Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
17
Nr 22.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1938 kl. 1 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om tullfrihet för varor, avsedda för låkemedelstillverkning
m. m.
(lia avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner nr 156 i
första kammaren av herr Holmström och nr 268 i andra kammaren av herr
Henriksson har hemställts »att sådan ändring måtte vidtagas i gällande tullförfattningar,
att dels tillverkare av läkemedel berättigas att till riket införa
för läkemedelstillverkning avsedda varor, oberoende av under vilken
tulltaxerubrik de höra, ulan erläggande av tullavgift, dels ock övriga importörer
av för läkemedels tillverkning avsedda råvaror berättigas till restitution
av erlagda tullavgifter i den mån vederbörande kan styrka, att den
importerade varan försålts till läkemedelstillverkare i och för dennes tillverkningsrörelse».
Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.
Ur farmaceutisk synpunkt föreligger viss skillnad mellan läkemedel och
apoteksvaror. Med läkemedel förstås sålunda i gällande apoteksvarustadga
varor, som äro avsedda att vid utvärtes eller invärtes bruk förebygga, lindra
eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom hos människor eller djur. Många
kemikalier användas i dylikt syfte och utgöra sålunda läkemedel. Enkla
kemiska föreningar betraktas som apoteksvaror endast om de äro uppräknade
i bilaga I till apoteksvarustadgan, och de beredningar, vilka utgöra apoteksvaror,
finnas angivna i bilaga II vid nämnda stadga.
Alla apoteksvaror äro hänförliga till nr 222 i tulltaxan (stat. nr 539) och
få införas till riket utan lull. Produkter, som innefattas i begreppet läkemedel,
kunna däremot falla under många olika nummer i tulltaxan och
bliva underkastade tull.
Av den i motionerna anförda motiveringen synes framgå, att motionärerna
önska vinna sådan ändring i tullförfattningarna, att alla för tillverkning av
apoteksvaror avsedda produkter finge införas lill riket utan lull.
Bihang tilt riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 20—22.
2
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
Såsom motivering för den sålunda föreslagna ändringen i tullförfattningarna
hava motionärerna anfört i huvudsak följande:
Enligt gällande bestämmelser finge läkemedel införas till riket utan tullavgift.
Den svenska läkemedelsindustrien vore emellertid för sin tillverkning
i betydande utsträckning beroende av råvaror, som måste importeras, och
dessa råvaror droge till övervägande del tull enligt olika tariffer. Det vore
uppenbarligen i hög grad otillfredsställande, att den svenska industrien på
detta sätt missgynnades i förhållande till de utländska konkurrenterna. Att
befria de svenska läkemedelsproducenterna från berörda tullavgifter skulle
även utgöra ett beaktansvärt led i strävandena att sänka läkemedelspriserna.
Vidare hade de svenska industrierna enligt uppgift i vissa fall dragit sig för
att upptaga nya produktioner på grund av svårigheten att hålla konkurrenskraftiga
priser. Nämnda olägenheter skulle kunna undvikas på det sätt,
att de svenska läkemedelsfabrikanterna berättigades att importera de råvaror,
som vore avsedda för läkemedelstillverkning, utan erläggande av tull.
Förutsättningen för tullfriheten borde lämpligen vara, att vederbörande importör
beträffande varje varuparti till tullmyndigheten avlämnade en på heder
och samvete avgiven förklaring av innehåll, att varupartiet komme att
av importören förädlas genom tillverkning av läkemedel. För att grossister
inom läkemedels- och kemikaliebranscherna icke skulle bliva missgynnade,
tarvades en kompletterande bestämmelse därom, att dessa skulle vara berättigade
till restitution av erlagda tullavgifter i den mån vederbörande kunde
styrka, att varorna försålts till svensk läkemedelsfabrikant och denne beträffande
varupartiet till importören avgivit på heder och samvete lämnad
förklaring, att partiet av fabrikanten inköpts i och för läkemedelstillverkning.
På därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet emottagit
över motionerna avgivna utlåtanden dels av medicinalstyrelsen den 19
mars 1938 dels ock av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt
den 30 mars 1938. Vid förenämnda utlåtanden ha fogats yttranden av apotekarsocietetens
direktion och Sveriges kemiska industrikontor.
