Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående ersättning till
vissa personer i anledning av sjukdom, ådragen under
militärtjänstgöring, m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i
anledning av sjukdom, ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

I fråga om utredningen i de ärenden, som behandlas i detta utlåtande, får
utskottet, i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till nedan
angivna propositioner och motioner.

l:o.

Ivar Alexander Johansson. I en den 25 februari 1938 dagtecknad proposition
nr 164 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, under
punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att till Ivar Alexander Johansson må
— utan hinder därav, att anspråk på ersättning icke framställts inom behörig
tid — utbetalas den ersättning, vartill han enligt grunderna för förordningen
den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Johansson fullgjort värnpliktstjänstgöring
vid dåvarande Skånska husarregementet under tiden 11 oktober
1923—22 april 1924; att han under februari månad år 1924 insjuknat
i lungsäcksinflammation; att riksförsäkringsanstalten genom beslut den 18
september 1924 förklarat honom berättigad till ersättning jämlikt bestämmelserna
i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring; att anstalten genom särskilda
beslut, senast den 28 juli 1926, tillerkänt Johansson dylik ersättning
för tiden 1 juli—30 september 1926; att Johansson, sedan ersättning från
anstalten den 28 juli 1926 tillerkänts honom, icke låtit sig hos anstalten avhöra
förrän den 9 september 1937, vilken sistnämnda dag han gjort framställning
om ytterligare ersättning i anledning av nämnda sjukdom; samt att,
enär denna framställning inkommit till riksförsäkringsanstalten först efter
det mer än tio år förflutit efter utgången av den tid, för vilken ersättning ti Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 23. “ 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

Utskottet.

digare tillerkänts Johansson, och denne under samma tid icke bevakat sin
rätt till ytterligare ersättning, anstalten genom beslut den 18 december 1937
förklarat sig icke kunna upptaga ifrågavarande framställning till prövning.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten,
därest framställning örn ytterligare ersättning gjorts inom därför föreskriven
tid, skulle hava tillerkänt Johansson ersättning jämlikt 1909 års militärersättningsförordning.

Föredragande departementschefen har funnit billighetsskäl tala för att Johansson
finge, oaktat den försent gjorda framställningen, komma i åtnjutande
av den ersättning, vartill han enligt de i 1909 års militärersättningsförordning
angivna grunder eljest varit berättigad.

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet billighetsskäl
tala för att Johansson må utan hinder av att anspråk på ersättning icke
framställts inom behörig tid komma i åtnjutande av den ersättning, vartill
han enligt grunderna för 1909 års militärersättningsförordning eljest varit
berättigad.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj :ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.

2:o.

Sixten Gideon Svensson. Under punkten 2 av förevarande proposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att till Sixten Gideon Svensson
må — utan hinder därav att framställning om ersättning icke blivit gjord
inom den tid, som föreskrives i 12 § förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring —
från och med den 1 juli 1937 utbetalas den ersättning, vartill han enligt
grunderna för nämnda förordning kan anses berättigad.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Svensson innehaft fast anställning
såsom musikelev vid Skaraborgs regemente under tiden 26 november
1925—31 oktober 1927, att han under oktober 1927 vårdats å regementets
sjukavdelning för, bland annat, lungblödning, att tjänstförrättande läkaren
omkring den 20 oktober 1927 konstaterat förändring å höger lunga,
tydande på tuberkulos affektion, att Svensson emellertid vid undersökning
i samband med utskrivningen från sjukavdelningen den 2 november 1927
befunnits icke förete sjukliga förändringar å lungorna, att Svensson sedermera
vid olika tillfällen lidit av blodhosta och smärre lungblödningar och
härför den 1 januari 1929 intagits å sanatorium, där han intill den 18
juni 1929 vårdats för lungtuberkulos, att han sedermera förrättat förvärvsarbete
intill oktober 1934, då han efter en större lungblödning ånyo intagits

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

3

å sanatorium, där han åtnjutit vård för dubbelsidig lungtuberkulos intill den
3 januari 1935, att Svenssons arbetsförmåga enligt ett av sanatorieöverläkaren
Stefan Tengström den 5 september 1937 utfärdat intyg betecknas såsom
i hög grad nedsatt samt att det enligt Tengströms åsikt vore ovisst i vad
mån arbetsförmågan kunde komma att framdeles förbättras.

Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande anfört, bland annat, att
anstalten efter inhämtat yttrande från sin biträdande läkare, överläkaren A.
Gullbring, funnit ifrågavarande sjukdom, lungtuberkulos, hava ådragits under
sådana förhållanden, att ersättning enligt 1909 års militärersättningsförordning
skulle, därest framställning härom gjorts inom föreskriven tid, hava
tillerkänts Svensson.

Under erinran att riksdagen tidigare i åtskilliga fall av likartad beskaffenhet
med det nu förevarande meddelat dispens från de i 1909 års militärersättningsförordning
stadgade preskriptionsbestämmelserna, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens
bifall.

3:o.

Sixten Herman Thomsen. I en den 25 februari 1938 dagtecknad proposition
nr 165 har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att Sixten Herman Thomsen må — utöver den livränta
han enligt gällande bestämmelser uppbär från riksförsäkringsanstalten
— från och med den 1 januari 1938 under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. komma i åtnjutande av ett årligt
understöd av 1,240 kronor utan rätt till dyrtidstillägg därå.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bland annat följande.

Thomsen fullgjorde år 1925 värnpliktstjänstgöring vid Svea ingenjörkår.
Vid ett tillfälle, då en kontingent av kåren var sysselsatt med uppförande
av en bro över Klarälven, beordrades Thomsen att för provbelastning taga
plats i en träkorg, som var avsedd att, hängande i en bärkabel, transportera
arbetare längs den under byggnad varande bron. Vid provbelastningen brast
den krok, i vilken korgen var upphängd, med påföljd att korgen, som kommit
i svängning utanför brokanten, störtade ned å den fem meter lägre liggande
älvstranden. I fallet ådrog sig Thomsen hjärnskakning, troligen åtföljd av
organiska skador.

Med anledning av det inträffade framställde Thomsen efter stämning å
kronan vid Stockholms rådhusrätt anspråk på ersättning. Rådhusrätten fann
genom dom den 10 augusti 1927 — däri Svea hovrätt och Kungl. Majit ej
gjort ändring — rättvist förplikta kronan utgiva, dels såsom ersättning för
sveda och värk m. m. samt för förlorad arbetsinkomst under tiden 10 ok -

Utslcottet.

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

Utskottet.

tober 1925—31 december 1926 — efter avdrag av Thomsen utav riksförsäkringsanstalten
jämlikt bestämmelserna i 1909 års militärersättningsförordning
för nämnda tid tillerkänd livränta, 1,102 kronor 50 öre — tillhopa
4,157 kronor 50 öre, dels ock såsom gottgörelse för förlust av arbetsförmågan
under år 1927 — efter avdrag av livränta å 900 kronor — 2,480 kronor.

Enligt läkarintyg av den 16 april 1934 har det Thomsen övergångna
olycksfallet för all framtid nedsatt hans arbetsförmåga med 50 procent.
På grund härav har riksförsäkringsanstalten tillerkänt Thomsen livränta
med det högsta belopp, som enligt gällande författningar i dylika fall kan utgå,
eller 450 kronor. Sedan kronans skadeståndsskyldighet gentemot Thomsen
i anledning av den ådragna kroppsskadan blivit av Högsta domstolen
i princip fastställd, har Kungl. Maj:t genom särskilda beslut den 9 november
1934 och den 11 juni 1937 tillerkänt Thomsen ersättning för tiden
7 mars 1934—31 december 1937 utöver vad han från riksförsäkringsanstalten
ägt uppbära med 1,240 kronor för år räknat, motsvarande hälften
av hans till 3,380 kronor uppskattade årliga arbetsförtjänst, efter avdrag
av den av riksförsäkringsanstalten utbetalda livräntan.

Föredragande departementschefen har anfört, att Thomsen jämväl i fortsättningen
syntes böra beredas särskilt understöd — utöver vad han ägde
uppbära från riksförsäkringsanstalten — enligt de grunder, som innefattades
i Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 9 november 1934 och den 11 juni
1937.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har kronans skadeståndsskyldighet
gentemot Thomsen i anledning av den ådragna kroppsskadan blivit av
Högsta domstolen i princip fastställd. Med hänsyn härtill finner utskottet
sig kunna tillstyrka, att Thomsen tillerkännes ett årligt understöd av statsmedel,
att utgå utöver den livränta, han äger uppbära från riksförsäkringsanstalten.
Mot det av Kungl. Maj:t föreslagna understödsbeloppet har utskottet
icke funnit anledning till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

4:o.

