Bevillningsutskottets betänkande Nr 34

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den L juni 1938 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
propositioner med förslag till förordning om särskild
skatt å förmögenhet för år 1938 ävensom i ämnet
väckta motioner.

I en den 4 januari 1938 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 38, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1938.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för år 1938,
på grundval av taxering nämnda år, erläggas till staten av fysisk person,
därest hans enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1938, överstigit 50,000 kronor. I den skattepliktiga
förmögenheten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den
skattskyldiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som nu sagts, åligger jämväl oskift dödsbo, utländsk juridisk
person, som enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
betraktas som utländskt bolag, ävensom i 18 § a) nyssnämnda förordning
omförmäld stiftelse.

2 §•

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgå i förhållande
till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten.

Bihang till riksdagens protokoll 19.18. 7 sami. Nr 34 37.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

Beskattningsbar förmögenhet utgör, såvitt ej nedan annorlunda stadgas,
ett belopp motsvarande den skattskyldiges och i förekommande fall hans
omyndiga barns enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, varom
i 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än i 18 § a) förordningen örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt omförmäld stiftelse berörda skattepliktiga
förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den skattskyldige för ifrågavarande
beskattningsår enligt angivna förordning fastställda beskattningsbara
beloppet, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande
tjugufem gånger det beskattningsbara beloppet, dock minst fyrtio procent
av den skattepliktiga förmögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige
något sådant beskattningsbart belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten:
ett belopp motsvarande fyrtio procent av den skattepliktiga
förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande
belopp, som icke uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

3 §.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men
icke 150,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 50,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150,000 men icke 300,000 kr.: 100 kr. för 150,000 kr. och 2 °/oo av återstoden;

300,000 »

» 500,000

» : 400 »

» 300,000 »

fr 3 °/oo fr

»

500,000 »

» 1,000,000

» : 1,000 »

» 500,000 »

fr 4 °/oo fr

»

1,000,000 kr.

: 3,000 »

» 1,000,000 »

fr 5 °/oo »

»

4 §•

För äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, bedömes
skatteplikt enligt 1 § med hänsyn till båda makarnas sammanlagda förmögenhet.
Den beskattningsbara förmögenheten beräknas för makarna gemensamt
under hänsynstagande vid tillämpning av 2 § tredje stycket till det
för makarna gemensamt fastställda beskattningsbara beloppet. Skatt beräknas
efter den sålunda bestämda beskattningsbara förmögenheten samt fördelas
å makarna efter deras skattepliktiga förmögenheter.

Rörande taxering av äkta makar skall i övrigt vad i 19 § förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande tillämpning.

5 §•

1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skall, om eftertaxeringen därtill föranleder, eftertaxeras jämväl till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning till behörigt belopp.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

3

2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav
föranletts, att han icke blivit taxerad till särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning eller att han blivit för lågt taxerad till sådan skatt,
utan att dock eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall
äga rum, skall han eftertaxeras till särskild skatt å förmögenhet enligt denna
förordning att utgå med det belopp, som genom berörda förfarande undandragits
statsverket. Beträffande dylik eftertaxering skall vad som är
stadgat rörande eftertaxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt äga
motsvarande tillämpning.

6 §■

Skattskyldig taxeras enligt denna förordning i den kommun, där han enligt
förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall taxeras
till dylik skatt.

7 §•

Har på grund av bestämmelserna i 23 § förordningen örn statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt befrielse helt eller delvis medgivits från skattskyldighet
till nämnda skatt, skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga om
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

8 §•

Där oskift dödsbo jämlikt 24 § förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna i boet
eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott belöper
och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga om särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

9 §•

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall
åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet
enligt denna förordning.

I fall, varom i 29 § 2 mom. och 30 § förordningen om statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt förmäles, må Konungen förklara, att särskild skatt
å förmögenhet enligt denna förordning skall för skattskyldig fastställas till
högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten
ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på
grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara
förmögenheten, än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet,
som skulle hava fastställts, örn hänsyn ej tagits till överenskommelsen
eller beslutet.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

2 mom. Vad i 32 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande särskild skatt å förmögenhet
enligt denna förordning.

10 §.

1 mom. Taxeringsförordningens bestämmelser om taxering till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
med avseende å taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna
förordning, under iakttagande av vad nedan i denna paragraf finnes stadgat.

2 mom. Taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning
av skattskyldig, som skall taxeras till dylik skatt annorstädes än i
Stockholm, verkställes, där fråga ej är om ef ter taxering, av den prövningsnämnd,
som har att handlägga den skattskyldiges taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt.

Där taxeringen sålunda skall verkställas av prövningsnämnd, åligger det
landskamreraren att med ledning av självdeklarationer och uppgifter, som
må införskaffas från vederbörande ordförande i taxeringsnämnd eller kronoombud,
såsom underlag för prövningsnämndens arbete låta upprätta en
längd med förslag till taxering. Längden skall föreligga färdig senast den
1 september 1938. Genom landskamrerarens försorg skall ofördröjligen i
rekommenderat brev med allmänna posten till en var i längden upptagen
skattskyldig översändas uppgift om det i densamma intagna förslaget i vad
det honom angår. Den skattskyldige äger därpå inom viss i uppgiften angiven
tid, minst åtta dagar efter uppgiftens mottagande, till prövningsnämnden
inkomma med erinringar beträffande förslaget.

