Riksdagens skrivelse Nr 50.

1

Nr 50.

Godkänd av första kammaren den 27 februari 1937.
Godkänd av andra kammaren den 27 februari 1937.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av vissa av Kungl.

Maj.t under rubriken Utgifterna: För flera huvudtit lar

gemensamma frågor framlagda förslag.

(Statsutskottets utlåtande nr 21.)

Till KONUNGEN.

Uti statsverkspropositionen har enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet
över finansärenden den 4 januari 1937 under rubriken Utgifterna: För
flera huvudtitlar gemensamma frågor bland annat behandlats vissa framställningar
och förslag i avseende å ändringar i anslagsberäkningarna på
grund av allmänna familjepensionsreglementets föreskrifter, kompensation
åt vissa befattningshavare för minskning av den behållna inkomsten vid familjepensioneringens
genomförande, beräkningen av kommittéanslagen ävensom
ändrad ställning i räkenskapshänseende för vissa statsmyndigheter.

1. Av allmänna familjepensionsreglementets genomförande påkallade
ändringar med avseende å anslagsberäkningen.

Sedan riksdagen i skrivelse den 19 juni 1936 (nr 366), under åberopande
av innehållet i bankoutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 75, anmält,
att riksdagen i anledning av proposition nr 201 med förslag till allmänt
familjepensionsreglemente m. m. godkänt i utlåtandet intaget, såsom
utskottets förslag betecknat förslag till reglemente angående familjepension
för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst, har Kungl. Maj:t den
16 oktober 1936 (SFS nr 542) utfärdat berörda reglemente (allmänna familjepensionsreglementet).

Beträffande innebörden av det sålunda utfärdade reglementet, som avser
alla befattningshavare, för vilka det civila eller militära tjänstepensionsreglementet
gäller, må erinras örn att tjänstemännens bidrag till familjepensioneringen
skola, liksom på tjänstepensionsområdet, uttagas i form av särskilda
avdrag å lönen (familjepensionsavdrag). Ytterligare gäller, att tidpunkten
för reglementets ikraftträdande för olika förvaltningsområden skall be Bihang

till riksdagens protokoll 1937. 11 sami. Nr 50.

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 50.

stämmas genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen eller av Kungl. Majit
efter riksdagens bemyndigande, en bestämmelse, som ansluter sig till 1934
års familjepensionsutrednings förslag, att reglementet skulle vinna tillämpning
successivt för de skilda förvaltningsområdena, allt eftersom uppgörelse
träffades om statens övertagande av den kassa, som nu ombesörjde de vid
respektive förvaltningsområde anställda manliga ordinarie befattningshavarnas
familjepensionering.

1936 års riksdag — som genom särskilda propositioner förelädes förslag
till överenskommelser av berörda slag med civilstatens och telegrafverkets
änke- och pupillkassor (proposition nr 245) samt statens järnvägars änkeoch
pupillkassa (proposition nr 258), upprättade på grundval av preliminära
förhandlingar •—- lämnade i samband med allmänna familjepensionsreglementets
antagande Kungl. Majit bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse
med av riksdagen godkända grunder träffa uppgörelse om statens övertagande
av nämnda kassor ävensom att besluta om reglementets ikraftträdande
den 1 juli 1937 för de förvaltningsområden, vilkas manliga ordinarie
befattningshavare dessförinnan varit skyldiga att tillhöra någon av samma
kassor. Jämlikt angivna bemyndigande hava numera slutliga överenskommelser
kommit till stånd med samtliga nu omförmälda kassor att gälla från
och med den 1 juli 1937.

Statskontoret har beträffande anslagsberäkningen framlagt förslag i avseende
å ordnandet av familjepensionsavdragen i de särskilda staterna för
verk och myndigheter. I anledning av detta förslag har departementschefen
anfört följande.

Det av statskontoret sålunda avgivna förslaget, vilket jag ansett mig böra
i allt väsentligt biträda, bär lagts till grund för beräkningen i statsverkspropositionen
av vederbörande verks och myndigheters avlöningsstater. Vid
beräkningen av anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat
(med nyreglerad avlöning) har således, där särskilda omständigheter ej påkallat
undantag härifrån, det belopp, som erhållits, sedan summan av bruttolönerna
— beräknade med utgångspunkt från högsta förekommande löneklass
för varje i personalförteckningen såsom tjänst å ordinarie stat uppförd
befattning — minskats med det sammanlagda beloppet av tjänstepensionsavdragen,
schablonmässigt nedräknats med summan av de i allmänna
familjepensionsreglementet angivna familjepensionsavdragen för en var med
tjänstepensionsrätt förenad befattning, oavsett om befattningen är besatt eller
hålles vakant och oavsett om befattningens innehavare skall underkastas
det nya familjepensionsreglementets bestämmelser rörande familjepensionsavdrag
eller icke; i de fall, då anslagsposten beräknats med utgångspunkt
från belastningen, har det härvid framkomna beloppet minskats med den
på nyss angivna sätt beräknade summan av familjepensionsavdragen. Enahanda
reduktionsmetod har tillämpats med avseende å anslagsposterna till
avlöningar till tjänstemän å övergångsstat, indragningsstat och extra stat.
Vid nedräkningen av den i anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal ingående delposten till grundavlöningar m. m. åter har minskning
schablonmässigt skett med allenast 60 procent av summan av pensionsavdragen
för redan förefintliga extra ordinarie befattningar; i de fall
däremot, då medel beräknats för inrättande av ny extra ordinarie tjänst, har
härför erforderlig ökning av grundavlöningsposten i allmänhet beräknats till