Hilding Vilmer Jansson. I motion I: 10 hemställer herr Andersson, Anders,
»att riksdagen måtte bevilja Hilding Vilmer Jansson ett understöd av 800
kronor årligen från den tid utskottet kan finna skäligt föreslå».

Av tillgängliga handlingar i ärendet — däribland ett av utskottet på begäran
av motionären införskaffat utdrag av Kronobergs regementes sjukjournal
— inhämtas, att Jansson är född den 12 maj 1904 och alltså
33 år gammal; att han varit inkallad till värnpliktstjänstgöring vid
Kronobergs regemente under tiden 13 november 1924—22 maj 1925; att han
därunder varit kommenderad till vakttjänstgöring å mul- och klövsjuke -

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

5

smittat område i Skåne under en tid av omkring två månader; att han —
enligt egen uppgift till följd av kommenderingens ansträngande beskaffenhet
— därunder skulle hava ådragit sig nervsjukdom; att han vid inställelse
vid Kronobergs regemente efter kommenderingens upphörande sjukskrevs
på grund av halssjukdom under tiden 24—27 april 1925; att han under diagnosen
appendicitis adita + bronchitis acuta vårdades å Växjö lasarett under
tiden 28 april—4 maj och å regementets sjukhus under tiden 5—12
maj 1925; att han vid utryckning den 22 maj 1925 från värnpliktstjänstgöringen
remitterades till Växjö lasarett för blindtarmsinflammation och,
efter undergående av operation för nämnda sjukdom, därstädes vårdades
till den 29 maj 1925; att han enligt ett av legitimerade läkaren E. Lindell
i Växjö den 2 augusti 1931 utfärdat intyg rådfrågat Lindell berörda den 29
maj 1925 för neurasteniska symptomer; att han enligt ett av provinsialläkaren
I. Sandberg den 21 september 1931 utfärdat intyg vid av Sandberg företagna
undersökningar befunnits visa symptom å neuros; att han enligt sistnämnda
intyg vårdats å Tranås vattenkuranstalt under tiderna november
1928—januari 1929 och mars—maj 1930 för botande av neuros; att han
enligt ett den 10 februari 1932 av sex med Janssons personliga förhållanden
förtrogna personer utfärdat intyg alltsedan utryckningen från värnpliktstjänstgöringen
lidit av ohälsa; att han enligt ett av legitimerade läkaren
S. Eldh den 9 januari 1936 utfärdat intyg vårdats å Malmöhus läns sjukvårdsinrättningars
i Lund psykiatriska klinik för nervsjukdom under tiden
16 april 1935—9 januari 1936 samt under denna tid varit oförmögen till
arbete; samt att han enligt ett av underläkaren vid Tyringe badanstalt och
sanatorium S. Rydén den 3 januari 1938 utfärdat intyg är oförmögen till
arbete på grund av nervsjukdom (psyko-neurosis) och i stort behov av vård
å nämnda anstalt.

I en till riksförsäkringsanstalten den 19 december 1931 inkommen skrift
anhöll Jansson om ersättning för den sjukdom (nervsjukdom), som han
skulle hava ådragit sig under värnpliktstjänstgöringen.

Genom beslut den 8 mars 1932 förklarade riksförsäkringsanstalten — efter
antecknande att av i ärendet införskaffad utredning framginge, att Jansson
alltsedan utryckningen från värnpliktstjänstgöringen haft avsevärt men av
ifrågavarande sjukdom — sig icke kunna upptaga ersättningsfrågan till prövning,
enär framställning örn ersättning icke gjorts inom sådan tid, som
föreskreves i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, med den ändrade lydelse
förordningen erhållit genom förordningen den 4 juni 1920 (nr 305).

I en den 19 juni 1933 dagtecknad skrift anhöll sedermera Jansson hos
Kungl. Maj:t att i förevarande avseende få sig tillerkänd en årlig livränta av
lägst 500 kronor, räknat från tidpunkten för upphörandet av den av Jansson
fullgjorda militärtjänstgöringen.

I häröver avgivet utlåtande upplyste riksförsäkringsanstalten, att anstal -

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

Utskottet.

ten — för den händelse Kungl. Majit skulle finna skäligt, att Jansson, utan
hinder av att han icke inom vederbörlig tid framställt ersättningsanspråk
hos anstalten, bereddes ersättning jämlikt grunderna för 1909 års förordning
— med anledning av nyssnämnda ansökning prövat ärendet i sagda hänseende,
men att anstalten vid granskning av vad sålunda förekommit funnit Jansson
icke berättigad till ersättning jämlikt nämnda förordning, enär hans militärtjänstgöring
icke skäligen kunde antagas hava bidragit till ifrågavarande
sjukdom.