Sedan prövningsnämnden därefter verkställt taxeringen, antecknas denna
i nyssberörda längd, vilken fogas såsom bilaga till prövningsnämndens protokoll
och anses utgöra en del därav. Bestyrkt avskrift av dylik längd
skall i den ordning Konungen föreskriver tillställas, såvitt angår av länsprövningsnämnd
förd längd, dem som verkställa debitering av de på grund
av taxeringen utgående utskylder, samt, såvitt angår av den mellankommunala
prövningsnämnden upprättad längd, länsstyrelsen i vederbörande
län.

Underrättelse rörande taxering enligt detta mom. skall av vederbörande
protokollförare tillställas den skattskyldige allenast där självdeklaration icke
blivit följd.

Eftertaxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning av
skattskyldig, som i detta mom. avses, verkställes i förekommande fall i
samma ordning som den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt; dock skall eftertaxering införas i längd för taxering till
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

3 mom. Vid taxering till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning
i Stockholm införes i inkomstlängden uppgift om den till dylik skatt
beskattningsbara förmögenheten.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

5

4 mom. Rätt att anföra besvär över taxering enligt denna förordning skall
ej tillkomma kommun.

Rätt att anföra besvär enligt 123 § 2 mom. taxeringsförordningen skall
tillkomma jämväl den som taxerats till särskild skatt å förmögenhet enligt
denna förordning, ehuru han enligt 1 § ej är skyldig utgöra sådan skatt.

Besvär enligt 123 § taxeringsförordningen rörande taxering till särskild
skatt å förmögenhet enligt denna förordning av skattskyldig, som skall
taxeras till dylik skatt annorstädes än i Stockholm, skola anföras, i det fall
att den skattskyldiges taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
icke redan varit föremål för prövningsnämnds efter särskild prövning meddelade
beslut, hos prövningsnämnd och i övriga fall hos kammarrätten.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt ändras eller bliver någon påförd, skall samtidigt vidtagas
den ändring i taxeringen till särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning,
som därav må föranledas.

5 morn. Vid tillämpning av bestämmelserna i 143 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen
skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt räknas jämväl
särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning.

11 §.

Konungen äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter samt fastställa formulär till längd, som avses i 10 § 2 mom.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen, enligt
därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 20 maj 1938 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 322, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag, föreslagit riksdagen att under i propositionen nr 321 angiven förutsättning
antaga vid propositionen nr 322 fogat, ändrat förslag till förordning örn
särskild skatt å förmögenhet för år 1938.

Det vid propositionen nr 322 fogade författningsförslaget är av samma lydelse
som det här ovan intagna med det undantag att 3 § i det nya förslaget
lyder sålunda:

3 §.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men
icke 150,000 kronor: två promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 50,000 kronor;

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150.000 men icke 300,000 kr.: 200 kr. för 150,000 kr. och 4 °/00 av återstoden;

300.000 » » 500,000 » : 800 » » 300,000 » » 6°/„„ » » ;

500.000 » > 1,000,000 » : 2,000 * » 500,000 > » 8 •/«• » » ;

1,000,000 kr. : 6,000 » > 1,000,000 » » 10% » »

Till utskottets behandling har överlämnats en i anledning av propositionen
nr 38 inom andra kammaren av herr Brädefors m. fl. väckt motion, nr 185,
i vilken hemställts, »att riksdagen måtte besluta bifalla Kungl. Maj:ts proposition
nr 38 till förordning om särskild skatt å förmögenhet för år 1938
med följande ändrade lydelse av paragraferna 1 och 3:

1.

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad nedan stadgas för 1938 på
grundval av taxering för nämnda år erläggas till staten av fysisk person,
därest hans enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
skattepliktiga förmögenhet vid utgången av det beskattningsår, som gått till
ända närmast före den 1 mars 1938, överstigit 30,000 kronor. I den skattepliktiga
förmögenheten inbegripes därvid även förmögenhet tillhörig den
skattepliktiges hemmavarande omyndiga barn, därest ej jämlikt förordningen
om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt barnet skall taxeras därför.

Skatteskyldighet, som nu sagts, åligger-----------

— — — -—- — — — — — omförmäld stiftelse. — — — — — —

3.

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 30,000 kronor men
icke 50,000 kronor: en promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 30,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

50,000 men icke 100,000 kr.: 20 kr. för 50,000 kr. och 2 ''/'' av återstoden,

100,000 » »

200,000

» : 120

»

»

100,000

»

»

3Y »

»

200,000 )> »

300,000

» : 420

»

»

200,000

»

»

4V »

300,000 » »

400,000

» : 820

»

»

300,000

»

»

5 »

»

400,000 » »

500,000

» : 1,320

»

»

400,000

»

»

6 Y »

»

500,000 » »

700,000

» : 1,920

»

500,000

»

»

8Y »

»

700,000 » »

1,000,000

» : 3,520

»

»

700,000

»

»

10 y »

»

1,000,000 kr.

