12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1938 kl. 11 f. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om nedsättning av tullsatserna på industrimaskiner,
som ej tillverkas inom landet.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 97 i första
kammaren av herr Sam Larsson m. fl. och nr 184 i andra kammaren av
herr Andersson i Rasjön m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl.
Majit anhålla om skyndsam utredning i syfte att tullsatserna på industrimaskiner,
som ej tillverkas inom landet, må kunna kraftigt beskäras, samt örn
framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.

Till stöd för detta förslag ha motionärerna framhållit bland annat följande:

Den svenska industriens förmåga att i den skarpa konkurrensen med utlandet
framställa sina produkter med minsta möjliga kostnader vore en av
de viktigaste förutsättningarna för vårt nuvarande och framtida välstånd.
Ur denna synpunkt vore det av stor betydelse, att statsmakterna icke lade
hinder i vägen för industriens utveckling på nya områden eller för dess modernisering.
Med hänsyn härtill vore det ett viktigt önskemål, att industrimaskiner
kunde inköpas till billigt pris. Vår egen högt utvecklade maskinindustri
fyllde endast en del av sitt eget och andra industrigrenars behov av
arbetsmaskiner. Nu vore emellertid även maskiner, som icke tillverkades
inom landet, i allmänhet åsätta en tull av 10 procent av värdet. I vissa fall
drabbades de av den år 1933 vidtagna höjningen av minimitullen från 5 till
15 procent av värdet. Dessa tullsatser hade tydligen karaktären av rena finanstullar.
Det syntes emellertid uppenbart, att den statsfinansiella betydelsen
av tullsatser på sådana maskiner måste vara ringa i jämförelse med betydelsen
för hela folkhushållet av att underlätta industriens modernisering
och expansion. I Norge och Finland hade detta förhållande också beaktats,
i det att i dessa båda länder vissa lättnader medgåves för importen av maskiner,
som icke vore föremål för inhemsk tillverkning. Med särskild hänsyn
till lämpligheten att kunna stimulera den industriella verksamheten för den
händelse att symtomen på begynnande avmattning i nuvarande högkonjunktur
skulle tilltaga i omfattning och betydelse, borde även i vårt land en lindring
åstadkommas i tullbeskattningen av här ifrågavarande slag av maskiner.

Tullfrihet har redan införts för vissa slag av maskiner. Anledningen härtill
har i regel varit, att maskinerna icke vore föremål för tillverkning inom
landet. Sålunda ha flertalet tryckpressar samt vissa tyngre, huvudsakligen
för varvsindustriens behov avsedda maskiner sedan länge varit tullfria. I

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

13

anledning av en vid 1934 års riksdag väckt motion utvidgades tullfriheten
nämnda år till pressmaskiner och pressar för metallbearbetning, vägande per
stycke mer än 30,000 kilogram, borr- och hyvelmaskiner för metallbearbetning,
vägande per stycke mer än 20,000 kilogram, samt andra metallbearbetningsmaskiner,
vägande per stycke mer än 45,000 kilogram. I sitt i anledning
av motionen avgivna betänkande (nr 42) framhöll 1934 års bevillningsutskott,
att ett medgivande av tullfrihet för maskinerna i fråga uppenbarligen
icke vore av större betydelse ur statsfinansiell synpunkt. För den enskilde
näringsidkaren åter kunde det nedbringande av anskaffningskostnaden
för en större maskin av här ifrågavarande slag, som tullens bortfallande
.skulle innebära, understundom bliva avgörande för bedömandet av en sådan
anskaffnings räntabilitet. Med hänsyn härtill och då medgivandet av tullfrihet
icke kunde skada några inhemska produktionsintressen, fann utskottet

— under beaktande av angelägenheten att en tull icke borde lägga hinder i
vägen för vår verkstadsindustri att modernisera sin maskinella utrustning

— skäl tillstyrka bifall till motionen.

