Riksdagens skrivelse Nr 460.
1
Nr 466.
Godkänd av första kammaren den 11 juni 1937.
Godkänd av andra kammaren den 11 juni 1937.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning angående anslag till statliga och kommunala
beredskapsarbeten m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 193.)
Till KONUNGEN.
I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret
1937/1938 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln, innefattande
anslagen till socialdepartementet, föreslagit riksdagen (punkt 22) att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, till Statliga och kommunala beredskapsarbeten
för budgetåret 1937/1938 beräkna ett reservationsanslag av
6,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 23 april 1937 dagtecknad proposition,
nr 300, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att dels
bemyndiga Kungl. Majit att, i enlighet med vad departementschefen anfört,
besluta örn igångsättande av statliga och kommunala beredskapsarbeten
till en sammanlagd kostnad för staten av högst 15,000,000 kronor, dels
till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1937/1938
anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor, dels ock medgiva, att
kvarstående reservationer å de av 1933 och 1934 års riksdagar anvisade reservationsanslagen
till lån och subventioner lill främjande av enskild företagsamhet
må av Kungl. Majit under budgetåret 1937/1938 disponeras för
ifrågavarande ändamål enligt de ändrade grunder, som av föredragande departementschefen
angivits.
I samband med Kungl. Majits förslag har riksdagen till behandling förehaft
vissa motionsvis väckta förslag.
Hjälpprogrammet i dess helhet och därmed sammanhängande spörsmål.
I motionerna I: 69 och lii 161 hemställes, att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn skyndsam utredning i syfte att bereda
företag, som varaktigt nyanställer äldre, arbetslös tjänsteman, statsbidrag
llihang lill riksdagens protokoll 19,‘17. 14 sami. Nr 40G—467. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 466.
till täckande av de merkostnader för ordnandet av dennes pensionering, som
kunna uppkomma genom den anställdes högre ålder, samt om framläggande
inför riksdagen snarast möjligt av de förslag, denna utredning kan föranleda.
Vidare hemställes i motionerna I: 107 och II: 286, att riksdagen måtte hos
Kungl. Majit anhålla om utredning i syfte att främja arbetskraftens rörlighet
och begränsa strävandena att lokalt monopolisera arbetstillfällena samt
framläggande av de förslag, till vilka utredningen må föranleda.
I motionerna I: 108 och II: 217 hemställes, att riksdagen vid behandlingen
av frågan om medel till arbetslöshetens bekämpande ville med avseende å de
utsatta områdena beakta eller i skrivelse till Kungl. Majit upptaga de förslag
och synpunkter angående yrkesundervisning, främjande av småindustri och
hantverk, förtidspensionering av äldre arbetare till förmån för ortens yngre
arbetslösa samt möjligheterna att dit förlägga ny företagsamhet, vilka i motionen
närmare utvecklats.
Slutligen har i motionerna I: 185 och II: 381 hemställts, att riksdagen hos
Kungl. Majit ville anhålla om skyndsam och allsidig utredning rörande arten
och omfånget av arbetslösheten bland särskilt äldre privatanställda samt om
framläggande av de förslag till hävande eller lindrande av nämnda arbetslöshet,
vilka utredningen kan föranleda.
Med tillfredsställelse har riksdagen konstaterat, att arbetslöshetsläget under
det gångna året avsevärt förbättrats. Detta förhållande får emellertid
icke inbjuda till alltför optimistisk syn på framtiden. För nästa budgetår
synes dock viss sannolikhet tala för att arbetslösheten, såsom departementschefen
framhållit, skall sjunka ned till samma nivå som år 1929, då antalet
anmälda arbetslösa i medeltal utgjorde 10,000 per månad.
Det centrala problemet för arbetslöshetspolitiken under nästa budgetår
kommer enligt departementschefen att bliva spörsmålet örn arbetslöshetens
betvingande inom de svårt hemsökta delarna av Göteborgs och Bohus samt
Västernorrlands län ävensom, ehuru i mindre mån, inom vissa delar av Blekinge
och Norrbottens län. Tvenne utvägar träda därvid i förgrunden, nämligen
åtgärder för utflyttning av ledigbliven arbetskraft samt, i den mån så
ej kail ske, understödjande av ny företagsamhet, som ökar arbetstillgången.
Jämväl riksdagen anser, att arbetslöshetspolitiken under nästa budgetår
bör bedrivas enligt de sålunda angivna riktlinjerna, därvid den detaljerade
utformningen givetvis måste ske under hänsynstagande till olika lokala förhållanden.
Innan riksdagen övergår till att yttra sig beträffande vissa synpunkter,
som vid hjälpåtgärdernas vidtagande böra beaktas, vill riksdagen
förutskicka, att riksdagen är ense med departementschefen därom, att utredning
bör ske rörande de utvägar, som kunna anlitas för uppnående av en
mera fullständig likvidering av kvarstående arbetslöshet, samt att i samband
därmed bör verkställas en allmän översyn över de bestämmelser, som
reglera den samhälleliga hjälpverksamheten vid arbetslöshet.