Riksdagens skrivelse Nr 50.

3

belopp motsvarande bruttolönen med frånräknande av — förutom tjänstepensionsavdraget
— hela det på tjänsten belöpande familjepensionsavdraget.

Det nu anförda har närmast avseende å de nyreglerade verk och myndigheter,
som falla under civilstatens änke- och pupillkassas förvaltningsområde,
däribland även inbegripna sådana i sin helhet å icke-ordinarie stat
uppförda verk och myndigheter, vilkas befattningshavare jämlikt 1 § 3 mom.
civila tjänstepensionsreglementet tillerkänts eller förutsättas skola tillerkännas
tjänstepensionsrätt genom beslut av Kungl. Maj:t. Sedan någon tid tillbaka
pågå emellertid överläggningar med tullstatens enskilda pensionsinrättning
samt arméns och marinens familjepensionskassor angående villkoren
och förutsättningarna för statens övertagande av dessa kassors verksamhet.
Angivna förhandlingar hava numera fortskridit så långt, att jag räknar
med att förslag till överenskommelser med de tre kassorna skola kunna
föreläggas innevarande års riksdag och att i samband därmed beslut skall
kunna fattas angående allmänna familjepensionsreglementets ikraftträdande
från och med den 1 januari 1938 för tullverket samt från och med den 1
juli 1937 för de förvaltningsområden, som falla under arméns och marinens
familjepensionskassor. I statsverkspropositionen hava därför även vid beräkningen
av tullverkets avlöningsanslag samt ifrågakommande anslag under
riksstatens fjärde huvudtitel vidtagits de jämkningar i anslagsbeloppen,
som påkallas av övergången till de nya bestämmelserna.

Det av statskontoret uppgjorda och av departementschefen godkända förslaget,
vilket lagts till grund för de i statsverkspropositionen framlagda staterna
för skilda verk och myndigheter, har icke föranlett till någon erinran
från riksdagens sida, och komma följaktligen de föreslagna principerna att
lända till efterrättelse vid behandlingen av de avlöningsstater för vederbörande
verk och myndigheter, som av riksdagen fastställas. I anledning av
vad departementschefen i anslutning till den förordade förändringen i anslagsberäkningen
anfört har riksdagen icke ansett anledning föreligga att göra
något särskilt uttalande.

Riksdagen får följaktligen för Kungl. Maj:t tillkännagiva sin uppfattning
beträffande vissa av allmänna familjepensionsreglementets genomförande påkallade
ändringar med avseende å anslagsberäkningen.

2. Kompensation åt vissa befattningshavare för minskning av den behållna
inkomsten vid familjepensioneringens genomförande.

Allmänna familjepensionsreglementet skall, såsom framgår av vad under
föregående punkt anförts, äga tillämpning jämväl å icke-ordinarie befattningshavare.
Medan ordinarie befattningshavare tidigare på grund av
obligatoriskt medlemskap i särskilda icke-statliga änke- och pupillkassor, till
vilka de haft att erlägga avgifter, varit föremål för ordnad familjepensionering
och burit en del av kostnaden därför, har en motsvarande anordning
saknats för de icke-ordinarie befattningshavarnas del. Då tjänstemännen alltjämt
skola hava att lämna bidrag till kostnaderna för familjepensioneringen,
kommer följaktligen allmänna familjepensionsreglementets genomförande
att medföra en minskning av den behållna inkomsten för sistnämnda grupp

4

Riksdagens skrivelse Nr 50.

befattningshavare, för såvitt de ej erhålla kompensation genom en justering i
en eller annan form av de till dem enligt gällande bestämmelser utgående
löneförmånerna.

