Kungl. Majlis proposition nr 70.
1
Nr 70.
Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anvisande av
medel för inredande av ny sinnessjukavdelning vid
centralfängelset i Malmö; given Stockholms slott den
29 januari 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAR
K. G. Westman.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 29 januari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Möller, Levinson, Engberg, Sköld,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn anvisande av
medel för inredande av ny sinnessjukavdelning vid centralfängelset i Malmö
samt anför därvid följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 70.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
För närvarande finnas inom fångvården följande sinnessjukavdelningar,
nämligen:
vid centralfängelset å Långholmen............ 60 platser
» » » Härlanda.............. 10 »
» > i Malmö................. 10 >
» » » Härnösand............. 10 »
» » » Växjö ................. 16 ■»
» straffängelset » Jönköping.............. 60 »
» kronohäktet » Västervik.............. 35 »
» » » Ystad.................. 30 »
Summa 231 platser.
För sinnessjukvårdens räkning förfogar fångvårdsstyrelsen således över
sammanlagt 231 platser. Å sinnessjukavdelningarna intagas personer av
tre kategorier, nämligen dels häktade, beträffande vilkas sinnesbeskaffenhet
domstol förordnat om undersökning, dels straffriförklarade, vilka avbida
plats å sinnessjukhus, dels ock fångar, som under straffverkställigheten blivit
sinnessjuka eller sinnesoroliga. Straffriförklarade samt sinnessjuka och
sinnesoroliga fångar förvaras å samtliga avdelningar. Undersökningar av
sinnesbeskaffenheten verkställas å avdelningarna å Långholmen och Härlanda
samt i Malmö, Härnösand, Växjö och Västervik.
Det tillgängliga antalet platser har visat sig vara otillräckligt, beroende
huvudsakligen därpå, att antalet undersökningsfält och antalet straffriförklarade
ökats.
Antalet personer, som för undersökning av sinnesbeskaffenheten hänvisas
till fångvårdens sinnessjukavdelningar, befinner sig sedan flera år tillbaka
i så gott som oavbruten stegring, vilket närmare belyses av en sammanställning,
angivande antalet under vart och ett av åren 1930—1936 avgivna utlåtanden
rörande sinnesbeskaffenheten hos de å de olika avdelningarna till
undersökning intagna personerna.
Antal
Å r avgivna
utlåtanden
1930 ...................................... 134
1931 ...................................... 143
1932 ...................................... 231
1933 ...................................... 202
1934 . .. . .......... 275
1935 ...................................... 274
1936 (intill V12) ............................ 300.
Sedan år 1930 har alltså antalet vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
verkställda undersökningar av häktade personers sinnesbeskaffenhet mer än
fördubblats.
Till upplysning angående den omfattning, i vilken utrymmena å fångvår -
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
3
deus sinnessjukavdelningar under senare år tagits i anspråk av sfraffriförkla
rade, må hänvisas till följande beläggningssiffror.
ridpunkt, förklarade
Yl 1932.................................. Ilo
’/i 1933........................................ 130
Vi 1934..................................... 145
»/i 1935..................................... 127
Vi 1936................................... 124
>/4 s .......................................... 136
^jt > ................................... 154
1/n » ....................................... • 187
1/i2 s .......................................... 180
Av dessa siffror framgår, att antalet straffriförklarade väl tillfälligtvis kunnat
minskas något men att den allmänna tendensen avgjort går i riktning mot
en ökning. Särskilt under år 1936 har denna ökning varit påfallande.
I följande tablå lämnas en sammanställning av antalet intagna vid fångvårdens
sinnessjukavdelningar den 1 december 1936.
Sinnessjukavdelningen vid |
Antal |
I Summa . i |
|||
undersök- ningsfall |
straffri- förklarade |
sinnes- sjuka |
|||
’ Centralfängelset å Långholmen......... |
28 |
16 |
8 |
. : .. :• . 52 |
|
» |
å Härlanda .......... |
10 |
3 |
— |
13- |
i Malmö.............. |
13 |
3 |
— |
16 . |
|
. |
i Härnösand.......... |
11 |
6 |
— |
17 |
> |
i Växjö .............. |
1 |
30 |
— |
31 .. |
| Straffängelset |
i Jönköping .......... |
— |
67 |
5 |
72 -. |
Kronohäktet |
i Västervik........... |
19 |
23 |
9 |
51 |
> |
i Ystad .............. |
— |
32 |
.2 |
34 |
1 ..... . |
Summa |
82 |
180 |
24 |
280 |
I underdånig skrivelse den 12 december 1936 har fångvårdsstyrelsen hemställt,
att av det för budgetåret 1936/1937 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter finge för anordnande av ny sinnessjukavdelning vid centralfängelset
i Malmö, i huvudsaklig överensstämmelse nied av fångvårdsstyrelsens
biträdande arkitekt upprättad ritning av den 2 oktober 1936 jämte
kostnadsberäkning av den 8 december 193(5, anvisas ett belopp av högst
25,000 kronor.