Såvitt riksdagen kan bedöma, hava hittills vunna erfarenheter bekräftat
yrkesutbildningens lämplighet såsom medel för befrämjande av rörligheten
hos yngre arbetslösa. Det synes riksdagen därför angeläget att vidtagna åt
-
Riksdagens skrivelse Nr 166.
3
gärder för utbildning av arbetslösa fullföljas och i möjligaste måll vidare utvecklas.
Icke minst bör därvid utbildningen av arbetskraft för skogsbrukets
och jordbrukets behov beaktas. Det av departementschefen framförda
uppslaget om statligt bidrag till yrkeskurser för utbildning av hembiträden
bör jämväl uppmärksammas. Vidare bör vid sidan av yrkesutbildningen
de åtgärder i övrigt övervägas, som kunna vara ägnade att befordra
arbetskraftens rörlighet. Riksdagen förutsätter sålunda, att Kungl. Majit
beaktar de synpunkter, som i berörda hänseenden angivits i motionerna I: 107
och II: 286 samt I: 108 och II: 217.
Såsom en viktig förutsättning för skapande av nya arbetstillfällen inom
de utsatta områdena har departementschefen upptagit spörsmålet om lättnader
i skattebördorna. Under rådande förhållanden kan självfallet icke
undvikas, att det höga skattetrycket avskräcker från anläggning av nya
företag. Att en omprövning igångsättes rörande möjligheterna att härutinnan
åstadkomma ändring, finner riksdagen för sin del välbetänkt. Därjämte
böra de uppslag prövas, som kunna leda till ökad sysselsättning. I
motionerna I: 108 och II: 217 framföras i avseende härå flera värdefulla
synpunkter, som äro förtjänta att uppmärksammas. Överhuvud taget synes
riksdagen någon meningsskiljaktighet icke råda därom, att alla de utvägar
och uppslag, som stå till buds för sanering av förhållandena inom de kvarstående
arbetslöshetsöarna, böra undersökas och övervägas.
I likhet med departementschefen måste emellertid riksdagen konstatera, att
avsevärd tid kommer att förflyta, innan en mera påtaglig effekt i form avökade
sysselsättningsmöjligheter kan uppnås. Under denna tid måste de
arbetslösa i största möjliga utsträckning beredas sysselsättning genom arbeten
av mera tillfällig art. För nästa budgetår har departementschefen därvid
givit ökat utrymme åt beredskapsarbeten, i vilka framför allt familjeförsörjare
skulle sysselsättas. Under förutsättning att, såsom departementschefen
jämväl uttalat, vid arbetenas utförande i största möjliga utsträckning anlitas
av arbetslöshetskommittéerna anvisad arbetskraft, har riksdagen icke något
alt erinra emot förslaget i denna del. Beredskapsarbeten böra emellertid
så planläggas och bedrivas, att de icke kvarhålla arbetskraft, som kan beredas
sysselsättning i öppna marknaden i övrigt. Det bör med andra ord tillses,
att för reservarbeten gällande bestämmelser i nu berörda hänseenden i
tillämpliga delar heaktas. Med hänsyn till skogs- och jordbrukets svårigheter
att under vissa perioder erhålla tillräcklig arbetskraft, böra vidare sådana
anordningar eftersträvas, som göra det möjligt att under nämnda tidsperioder
avbryta eller inskränka beredskapsarbeten. Beträffande urvalet av arbetsobjekt
vill riksdagen framhålla, att företräde under rådande förhållanden
böra givas åt arbeten, som i största möjliga utsträckning skapa direkta
arbetstillfällen. Slutligen anser sig riksdagen böra uttala, att, därest en mera
varaktig omläggning av arbetslöslietspolitikcn till förmån för faeredskapsarbetslinjen
skulle ifrågasättas, spörsmålet örn lämpligt organ för handhavandet
av de ärenden, som kräva central handläggning, dessförinnan överväges
och förslag i ämnet underställes riksdagen.
De åtgärder, som hittills vidtagits för att bispringa arbetslösa tjänstemän,
4
Riksdagens skrivelse Nr 466.
synas riksdagen alltjämt böra fullföljas saint de förslag beaktas, som i avseende
härå framförts i motionerna I: 69 och II: 161, I: 108 och II: 217 samt
I: 185 och II: 381. Enligt vad riksdagen har sig bekant pågår för närvarande
inom Stockholms stad utredning för utrönande av arbetslöshetens faktiska
omfattning inom denna grupp av hjälpbehövande. Riksdagen förutsätter, att
Kungl. Maj:t inhämtar kännedom örn det resultat, vartill denna utredning
må komma. För övrigt utgår riksdagen från, att den av departementschefen
bebådade arbetslöshetsräkningen kommer att omfatta jämväl ifrågavarande
kategori.
Särskilda frågor.