1930 års pensionssakkunniga, vilka hade att utföra bland annat erforderliga
förarbeten till familjepensionsfrågornas lösning för tjänstemän vid den
civila statsförvaltningen, ansågo sig vid familjepensionsförmånernas utmätande
böra följa den på löneområdet hävdvunna och jämväl i civila tjänstepensionsreglementet
tillämpade principen, att de förmåner, som tillkomme
en extra ordinarie tjänsteman eller tjänsteman å extra stat med slutlön, i regel
borde sammanfalla med vad som tillkomme en ordinarie tjänsteman i
närmast lägre lönegrad än den för ifrågavarande icke-ordinarie befattningshavare
fastställda. De sakkunniga erinrade i detta sammanhang om spörsmålet,
huruvida de icke-ordinarie tjänstemännens löner kunde anses så avvägda,
att de utan förhöjning försloge till bestridande i form av familjepensionsavdrag
av de med familjepensioneringen förbundna kostnaderna. De
sakkunniga föreställde sig emellertid, att denna fråga, som närmast vore av
löneregleringsnatur, komme att upptagas till behandling av 1934 års avlöningsrevision
för icke-ordinarie personal.

1934 års avlöningsrevision — som hade erhållit i uppdrag att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande den revision av avlöningsbestämmelserna
för icke-ordinarie befattningshavare vid den civila statsförvaltningen, som
erfordrades vid medgivande av pensionsrätt för icke-ordinarie personal och
vid genomförande av den av 1934 års riksdag beslutade ändrade uppställningen
av riksstatens utgiftssida — framlade också i sitt den 30 oktober 1934
dagtecknade betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för ickeordinarie
befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen ett såsom huvudförslag
betecknat författningsförslag, som uppgjorts med utgångspunkt
från att pensionssakkunnigas i betänkande den 20 juli 1934 framlagda förslag
till reglemente angående familjepensionering för efterlevande till tjänstemän
vid den civila statsförvaltningen skulle träda i kraft samtidigt med
det av 1934 års riksdag antagna civila tjänstepensionsreglementet.

1934 års avlöningsrevision föreslog — samtidigt med vissa andra jämkningar
beträffande avlöningsbestämmelserna för icke-ordinarie personal, vilka''
jämkningar närmast avsågo avdrag vid tillgodoräkning av viss tjänstetid —-att de extra ordinarie befattningshavarna skulle, i samband med åläggande
för dem att betala avgifter till egen pensionering och familjepensionering, erhålla
uppflyttning med en löneklass, varigenom skillnaden mellan löneplanerna
för ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i allmänhet skulle
bliva allenast en löneklass.

Då frågan om den nya familjepensioneringen genom proposition nr 201
förelädes 1936 års riksdag, anförde föredragande departementschefen, att
kompensation enligt hans mening borde lämnas i enlighet med 1934 års avlöningsrevisions
förslag för den löneminskning, som icke-ordinarie befattningshavare
finge vidkännas genom familjepensionsavdragen. I anledning
av vad departementschefen sålunda uttalat anmärkte bankoutskottet i sitt

Riksdagens skrivelse Nr 50.

5

av riksdagen godkända utlåtande i ärendet, att utskottet icke ansett sig hava
att taga ställning till denna fråga, vilken således vid en kommande riksdag
borde upptagas till förutsättningslös prövning.

Uppdrag att närmare klarlägga frågan om den nya familjepensioneringens
konsekvenser med avseende å de icke-ordinarie befattningshavarnas löneställning
lämnades sedermera år 1936 års avlöningsrevision, vilken framhöll,
att revisionen i likhet med 1934 års avlöningsrevision funnit övervägande skäl
tala för att ifrågavarande befattningshavare bereddes viss kompensation för
den löneminskning, som föranleddes av familjepensionsavdragen. 1936 års
avlöningsrevision förordade jämväl, att vid ett mera definitivt ordnande av
den icke-ordinarie personalens avlöningsförhållanden för extra ordinarie befattningshavare
fastställdes en löneplan, enligt vilken begynnelselönen för
alla lönegrader med allenast en löneklass understege begynnelselönen för
motsvarande ordinarie tjänster. Med en på dylikt sätt inrättad löneplan syntes
böra förenas de i 1934 års avlöningsrevisions huvudförslag ifrågasatta
bestämmelserna för tillgodoräkning av föregående tjänstetid vid befordran
till extra ordinarie tjänsteman.

