Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

1

Kr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1938 kl. 11.80 f. m.

Utlåtande, angående verkställd granskning av riksbankens styrelse
och förvaltning.

Enligt § 4 i den för bankoutskottet gällande instruktionen har utskottet
att undersöka och granska riksbankens tillstånd och huru densamma styrd
och förvaltad blivit, och bör utskottet därvid med synnerlig uppmärksamhet
följa de fullmäktiges åtgärder, som avse metalliska kassans upprätthållande
samt myntutväxlingens fortgång och bestånd.

För granskningens verkställande har utskottet tagit del av dels fullmäktiges
i riksbanken allmänna och särskilda protokoll samt direktionens protokoll
för tiden från och med den 11 januari 1937, intill vilken dag ansvarsfrihet
beviljats för fullmäktiges i protokollen antecknade beslut och åtgärder,
och till början av innevarande års riksdag, dels de av vederbörande revisorer
avgivna berättelserna om verkställd granskning av riksbankens såväl huvudkontors
som samtliga avdelningskontors i orterna förvaltning under år 1936.
dels ock fullmäktiges med utskottets memorial nr 1 till riksdagen överlämnade
berättelse angående riksbankens tillstånd, rörelse och förvaltning under
år 1937 ävensom de redogörelser, som av styrelserna för riksbankens avdelningskontor
lämnats i avseende å dessa kontors förvaltning under samma
år.

Sedan utskottet numera fullgjort sitt granskningsuppdrag, får utskottet
avgiva berättelse över den verkställda granskningen.

I fråga örn metalliska kassans ställning, sedelutgivningen, in- och utlåningsrörelsen
ävensom övrig verksamhet vid riksbankens huvud- och avdelningskontor
samt vid riksbankens pappersbruk och sedeltryckeri tillåter sig
utskottet att för en närmare kännedom örn hithörande förhållanden hänvisa
till de redogörelser, som lämnats i de berättelser, vilka avgivits av riksdagens
revisorer och fullmäktige i riksbanken.

A sin utlånings- och övriga rörelse under år 1937 har riksbanken erhållit
en vinst av 3,889,007 kronor 64 öre.

I avseende härå hänvisas till de specificerade uppgifter beträffande riksbankens
vinst- och förlusträkning, som förekomma i fullmäktiges nyssnämnda.
av utskottet med memorial nr 1 till riksdagen överlämnade berättelse.

Bihang till riksdagens protokoll IDUS. 8 sami. Nr 12—14.

1

Utskott el.

Bankoutskottets utlåtande Nr 12-

l:o.

Arbetarbostäderna vid Tumba bruk. Revisorerna hava under § 8 i sin
berättelse angående riksbanken (sid. 13) framhållit, att bostäderna i det s. k.
slottet vid Tumba pappersbruk icke befunne sig i fullgott skick. Sålunda
vore en del av dem mycket mörka. För att från korridoren komma in i
boningsrummen måste man passera genom köket. Skafferi saknades, vilket
givetvis vållade de boende besvär och olägenhet. Revisorerna ansåge för
sin del, att åtgärder holde vidtagas för förbättring av dessa bostäder. Huruvida
dylik förbättring i så fall borde åstadkommas genom ändring av nuvarande
bostadslägenheter eller genom nybyggnad ankomme på fullmäktige
att efter kostnadsundersökning avgöra.

I anledning av vad revisorerna sålunda framhållit hava fullmäktige i riksbanken
i skrivelse till utskottet den 27 januari 1938 anfört följande:

»Någon anmärkning mot bostäderna vid Tumba bruk har före revisorernas
påpekanden icke framförts till fullmäktige från arbetarnas sida. Detta
hindrar ej, att fullmäktige sedan länge varit medvetna örn, att en del av
det äldre bostadsbeståndet vid bruket i olika avseenden varit mindre tillfredsställande.
Pa detta förhållande hava fullmäktige redan haft sin uppmärksamhet
riktad och inspektören och förvaltaren hava haft överläggningar
örn vad som vore att göra för att utan större eller dyrbarare ny- eller
ombyggnader förbättra dessa bostäder.

I anledning av revisorernas yttrande har direktionen igångsatt en undersökning,
därvid brukets läkare medverkat. Denne har utdömt två bostadshus
— det s. k. Gula huset och Klockhuset — och vidare förordat betydande
ombyggnader av stora stenhuset, det s. k. Slottet, samt slutligen rekommenderat
en nybyggnad för brukets konsumtionsförening.

