vid
nämnda regementes huvudförråd av intendenturmateriel från och med den
12 mars 1915 intill utgången av juli månad 1935 eller — efter frånräknande
av den tid av 30 dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt
soldat åliggande repetitionsövningar — sammanlagt omkring 18 år 8 månader;
att
han under de sista fem anställningsåren åtnjutit avlöning med 1,132
kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner,
att han äger en mindre jordbruksfastighet, taxeringsvärderad till 1,300
kronor, och ett kapital av 2,000 kronor;
samt att statens pensionsanstalt, enär Falk före uppnådda 60 levnadsår icke
varit under en tid av sammanlagt minst 15 år inkallad till ständig tjänstgöring,
funnit sig författningsenligt förhindrad att tilldela honom pension.
Arméförvaltningens civila departement har — under erinran att 1937 års
riksdag beviljat pension till belopp av 600 kronor åt indelte korpralen vid
Skaraborgs regemente, furiren A. Gren (prop. nr 159; bankoutsk. uti. nr 35,
p. 2; riksd. skr. nr 245), vilken varit inkallad till s. k. ständig tjänstgöring
under sammanlagt omkring 21 år men i likhet med Falk icke haft dylik
tjänstgöring under en tid av minst 15 år före 60 års ålder — hemställt, att
Kungl. Majit ville föreslå riksdagen bevilja Falk en årlig pension till belopp
av 468 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1938.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställer,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
5:o.
Indelte furiren vid Västerbottens regemente, sergeanten Samuel Edvard
Widmark. Under punkten 4 av förevarande proposition har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att indelte furiren vid Västerbottens regemente,
sergeanten Samuel Edvard Widmark må från och med månaden näst efter
den, varunder hans tjänstgöring vid regementet upphör, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 468 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Widmark är född den 6 augusti 1872 och således 65 år gammal;
att han varit anställd såsom indelt soldat vid Västerbottens regemente sedan
den 16 januari 1895 och förordnats till sergeant i regementet;
att han varit inkallad till ständig tjänstgöring vid regementet i egenskap
av dagkorpral, köksfurir, matsalsfurir eller biträde åt förrådsvaktmästaren
alltsedan ingången av år 1920 eller — efter frånräknande av den tid om 30
dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt soldat åliggande
repetitionsövningar — sammanlagt omkring 16 år 6 månader;
att hans avlöning under de senaste 5 åren uppgått till i medeltal omkring
1,300 kronor för år, förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;
att Widmark är ägare av en jordbruksfastighet, taxeringsvärderad till
5,900 kronor och intecknad till säkerhet för vissa undantagsförmåner till förutvarande
ägaren ävensom härutöver för 1,500 kronor;
samt att statens pensionsanstalt, enär den av Widmark fullgjorda ständiga
tjänstgöringen vid regementet icke uppgått till minst 15 år före uppnådda
60 levnadsår, funnit sig författningsenligt förhindrad att tilldela honom
pension.
Då i förevarande ärende föreligga i huvudsak enahanda förhållanden som
i det under nästföregående punkt behandlade, hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.
6:o.
Förre nattvakten Klas Andreas Andersson (tilläggspension). I punkten
5 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att förre nattvakten vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg Klas
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
7
Andreas Andersson må, räknat från och med den 1 november 1935, under
sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande
pension — tilläggspension från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. till belopp av 120 kronor för år.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Andersson är född den 6 december 1866 och sålunda 71 år gammal;
att han under tiden 16 januari 1906—31 oktober 1935 varit anställd vid
ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg, därav intill den 1 januari 1929
såsom glödgare samt därefter såsom nattvakt;
att Andersson med hänsyn till arbetsförmågan kunnat kvarstå som glödgare
men — i viss mån mot sin egen önskan — likväl överförts till nattvaktstjänst,
enär arbetsledningen ansett lämpligt erhålla en äldre pålitlig man
till denna syssla;
att arméförvaltningens artilleri- och civila departement förklarat Andersson
i egenskap av nattvakt vara att hänföra till pensionsgrupp 1 (icke yrkesutbildad
arbetare) enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare med ett
pensionsunderlag av 1,476 kronor;
att Andersson anfört besvär över departementens berörda beslut med yrkande
att på grund av sin tidigare anställning som glödgare bliva hänförd
till pensionsgrupp 2 (yrkesutbildad arbetare) enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare med pensionsunderlag av 1,644 kronor men att kammarrätten
genom utslag den 11 februari 1937 funnit besvären icke kunna
bifallas;
samt att statens pensionsanstalt genom beslut den 5 oktober 1935 funnit
Andersson berättigad att jämlikt tjänstepensionsreglementet för arbetare
komma i åtnjutande av avkortad pension med 1,092 kronor för år, vilket
pensionsbelopp beräknats med utgångspunkt från det för pensionsgrupp 1
fastställda pensionsunderlaget.
Statskontoret bar tillstyrkt en tilläggspension åt Andersson av 120 kronor
för år och till stöd härför anfört bland annat:
Andersson bade ostridigt under hela sin anställningstid intill den ålder, som
normalt gällde som pensionsålder, nämligen 60 år, innehaft anställning, som,
därest arbetarpensionsreglementet då varit gällande, skulle hava medfört
hans placering i den högre pensionsgruppen (pensionsgrupp 2). Vidare torde
det kunna antagas, att Andersson, därest vid nyss angivna tidpunkt riksdagens
medverkan påkallats för en pensionering av honom i överensstämmelse
med då gällande ordning, skulle hava tillerkänts en pension, som anpassats
efter den förmånligare löneställning, han halt såsom yrkesarbetare
(glödgare).
Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då Andersson på grund
av vissa lämplighetsskäl av sina förmän anmodats åtaga sig nattvaktssyssla,
oaktat han alltjämt kunnat fortsätta såsom yrkesarbetare, funne statskontoret
starka billighetsskäl tala för att Andersson koinme i åtnjutande av tilllägg
till den författningsenligt utgående pensionen. Några betänkliga konsekvenser
av ett beslut i sådant avseende behövde enligt statskontorets mening
icke befaras.
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 31-
Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
7 :o.