: 6,520

»

»

1,000,000

»

»

12 y »

»

Till utskottet har jämväl överlämnats en i anledning av propositionen nr
322 inom första kammaren väckt motion, nr 364, av herr von Horn m. fl.,
vari hemställts, »att riksdagen, i händelse av bifall till proposition nr 322,
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla att inbetalning av den särskilda
förmögenhetsskatten må kunna uppdelas å tre år, eller ock, därest detta
yrkande icke bifalles, denna inbetalning måtte kunna uppdelas på flera
betalningsterminer under budgetåret 1938/1939».

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34. ”

Till behandling i samband med förevarande propositioner har utskottet
även upptagit en, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 307 angående
försvarsberedskapens omedelbara stärkande, i första kammaren av herr
Lindhagen väckt motion, nr 359, i vilken hemställts, »att riksdagen, därest
Kungl. Maj:ts proposition nr 307 bifalles, måtte överväga örn kostnaden för
den i propositionen föreslagna ytterligare upprustningen ej bör uttagas i
någon form av värnskatt, som i propositionen antytts ock vara en utväg».

Under åren 1934—1937 har särskild skatt å förmögenhet uttagits enligt
särskilda, för varje år beslutade förordningar. Skattesatserna ha samtliga
år behållits oförändrade.

Vid anmälan inför Kungl. Majit av finansplanen i årets statsverksproposition
förutsatte chefen för finansdepartementet, att särskild skatt å förmögenhet
skulle uttagas även för år 1938 efter samma grunder som för år 1937.

Det genom propositionen nr 322 framlagda förslaget till förordning örn särskild
skatt å förmögenhet för år 1938 innebär jämfört med de tidigare förordningarna
och förslaget enligt proposition nr 38 en skärpning av den i
3 § intagna skalan för skattens bestämmande.

I det till propositionen nr 322 fogade statsrådsprotokollet för den 20 maj
1938 har departementschefen beträffande motiveringen till den föreslagna
ändringen i huvudsak hänvisat till vad han vid framläggandet av propositionen
nr 321 med förslag till beräkning av vissa inkomster å riksstaten för
budgetåret 1938/39 m. m. anfört rörande bland annat täckningen av det i
propositionen nr 307 äskade anslaget å 70 miljoner kronor till försvarsberedskapens
omedelbara stärkande. På sätt av proposition nr 321 närmare framgår
har departementschefen för täckande av nämnda anslag funnit verkliga
inkomster erfordras, som med sammanlagt cirka 51 miljoner kronor överstiga
dem som erhållas vid tillämpning av oförändrade beskattningsgrunder.
Rörande finansieringen anför departementschefen i propositionen nr 321 följande: »Såsom

framgår av propositionen angående extraordinär förstärkning av
försvarsberedskapen, har jag redan givit uttryck åt uppfattningen att vid finansieringen
bidrag torde böra krävas såväl av inkomsttagarna i allmänhet
som av förmögenhetsägare och av aktiebolag. Då det gäller att avgöra sättet
för uttagning av dessa bidrag synes engångskaraktären tala för att sådana
skatteformer undvikas, som rimligen måste tänkas bli bestående. Redan
av detta skäl torde det vara mindre lämpligt att tillgripa höjning av en konsumtionsskatt
sådan som spritskatten, för den del av bördan, som anses böra
läggas på breda lager av inkomsttagare, liksom det i fråga om beskattning
av förmögenheten icke förefaller naturligt att tänka på en höjning av arvsskatten.
Anser man sålunda i detta särskilda fall, att alla medborgare med
någon grad av bärkraft böra påtaga sig någon del av bördan, finns knappast
något annat val än en höjning av den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten.
För det ytterligare bidrag, som synes skäligt att kräva av de mest

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

välbärgade, har man att välja mellan höjning av den extra inkomstskatten
och av den särskilda förmögenhetsskatten eller av bådadera. Då en kraftig
och bestående skärpning av den extra inkomstskatten företogs år 1936 i samband
med finansieringen av försvarsreformen, medan den särskilda förmögenhetsskatten
lämnades oförändrad, synes ett tillägg till denna sistnämnda
skatt nu ligga närmast till hands. Skäl kunna anföras för att utmäta detta
bidrag så pass stort, att en höjning även av den extra inkomstskatten må
kunna undvikas.

För såväl den ordinarie inkomstskatten som den särskilda förmögenhetsskatten
gäller, att en höjning nu måste få karaktär av engångsåtgärd, försåvitt
nämligen den föreslagna omläggningen av statsbeskattningen blir av
riksdagen godtagen. En rörlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingår visserligen
som beståndsdel i det föreslagna skattesystemet, men såväl skalor
som avdrag och indextal för uttagningen bli helt andra. På samma sätt blir
det en helt ny förmögenhetsskatt man från och med nästa år skulle ha att
räkna med. Erfarenheten att tillfälliga skatter ha en böjelse för att bli bestående
kan i detta fall sålunda icke tillämpas.

