8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1938 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om viss ändring i 58 § kommunalskattelagen.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 158 i första
kammaren av herr Sandström m. fl. och nr 270 i andra kammaren av
herrar Lindmark och Nilsson i Antnäs, har hemställts,

»att riksdagen måtte för sin del företaga följande ändring av gällande kommunalskattelag,
§ 58, sista momentet:

rörelse av annat slag än de förut särskilt angivna till tre procent, eller,
därest särskilda omständigheter det föranleda, högre procent i kommun, där
huvudkontor funnits, dock högst fem procent, samt — —• —-----»

Beträffande motiveringen för detta yrkande, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 158 i första
kammaren.

Enligt 57 § 1 mom. första stycket kommunalskattelagen skall skatt för
inkomst av rörelse utgöras till kommun, där rörelsen utövats från fast driftställe.
Jämlikt 58 § sista stycket nämnda lag skall, där inkomst av rörelse
skall tagas till beskattning i mera än en kommun, i fråga om inkomstens
uppdelning gälla, att inkomst av rörelse av andra slag än de som särskilt finnas
angivna i sistnämnda paragraf, skall beskattas till fem procent eller, där
omständigheterna därtill föranleda, högre procent i kommun, där huvudkontor
funnits, samt i övrigt i de kommuner, där fast driftställe begagnats,
efter ty som kan finnas skäligt med hänsyn till inom varje kommun tillverkade
varors värde, handelsomsättningens storlek, antalet där sysselsatta arbetare
eller annat förhållande, som kan tjäna till grund för bedömande av
den inkomst, som kan anses hava åtnjutits inom kommunen.

I motionerna har bland annat framhållits, att enligt ifrågavarande bestämmelse
vore bolag pliktigt att erlägga kommunal inkomstskatt till den kommun,
där huvudkontor vore beläget, med lägst fem procent. Ofta torde
nämnda skatt utgå efter högre procent. Rättmätigheten av att för kommun,
där huvudkontor vore beläget, i lag föreskriva ett så jämförelsevis högt minimum
liksom att vid den praktiska tillämpningen av bestämmelsen beräkna

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. 9

skatten etter iner än fern procent syntes motionärerna kunna ifrågasättas.
Denna interkommunala beskattningsfråga läge för närvarande under kommunalskatteberedningens
prövning och en revision av kommunalskattelagen
vore ej gärna tänkbar utan att även nämnda fråga bleve föremål för övervägande.
Då denna revision ännu torde dröja ett par år, syntes skäl tala för
att riksdagen i avvaktan på revisionen gjorde en provisorisk ändring av lagen
i syfte att mera rättvist och riktigt utmäta huvudkontorets beskattningsplikt.
En sådan ändring borde icke gå så långt, att den avskreve eller åtminstone
i vissa fall avskreve huvudkontorets skatteplikt, utan den borde hålla
sig mom den nuvarande lagstiftningens principiella ram. Huvudkontorets
skattskyldighet borde normalt nedsättas till tre procent av bolagets vinst
och endast, därest särskilda omständigheter det föranledde, utgå med högre
procent, dock högst fem procent.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att motionärernas förslag går
ut på vidtagande, i avvaktan på blivande förslag örn revision av kommunalskattelagen,
av en provisorisk ändring i gällande bestämmelser rörande fördelning
mellan olika kommuner av till kommunal inkomstskatt skattepliktig
inkomst av rörelse, såvitt angår fördelningen av sådan inkomst mellan
å ena sidan den kommun, där ett företags huvudkontor är beläget, och å
andra sidan den eller de kommuner i övrigt, där rörelsen utövats från fast
driftställe. Då, på sätt jämväl motionärerna framhållit, detta spörsmål är
föremal för kommunalskatteberedningens närmare övervägande, anser utskottet
det icke vara lämpligt att i frågans nuvarande läge taga ställning
till den i motionerna berörda principfrågan. Utskottet hemställer därför,

att de likalydande motionerna I: 158 av herr Sandström
m. fl. och II: 270 av herrar Lindmark och Nilsson i Antnäs,
örn viss ändring i 58 § kommunalskattelagen, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 19.‘18.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande: se under betänkande nr 4.

a

U tskottet.

Bihang lill riksdagens protokoll lim. 7 sami. Nr 4—7.