Förre e. o. kontorsbiträdet Fredrik Fahl (tilläggspension). Under punkten
6 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,
att förre e. o. kontorsbiträdet vid ingenjördepartementet vid Karlskrona
örlogsvarv Fredrik Fahl må från och med dagen näst efter den, då han avgått
ur tjänst, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt
tillkommande pension — tilläggspension från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. till belopp av 216 kronor för år.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Fahl är född den 14 november 1873 och således 64 år gammal;
att han varit anställd vid ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv
under omkring 27 år 6 månader, nämligen såsom daglönare under
tiden den 11 februari 1909—-18 september 1916, såsom förman under tiden
19 september—31 december 1916, såsom månadslönare under tiden 1 januari
1917—30 juni 1928 samt såsom e. o. kontorsbiträde under tiden därefter
intill utgången av juli månad 1936, då han avgått med pension;
att han såsom kontorsbiträde uppburit avlöning enligt 4 lönegraden i den
i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för
vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet
intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän jämte personligt
lönetillägg enligt bestämmelserna i 5 kap. 3 punkten samma kungörelse såsom
gottgörelse för eljest inträdande minskning i avlöningsförmånerna, vilket
lönetillägg senast utgått med 1,104 kronor för år;
samt att den Fahl tillerkända pensionen utgör 1,092 kronor för år, motsvarande
det i militära tjänstepensionsreglementet för e. o. tjänsteman i 4
lönegraden angivna pensionsunderlaget, 1,476 kronor, vederbörligen reducerat
i förhållande till Fahls tjänstetid.
Marinförvaltningen har anfört huvudsakligen följande:
Då Fahl tidigare innehaft anställning å flottans månadslönarstat, syntes
skäl tala för alt pensionen i förevarande fall utmättes till motsvarande belopp,
som tidigare utgått till månadslönare. För de månadslönare, vilka i
likhet med Fahl icke innehade arvode på stat, hade på sin tid i ett flertal fall
utverkats pension av riksdagen. Såsom framginge av 1923 års riksdags beslut
angående pension åt ritaren vid flottans varv i Karlskrona G. A. Danielsson
(prop. nr 149; bankoutsk. uti. nr 31, p. 7; riksd. skr. nr 322, p. 14) hade
en pension å 1,700 kronor till en dylik månadslönare ansetts skälig. Detta
sistnämnda belopp hade utgått till f. d. månadslönare med ett mycket stort
antal tjänstår. Enär vid beräkningen av pension åt Fahl enligt militära tjänstepensionsreglementet
reduktion på grund av bristande tjänstår skett från
Bankoutskottets utlåtande Nr 31■
9
1,476 till 1,092 kronor, syntes i analogi härmed omkring 400 kronor böra
fråndragas nyssnämnda belopp 1,700 kronor och sålunda pension som månadslönare
i nu förevarande fall kunna beräknas till 1,300 kronor. Fahls
pension syntes alltså böra förhöjas med ett belopp av 208 kronor.
Statskontoret har anslutit sig till marinförvaltningens förslag, dock att det
av marinförvaltningen ifrågasatta tillägget å Fahls pension borde för vinnande
av delbarhet med tolv jämkas till 216 kronor.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
8:o.
Kakelugnsmakare!! Harald Lundman. I motion II: 66 har herr Lövgren
hemställt, »att riksdagen ville bevilja kakelugnsmakaren klarald Lundman
en pension till det belopp som kan vara skäligt på grund av hans långa arbete
för statsverkets räkning».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Lundman är född den 22 mars 1861 och alltså 77 år gammal;
att han enligt ett av haningenjören vid 24:e sektionen vid statens järnvägar
den 23 juli 1903 dagtecknat intyg »sedan ett tiotal år tillbaka för statens
järnvägars räkning ej mindre utfört underhållsarbeten å järnvägen tillhöriga
kakelugnar, utan även på anmodan deltagit i de årliga brandsynerna»;
att han enligt olika intyg i egenskap av entreprenör åren 1906—1924 och
1927—1931 vid Bodens ingenjörkår, Bodens artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente,
Västerbottens regemente och Norrlands dragonregemente
utfört kakelugnsmakeriarbeten;
samt att han är medellös.
Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande av statskontoret, som hört arméförvaltningens civila departement.
Arméförvaltningens civila departement har anfört följande:
Såvitt förevarande ärende rörde försvarsväsendet kunde det icke anses
styrkt, att Lundman innehaft anställning i statens tjänst, än mindre att han
hos angivna militära myndigheter haft sin huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla. Vid sådant förhållande och på grund av de konsekvenser ett
bifall till motionen skulle komma att medföra, finge departementet avstyrka
bifall till densamma.
Statskontoret har framhållit, att Lundman icke kunde anses hava innehaft
någon statsanställning. I likhet med civila departementet avstyrkte
statskontoret vid sådant förhållande bifall till motionen.
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
U(sköttel. Då, enligt vad utredningen givit vid handen, Lundman icke kan anses hava
haft anställning i statens tjänst, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka utgivande
av pension av statsmedel i förevarande fall.
Utskottet hemställer förty,
att förevarande motion II: 66 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
II. Socialdepartementet.
9:o.
Städerskorna Greta Carlsson, född Andersson, Maria Matilda Nilsson,
född Karlsson, Hilina Augusta Åsberg, född Eriksson, och Tekla Augusta
Söderholm, född Andersson. I en den 12 mars 1938 dagtecknad proposition
nr 244 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten
7 föreslagit riksdagen medgiva, att var och en av städerskorna hos riksförsäkringsanstalten
Greta Carlsson, född Andersson, Maria Matilda Nilsson,
född Källsson, Hilma Augusta Åsberg, född Eriksson, och Tekla Augusta
Söderholm, född Andersson, må från och med månaden näst efter den, varunder
hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 360
kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att förenämnda städerskor äro födda, Carlsson den 3 december 1871, Nilsson
den 1 maj 1872, Åsberg den 9 september 1871 och Söderholm den 2 juli
1878;
att Carlsson och Åsberg innehaft anställning såsom städerskor hos bränslekommissionen,
Carlsson under tiden 1 september 1917—31 december 1919
och Åsberg under tiden 24 september 1917—31 december 1919;
att Carlsson, Nilsson, Åsberg och Söderholm varit anställda såsom städerskor
hos riksförsäkringsanstalten, Carlsson sedan den 1 juni 1920, Nilsson
sedan den 1 juni 1917, Åsberg sedan den 15 januari 1920 och Söderholm
sedan den 1 juni 1920;
att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av i medeltal 3 Va timmar;
att ersättningen för städningsarbetet, efter att dessförinnan för var och en
hava utgjort 900 kronor för år, inberäknat viss ersättning för materialier,
från och med den 1 juli 1937 utgått jämlikt kollektivavtal med 85 kronor för
månad, ersättning för materialier ej inberäknat;
att ifrågavarande städerskor, som samtliga äro gifta, befinna sig i mindre
goda ekonomiska omständigheter;
samt att Åsberg och Söderholm under år 1937 icke tjänstgjort på grund
av sjukdom.