Vad en extra beskattning av bolagsvinsterna beträffar, torde den lämpligen
böra utformas som en proportionell skatt. Även om en sådan skatt uttages
med ganska betydande belopp, föreligga just nu omständigheter som
göra det sannolikt, att man icke behöver räkna med särskilt framträdande
ogynnsamma verkningar. Ifråga om bolag med relativt låg vinstprocent
innebär nämligen den nya proportionella skatt, som enligt förslaget till omläggning
av statsbeskattningen skulle utgå från och med nästa år, en så
väsentlig höjning av hittills utgående skattebelopp, att en i år uttagen proportionell
extra skatt närmast får karaktär av övergångsform. Å andra
sidan erhålla bolag med relativt hög vinstprocent genom den proportionella
skatten en avsevärd skattelindring, varför ett extra bidrag nu icke torde förefalla
oskäligt.

De förslag, vari den sålunda förda diskussionen anses böra utmynna, äro
följande.

Av aktiebolagen uttages en extra proportionell skatt på 3 procent av den
beskattningsbara vinsten. Grundtalet för den i propositionen örn statsskatterna
föreslagna nya bolagsskatten är som bekant 10 procent, och vid uttag -ning av samma belopp som nu vid indextalet 170 skulle detta procenttal bli
11. Bolag för vilka skatten för närvarande understiger 8 procent skulle sålunda
även med tillägg av extraskatten vara lindrigare beskattade än fallet
blir i fortsättningen. Denna extra bolagsskatt beräknas inbringa omkring 21
miljoner kronor.

Den särskilda förmögenhetsskatten, som erlägges av enskilda med flera
med över 50,000 kronor i beskattningsbar förmögenhet och som nu antages
inbringa 15 miljoner kronor, utökas så att avkastningen blir den dubbla.
Detta synes böra ske genom en omarbetning av skalorna för hittills uttagen
skatt. Praktiskt taget innebär förslaget, att nämnda förmögenhetsägare utöver
sin nuvarande särskilda förmögenhetsskatt under nästa budgetår er -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

9

lägga en extra sådan skatt av samma storlek. Detta betyder exempelvis att
en ägare av 100,000 kronor erlägger ytterligare 50 kronor, av 300,000 kronor
ytterligare 400 kronor, av en halv miljon ytterligare 1,000 kronor och av
en miljon ytterligare 3,000 kronor.

Den extra inkomst- och förmögenhetsskatten skulle under dessa förhållanden
lämnas orubbad. Däremot föreslås den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten
uttagen med 180 procent av grundbeloppet, alltså en höjning
med 10 enheter, vilket motsvarar något mindre än 6 procent. Avkastningen
beräknas därigenom bli ökad med 15 miljoner kronor.

Sammanräknas de sålunda erhållna beloppen, bolagsskatten 21 miljoner,
förmögenhetsskatten 15 miljoner och inkomstskatten 15 miljoner, blir summan
51 miljoner kronor. Täckning för hela det extraordinära försvarsanslaget
är därmed för handen och budgeten kan jämnt balanseras.»

I propositionen nr 322 har departementschefen, i anslutning till vad sålunda
anförts, förordat en likformig justering av den tidigare föreslagna
skalan för den särskilda skatten å förmögenhet, varigenom skattens avkastning
fördubblas.

Till stöd för det i motionen I: 364 framställda yrkandet angående uppdelning
av inbetalningen av den särskilda förmögenhetsskatten på flera betalningsterminer
har anförts följande:

»Genom den föreslagna höjningen av den särskilda förmögenhetsskatten,
sammanställd med den samtidigt föreslagna höjningen av den ordinarie inkomst-
och förmögenhetsskatten, kommer en högst betydande ökning av
skattebördan att inträda för de personer i riket, som äro ägare av förmögenhet.
En ägare av förmögenhet å 300,000 kronor erhåller skatten till staten
ökad med cirka 30 procent. Om till den tyngande skattebördan läggas de
förpliktelser av kulturell och humanitär natur, som traditionsenligt och i stor
utsträckning ofrånkomligt vila å ägarna av förmögenhet, ävensom tages
hänsyn till den genom den sjunkande räntenivån minskade avkastningen av
förmögenheterna, kommer man ofrånkomligt till det resultatet, att, även om
inskränkningar av icke nödvändiga utgifter ske, ett stort antal förmögenhetsägare
omöjligt kan tänkas erlägga de ökade skattebeloppen genom avkastningen
å förmögenheterna utan måste tillgripa kapitalet. Att särskilt lantbrukarna
komma i en ytterst brydsam situation är uppenbart. Att med de ökade
utgifter, som genom den nya sociala lagstiftningen pålagts lantbruket, avkastningen
av såväl mindre som större lantbruk ofta måste sättas till en
mycket låg procent av fastigheternas taxeringsvärde är uppenbart, ökningen
av den särskilda förmögenhetsskatten kommer att träffa dessa kategorier
medborgare, som hava ytterst litet kontanter att disponera, med en stor tyngd.
I avsaknad av lätt realiserbar förmögenhet kan det komma att erbjuda dem
stora svårigheter att mobilisera för betalandet av de nya pålagorna erforderligt
kapital. Detsamma gäller i stor utsträckning enskilda näringsidkare
m. fl. Och även för förmögenhetsägare med större möjligheter att framskaffa
kontanter komma de stora skatteutbetalningarna lätt att förorsaka att de se
sig nödsakade indraga sina frivilliga bidrag till kulturella och humanitära
ändamål till skada för kulturlivet.

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

Utskottet.

