Riksdagens skrivelse Nr 246.

1

Nr 246.

Godkänd av första kammaren den 4 maj 1937.
Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1937.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj-.ts proposition angående ändrade grundel'' för
statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens
bekämpande jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 102.)

Till Konungen.

I en den 29 januari 1937 dagtecknad proposition, nr 85, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att godkänna de
grunder för statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande,
som av departementschefen i nämnda statsrådsprotokoll förordats,
att tillämpas från och med den 1 januari 1938.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen till behandling
förehaft

dels motionen II: 422, vari hemställts, att riksdagen vid behandling av
Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande proposition måtte uttala sig för att dispensärverksamhet
organiserad enligt den s. k. Hallandstypen och Älvsborgstypen
måtte, intill dess Kungl. Majit och riksdagen annorlunda beslutade,
anses likaberättigad till erhållande av statsbidrag enligt det vid propositionen
fogade förslaget till kungörelse angående statsbidrag till dispensärverksamheten
för tuberkulosens bekämpande;

dels ock motionen II: 423, vari hemställts, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att andra stycket i § 2 nämnda kungörelse måtte
erhålla följande lydelse:

Centraldispensär benämnes — — — —--------— — -—

--t---eller förlagd till sjukvårdsanstalt. Där särskilda förhållanden

därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva, att centraldispensär må
förestås av läkare, som ej äger nyssnämnda behörighet, dock endast under
förutsättning att han prövas äga för befattningen nöjaktig utbildning på
tuberkulossjukdomarnas område.

Jämsides med de åtgärder, som vidtagits för beredande av vård åt tuberkidossjuka
å sanatorier och andra sjukvårdsanstalter, har dispensärverksamlieten

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 14 sami. Nr 246.

1103 37

2

Riksdagens skrivelse Nr 246.

under en lång följd av år intagit en framträdande plats i kampen emot
tuberkulosen. Såsom departementschefen framhåller, torde det vara en allmänt
omfattad mening, att denna vårdform uppvisat gynnsamma resultat.
Det föreliggande förslaget utgår därför såsom en given förutsättning från
att dispensärverksamheten skall bibehållas. Avsikten är allenast att åstadkomma
en av erfarenheterna betingad rationalisering och effektivisering.

Såsom en angelägenhet av vikt har framhållits, att dispensärvården erhåller
förbättrade tekniska resurser och speciellt utbildad och sakkunnig
personal. Därigenom skulle framförallt ernås en ökning av dispensärernas
förmåga att ställa tidiga och riktiga diagnoser samt att uppspåra förefintliga
smittkällor av tuberkulos karaktär.

Kravet på en tidig och säker diagnos synes riksdagen väl tillgodosett
genom förslaget att inom varje sjukvårdsområde inrätta minst en central
dispensär med tillgång till fullständig röntgenutrustning och under ledning
av läkare med sakkunskap i såväl allmän tuberkulosvård som röntgenteknik.
Allt efter de lokala förhållandena skola dessa centraldispensärer kunna förläggas
till sjukvårdsanstalt eller upprättas fristående utan direkt samband
med sådan anstalt.

Såvitt riksdagen kan finna, är det av stor vikt, att centraldispensärerna
ställas under ledning av läkare med tillräcklig kompetens. Betryggande
garantier måste därför skapas för att dessa kompetenskrav tillgodoses. Riksdagen
kan därför icke godkänna det i motionen II: 423 framlagda förslaget,
att centraldispensär skulle kunna förestås av läkare, som icke ägde
sanatorieläkarkompetens i den utsträckning, som i det vid propositionen
fogade kungörelseförslaget närmare angives.

