Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
1
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1938 kl. 1 e. in.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående hos hushållningssällskapen
anställda vandringsråttares avgångsoch
pensionsålder.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under
nr 121 av herr Gabrielsson jämte fyra av kammarens övriga ledamöter samt
den andra inom andra kammaren under nr 192 av herr Sandberg jämte två
av kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta
att samtliga hos hushållningssällskapen anställda vandringsrättare, vilka
åtnjuta statsbidrag till sin avlöning, skola äga rätt att kvarstå i sin tjänst
till uppnådda 60 år samt därefter få åtnjuta den pension som för dem är
eller varder bestämd.»
I en inom andra kammaren av herr Johansson i Tväråselet jämte två av
kammarens övriga ledamöter väckt motion nr 277 har vidare hemställts,
»att riksdagen måtte hos Kungl. Majit göra framställning örn utredning angående
åtgärder för sänkande av pensionsåldern för hushållningssällskapens
vandringsrättare främst inom övre Norrland från 65 till 60 år samt därefter
till riksdagen avgiva förslag som av utredningen kan föranledas.»
I fråga om motiveringen för de i omförmälda motioner framställda förslagen
får utskottet hänvisa till motionerna.
Över föreliggande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från statskontoret, som hört statens pensionsanstalt.
Statens pensionsanstalt har anfört följande:
»För närvarande utgå statsbidrag till avlönande av 87 vandringsrättare
hos 26 hushållningssällskap. Antalet med pensionsrätt i statens pensionsanstalt
förenade vandringsrättarbefattningar utgör 85, fördelade på 24 hushållningssällskap
(samtliga utom hushållningssällskapen i Blekinge och
Malmöhus län). I fråga örn befattningarna (58 st.) hos 17 av sällskapen
gäller enligt de vid reglering av befattningarna fastställda villkoren, att befattningshavaren
är, utan angiven åldersgräns, underkastad skyldighet att
avgå från tjänsten före pensionsåldern. För de 15 hos Västerbottens läns
hushållningssällskap anställda vandringsrättarna är föreskrivet, att de äro
skyldiga att avgå vid 55 års ålder. Beträffande 12 vandringsrättare hos 6
hushållningssällskap är avgångsskyldighet före pensionsåldern ej föreskriven
i regleringsvillkoren.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 28.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
För de till pensionsanstalten anslutna vandringsrättarna, vilka äro inordnade
under kap. VII i anstaltens reglemente, har tjänstepensionsunderlaget
efter reglering fastställts till 1 330 kronor. Det för hel tjänstepension erforderliga
antalet tjänstår är enligt § 73 bestämt till 33.
Den normala pensionsåldern är jämlikt § 72 65 år. På framställning av
huvudmannen kan dock enligt samma paragraf vid reglering av tjänst bestämmas
en pensionsålder av 62 år, där tjänstgöringens art prövas vara
sådan, att den gör dylik nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd.
Av förarbetena till stadgandena i kap. VII (prop. nr 382/1920 med
bilaga, innefattande utredning och förslag av särskilda sakkunniga rörande
pensionering av befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl.) framgår,
att beredandet av möjlighet till nedsättning av pensionsåldern föranletts av
behovet av en något lägre pensionsålder än 65 år för bland andra de befattningshavare
hos hushållningssällskapen, vilka, såsom vandringsrättarna,
för en stor del av sin tjänstgöring måste vistas ute på resor.
Ilos pensionsanstalten hava 7 hushållningssällskap (däribland dock ej
Västerbottens läns) under åren 1922 och 1923 gjort framställning örn nedsättning
av pensionsåldern till 62 år för hos dem anställda vandringsrättare.
Pensionsanstalten har emellertid i nämnda fall icke funnit skäl medgiva den
begärda nedsättningen. Med hänsyn till bland annat vad i bilagorna till
förevarande motioner anförts finner anstalten det dock icke uteslutet, att
behov av sådan nedsättning kan antagas föreligga, närmast i fråga örn
vandringsrättarna i de nordliga delarna av landet. I fall, där sagda behov
vitsordas av lantbruksstyrelsen, vilken har att godkänna reglering av vandringsrättarbefattningarna,
lärer också pensionsanstalten kunna antagas komma
att finna sig oförhindrad att med stöd av § 72 efter framställning av
vederbörande huvudman bestämma pensionsåldern för vandringsrättare till
62 år.
I syfte att för befattningshavare, som icke längre besitter erforderlig
kroppslig och andlig vigor, bereda möjlighet till avgång med pension före
pensionsåldern har i § 75 stadgats, alt rätt till genast börjande pension
inträder, förutom i de fall (avgång efter uppnådd pensionsålder eller med
rätt till invalid- eller sjukpension), som omförmälas i § 19, även örn befattningshavaren,
efter att hava uppnått en ålder, som med högst 5 år
understiger pensionsåldern, i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga
frivilligt avgår eller av huvudmannen uppsäges.
För det fall, att skyldighet att avgå ur tjänst före uppnådd pensionsålder
stadgats i de för tjänsten vid dess reglering fastställda villkoren, gäller enligt
§ 77, att till grund för beräkning av uppskjuten tjänstepensions belopp
skola läggas ej endast för befattningshavaren utan jämväl på huvudmannen
och staten belöpande avgifter. Föreskriften härom synes hava tillkommit
uteslutande med hänsyn till vandringsrättarna. Beträffande dessa framhölls
i förenämnda sakkunnigutredning, att de, åtminstone i vissa fall, vöre
skyldiga att avgå vid betydligt lägre ålder än pensionsåldern och att det ej
läte sig göra att sätta pensionsåldern lika låg som avgångsåldern, varför
det kunde synas riktigast att utesluta dem från pensionsrätt. De sakkunniga
funno sig emellertid böra medtaga dem för att bereda dem möjlighet till
uppskjuten pension, vilken rimligen borde beräknas på grundval av hela
försäkringsavgiften.
