Kungl. Majlis proposition Nr 92.
1
Nr 92.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till grunder
för dyrtidstillägg åt präster för budgetåret
1937/1938; given Stockholms slott den 5 februari 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Majits,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 5 februari 1937.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Möller,
Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför härefter:
Jag anhåller att få inför Kungl. Majit anmäla frågan om beredande
av dyrtidstillägg för budgetåret 1937/1938 åt de präster, som avses i
lagen den 23 november 1934 nr 544. /
Jämlikt nämnda lag ina Konung och riksdag bevilja dyrtidstillägg ur
kyrkofonden dels åt de präster, som åtnjuta lön eller arvode enligt 1910
års prästlöneregleringslag, dels åt innehavare av prästerlig emeritilön.
Beträffande dyrtidstillägg åt här ifrågavarande prästmän gälla för
närvarande de bestämmelser, som i anslutning till av riksdagen härutinnan
godkända grunder blivit av Kungl. Majit utfärdade i kungörelse
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 92. 1
2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.
den 17 januari 1936 nr 7. Enligt de i denna kungörelse givna bestämmelserna
utgår dyrtidstillägget, beräknat för månad, i form av procentuellt
tillägg, i förekommande fall ökat med ett fast tillägg (barntillägg).
Det procentuella tillägget, inklusive medgiven förhöjning därav med
barntillägg, beräknas för i tjänst varande präster enligt de allmänna
grunder, som äro eller varda bestämda för beräknandet av dyrtidstilllägg
eller motsvarande förmån åt befattningshavare i statens tjänst,
som åtnjuta reglerad avlöning, dock att det för nämnda befattningshavare
gällande procenttalet därvid i varje särskilt fall minskas med
tre. För emeritilöntagare beräknas dyrtidstillägget enligt de allmänna
grunder, som äro eller varda bestämda för beräknande av sådant tillägg
eller motsvarande förmån åt f. d. befattningshavare i statens tjänst,
som åtnjuta pension enligt civila tjänstepensionsreglementet.
Att det prästerskapet tillerkända dyrtidstillägget sålunda bestämts att
utgå efter för befattningshavare och f. d. befattningshavare i statens
tjänst gällande s. k. reducerad beräkningsgrund är föranlett därav, att
de ifrågavarande prästmännen efter dyrtidens inträde erhållit viss provisorisk
reglering av sina löneförmåner — i tjänst varande präster från
och med den 1 maj 1930 och emeritilöntagare från och med den 1 maj
1927. Av bestämmelserna i nyss åberopade kungörelse framgår, att de
allmänna grunderna för beräknande av dyrtidstillägg åt i samma kungörelse
angivna kategorier befattningshavare och f. d. befattningshavare
i statens tjänst numera även i övrigt äga en huvudsaklig tillämplighet
vid bestämmandet av prästerskapets dyrtidstillägg. Anpassningen i sådant
hänseende har särskilt möjliggjorts, sedan det i samband med ecklesiastikårets
avskaffande föreskrivits, att prästerskapets betydelsefullaste
löneförmåner skola, från och med ingången av år 1936, utbetalas månadsvis
i efterskott.
Den enda avvikelsen från regleringen av de statliga dyrtidstilläggen,
som föreligger i avseende å beräkningen av de prästerliga dyrtidstillläggen,
berör de i tjänst varande prästerna och innebär, på sätt förut
omnämnts, att procenttalet för uträknandet av dessas dyrtidstillägg i
varje särskilt fall sättes tre enheter under vad som för motsvarande
kategori statstjänstemän tillämpas. Denna reduktion av procenttalet har
ansetts motiverad av det förhållandet, att såväl ordinarie som extra ordinarie
präster åtnjuta förmånen att erhålla en huvudsaklig del av sin
avlöning in natura (fri bostad å prästgård, respektive fri bostad och
fritt vivre) eller att efter särskild beräkningsgrund uppbära gottgörelse
härför i penningar, vilken förmån ansetts för prästerna innebära en bestående
lättnad i dyrtidens tryck, som i allmänhet icke tillkomme statstjänstemännen.
Prästerna kunde fördenskull i avseende å sådan del av
löneförmånerna, i motsats mot statstjänstemännen, anses ha erhållit full
kompensation för levnadskostnadernas ökning.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 92. 3
I övrigt torde beträffande här berörda frågor få hänvisas till vad
därom anförts i propositionen nr 131/1935.
Av vad chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 4 januari 1937 anfört beträffande dyrtidstillägg
åt befattningshavare i statens tjänst m. fl. framgår, att till grund för
beräknandet av anslagen till sådant dyrtidstillägg för budgetåret 1937/1938
lagts ett indextal av 158. Då jämlikt gällande bestämmelser i kungörelse
den 15 juni 1923, nr 265, det procentuella tillägget till befattningshavare
i statens tjänst med reglerade löner utgår å den för månad
uppburna avlöningen efter det procenttal, som erhålles, då hälften av
det av Kungl. Maj:t fastställda talet för levnadskostnadsökningen i förekommande
fall avjämnas till närmast lägre hela tal och därefter i varje
särskilt fall minskas med 18, skulle procenttalet för budgetåret 1937/1938
för dessa befattningshavare kunna beräknas till 11. Då åter jämlikt
gällande bestämmelser i kungörelse den 18 juni 1925, nr 275, det procentuella
tillägget åt f. d. befattningshavare i statens tjänst skall utgå
efter ett procenttal, som med 16 enheter understiger hälften av talet
för levnadskostnadsökningen, torde man för budgetåret 1937/1938 hava
att beträffande sistnämnda tillägg räkna med ett procenttal av 13.
I de gällande allmänna grunderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst m. fl. har icke ifrågasatts någon jämkning, ägnad
att beröra de prästerliga befattningshavarna.
För budgetåret 1937/1938 torde dyrtidstillägg böra beviljas de prästmän,
som avses i lagen den 23 november 1934 om dyrtidstillägg åt
präster. Jag förordar, att dyrtidstilläggen skola utgå efter de regler,
som för närvarande tillämpas.
Med utgångspunkt från de belopp, varmed dyrtidstilläggen för präster
under senaste redovisningsår belastat kyrkofonden, för budgetåret 1935/
1936 i avrundat tal 1,390,000 kronor och för budgethalvåret juni-december
1936 omkring 740,000 kronor, samt med beräkning efter de procenttal,
som vid en antagen levnadskostnadsindex av 158 skulle komma att
för prästerna tillämpas, torde kostnaderna för ifrågavarande dyrtidstilllägg
komma att för budgetåret 1937/1938 uppgå till omkring 1,570,000
kronor.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att godkänna de av mig i det föregående förordade
allmänna grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under
budgetåret 1937 1938 till de prästmän, som finnas
omförmälda i lagen den 23 november 1934 (nr 544) örn
dyrtidstillägg åt präster.
Departe
mentschefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition Nr 92.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
E. Hedenlund.
Stockholm 1937, Ivar Haeggström^ Boktryckeri A. B.
870587