Till stöd för sin hemställan har fångvårdsstyrelsen anfört följande:
Då det ordinära antalet vårdplatser vid fångvårdens sinnessjukavdelningar
uppginge till 231 och antalet intagna överstege 280, förelåge för närvarande
en överbeläggning med över 50 intagna. Härtill komme ytterligare eU.tjugotal
sinnessjuka fångar eller på fri fot varande straffriförklarade, som an
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
mälts till erhållande av plats på fångvårdens sinnessjukavdelningar men till
följd av platsbristen ännu icke kunnat mottagas.
Det torde utan vidare inses, att med en överbeläggning av nu angiven omfattning
uppstode missförhållanden i olika avseenden. Då de vanliga förläggningslokalerna
inom avdelningarna icke försloge, måste andra tillgängliga
utrymmen tagas i anspråk, även om de icke lämpade sig för ändamålet.
Fängelseledningen nödgades vidare belägga sovrummen inom avdelningarna
med ett större antal intagna än vad utrymmet egentligen medgåve; enmansrum
vore sålunda i stor utsträckning belagda med två patienter. Att under
dylika förhållanden åvägabringa en lämplig behandling av de intagna
eller särskilja dem i grupper efter vårdbehov, lynne, föregående vandel m. m.
vore många gånger fullständigt omöjligt. Förhållandena på kronohäktet i
Västervik vore synnerligen belysande. Å denna anstalt hade under hösten
1936 vårdats i regel 50 intagna, ehuru det ordinära antalet platser uppginge
till endast 35. Både för de intagna och för personalen medförde en dylik
överbeläggning nära nog olidliga påfrestningar. Även vid sinnessjukavdelningarna
å Härlanda och i Malmö vore förhållandena synnerligen otillfredsställande.
Dessa avdelningar, ursprungligen avsedda för kroppssjuka, hade
under senare år helt måst tagas i anspråk för sinnessjukvårdens behov.
Frånsett det olämpliga i att fängelser av denna storleksordning icke ägde
tillgång till särskild sjukavdelning för kroppsligt sjuka, vore avdelningarna
så trånga och i övrigt av sådan beskaffenhet att de icke i längden kunde i
den omfattning, som nu skedde, användas för sinnessjukvård. De saknade
nämligen både dagrum och arbetssalar; de intagna måste därför även under
dagen vistas i sina sovrum, där de sysselsattes med arbete, så långt detta
läte sig göra.
Bristen på platser medförde betydande nackdelar även i andra hänseenden.
Styrelsen ville sålunda framhålla, att rannsakningsfångar, som hänvisats
till undersökning av sinnesbeskaffenheten, ofta finge vänta avsevärd
tid i vanligt häkte, innan de kunde intagas i sinnessjukavdelning. Detta föranledde
i sin tur dröjsmål med utlåtandenas avgivande och därmed förlängd
rannsakningstid för den häktade. Platsbristen hade vidare till följd, att
sinnessjuka eller sinnesoroliga fångar endast i synnerligen trängande fall
kunde beredas den vård som deras hälsotillstånd krävde. Vidare vore att
märka, att fångvården under nuvarande förhållanden först efter lång tidsutdräkt
kunde för vård mottaga sådana personer, vilka — utan att vara häktade
—- blivit straffriförklarade och vore i behov av sinnessjukvård och för
vilka plats ej kunnat beredas å de vanliga sinnessjukhusen.