Det är nu fullmäktiges avsikt att låta verkställa en utredning i frågan.
Fullmäktige finna det emellertid tveksamt, huruvida det byggnadsprogram,
som läkaren skisserat, är det lämpligaste.

Därest maskintillverkning av sedelpapper kommer till stånd, är det möjligt,
att arbetarantalet vid bruket successivt kommer att minskas. Behovet
av bostäder vid bruket kan sålunda komma att så småningom bli mindre.
Omfattande nybyggnader och en måhända dyrbar ombyggnad av ''Slottet’
lill ett fullt modernt bostadshus skulle kunna visa sig vara dålig användning
av pengarna. I frågans nuvarande läge äro fullmäktige dock icke beredda
att uttala någon bestämd mening om arten och omfattningen av den ifrågasatta
bostadsförbättringen, utan måste låta med sitt omdöme anstå till dess
utredningen föreligger.»

Då, såsom framgår av fullmäktiges yttrande, fullmäktige hava för avsikt
att låta verkställa utredning rörande det av revisorerna berörda spörsmålet,
har utskottet härigenom endast velat vad i detta ärende förekommit för
riksdagen

omförmäla.

Bankoutskottcts utlåtande Nr 12.

3

2:o.

Riksbankschefernas samtidiga bortovaro. Revisorerna hava under g 9 i
sin förenämnda berättelse (sid. 13) anfört följande:

»Revisorerna hava vid läsning av riksbanksfullmäktiges allmänna protokoll
uppmärksammat, att såväl riksbankschefen som vice riksbankschefen anmält
sin avsikt att samtidigt vara frånvarande från banken för att utomlands
deltaga i överläggningar.

Då beslut örn den ändring av § 72 regeringsformen år 1932 första gången
fattades, genom vilken möjliggjordes inrättande av befattningen vice riksbankschef,
yttrade konstitutionsutskottet i sitt utlåtande, nr 34, bland annat,
följande:

''Riksbankens verksamhet har numera utvecklat sig därhän, att förste
deputeraden faktiskt, ehuru ej formellt, intager ställningen av riksbankens
chef. I denna egenskap måste han ofta befinna sig på utländska resor i
följd av bankens vidsträckta utländska förbindelser och kan även av oförutsedda
mellankommande händelser bliva hindrad att i full utsträckning handlägga
löpande uppgifter inom riksbanken. Med hänsyn härtill bör inom
riksbanksledningen jämte riksbankschefen finnas en med bankens hela skötsel
förtrogen och banktekniskt högt utbildad fackman, som äger förutsättning
såväl att kunna lämna riksbankens chef fortlöpande sakkunnigt bistånd vid
förekommande olika frågors handläggning som att helt eller delvis kunna
ersätta honom, då hinder möter för honom att själv utöva befattningen som
förste deputerad.’

Av detta synes framgå, att förutsättningen varit att vice riksbankschefen
icke borde vara från banken frånvarande samtidigt med riksbankschefen.
Revisorerna anse för sin del, att samtidig frånvaro såvitt möjligt städse bör
undvikas och att den ovan omförmälda anledningen icke varit av den art,
att icke endera kunnat underlåta att deltaga i berörda överläggningar. Revisorerna
hava därför ansett sig böra omförmäla förhållandet för riksdagen.»

I anledning av revisorernas förenämnda uttlande hava fullmäktige i riksbanken
— under förmälan att av revisorerna berörda överläggningar avsett
ett centralbanksmöte i Helsingfors måndagen den 27 och tisdagen den 28
september 1937 -— i sin ovan omförmälda skrivelse i ärendet anfört följande:

»Fullmäktige vilja till en början erinra örn att ett liknande fall var föremål
för bankoutskottets uppmärksamhet vid 1937 års riksdag. Vid fullmäktiges
sammanträde den 22 oktober 1936 anmälde riksbankschefen, att
lian ur riksbankens synpunkter funne önskvärt, att han och vice riksbankschefen
komme att deltaga i det centralbankmöte i Oslo, som skulle hållas
påföljande 25 och 26 oktober. Den 25 oktober var en söndag. Emot detta
beslut framställde herr Stendahl sedermera anmärkning. Vid föredragning
i bankoutskottet den 16 februari 1937 bereddes riksbankschefen tillfälle att
framföra de skäl, som talat för det gemensamma besöket i Oslo. Herr Stcndahls
anmäkning föranledde icke något utskottets uttalande.