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
11
Departementschefen har anfört, att med hänsyn till den jämförelsevis
långa tid, varunder nu avsedda anställningshavare utfört regelbundet arbete
för statens räkning, ävensom till föreliggande ömmande omständigheter ville
departementschefen icke motsätta sig, att förslag förelädes riksdagen om
beredande åt dem av någon mindre pension, förslagsvis 360 kronor för år.
Med hänsyn till vad departementschefen anfört till stöd för det föreliggande
förslaget, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till detsamma.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.
10:o.
Förre extra tjänstemannen hos länsstyrelsen i Kronobergs län Henrik
Queckfeldt. Kungl. Majit föreslår i punkten 8 av samma proposition riksdagen
medgiva, att förre extra tjänstemannen hos länsstyrelsen i Kronobergs
län Henrik Queckfeldt må, räknat från och med den 1 juli 1937, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Queckfeldt är född den 7 november 1893 och sålunda 44 år gammal;
att han, efter avlagd juris kandidatexamen, under tiden 11 oktober 1920—
31 december 1925 tjänstgjort såsom notarie vid olika domsagor sammanlagt
något mer än 4 år 6 månader samt förvaltat borgmästarämbete sammanlagt
3 månader;
att han under tiden 10 april 1926—7 september 1928 tjänstgjort i Göta
hovrätt och därunder, bland annat, innehaft förordnande såsom fiskal något
mer än 5 månader;
att han under tiden 16 april 1929—30 juni 1937 eller drygt 8 år 2 månader
tjänstgjort hos länsstyrelsen i Kronobergs län såsom extra tjänsteman —
under senare år med placering i 14 lönegraden — och därvid under längre
tider innehaft förordnande såsom länsnotarie och såsom landskanslist;
att Queckfeldt sålunda varit anställd i statens tjänst tillhopa nära 15 år
2 månader;
att han från och med den 1 juli 1937 entledigats från sin anställning hos
länsstyrelsen, enär han icke kunnat på tillfredsställande sätt fullgöra honom
åvilande arbete;
att han enligt ett den 24 oktober 1937 av professorn V. Wigert utfärdat läkarintyg
lider av psykisk ohälsa (schizophrenia) av sådan grad, att han för
framtiden är oförmögen att försörja sig själv och att denna sjukdom uppenbarligen
bestått i flera år och otvivelaktigt betingat nedsatt arbetsförmåga
och andra svårigheter i arbetet;
samt att Queckfeldt sedan den 1 juli 1937 icke innehaft någon anställning.
Utskott
12
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Utskottet får hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.
III. Finansdepartementet.
ll:o.
E. o. kontorsbiträdet Ellse Marie (Elly) Beckman, född Öhrström (pension
med frånträdande av rätt till uppskjuten livränta.) I en den 12 mars
1938 dagtecknad proposition nr 244 har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för
samma dag, i punkten 9 föreslagit riksdagen medgiva, att e. o. kontorsbiträdet
i finansdepartementet Elise Marie (Elly) Beckman, född Öhrström, må
— under villkor att hon frånträder den rätt till uppskjuten livränta, som enligt
civila tjänstepensionsreglementet kan tillkomma henne — från och med
dagen näst efter den, varunder hon lämnar sin befattning, under sin återstående
livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära
en årlig pension av 1,056 kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår,
att Beckman är född den 6 februari 1888 och sålunda 50 år gammal;
att hon alltsedan den 16 februari 1920 varit anställd i finansdepartementet,
därav intill utgången av år 1921 såsom extra biträde och under tiden därefter
såsom extra ordinarie tjänsteman;
att hon från och med den 1 juli 1925 såsom e. o. kontorsbiträde tillhört
4 lönegraden i den för e. o. tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen gällande
löneplanen;
att hon under så gott som hela sin tjänstetid, intill dess departementet den
1 juli 1937 överflyttade till kanslihuset från förutvarande lokaler vid Storkyrkobrinken,
varit placerad som telefonist vid departementets telefonväxel;
att Beckman, enär departementet efter överflyttningen till kanslihuset
icke har behov av egen telefonist, uppsagts från sin anställning för entledigande
från och med den 1 maj 1938;
samt att hon efter entledigandet författningsenligt är berättigad till uppskjuten
livränta enligt civila tjänstepensionsreglementet med omkring 750
kronor för år, att tillträdas vid 63 års ålder.
Sedan fråga uppkommit, att Beckman måtte med avstående av sin rätt till
livränta få från och med avgången komma i åtnjutande av pension till skäligt
belopp, har statskontoret tillstyrkt pension åt Beckman med 1,056 kronor
för år.
Departementschefen har med hänsyn till de förhållanden, under vilka
Beckman nödgas avgå från sin anställning, funnit skäligt, att hon efter av
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
13
gången kommer i åtnjutande av pension. Det av statskontoret föreslagna
beloppet, 1,056 kronor för år, har icke föranlett någon erinran från departementschefens
sida. Såsom villkor för pensionens utgående torde böra stadgas,
att Beckman avsäger sig sin författningsenliga rätt till uppskjuten livränta.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.
12:o.
Förra städerskan Hanna Maria Ekstam, född Wittboldt. Under punkten
10 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,
att förra städerskan hos statskontoret Hanna Maria Ekstam, född Wittboldt,
må, räknat från och med den 1 mars 1938, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 408 kronor, varvid skall iakttagas den henne genom Kungl. Maj:ts beslut
den 12 mars 1938 ålagda återbetalningsskyldigheten.
Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har Hanna Maria Ekstam
numera avlidit. Till följd härav påkallar Kungl. Maj:ts förevarande förslag
icke någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
IV. Ecklesiastikdepartementet.
13:o.
Civilingenjören Viktor Herbert Magnus Brunskog. I en den 12 mars 1938
dagtecknad proposition nr 244 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, i punkten 11 föreslagit riksdagen medgiva, att civilingenjören Viktor
Herbert Magnus Brunskog må, räknat från och med den 1 juli 1937, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 2,100 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Brunskog är född den 19 juli 1878 och sålunda 59 år gammal;
att han år 1900 avlade civilingenjörsexamen vid tekniska högskolan och
därefter var verksam såsom ingenjör inom olika industri- och affärsföretag;
att han från och med den 1 oktober 1923 till och med den 30 mars 1937
— under de tre första läsåren dock med viss begränsning — uppehållit den
vakanta professuren i mekanisk teknologi vid tekniska högskolan ävensom
Utskottet.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
därefter under tiden 1 april—30 juni 1937 uppehållit samma professur under
ordinarie innehavarens tjänstledighet;
att Brunskog sökt och förklarats kompetent till nyssnämnda, annan person
sedermera tilldelade professur;
att Brunskogs avlöningsförmåner vid högskolan, vilka under år 1923—
1926 uppgått till i medeltal för år räknat sammanlagt omkring 7,500 kronor,
under tiden därefter utgjort 6,600 kronor för år jämte dyrtidstillägg;
samt att Brunskog efter den 30 juni 1937 icke innehaft någon anställning
vare sig vid högskolan eller eljest.
Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, hemställer,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
14:o.
F. d. musikläraren vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda
Olof Edvard Blom (tilläggspension). I punkten 12 av förevarande proposition
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. musikläraren
vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Olof Edvard Blom må,
räknat från och med den 1 januari 1937, under sin återstående livstid uppbära
— utöver honom författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. till belopp
av 264 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen
åtnjuta förhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Blom är född den 9 oktober 1874 och alltså 63 år gammal;
att han den 15 maj 1910 vunnit anställning som lärare i pianostämning
vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda och som boktryckare
vid institutets blindskriftstryckeri;
att han den 1 januari 1917 med bibehållande av nyssnämnda anställningar
tillträtt befattning såsom ordinarie musiklärare vid institutet;
att han med utgången av år 1936 efter uppnådd pensionsålder såsom musiklärare
frånträtt samtliga sysslor vid institutet;
att han i egenskap av musiklärare senast åtnjutit — förutom fri bostad och
värme -— kontant avlöning med 3,400 kronor för år, varav 2,500 kronor lön
och 900 kronor tjänstgöringspenningar, ävensom oreglerat dyrtidstillägg;
att han såsom lärare i pianostämning erhållit ersättning från av institutet
särskilt disponerade medel med lägst 500 kronor för år jämte dyrtidstillägg;
att han för sitt arbete som boktryckare uppburit — förutom ett årligt arvode
å 100 kronor för överinseende över tryckeriet — ersättning, vilken beräknats
efter ackord och under åren 1927—1936 uppgått till i medeltal 2,158 kronor
för år;
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
15
att Blom vid sin avgång från musiklärarbefattningen förklarats berättigad
åtnjuta avkortad pension med 2,170 kronor för år enligt lagen den 11 oktober
1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension;
att vid bestämmandet av Bloms pension tillgodoräkning skett av tiden alltifrån
den 15 maj 1910, då Blom tillträdde sin första anställning vid institutet;
samt att till underlag vid beräkningen av pensionen tagits den av Blom
kontant åtnjutna lönen såsom musiklärare.
Statskontoret har tillstyrkt tilläggspension åt Blom med 264 kronor för år,
motsvarande den ökning i pensionen, som skulle hava inträtt, örn i pensionsunderlaget
inräknats värdet av förmånen av bostad och värme, samt till
stöd härför anfört i huvudsak följande:
Då avlöningsförmånerna för den av Blom innehavda musiklärarbefattningen
år 1919 fastställdes, hade hänsyn tagits till den fria bostadsförmånen.
Enligt vad som framginge av proposition nr 167 till 1919 års riksdag hade
nämligen avlöningsförmånerna för ifrågavarande befattning, vilka ansetts
böra anpassas efter samma grunder som de, vilka gällde för musiklärare
vid realskolor, blivit med hänsyn till berörda naturaförmån minskade med
ett belopp av 300 kronor. Vidare kunde framhållas, att såväl lärarlönekommittén
och 1928 års lönekommitté som läroverkslönesakkunniga utgått från
att ifrågavarande musiklärarbefattning borde i avlöningsliänseende jämställas
med befattning såsom musiklärare vid realskolorna. Till denna uppfattning
hade också vederbörande departementschef anslutit sig i den av riksdagen
i denna del bifallna propositionen nr 271 till 1937 års riksdag angående
lönereglering för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter
m. m. I betraktande härav syntes skäl tala för att Blom
genom framställning till riksdagen erhölle en mot ifrågavarande naturaförmån
svarande tilläggspension.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
15:o.
Husmodern vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Eva
Maria Söderborg. Kungl. Majit föreslår i punkten 13 av samma proposition
riksdagen medgiva, att husmodern vid institutet och förskolan för blinda å
Tomteboda Eva Maria Söderborg må från och med månaden näst efter den.
varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av
1,236 kronor.
Av handlingarna inhämtas,
att Söderborg är född den 23 juni 1876 och således 61 år gammal;
att hon varit anställd vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda,
såsom föreståndarinna för linneförrådet och biträdande husmoder under
16
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
tiden 15 oktober 1904—-15 september 1906, 1—31 december 1914 och 15
maj—15 juni 1915 samt såsom husmoder från och med den 1 augusti 1915;
att, sedan husmodersbefattningen jämlikt beslut av 1937 års riksdag uppförts
å ordinarie stat med placering i lönegraden B 7 från och med den 1
januari 1938, direktionen för institutet av Kungl. Maj:t erhållit anstånd intill
utgången av juni månad 1938 med tillsättandet av befattningen samt förordnat
Söderborg att uppehålla befattningen intill sistnämnda tidpunkt;
att Söderborg vid beräknad avgång från husmodersbefattningen med utgången
av juni månad 1938 sålunda kan tillgodoräkna en tjänstetid av 25 år;
samt att hon såsom husmoder åtnjutit kontant lön, varå dyrtidstillägg ej
utgått, till belopp av 1,750 kronor för år jämte fri bostad om två rum med
värme och lyse, kost, tvätt och läkarvård, vilka naturaförmåner kunna uppskattas
till ett årligt värde av minst 1,200 kronor.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majlis ifrågavarande
förslag, får hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.
16:o.
Lärovcrksvaktmästaren Carl Emil Carlsson. Under punkten 14 av förevarande
proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren
vid högre allmänna läroverket i Borås Carl Emil Carlsson må från
och månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Carlsson är född den 31 mars 1873 och således 65 år gammal;
att han alltsedan den 27 augusti 1901 eller under mer än 36 år varit anställd
som vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Borås, vilken anställning
han beräknas komma att lämna den 1 juli 1938;
samt att hans avlöningsförmåner utgöras av kontant avlöning till belopp
av 3,000 kronor för år jämte fri bostad om 4 rum och kök med lyse och
värme, vilka naturaförmåner uppskattats till 1,100 kronor för år.
Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i liknande
fall beslutit och har icke givit utskottet anledning till erinran.
På grund härav hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande framställning.
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
17
17:o.