Av det anförda torde framgå, att sinnessjukvården vid fångvården nu befunne
sig i ett synnerligen bekymmersamt läge. Att detta icke vore av snart
övergående natur franninge även av den omständigheten, att enligt vad
styrelsen under hand inhämtat det icke torde vara att förvänta, att sinnessjukhusen
skulle kunna mottaga ett så stort antal straffriförklarade, att
platsbristen vid fångvårdens sinnessjukavdelningar härigenom skulle kunna
hävas. Under sådana förhållanden funne styrelsen det vara oundgängligen
nödvändigt, att åtgärder omedelbart vidtoges för att öka antalet för sinnessjukvård
avsedda platser inom fångvården.
Vidare har fångvårdsstyrelsen erinrat om av styrelsen tidigare väckta förslag
om anordnande av nya sinnessjukavdelningar. Styrelsen anför härom
följande:
I en till Kungl. Maj:t den 3 december 1930 ingiven promemoria hade styrelsen
hemställt om utverkande av medel till uppförande av ny sinnessjuk
-
Kungl Maj:ts proposition nr 70.
avdelning vid centralfängelset å Härlanda, varvid bland annat sinnessjukavdelningen
i Malmö skulle nedläggas. Den nya avdelningen å Härlanda
hade i denna promemoria beräknats för samma platsantal — 56 —
som den då under uppförande varande sinnessjukavdelningen vid centralfängelset
å Långholmen. Kostnaderna för avdelningens uppförande hade
uppskattats till 437,000 kronor. I anförande till statsrådsprotokollet den 3
januari 1931 (andra huvudtiteln sid. 49) förklarade sig departementschefen
emellertid icke beredd att tillstyrka det av fångvårdsstyrelsen begärda anslaget.
I utlåtande den 11 maj 1934 över statens organisationsnämnds utredning
och förslag angående fångvårdens framtida ordnande hade styrelsen så tillvida
frångått sitt nyssnämnda förslag som styrelsen hemställt, att den planerade
sinnessjukavdelningen i stället måtte förläggas till centralfängelset i
Malmö. Som skäl för denna ståndpunkt hade styrelsen anfört följande. Antalet
rättspsykiatriska undersökningar från det tättbefolkade södra Sverige
vore mycket stort, vadan dessa undersökningars förläggande till anstalt i
mellersta eller västra Sverige skulle medföra ganska betydande transportkostnader.
Dessutom hade från representanter för psykiatrien framställts
önskemålet att för undervisningen och den vetenskapliga forskningen vid
Lunds universitet på nära håll hava tillgång till en sinnessjukavdelning, där
rättspsykiatriska undersökningar ägde rum. Sistnämnda förslag om uppförande
av en sinnessjukavdelning vid centralfängelset i Malmö hade icke
föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Efter det styrelsen erinrat om att Kungl. Majit genom beslut den 25 oktober
1935 uppdragit åt fångvårdsstyrelsen att i samråd med sakkunniga
för revision av bland annat förvarings- och interneringslagarna verkställa
förberedande utredning angående möjligheten att i anslutning till en planerad
ny förvarings- och interneringsanstalt inrätta en sinnessjukavdelning för
fångvården, anför styrelsen vidare:
Då det torde komma att dröja avsevärd tid, innan det slutliga resultatet
av en dylik utredning förelåge, hade styrelsen undersökt, i vad mån en ökning
av antalet vårdplatser kunde erhållas genom omändring av redan befintliga
fängelser eller avdelningar av fängelser. Härvid hade styrelsen uppmärksammat,
att en möjlighet nu yppat sig till inredande av en sinnessjukavdelning
vid centralfängelset i Malmö. Vid ifrågavarande centralfängelse
hade hösten 1936 tagits i bruk den verkstadsbyggnad, till vars uppförande
1934 års riksdag anvisat medel. Första våningen i fängelsebyggnaden, i vilken
snickeriverkstaden dittills varit belägen, bleve härigenom obehövlig för
sitt ursprungliga ändamål. Denna våning innehölle sammanlagt 32 celler.
Den nya sinnessjukavdelningen .skulle enligt styrelsens förslag förläggas till
denna vånings södra flygel, omfattande 16 celler, varjämte även vissa intillliggande
rum skulle tagas i anspråk för avdelningen.
