Riksdagens skrivelse Nr 382.
11
Nr 382.
Godkänd av första kammaren den 1 juni 1937.
Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1937.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändrad uppställning av riksstaten
m. m. jämte en i ämnet väckt motion.
(Statsutskottets utlåtande nr 151.)
Till KONUNGEN.
I en den 5 mars 1937 dagtecknad proposition, nr 225, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för nämnda dag, begärt riksdagens yttrande angående viss av
departementschefen i statsrådsprotokollet förordad omläggning av riksstatens
uppställning. I motionen II: 482 har i samband härmed hemställts, att riksdagen
vid sitt yttrande angående den föreslagna omläggningen ville beakta
de synpunkter, som i motionen blivit anförda.
Riksdagen får i anledning härav såsom sin uppfattning i ärendet framhålla
följande synpunkter.
Den föreslagna nya uppställningen av riksstaten medför en klarare uppdelning
mellan å ena sidan driftbudgeten och dess löpande utgifter och å
andra sidan kapitalbudgeten och de därå uppförda utgifterna för kapitalökning.
Även inrättandet av en statens budgetutjämningsfond och den i
samband därmed föreslagna övergången till ett flerårsbudgetsystem innebär
— vid en riktig och försiktig tillämpning — en anordning som bör underlätta
statsregleringarna och de årliga riksstaternas olika avvägning efter
rådande skiftande konjunkturer. Med den nya riksstatsuppställningen
kunna redan i riksstatsförslaget å den nya budgetutjämningsfonden direkt
redovisas överskottsmedel, avsedda att under ett högkonjunkturår uttagas
med tanke på blivande lågkonjunkturer. Tidigare hava dylika överskott
endast mera indirekt kunnat redovisas exempelvis i form av fondavsättningar,
eller ock hava de uppkommit utan att man vid riksstatens fastställande
räknat därmed.
En grundläggande princip för statsregleringsarbetet har hittills varit att
ej täcka löpande statsutgifter genom lån. Tvärtom har eftersträvats en statsfinansernas
konsolidering genom att från skattemedel bestritts även sådana
utgifter som statliga nybyggnader och andra företag av bestående värde.
Tvivelsutan innebär den nu föreslagna flerårsbalanseringen ett ej så oväsentligt
avsteg från denna grundsats. Att annat än under lågkonjunktur
bereda täckning för löpande utgifter genom upplåning torde böra undvi
-
12
Riksdagens skrivelse Nr 382.
kas. Det ligger vikt uppå, att den i propositionen angivna utvägen med
underskottsbudgetår och budgetutjämningsfondens nedgång till »negativa
värden» ej anlitas annat än under svåra finanslägen. En tillbörlig försiktighetsåtgärd
för att skapa erforderlig motvikt är också statsfinansernas
konsolidering under goda finansår. I första hand måste denna självfallet
omfatta täckning av eventuellt förefintligt underskott från svaga finansår.
Härvid bör även tillses, att budgetutjämningsfondens kapital återföres till
belopp, erforderligt med hänsyn till att fonden alltjämt skall bibehålla sin
karaktär av reservfond att tillgå då i budgeten uppstår brist genom att denna
i verkligheten utfaller sämre än som vid riksstatens fastställelse antagits.
Men därjämte bör — örn erforderlig balans skall uppnås i flerårsbudgetsystemet
— under gynnsamma finansår vissa avsättningar ske med tanke
på kommande lågkonjunkturår. Att man kunnat genomgå de senaste kriserna
här i Sverige utan alltför starka pressningar på statskassan och skattedragarna
har delvis berott på förefintligheten av dylika tidigare hopsamlade
överskott. Såsom belysande härför må anföras, att kassafonden vid
1920 års utgång tack vare skatteintäkterna från krigsårens högkonjunktur
hade en behållning av cirka 490 miljoner kronor, som sedermera under de
följande lågkonjunkturen kunde tagas i anspråk. Liknande utjämning
och lättnad i skattetrycket ernåddes om än i mindre omfattning under lågkonjunkturåren
1932 och 1933 genom överskottsinkomster från tidigare år,
uppsamlade i olika fonder.
Inom det privata affärslivet anses en uppläggning av reserver som en
normal försiktighetsåtgärd. Även inom statlig finansförvaltning har det sedan
gammalt betraktats som eftersträvansvärt att åstadkomma hållbara budgetregleringar.
Att en fondering, avseende bland annat att underlätta en
utjämning av skattetrycket mellan skilda år, är väl förenlig med god offentlig
hushållning bestyrkes för övrigt av statsmakternas år 1936 fattade beslut rörande
lag om kommunal fondbildning.
Till sist vill riksdagen i anslutning till den i ämnet väckta motionen framhålla
önskvärdheten av att den nya riksstaten med avseende å uppställning,
använda anslagsrubriker och övriga beteckningar erhåller högsta möjliga
grad av klarhet och översiktlighet. För en riktig tillämpning av flerårsbudgetsystemet
är det jämväl av vikt, att budgetutjämningsfondens ställning noggrant
följes och att vid framläggandet av de årliga riksstatsförslagen utredning
i möjligaste mån också förefinnes örn de anspråk, som under den närmaste
framtiden kunna komma att ställas på densamma.
Stockholm den 1 juni 1937.
Med undersåtlig vördnad.
378205. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.