Lärovcrksvaktmästaren Berndt Oskar Ingemansson. I punkten 15 av
samma proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att vaktmästaren
vid samrealskolan i Karlshamn Berndt Oskar Ingemansson må från och
med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin befattning, under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 996 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Ingemansson är född den 24 oktober 1882 och sålunda 55 år gammal;
att han alltsedan den 1 januari 1921 eller under något mer än 17 år varit
anställd såsom vaktmästare vid samrealskolan i Karlshamn;
att hans avlöningsförmåner uppgå till sammanlagt 2,800 kronor för år,
däri inräknat till 360 kronor uppskattad förmån av fri bostad med lyse oell
värme, jämte dyrtidstillägg enligt för nyreglerade verk gällande grunder;
samt att Ingemansson enligt ett den 25 november 1937 utfärdat läkarintyg
efter genomgången sjukdom — blodpropp i hjärtat — är för all framtid oförmögen
att utföra kroppsarbete.
Med åberopande av vad under nästföregående punkt anförts hemställer
utskottet,
att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.
18:o.
Förra konservatorseleven Buth Elisabeth Wallén-Dahl, född Wallén.
Kungl. Majit har i punkten 16 av förevarande proposition föreslagit riksdagen
medgiva, att förra konservatorseleven vid naturhistoriska riksmuseets
vertebratavdelning Ruth Elisabeth Wallén-Dahl, född Wallén, må, räknat
från och med den 1 januari 1938, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 600 kronor.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wallén-Dahl är född den 7 september 1884 och sålunda 53 år gammal;
att hon varit anställd såsom konservatorselev vid naturhistoriska riksmuseets
vertebratavdelning från och med den 1 juli 1918 till och med den 31 december
1933, från vilken sistnämnda dag hon blivit entledigad från anställningen;
att
uppsägningen betingats av de delvis förändrade arbetsbehov, som uppkommit
i samband med föreståndareskifte å vertebratavdelningen och som
medfört att anställande av konservatorselev med viss vetenskaplig utbildning
ansetts erforderligt;
att Wallén-Dahls arbete huvudsakligen bestått i skelettering av kranier och
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 31. 2
18
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
ben av ryggradsdjur, konservering av fåglar samt fotografering för vetenskapliga
ändamål;
att Wallén-Dahls avlöning utgjort i medeltal under ett vart av åren 1919—-1933 omkring 3,260 kronor;
att Wallén-Dahl enligt i februari 1938 ingivna läkarintyg lider av kronisk
ledgångsreumatism i bägge händernas fingerleder med åtföljande något inskränkt
rörlighet ävensom av viss invärtes sjukdom (magsäcksnedsänkning)
och att hennes arbetsförmåga på grund av sistnämnda sjukdom är och säkerligen
för framtiden kommer att förbliva i betydlig grad nedsatt;
att enligt den undersökande läkarens åsikt intet talar mot att ledgångsreumatismen
uppkommit och förvärrats genom arten av Wallén-Dahls arbete
vid riksmuseet;
att Wallén-Dahl alltsedan avgången från riksmuseet icke haft någon anställning;
samt
att Wallén-Dahl är gift men att familjen befinner sig i små ekonomiska
förhållanden.
Föredragande departementschefen har anfört:
Med hänsyn till att Wallén-Dahls tjänstgöring vid riksmuseet icke kunde
sägas hava haft karaktären av mera fast anställning ävensom därtill att
Wallén-Dahl, då hennes arbete vid museet upphörde, varit allenast 49 år
gammal, hade det synts departementschefen tveksamt, huruvida pension
av statsmedel borde beredas henne. Då emellertid Wallén-Dahl i oavbruten
följd under mer än 15 år tjänstgjort vid museet, på vilken anställning
hon byggt sin försörjning, och då -— enligt vad föreliggande utredning gåve
vid handen -— Wallén-Dahls arbetsförmåga numera vore på grund av bestående
sjukdom väsentligt nedsatt, ville departementschefen icke motsätta
sig, att förslag förelädes riksdagen örn beviljande av någon pension åt henne.
Såsom skäligt belopp ville departementschefen härvid ifrågasätta 600 kronor
för år. Pensionen torde böra utgå från och med ingången av år 1938.
Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.
C. Affärsdrivande verks medel.
I. Postmedel.
19:o.
Förre postföraren Olof Olsson. I motion I: 69 hemställer herr Bjurström,
»att förre postföraren Olof Olsson må, räknat från och med den 1 januari
1938, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av postmedel till
belopp, som vederbörande utskott kan finna skäligt».
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
19
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Olsson är född den 18 september 1862 oell alltså 75 år gammal;
att han ombesörjt daglig postbefordran under tiden 1 januari 1882—12
november 1889 å linjen Falun—Bjursås—Falun (c:a 5 mil) med gångpost
samt under tiden därefter intill utgången av år 1936 å linjen Grycksbo—
Bjursås—Grycksbo (c:a 2 mil), till en början med gångpost men från och
med år 1918 med hästskjuts;
att han samtidigt utövat befattning såsom lantbrevbärare till tjänst för
dem, som voro bosatta utmed den väg, han hade att färdas;
att han under tiden 1I± 1882—19/? 1887 fullgjort en tur i veckan, under tiden
1887—11/u 1889 två turer i veckan, under tiden u/u 1889—-31A 1900
tre turer i veckan, under tiden V» 1900—31A 1906 fyra turer i veckan, under
tiden Vs 1906—28A 1925 fem turer i veckan, under tiden 1A 1925—30/n 1933
söckendagliga turer samt under tiden V« 1933—31/i2 1936 sex turer i veckan;
att tidtabellsturen per tur för tiden från och med år 1918 uppgått till cirka
4 timmar;
att ersättningen till Olsson under åren 1882—1917 varierat mellan 1 krona
25 öre och 1 krona 75 öre per tur och under åren 1918—1936 mellan 4 kronor
50 öre och 6 kronor per tur;
att i beloppen från och med år 1918 ingick ersättning för kostnaden för
hållande av häst och vagn för posttransporterna ävensom att omfattningen
av posttransporterna, särskilt paketposten, under de senare åren ökades
högst avsevärt;
samt att Olsson, som är gift och har sex barn, befinner sig i små ekonomiska
förhållanden.
Över ifrågavarande motion bär utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som hört generalpoststyrelsen.