Beträffande de omändringsarbeten, sorn erfordras för att göra flygeln användbar
såsom sinnessjukavdelning, hänvisar styrelsen i sin skrivelse till
ritning och arbetsbeskrivningar, som utarbetats av styrelsens biträde i byggnadsärenden,
arkitekten G. Birch-Lindgren. Styrelsen anför angående förslaget:
Enligt
detta förslag skulle södra flygeln avskiljas från våningen i övrigt
genom ett särskilt järnparti. De nuvarande cellfönstren skulle huggas ned
till brösthöjd genom att sänkas 72 cm. Cellerna vöre tillräckligt stora för att
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
kunna beläggas med två eller tre personer. För oroliga patienter eller andra,
som krävde noggrannare tillsyn, kunde genom borttagande av en mellanvägg
anordnas en övervakningssal med fem platser. — Korridoren skulle
användas som dagrum och arbetssal. För att den del av korridoren, som
läge närmast byggnadens mitt, skulle erhålla tillräckligt med ljus, skulle
mellanväggen mellan korridoren och två av de nuvarande cellerna huggas
hort. Nödiga utrymmen för toiletter m. m. erhölles i två närmast ingången
belägna celler. I angränsande rum skulle inredas lokaler för läkare, sjukvårdspersonal
m. lii. Dörren på södra gaveln ledde ut till två gårdar. Dessa
kunde efter vissa planeringsarbeten lii. lii., innefattande bland annat rivandet
av de där befintliga fånggårdarna, tjäna som uppehållsplats för patienterna
under utomhusvistelse. Antalet platser i den nya avdelningen beräknades
till 26. Man kunde emellertid räkna med att ytterligare ett tiotal patienter
kunde örn dagen vistas på sinnessjukavdelningen; nattetid skulle dessa
patienter, i likhet nied vad som redan praktiserats vid åtskilliga sinnessjukavdelningar,
förvaras i vanliga celler i fängelsebyggnaden. Avdelningen
skulle härigenom få en vårdkapacitet av omkring 36 platser. Då kroppssjukhuset
emellertid med tillkomsten av en ny sinnessjukavdelning ånyo
skulle användas för sitt ursprungliga ändamål, stannade nettotillskottet av
platser vid omkring 26. Kostnaderna för avdelningens iordningställande
hade enligt Birch-Lindgrens kostnadsberäkning uppskattats till 25,000 kronor.
Även örn avdelningen framdeles skulle bliva obehövlig såsom sinnessjukavdelning
inom fångvården, kunde densamma utan större ändringsarbeten användas
till förvaring av vanliga fångar.
Beträffande sättet för bestridande av ifrågavarande kostnad — 25,000
kronor — anför styrelsen, under framhållande av nödvändigheten att sinnessjukavdelningen
iordningställes redan under innevarande budgetår, följande:
Genom brev den 12 juni 1936 angående riksdagens skrivelse, nr 169, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till inkomst- och utgiftsstat
för statens allmänna fastiglietsfond för budgetåret 1936/1937 m. m. hade
Kungl. Maj :t medgivit, att fångvårdsstyrelsen finge av anslagsposten i nämnda
stat under Utgifter till reparations- och underhållskostnader m. m. för
fastighetsfonden tillhörande fastigheter, Fångvårdsstyrelsens delfond, å
535,000 kronor disponera högst 285,000 kronor för ordinarie reparationsoch
underhållskostnader lii. lii. för delfonden tillhörande fastigheter. Enligt
skrivelse den 11 juni 1936 till justitiedepartementet med generalplan för
underhålls- m. fl. arbeten vid statens fångvårdsanstalter under budgetåret
1936/1937 att bestridas av statens allmänna fastiglietsfond vore av nämnda
belopp, 285,000 kronor, 35,000 kronor avsedda för onera, varjämte kostnaderna
för de i den nied nämnda skrivelse framlagda generalplanen upptagna
arbetena, i den mån de vore avsedda att bestridas av anslagsposten
å 285,000 kronor, beräknats till 170,000 kronor. De sålunda disponerade
medlen uppginge alltså till (35,000 + 170.000) 205,000 kronor. Vad härefter
återstode, 80,000 kronor, vore enligt styrelsens beräkningar — även nied
hänsyn till de från budgetåret 1935/1936 reserverade (besparade) medlen,
som styrelsen ägde disponera — icke mer än vad som oundgängligen erfordrades
för utförande av reparations- och underhållsarbeten m. m. och för
att styrelsen skulle hava till sitt förfogande nödigt belopp, därest någon opåräknad
reparation skulle behöva vidtagas vid någon fångvårdsanstalt. Genom
brev den 14 augusti 1936 hade Kungl. Majit dessutom medgivit, att av
det i inkomst- och utgiftsstaten för fastighetsfonden för budgetåret 1936/1937
för fångvårdsstyrelsens delfond anvisade beloppet för reparations- och un
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
7
derhållskostnader m. m. finge användas tillhopa högst 15,000 kronor för
anordnande av vattenklosetter m. m. för vissa bostadshus vid centralfängelset
å Härlanda. Det torde därför vara nödvändigt, att särskilda medel anvisades
för ifrågavarande omändringsarbeten vid centralfängelset i Malmö;
med hänsyn till arbetets brådskande natur syntes det erforderliga beloppet
böra utgå av det för budgetåret 1936/1937 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter.