Det syntes emellertid 1936 års avlöningsrevision önskvärt, att den allmänna
reglering av tjänstemännens löner, som efter tillsättandet av 1936 års
lönekommitté kunde antagas komma till stånd inom en nära framtid, icke
föregrepes genom vidtagande av förändringar av löneregleringsnatur i löneplanen
för extra ordinarie tjänstemän. Ett genomförande under angivna
förhållanden av 1934 års avlöningsrevisions huvudförslag skulle, då en dylik
åtgärd måste erhålla en rent provisorisk karaktär, även vara mindre
lämpligt. Då nämnda förslag förutsatte en förändring av gällande tillgodoräkningsbestämmelser,
skulle härav föranledas en omräkning av flertalet
extra ordinarie befattningshavares löneklassplacering. En dylik omräkning
syntes för närvarande böra undvikas med hänsyn till det avsevärda arbete,
som därmed skulle vara förenat. Ytterligare kunde framhållas, att vid ett
genomförande av huvudförslagets bestämmelser vissa befattningshavare omedelbart
skulle erhålla den åsyftade kompensationen, under det att andra
först efter en längre tid skulle komma i åtnjutande av enahanda förmån.
En dylik ojämnhet i förslagets verkningar skulle givetvis bliva särskilt framträdande,
därest bestämmelserna bleve gällande allenast under en mycket
begränsad tidsperiod.

Avlöningsrevisionen förordade därför, att för närvarande de extra ordinarie
befattningshavarna skulle, i avvaktan på den justering av löneplanen som
förbereddes av 1936 års lönekommitté, erhålla ett provisoriskt lönetillägg
med ett belopp lika med det för befattningen gällande familjepensionsavdraget.
Denna förmån borde tillkomma samtliga extra ordinarie befattningshavare,
som ej uppnått den för dem gällande högsta löneklassen. Däremot
skulle motsvarande förmån enligt revisionens förslag icke tillkomma befattningshavare
å extra stat.

Departementschefen bar — efter alt hava redogjort för ingivna framställningar
att jämväl tjänstemän å extra stat och extra ordinarie tjänstemän i

6 Riksdagens skrivelse Nr 50.

slutlön borde tillerkännas nämnda provisoriska lönetillägg m. m. — för egen
del anfört följande.

Enligt 1936 års avlöningsrevisions förslag skulle envar extra ordinarie
tjänsteman vid allmänna civilförvaltningen, kommunikationsverken, domänverket
samt lots- och fyrstaten från den tidpunkt, då allmänna familjepensionsreglementet
vinner tillämpning å honom, så länge han uppbär lön enligt
lägre löneklass än den högsta för honom i hans innehavande befattning
gällande, äga åtnjuta provisoriskt lönetillägg med ett belopp lika med det för
befattningen gällande familjepensionsavdraget. Vad avlöningsrevisionen sålunda
föreslagit har jag ansett mig böra tillstyrka. Härvid har jag i likhet
med avlöningsrevisionen förutsatt, att det provisoriska lönetillägget icke skall
utgå till ordinarie tjänsteman, som förordnats att innehava extra ordinarie
befattning inom högre lönegrad.

När jag anslutit mig till avlöningsrevisionens förslag, har jag betraktat den
av revisionen förordade anordningen såsom ett provisorium nödvändiggjort
därav, att den justering av för extra ordinarie befattningshavare gällande
löneplan, som i enlighet med 1934 års avlöningsrevisions förslag förutsatts
skola ske i samband med familjepensioneringens genomförande, nu måste
anstå i avvaktan på resultaten av inom 1936 års lönekommitté pågående utredningar.
Genom det föreslagna lönetillägget kommer staten att under en
övergångstid bära kostnaden för ifrågavarande befattningshavares bidrag till
familjepensioneringen. Från dessa utgångspunkter har jag funnit mig böra
biträda jämväl avlöningsrevisionens förslag, att å lönetillägget icke skall beräknas
något dyrtidstillägg, samt avstyrka det av de centrala ämbetsverkens
icke-ordinarie befattningshavares förening framställda förslaget, att den avsedda
lönekompensationen skall beredas jämväl befattningshavare å extra
stat samt extra ordinarie befattningshavare, som uppbär lön enligt den högsta
för honom i hans befattning gällande löneklassen. Sist angivna yrkande
går längre än vad 1934 års avlöningsrevision på sin tid föreslog, och en anordning
i enlighet med detta yrkande kan enligt min mening befaras skapa
svårigheter vid övergången till en definitiv löneplan för ifrågavarande personal.

Vad jag nu förordat för den civila statsförvaltningens del har jag funnit
böra erhålla motsvarande tillämpning beträffande de icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet, vilka bliva underkastade allmänna familjepensionsreglementet.

Jag torde, därest riksdagen icke framställer någon erinran mot vad jag
sålunda föreslagit, sedermera få framlägga förslag till erforderliga bestämmelser
i ämnet.

Beträffande extra ordinarie befattningshavare vid de affärsdrivande verken
samt vid verk och institutioner, vilka bekosta sina utgifter av särskilda
medel, torde det nu föreslagna lönetillägget, i likhet med det provisoriska
dyrortstillägget, böra utgå av de medel, från vilka vederbörande verks eller
institutions utgifter i övrigt bestridas.