Generalpoststyrelsen har anfört huvudsakligen följande:
Enligt de av Kungl. Maj:t i brev lill generalpoststyrelsen den 20 juni 1913,
den 28 juni 1918 och den 28 februari 1930 fastställda grunder för tilldelande
av understöd åt personer, som varit anställda vid postverket eller anlitats i
dess ärenden, gällde att årliga understöd till belopp motsvarande högst 2A
av senast utgående ersättning kunde tilldelas poststationsföreståndare samt
lant- och lådbrevbärare, vilka i sådan egenskap tjänstgjort vid postverket
minst 25 år eller, i undantagsfall, under kortare tid, och vilka befunnes vara
i behov av understöd. Dessa grunder, som fastställts efter riksdagens hörande,
medgåve icke tilldelandet av understöd åt sådana postförare, vilka —- utan
att hava verkställt lantbrevbäring — allenast forslat post direkt mellan två
eller flera postanstalter.
Visserligen vore såväl lantbrevbärare som postförare anställda medelst
kontrakt, i vilka överenskonnnits om viss ersättning m. m. för de prestationer,
som vederbörande åtagit sig att utföra för postverkets räkning, men det
förelåge dock en viss skillnad mellan deras åligganden. Lantbrevbärare —
åkande och gående — tillhandaginge direkt den korresponderande allmänheten
med postgöromål (mottagande och utdelande av postförsändelser av olika
slag, försäljning av frankotccken m. m.). Det arbete åter, som åvilade postförare
— åkande och gående — bestode huvudsakligen i att transportera
slutna poster mellan två eller flera postanstalter.
20
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Riksdagen hade emellertid i enstaka tidigare fall på grund av avlåtna propositioner
eller nied anledning av väckta motioner beviljat vissa postförare
årligt understöd. I dessa fall hade dock i regel förelegat särskilda på frågan
örn understöd inverkande omständigheter så som skada genom olycksfall
under tjänstutövningen eller synnerligen lång anställningstid under sällsynt
svåra och krävande förhållanden. Dylika omständigheter förelåge dock icke
1 här förevarande fall.
Efter tillkomsten av 1934 års författningar på arbetarpensionslagstiftningens
område syntes emellertid ovan anförda skillnad mellan lantbrevbärares
och postförares prestationer icke längre böra utgöra motiv, varför understöd
i det ena fallet skulle utgå och i det andra fallet icke. Generalpoststyrelsen
hade därför för avsikt att inom de närmaste dagarna ingå till Kungl. Majit
med framställning, att förenämnda grunder för tilldelande av understöd åt
poststationsföreståndare samt lant- och lådbrevbärare skulle förklaras äga
tillämpning jämväl å postförare, vilkens anställning i postverkets tjänst kunde
anses hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
På grund härav och då generalpoststyrelsen, därest ovannämnda grunder
redan nu ägde tillämpning å postförare, skulle tillerkänna Olsson ett årligt
understöd av 450 kronor, hade styrelsen för sin del intet att erinra mot att
riksdagen beviljade honom pension med detta belopp.
Statskontoret bär i ärendet yttrat bland annat följande:
Såsom i motionen erinrats, hade riksdagen i tidigare enstaka fall beviljat
årliga understöd åt postförare. Därvid hade emellertid i regel förelegat särskilda
på frågan örn understöd inverkande omständigheter, såsom t. ex. skada
under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid under sällsynt
svåra och krävande förhållanden. I likhet med generalpoststyrelsen ansåge
statskontoret, att sådana särskilda omständigheter icke vore för handen i
fråga om postförare Olsson.
Emellertid hade generalpoststyrelsen, under framhållande av att Kungl.
Majit tidigare efter riksdagens hörande fastställt vissa grunder för tilldelande
av understöd åt personer, som varit anställda vid postverket eller anlitats
i dess ärenden, såsom poststationsföreståndare samt lant- och lådbrevbärare,
tillkännagivit sin avsikt att söka utverka understöd enligt samma
grunder jämväl åt sådan postförare, vilkens anställning i postverkets tjänst
kunde anses hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärskälla,
samt i anslutning härtill förklarat sig intet hava att erinra mot att ett årligt
understöd av 450 kronor beviljades i förevarande fall.
I anledning härav ville statskontoret — under hänvisning till de lämnade
uppgifterna angående Olssons arbete i postverkets tjänst — uttala, att det
syntes ämbetsverket i hög grad tveksamt, huruvida detta arbete verkligen
kunde anses hava utgjort Olssons huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.
I varje fall kunde statskontoret icke förorda, att frågan örn ändrade
grunder för pensionering av postförare föregrepes genom beslut om understöd
i ett enstaka fall. Enligt ämbetsverkets mening borde fördenskull den
föreliggande motionen icke föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utekottet. Av utredningen i ärendet framgår, att Olsson, som nu uppnått en levnadsålder
av över 75 år, under icke mindre än 54 år ombesörjt postbefordran för
postverkets räkning samt att generalpoststyrelsen icke haft något att erinra
mot alt Olsson tillerkännes ett årligt understöd av statsmedel till belopp av
450 kronor för år. Även om utskottet måste erkänna det principiellt riktiga i
den ståndpunkt, statskontoret intagit, har utskottet likväl med hänsyn till fö
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
21
åliggande förhållanden icke velat motsätta sig att Olsson erhåller pension
med av generalpoststyrelsen föreslaget belopp.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen, i anledning av förenämnda motion I: 69, må
medgiva, att förre postföraren Olof Olsson må från och med
den 1 januari 1938 under sin återstående livstid uppbära en
årlig pension av 450 kronor, att utgå av postmedel.
II. Trafikmedel.
20:o.
Förre banarbetaren August Zettergren. I motion II: 59 hemställer herr
Spångberg, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna banarbetaren August
Zettergren, Charlottenberg, ett årligt understöd med belopp som kan befinnas
skäligt».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Zettergren är född den 18 november 1875 och alltså 62 år gammal;
att han åren 1919—1937 varit anställd såsom ban- och byggnadsarbetare
vid statens järnvägar under sammanlagt 9 år 7 månader 9 dagar;
att han härutöver under åren 1934—1936 utfört tillfälligt arbete vid statens
järnvägar under tillhopa 1 månad 25 dagar;
samt att hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst således uppgår
till 9 år 9 månader 4 dagar.
Över den föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen, som funnit Zettergrens anställningstid vid statens järnvägar
vara alltför kort för att motivera beviljadet av understöd, har avstyrkt
bifall till motionen.
Statskontoret har likaledes — under hänvisning till vad järnvägsstyrelsen
i ärendet anfört — avstyrkt bifall till förevarande motion.
Då av utredningen i ärendet framgår, att Zettergrens anställningstid i statens
tjänst varit av tämligen ringa omfattning — allenast omkring 10 år —
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka beviljandet av pension i förevarande
fall.
Utskottet hemställer förty,
att förevarande motion II: 59 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Utskottet.
22
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
21:o.