Vidkommande den merutgift för personalkostnader, som kunde uppkomma
genom den föreslagna sinnessjukavdelningens inrättande, bar styrelsen
i sin nu förevarande skrivelse framhållit:
För närvarande funnes vid sinnessjukavdelningen vid centralfängelset i
Malmö anställd en sinnessjukläkare med ett årligt arvode av högst 1,000 kronor,
vilket arvode utginge av den å avlöningsstaten för fångvårdsstaten upptagna
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Majit. Därjämte ägde lian uppbära ersättning med 70 kronor för
varje av honom utförd rättspsykiatrisk undersökning, vilken ersättning utginge
från den i sistnämnda anslagspost ingående delposten å 12,700 kronor
till ersättning åt fängelseläkare för rättspsykiatriska undersökningar. I skrivelse
den 12 september 1936 med anslagsäskanden för budgetåret 1937/
1938 hade fångvårdsstyrelsen föreslagit, att ifrågavarande arvode skulle från
och med den 1 juli 1937 höjas till 2,000 kronor, vartill liksom hittills skulle
komma den särskilda ersättningen för varje undersökning. Tillkomsten av
en ny sinnessjukavdelning syntes åtminstone icke till en början behöva föranleda
höjning av det till sinnessjukläkaren föreslagna arvodet. Det ökade
antalet undersökningsfall nödvändiggjorde emellertid anställande av en biträdande
sinnessjukläkare med en avlöning, motsvarande vad som för närvarande
utginge till biträdande sinnessjukläkare vid centralfängelset å Långholmen.
Styrelsen torde få, när avdelningen vore färdig att tagas i bruk,
hos Kungl. Majit göra hemställan om anvisande av medel till avlönande av
ifrågavarande biträdande sinnessjukläkare. Den nya sinnessjukavdelningen
krävde större vårdpersonal än den nuvarande. Avlönandet av det ökade antalet
befattningshavare torde emellertid kunna ske med anlitande av anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal vid fångvårdsstaten.
Medicinalstyrelsen, vars yttrande fångvårdsstyrelsen inhämtat, har förklarat
att styrelsen ej hade något att erinra mot den föreslagna planlösningen,
dock att beläggningen om möjligt borde inskränkas till 22 patienter, varmed
medicinalstyrelsen enligt vad fångvårdsstyrelsen inhämtat avsett beläggningen
å sovrummen. Medicinalstyrelsen såge på grund av den vid statens
sinnessjukhus rådande platsbristen icke någon möjlighet att under de
närmaste åren i större utsträckning än vad hitintills skett bereda plats för
det sig alltmera ökade antalet straffriförklarade; och tillstyrkte medicinalstyrelsen
med hänsyn därtill förslagets snara genomförande.
I till fångvårdsstyrelsen avgivet yttrande har byggnadsstyrelsen förklarat,
att byggnadsstyrelsen icke hade något att erinra beträffande förslaget, men
har byggnadsstyrelsen vad angår den föreliggande kostnadsberäkningen
framhållit, att i densamma icke upptagits några poster för ritningar, kontroll
och administration, vilka kostnader dock möjligen syntes kunna rymmas
inom den beräknade totalsumman å 25,000 kronor.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
Med hänsyn till vad byggnadsstyrelsen sålunda anfört har fångvårdsstyrelsen
erinrat, att det jämlikt gällande arbetsordning ålåge styrelsens biträdande
arkitekt att utan särskilt arvode uppgöra ifrågavarande ritningar samt
att kostnaderna för kontroll och administration av arbetet rymdes inom det
angivna beloppet 25,000 kronor.
