Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

1

Nr 321.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående överenskommelse
mellan Sverige, Estland och Finland rörande
förhindrande av spritsmuggling m. m.; given Stockholms
slott den 7 maj 1937.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 23 april 1937 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av protokoll med därvid fogat förslag
till överenskommelse mellan aktiebolaget Vin- och spritcentralen, OY Alkoholiliike
A. B. och Eesti Maksudevalitsus vill Kungl. Maj :t härmed föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, örn vilkas framläggande för riksdagen föredragande
departementschefen denna dag hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens /jrotokoit 1''JS''l

1 sami. Nr 321.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

Protocole.

Se référant å Faccord, dont le
texte est joint au présent Protocole,
å conclure entre la A. B. Vin- och
Spritcentralen, Stockholm, sous réserve
de Improbation du Riksdag
suédois, et la OY Alkoholiliike A. B.,
Helsinki, d’une part, et la Eesti Maksudevalitsus
exer^ant le Monopole
d’alcool de l’Etat d:Estonie, d’autre
part, les Gouvernements de Suéde et
de Finlande, d’une part, et le Gouvernement
d’Estonie, d’autre part,
sont tombés d’accord des dispositions
suivantes:

1. Le Gouvernement d’Estonie
s’engage å empécher pär des mesures
administratives et autres toute
vente d’alcool de provenance estonienne
et étrangére pour des buts
d’exportation, å 1’exception des quantités
exportées å destination d''un Gouvernement
étranger ou å des personnes
juridiques ou physiques autorisées å
cet effet par un Gouvernement
étranger.

2. Le Gouvernement d^Estonie
s’engage, en outre, å exercer un contröle
des plus efficaces de l’exportation
et du transit de 1’alcool et de
boissons alcooliques de provenance
estonienne et étrangére. Le contröle
susmentionné doit étre effectué, en
cas deportation par voie maritime,
d’aprés le mode prévu par le décret
de Pologne du 6 aout 1936 sur »die
Festsetzung der Bedingungen flir die
Ausfuhr von Spiritus und von aris
Spiritus hergestellten Getränken auf
dem Seevvege» et le décret de Dantzig
du 24 octobre 1936 sur la mome
matiére. Le Gouvernement d^Estonie
s’engage de plus ä ce que ce contröle
s’exercera de méme ä 1’égard des
bateaux de plus de 500 tns registrées
net. En cas de 1’exportation par voie
terrestre, le contröle doit étre effectué
sur tout moyen de transport.

3. Le présent accord entrera en
vigueur dix jours apres sa signature;
il restera en vigueur aussi longtemps

(Översättning.)

Protokoll.

Under hänvisning till den överenskommelse,
vars text är fogad till
detta protokoll och som, med förbehåll
för svenska riksdagens godkännande,
skall avslutas mellan A. B.
Vin- och Spritcentralen, Stockholm,
och OY Alkoholiliike A. B., Helsingfors,
å ena sidan och Eesti Maksudevalitsus,
som utövar estniska statens
alkoholmonopol, å den andra, hava
svenska och finska regeringarna å
ena sidan och estniska regeringen
å den andra uppnått enighet om följande
bestämmelser:

1. Estniska regeringen förbinder
sig att genom administrativa och
andra åtgärder förhindra all försäljning
för export av alkohol av estniskt
och utländskt ursprung, med
undantag för partier exporterade till
en utländsk regering eller till juridiska
eller fysiska personer, vilka erhållit
vederbörligt bemyndigande i
detta avseende av en utländsk regering.

2. Estniska regeringen förbinder
sig vidare att utöva den noggrannaste
tillsyn över exporten och transiteringen
av alkohol och alkoholhaltiga
drycker av estniskt och utländskt ursprung.
Denna tillsyn bör utföras,
i fall av export sjöledes, på sätt som
föreskrives i Polens dekret av den 6
augusti 1936 angående »die Festsetzung
der Bedingungen får die
Ausfuhr von Spiritus und von aus
Spiritus hergestellten Getränken auf
dem Seewege» och Danzigs dekret av
den 24 oktober 1936 i samma ämne.
Estniska regeringen åtager sig vidare
att utöva denna tillsyn likaledes beträffande
fartyg örn mer än 500 nettoregisterton.
I fall av export landvågen
bör tillsynen utövas beträffande
alla transportmedel.