I alla andra fall hava kostnaderna för ifrågavarande lönetillägg ansetts
böra gäldas från det anslag, varav vederbörandes lön utgår. I anslutning härtill
har, då förslag till avlöningsstat förelägges riksdagen för godkännande,
anslagsposten till särskilda löneförmåner i förekommande fall i allmänhet
ökats med det belopp varmed den i anslagsposten till avlöningar till övrig
icke-ordinarie personal ingående delposten till grundavlöningar m. m. minskats
med hänsyn till familjepensionsavdragen.

Riksdagens skrivelse Nr 50.

7

Vid bedömandet av föreliggande spörsmål synes man enligt riksdagens mening
böra utgå från att inga sådana åtgärder vidtagas, som kunna försvåra
den justering av gällande löneplaner för statens befattningshavare i ordinarie
och icke-ordinarie ställning, som förberedes av 1936 års lönekommitté.
Riksdagen har därför icke ansett anledning föreligga att frångå den uppfattning,
som beträffande den föreslagna kompensationens omfattning förordats
av departementschefen.

Riksdagen får alltså för Kungl. Maj :t tillkännagiva sin uppfattning beträffande
ordnandet av frågan om kompensation åt vissa befattningshavare för
minskning av den behållna inkomsten vid familjepensioneringens genomförande.

3. Beräkningen av anslagen till kommittéer och utredningar av sakkunniga.

Vid åtskilliga tillfällen hava riksdagens revisorer framhållit önskvärdheten
av att en förändring komme till stånd beträffande beräkningen av kommittéanslagen
(jfr bl. a. 1936 års revisionsberättelse § 43). 1936 års riksdag
har också i skrivelse nr 339 hemställt, att Kungl. Maj :t ville upptaga till behandling
frågan om beräkningen av huvudtitlarnas anslag till kommittéer
och utredningar.

I föreliggande fråga har departementschefen gjort följande uttalande.

Under budgetarbetet har en omprövning skett av de under olika huvudtitlar
äskade anslagen till kommittéer och utredningar genom sakkunniga ur
de av riksdagen framförda synpunkterna. Sålunda ha inom vederbörande
departement verkställts bland annat beräkningar rörande de sannolika utredningskostnaderna
under innevarande budgetår. I anslutning härtill har
i vissa fall en ändring skett av de för budgetåret 1937/1938 äskade beloppen.
Sålunda ha kommittéanslagen under andra, femte, sjunde och nionde huvudtitlarna
ansetts böra höjas nied vartdera 50,000 kronor. I överensstämmelse
med de kostnadsplaner som framlagts av särskilda utskottet vid 1936 års
riksdag i dess utlåtande nr 1 har vidare kommittéanslaget under fjärde huvudtiteln
höjts med 40,000 kronor. En närmare motivering till angivna justeringar
i kommittéanslagen lämnas av vederbörande departementschefer vid
anmälan av utgifterna för budgetåret 1937/1938 under de olika huvudtitlarna.

Självfallet erbjuder det stora svårigheter att på förhand verkställa en sådan
beräkning av de framtida kostnaderna för utredningsarbetet inom olika
departement, att risk ej föreligger för att behov av anslagsförstärkning senare
skall framträda. Man hänvisas till att utgå från å ena sidan den erfarenhet
örn den med olika utredningsuppgifter förenade kostnaden som vunnits under
respektive kommittéers och sakkunnigutredningars hittillsvarande verksamhetstid,
å andra sidan en bedömning av den utsträckning i vilken nu
verksamma utredningar kunna förväntas fortgå jämväl under nästföljande
budgetår, men värdet av de resultat, man därvid når, blir givetvis begränsat
på grund av svårigheten att förutse den utsträckning vari nya utredningar
under följande år kunna bliva påkallade på grund av önskemål framförda
av riksdagen eller med hänsyn till utvecklingen inom olika områden. Under
dessa omständigheter måste möjligheter till förstärkning av kommittéanslagen
hållas öppna. För förstärkningsändamål torde, liksom hittills, få anlitas

8

Riksdagens skrivelse Nr 50.

dels -—- i den mån så kan ske — anslagen till extra utgifter, dels — efter
beslut av riksdagen -— anslaget till oförutsedda utgifter. En förändring av
kommittéanslagen, som nu äro anvisade såsom reservationsanslag, till förslagsanslag
synes nämligen icke böra komma till stånd.

I anledning av vad departementschefen i föreliggande fråga uttalat har
riksdagen allenast velat framhålla önskvärdheten av att, i den mån så låter
sig göra, de särskilda huvudtitlarnas kommittéanslag beräknas med fullt
beaktande av de kostnader, som i förväg kunna uppskattas och förutses.
Erfarenheterna under de senast gångna åren torde nämligen giva vid handen,
att vederbörande i alltför hög grad räknat med möjligheten av en förstärkning
av dessa anslag från anslaget till oförutsedda utgifter eller huvudtitlarnas
anslag till extra utgifter. Att en dylik förstärkning under vissa förhållanden
är ofrånkomlig, synes vara uppenbart, men å andra sidan är det önskvärt,
att den praxis, som av riksdagens revisorer påtalats, såvitt möjligt kommer
att begränsas. Av departementschefens uttalande framgår också, att
vissa åtgärder i den sålunda angivna riktningen blivit vidtagna.

