Kungl Majus proposition nr 42.
1
Nr 42.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
förordning örn ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och
4 förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående
postsparbanken; given Stockholms slott den 15 januari
1937.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av
§ 2 mom. 1 och 4 förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken.
GUSTAF.
Albert Forslund.
Bihang till riksdagens protokoll 1031. 1 sami. Nr 42_44
2531 30 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 42.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av § 2 morn. 1 och 4 förordningen den 21 juni 1922
(nr 277) angående postsparbanken1.
Härigenom förordnas, att § 2 mom. 1 och 4 förordningen den 21 juni
1922 angående postsparbanken skola erhålla ändrad lydelse på satt nedan
angives:
§2.
Mom. 1. Envar äger---i postsparbanken.
Insättning må icke ske annat än i helt krontal. En och samma peisons
tillgodohavande må ej ökas utöver 5,000 kronor eller, där fråga är om tillgodohavande
enligt motbok för insättning på grund av sparavtal, utöver
3,000 kronor annorledes än genom upplupen räntas läggande till kapitalet.
Då, efter vad i mom. 4 stadgas, för samma person utfärdats flera motböcker,
skall dock vad nyss är sagt gälla i fråga örn tillgodohavandet enligt varje
särskild motbok.
Mom. 4. En och---annan motbok.
Förutom motbok, varom i första stycket förmäles, må enskild person utbekomma
särskild motbok för insättning på grund ar sparar tal.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1937.
1 Senaste lydelse, se 1924: 342.
Kungl. Majus proposition nr 42.
3
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 januari 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson, Westman, Wigforss, Möller,
Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Forslund:
Kungl. Maj:t har förut denna dag efter hemställan av chefen för socialdepartementet
beslutat genom proposition föreslå riksdagen, bland annat,
att till bidrag till propaganda för planmässigt sparande för budgetåret
1937/1938 anvisa ett anslag av 10,000 kronor. Enligt vad som framgår av
statsrådsprotokollet i nämnda ärende är anslaget avsett att användas såsom
bidrag till kostnader för av postsparbanken och de enskilda sparbankerna
bedriven gemensam propaganda för planmässigt sparande, och angivas i
statsrådsprotokollet de huvudsakliga riktlinjer, enligt vilka sådant sparande
lämpligen kan bedrivas. Härutinnan hänvisar jag till nyssnämnda proposition
och vill nu endast erinra, att enligt dessa riktlinjer den som vill bedriva
planmässigt sparande skall genom ett med postsparbanken eller enskild
sparbank träffat s. k. sparavtal åtaga sig att under viss tid å bestämda
terminer i sparbanken insätta minst ett visst angivet belopp men att insättningarna
skola upphöra sedan sparkapitalet, upplupna räntor oräknade, uppgår
till visst fastställt belopp, exempelvis 3,000 kronor; spararen obetaget
att i annan ordning hos banken insätta ytterligare belopp. A planmässigt
sparade medel bör lämpligen tillgodoräknas spararna något högre ränta än
<å annat sparkapital. I * * 4
I § 2 mom. 1 av förordningen den 21 juni 1932 (nr 277) angående postspar
banken,
enligt den lydelse nämnda paragraf erhållit genom förordning den
27 juni 1924 (nr 342), stadgas bland annat, att en och samma persons tillgodohavande
hos postsparbanken ej må ökas utöver 5,000 kronor annorledes än
genom upplupen räntas läggande till kapitalet. Då, efter vad i mom. 4 av samma
paragraf stadgas, för samma person utfärdats flera motböcker, skall dock
vad nyss sagts gälla i fråga om tillgodohavandet enligt varje särskild mot
bok.
Enligt mom. 2 skall vid första insättning, för såvitt icke Kungl. Maj:t
föreskrivit annat förfaringssätt, till insiittaren utan avgift utlämnas en motbok,
utfärdad till förmån för den, för vilken insättningen ägt rum. I mom.
4 stadgas, att en och samma person i allmänhet ej äger utbekomma mer än
-i
Kungl. Majus proposition nr 42.
en motbok. Utan hinder därav, att motbok förut utfärdats, må ny motbok
utfärdas för den, till vilkens förmån medel insatts, med förbehåll i avseende
å medlens utbetalning, så ock för omyndig över sexton år, för vilken utfärdats
motbok å medel, varöver den omyndige ej själv äger förfoga. Har
i fråga örn medel, som stå under förvaltning av förmyndare eller god man,
förbehåll gjorts att medlen ej må uttagas utan överförmyndarens tillstånd,
åge jämväl förmyndaren eller gode mannen för insättning av medel utan
sådant förbehåll utfå annan motbok.