Därest de föreslagna skattehöjningarna genomföras, tala alltså mycket
vägande skäl för att en lättnad vid skatternas betalning bör beredas de medborgare,
å vilka de nya bördorna läggas, genom att inbetalningen av den särskilda
förmögenhetsskatten fördelas på flera år, förslagsvis tre år. Några vägande
skäl häremot från statens sida synas icke föreligga. Förhöjningen utgör,
enligt vad finansministern uttryckligen uttalat, en engångsåtgärd. Ur
likviditetssynpunkt torde för statens vidkommande uppskovet med skattens
inbetalning icke hava något att betyda.

Därest mot förmodan av statsfinansiella eller dylika skäl detta förslag icke
skulle kunna bifallas, anse vi i varje fall att en uppdelning av den särskilda
förmögenhetsskattens inbetalning bör äga rum i likhet med vad som nu gäller
i fråga om den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten.»

Beträffande motiveringen för de i motionerna I: 359 och II: 185 framställda
yrkandena får utskottet hänvisa till motionerna.

Statsutskottet har i utlåtande den 30 maj 1938, nr 206, tillstyrkt bifall till
propositionen nr 307 angående försvarsberedskapens omedelbara stärkande.

Vid övervägande av det helt förändrade budgetära läge, som uppkommer
vid bifall till förslaget angående försvarsberedskapens omedelbara stärkande,
har utskottet i likhet med departementschefen funnit erforderligt, att för driftbudgetens
inkomstsida ett engångsbelopp å 51 miljoner kronor -— utöver vad
som erhålles vid tillämpning av oförändrade skattegrunder — anskaffas skattevägen.
Utskottet delar därvid den uppfattning, som kommit till uttryck vid
framläggandet av nyssnämnda förslag, nämligen att vid finansieringen av det
extraordinära försvarsanslaget bidrag böra lämnas såväl av inkomsttagarna
i allmänhet som av förmögenhetsägare och aktiebolag.

Vad därefter angår frågan, vilka skatteformer som för ändamålet böra
tillgripas, har visats på möjligheten att uttaga någon del av de erforderliga
medlen genom indirekt beskattning. I detta hänseende föreligger i de likalydande
motionerna 1:348 och 11:500 förslag om höjning av omsättningsoch
utskänkningsskatten å spritdrycker. På sätt närmare framgår av det av
utskottet rörande nämnda motioner avgivna betänkandet nr 37 har emellertid
utskottet funnit nämnda utväg icke böra nu anlitas.

Utskottet har i likhet med departementschefen kommit till den uppfattningen,
att det erforderliga beloppet får anskaffas genom ökad direkt beskattning
av inkomst och förmögenhet. Då viss del av skattebördan för det
stärkta försvaret bör bårås av alla medborgare med någon skattekraft, blir
en höjning av grundbeloppsprocenten för den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten
nödvändig. Som emellertid en höjning med mera än 10
enheter icke synes böra ifrågakomma, måste en skärpt extra beskattning tillgripas.
Vid valet mellan olika skatteformer har utskottet liksom departementschefen
funnit lämpligast att lämna den extra inkomst- och förmögenhetsskatten
orubbad. En höjning av denna skatt, vilken i samband med försvarsreformen
år 1936 undergick en betydande skärpning, skulle med nöd -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

11

vändighet i särskilt hög grad komma att drabba inkomsttagare i de lägre
skikten av skattens tillämpningsområde (6,000—20,000 kronor beskattningsbart
belopp). För dessa inkomsttagare skulle den föreslagna höjningen av
den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten bli relativt kännbar.

Vad beträffar den föreslagna extra beskattningen av aktiebolagens vinster
har utskottet med hänsyn till aktiebolagens för närvarande gynnsamma ställning
funnit berättigat, att de genom en särbeskattning få bära en förhållandevis
stor andel av de ökade försvarsutgifterna. Utskottet ansluter sig sålunda
i princip till förslaget örn en dylik beskattning. Beträffande den närmare utformningen
av förslaget får utskottet hänvisa till betänkandet nr 36.

Då såväl den föreslagna höjningen av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
som den särskilda skatten å aktiebolagens inkomst — varigenom
sammanlagt 36 miljoner kronor skulle erhållas — sålunda synes få godtagas,
uppstår frågan på vad sätt återstående 15 miljoner kronor skola täckas.
Kungl. Maj:t har i nu förevarande proposition föreslagit en fördubbling av
skalan för den särskilda skatten å förmögenhet, vilken skulle giva det erforderliga
beloppet. Utan att underskatta de olägenheter, som en på detta sätt
skärpt beskattning av de högre förmögenheterna i vissa fall kan medföra, har
dock utskottet — med understrykande av höjningens karaktär av engångsåtgärd
— i förevarande läge funnit sig böra tillstyrka förslaget.

Utskottet kan däremot icke förorda bifall till vare sig det i motionen II: 185
gjorda yrkandet om en ytterligare skärpt förmögenhetsbeskattning eller det
i motionen I: 359 framförda uppslaget om täckandet av de extraordinära försvarsutgifterna
genom en värnskatt.