Konstitutionsutskottet torde icke hava avsett att med sitt av statsrevisorerna
åberopade uttalande binda vice riksbankschefens tjänstgöring så snävt,
som statsrevisorerna antaga. Detta torde bl. a. framgå av det förhållandet,
att denne i sä fall icke skulle kunna skaffa sig förutsättningar alt, för att
citera konstitutionsutskottet, ''såväl kunna lämna riksbankens chef fortlöpande
sakkunnigt bistånd vid förekommande olika frågors handläggning

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

som att helt oller delvis kunna ersätta honom, då hinder möter för honom
att själv utöva befattningen som förste deputerad’.

Det torde vara uppenbart, afl riksbankschefen och vice riksbankschefen
som regel icke böra samtidigt vara frånvarande. Men det är lika uppenbart,
att man måste räkna med att sådana tillfällen kunna inträffa. I vissa fall
är detta ofrånkomligt, exempelvis om endera är sjuk oell den andres närvaro
på annat ställe är påkallad. Men det kan också finnas undantagsfall,
där bådas frånvaro icke är nödvändig, men det ur riksbankens synpunkter
kan anses medföra fördelar, som vida överväga olägenheterna.

Det torde tillkomma fullmäktige att i varje särskilt undantagsfall pröva
föreliggande omständigheter. Och det lärer hava varit riksdagens mening,
att denna prövning skall ske efter praktiska synpunkter, d. v. s. vad som
kan anses övervägande gagnelig! för riksbanken, utan hänsyn till sådana
rent formella synpunkter, vilka statsrevisorerna anlagt på denna fråga.

Riksbankschefen bör örn möjligt deltaga i de nordiska centralbankmötena.
Men övervägande skäl tala för att även vice riksbankschefen bör vara närvarande,
när viktiga frågor skola förekomma och när båda utan olägenhet
kunna vara frånvarande från riksbanken. Dessa sammanträden mellan
ledningarna för de nordiska centralbankerna, som sedan lång tid tillbaka i
regel avhållits en gång örn året, hava visat sig vara av stor betydelse icke
endast för det nordiska samarbetet på detta område utan även ur informatoriska
synpunkter. Vid dessa möten förekomma nämligen ingående redogörelser
icke endast för de ekonomiska förhållandena i de nordiska länderna
utan även beträffande världsläget. Erfarenheten har också ådagalagt,
att dessa möten bidraga till att fördjupa den personliga kontakten mellan
ledningarna för de olika centralbankerna och därigenom kraftigt främja det
fortlöpande samarbetet dem emellan, ett förhållande som icke torde böra
underskattas.

Då riksbankschefen föreslog, att även vice riksbankschefen skulle deltaga
i mötet i Helsingfors den 27 och 28 september, förelåg bl. a. den .särskilda
omständigheten, att vice riksbankschefen Wallberg endast några månader
förut tillträtt sin befattning. Det var därför ur informatorisk synpunkt av
största betydelse för honom att vara närvarande vid mötet.

Å andra sidan var det icke sannolikt, vilket .senare även bekräftades, atl
riksbankschefens och vice riksbankschefens frånvaro från banken nämnda
dagar skulle medföra några olägenheter. Båda voro hela tiden anträffbara
per telefon och stodo flera gånger i förbindelse med Stockholm. De båda
andre deputerade och förste suppleanten voro i tjänst och ett beslutmässigt
fullmäktigesammanträde kunde när som helst sammankallas.

I detta sammanhang bör också erinras därom att den tid, då riksbankschefen
och vice riksbankschefen samtidigt voro borta från Stockholm, skarpt
begränsades. Så snart de egentliga mötesförhandlingarna, som omfattade
två dagar, voro avslutade, återvände nämligen riksbankschefen med flyg
till Stockholm och deltog sålunda icke i de besök vid olika industrier oell
den samvaro i Helsingfors, som därefter ägde rum.

Det var efter ett omsorgsfullt övervägande av de fördelar och olägenheter
ur riksbankens synpunkt, vilka kunde anses föreligga, som riksbankschefen
föreslog fullmäktige en sådan anordning. Samtliga fullmäktige med undantag
av herr Stendahl anslöto sig till förslaget.

Det kan vidare bemärkas, att vid de sammanträden, vilka avhållits före
år 1935, flera gånger såväl riksbankschefen som en av deputerade varit närvarande.
Det har icke visat sig medföra några olägenheter, att i sådana
täll under en eller annan dag endast en ordinarie deputerad varit i tjänst.

