Kungl. Majlis proposition nr 33.
1
Nr 33.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200)
angående rätt till ränta vid restitution av utskglder
m. m.; given Stockholms slott den 8 januari 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till förordning om tillägg till förordningen den 2 maj
1919 (nr 200) angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
lii hang till riksdagens protokoll 1037
1 sami
Nr 33.
1
2
Kungl. Majlis proposition nr 33.
Förslag
till
förordning om tillägg till förordningen den 2 maj'' 1919 (nr 200)
angående rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m.
Härigenom förordnas, att till förordningen den 2 maj 1919 angående rätt
till ränta vid restitution av utskylder m. m. skall fogas följande tillägg:
Vad sålunda stadgats gäller ej med avseende å återbetalning av pensionsavgift
enligt lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enlig!
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 33.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maid
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 januari
1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson, Westman, Wigforss, Levinson, Sköld, Quensel, Forslund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med chefen för socialdepartementet:
I samband med utfärdandet av den nya lagen om folkpensionering anbefallde
Kungl. Maj:t den 28 juni 1935 pensionsstyrelsen att avgiva förslag beträffande
de nya eller ändrade författningsföreskrifter, som borde meddelas
i anledning av nämnda lag. Tillika skulle pensionsstyrelsen överväga de särskilda
åtgärder, som kunde bliva erforderliga i anledning av den fastställda
ordningen för pensionsavgifternas erläggande.
Till åtlydnad härav har pensionsstyrelsen med skrivelse den 11 juli 1936
överlämnat åtskilliga författningsförslag, däribland förslag till förordning
örn tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200) angående rätt till ränta
vid restitution av utskylder m. m.
över pensionsstyrelsens nyssnämnda skrivelse och författningsförslag
hava, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
Överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, svenska stadsförbundet, svenska
landskommunernas förbund, föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän,
Sveriges häradsskrivareförening och föreningen Sveriges landsfiskaler.
I nyssnämnda förordning den 2 maj 1919 föreskrives, att envar, som efter
besvär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse
från honom påförd utskyld eller avgift till stat eller kommun eller från annan
allmän utskyld eller avgift, vid återbekommandet av det belopp, han för
mycket erlagt, tillika skall äga erhålla ränta därå efter fem för hundra örn
året från och med den dag, beloppet visas vara av honom guldet, till den
dag, detsamma återbekommes; dock att ränta ej må utgå för längre tid än
till dess trettio dagar förflutit, efter det Kungl. Maj:ts beslut i besvärsmålet
meddelats eller underordnad myndighets beslut däri tagit åt sig laga kraft.
Pensionsstyrelsens förutnämnda förslag innebär, att till ifrågavarande förordning
skall fogas ett tillägg av innebörd, att ränta ej skall utgå vid åter
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 33.
Departements
chefen.
betalning av pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering. Till stöd härför
har pensionsstyrelsen anfört följande.
Beträffande spörsmålet, huruvida vid återbetalning av pensionsavgifter
ränta skall lämnas å avgiftsbeloppet, hade hittills i någon mån olika praxis
följts. Ehuru pensionsavgifterna enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
uppenbarligen ej ägt samma karaktär som utskylder och allmänna avgifter,
hade dock en del länsstyrelser betraktat dem såsom sådana och i många
fall vid återbetalning jämväl utbetalat ränta. Pensionsstyrelsen hade däremot
utgått ifrån att ränta ej skulle gäldas vid återbäring av avgifter. Styrelsen
ansåge för sin del, att även framdeles ränta ej borde gäldas vid avgifternas
återbetalning men att förtydligande bestämmelse härom erfordrades.
Det kunde visserligen invändas, att pensionsavgiften genom lagen örn
folkpensionering finge en något ändrad karaktär, som gjorde den mera likställd
nied allmänna avgifter än hittills, då den helt tillgodoförts avgiftsbetalaren
såsom individuell försäkringsavgift. Kvar stöde emellertid under
alla förhållanden den praktiska motiveringen för det av styrelsen redan tilllämpade
undantagsförfarandet, nämligen att den ränta, som kunde ifrågakomma
vid återbetalning av pensionsavgifter, i varje enskilt fall som regel
komme att röra sig örn mycket ringa belopp — i allmänhet endast några få
öre — och att det å andra sidan kunde komma att yppa sig svårigheter att
bestämma den termin, för vilken ränteberäkning skulle ske. Besväret med
ränteberäkningen och den för dess utförande erforderliga utredningen komme
därför att i många fall ställa sig mångdubbelt dyrare än själva ränteutgiften.
Av sakkunniga, som pensionsstyrelsen anlitat, hade ock bekräftats,
att ränteberäkningen i dessa fall måste, om den samvetsgrant utfördes,
för länsstyrelserna medföra ett besvär, som icke stöde i naturlig proportion
till de ekonomiska värden frågan gällde. Ränteutbetalningen skulle ock medföra
en visserligen ej betydande men i alla händelser onödig komplikation
i länsstyrelsernas redovisning till pensionsstyrelsen.
I de avgivna yttrandena har pensionsstyrelsens ifrågavarande förslag, i den
mån det uttryckligen berörts, antingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Viss tveksamhet framskymtar endast i statskontorets yttrande, vari framhålles,
att den föreslagna undantagsbestämmelsen kunde komma att visa sig
medföra vässa olägenheter och att den ej kunde anses vara i och för sig sakligt
betingad. Med hänsyn till de skäl, som av pensionsstyrelsen anförts, och
för att ett omfattande arbete med beräkning och återbetalning av ur ekonomisk
synpunkt betydelselösa belopp skulle undvikas, har statskontoret dock
ansett sig böra biträda förslaget.
I likhet med pensionsstyrelsen anser jag övervägande skäl tala för att
ränta ej skall beräknas vid återbetalning av pensionsavgift enligt lagen örn
folkpensionering, varför jag biträder styrelsens förslag. Förslagets genomförande
förutsätter riksdagens medverkan.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att berörda förslag
till förordning om tillägg till förordningen den 2 maj 1919 (nr 200) angående
rätt till ränta vid restitution av utskylder m. m. måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 38.
5
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Erland Ljungberg.
Bihang till riksdagens protokoll 1937.
1 sami.
Nr 33.
2