3. Denna överenskommelse skall
träda i kraft tio dagar efter undertecknandet;
den förbliver i kraft lika

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

3

que 1’accord de vente de 1’alcool, mentionné
plus haut, sera valable.

Falt å Tallinn, en trois exemplaires,
le .... 1937.

Accord.

1. La A. B. Vin- och Spritcentralen,
Stockholm, avec 1’approbation du
Riksdag suédois, et la OY Alkoholiliike
A. B., Helsinki, désignées ciaprés
comme Acheteurs, s’engagent
å acheter å la Eesti Maksudevalitsus
exergant le Monopole d’alcool de
l’Etat d’Estonie, pendant la durée
de deux ans, å partir du ler juin
1937, chaque annee 1,250,000 litres
respectivement 450,000 litres d’alcool
de pommes de terré rectifié calculé
å 100 %, au prix 32 sents estoniens
le litre de 100 °/o fob port de Tallinn
et selon des dispositions stipulées par
des accords spéciaux ci-annexés.

2. Les sommes résultant des ventes
de 1’alcool seront versées, å la disposition
du Gouvernement d’Estonie,
par 1’Acheteur suédois en couronnes
suédoises au compte du clearing estosuédois
å Stockholm et par l’Acheteur
finlandais en marks finlandais
au compte special de la Banque
d’Estonie auprés de la Banque de
Finlande.

3. Les Acheteurs sont autorisés å
dénoncer le présent accord sous préavis
de trois mois, apres 1’écoulement
de neuf mois å partir de son entrée
en vigueur.

Fait å Tallinn, en trois exemplaires,
le .... 1937.

lång tid som den ovan omförmälda
överenskommelsen angående försäljning
av alkohol äger giltighet.

Som skedde i Tallinn, i tre exemplar,
den 1937.

Överenskommelse.

1. A. B. Vin- och Spritcentralen,
Stockholm, med svenska riksdagens
godkännande och OY Alkoholiliike
A. B., Helsingfors, här nedan benämnda
köpare, förbinda sig att av
Eesti Maksudevalitsus, som utövar
estniska statens alkoholmonopol, under
en tid av två år, räknat från den 1
juni 1937, årligen köpa 1,250,000 liter
respektive 450,000 liter rektifierad
potatissprit å 100 °/o styrka till ett
pris av 32 estniska sents för liter
örn 100 % fob hamnen i Tallinn
och enligt de i bifogade särskilda
överenskommelser stadgade föreskrifter.

2. De belopp, vilka inflyta på försäljningar
av alkohol, skola inbetalas,
till estniska regeringens förfogande,
av den svenske köparen i svenska
kronor på svensk-estniska clearingkontot
i Stockholm och av den
finske köparen i finska mark på Estlands
Banks särskilda konto hos Finlands
Bank.

3. Köparna äga att uppsäga denna
överenskommelse med tre månaders
uppsägningstid, sedan nio månader
förflutit efter dess ikraftträdande.

Som skedde i Tallinn, i tre exemplar,
den 1937.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

Utdrag av protokollet över finansårenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 23 april 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen för handelsdepartementet:
•

Den s. k. Helsingforskonventionen av den 19 augusti 1925 avsåg åvägabringande
av ett samarbete mellan Östersjöstaterna för att bekämpa spritsmugglingen
till och mellan dessa stater. Konventionen ratificerades under
åren närmast efter dess tillkomst av följande stater, uppräknade i tidsföljd
efter ratifikationsinstrumentens deponering: Finland, Norge, Sverige, Danmark,
Estland, Lettland, Polen-Danzig och Tyskland. Enligt Helsingforskonventionen
förbinda sig envar av de fördragsslutande staterna bland annat
att förbjuda eller kontrollera utförseln av alkoholvaror från dess territorium
med fartyg av mindre nettodräktighet än 500 registerton. Dock är
denna förpliktelse, där det är fråga om fartyg mellan 100 och 500 tons dräktighet,
gällande endast för farkoster av fördragsslutande stats nationalitet.

