Kungl. Majus proposition nr 4.
1
Nr 4.
Kungl. Majus proposition till riksdagen angående visst
markbyte nied Eskilstuna stad; given Stockholms slott
den 4 januari 1937.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Janne Nilsson i
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 januari 1937.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg, Sköld,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:
Under punkten nr 65 av fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition
har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att för förvärv av vissa fastigheter i
Eskilstuna för Karl Gustavs stads gevärsfaktori anvisa ett reservationsanslagav
23,300 kronor.
Jag återkommer nu till detta ärende.
Såsom under förenämnda punkt av fjärde huvudtiteln omförmälts har
arméförvaltningen i sin skrivelse den 9 september 1936 angående lantförsvarets
medelsbehov för budgetåret 1937/1938 meddelat, att inom ämbetsverkets
artilleri- och fortifikationsdepartement påginge utredning rörande
förvärv av vissa fastigheter i Eskilstuna för Karl Gustavs stads gevärsfaktori,
Bihang till riksdagens protokoll 1931''. 1 sami. Nr 4. 2407 sc
2
Kuncjl. Maj:ts proposition nr 4.
samt hemställt, att — i avbidan på särskild framställning i ämnet — anslag
med visst belopp måtte i riksstaten för sagda budgetår beräknas, varefter
arméförvaltningens artilleri- och fortifikationsdepartement med skrivelse den 5
november 1936 inkommit med sin framställning i ämnet. Departementen
hava därvid anfört följande.
I skrivelse den 28 maj 1936 till departementen hade styresmannen för
Karl Gustavs stads gevärsfaktori anfört, i huvudsak, följande. Vid gevärsfaktoriet
erfordrades utökning av fabrikens byggnader. Vid förestående
övergång från tillverkning av gevärs- och karbindelar till framställande av
lavetter, lv-stativ och riktinstrument för kulspruta m/36 måste omgruppering
av maskinparken äga rum, vissa nya maskiner anskaffas och ett betydande
antal äldre maskiner utflyttas. Enär de senare icke kunde försäljas
utan måste finnas disponibla för eventuellt framtida behov, erfordrades
förrådslokal för desamma. Därest skyddsrum skulle anordnas i direkt
anslutning till verkstadslokalerna, måste på grund av grundförhållandena,
vilka icke medgåve inredande av källarlokaler i tillräcklig omfattning,
vissa arbetslokaler i bottenvåningarna tagas i anspråk. Tillgång till
andra arbetslokaler måste fördenskull säkerställas. Den forcering av tillverkningen
av automatvapen, vilken planerats, fordrade en avsevärd utökning
av de lokaler, där materielen skulle sammansättas. Det största antal
kulsprutor, som tidigare framställts under loppet av ett år, hade varit 82,
under det att årsproduktionen nu beräknades till 300 st. för vart och ett av
de närmaste tre budgetåren. Denna avsevärda kvantitetsökning medförde
en motsvarande ökad anhopning av materiel i sammansättningsavdelningarna.
Därtill komme, att de nya modellerna, särskilt lv-stativen, vore mera skrymmande
än de äldre. Till gevärsfaktoriets pipborrverk gränsade en Eskilstuna
stad tillhörande fabriksfastighet, benämnd Norra Vattenverket nr 1 och
2, med äldre beteckning Räckhammaren nr 69, Stampen och Piphaminaren.
Genom sitt läge vore denna fabriksbyggnad väl /ignad att införlivas med
gevärsfaktoriets fastigheter. Faktoriets behov av ökat utrymme torde genom
en sådan åtgärd lösas snabbast och mest ekonomiskt. Styresmannen hemställde,
att underhandlingar måtte inledas med Eskilstuna stad örn förvärvande
av ifrågavarande fastighet.
Sedan åt styresmannen uppdragits att från Eskilstuna stad införskaffa
yttrande, huruvida och på vilka villkor staden kunde vara villig att försälja
ovannämnda fabriksfastighet, hade styresmannen den 16 juli 1936 till arméförvaltningens
fortifikationsdepartement överlämnat en den 14 samma juli
dagtecknad skrivelse från ordföranden i stadens drätselkammare, vari anförts,
i huvudsak, följande. Fastighetens försäljningsvärde torde icke understiga
70,000 kronor. Vid stadens förvärv av byggnaderna å fastigheten år 1935
hade staden nämligen för dessa byggnader dels kontant erlagt 35,000 kronor,
dels till säljaren överlåtit en tomt, vars värde därvid — lågt — beräknats
till 15,000 kronor. Kostnaden för byggnadernas förvärvande måste därför
snarare anses överstiga än understiga 50,000 kronor. Till detta belopp
borde läggas värdet av stadens rätt till tomtmarken med därtill hörande
vatten- och strandrätt. Ett belopp härför å 20,000 kronor syntes icke vara
för högt. — Skulle vid en eventuell uppgörelse mellan kronan samt staden
den kronan tillhöriga mark, som vore belägen mellan varmbadhuset och
kvarteret Verkmästaren, gå i utbyte mot fabriksfastigheten, torde den staden
sålunda tällbytta marken icke kunna värderas högre än till 10 kronor per
kvadratmeter. Vid bestämmandet av detta pris hade beaktats dels taxeringsvärdet
å intilliggande mark, dels av staden vid markförvärv erlagda
köpeskillingar för likvärdig mark, dels ock det tomtpris, som staden själv
3
Kungl. Majda proposition nr 4.
