Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 22 april 1938 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om höjning av tullen å bobiner och spolpipor av
papper.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 3 i första
kammaren av herrar Gustaf Adolf Björkman och Bergström samt nr 15 i
andra kammaren av herr Ward och fru Johansson, har hemställts, satt riksdagen
måtte besluta, att tullen å bobiner och spolpipor av papper, hänförliga
till tulltaxenummer 379, vilken tull för närvarande utgår med 8 kronor, höjes
till 16 kronor för 100 kilogram».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen
nr 3 i första kammaren.

Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.

In- och utförseln samt den inhemska tillverkningen av bobiner och spolpipor
av papper omfattade under åren 1933—1937 följande kvantiteter:

Införsel Utförsel Tillverkning

ton ton ton

1933 ................................ 80 73 331

1934 ................................ 103 102 401

1935 ................................ 97 107 389

1936 ................................ 82 87 393

1937 ................................ H65 n00 1 2306

Införseln förskriver sig huvudsakligen från Tyskland, som år 1937 svarade
för omkring 70 % av den importerade kvantiteten. En icke obetydlig
del av införseln torde hänföra sig till specialartiklar. Utförseln, som till övervägande
del synes omfatta standardvaror, sker företrädesvis till Danmark,
Finland och Norge.

Inhemsk tillverkning av bobiner och spolpipor av papper har förekommit
sedan år 1926 och bedrevs under några år vid tre olika fabriker. I slutet av
år 1936 nedlades emellertid driften vid två fabriker, och i samband därmed
övertogos deras maskiner av det återstående företaget. Enligt uppgift syssel 1

Preliminära uppgifter.

2 Enligt av tillverkaren lämnad uppgift.

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 7 sami. Nr 17. 1

- Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

salle detta företag under förra hälften av år 1937 omkring 60 arbetare. Sedermera
har på grund av minskad ordertillgång antalet arbetare successivt
nedgått och utgör för närvarande 48.

Enligt vad utskottet inhämtat hade två tillverkare av bobiner och spolpipor
i början av år 1934 gjort framställning till chefen för handelsdepartementet
om att tullen måtte höjas från 8 till 25 kronor för 100 kilogram, eller, om så
skulle anses lämpligare, att varorna åsattes en tull av 25 procent av värdet.
Över denna framställning avgåvo kommerskollegium och generaltullstyrelsen
den 10 februari 1934 infordrat gemensamt utlåtande och anförde därvid i
huvudsak följande.

Bobiner och spolpipor av papper vore i gällande tulltaxa upptagna under
nr 379 (statistiskt nr 865), med tull av 8 kronor för 100 kilogram. Denna tull
hade utgått sedan år 1911, och såsom motivering för densamma hade 1906
års tulltaxekommitté anfört följande: »Verktygsskaft samt inom textilindustrien
använda bobiner och spolpipor av pappersmassa ävensom inom samma
industri förekommande jacquardkort av papp tullbehandlas nu som redskap
med 10 procents värdefull. Dessa artiklars pris växlar mellan 60 öre och 2
kronor per kilogram. Då de ej tillverkas inom landet, har en tullsats av 8
öre per kilogram, motsvarande den nuvarande tullen å de billigare slagen,
ansetts ej böra överskridas.» Sedan år 1926 förekomme tillverkning av bobiner
och spolpipor av papper inom Sverige. I följd härav hade importen av
dessa varor sjunkit väsentligt. De svenska fabrikanterna hade även sökt göra
sig gällande på den utländska marknaden och jämväl erhållit vissa beställningar
från våra grannländer.