Sedermera bär Sveriges maskinindustriförening i slutet av år 1935 gjort
framställning hos Kungl. Maj:t om vidtagande av åtgärder för beredande
av tullfrihet efter prövning i varje särskilt fall för maskiner och apparater,
som icke tillverkas inom landet och vilkas värde uppgår till minst 5,000
kronor per styck. Till stöd härför anförde föreningen bland annat följande:

Tullfrihet hade redan införts för vissa tyngre maskiner, som icke vore föremål
för inhemsk tillverkning. Att enahanda lättnad icke hade bereus även
andra maskiner, beträffande vilka tullfriheten skulle vara av väl så stort
intresse, finge anses hava sin grund i svårigheten att finna en tulltekniskt tillfredsställande
formulering av bestämmelserna, så att de å ena sidan tillgodosåge
nämnda intresse och å andra sidan icke inkräktade på den inhemska
maskinindustriens tullskvdd. Emellertid hade frågan lösts i vissa andra
länder. Så vore förhållandet bland annat i Norge, där genom en bestämmelse
i tulltaxan tullfrihet tillförsäkrats sådana maskiner och apparater, som ej
framställdes inom landet. Bedömandet av frågan, huruvida till import förekommande
maskiner tillverkades inom landet eller icke, ankomme på det norska
tulldepartementet, som i och för avgörandet infordrade yttrande från en
kommitté, bestående av, förutom departementets representant, som vore ordförande,
sex medlemmar, av vilka tre representerade det inhemska verkstadsintresset
och tre importintresset. Vid behandlingen av dylika frågor tillkallades
de ledamöter, som ansågos särskilt sakkunniga på området i fråga.
En lösning av denna för vår inhemska mekaniska verkstadsindustri aktuella
angelägenhet efter liknande riktlinjer hos oss skulle mottagas med allmän tillfredsställelse.
Föreningen vore ock beredvillig att ställa erforderlig sakkunskap
till förfogande för bedömandet av de inhemska produktionsförhållandena
på respektive områden. För att prövningen av hithörande frågor icke
skulle bliva av allt för omfattande natur, borde dock tullfrihetsmedgivandet
begränsas till maskiner och apparater med ett värde av minst 5,000 kronor
per styck.

Över nämnda framställning avgåvo kommerskollegium och generaltullslyrelsen
den 2 mars 1936 infordrat yttrande och anförde därvid bland annat
följande:

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Ämbetsverken kunde väl principiellt sett giva sin anslutning till tanken
på en sådan tullfrihet, som med framställningen avsåges, men ville dock
framhålla, att dess praktiska genomförande skulle bliva förenat med vissa
svårigheter. På grund av vår maskinindustris förgrening på de flesta av
maskinteknikens områden kunde den åsyftade lättnaden icke i önskad omfattning
ernås genom att på eljest sedvanligt sätt i tulltaxan angiva de olika
artiklarna, för vilka tullfrihet skulle medgivas. Maskinindustriföreningen
hade därför i huvudsaklig anslutning till en i norska tulltaxan intagen bestämmelse
ifrågasatt, att medgivandet av tullfrihet skulle bliva beroende på
prövning i varje särskilt fall med anlitande av för ändamålet erforderlig
sakkunskap. Emellertid vore förhållandena på ifrågavarande område i Norge
helt olika mot hos oss. Under det att den norska maskintillverkningen
till sin utbredning vore tämligen begränsad, omfattade den svenska flertalet
av maskinteknikens alster. Prövningen i förekommande fall ur den inhemska
maskintillverkningens intressesynpunkt av frågan, huruvida en maskin tillverkades
inom landet eller möjligen kunde ersättas av en här tillverkad
maskin, kunde därför, även vid tillgång på den bästa sakkunskap på området,
bliva vansklig. Även med vederbörligt beaktande av angelägenheten,
att vår verkstadsindustris maskinella utrustning hölles på en nivå, som befordrade
möjligheten tili konkurrens på världsmarknaden, syntes dock kunna
ifrågasättas, huruvida de fördelar, som förslaget i sådant hänseende
skulle medföra för de enskilda företagen, vore av den betydelse, att de kunde
anses uppväga de olägenheter av olika slag, vilka med all sannolikhet bleve
förenade med tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen. Ehuru det
önskemål, som föranlett Sveriges maskinindustriförenings framställning syntes
värt välvilligt beaktande, vöre ämbetsverken icke beredda att utan en
mera ingående utredning förorda en ändring på tullagstiftningsområdet av
så genomgripande natur, som förslaget innebure, och hemställde därför, att
framställningen för närvarande icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.