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

5

om man blott i samband med en sådan tillfällig ordning vidtagit erforderliga
betryggande åtgärder.

Slutligen må upplysningsvis meddelas, att i sammanträdet i Helsingfors
deltogo från Danmark två av Nationalbankens tre direktörer.»

Vid fullmäktiges skrivelse var fogat ett utdrag av ett hos fullmäktige den
27 januari 1938 fört protokoll i nu ifrågavarande ärende, vilket utdrag bilagts
detta utlåtande.

Utskottet delar revisorernas uppfattning därom, att samtidig frånvaro
från riksbanken av riksbankschefen och vice riksbankschefen såvitt möjligt
bör undvikas. Vad särskilt angår den närmaste anledningen till det av revisorerna
nu gjorda uttalandet, nämligen att de båda cheferna samtidigt varit
frånvarande från riksbanken för deltagande i centralbanksmötet i Helsingfors
hösten 1937, har utskottet emellertid med hänsyn till vad fullmäktige
anfört icke kunnat finna annat än att bådas närvaro vid mötet varit ur riksbankens
synpunkt önskvärd. På grund härav och då utskottet vid överläggning
med riksbankschefen förvissat sig om att riksbankschefen och vice
riksbankschefen endast i undantagsfall och då riksbankens intresse särskilt
fordrar det, komma att i följd av utländsk resa samtidigt vara frånvarande
från riksbanken, har utskottet endast velat vad i detta ärende förekommit
för riksdagen

omförmäla.

3:o.

Protokoll och berättelser. Vad i xevisorernas berättelse eljest blivit anfört
har utskottet funnit icke vara av beskaffenhet att från utskottets sida
påkalla något yttrande; och har utskottet vid granskning av fullmäktiges
protokoll och berättelser ej funnit något förhållande, som ansetts böra föranleda
någon anmälan eller hemställan; vilket utskottet härmed får för riksdagen anmäla.

4:o.

Ansvarsfrihet. Efter granskning av riksbankens räkenskaper för år 1936
bava riksdagens senast församlade revisorer i sin därom avgivna berättelse
meddelat, att med avseende på riksbankens förvaltning under den tid,
granskningen omfattat, revisorerna ej funnit anledning till annan erinran
än som i berättelsen omförmälts samt att de för sin del ansåge, att ansvarsfrihet
borde fullmäktige beviljas.

Utskottet.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

De revisorer, som, valda av riksdagen, granskat avdelningskontorens i
orterna förvaltning år 1936, hava likaledes i sina berättelser tillstyrkt ansvarsfrihet
för kontorens styrelser.

I enlighet med föreskriften i § 4 av den för utskottet gällande instruktionen
vill utskottet meddela, att med avseende å riksbankens tillstånd, styrelse
och förvaltning under den tid, granskningen omfattat, utskottet ej
funnit anledning till erinran samt att utskottet för sin del anser, att ansvarsfrihet
bör beviljas fullmäktige.

Utskottet hemställer alltså,

att ansvarsfrihet må beviljas fullmäktige i riksbanken dels
för förvaltningen under år 1936 av bankens såväl huvudkontor
som samtliga avdelningskontor i orterna, dels ock för
de beslut och åtgärder, som finnas antecknade i fullmäktiges
protokoll från och med den 11 januari 1937 till och
med den 9 januari innevarande år.

Stockholm den 24 februari 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Holmström, Bjurström*, Nilsson i
Mölndal, Danielsson*, Sundvik och Bodin i Visby;

från andra kammaren: herrar Holmgren*, Lovén*, Paulsen, Andersson i Falkenberg*,
Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman och Mattsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

7

Bilaga.

Utdrag av protokollet hos fullmäktige i riksbanken
den 27 januari 1938.

Närvarande:

ordföranden herr af Jochnick
» Rooth
» Amnér
» Björnsson
» Stendahl
» Nilsson
» Jonsson

ävensom » Wallberg.

§ 2.

Anmäldes ånyo den av riksdagens revisorer av stats-, banko- och riksgäldsverken
till 1938 års riksdag avgivna berättelsen angående riksbanken,
vilken berättelse jämlikt föreskrift i 37 § lagen för Sveriges riksbank skulle
till riksdagen överlämnas.

Riksbankschefen Rooth hemställde, att fullmäktige måtte med skrivelse
enligt registraturet överlämna berättelsen till bankoutskottet samt därvid avgiva
yttrande över vissa i densamma framställda anmärkningar i enlighet
med ett nu uppläst förslag.