Det tidigare i dag av chefen för socialdepartementet anmälda förslaget
grundar sig i huvudsak på ett av befolkningskommissionen avgivet betänkande
med förslag angående, bland annat, planmässigt sparande. Över betänkandet
i denna del har efter remiss yttrande avgivits av, bland andra, generalpoststyrelsen,
som funnit förslaget beaktansvärt och förklarat sig villig att för
postsparbankens vidkommande lämna sin medverkan till detsammas realiserande.
Sedermera har generalpoststyrelsen i skrivelse den 11 december 1936
erinrat, att postsparbanksförordningen måste undergå vissa smärre ändringar
för att postsparbanken skulle kunna igångsätta den ifrågasatta nya sparverksamheten.
Styrelsen har härutinnan anfört följande:
För den, som komme att träffa avtal med postsparbanken örn planmässigt
sparande, måste givetvis utfärdas särskild motbok, av vilken framginge, att
densamma avsåge insättningar enligt överenskommen sparplan. Särskild motbok
för detta ändamål erfordrades jämväl med hänsyn därtill att på medel,
som insattes i denna ordning, skulle beräknas högre ränta än å vanliga
sparmedel. Med anledning därav borde till § 2 mom. 4 fogas ett nytt stycke,
innefattande bestämmelser örn att person, utöver vanlig motbok, ägde utbekomma
särskild motbok för insättning på grund av sparavtal.
Enligt befolkningskommissionens förslag skulle på sparmedel, som insatts
å motbok för planmässigt sparande, den ifrågasatta högre räntan få beräknas
å ett belopp av högst 3,000 kronor. Generalpoststyrelsen ansåge för sin
del det föreslagna maximibeloppet lämpligt. Därest sagda beloppsgräns fastställdes,
borde i § 2 mom. 1 intagas bestämmelse örn, att tillgodohavandet
å dylik motbok ej finge ökas utöver 3,000 kronor annorledes än genom upplupen
räntas läggande till kapitalet.
Med stöd av vad sålunda anförts hemställde generalpoststyrelsen örn
sådan ändring av postsparbanksförordningen,
att § 2 mom. 1 gåves följande ändrade lydelse (nytillkomna delar kursiverade)
:
»Envar äger att för egen räkning eller till förmån för annan (enskild person,
firma, förening eller dylikt) insätta medel i postsparbanken.
Insättning må icke ske annat än i helt krontal. En och samma persons
tillgodohavande må ej ökas utöver 5,000 kronor annorledes än genom upplupen
räntas läggande till kapitalet. Då, efter vad i mom. 4 första stycket
stadgas, för samma person utfärdats flera motböcker, skall dock vad nyss
är sagt gälla i fråga örn tillgodohavandet enligt varje särskild motbok.
Vad i nästföregående stycke sägs i fråga om tillgodohavande skall icke äga
tillämpning beträffande motbok, som utfärdats för insättning på grund av spar
-
o
Kungl. Majus proposition nr 42.
avtal. Ä dylik motbok må tillgodohavandet ej ökas utöver 3,000 kronor annorledes
än genom upplupen räntas läggande till kapitalets
samt att till § 2 mom. 4 fogades ett nytt stycke så lydande:
»Förutom motbok, varom i nästföregående stycke förmäles, må person utbekomma
särskild motbok för insättning på grund av spar avtals
Av den tidigare redogörelsen torde framgå, att vissa bestämmelser i § 2
mom. 1 och 4 postsparbanksförordningen utgöra hinder för postsparbanken
att mottaga och förränta planmässigt sparade medel i enlighet
med de riktlinjer, som tidigare i dag angivits av chefen för socialdepartementet.
I likhet med generalpoststyrelsen finner jag därför nämnda båda
moment böra ändras. Mot den sakliga innebörden av styrelsens förslag har
jag ingen erinran att framställa. I formellt hänseende torde dock en viss
förenkling kunna ske i förslaget, såvitt avser ändrad lydelse av mom. 1, varjämte
jag förordar en sådan formulering av det nya stycket i mom. 4, att
därav framgår att särskild motbok för insättning på grund av sparavtal kan
utlämnas endast till enskild person. Författningsändringarna synas böra
träda i kraft vid ingången av nästkommande budgetår.
Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med vad sålunda
anförts upprättat förslag till förordning örn ändrad lydelse av § 2 mom. 1 och
4 förordningen den 21 juni 1922 (nr 277) angående postsparbanken måtte genom
proposition föreläggas riksdagen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.
Ur protokollet:
F. Wessberg.