Då de fördelar, som ett genomförande av motionärernas förslag skulle
medföra, syntes vara relativt ringa och av betydelse för endast ett obetydligt
antal läkemedel samt endast föga ägnade att förbilliga läkemedlen, men
det tekniska genomförandet av förslaget torde vara förenat med synnerligen
stora svårigheter, har apotekarsocietetens direktion såsom sin mening uttalat,
att motionerna, trots sitt goda syftemål, icke syntes böra läggas till grund
för ändring av nu gällande föreskrifter i ämnet.
Medicinalstyrelsen har anfört bland annat följande:
Från läkemedelsfabrikanternas sida har i annat sammanhang upprättats
en förteckning över vissa varor och kemiska produkter, vilka vanligen ingå
som beståndsdelar i läkemedel, såsom vaselin, paraffin, jod, kvicksilver, järnklorid,
zinkoxid etc., och vilka äro av större betydelse vid läkemedelsfabrikalionen.
Denna förteckning, som upptager ett tjugotal varor, av vilka de flesta
icke utgöra apoteksvaror, har vid en undersökning i tulltaxeringsavseende visat
sig omfatta tullfria varor på ett undantag när. Den vara, som utgör undantag,
nämligen vaselin, är åsatt en tullavgift av 2 kronor per 100 kilogram, beräknat
på bruttovikt. Förteckningen lämnar alltså icke stöd för uppfattningen,
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 19
att särskilda åtgärder i den riktning, motionärerna föreslagit, skulle vara av
nöden.
Emellertid har från fabrikanternas sida framhållits följande. Jämlikt nu
gällande bestämmelser måste tullavgift erläggas vid införsel av bland annat
tvenne grupper av varor, som användas vid den inhemska läkernedelstillverkningen.
Till den första varugruppen höra sådana tidigare i handeln icke
förekommande varor, vilka på grand av sin huvudsakliga användning såsom
läkemedel skulle utgöra apoteksvaror och således vara tullfria men
vilka såsom nytillkomna ännu icke upptagits i den till apoteksvarustadgan
fogade bilaga i. Enär denna bilaga i allmänhet endast vart tredje år underkastas
revision, kan fabrikant få erlägga införseltull för här avsedd vara
under en tid intill tre år, trots att varan är att anse som apoteksvara. En rättelse
av detta förhållande skulle kunna vinnas, därest bestämmelserna örn revision
av apoteksvarustadgans bilagor underginge vederbörlig ändring. Medicinalstyrelsen
är dock av den uppfattningen, att varugruppen ifråga i här
angivna avseende icke är av den betydelse, att åtgärder i berörda syfte böra
vidtagas, innan en framtida allmän revision av apoteksvarustadgan kan
komma till stånd.
Vad den andra varugruppen beträffar omfattar densamma produkter,
som utgöra halvfabrikat eller råvaror, till exempel thionylklorid, ortooxikinolin
m. fl., vilka användas vid framställning av vissa sömnmedel, antipyretika
m. fl. Den tullavgift, som påföres dessa varor, vilka införas i betydande
kvantiteter, torde kunna utgöra ett verkligt hinder för de inhemska läkemedelsfabrikanterna
i konkurrensen med de utländska tillverkarna. Inom vårt
land torde nämnda varor icke komma till annan användning än som material
för läkemedelsframställning. Denna torde vad beträffar flertalet av omförmälda
läkemedel icke kunna ske annat än fabriksmässigt och förutsätter
särskilda anordningar, varför som importörer av varor, tillhörande nämnda
grupp, endast torde ifrågakomma de fabriker, som förarbeta desamma.
Oaktat varugruppen enligt vad medicinalstyrelsen inhämtat endast omfattar
ett mindre antal varor, vilka införas av ett fåtal fabrikanter, finner styrelsen,
med hänsyn till att de vid införseln av varorna erlagda tullavgifterna lära
representera ett avsevärt belopp, att fog föreligger för kravet på tullfrihet för
de till gruppen hörande varorna.
Med avseende å författningstekniska åtgärder för genomförande av dylik
tullfrihet synes det styrelsen nödigt, att varorna på grund av sin karaktär
uppföras under särskild tulltaxerubrik, förslagsvis betecknad »Kemiska produkter,
avsedda enbart för framställning av läkemedel». Användningen för
tillverkning av läkemedel torde böra styrkas med intyg av vederbörande
fabrikant. Droghandel skulle under sådana förhållanden kunna förmedla
införseln, men skulle härvid krävas intyg av vederbörande fabrikant, förslagsvis
med bestyrkande av den importerande drogaffären. Försäljning genom
mellanhänder på annat sätt än som här nämnts skulle då vara utesluten.