Vad angår det i motionen 1:364 framställda förslaget om uppdelning av
inbetalningen av den särskilda skatten å förmögenhet finner sig utskottet
icke kunna förorda, att någon del av skatten skulle få erläggas efter utgången
av budgetåret 1938/39. Däremot finner utskottet det önskligt att möjlighet
beredes de skattskyldiga att få den särskilda förmögenhetsskatten uppdelad
på två uppbördsterminer i likhet med vad som gäller beträffande bland annat
inkomst- och förmögenhetsskatten. Utskottet, som icke förbisett de
tekniska svårigheterna för en dylik anordning, förutsätter, att Kungl. Majit
ägnar denna fråga uppmärksamhet.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

1) att motionen I: 359, angående värnskatt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

2) att riksdagen måtte, i anledning av propositionerna nr
38 och 322 samt motionen II: 185, under i propositionen nr
321 angiven förutsättning antaga det vid propositionen nr 38
fogade förslag till förordning örn särskild skatt å förmögenhet
för år 1938 med den ändrade lydelse av 3 §, som framgår
av det vid propositionen nr 322 fogade, i denna del omarbetade
förslaget till sådan förordning; samt

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

3) att motionen 1:364 måtte, i den mån den icke kan
anses besvarad genom vad utskottet ovan anfort, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 1 juni 1938.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Elof Andersson, Sjödahl,
Velander, Ekman, Robert Berg, Eilif Sglwan, Heuman och Sköldén; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Björklund, Olsson i Gävle,
Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred,
Hammarlund, Hagberg i Malmö och Mårtensson.

Reservationer:

1) av herrar Anderson i Norrköping, friherre Lagerfelt, Velander, Eilif
Sylwan och Hagberg i Malmö, vilka anfört:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 321 har i samband med förslag om ny beräkning
av vissa inkomsttitlar framlagts ett program för finansieringen av
de extra anslag till försvarsberedskapens omedelbara stärkande, varom
framställning gjorts i Kungl. Maj:ts proposition nr 307. Föredragande departementschefen
har funnit erforderligt att för budgetens balansering ett
engångsbelopp å 51 miljoner kronor — utöver vad som erhålles vid oförändrade
skattesatser — uttages genom förhöjda eller nya direkta skatter.
Återstående 19 miljoner kronor av de extra försvarsanslagen föreslås skola
täckas genom ianspråktagande av det beräknade överskottet i nästa års
budget.

Vi kunna icke till alla delar biträda departementschefens förslag till budgetens
balansering i det nya läge, som inträtt genom framläggandet av förslaget
om extra åtgärder till försvarets stärkande. Visserligen kunna vi i
princip ansluta oss till uttalandet, att ''alla ansträngningar borde göras för
att inom ramen av nästa budgetårs verkliga inkomster bereda rum för hela
den extraordinära försvarsutgiften, för så vitt detta kan ske utan ett alltför
hårt tryck på den enskilde skattebetalaren och utan ogynnsamma verkningar
på det ekonomiska livet’. Men då de föreslagna skatteförhöjningarna kunna

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

13

befaras få sådana verkningar synes det oss vara angeläget att undersöka om
icke finansieringen av försvarsutgifterna kunde ske på sätt, som — utan att
kravet på en sund budgetbalansering eftersättes — medförde en mindre hård
belastning av skattebetalarna. Enligt vår mening erbjuder budgetförslaget
möjligheter härtill.

Utan att ingå på frågan om avskrivningspolitiken i stort och de olika åtgärder,
som föreslagits i syfte att reglera statens förmögenhetsställning i
samband med övergången till det nya budgetsystemet, vilja vi till en början
fästa uppmärksamheten på att under rubriken ''Avskrivning av nya kapitalinvesteringar’
upptagits ett belopp av 6.47 miljoner kronor utgörande extra
avskrivning på engångskostnader för försvarsväsendets byggnader enligt 1936
års försvarsordning. Ett bifall till detta förslag innebär att nästkommande
budgetårs stat belastas med ett belopp, som enligt finansieringsplanen för
1936 års försvarsordning skulle falla på senare år. Detta har av finansministern
i statsverkspropositionen motiverats med att ''det relativt gynnsamma
inkomstläget’ borde utnyttjas ''för en fortsatt förstärkning av statens
finansiella ställning’. Denna förutsättning synes icke längre vara förhanden.
I en reservation till statsutskottets utlåtande nr 210 har yrkats den ändring i
förslaget örn avskrivning av nya kapitalinvesteringar, att ifrågavarande belopp
av 6.47 miljoner kronor skulle stå till förfogande för lättnad i belastningen
av nästa års budget. Vid bifall härtill skulle behovet av nya skattemedel i
motsvarande grad reduceras.

Det torde även kunna ifrågasättas, huruvida det i de extra försvarsanslagen
ingående beloppet av 7.6 miljoner kronor, som enligt proposition nr 321
utgör ''föregripande av utgifter, vilka omfattas av 1936 års försvarsbeslut,
men enligt detta förlagts till ett senare år’, bör täckas på nästa budgetårs
stat.