För att bereda förbrukarna av bobiner och spolpipor tillfälle att uttala sig
i frågan hade ämbetsverken inhämtat yttranden från svenska yllefabrikantföreningen
och svenska bomullsfabrikantföreningen samt från ordföranden
i svenska bomullsspinneriföreningen, vilka samtliga uttalat betänkligheter
mot en höjning av tullen och bestämt avstyrkt en så betydande ökning, som
i framställningen begärts. Enligt yllefabrikantföreningens mening vore en
ökning av tullen till 25 öre per kilogram icke motiverad, utan skulle en tullförhöjning
med 8 öre per kilogram kunna innebära erforderligt skydd för
tillverkningen. Av bomullsfabrikantföreningens yttrande framgick, att majoriteten
av föreningens medlemmar uttalat sig för ett bestämt avstyrkande av
den gjorda framställningen. Ordföranden i bomullsspinneriföreningen uttalade
sig ävenledes mot en tullhöjning. Skulle en sådan likväl anses ofrånkomlig,
borde tullen i varje fall icke höjas utöver 10 procent av värdet.

För bedömandet av frågan, i vad mån det framställda kravet på tullförhöjning
kunde anses berättigat, hade uppgifter inhämtats å tillverkningskostnaderna
för vissa bobiner och spolpipor, ävensom å nu gällande försäljningspriser.
Vid granskning härav hade kommerskollegium funnit, att ifrågavarande
tillverkning under nu rådande förhållanden vore i behov av ökat
skydd mot den utländska konkurrensen. Såsom framginge av ovan anförda
utdrag ur 1906 års tulltaxekommittés betänkande, hade den nuvarande tullsatsen
icke fastställts med hänsyn tagen till den inhemska tillverkningens behov
av tullskydd, och man kunde hava anledning antaga, att, därest någon
tillverkning av ifrågavarande artiklar förekommit inom landet vid tidpunkten
för nämnda kommittés arbete, tullen redan i 1911 års tulltaxa upptagits till
högre belopp än 8 kronor för 100 kilogram. Vidare vore att märha, att tillverkningen
i Tyskland, från vilket land konkurrensen vore mest kännbar,
åtnjöte ett väsentligt högre tullskydd än den svenska fabrikationen, i det att

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17. 3

bobiner och spolpipor av papper vid införsel till Tyskland tullbehandlades såsom
i tulltaxan ej särskilt nämnda arbeten av papper, med en lägsta tull av
45 RM per 100 kilogram. En måttlig höjning av tullen, förslagsvis 7 kronor
för 100 kilogram, syntes därför böra förordas att utgå i form av tilläggstull.
Då årsförbrukningen av bobiner och spolpipor av nämnda material inom landet
uppginge till omkring 300 ton, skulle, därest den förordade tullförhöjningen
komme att helt utnyttjas, tullbelastningen för de inhemska spinnerierna
och väverierna ökas med omkring 21,000 kronor, vilken ökning för dem torde
vara av jämförelsevis underordnad betydelse.

På grund av det sålunda anförda hemställde ämbetsverken om avlåtande
av proposition till 1934 års riksdag med förslag om införandet av en tilläggstull
av 7 kronor per 100 kilogram för bobiner och spolpipor av papper, hänförliga
till tulltaxenummer 379 (statistiskt nr 865). Någon proposition i ämnet
har emellertid icke blivit för riksdagen framlagd.

Utskottet har ansett lämpligt, att representanter för de inhemska förbrukarna
av bobiner och spolpipor även nu bereddes tillfälle att uttala sig rörande
den föreslagna tullhöjningen. För ändamålet hava yttranden inhämtats
från svenska bomullsfabrikantföreningen, svenska yllefabrikantföreningen
och svenska linneväveriföreningen.

Bomullsfabrikantföreningen har i sitt yttrande framhållit bland annat, att
en förhöjning av tullen å bobiner och spolpipor måste medföra en ökning av
bomullsindustriens framställningskostnader och därigenom minska dess konkurrenskraft
gentemot utlandet. Under erinran att den svenska bomullsindustrien
genom den senaste handelstraktaten med England fick vidkännas
tullsänkningar för ett stort antal av sina produkter, hemställer föreningen,
att utskottet måtte avstyrka bifall till den föreslagna tullhöjningen.

Yllefabrikantföreningen framhåller ävenledes vikten av att industriens
produktionskostnader icke ökas men understryker ock angelägenheten av
att industrien för sitt behov av bobiner och spolpipor icke är hänvisad uteslutande
till utlandet. Med hänsyn till att den begärda tullhöjningen i och
för sig synes vara berättigad och då densamma icke kommer att medföra
alltför stor olägenhet för ylleindustrien, finner föreningen sig böra tillstyrka
motionerna.