Denna sistnämnda inskränkning i konventionens tillämpning har visat sig
i hög grad minska dess effektivitet, i det att den illegala trafiken i stor utsträckning
omhändertagits av fartyg, seglande under annan än fördragsslutande
stats flagga, och har dessa fartygs last därefter på internationellt
sjöterritorium omlastats i mindre farkoster, med vilka smugglingen slutligen
verkställts. Insikten örn dessa brister i konventionen ha föranlett olika
åtgärder för att bättre vinna dess syften. Sålunda ha i Tyskland för några
år sedan utfärdats särskilda bestämmelser rörande den illegala spritexporten
från landets hamnar med resultat, att en dylik utförsel praktiskt sett
lär ha upphört. Vidare har efter förhandlingar på svenskt föranledande
exporten sjöledes av sprit från Polen och Danzig underkastats särskilda
bestämmelser, vilka trätt i kraft den 30 oktober 1936. Enligt dessa
föreskrifter är — med några oväsentliga undantag — utförsel av alkoholvaror
med fartyg under 100 nettoton helt förbjuden och med fartyg örn mellan
100 och 500 ton tillåten endast efter tillstånd av tullmyndighet, varvid
åtskillnad icke göres mellan fartyg av olika nationalitet, och för tillstånds
erhållande erfordras full klarhet om att det icke är fråga om smuggling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 321. 5

Dessa åtgärder ha, såvitt hittills kunnat bedömas, haft ett tillfredsställande
resultat.

En annan följd av de nu nämnda ingripandena har emellertid blivit, att
den illegala trafiken sökt sig till sådana hamnar i Östersjön, där den ännu
kunnat bedrivas på grund av att Helsingforskonventionens föreskrifter icke
kompletterats av nationella restriktioner av den art, som befunnits lämpliga

1 Tyskland, Polen och den fria staden Danzig. Erfarenheten har under senaste
tiden visat, att den smuggelsprit, som beslagtagits av de svenska myndigheterna,
i avsevärd utsträckning härrört från Estland eller exporterats
från estnisk hamn. För att icke verkningarna av de i övriga länder vidtagna
kontrollåtgärderna skola bli för Sveriges del väsentligt begränsade, har det
därför för vårt lands vidkommande framstått såsom ett synnerligen betydelsefullt
önskemål, att den med Helsingforskonventionen inledda utvecklingen
fullföljes genom särskilda åtgärder, varigenom även de estniska hamnarna
bliva i möjligaste mån stängda för illegal utförsel av alkoholvaror.

Med hänsyn till dessa omständigheter riktades efter förhandlingar med
Danmark och Finland den 30 november 1936 från svensk sida en framställning
till estniska regeringen, vari, under åberopande av Helsingforskonventionen
samt vissa härovan berörda förhållanden, hemställdes, huruvida icke
Estland skulle vara villigt överväga ytterligare åtgärder för bekämpande av
spritsmugglingen. Motsvarande framställning gjordes av Finland, varjämte
Danmark understödde démarchen. Estniska regeringen besvarade framställningen
den 1 december och förklarade sig därvid beredd avsluta ett avtal
med Sverige, enligt vilket all utförsel från Estland av sprit skulle förhindras
med undantag av vad som exporterades till en utländsk regering eller av
denna bemyndigad mottagare. Med hänsyn till spritproduktionens stora
betydelse för det estniska folkhushållet kunde ett dylikt avtal, enligt vad den
estniska regeringen samtidigt meddelade, emellertid icke genomföras, såvida
icke det hittillsvarande exportöverskottet av sprittillverkningen kunde vinna
avsättning. Detta beräknades till omkring 3 milj. liter om 100 %, varav 2
milj. liter måste bringas till försäljning på utlandet. I anslutning härtill
föreslogs därför ett ytterligare avtal, avseende försäljning till Sverige av

2 milj. liter sprit eller den mindre kvantitet, som kunde bli en följd av samtidigt
inledda underhandlingar med Finland örn övertagande av viss del av
den totala exportkvantiteten.

Jag tillåter mig här erinra om att de åtaganden från estnisk sida som
innefattas i detta förslag gå utöver Helsingforskonventionens ram.