Därest riksdagen emellertid beslutar i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
och dessa båda anslag täckas på riksstaten för budgetåret 1938/39, varigenom
motsvarande lättnad beredes för senare års budget, synes det oss vara
ett rimligt krav att för finansieringen av nästkommande års budget tagas i
anspråk i viss utsträckning dolda reserver på inkomstsidan av budgeten, vilka
eljest skulle stå till förfogande för kommande års statsregleringar. 1
sådant hänseende vilja vi fästa uppmärksamheten vid, att enligt statsverkspropositionen
en fortsatt fondering av en del av inkomsterna från malmbanan
skulle tillåtas, ehuru, såsom riksräkenskapsverket framhållit, förutsättningarna
för en sådan fonderingspolitik otvivelaktigt förändrats genom
den nya riksstatsuppställningen. Inkomsterna från malmbanan lia därigenom
minskats med en avdragspost på 7.7 miljoner kronor och det överskott,
som av statens järnvägar skall inlevereras till staten, begränsats till
12 miljoner kronor. Här förefinnes en dold reserv, som under nuvarande
förhållande borde helt (-Iler delvis kunna tagas i anspråk för budgetens finansiering.
En annan reserv av betydande storlek finnes i domänverkets
lagerregleringskonto. Genom tillkomsten av nämnda konto har en viss del
av domänverkets överskott reserverats för att disponeras såsom rörelsekapi -

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

tal. Riksräkenskapsverket har med anledning härav ifrågasatt, om ej ett sådant
rörelsekapital borde anvisas över riksstaten och av lånemedel. Av finansministerns
uttalande (prop. nr 321, sid. 22) framgår, att han för sin del
i princip är ense med riksräkenskapsverket men icke nu vill taga slutlig ställning
till spörsmålet. Härav synes framgå, att departementschefen är beredd
att under ett kommande år tillgodoräkna budgeten det ökade överskott från
domänverket, som följer av ett godkännande av riksräkenskapsverkets förslag.
Skäl synas föreligga för att redan för nästkommande budgetår räkna
med denna tillfälliga inkomstökning från domänverket.

Beträffande beräkningen av övriga inkomsttitlar vilja vi framhålla att skäl
synas föreligga att i överensstämmelse med tobaksmonopolets uppskattning
räkna inkomsten av tobaksskatten en miljon kronor högre än departementschefen
gjort och likaledes att, i enlighet med kontrollstyrelsens uppskattning,
höja beräkningen av maltskatten med en miljon kronor. Den mycket försiktiga
beräkningen av statens inkomst av Luossavaara-Kiinmavaara A.B. synes
även medgiva en uppräkning av ifrågavarande inkomstpost.

Vi ha icke förbisett att beträffande vissa andra poster på riksstatens inkomstsida
anledning finnes att räkna med ovisshetsmoment, som kunna rubba
inkomstkalkylerna, men häremot bör ställas den omständigheten att den nu
löpande budgeten kommer att lämna kassafonden ett opåräknat extra överskott,
som mer än väl täcker den riskmarginal, som kan föreligga på inkomstsidan
i den nya budgeten.

De av oss sålunda anförda synpunkterna på möjligheten att i viss utsträckning
finansiera de extra försvarskostnaderna utan att tillgripa skattehöjningar
föra fram till ett konstaterande av att betydande reserver finnas, vilka
kunna utnyttjas för ifrågavarande ändamål. Då vi velat skänka allt beaktande
åt synpunkten att det nuvarande jämförelsevis gynnsamma läget bör
utnyttjas för att på olika sätt stärka statens finansiella ställning mot väntade
påfrestningar, vilja vi dock icke ifrågasätta att taga i anspråk samtliga de
möjligheter som här antytts. Vi finna emellertid uppenbart, att en minskning
i den i proposition nr 321 föreslagna extrabeskattningen med c:a 15 miljoner
kronor kan ske utan eftergivande av kraven på budgetens balansering och
utan eftersättande av berättigade konsolideringskrav. Denna skattelindring
bör enligt vår mening fördelas på de två skattetitlar där de föreslagna höjningarna
mest kännbart träffa flertalet skattebetalare, nämligen den ordinarie
inkomst- och förmögenhetsskatten och den särskilda skatten å förmögenhet.
Vi komma således att i annat sammanhang föreslå att den ordinarie inkomst-
och förmögenhetsskatten uttages med 175 procent av grundbeloppet.
Vad beträffar den särskilda skatten å förmögenhet erinra vi om att denna
1934 angavs vara av rent tillfällig natur och att vid upprepade tillfällen starka
anmärkningar framställts mot konstruktionen av denna skatt, vars verkningar
också i många fall kunnat påvisas vara mycket obilliga. En fördubbling
av denna skatt, som föreslagits i propositionen nr 322, kunna vi därför icke
tillstyrka. Som en rent tillfällig åtgärd anse vi oss dock kunna föreslå en
förhöjning av skatten, varigenom avkastningen ökas med 7 ’/= miljoner kronor.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

15

Vi ha alltså ansett, att utskottet bort med nu anförda motivering hemställa,

1) = Utskottet;

2) att riksdagen måtte, i anledning av propositionerna nr
38 och 322 samt motionen II: 185, under i propositionen nr
321 angiven förutsättning antaga det vid propositionen nr 38
fogade förslag till förordning örn särskild skatt å förmögenhet
för år 1938 med den ändring, att 3 § erhåller följande
lydelse:

3 §•

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men icke

150,000 kronor: 1.5 promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 50,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150.000 men icke 300,000 kr.: 150 kr. för 150,000 kr. och 3 o/*, av återstoden;

300.000 » » 500,000 * : 600 » » 300,000 » » 4.5°/oo » » ;

500.000 » » 1,000,000 »> : 1,500 » » 500,000 » t 6 t'' » ;

1,000,000 kr. : 4,500 » »> 1,000,000 » » 7.50/oo » »

3) = Utskottet.»