I sin till innevarande års riksdag avgivna berättelse hava riksdagens revisorer
fäst uppmärksamheten på bristen på vårdplatser å fångvårdens sinnessjukavdelningar.
Revisorerna framhålla att, förutom hygieniska och andra
olägenheter, bristen på vårdplatser medförde även andra nackdelar. Sålunda
måste rannsakningsfångar, som hänvisats till undersökning ifråga om
sinnesbeskaffenheten, ofta vänta avsevärd tid i vanligt häkte, innan de kunde
intagas å sinnessjukavdelning. Härav uppkomme dröjsmål med utlåtandenas
avgivande och därmed förlängd rannsakningstid för den häktade.
Platsbristen hade vidare till följd, att sinnessjuka eller sinnesoroliga fångar
endast i ringa omfattning kunde beredas den vård som deras hälsotillstånd
krävde, samt att fångvården vanligen endast efter lång tidsutdräkt kunde
mottaga sådana personer, vilka utan att vara häktade blivit straffriförklarade
och vore i behov av sinnessjukvård och för vilka plats ej kunnat beredas
å de vanliga sinnessjukhusen. Revisorerna, som funne de nuvarande förhållandena
i avseende å den av fångvårdsstyrelsen omhänderhavda sinnessjukvården
i angivna hänseende mindre tillfredsställande, ansåge sig icke
kunna underlåta att framhålla behovet av att en förbättring inom nämnda
område komme till stånd. Detta kunde givetvis ernås antingen genom inredande
av nya sinnessjukavdelningar i fängelserna eller utbyggande av redan
befintliga avdelningar. En annan utväg erbjöde en centralisering till en särskild
anstalt av nämnda vård och dess avskiljande från den allmänna sinnessjukvården,
vilket ur såväl ekonomiska- som vårdsynpunkter ansetts kunna
innebära vissa fördelar.
I avgivet utlåtande över statsrevisorernas uttalande har fångvårdsstyrelsen
åberopat sin förberörda framställning till Kungl. Majit den 12 december 1936
angående inredande av ny sinnessjukavdelning vid centralfängelset i Malmö
samt har vidare meddelat, att styrelsen för närvarande undersökte, huruvida
ytterligare en sinnessjukavdelning kunde anordnas vid någon fångvårdsanstalt.
Närmast skulle kronohäktet i Nyköping eller straffängelset i Vänersborg
komma i fråga. Fångvårdsstyrelsen har emellertid framhållit, att nu
angivna åtgärder enligt fångvårdsstyrelsens mening kunde bereda endast tillfälliga
lättnader. Hur frågan om förvarande av straffriförklarade m. fl. slutgiltigt
skulle ordnas, bleve beroende på resultatet av pågående utredningar,
bland annat den förut omnämnda, av Kungl. Majit den 25 oktober 1935 anbefallda
utredningen. I samband med sistnämnda utredning torde böra undersökas
i vad mån nu gällande bestämmelser angående intagande å sinnessjukhus
(72 § i stadgan den 19 september 1929 angående sinnessjukvården i
riket; jfr riksdagens skrivelse den 10 mars 1931, nr 2 A, sid. 12) borde ändras
för att möjliggöra, att straffriförklarade kunde snabbare än vad nu vore fal
-
Kungl. May.ts proposition nr 70. 9
let överföras från sinnessjukavdelning vid fångvården till allmänt sinnessjukhus.
Vid behandlingen i statsverkspropositionen till 1930 års riksdag av frågan Departementsom
det platsbehov å fångvårdens sinnessjukavdelningar, som följde av den chefenvid
närmast föregående riksdag antagna nya sinnessjuklagen, berördes jämväl
sinnessjukavdelningen vid Malmöfängelset. Med anledning av ett framkommet
förslag att rättspsykiatriska undersökningar ej vidare skulle äga
rum å nämnda sinnessjukavdelning och ej heller å sinnessjukavdelningen
vid Härlandafängelset, uttalade dåvarande departementschefen (andra huvudtiteln
sid. 51) att dessa sinnessjukavdelningar fortfarande efter sinnessjuklagens
ikraftträdande borde tills vidare till dess erfarenhet vunnits användas
för dylika undersökningar. Ett skäl härför vore att vid avdelningarna
redan funnes läkare med erforderliga kvalifikationer. Emellertid framhölls
samtidigt, att denna anordning — vardera avdelningen omfattade allenast
10 platser men möjlighet funnes att provisoriskt inrätta ytterligare 5 — endast
vore provisorisk samt att det vore antagligt att, när större erfarenhet
vunnits örn sinnessjuklagens verkningar på nu ifrågavarande områden, vid
ettdera av dessa fängelser måste anordnas större sinnessjukavdelning.