tillämpade vid jämförbara tomtförsäljningar. Därest kronan önskade i avvaktan
på fastighetens förvärvande hyra densamma, torde hyran knappast
kunna understiga 300 kronor i månaden, därvid staden icke åtoge sig någon
byggnads- eller underhållsskyldighet.
Fortifikationsdepartementet hade föranstaltat örn värdering av dels ovannämnda
fabriksfastighet, Norra Vattenverket nr 1 och 2, dels oek det område
intill varmbadhuset och kvarteret Verkmästaren, som från stadens sida ifrågasatts
att ingå i likviden för fabriksfastigheten. Berörda värdering hade
verkställts av byggmästarna Axel Hammar i Västerås och O. Akerlind i
Södertälje, vilka efter på platsen verkställda undersökningar i särskilda den
6 augusti 1936 avgivna värderingsutlåtanden åsatt respektive fastigheter följande
värden, nämligen
Vattenverket nr 1 och 2
Fabriksbyggnaden.......................................................................... kronor 47,000
Sliphuset...................................................................................... » 2,700
Turbin- och motorhuset m. m............................................... » 4,000
Plank- och materialbod............................................................ » 500
Marken, 1,208 kvadratmeter ä 10 kronor..................... » 12,080
Summa kronor 66,280
Värderingsmännen hade härjämte upplyst, att taxeringsvärdena vore för
ovannämnda byggnader 40,000 kronor och för marken 10,000 kronor ävensom
brandförsäkringsvärdet för byggnaderna tillhopa 67,600 kronor.
Vidkommande ovanberörda kronan tillhöriga invid badhuset och kvarteret
Verkmästaren belägna tomtmark, som ifrågasatts skola överlåtas till Eskilstuna
stad, hade värderingsmännen åsatt densamma ett värde av 12 kronor
per kvadratmeter, motsvarande för hela området — cirka 3,500 kvadratmeter
— 42,000 kronor.1
Vid förhandlingar, som ägt rum mellan representanter för fortifikationsdepartementet
och staden, hade nyssnämnda värderingar lagts till grund.
Underhandlingarna hade lett till avslutande av två avtal, gällande under
förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 juli 1937. Enligt
det ena försålde kronan till Eskilstuna stad förenämnda område vid badliustomten
för 12 kronor per kvadratmeter med tillträde den 1 juli 1937.
Enligt det andra avtalet försålde staden till kronan den ifrågavarande fabriksfastigheten
för 66,000 kronor med tillträde den 1 juli 1937. Stadsfullmäktige
i Eskilstuna hade den 8 oktober 1936 godkänt båda avtalen.
Köpeskillingen för området vid badhustomten hade, som nämnts, beräknats
till 12 kronor per kvadratmeter. Från stadens sida hade man, som
ovan nämnts, från början, med ledning av taxeringsvärden och köpeskillingar
för närliggande tomter, ansett sig icke kunna sätta områdets värde högre
än till 10 kronor per kvadratmeter. De anlitade värderingsmännens högre
uppskattning av tomtvärdet hade fortifikationsdepartementet emellertid ansett
sig icke kunna frångå, och hade staden slutligen godtagit densamma. Ä
andra sidan hade fortifikationsdepartementet för sin del funnit själva fabriksbyggnaden
sådan, att det av värderingsmännen densamma åsätta värdet förefallit
väl högt. Däremot hade fortifikationsdepartementet ansett fabrikstomten
— bortsett från byggnaderna därå — på grund av sin belägenhet
vara av högt värde. Beträffande värdet av byggnaderna å fabrikstomten
hade departementet inhämtat, att desamma med fasta anläggningar år 1924
värderats till 59,700 kronor, samt att byggnaderna vore brandförsäkrade för
1 Enligt sedermera verkställd mätning utgjorde området 3,609 kvadratmeter.
Departements
chefen.
