Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1988 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om sänkning av tullen d vissa inom byggnadsindustrien
använda varor.

(l:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 157 i
första kammaren av herr Ohlin och nr 269 i andra kammaren av
herr Holmbäck m. fl., har hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Majit
anhålla, dels om en utredning av möjligheterna att sänka byggnadskostnaderna
genom tullindringar på sådana byggnadsvaror där så utan olägenhet
kan ske, dels om framläggande för riksdagen av de förslag, vartill utredningen
kan föranleda».

Beträffande de av motionärerna åberopade skälen för denna hemställan
får utskottet hänvisa till motionen nr 157 i första kammaren.

Byråchefen i generaltullstyrelsen E. Sandquist har av utskottet anlitats
såsom sakkunnig vid behandlingen av motionerna.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit ett av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt avgivet
utlåtande i anledning av, bland andra, här ifrågavarande motioner. För
egen del hava ämbetsverken avstyrkt dessa motioner och såsom skäl härför
anfört i huvudsak följande:

I en vid motionen 1: 157 fogad bilaga vore intagen en förteckning å ett antal
såväl tullpliktiga som tullfria byggnadsmaterialier. En granskning av
denna förteckning gåve vid handen, att däri upptagna tullpliktiga artiklar
vore fördelade på ett tiotal av tulltaxans 20 huvudgrupper och inginge i ej
mindre än omkring 300 av taxans till ett sammanlagt antal av 2,088 uppgående
statistiska nummer. Då därtill komme, att en nedsättning av tullsatserna
vid förstberörda nummer i många fall skulle nödvändiggöra en motsvarande
ändring av tullsatserna vid de nummer, som innefattade tullpliktiga
råvaror och halvfabrikat till de färdiga byggnadsmaterialierna, komme en
utredning av det slag, som i motionerna föresloges, med nödvändighet att få
en betydande omfattning och taga avsevärd tid i anspråk. Därest en sådan
utredning verkligen skulle leda till i motionerna åsyftat resultat, finge för
övrigt förutsättas, att i samband därmed företoges avgöranden, som i såväl
lull- som handelspolitiskt avseende kunde bliva av den mest vittgående betydelse.
Att under nuvarande, i många avseenden osäkra förhållanden
igångsätta en tullutredning av sådan omfattning och vikt syntes mindre välbetänkt.
Därtill komme, att tullarna å byggnadsmaterialier uppenbarligen
icke kunde hava någon med säkerhet påvisbar större inverkan på byggnads Dihang

lill riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 18.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.

kostnaderna, vilka syntes i högre grad påverkas av andra faktorer. Härutinnan
kunde bland annat hänvisas till Kungl. Majrts proposition nr 318 till 1937
års riksdag, till vilken såsom bilaga vore fogad en genom kommerskollegii
försorg upprättad promemoria angående importtullarnas inverkan på prisbildningen
inom byggnadsproduktionen.

I berörda promemoria framhålles bland annat följande.

Enligt vissa i en bilaga till promemorian intagna kalkyler kunde importtullarnas
maximala inverkan på byggnadsproduktionskostnaderna för vissa
angivna slag av byggnader beräknas till 3 å 5 procent av nämnda kostnader.
Frågan i vilken utsträckning en sänkning respektive ett borttagande av tullskyddet
på byggnadsmaterial skulle påverka byggnadskostnaderna vore dock
icke besvarad med dessa siffror. Den faktiska effekten av en tullreduktion
kunde sålunda icke bestämmas utan en omfattande analys av prisbildning
och marknadsläge såväl i Sverige som i utlandet för varje särskilt slag av
byggnadsmaterial. Icke ens efter en sådan analys, hur grundlig den än vore,
kunde dock så exakta slutsatser dras, att ovanstående procenttal för den
maximala effekten kunde reduceras till en beräknad faktisk effekt av exempelvis
2 eller 1 procent. Konjunkturlägets fortgående förändring måste ständigt
modifiera förutsättningarna för prissättningen, varvid en tullförändring
på import av byggnadsmaterial lill Sverige endast komme att utgöra en faktor
i ett stort komplex av orsaker.

Utskottet. Syftet med den i motionerna föreslagna utredningen om möjligheterna att
sänka byggnadskostnaderna genom tullnedsättningar å byggnadsmaterial
måste i och för sig anses beaktansvärt. Emellertid synes det mindre lämpligt
att under nu rådande osäkra förhållanden igångsätta en utredning, som
skulle komma att beröra mycket stora delar av gällande tulltaxa och som samtidigt
kunde väntas medföra betydande konsekvenser i handelspolitiskt avseende.
Enligt utskottets mening är det för övrigt föga sannolikt, att de tullnedsättningar
å förevarande område, som kunde bliva resultatet av en sådan
utredning, skulle kunna avsevärt påverka byggnadskostnaderna, vilkas storlek
väsentligen är beroende av helt andra faktorer. Fördelarna av en genom
tullnedsättningar å byggnadsmaterial möjligen åstadkommen sänkning av
byggnadskostnaderna kan ock komma att i större eller mindre grad motverkas
av minskad arbetstillgång inom de svenska industrier, som drabbades
av tullnedsättningarna.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 157 av herr Ohlin och
II: 269 av herr Holmbäck m. fl., om sänkning av tullen å
vissa inom byggnadsindustrien använda varor, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1938.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 18. 3

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson, Bengtsson,
Elof Andersson, Sjödahl, Velander, Robert Berg, Herman Ericsson och Sköldén; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Olsson i Gävle, Ericson
i Boxholm, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg i Malmö, Mårtensson, Olsson i
Kullenbergstorp och De Geer i Lesjöfors.