Medicinalstyrelsen tillstyrker sålunda, att sådana åtgärder vidtagas, att i
styrelsens utlåtande avsedda halvfabrikat och råvaror få införas hit till riket
utan tullavgift.
I det av kommerskollegium inhämtade yttrandet framhåller Sveriges
kemiska industrikontor, bland annat, att det tvivelsutan funnes stöd för den
i motionerna uttalade uppfattningen, att den svenska industrien på ifrågavarande
område i tullhänseende missgynnades i förhållande till de utländska
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
konkurrenterna. Missförhållandena hade på senare tiden blivit föremål för
större uppmärksamhet än tidigare i och med att starkare vikt lagts vid önskvärdheten
av att landet i händelse av krig eller avspärrning hade tillgång till
en mera utvecklad och mångsidig läkemedelsindustri än vad för närvarande
vore fallet. En utveckling av industrien i denna riktning skulle bäst underlättas
genom införandet av tull å vissa apoteksvaror, i vilket fall nu föreliggande
fråga kanske delvis skulle komma i ett annat läge. Så länge tullfrihet
bestode för samtliga apoteksvaror, syntes emellertid de inhemska tillverkarna
med fog kunna kräva att i huvudsak bliva befriade från tull å viktigare
råvaror och halvfabrikat, i den mån en sådan anordning med hänsyn
till andra omständigheter kunde befinnas lämplig. Såvitt kemikontoret kunnat
finna, vore praktiskt taget samtliga råvaror och halvfabrikat, vilka skulle
kunna ifrågakomma, hänförliga till tulltaxenr 223 (stat. nr 540), som upptager
kemiska preparat, ej särskilt nämnda, med tuli av 15 procent av värdet.
Kemikontoret anser därför, att syftet med motionerna skulle kunna vinnas
på det sätt, att den under nr 223 i tulltaxan införda anmärkningen angående
tullfrihet för vissa till sagda nummer hänförliga produkter utökades till att
omfatta alla i taxan ej särskilt nämnda kemiska preparat, avsedda uteslutande
för tillverkning av apoteksvaror.
Kommerskollegium och generaltullstgrelsen lia anfört, att i anslutning till
det yttrande, som kemikontoret avgivit, den frågan uppkommit, huruvida en
ur olika synpunkter tillfredsställande lösning skulle kunna uppnås på sådant
sätt, att tullfrihet medgåves för ett antal särskilt uppräknade artiklar, allt
dock under förutsättning att förbrukaren avlämnade intyg därom, att de vore
avsedda att användas uteslutande för tillverkning av apoteksvaror. Frågan
hade dryftats av representanter för den svenska industrien på området, vilka
även uppgjort en preliminär förteckning över råvaror, som enligt uppgift
endast eller till övervägande del importeras för nämnda ändamål och som
för närvarande icke torde vara föremål för tillverkning inom landet. I denna
förteckning hade upptagits ett femtiotal produkter, hänförliga till förut
nämnda tulltaxenr 223.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen ha vidare, bland annat, anfört
följande:
Av den i motionerna anförda motiveringen synes framgå, att motionärerna
önska vinna sådan ändring i tullförfattningarna, att alla för tillverkning av
apoteksvaror avsedda produkter finge införas till riket utan tull.
I gällande tulltaxa hava tidigare införts föreskrifter därom, att tull icke
skall utgå för vissa eljest tullbelagda varor, när de införas till riket för att
användas uteslutande för ett bestämt ändamål. Dessa föreskrifter återfinnas
i taxan såsom anmärkningar till de nummer, under vilka varorna i fråga
falla. Man har emellertid hittills funnit sig böra medgiva sådan tullfrihet
endast för ett jämförelsevis ringa antal artiklar, och såsom en förutsättning
har ansetts böra gälla, att varorna äro lätt igenkännliga och huvudsakligen
eller eljest i stor utsträckning hava användning för det angivna ändamålet.
Det medgivande, som ifrågasättes i föreliggande motioner, skulle, till skillnad
från de förut berörda, icke bliva begränsat till vissa, särskilt nämnda
Bevillninosutskottets betänkande Nr 22.