Redan nu kan vandringsrättare, på grund av bestämmelsen i § 75, vid
minskad arbetsförmåga avgå vid 60 års ålder med rätt till genast börjande
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
3
tjänstepension. Under förutsättning bland annat, att anställningsåldern är
30 år, blir pensionen därvid 785 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg samt,
i fråga örn så kallad oreglerad pension, pensionsförhöjning. Efter utnyttjande
av förberörda möjlighet att vinna nedsättning av pensionsåldern till
62 år skulle motsvarande pension utgöra 1 022 kronor jämte pensionsförhöjning
och dyrtidstillägg.
1 betraktande av bland annat nyssnämnda pensioneringsmöjlighet finner
pensionsanstalten icke den i motionerna föreslagna sänkningen av pensionsåldern
till 60 år tillräckligt motiverad. Enligt pensionsanstaltens mening
äro vandringsrättarna, vilkas befattningar åtminstone tidigare ansetts
vara av övergångsnatur och bäst lämpa sig för relativt unga män, skäligen
tillgodosedda i pensionshänseende genom nu gällande pensionsbestämmelser,
vid vilkas utformande särskild hänsyn tagits till dessa befattningshavares
säregna anställningsförhållanden. Överhuvudtaget bör enligt pensionsanstaltens
mening en sänkning av pensionsåldern, utöver vad pensionsreglemcntet
medgiver, och därav betingad omprövning av pensionsavgifterna
m. m. icke ifrågasättas för en enstaka grupp befattningshavare av så ringa
omfattning som den vandringsrättarna bilda. Befinnes sådan sänkning böra
övervägas, bör detta ske endast i samband med en mera omfattande översyn
av bestämmelserna rörande pensionsåldrarna. I varje fall synes ändring
på sätt i motionerna föreslagits av de för vandringsrättarna gällande pensionsbestämmelserna
icke böra vidtagas, så länge nu rådande anställningsförhållanden
bestå.
Huruvida vandringsrättarna, såsom i motionerna n:ris 121 och 192 föreslagits,
böra beredas rätt att kvarstå i tjänst till uppnådda 60 år, undandrager
sig pensionsanstaltens bedömande.
I detta sammanhang vill pensionsanstalten erinra örn, att anstalten i
underdånigt utlåtande den 19 oktober 1935 rörande den till motionen nr 121
såsom bilaga 1 i avskrift fogade framställningen från Västerbottens läns
hushållningssällskap förklarat sig icke kunna tillstyrka, att frågan örn pensionsåldern
för befattningshavare hos hushållningssällskap då upptoges till
fristående omprövning.»
Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket anslöte sig lill vad pensionsanstalten
i sitt ovan återgivna yttrande anfört beträffande de i förevarande
motioner berörda spörsmålen, samt att ämbetsverket fördenskull ansåge, att
motionerna icke borde föranleda någon riksdagens åtgärd.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner utskottet icke tillräckliga
skäl vara anförda för att en sänkning av vandringsrättarnas pensionsålder
från 65 år till 60 år nu kommer till stånd. Såsom statens pcnsionsanslalt
framhållit, möjliggöra gällande bestämmelser, att pensionsåldern
på framställning av huvudmannen bestämmes till 62 år, därest tjänstgöringens
art prövas vara sådan, alt den gör dylik nedsättning av pensionsåldern
synnerligen önskvärd. Därtill kommer, att — såsom pensionsanstalfen
jämväl framhållit — en sänkning av pensionsåldern, utöver vad pensionsreglementet
medgiver, icke bör genomföras för en enstaka grupp av
befattningshavare av så ringa omfattning som den vandringsrättarna bilda.
Utskottet delar anstaltens uppfattning därom, att frågan örn en dylik sänk
-
VI skottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
ning icke bör behandlas fristående utan upptagas till omprövning endast i
samband med en mera omfattande översyn av pensionsåldrarna för de till
statens pensionsanstalt anslutna befattningshavargrupperna.
Utskottet vill erinra, att frågan örn en allmän revision av reglementet för
statens pensionsanstalt länge varit aktuell. Denna fråga torde, såsom utskottet
i fjol uttalade i sitt utlåtande nr 25 över en motion om sänkning
av pensionsåldern för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare, inom en
nära framtid komma att upptagas till behandling. Utskottet förutsätter, att
i samband därmed de i motionerna berörda spörsmålen rörande vandringsrättarnas
pensionsålder och avgångsskyldighet bliva föremål för omprövning.
Vid sådant förhållande finner utskottet sig böra avstyrka bifall till
motionerna och hemställer förty,
att förevarande motioner 1:121 och 11:192 samt 11:277
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 mars 1938.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Ehrnberg, Berling, Friggeråker*, Bjurström*,
Nilsson i Mölndal*, Danielsson, Sundvik och von Horn*;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg*, K. A. Westman*,
Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman, Andersson i Munkaljungby* och
Sundström i Vikmanshyttan.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1938
841606