Riksdagens skrivelse Nr 381.

7

Nr 381.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1937.
Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1937.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
om tillvaratagande av den i järnmalmsavfall befintliga
apatiten m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 142.)

Till KONUNGEN.

I två motioner, I: 161 och 11:299, har hemställts, att riksdagen, i anledning
därav att till räntefria lån för viss extra gråbergsbrytning i Kiirunavaara
senast år 1934 beviljade anslag, av vars till 1,055,000 kronor uppgående behållning
1935 års riksdag i skrivelse nr 370 medgivit Kungl. Majit att på
sätt, som befinnes lämpligt, få disponera till bekostande eller understödjande
av i de samma år väckta motionerna 1:345 och 11:630 angivna arbetsföretag
och malmförädlingsförsök, som avsåge ett bättre och ökat utnyttjande
av vid malmbrytningen i Gällivare malmfält fallande varpmalm och
malmmull samt därmed följande apatit, numera är helt förbrukat för gråbergsbrytningen
i Kiirunavaara, i stället ville medgiva Kungl. Majit att för
nämnda malmförädlingsförsök m. m. få disponera högst en miljon kronor
av under 1936 av Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag inbetalda royaltyskuld
å 26,495,969 kronor 25 öre eller, om detta medför budgetära svårigheter,
av för 1937/1938 beräknade 13.5 miljoner kronor i royalty från bolaget.

Över motionerna har kommerskollegium den 22 april 1937 avgivit utlåtande,
vid vilket fogats yttranden av jernkontoret och Sveriges kemiska industrikontor.

Vid 1935 års riksdag yrkades i väckta motioner rätt att för vissa malmförädlingsförsök
m. m. disponera beräknad behållning å det av 1934 års riksdag

8

Riksdagens skrivelse Nr 3S1.

för gråbergsbrytning i Kiirunavaara beviljade reservationsanslaget av
2,000,000 kronor. Under förutsättning att vederbörande intressenter inkommo
med framställning i ämnet medgav riksdagen, att uppkommande reservation
finge av Kungl. Majit disponeras för de åtgärder, som efter verkställd
utredning befunnes för ändamålet erforderliga. Någon reservation å anslaget
uppkom emellertid icke. Sedan därefter vid 1936 års riksdag motionsvis
hemställts, att för ifrågavarande malmförädlingsförsök i stället måtte få disponeras
inflytande amorteringar å från anslaget utlämnade räntefria lån,
uttalade statsutskottet, att utskottet av principiella skäl ej ansåg sig böra tillstyrka
ett dylikt förfaringsätt. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl.
Majit hade sin uppmärksamhet riktad på det i motionerna berörda spörsmålet
och vidtoge de åtgärder, som befunnes påkallade.

Såsom av utredningen framgår, användes numera årligen cirka 20,000 ton
importerat utländskt apatitkoncentrat jämte importerad råfosfat som råvara
för den svenska superfosfattillverkningen. Vid det för några år sedan anlagda
apatitanrikningsverket i Grängesberg utvinnes ur avfallet från järnmalmsanrikningen
apatitslig, som provats vid superfosfattillverkning med
gynnsamt resultat, men i huvudsak torde användas, efter hopsintring med
malmmull från Grängesberg, som råvara för Domnarvets thomasjärntillverkning,
varigenom förutsättningar torde ha skapats för startande av den planerade
stora tillverkningen av såväl tunnplåt som grova skeppsplåtar, ävensom
för en kraftigt ökad thomasfosfatproduktion vid Domnarvet. Beträffande
tillvaratagandet av de stora mängder apatit, som fortfarande bortrinna
med det omagnetiska avfallet från järnmalmsanrikningen vid de norrländska
malmfälten, lär man däremot ännu ej hava kommit längre än till vissa försök
i mindre skala. För tillvaratagande och nyttiggörande för framtiden av
dessa för vår folkförsörjning så betydelsefulla råvaror även vid Gällivare
malmfälts anrikningsverk yrkas i nu föreliggande motioner anvisande av
medel — förslagsvis att utgå av under 1936 influtna eller för budgetåret
1937/1938 beräknade royaltyavgifter från Loussavaara—Kiirunavaara aktiebolag
till staten å tillsammans cirka 40 miljoner kronor — högst en miljon
kronor, att av Kungl. Majit efter prövning disponeras för bekostande av i
riksdagens skrivelse nr 370 av år 1935 angivna malmförädlingsförsök m. m.,
åsyftande ett ökat utnyttjande av vid malmbrytningen i Gällivare malmfält
fallande varpmalm och malmmull samt därmed följande apatit. För den
händelse därvid i första hand nödiga försök i större skala utfalla gynnsamt,
är det givetvis önskvärt, att försöksanläggningen utan dröjsmål utvidgas så
pass, att hela avfallskvantiteten från järnmalmsanrikningsverket kan direkt
behandlas i flotationsverket och fortsatta apatitförluster undvikas, varigenom
erhålles första början till ett synnerligen värdefullt reservlager, som
kommer väl till pass vid eventuella importsvårigheter för råfosfat, och som
är behövligt även som råmaterial för anställande av försök i större skala
med fosfatframställning enligt de metoder, som befinnas värda sådana försök.