Över den estniska regeringens förslag avgåvos infordrade yttranden av
kommerskollegium, generaltullstyrelsen och styrelsen för Vin- och spritcentralen.
Därefter beslöt Kungl. Majit den 5 mars 1937, att förhandlingar skulle
gemensamt med Finland upptagas med Estland rörande å ena sidan ytterligare
åtgärder för bekämpande av spritsmugglingen och å andra sidan inköp
av viss kvantitet estnisk sprit, samt uppdrogs åt generaltulldirektören
N. R. Wohlin ali med biträde av byråchefen i generaltullstyrelsen E. Sandquist
samt direktören i spritcentralen Å. Svennbeck för Sveriges del föra

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

dessa förhandlingar. Den 23 mars paraferades i Tallinn avtalstexter rörande
de båda av förhandlingarna berörda frågorna. Rörande avtalsförslagen ha
yttranden avgivits av generaltullstyrelsen samt av kontrollstyrelsen efter styrelsens
för spritcentralen hörande.

Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj:ts prövning ifrågavarande
avlalsförslag i den form de erhållit efter vissa jämkningar av formell natur,
vilka handlingar torde böra fogas såsom bilaga1 till dagens statsrådsprotokoll.

Innebörden av de ifrågasatta överenskommelserna kan angivas sålunda,
att estniska staten förbinder sig gentemot Sverige och Finland att vidtaga
erforderliga åtgärder till förhindrande av att sprit av vare sig estniskt eller
främmande ursprung i och för export försäljes till andra än främmande
regeringar eller deras befullmäktigade ombud. Syftet härmed är, att i Estland
producerad eller dit importerad sprit icke längre skulle göras tillgänglig
för smugglingsändamål. Den för ändamålet erforderliga kontrollen över
utförseln och transiteringen av sprit är avsedd att omfatta jämväl alkoholhaltiga
drycker av såväl estniskt som främmande ursprung. Kontrollen som
angives skola från Estlands sida utövas på mest effektiva sätt, förutsättes
skola äga rum efter samma grunder, som gälla enligt motsvarande i Polen
och Danzig år 1936 utfärdade bestämmelser, med den skillnaden likväl att
den därvid avsedda kontrollen skall enligt förevarande överenskommelse även
avse fartyg å mer än 500 netto registerton. Därjämte skall kontrollen, i
olikhet med vad i nämnda bestämmelser föreskrives, jämväl omfatta landväga
utförsel. Det sålunda från estnisk sida gjorda åtagandet skall ske mot
vederlag, som för Sveriges vidkommande innebär, att spritcentralen under två
år från och med den 1 juni 1937 årligen från det estniska spritmonopolet inköper
1,250,000 liter potatissprit å 100 °/o styrka (2.5 miljoner normalliter)
för ett pris av 32 estniska sents per liter fob Tallinn, motsvarande, inkl. frakt
m. m., cirka 18 öre per normalliter. Avtalet kan — därest utförselkontrollen
skulle visa sig bristfällig eller av annan anledning — från svensk sida uppsägas
med en frist av tre månader, dock icke tidigare än nio månader efter
ikraftträdandet. Av de vid köpeavtalet fogade försäljningsbestämmelsema
framgår, att spriten skall vara rektifierad och levereras med en alkoholstyrka
av lägst 94 viktsprocent; enligt uppgift skall spriten vara av beskaffenhet
att efter företagen kolrening kunna användas till framställning av
förtäringsbrännvin.

Slutligen bör framhållas, att enligt den ifrågasatta överenskommelsen
mellan aktiebolaget Vin- och spritcentralen, OY Alkoholiliike A. B. och
Eesti Maksudevalitsus likviden för enligt avtalet levererad sprit skall i sin
helhet tillgodoföras det svensk-estniska clearingkontot i Stockholm.

I de över förslagen avgivna yttrandena har överenskommelsernas genomförande
tillstyrkts av generaltullstyrelsen, medan såväl kommerskollegium
och kontrollstyrelsen som spritcentralens styrelse anfört åtskilliga erinringar.

1 Bilagan, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade förslaget till protokoll
jämte överenskommelse, har här uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

7

De estniska kontrollåtgärderna.

Jag går nu att redogöra för dessa yttrandens innehåll och skall därvid först
uppehålla mig vid vad däri anförts angående de estniska kontrollåtgärderna,
varefter jag till behandling skall upptaga frågan örn spritimporten.