Det väsentligaste syftet med ifrågavarande motion, som avser i Blekinge
län rådande förhållanden, synes vara att förhindra, att för länet fastställes
en organisation, som skulle medföra alltför stora kostnader. Riksdagen,
som beaktat i motionerna anförda betänkligheter härutinnan, vill understryka
departementschefens uttalande därom, att det vid ordnandet av dispensärarbetet
inom de olika sjukvårdsområdena bör tillses, att den för varje
område lämpligaste organisationen kommer till stånd, under skäligt beaktande
av förefintliga önskemål. Den preliminära plan för centraldispensärernas
utbyggande, som intagits i propositionen, bör följaktligen underkastas
en med hänsyn till de lokala förhållandena inom olika sjukvårdsområden
påkallad omprövning.

Yid sidan av centraldispensärerna skall enligt det föreliggande förslaget
till dispensärverksamhetens ordnande finnas lokala dispensärer under ledning
av vederbörande tjänsteläkare. Dessa lokala dispensärer skola vara
av två slag, antingen distriktsdispensärer av typ I, nied tjänsteläkare och
distriktssköterska, eller också distriktsdispensärer av typ II, motsvarande
de nuvarande dispensärerna.

Såsom departementschefen framhållit, kunna olika omständigheter och
förhållanden bliva bestämmande vid avgörandet av frågan, var distriktsdispensärer
i nuvarande form böra bibehållas och var de böra avvecklas.

3

Riksdagens skrivelse Nr 246.

En viktig sådan omständighet är tuberkulosdödligheten. Överhuvud taget
har förslaget lämnat stor frihet för sådana landstingsområden, vilkas nuvarande
dispensärorganisation enligt vunnen erfarenhet visat sig lämplig och
effektiv — exempelvis organisationerna i Hallands och Älvsborgs län —
att tills vidare oberoende av tuberkulosfrekvensens nedgång bibehålla nuvarande
organisation. I motionen II: 422 har emellertid såsom ytterligare
garanti för att den bestående organisationen må bibehållas föreslagits, att
dispensärverksamhet organiserad enligt Hallands- och Älvsborgstypen skulle,
intill dess Kungl. Majit och riksdagen annorlunda beslutade, få anses berättigad
till statsbidrag enligt de nya grunderna. Ehuru riksdagen saknar
anledning antaga, att det föreliggande förslaget icke skulle tillgodose berättigade
önskemål i förevarande hänseende, har riksdagen ansett sig böra
tillmötesgå den i motionen gjorda framställningen i så måtto, att i blivande
statsbidragskungörelse bör intagas bestämmelse av innehåll, att statsbidrag
enligt de nya grunderna må utgå till de i Hallands och Älvsborgs
län befintliga organisationerna, intill dess Kungl. Majit annorlunda förordnar.
En dylik föreskrift rubbar icke de för dispensärverksamheten uppdragna
riktlinjerna.

Huvudmannaskapet för dispensärvården skall tillkomma landstingen. Yad
departementschefen härutinnan ävensom i fråga örn dispensärvårdens ledning
och dispensärernas personal anfört, har icke givit riksdagen anledning
till erinran.

De föreslagna grunderna för statsbidrags utgående godkänner riksdagen.
Det synes riksdagen välbetänkt, att staten på sätt departementschefen föreslagit
jämväl bidrager till kostnaden för medellösa och mindre bemedlade
personers resor till och från centraldispensär för undersökning. Då statens
bidrag till dessa resor skall utgå efter samma grunder, som föreslagits för
dispensärverksamheten i övrigt, och då således landstingen i princip komma
att svara för hälften av resekostnaderna, är det uppenbart, att det måste
bliva ett landstingens intresse att tillse, att resorna icke genom val av
olämpligt färdsätt onödigt fördyras.

Under åberopande av det anförda och då det föreliggande förslaget i här
ej särskilt omförmälda delar ej givit riksdagen anledning till erinran, får
riksdagen anmäla, att riksdagen med de erinringar, riksdagen ovan anfört,
godkänt de i statsrådsprotokollet över socialärenden den 29 januari 1937
förordade grunderna för statsbidrag till dispensärverksamhet för tuberkulosens
bekämpande, att tillämpas från och med den 1 januari 1938.

Stockholm den 4 maj 1937.

Med undersåtlig vördnad.