Förre tillfällige stationskarlen Anders Lindqvist. I motion 11:60 hemställer
herr Spångberg, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. tillfällige
stationskarlen Anders Lindqvist, Charlottenberg, ett årligt understöd med belopp,
som kan befinnas skäligt».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Lindqvist är född den 22 december 1875 och alltså 62 år gammal;
samt att han varit anställd såsom tillfällig stationskarl vid Charlottenbergs
station periodvis under åren 1918—1937 sammanlagt 6 år 7 månader 29 dagar,
företrädesvis i stalltjänst.
över den föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har funnit Lindqvists anställningstid vid statens järnvägar
vara alltför kort för att motivera beviljandet av understöd och har förty
avstyrkt bifall till förevarande motion.
Under hänvisning till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har jämväl
statskontoret avstyrkt bifall till motionen.
Utskottet. Enligt utskottets mening har i förevarande ärende icke förebragts utredning
om tjänstgöring i den omfattning, att densamma bör föranleda beslut
om pension. På grund härav avstyrker utskottet åtgärd i anledning av
motionen och hemställer,
att förevarande motion II: 60 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
22:o.
Förre ban- och byggnadsarbetaren Otto Eriksson. I motion 11:65 hemställer
herr Brädefors jämte fyra av andra kammarens övriga ledamöter,
»att riksdagen må medgiva, att f. d. ban- och byggnadsarbetaren vid statens
järnvägar Otto Eriksson i Linaälv från och med den 1 januari 1938 tillerkännes
en årlig pension av 504 kronor att utgå av trafikmedel».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Eriksson är född den 26 februari 1876 och således 62 år gammal;
att han enligt intyg av överbanmästaren i Sundsvall ävensom av en arbetskamrat
innehaft anställning dels under år 1899 såsom arbetare vid statens
järnvägar och dels åren 1900—1902 såsom arbetare vid statsbanebyggnaden
Gällivare—Riksgränsen;
att han åren 1903—1917, 1920, 1922—-1927 samt 1934—1935 varit anställd
såsom ban- och byggnadsarbetare vid statens järnvägar, därvid hans sammanlagda
styrkta anställningstid uppgått till 6 år 10 månader 8 dagar;
Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 23
att han enligt egen uppgift vintertid under sju år arbetat för domänverkets
räkning;
att han såsom arrendator innehar en odlingslägenhet invid Linaälvs järnvägsstation;
att
han år 1936 hos järnvägsstyrelsen anhöll örn pension eller gratifikation;
att distriktschefen i statens järnvägars femte distrikt i anledning av Erikssons
ansökning upplyste, att anledning till att dennes tjänstetid varit av så
relativt obetydlig omfattning sannolikt vore, att Eriksson särskilt sommartid
måst ägna sig åt sitt jordbruk, samt att distriktschefen med hänsyn till att
Erikssons anställning i statens tjänst icke kunde anses hava utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning avstyrkte bifall till Erikssons ansökning;
att järnvägsstyrelsen genom beslut den 31 juli 1936 lämnade Erikssons ansökning
utan bifall, enär av den i ärendet verkställda utredningen framginge,
att han icke uppfyllde villkoren för erhållande av vare sig pension eller gratifikation;
samt
att Eriksson enligt ett av järnvägsläkaren K. Norbäck den 3 januari
1938 utfärdat intyg till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga (genom
astma) är för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning.
Fragan om understöd åt Eriksson var år 1937 föremål för riksdagens prövning
med anledning av en då i ämnet väckt motion (II: 29).
I utlåtande nr 23, punkten 16, anförde bankoutskottet i anledning av nyssnämnda
motion följande:
»Då av utredningen i ärendet framgår, att Erikssons styrkta anställningstid
i statens tjänst varit av tämligen ringa omfattning — allenast inemot 7 år —
samt dessutom synes icke hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning, anser
sig utskottet icke kunna tillstyrka beviljandet av pension i förevarande
fall.»
Över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har framhållit, att i motionen nu åberopad utredning rörande
omfattningen av Erikssons anställning är enahanda med den som förelåg
vid 1937 års riksdags behandling av Erikssons pensionsfråga. Då ej heller
andra omständigheter av betydelse för frågans bedömande synas hava
tillkommit, har styrelsen funnit sig icke kunna tillstyrka motionen.
Statskontoret har under hänvisning tili vad järnvägsstyrelsen anfört i ärendet
avstyrkt bifall till motionen.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att utskottets avvisande hållning
till det vid fjolårets riksdag väckta förslaget om pension åt Eriksson huvudsakligen
motiverades av att Erikssons styrkta anställningstid i statens tjänst
uppgick till allenast inemot 7 år. Då såsom järnvägsstyrelsen framhållit den
av motionärerna nu förebragta utredningen rörande omfattningen av Erikssons
anställning är enahanda med den som förelåg vid 1937 års riksdag och
Utskottet.
24
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
då några nya omständigheter av betydelse för ifrågavarande pensioneringsspörsmåls
bedömande icke heller tillkommit, saknar utskottet anledning att
frångå den ståndpunkt, utskottet intog vid nästlidet års riksdag.
Utskottet hemställer förty,
att förevarande motion II: 65 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
23:o.
Förre järnvägsarbetaren Paulus (Månsson) Månström. I motion 11:67
hemställer herr Molander, »att riksdagen måtte tillerkänna f. d. järnvägsarbetaren
Paulus Månsson i Graninge en årlig pension av sexhundranittiosex
kronor».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Månström är född den 4 september 1873 och alltså 64 år gammal;
att han åren 1892—1919 innehaft tillfälliga anställningar såsom järnvägsarbetare
vid statens järnvägar under en beräknad tid av sammanlagt högst
8 år;
att han innehaft arbetsanställning vid Ostkustbanebygget vissa tider av
åren 1921—1924 under sammanlagt 3 år;
att han åren 1918—1921 samt 1923—1937 utfört skogsarbete i Bispgårdens
skolrevir under sammanlagt 11 år 4 månader 15 dagar;
att hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst alltså uppgår till omkring
22 år 4 månader 15 dagar, därav 20 år 15 dagar före uppnådd ålder av
60 år;
att järnvägsstyrelsen genom beslut den 16 december 1936 förklarat en av
Månström gjord ansökan örn understöd i form av gratifikation icke kunna
bifallas, enär hans tjänstetid vid statens järnvägar icke varit av den omfattning,
som enligt gällande bestämmelser fordrades för erhållande av gratifikation;
samt
att riksförsäkringsanstalten genom beslut den 31 juli 1937 tillerkänt
Månström livränta på grund av olycksfallsskada, vilken livränta för tiden
den 25 juni 1937—den 24 juni 1938 utgår med 160 kronor för år räknat.