Generaltullstyrelsen anför i sitt första yttrande med anledning av det då
från estnisk sida framlagda preliminära förslaget bland annat:

Erfarenheterna från bekämpandet av spritsmugglingen hava allt tydligare
givit vid handen, hurusom resultatet av myndigheternas ifrågavarande verksamhet
är i hög grad beroende av den samverkan olika stater emellan, som
varit syftet med 1925 års Helsingforskonvention. Av anledningar, som berörts
i ärendet, har detta syfte efter konventionens tillkomst icke blivit i
önskvärd omfattning förverkligat, utan hava förhållandena gynnat uppkomsten
av en i stor skala organiserad spritsmuggling med stödjepunkter i vissa
östersjöhamnar, vilken trafik åsamkat myndigheterna i de för smugglingen
utsatta staterna, däribland Sverige, ett omfattande arbete och dryga kostnader.
De åtgärder, som vidtagits för uppehållande av utsjöbevakning och
skärpning av tillsynen vid kuster och i skärgårdar, hava otvivelaktigt visat sig
verksamma, men utan en allmännare genomförd utförselkontroll från de
spritexporterande ländernas sida lärer det knappast vara möjligt att inom
en rimlig kostnadsram åvägabringa sådana anordningar, som innebära en
mera fullständig spärr för den i större skala bedrivna spritsmugglingen.

Efter att ha framhållit, att de kontrollåtgärder, som vidtagits i vissa östersjöländer,
vöre att beteckna såsom betydelsefulla framsteg, samt att det vore
av vikt att motsvarande åtgärder genomfördes även för Estland, fortsätter
ämbetsverket:

Värdet av en överenskommelse med Estland i angivna riktning med därav
följande begränsning av den illegala sprittillförseln är givetvis i första hand
att hänföra till en minskning av smugglingens sociala skadeverkningar, men
styrelsen vill i detta sammanhang även understryka önskemålet, att en allmänt
genomförd skärpt utförselkontroll i östersjöländerna må kunna erbjuda
möjligheter till en minskning jämväl av tullverkets övervakningskostnader.
Vid övervägande av den föreliggande avtalsfrågan synas jämväl de handelspolitiska
fördelar, som, efter vad i ärendet antydes, kunna bliva en medelbar
följd av överenskommelsen, böra i sin mån beaktas.

I sitt yttrande över avtalstexterna har generaltullstyrelsen, under hänvisning
till de nu återgivna uttalandena, i ämnets principiella del allenast anfört,
att, då de nu träffade överenskommelserna tillgodosåge de synpunkter,
som av styrelsen tidigare anlagts på förevarande fråga, styrelsen för sin del
förordade, att överenskommelserna godkändes.

Kontrollstyrelsen anför i dessa hänseenden till en början följande:

I och för sig kunna förvisso de från estnisk sida gjorda utfästelserna anses
vara av stort värde såsom ett nytt led i kampen mot spritsmugglingen. I avsaknad
av avsättningsmöjligheter på lojal väg av det förefintliga överskottet
av den inhemska spriten har de estländska bränneriernas produktion till icke
ringa del sålts för smuggling lill andra länder, framför allt Sverige och Finland.
Sedan någon tid tillbaka har visserligen, att döma av det minskade
antalet beslag av smuggelsprit, som under senare tider ägt rum, och den till
synes minskade tillgången å smuggelsprit i smyghandeln, spritsmugglingen