21
artiklar utan erhålla en mera allmän karaktär. Endast genom ett sådant
medgivande skulle tullfrihet kunna vinnas för samtliga råvaror och halvfabrikat
för tillverkning av apoteksvaror, enär en mångfald olika produkter
kunna komma till användning för nämnda ändamål. Apoteksvaror framställas
nämligen icke blott av kemiska produkter i egentlig mening utan även
av ett flertal andra ämnen, såsom sprit, olika slag av socker, stärkelse och
fett samt kautschuk, ättiksyra och flyktiga oljor. Vissa slag av vävnader
nyttjas även såsom material vid tillverkning av plåster. Att uppgöra en fullständig
förteckning över alla dessa varor möter helt naturligt stora svårigheter.
Det synes dock vara uppenbart, att ett allmänt medgivande av tullfrihet
för varor, avsedda att användas inom ifrågavarande fabrikation, skulle
komma att få betydelse vid tillämpningen av ett mycket stort antal nummer
i tulltaxan.
Det är vidare att märka, att flertalet av de produkter, som användas för
tillverkning av apoteksvaror, torde kunna nyttjas jämväl vid framställning
av andra artiklar. De fabikanter, som bedriva tillverkning av apoteksvaror,
lära även som regel i anslutning till denna tillverkning framställa andra
kemiska produkter. Därest nu dessa fabrikanter erhölle tullfrihet för råmaterial
och halvfabrikat, avsedda uteslutande för tillverkning av apoteksvaror,
bleve det nödvändigt för vederbörande att i fråga örn vissa varuslag inom
verksamheten göra sträng skillnad mellan olika partier med hänsyn till användningen.
Detta skulle säkerligen i många fall kunna bliva förenat med
vissa svårigheter.
Härtill kommer, att de produkter, som användas i apoteksvarufabrikationen,
i viss utsträckning äro föremål för tillverkning inom landet. Någon
ändring av gällande tullbestämmelser i föreslagen riktning synes då icke
lämpligen böra vidtagas, förr än undersökning blivit verkställd i syfte att
utröna, huru en dylik ändring skulle komma att beröra den inhemska industrien
på området. Under den tid, som stått ämbetsverken till buds för avgivande
av det begärda yttrandet över motionerna, har en sådan undersökning
icke hunnit utföras.
Såsom förut nämnts framhåller kemikontoret i sitt yttrande, att frågan
lämpligen skulle kunna lösas på det sätt, att medgivandet av tullfrihet begränsades
till att omfatta endast sådana för tillverkning av apoteksvaror avsedda
kemiska produkter, som falla under nr 223, vilket nummer utgör
slumprubriken inom tulltaxans avdelning VI A, omfattande kemiska grundämnen
och deras föreningar, andra kemiska produkter, ej annorstädes upptagna,
samt apoteksvaror. Det är uppenbart, att en dylik begränsning är
ägnad att i vissa avseenden förenkla problemet. Den lösning, som kemikontoret
ifrågasatt, kan emellertid icke anses helt undanröja någon av de betänkligheter
mot förslaget, som ämbetsverken i det föregående yppat.
Vad slutligen beträffar förslaget att i tulltaxan föreskriva tullfrihet för
vissa, särskilt angivna artiklar under förutsättning att intyg avlämnades därom,
alt de vore avsedda att användas uteslutande för tillverkning av apoteksvaror,
vilja ämbetsverken för sin del icke direkt motsätta sig en sådan
anordning. Emellertid äro ämbetsverken icke beredda att nu tillstyrka dylik
tullfrihet för det femtiotal produkter av sinsemellan rätt olikartad beskaffenhet,
som representanter för den inhemska industrien upptagit i förut omnämnda
preliminära förteckning. I detta sammanhang vilja ämbetsverken
även framhålla, att man, örn nu berörda väg beträdes, torde hava att räkna
med alt krav sedermera ständigt komme att framställas örn komplettering
av lavalls föreskrifter i denna del, allt efter som nya produkter, avsedda alt
användas inom nämnda tillverkning, bleve föremål för import.
1 likhet med motionärerna finna ämbetsverken, ali gällande bestämmel -
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
ser på ifrågavarande område äro så till vida otillfredsställande, som de leda
till att vissa ämnen för tillverkning av apoteksvaror bliva belagda med tull,
under det att de färdiga produkterna äro tullfria. En ändring häri synes
emellertid icke lämpligen böra åstadkommas på sätt motionärerna föreslagit!
I den mån en utvidgning av tullfriheten för råvaror och halvfabrikat befinnes
önskvärd, torde en justering av bestämmelserna böra vidtagas i vanlig
ordning, nämligen så att vissa artiklar utbrytas ur de nummer i tulltaxan,
under vilka de nu falla, och upptagas särskilt för sig i sitt rätta sammanhang
med tullfrihet.