Riksdagen får för Kungl. Majit tillkännagiva sin uppfattning beträffande
beräkningen av anslagen till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

4. Ändrad ställning i räkenskapshänseende för vissa statsmyndigheter.

Sedan Kungl. Maj :t den 2 december 1932 anbefallt statskontoret och riksräkenskapsverket
att i anslutning till vissa framlagda riktlinjer verkställa
vissa utredningar angående ändrad uppställning av riksstaten jämte därmed
sammanhängande spörsmål, hava ämbetsverken vid framläggandet av denna
utredning, vilken redan föranlett beslut örn ändrad uppställning av riksstatens
utgiftssida vid 1934 års riksdag, även upptagit till behandling frågan
om statsmyndigheternas hänförande till huvudförvaltningar eller till i räkenskapshänseende
underordnade förvaltningar. Ämbetsverken föreslogo, att
ett stort antal myndigheter, vilka nu i räkenskapshänseende vore underordnade
statskontoret eller vederbörande länsstyrelse, skulle ombildas till huvudförvaltningar
med rätt att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken.

Sedan ytterligare utredningar i ärendet verkställts, har slutligt förslag i
ärendet framlagts av riksräkenskapsverket i utlåtande den 9 september 1936.

över de framlagda förslagen hava yttranden inhämtats av vederbörande
myndigheter.

Uti ifrågavarande ärende har departementschefen för egen del gjort följande
uttalande.

Enligt föreliggande förslag, vilket närmast avser ett fortsatt genomförande
beträffande de särskilda verken och myndigheterna av den statliga bokförings-
och redovisningsreform, som inleddes genom tillsättandet år 1902
av den s. k. statsbokföringskommittén, skulle ytterligare ett betydande antal
verk och myndigheter i räkenskapsavseende erhålla ställning såsom huvudförvaltningar
med rätt att anlita statsverkets checkräkning i riksbanken.

Riksdagens skrivelse Nr 50.

9

Åsyftade verk och myndigheter skulle till följd härav komma att, i motsats
till vad nu är fallet, själva gentemot budgeten redovisa de anslag, som ställas
till deras disposition, samt vidare genom anslutningen till statsverkets
checkräkning få sin kassarörelse överflyttad på riksbanken. Härigenom
skulle, på sätt närmare framgår av den i ärendet förebragta utredningen,
ernås större enkelhet och överskådlighet i fråga om såväl den centrala riksbokföringen
som bokföringen hos vederbörande verk och myndigheter, samtidigt
som bättre förutsättningar skulle skapas för en snabb och effektiv kontroll
med avseende å verkens och myndigheternas medelsförvaltning. Ett
fullföljande av statsbokföringsreformen på sätt nu föreslagits har, såsom
också framgår av utredningen i ärendet, ytterligare aktualiserats men även i
icke oväsentlig mån underlättats genom den mera enhetliga och detaljerade
anslags- och statredovisning, som i anslutning till 1934 års riksdags beslut
om den ändrade uppställningen av riksstatens utgiftssida genomförts från och
med budgetåret 1935/1936.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag, i likhet med flertalet i ärendet
hörda ämbetsverk och myndigheter, funnit mig böra förorda, att den
föreslagna omläggningen kommer till stånd, i synnerhet som dess genomförande,
enligt vad jag närmare skall utveckla i det följande, kan antagas icke
komma att åsamka statsverket nämnvärt ökade kostnader. Av de olika
ämbetsverk och myndigheter, vilka enligt det av riksräkenskapsverket framlagda
slutliga förslaget omedelbart skulle göras till huvudförvaltningar med
rätt att anlita statsverkets checkräkning, har endast en myndighet, nämligen
justitiekanslersämbetet, uttalat sig i bestämt avstyrkande riktning. Vad
justitiekanslersämbetet härutinnan anfört har jag dock ansett icke böra tillmätas
avgörande betydelse; i detta sammanhang må också erinras örn det
av chefen för justitiedepartementet framlagda förslaget om inrättande från
och med nästkommande budgetår av en sekreterare änst å extra stat hos
ämbetet, varigenom de olägenheter, som enligt ämbetets mening skulle vara
förenade med förslagets genomförande för dess vidkommande, torde komma
att praktiskt taget helt elimineras. Även i övrigt har jag funnit mig
kunna godkänna vad riksräkenskapsverket i denna del föreslagit. Jag tillstyrker
alltså, att i riksräkenskapsverkets slutliga förslag upptagna verk och
myndigheter från och med den 1 juli 1937 i räkenskapshänseende erhålla
ställning såsom huvudförvaltningar med rätt att anlita statsverkets checkräkning
i riksbanken.