Över den föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen och domänstyrelsen.
Järnvägsstyrelsen har anfört, att då Månströms anställning vid statens
järnvägar läge jämförelsevis långt tillbaka i tiden och omfattningen av densamma
icke kunde med tillförlitlighet fastställas, styrelsen ansåge att, därest
pension i förevarande fall beviljades, densamma icke borde utgå av trafikmedel.
Domänstyrelsen har — under åberopande av en inom styrelsens statistik -
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
25
kontor verkställd utredning rörande omfattningen av Månströms anställningstider
i statens tjänst — anfört, att Månström, vilken icke hos styrelsen
anhållit om pension, vöre berättigad till pension jämlikt kungörelsen den 7
december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst, varför han komme att tilldelas dylik pension
så snart ansökan därom inkommit till styrelsen.
Statskontoret har, under åberopande av vad domänstyrelsen upplyst i
ärendet, anfört, att förevarande motion icke syntes böra föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Då enligt vad domänstyrelsen upplyst Månström efter därom hos styrelsen
gjord ansökning kommer att beviljas pension jämlikt kungörelsen den 7 december
1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst, torde förevarande motion icke böra föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Utskottet hemställer därför,
att ifrågavarande motion II: 67 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
III. Statens vattenfallsverks medel.
24 :o.
Förre byggnadsarbetaren vid statens vattenfallsverk Johan August
Gustafsson-Krook. I motion I: 164 hemställer herr Sandegård, »att riksdagen
måtte bevilja f. d. soldaten Johan August Krook, Trollhättan, ett årligt
understöd att utgå från 1 januari 1938 med det belopp, som kan anses lämpligt».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Krook är född den 21 juli 1865 och alltså 72 år gammal;
att han varit fast anställd vid förutvarande Västgöta regemente under 20
år 7 månader;
att han åren 1914—1935 innehaft anställningar såsom byggnadsarbetare
vid statens vattenfallsverk under sammanlagt omkring 16 år 10 månader,
därav omkring 11 år 8 månader före fyllda 60 år;
samt att han uppbär ett årligt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa
å 400 kronor ävensom folkpension nied 432 kronor örn året.
Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som hört vattenfallsstyrelsen.
Vattenfallsstyrelsen har anfört följande:
»Enär Krook varit anställd såsom byggnadsarbetare vid statens vattenfallsverk
och avgick från sin senaste anställning i statens tjänst under år
1935, skulle kungörelsen den 7 december 1934 med föreskrifter angående
/Hilling till riksdagens protokoll 1038. 8 sami. Nr 31. 3
Utskottet.
26
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst vara tillämplig på honom.
Jämlikt nämnda författning fordras emellertid för erhållande av pension,
att arbetaren vid den tidpunkt, då han uppnår 60 års ålder, under
minst 15 år efter fyllda 21 år innehaft anställning i statens tjänst.
Enligt de handlingarna bilagda arbetsbetygen Ilar Krook varit anställd
vid statens vattenfallsverk under sammanlagt c:a 16 år 10 månader, varav
endast 11 år 8 månader före fyllda 60 år. Han är därför icke berättigad
till pension enligt ovannämnda kungörelse.
Då riksdagen emellertid förut beviljat årligt understöd i liknande fall, då
arbetare uppnått 60 års ålder före ifrågavarande kungörelses ikraftträdande,
synes det icke vara något att erinra mot ett bifall till motionen.»
Statskontoret har anfört:
»I likhet med vattenfallsstyrelsen vill statskontoret icke framställa erinran
mot att Krook av riksdagen tillerkännes ett årligt understöd, vilket synes
böra fastställas till samma belopp, som skulle hava utgått, därest ovannämnda
kungörelse varit tillämplig, eller sålunda till 540 kronor årligen.
Såsom framhållits i motionen, åtnjuter Krook ett årligt understöd å 400
kronor från Vadstena krigsmanshuskassa och folkpension med för år räknat
432 kronor, varav 400 kronor utgöra tilläggspension. Enligt gällande bestämmelser
kommer denna tilläggspension att minskas med omkring 340
kronor, därest Krook erhåller årlig pension till ovan förordade belopp av
540 kronor. Med hänsyn till att Krook för närvarande uppbär sin folkpension
oavkortad och då någon retroaktiv tillämpning av bestämmelserna om
reducering av folkpensionen icke är möjlig, synes den i motionen föreslagna
pensionen böra beviljas att utgå först från och med den 1 juli 19‘38.»
Utskottet. Under åberopande av vad vattenfallsstyrelsen och statskontoret anfört
samt under erinran, att riksdagen tidigare i liknande fall medgivit beviljande
av pension, tillstyrker utskottet, att Krook tillerkännes en årlig pension
med av statskontoret föreslaget belopp, 540 kronor, att utgå från och med
den 1 juli 1938.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 164,
må medgiva, att förre byggnadsarbetaren vid statens vattenfallsverk
Johan August Gustafsson Krook må från och med
den 1 juli 1938 under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av 540 kronor, att utgå av statens vattenfallsverks
medel.
IV. Statens domäners fond.
25:o.
Förre domänintendenten Johan Wilhelm de Neergaard. I en den 12
mars 1938 dagtecknad proposition nr 244 har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 17 föreslagit riksdagen medgiva, att förre
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
27
domänintendenten i Kalmar och Gotlands län Johan Wilhelm de Neergaard
må, räknat från och med den 1 mars 1938, under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av 1,800 kronor, att utgå av statens domäners fond.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att de Neergaard är född den 24 november 1872 och alltså 65 år gammal;
att han sedan den 1 januari 1918 varit domänintendent i Kalmar län, från
och med den 1 januari 1935 med tjänstgöringsskyldighet jämväl i Gotlands
län;
att de Neergaard på egen begäran entledigats från förordnandet såsom domänintendent
med utgången av februari månad 1938;
samt att de Neergaard åtnjutit arvode, som sedan år 1919 utgått med 3,000
kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid oreglerade
verk gällande grunder.
Kungl. Maj:ts förevarande förslag står i överensstämmelse med vad riksdagen
tidigare i liknande fall beslutit. Utskottet har med hänsyn härtill icke
funnit anledning till erinran mot detsamma och hemställer,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
Stockholm den 1 april 1938.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Berling, Holmström, Friggeråker,
Sandén, Bjurström och Nilsson i Mölndal;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Gustavson
i Västerås, Osberg, Andersson i Munkal jungby, Mattsson och Henriksson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Utskottet.