Under åberopande av vad sålunda anförts ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen
avstyrkt bifall till de föreliggande motionerna.
Utskottet. Det förhållandet, att för tillverkning av apoteksvaror avsedda råämnen
och halvfabrikat i många fall äro tullpliktiga, medan tullfrihet åtnjutes för
de färdigberedda apoteksvarorna, kan uppenbarligen icke anses tillfredsställande.
1 föreliggande motioner har därför framlagts förslag, enligt vilket
tillverkare av apoteksvaror skulle vara berättigade att tullfritt införa dylika
råämnen och halvfabrikat under villkor, att intyg företeddes att de
uteslutande vore avsedda för apoteksvarutillverkning. Tullfrihet på grundval
av dylika s. k. förbrukarintyg är jämlikt i tulltaxan intagna bestämmelser
redan genomförd beträffande vissa råämnen och halvfabrikat. Sålunda
medgives dylik tullfrihet exempelvis för dinatriumfosfat, som är avsett
för tillverkning av kreatursfoder, samt för i taxan ej särskilt nämnda
kemiska preparat, vilka skola användas såsom acceleratorer eller antioxidationsmedel
inom gummivaruindustrien. De jämförelsevis fåtaliga varuslag,
som omfattas av dessa tullfrihetsmedgivanden, karakteriseras i regel av att
de äro lätt igenkännliga och hava tämligen avgränsade användningsområden,
varför det merendels icke möter några större svårigheter att utöva den erforderliga
kontrollen över att varorna nyttjas uteslutande för det i intyget
uppgivna syftet. Helt annorlunda torde kontrollmöjligheten komma att
ställa sig, därest tullfrihet skulle med stöd av förbrukarintyg medgivas folden
mångfald av tullpliktiga artiklar, som användas för framställning av
apoteksvaror. Härvid rör det sig örn råämnen och halvfabrikat, som ofta
hava användning för ett flertal andra ändamål än för apoteksvarutillverkning
och som i många fall endast med stor svårighet kunna skiljas från
andra, till utseende och sammansättning likartade varor. Beträffande dylika
slag av råämnen och halvfabrikat skulle, såsom framhållits av såväl
kommerskollegium och generaltullstyrelsen som apotekarsocietetens direktion,
svårigheter uppstå för upprätthållandet av den kontroll över varornas
användning, som nödvändiggöres av ett på intygsförfarande grundat, allmänt
tullfrihetsmedgivande. Ett dylikt medgivande är ägnat att väcka betänkligheter
även ur den synpunkten, att detsamma skulle komma att omfatta
åtskilliga varuslag, som äro föremål för tillverkning inom landet och
som på denna grund ansetts böra beläggas med viss skyddstull. På grund
av nu anförda omständigheter finner utskottet sig icke kunna tillstyrka införandet
av en anordning, enligt vilken alla varor, som i avgivet intyg för
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.
23
klaras vara avsedda för apoteksvarutillverkning, skulle utlämnas tullfritt.
Denna fråga synes i stället böra lösas på det sätt, att tullfrihet efter erforderlig
utredning medgives för vissa bestämda råvaror och halvfabrikat, som
äro av större betydelse för apoteksvarutillverkningen, under förutsättning att
andra berättigade näringsintressen icke därigenom skadas. Tullfriheten bör
därvid icke bindas vid en bestämd användning av den vara, varom fråga är.
Då enligt vad utskottet inhämtat läkemedelsfabrikanterna igångsatt en förberedande
utredning i detta syfte och framställning torde komma att till
Kungl. Majit ingivas med hemställan om proposition i ämnet till nästa års
riksdag, finner utskottet i frågans nuvarande läge icke anledning föreslå
riksdagen att med föranledande av motionerna vidtaga någon åtgärd.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 156 av herr Holmström
och 11:268 av herr Henriksson, om tullfrihet för varor, avsedda
för läkemedelstillverkning m. m., icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 maj 1938.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Wahlmark, Sjödahl,
Velander, Robert Berg, Eilif Sylwan, Johan Larsson, Herman Ericsson och Sköldén; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Olsson i Gävle, Andersson
i Dunker, Ericson i Boxholm, Johanson i Huskvarna, Werner i Hultsfred, Mårtensson
och Hansson i Vännäsby.