Däremot har jag icke ansett tillräcklig anledning föreligga att, på sätt riksräkenskapsverket
föreslagit, i samband med ifrågavarande omläggning överflytta
dispositionen över kommittéanslagen och anslagen till extra utgifter
från statskontoret till de olika statsdepartementen. Vidare har jag med
hänsyn till vad lantbruksstyrelsen anfört funnit anslaget till reseersättningar
till lantbruksingenjörer och deras biträden tills vidare böra fortfarande utbetalas
och disponeras av länsstyrelserna. Med nu angivna inskränkningar
har jag emellertid i princip kunnat biträda riksräkenskapverkets förslag
jämväl i vad avser anslagsdispositionens anordnande. Härvid har jag dock
självfallet icke ingått på något bedömande av förslagets enskildheter utan
utgått från att en dylik detaljgranskning lämpligen bör äga rum i samband
med utfärdandet av regleringsbreven för nästkommande budgetår.

De av riksräkenskapsverket föreslagna ändringarna i nu gällande ordning
för uppbörd och redovisning av vissa till statsverket inflytande inkomster
bär jag till alla delar funnit mig kunna godkänna.

Vid behandlingen av frågan örn själva dragningsrättens omfattning liar
riksräkenskapsverket, dock utan att framlägga något förslag härom, ifrågasatt,
huruvida icke i samband med utsträckningen till nya myndigheter av

Bihang till riksdagens protokoll Will. Ii sand. Nr 50-

10

Riksdagens skrivelse Nr 50.

dragningsrätten den för närvarande till statskontoret förlagda kontrollen över
statsverkets checkräkning lämpligen borde överflyttas till riksräkenskapsverkets
budgetbyrå. I anledning härav vill jag framhålla, att jag ej funnit
det erforderligt att upptaga angivna spörsmål till närmare prövning i förevarande
sammanhang.

Statskontoret har i sitt utlåtande över riksräkenskapsverkets förslag berört
principfrågan örn den lämpliga fördelningen mellan statskontoret och
riksräkenskapsverket av de arbetsuppgifter, som för närvarande ankomma
på dessa ämbetsverk. Jag är icke beredd att nu taga ställning till detta
spörsmål, vilket ej heller torde behöva upptagas till prövning i förevarande
sammanhang.

Vad jag tidigare, i huvudsaklig anslutning till riksräkenskapsverkets förslag,
förordat med avseende å omfattningen av de nya huvudförvaltningarnas
medelsförvaltning torde beträffande tvenne av ifrågavarande myndigheter,
nämligen kontrollstyrelsen och lantbruksstyrelsen, medföra behov av
viss personalförstärkning. Kontrollstyrelsen har sålunda i anledning av
riksräkenskapsverkets förslag hemställt örn uppflyttning av styrelsens registrators-
och kassörsbefattning från lönegraden Bil till lönegraden B 18
samt örn inrättande hos styrelsen av ytterligare en ordinarie kanslibiträdestjänst.
Lantbrukstyrelsen har, under förutsättning att anslaget till reseersättningar
till lantbruksingenjörer och deras biträden fortfarande kommer
att utbetalas och disponeras av länsstyrelserna, funnit den för dess del erforderliga
personalökningen kunna begränsas till att avse en ordinarie kamrerare
i lönegraden B 24 — i stället för den nuvarande ordinarie kassören
och bokhållaren i lönegraden B 21 — en ordinarie kassör i lönegraden Bil
och en amanuens i 18 lönegraden, dock att härutöver skulle behöva anvisas
dels 1,000 kronor för beredande av biträdeshjälp åt styrelsens kamerala
avdelning, dels G00 kronor till vikariatsersättningar för den icke-ordinarie
personalen. Genom ett utbyggande i huvudsakligen angivna omfattning av
kontrollstyrelsens och lantbruksstyrelsens kamerala organisation skulle dessa
myndigheters behov av personalförstärkning i anledning av ifrågavarande
omläggning enligt min mening bliva fullt tillräckligt tillgodosett. Detsamma
kan också sägas om riksarkivet, därest den ordinarie kanslibiträdestjänst,
vilkens innehavare nu handhar kassaförvaltningen inom riksarkivet, i enlighet
med vad riksräkenskapsverket tillstyrkt utbytes mot en ordinarie kansliskrivarebefattning
i lönegraden B 11. Framställningar i nu berörda personalfrågor
göras under vederbörande huvudtitlar.