2) av herrar Elof Andersson och Johanson i Huskvarna, vilka anfört:

»I likhet med departementschefen och utskottsmajoriteten anse vi skäligt att
kostnaderna för försvarsberedskapens omedelbara stärkande täckas på nästa
års driftbudget. Departementschefen har beräknat att för ändamålet cirka
51 miljoner kronor skulle erfordras i nya skatter och han har föreslagit, att
beloppet skulle uttagas på så sätt, att den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten
höjes med 10 enheter, att den särskilda skatten på förmögenhet
fördubblas, samt att en särskild skatt införes på aktiebolagens inkomst.

När man står inför nödvändigheten av en så betydande förhöjning av skatterna
kan det dock ifrågasättas, huruvida icke någon del av medelsbehovet
borde tillgodoses på den indirekta beskattningens väg. I motionerna nr 348 i
första kammaren och nr 500 i andra kammaren har föreslagits, att för ifrågavarande
ändamål omsättnings- och utskänkningsskatten på spirituosa skulle
höjas med en krona per liter. I likhet med vad som anförts i nämnda motioner
anse vi att en höjning av spritskatterna i detta sammanhang vore lämplig.
Dock synes höjningen böra avse allenast omsättningsskatten och begränsas till
40 öre per liter. Härigenom skulle efter 1937 års omsättningssiffror skatteintäkten
av denna titel öka med 13.3 miljoner kronor. Med hänsyn, till rådande
goda konjunkturer torde man icke behöva förutsätta någon nämnvärd konsumtionsminskning
som följd av den av skatteökningen betingade prishöjningen.
Försiktigheten torde dock bjuda att man räknar med en till 13 miljoner
kronor avrundad merinkomst.

Genom ett dylikt skatteuttag på spritomsättningen beredes möjlighet att
något lätta på den jämförelsevis starka ökning som föreslagits i fråga örn den

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

direkta beskattningen. I första hand förorda vi, att höjningen av den statliga
inkomst- och förmögenhetsskatten stannar vid 5 enheter så att grundbeloppsprocenten
sättes till 175. Härigenom beredes en allmän lättnad för skattedragarna,
små som stora. Vidare måste det anses önskvärt att undgå en så kraftig
höjning av den särskilda förmögenhetsskatten som den i föreliggande proposition
nr 322 föreslagna. Förmögenhetsbeskattningen verkar i vissa fall
orättvist därigenom, att jämväl förmögenheter som lämna ringa eller ingen avkastning
drabbas. Det är därför anledning att gå fram med större försiktighet
än vad den föreslagna fördubblingen skulle innebära. Vi förorda alltså
att den särskilda förmögenhetsskatten höjes med allenast 50 procent i stället
för av Kungl. Maj :t föreslagna 100 procent.

Vid ett bifall till vad här ovan förordats skulle skattehöjningarna för finansiering
av de extra utgifterna för försvarsberedskapens stärkande fördelas på

följande sätt:

5 enheters höjning å inkomst- och förmögenhetsskatten..... 7.5 milj. kronor

50 % förhöjning av den särskilda förmögenhetsskatten....... 7.5 » »

Extra skatt å aktiebolagens inkomster..................... 21.0 » »

40 öres höjning av omsättningsskatten på spritdrycker...... 13.0 » »

49.0 milj. kronor.

Den sålunda erhållna skatteinkomsten understiger med 2 miljoner kronor
det av finansministern som erforderligt beräknade beloppet. Vi förutsätta
emellertid att möjligheter föreligga att bereda täckning för sagda belopp genom
att för budgetändamål taga i anspråk vissa besparade medel eller genom
att uppräkna intäkten av vissa inkomsttitlar.

På grund av vad sålunda anförts få vi hemställa,

1) = Utskottet;

2) att riksdagen måtte, i anledning av propositionerna nr
38 och 322 samt motionen II: 185, under i propositionen nr
321 angiven förutsättning antaga det vid propositionen nr 38
fogade förslag till förordning om särskild skatt å förmögenhet
för år 1938 med den ändring, att 3 § erhåller följande lydelse:

3 §•

Särskild skatt å förmögenhet enligt denna förordning skall utgöra:
när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 50,000 kronor men icke

150,000 kronor: 1.5 promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten,
som överstiger 50,000 kronor;

när den beskattningsbara förmögenheten överstiger

150,000 men icke 300,000 kr.: 150 kr. för 150,000 kr. och 3 %„ av återstoden;

300,000 »

» 500,000 »

: 600 »

» 300,000 »

» 4.5 °/oo

500,000 »

» 1,000,000 »

: 1,500 »

» 500,000 »

» 6 °/oo

1,000,000 kr.

: 4,500 »

» 1,000,000 »

» 7.5 °/oo

3) = Utskottet.»