Det är nämligen att förutse, att vid krig eller annan importavspärrning

Riksdagens skrivelse Nr 381.

9

den svenska apatiten kan bliva av stort värde för den inhemska fabrikationen
av gödselmedel. Frågan om möjligheterna att framställa ett dylikt
lämpligt svenskt apatitkoncentrat är alltså av betydelse för krigsberedskapen,
och utexperimenteringen av någon lämplig praktisk metod härför torde, såsom
av den införskaffade utredningen framgår, förtjäna statens stöd.

Ett par av de i kemiska industrikontorets utlåtande omnämnda fosfattillverkningsmetoderna,
Wiborgs metod och Dillners metod, förutsätta kali- eller
natronhaltiga uppslutningsmedel, varvid skulle erhållas ett synnerligen värdefullt
konstgödselmedel, innehållande såväl nämnda ämnen som apatitens fosforsyra
i citratlöslig form. Riksdagen anser sig i detta sammanhang böra erinra,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit, nr 355 den 19 juni 1936, förklarat
sig till fullo beakta de synpunkter, som anförts i en vid nämnda års riksdag
väckt motion, nr 1:438, nämligen att då pågående undersökningar rörande
möjligheterna att framställa källsätter ur inhemska kalirika bergarter borde
snarast möjligt fullföljas beträffande de för ändamålet bäst artade och
lämpligast belägna bergarterna i vårt land, även örn den s. k. Lysekilsgraniten,
som då var föremål för undersökning, skulle visa sig hålla för litet kali
för att kunna giva ett ekonomiskt gynnsamt resultat. Enligt uppgifter i föreliggande
motioner finnas även i Norrbottens län lämpligt belägna och
mycket kalirika bergarter, såväl omedelbart intill vissa av malmerna i Gällivare
malmfält som i kustlandet inom Luleå, Råneå och Kalix socknar, där
ett större antal fyndigheter av kalifältspat förekomma, vilka tolde kunna
lämna goda uppslutningsmedel för apatiten.

Riksdagen har ansett sig böra göra framställning om frågans utredning.
Närmast torde därvid böra utrönas möjligheterna för att anställa praktiska
försök med framställning av ett för tillverkning av gödningsämnen
lämpligt svenskt apatitkoncentrat samt kostnaderna därför vid industriell
drift. För anställande av dessa försök och, vid gynnsamt utfall av desamma,
för utvidgande av försöksverket till en kapacitet, som motsvarar den vid full
drift av järnmalmsanrikningsverket erhållna mängden av omagnetiskt avfall,
skulle enligt gjorda kalkyler åtgå ungefär 150,000 kronor. Med en begränsning
av det i motionerna begärda anslaget till 300,000 kronor skulle dels dessa
kostnader bliva täckta, dels därutöver tillräckliga medel finnas för drift av
apatitflotationsverket till slutet av nästa budgetår, ävensom för under samma
budgetår förekommande försök med de olika fosfattillverkningsmetoder, som
befinnas värda ea mera ingående undersökning och som kunna använda inhemska
uppslutningsmedel. Ävenså torde medel åtgå för nödiga undersökningar
av tillgången på sådana apatitrika skarnbergarter och malmer, som,
utan att malmexportintresset lider intrång, kunna med fördel användas som
råvara för apatitanrikningsverket i sådan utsträckning, som kräves för tillgodoseende
av största möjliga del av landets årsbehov av fosfater även vid en
flerårig avstängning av tillförsel utifrån av råfosfat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen dels hos Kungl.
Majit anhålla om utredning rörande betingelserna för tillverkning av fosforsyrehaltiga
gödningsämnen med svensk apatit som råvara, dels ock anmäla,

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 14 sami. Nr 379—382. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 381-

att riksdagen för härav föranledda arbetsföretag och malmförädlingsförsök
anvisat ett anslag av 300,000 kronor, att utgå av statens royaltyinkomster
från Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag för malmbrytningen vid bolagets
lappländska malmfält.

Stockholm den 1 juni 1937.

Med undersåtlig vördnad.