I ärendet föreligga även krav på personalökning från en del andra myndigheter.
I fråga om dessa myndigheter har jag emellertid i likhet med riksräkenskapsverket
funnit den ändrade ställningen i räkenskapshänseende icke
kunna med fog åberopas såsom skäl för en förstärkning av deras nuvarande
organisation. Med hänsyn härtill och då den vid den föreslagna omläggningens
genomförande inträdande minskningen i statskontorets personalbehov
praktiskt taget torde komma att uppväga den i fråga om kontrollstyrelsen,
lantbruksstyrelsen och riksarkivet erforderliga personalförstärkningen,
synes omläggningen, såsom jag i det föregående framhållit, i stort sett
icke behöva föranleda några ökade totala personalkostnader för statsverket.
Härvid har jag utgått från att, då samtliga med omläggningen avsedda myndigheter
berette tillfälle att yttra sig rörande förslagets konsekvenser i organisatoriskt
hänseende, några ytterligare krav på personalökning utöver
deni, som redan framförts, icke skola komma att framställas efter omläggningens
genomförande.

Med hänsyn till förevarande frågas omfattning och betydelse har jag ansett
mig böra i detta sammanhang framlägga en sammanfattande redogö -

Riksdagens skrivelse Nr 50.

11

reise i ämnet för att sätta riksdagen i tillfälle att, om den så önskar, uttala
sig däri. Jag torde, därest riksdagen icke framställer någon erinran mot vad
jag föreslagit, sedermera få framlägga förslag till erforderliga bestämmelser
i ämnet.

Genomförandet av det av departementschefen förordade förslaget om
beredande av ställning såsom huvudförvaltningar med rätt att anlita statsverkets
checkräkning i riksbanken åt ett betydande antal verk och myndigheter
är ett direkt fullföljande av den statliga bokförings- och redovisningsleform,
som tidigare vidtagits och som sedermera successivt vunnit tillämpning.
Reformen ansluter sig till och förenklas i viss mån genom under de
senaste åren vidtagna förändringar i riksstatsuppställningen. Enligt riksdagens
mening förefaller vad som nu av departementschefen förordats vara
lämpligt och till fördel särskilt ur kassaförlagssynpunkt, enär statsverkets
kassarörelse i huvudsak härigenom skulle kunna koncentreras på statsverkets
allmänna checkräkning i riksbanken. Dessutom har en större enkelhet
och överskådlighet ansetts bliva resultatet av reformen i fråga såväl beträffande
den centrala riksbokföringen som bokföringen hos vederbörande
verk och myndigheter. På de skäl, som av departementschefen anförts, finner
sig riksdagen kunna ansluta sig till ifrågavarande förslag.

Beträffande kraven på förstärkning av verkens och myndigheternas kamerala
arbetskrafter vill riksdagen, som anser sig böra erinra om att sådan förstärkning
i statsverkspropositionen begärts beträffande kontrollstyrelsen,
riksarkivet och lantbruksstyrelsen samt att denna personalökning i stort sett
uppväges av en minskning i fråga om statskontorets arbetskrafter, uttala sin
anslutning till departementschefens uppfattning om att man bör kunna utgå
från att några ytterligare framställningar örn personalförstärkning för angivna
ändamål icke framställas efter reformens genomförande. Vad som
nu föreslagits synes nämligen icke behöva innebära sådana omläggningar
inom vederbörande verk att de i någon större utsträckning kunna motivera
utökning eller omläggning av den kamerala organisationen. Emellertid vill
riksdagen fästa uppmärksamheten på att den framtida utvecklingen på området
i hög grad kommer att bliva beroende på huru reformen i detalj genomföres
och de föreskrifter i avseende å bokföring och redovisning, som i samband
därmed meddelas. Riksdagen, som utgår från att departementschefen
har sin uppmärksamhet fäst på att denna reform icke gives större omfattning
och att därvid icke vidtagas andra förändringar i fördelningen av de
kamerala arbetsuppgifterna mellan skilda verk än som av praktiska skäl
verkligen påkallas, har ansett sig kunna ansluta sig jämväl till de allmänna
synpunkter rörande reformens konsekvenser, som av departementschefen angivits.
I samband med prövningen av de särskilda myndigheternas anslagsbehov
komma sedermera att upptagas frågorna örn de förändringar beträffande
nämnda myndigheters avlöningsstater, som påkallas av reformens genomförande.

Vad beträffar reformens omfattning lärer den närmare prövningen av detta
spörsmål böra tillkomma Kungl. Maj:t.

12

Riksdagens skrivelse Nr 50.

Riksdagen får för Kungl. Majit tillkännagiva sin uppfattning i fråga om
ändrad ställning i räkenskapshänseende för vissa statsmyndigheter.

Stockholm den 27 februari 1937.

Med undersåtlig vördnad.

377478. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.