Såsom framgår av de förut angivna siffrorna angående beläggningen å
fångvårdens sinnessjukavdelningar har det tillgängliga antalet platser å dessa
visat sig otillräckligt. Genom den starka ökningen av antalet undersökningsfall
och straffriförklarade under år 1936 ha förhållandena blivit
sådana, att omedelbara åtgärder äro nödvändiga för avhjälpande av den
värsta platsbristen. En gynnsam omständighet är därvid, att möjlighet finnes
att inom den nuvarande fängelsebyggnaden i Malmö åstadkomma rymligare
lokaler för den till detta fängelse förlagda sinnessjukavdelningen. Denna
avdelning är för närvarande inrymd i lokaler som äro avsedda för
kroppssjuka. I fängelset intagna fångar som drabbas av kroppssjukdomar
måste därför förvaras i vanliga celler. De lokaler som användas för sinnessjukavdelningen
utgöras av fyra rum, förenade genom en smal korridor.
Ett av rummen användes av läkaren, de övriga för förvaring av de å
avdelningen intagna. Med den stora överbeläggning som för närvarande finnes
måste i dessa rum förvaras ett väsentligt större antal än det för vilket
rummen äro beräknade. Härtill kommer att dagrum helt saknas. De med
den sålunda rådande trängseln förenade olägenheterna belysas närmare av
fångvårdsstyrelsen i dess ifrågavarande framställning.
Det av fångvårdsstyrelsen framlagda, av medicinalstyrelsen och byggnadsstyrelsen
tillstyrkta förslaget till beredande av ökat platsutrymme för sinnessjukavdelningen
vid Malmöfängelset synes mig böra utan uppskov
genomföras. Det är att märka att de lokaler i fängelsets första våning, som
ha använts såsom snickeriverkstad, innan den nya verkstadsbyggnaden under
hösten 1936 blev färdig, och som nu åtminstone delvis skulle avses för
sinnessjukavdelningen, under alla förhållanden böra iordningställas för
fångförvaring. De nu föreslagna arbetena bliva alltså ej utan nytta för den
Di lulli// till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 70. 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 70.
händelse sinnessjukavdelningen framdeles —• på grund av omorganisation
av sinnessjukvården inom fångvården eller av annan anledning — skulle
komma att förflyttas. I detta sammanhang må uttryckligen framhållas
att ■— såsom torde framgå redan av det förut sagda — ett bifall till fångvårdsstyrelsens
förslag icke innefattar något ställningstagande till frågan om
det slutliga ordnandet av sinnessjukvården inom fångvården.
Lika med fångvårdsstyrelsen anser jag de föreslagna arbetena vara så
brådskande att det för innevarande budgetår anvisade anslaget till oförutsedda
utgifter bör anlitas för bestridandet av kostnaderna.
Den utökning av vårdpersonalen som lärer bliva nödvändig, när den föreslagna
nya avdelningen blir färdig att tagas i bruk, möjliggöres genom anlitande
av den under fångvårdsstaten^ avlöningsanslag uppförda anslagsposten
till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal samt, därest biträdande sinnessjukläkare
skulle behöva anställas, den under samma anslag uppförda anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t.
Det lärer ankomma på Kungl. Maj:t att härutinnan lämna fångvårdsstyrelsen
erforderliga bemyndiganden. Det erinras, att i årets statsverksproposition
(andra huvudtiteln sid. 68) föreslås en höjning av det fasta arvodet till
sinnessjukläkaren vid Malmöfängelset från 1,000 kronor till 2,000 kronor.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva
att till bestridande av kostnaderna för inredande av ny
sinnessjukavdelning vid centralfängelset i Malmö må tagas i
anspråk ett belopp av högst 25,000 kronor från det för budgetåret
1936/1937 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Tage Evers.
Stockholm 1937. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
370485