I motionerna I: 334 och II: 589 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan örn anläggandet av ett vitplåtvalsverk
till Lysekil fortfarande måtte bliva föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
Vidare hemställes i motionerna I: 335 och 11:590, att riksdagen måtte besluta
fortsätta utbyggandet av inomskärsfarleden Strömstad—Göteborg, del
Sannesfjorden—-Isvikskilen, till 4.5 meters djup enligt av ingenjör G. Berglund
omarbetad plan, alternativ II, till en kostnadssumma av 3,180,000 kronor,
att utföras i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens regi som statligt beredskapsarbete,
samt till arbetets påbörjande anvisa för budgetåret 1937/1938
500,000 kronor från anslaget till beredskapsarbeten.
Därjämte har i motionerna I: 337 och II: 592 hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av frågan om anslag till arbetslöshetens bekämpande måtte besluta,
att av medlen till beredskapsarbeten — eventuellt av medlen till reservarbeten
m. m. — ett belopp av 500,000 kronor måtte på vissa angivna
villkor och i enlighet med utfärdade närmare bestämmelser få användas som
bidrag till skogsvårdsarbeten på enskilda skogar i de utsatta områdena.
Vad departementschefen anfört rörande vattenavledningsföretaget Lyckebyån
föranleder icke någon erinran från riksdagens sida.
Redan vid fjolårets riksdag förelåg frågan örn anläggandet av ett vitplåtvalsverk
i Lysekil. Departementschefen ansåg sig emellertid böra avstå från
att då påkalla riksdagens medverkan för företagets igångsättande. Sedan
dess hava ytterligare utredningar ägt rum. Med hänsyn till de resultat, som
därvid framkommit, anser sig departementschefen nu sakna anledning att
ytterligare överväga ifrågavarande uppslag. Såsom riksdagen förut framhållit
böra alla möjligheter övervägas, som kunna vara ägnade att skapa bestående
arbetstillfällen inom de svårast hemsökta orterna. Riksdagen, som
förutsätter, att departementschefen ingående granskat i dylikt hänseende förefintligt
undersöknings- och beräkningsmaterial, saknar anledning att med
hänsyn till de synpunkter, som framkommit i motionerna I: 334 och II: 589,
göra annat uttalande än att riksdagen förväntar, att Kungl. Maj:! även i fortsättningen
undersöker alla möjligheter, som kunna vara ägnade att skapa bestående
arbetstillfällen även å ifrågavarande ort.
Riksdagens skrivelse Nr 466.
5
Vid fjolårets riksdag behandlades jämväl spörsmålet örn utförande av en
inomskärsfarled Sannäsfjorden—Isvikskilen för en beräknad totalkostnad av
3,180,000 kronor. Riksdagen ansåg därvid, att å Kungl. Majit bolde ankomma
att, efter vederbörande myndigheters hörande, pröva lämpligheten av företagets
igångsättande såsom ett led bland övriga åtgärder för bekämpande av
den i orten rådande arbetslösheten. Med anledning av motionerna I: 335 och
II: 590 har riksdagen endast velat framhålla, att vad sålunda uttalats alltjämt
böra äga giltighet.
I motionerna I: 337 och II: 592 angivas vissa skogsvårdsåtgärder å enskildas
skogar såsom lämpliga arbetsobjekt. Jämväl riksdagen är av den uppfattningen,
att dylika arbeten förtjäna övervägas. Riksdagen har för den skull
icke något att erinra emot, att Kungl. Maj:t vidtager åtgärder i detta syfte.
Anslagsberäkning m. m.
Såsom förut framhållits har riksdagen ansett, alt möjlighet bör beredas för
anordnande av beredskapsarbeten i den omfattning departementschefen angivit.
De verkställda beräkningarna av medelsbehovet härför hava ej heller
givit riksdagen anledning till erinran.
Liksom departementschefen anser riksdagen, att den fortsatta låne- och
subventionsverksamheten i första rummet bör avse att främja tillkomsten av
ny företagsamhet framför allt inom de svårast hemsökta landsdelarna. Därvid
bör dock alltjämt iakttagas, att statens bistånd lämnas under sådana former,
att konkurrens olika företag emellan undvikes samt statsmakterna varken
formellt eller reellt bindas för fortsatta stödåtgärder gentemot de företag,
som bispringas. Den fortsatta dispositionen av lån- och subvenlionsanslagen
föranleder således icke någon erinran från riksdagens sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels
bemyndigat Kungl. Maj:t att, i enlighet med vad riksdagen i det föregående
anfört, besluta örn igångsättande av statliga och kommunala beredskapsarbeten
till en sammanlagd kostnad för staten av högst 15,000,000 kronor;
dels
till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1937/1938
under femte huvudtiteln anvisat ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor;
dels ock medgivit, att kvarstående reservationer å de av 1933 och 1934 års
riksdagar anvisade reservationsanslagen till lån och subventioner till främjande
av enskild företagsamhet må av Kungl. Maj:t under budgetåret 1937/
1938 disponeras för ifrågavarande ändamål enligt de ändrade grunder, som
av riksdagen i det föregående angivits.
Stockholm den 11 juni 1937.
Med undersåtlig vördnad.