Kungl. Majit fann ej heller framställningen böra föranleda någon vidare
åtgärd.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran bär utskottet
i anledning av motionerna emottagit av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
gemensamt avgivet utlåtande. Vid ämbetsverkens utlåtande har
fogats ett av Sveriges maskinindustriförening avgivet yttrande, vari föreningen
tillstyrkt bifall till motionerna och hänvisat till nyssnämnda av föreningen
år 1935 till Kungl. Majit avgivna framställning i ämnet.

Ämbetsverken ha framhållit, att sedan ämbetsverken avgåvo förutberörda
utlåtande den 2 mars 1936 den svenska maskinindustrien undergått ytterligare
utveckling, samtidigt som fortsatta framsteg gjorts på maskinteknikens
område. På grund härav skxdle de praktiska svårigheterna av ett administrativt
prövningsförfarande från fall (ill fall numera komma att i ännu
högre grad göra sig gällande. Överhuvud taget syntes det mindre lämpligt
att grunda de ur olika synpunkter mycket viktiga avgöranden, örn
vilka här kunde bliva fråga, på bedömanden, som dock ytterst måste till
väsentlig del bliva beroende av uppfattningen hos enskilda sakkunniga på
områden, vilkas intressen kunde komma att nära beröras av samma avgöranden.
På grund härav och då en lösning av frågan efter berörda rikt -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

15

linjer lätteligen kunde misstänkas leda till intrång i riksdagens beskattningsrätt,
syntes jämväl böra undersökas lämpligheten och möjligheten av att
i själva tulltaxan definiera och med tullfrihet upptaga de särskilda slag av
maskiner, som, enligt vad erfarenheten visat, icke vore föremål för inhemsk
tillverkning. En dylik undersökning syntes lämpligen böra verkställas i
samband med en sådan mera allmän revision av gällande tulltaxa, varom
generaltullstyrelsen gjort framställning hos Kungl. Majit i skrivelse den
4 december 1937.

I överensstämmelse med den principiella ståndpunkt, som 1934 års bevillningsutskott
och riksdag intagit till frågan örn tullfrihet för maskiner, vilka
icke tillverkas inom landet, anser utskottet att åtgärder i det syfte, som i
föreliggande motioner angives, böra tagas under närmare övervägande och
förordar alltså, afl den i motionerna föreslagna utredningen kommer till
stånd. Därvid synes i första hand böra undersökas lämpligheten och möjligheten
av att i tulltaxan specificera och såsom tullfria upptaga de särskilda
slag av maskiner, som på grund av att de icke tillverkas inom landet böra
beredas tullfrihet. Därest Kungl. Majit skulle, i anledning av generaltullstyrelsens
därom gjorda framställning, besluta att igångsätta arbete på en
tulltaxerevision, synes i samband därmed en utredning av nu förevarande
spörsmål lämpligen kunna verkställas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 97 av herr Sam Larsson m. fl. och lii 184 av herr
Andersson i Rasjön m. fl., i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,
att Kungl. Majit ville föranstalta om utredning i vad mån
tullsatserna på industrimaskiner, som ej tillverkas inom landet,
må kunna nedsättas samt att Kungl. Majit ville för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 19 maj 1938.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

N ä r v ar an d e:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson, Benglsson,
Sjödahl, Velander, Ekman, Hobert Berg, Johan Larsson och Sköldén; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Nulander,
Olsson i Gävle, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Jonsson i Skedsbygd, Mårtensson
och Olsson i Kullenbergstorp.

Utskottet.