4 Kungl. Majlis proposition nr 4.
67,600 kronor. Efter övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter
hade fortifikationsdepartementet, särskilt med hänsyn därtill, att de
anlitade sakkunniga värderingsmännens uppskattningar, därest de över huvud
taget borde läggas till grund för ifrågavarande uppgörelse, måste godtagas
beträffande samtliga däri ingående fastigheter, funnit det ifrågasatta bytet
med viss mellangift — vilket vore innebörden av de båda avtalen — vara
skäligt och godtagbart.
Kostnaderna för ifrågavarande transaktioners genomförande skulle för
kronans del belöpa sig till 22,692 kronor, vartill borde läggas dels hittills
havda utredningskostnader och dels lagfartskostnader beträffande fabrikstomten
och möjligen uppstående ytterligare kostnader i ärendet, beräknade
till omkring 600 kronor.
I anslutning till vad sålunda anförts hava artilleri- och fortifikationsdepartementen
hemställt, att nämnda preliminära avtal måtte godkännas
samt att till bestridande av omförmälda kostnader måtte anvisas högst 23,300
kronor.
Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 12 november 1936 över artilleri- och
fortifikationsdepartementens förenämnda skrivelse anfört följande.
Den till inköp föreslagna fabriksfastigheten hade ett sådant läge i förhållande
till gevärsfaktoriets nuvarande område, att det syntes önskvärt, att
fastigheten förvärvades, då området därigenom skulle erhålla en mera naturlig
gräns. De å fastigheten befintliga åbyggnaderna kunde användas för
faktoriets verksamhet och hade en med hänsyn till faktoriet lämpligare belägenhet
än vad en nybyggnad skulle kunna erhålla på faktoriets nuvarande
område. Därtill komme att ett utnyttjande av dessa byggnader sannolikt
torde innebära en snabbare och billigare lösning av faktoriets lokalfråga än
örn en nybyggnad uppfördes för ändamålet. Med hänsyn till vad sålunda
anförts och då de värden, som åsatts fabriksfastigheten, samt den kronan
tillhöriga fastighet, som föreslagits skola ingå i likviden för fabriksfastigheten,
enligt byggnadsstyrelsens mening vore skäliga, finge styrelsen för sin
del tillstyrka bifall till framställningen.
Såsom närmare framgår av vad styresmannen för Karl Gustavs stads
gevärsfaktori anfört torde på grund av den ökade verksamheten vid faktoriet
en utvidgning av dess lokaler vara nödvändig. Utredningen i ärendet torde
ock få anses giva vid handen, att ett förvärvande av de till inköp föreslagna
tomterna nris 1 och 2 i kvarteret Norra vattenverket med äldre beteckningar
Räckhammaren nr 69, Stampen och Piphammaren nr 70 i Eskilstuna
skulle innebära en tillfredsställande lösning av denna fråga.
Förslaget innebär, att de nämnda fastigheterna skola förvärvas genom
markbyte mot ett kronan tillhörigt, mellan badhustomten, kvarteret Verkmästaren
samt Bruks- och Hamngatorna beläget markområde örn 3,609 kvadratmeter
av stadsägan nr 1332 i Eskilstuna i enlighet med två särskilda
köpekontrakt mellan arméförvaltningens fortifikationsdepartement, å kronans
vägnar, å ena, samt Eskilstuna stad, å andra sidan. De förstnämnda fastigheterna
hava därvid värderats till 66,000 kronor, under det att det område,
som staden skulle erhålla, upptagits till ett värde av 43,308 kronor. Kronan
skulle alltså hava att kontant gälda 22,692 kronor, vartill komma utrednings
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 4. 5
kostnader och lagfartskostnader, beräknade till omkring 600 kronor, eller
alltså sammanlagt i avrundat tal omkring 23,300 kronor.
Då jag anser de värden, som åsatts respektive fastigheter, vara godtagbara
samt köpe- och försäljningsvillkoren i övrigt icke föranleda någon erinran
från min sida, finner jag mig kunna i likhet med byggnadsstyrelsen
tillstyrka godkännande av avtalen.
Framställning örn anvisande av medel för bestridande av kostnaderna för
fastighetsförvärvet har — såsom nyss erinrats — redan gjorts under fjärde
huvudtiteln i statsverkspropositionen.
Emellertid lärer riksdagens medgivande till ifrågavarande markutbyte
böra inhämtas.
Under åberopande av det ovan anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva
att ett kronan tillhörigt mellan badhustomten, kvarteret
Verkmästaren samt Bruks- och Hamngatorna beläget markområde
örn 3,609 kvadratmeter av stadsägan nr 1332 i Eskilstuna
må i samband med förvärvande från staden av tomterna
nris 1 och 2 i kvarteret Norra vattenverket med äldre beteckningar
Räckhammaren nr 69, Stampen och Piphammaren nr
70 i Eskilstuna för en köpeskilling av 43,308 kronor överlåtas
till Eskilstuna stad.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Alf Ewerlöf.