Vid anstaltens utlåtande hade bl. a. fogats ett uttalande av anstaltens läkare
professor A. Troell, att Janssons sjukdom vore konstitutionellt betingad
och att intet gåve stöd för uppfattningen, att militärtjänsten haft egentlig betydelse
för hans neuros.

Genom beslut den 9 mars 1934 fann Kungl. Majit Janssons ansökning icke
föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att riksförsäkringsanstalten funnit
Jansson författningsenligt icke berättigad till ersättning på grund av
den sjukdom, varav han lider, enär hans militärtjänstgöring icke skäligen
kan antagas hava bidragit till sjukdomen. Vidare har Kungl. Majit funnit
en av Jansson i förevarande avseende gjord ansökning icke föranleda någon
Kungl. Majits åtgärd. Vid sådant förhållande och då i den föreliggande
motionen icke anförts några särskilda omständigheter, som synts utskottet
kunna motivera beviljande av understöd åt Jansson, har utskottet icke ansett
sig kunna tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.

Utskottet får sålunda hemställa,

att förevarande motion I: 10 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

5:o.

Carl Otto Andreasson. I motion nr II: 273 hemställa herrar Hallagård och
Hansson i Rubbestad, »att Carl Otto Andreasson må tillerkännas ett årligt
understöd till sådant belopp att understödet och till honom utgående livränta
sammanlagt komma att uppgå till 1,200 kronor för år».

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Andreasson inryckt till värnpliktstjänstgöring
vid Gotlands infanteriregemente den 12 februari 1915; att han
under tiden 14 mars—5 maj nämnda år vårdats å regementets sjukhus, intill
den 1 april för difteri och därefter för lunginflammation; att han den 5
maj 1915 hemförlovats och sedermera den 24 februari 1916, såsom till
tjänst vid rikets försvar oförmögen, frikallats från värnpliktens vidare fullgörande;
att han enligt särskilda läkarintyg alltsedan år 1916 lider av
hjärtfel; att vederbörande regementsläkare såsom sin åsikt uttalat, att militärtjänsten
sannolikt bidragit till uppkomsten av Andreassons hjärtsjukdom;

Bankoutskottets utlåtande Nr 23.

7

samt att enligt ett av överläkaren med. dr E. Grönberg den 9 januari 1938
utfärdat intyg Andreasson på grund av hjärtfel och på basis av detta uppkommen
vänstersidig central förlamning (hjärnemboli) är fullständigt oförmögen
till arbete för närvarande och sannolikt allt framgent.

I proposition nr 218 till 1934 års riksdag hemställde Kungl. Majit, att riksdagen
måtte medgiva, att till Andreasson finge— utan hinder av att framställning
om ersättning icke blivit gjord inom den tid, som föreskreves i 12 §
av förordningen den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring — från och med den 1 januari 1934 från
beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas den ersättning, vartill
han enligt grunderna för nämnda förordning kunde anses berättigad. I
skrivelse nr 140 anmälde riksdagen, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
bifallits.

I anslutning härtill har ersättning i form av livränta tillerkänts Andreasson
med följande belopp, nämligen under tiden 1 januari 1934—31 december
1935 efter 337 kronor 50 öre för år och under tiden 1 januari 1936—31 december
1937 efter 450 kronor för år. Jämlikt bestämmelserna i kungörelsen
den 18 juni 1925 (nr 268) angående höjning av ersättning, som utgår enligt
förenämnda förordning, beträffande skador, som uppkommit före den 1
januari 1921, hava angivna belopp förhöjts med 100 procent.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har riksförsäkringsanstalten
tillerkänt Andreasson livränta på grund av omförmälda sjukdomar med det
högsta belopp, som enligt gällande författningar i dylika fall kan utgå. Att
riksdagen härutöver skulle, såsom i motionen föreslås, bevilja Andreasson ett
särskilt understöd, kan utskottet för sin del ej tillstyrka. Såvitt utskottet
kunnat finna, måste en åtgärd i sådan riktning komma att medföra vittgående
konsekvenser. På grund härav får utskottet avstyrka bifall till motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 273 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 mars 1938.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ehrnberg, Berling, Friggeråker, Bjurström, Nilsson i
Mölndal, Danielsson, Sundvik och von Horn;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman, Andersson i Munkaljungby och Sundström i Vikmanshyttan.

Utskottet,