Herr Stendahl förklarade, att såvitt förslaget berörde revisorernas under
§ 8 i berättelsen gjorda uttalanden han icke hade någon erinran. Beträffande
däremot det föreslagna yttrandet över den i § 9 framställda anmärkningen
hänvisade herr Stendahl till utdrag av fullmäktiges protokoll för nedanstående
dagar, vilka utdrag voro av följande lydelse.

Den 18 april 1935.

§ 14. »Riksbankschefen Rooth anmälde, att han, som på grund av sjukdom
av läkare tillråtts någon tids vila, ämnade från och med den 23 innevarande
april under en tid av omkring fjorton dagar begagna sig av semester,
och hemställde, att fullmäktige i anledning härav och då vice riksbankschefen
för närvarande i samband med semester befunne sig på en studieresa
i utlandet måtte uppdraga åt deputeraden Amnér att jämte egen befattning
under riksbankschefens frånvaro uppehålla dennes befattning.

Herr Stendahl erinrade, att jämlikt 28 § riksbankslagen och § 16 bankoreglementet
vice riksbankschefen skulle med fullmäktigs rätt och ansvar
vid inträffande förfall träda i riksbankschefens ställe. Då riksbankschefen
nu beslutit att begagna sig av semester borde medgivande icke hava lämnats
vice riksbankschefen Wilhelmsson att företaga en resa till utlandet. Det
läte sig icke under några förhållanden, allra minst under så pass oroliga

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 12.

tider som de nuvarande, försvara sig, att riksbankschefen och vice riksbankschefen
samtidigt begagnade sig av semester. Herr Stendahl yrkade därför,
att vice riksbankschefen skulle telegrafiskt hemkallas för att övertaga chefskapet
för riksbanken under riksbankschefens semester.

Riksbankschefen hemställde örn avslag å herr Stendahls yrkande.

Fullmäktige beslöto i enlighet med vad riksbankschefen hemställt.

Mot detta beslut anmälde herr Stendahl reservation under hänvisning till
vad han nyss anfört och yrkat.»

Den 29 oktober 193b.

§ 1. »Justerades allmänna och särskilda protokollen för den 22 oktober
1936, varjämte anmäldes, att särskilt protokoll förts den 23 i samma månad
och då jämväl justerats.

Vid justeringen av allmänna protokollet anförde herr Stendahl, att vid anmälan
av det under § 7 omförmälda ärendet angående deltagande från riksbankens
sida i centralbankmötet i Oslo han förbisett, att såväl riksbankschefen
som vice riksbankschefen skulle deltaga i förhandlingarna vid bankmötet,
vilket alltså innebure, att båda samtidigt komme att vara frånvarande
från riksbanken.

Under erinran örn sitt anförande till protokollet för den 18 april 1935
framhöll herr Stendahl vidare, att enligt hans mening situationer visserligen
kunde uppkomma, vilka kunde påkalla riksbankschefens och vice riksbankschefens
samtidiga frånvaro, men att mötet i Oslo icke vore av den storleksgrad,
att detsamma obetingat påfordrade de båda nämnda chefernas samtidiga
bortovaro från Stockholm och att vice riksbankschefen därför icke bort
avresa till Oslo. Denna sin uppfattning hade herr Stendahl personligen meddelat
vice riksbankschefen före hans avresa.»

Den 10 september 1937.

§ 8. »Anmäldes, att gemensamma överläggningar mellan representanter
för de nordiska ländernas centralbanker komme att äga rum i Helsingfors
den 27 och 28 innevarande september samt att i dessa överläggningar från
riksbankens sida komme att deltaga ordföranden herr af Jochnick, riksbankschefen
Rooth och vice riksbankschefen Wallberg.

Herr Stendahl anförde, att i trots av riksbankschefens meddelande, att vid
behandlingen av ett liknande ärende inom bankoutskottet ingen av utskottets
medlemmar haft någon erinran mot det av riksbankschefen och vice riksbankschefen
tidigare praktiserade förfarande, herr Stendahl fortfarande vöre
av den mening, att riksbankschefen och vice riksbankschefen icke utan trängande
orsak samtidigt borde avlägsna sig från Stockholm och att sådan orsak
i detta fall icke förelåge, varför enligt herr Stendahls uppfattning en av
bemälda herrar borde stanna hemma för att sköta riksbanken.»

övriga fullmäktige förenade sig med föredraganden. Fullmäktige hade
alltså beslutat i enlighet med föredragandens hemställan.

Ur protokollet:
Jacob Hagströmer.