Linneväveriföreningen har under åberopande av den för linneindustrien
alltmera skärpta konkurrensen från utlandet avstyrkt bifall till motionerna.

Den inhemska tillverkningen av bobiner och spolpipor av papper synes
alltifrån sin tillkomst hava haft att kämpa med svårigheter på grund av
pristryckande konkurrens från länder med större avsättningsområden och
i övrigt gynnsammare produktionsförhållanden. Visserligen har industrien
i fråga kunnat för sina artiklar tillvinna sig en betydande andel av den
svenska förbrukningen och även förmått upparbeta en icke oväsentlig export
på vissa främmande marknader, men det ekonomiska utbytet av fabrikationen
torde i regel hava varit mindre tillfredsställande. Berörda konkurrenssvårigheter
hava med särskild styrka gjort sig gällande sedan början av

Ut skott el.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

år 1937. Medan importen under år 1938 utgjorde 82 ton, har den sålunda
under år 1937 uppgått till 165 ton och alltså något iner än fördubblats. Då
denna stegring av införseln icke kompenserats av motsvarande ökning i
vare sig utförsel eller inhemsk förbrukning, har följden blivit en tillbakagång
i den inhemska tillverkningen. Denna har sålunda under åren 1936—
1937 minskat från 393 till 306 ton. Enligt uppgift har minskningen i produktionen
under den senare tiden alltjämt fortgått och numera tagit en omfattning,
som allvarligt hotar denna industris bestånd.

Såsom av yllefabrikantföreningen i dess yttrande framhållits, är det av
vikt, att den svenska textilindustrien för tillgodoseende av sitt behov av hobmer
och spolpipor icke är hänvisad uteslutande till utlandet. Ur denna
synpunkt måste det enligt utskottets mening anses lämpligt, att i nuvarande
situation ett försök göres att genom en tullförhöjning stärka konkurrenskraften
hos den till omfattningen obetydliga men för landets textilindustri
icke oviktiga industrigren, som sysslar med tillverkning av ifrågavarande
förnödenhetsartiklar. Tullhöjningen bör erhålla formen av en tilläggstuli,
vars fortsatta bestånd bör upptagas till prövning för den händelse en sådan
allmän översyn av systemet med tilläggstullar, varom generaltullstyrelsen i
skrivelse till Kungl. Majit den 4 december 1937 gjort framställning, kommer
till stånd. Storleken av en dylik tilläggstuli synes lämpligen kunna
fastställas till 8 kronor för 100 kilogram, varigenom hela tullen skulle komma
att uppgå till det i motionerna föreslagna beloppet av 16 kronor för 100
kilogram. Den merbelastning i tullkostnaderna för förbrukningsartiklar,
som den svenska textilindustrien skulle få vidkännas genom tullhöjningen
i fråga, är uppenbarligen av mycket underordnad betydelse i förhållande
till nämnda industris totala produktionskostnader.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
I: 3 av herrar Gustaf Adolf Björkman och Bergström
samt II: 15 av herr Ward och fru Johansson, besluta, såsom
tillägg till gällande tulltaxa, att för varor av nedannämnda
slag, vilka införas från utlandet, skall från och med dag, som
av Kungl. Majit bestämmes, utöver enligt tulltaxan stadgad
tull utgå tilläggstuli på sätt nedan sägs:

Tulltaxe-

nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggstuli
för 100 kg
kronor

ur 379

865

Böhmer och spolpipor ..

.. N

8: —

Stockholm den 22 april 1938.

På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 17.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Bengtsson, Wahlmark,
Elof Andersson, Sjödahl, Velander, Ekman, Gustaf Björkman och Löfvander; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i
Gävle, Ericson i Boxholm, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg i Malmö, Jonsson i
Skedsbygd och De Geer i Lesjöfors.

Bihang till riksdaaens nrotokoll 1038. 1 sami.

Nr 17.