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

i vårt land visat tillbakagång, men riskerna för dess framträdande i ökad omfattning
äro givetvis alltjämt för handen samt nödvändiggöra upprätthållande
av en vidlyftig och dyrbar organisation för bevakning såväl till havs som
vid kuster och i skärgårdar. Det är emellertid att beklaga, att icke — på sätt
varit möjligt i fråga örn de med Polen och Danzig träffade överenskommelserna
i samma syfte — i betraktande av spritsmugglingens omoraliska karaktär
de avsedda kontrollåtgärderna rörande spritexporten i Estland kunnat
komma till stånd annorledes än mot vederlag, som till sin innebörd enligt
styrelsens mening är av beskaffenhet att väcka betänkligheter. Det må
här till en början framhållas, att betydelsen av den tilltänkta exportkontrollen,
även örn denna komme att utgöra visst hinder för smugglingen från
Estland, dock icke får överskattas och tillmätas alltför stor betydelse. Till
följd av smugglingens natur är att räkna med att utövarna av denna illojala
hantering komma att inrikta sig på att finna nya utvägar för dess fortsatta
bedrivande; intet hindrar dem i varje fall att till utgångspunkt för sin verksamhet
välja ett annat land, vilket visserligen icke erbjuder samma fördelar,
som Estland hittills kan ha gjort, men som dock kan tjäna som bas för en
spritsmugglingstrafik. Icke ens får anses uteslutet, att smärre partier smuggelsprit
även med den tilltänkta exportkontrollen kunna komma att sippra ut
från Estland till vårt land. Enligt styrelsens mening kommer under alla förhållanden
spritsmugglingens bekämpande att kräva en stark och väl rustad
bevakningsorganisation, i vilket hänseende föga torde kunna eftersättas även
för det fall, att överenskommelser om exportkontroll tilläventyrs komme
till stånd med vissa länder. Det nuvarande förbättrade läget beträffande
spritsmugglingen är enligt styrelsens mening otvivelaktigt i avsevärd grad att
tillskriva den skärpta bevakning, som numera utövas av tullverket och spritpolisen.
Det kan här förtjäna erinras örn det förslag örn, bland annat, ändrad
organisation av den statliga verksamheten för bekämpande av olaglig
rusdryckshantering, som framlagts i proposition nr 226 till 1937 års riksdag
och som särskilt tager sikte på åstadkommande av en ytterligare utbyggd
och i övrigt genom omfattande och kostsamma åtgärder förbättrad anordning
av verksamheten för spritsmugglingens bekämpande. Då det är berättigat
att antaga, att den föreslagna förändrade organisationen av verksamheten för
bekämpande av spritsmugglingen kommer att utgöra, därest den genomföres,
ett än verksammare hinder för dess illojala utövare, kan med fog ifrågasättas,
huruvida det icke med hänsyn härtill bort kunna anstå med här ifrågavarande
överenskommelser, vilka även de draga icke ringa kostnader med sig,
tills dess verkningarna av den nya ordningen kunnat något bedömas.

Den tveksamhet rörande den i avtalet avsedda estniska kontrollens effektivitet,
som kommer till uttryck i detta uttalande, framträder även i ett till
generaltullstyrelsens senare betänkande fogat yttrande av kustbevakningsinspektören.
Ehuru däri uttalas, att överenskommelserna ur kustbevakningssvnpunkt
måste hälsas med tillfredsställelse, framhålles tillika, att man
måste draga i tvivelsmål de estniska myndigheternas förmåga att förhindra
spritexport på smygvägar.

I samma ämne framhåller spritcentrcdens styrelse, att garantierna mot olovlig
införsel måhända icke heller efter avtalens genomförande kunna göras
fullt betryggande, och tillägger:

Ty om det är riktigt, att smugglingen till Sverige från vissa länder, vilka
redan anslutit sig till Helsingforskonventionen, för närvarande i stor ut -

Kungl. May.ts proposition nr 321.

sträckning dirigeras över Estland, uppställer sig frågan, om denna smuggling
ej komme att framdeles söka sig andra, låt vara mera svårframkomliga
vägar än den hittills bekväma transportleden över Estland.

Spritimporten.

Jag övergår därefter till en redogörelse för vad i yttrandena uttalas angående
den ifrågasatta spritimporten från Estland och dess återverkan på förhållandena
på den svenska spritmarknaden.

Kommerskollegium, vars yttrande avser endast det första från estnisk
sida föreliggande förslaget, uttalar angående importens handelspolitiska sida
följande:

Den ökning av vår import från Estland, som en sådan överenskommelse
skulle medföra, är utan tvivel önskvärd. Clearingen med detta land utvisar
nämligen ett ganska betydande saldo till Sveriges förmån. En spritimport
av den föreslagna omfattningen skulle onekligen kraftigt bidraga till
en snabb utjämning av detta saldo. ----

Ur handelspolitisk synpunkt skulle sålunda en överenskommelse av föreslaget
innehåll kunna komma att medföra vissa fördelar för Sverige.

Kommerskollegium övergår därefter till importens inverkan på den inhemska
spritmarknaden och yttrar härom bl. a.:

Det är uppenbart, att, såsom avsättningen av sprit inom landet för närvarande
är reglerad, förslaget om särskild import av sprit från Estland icke
kan realiseras utan att antingen något av de av regleringen berörda producentintressena
i motsvarande mån skjutes åt sidan eller också den kvantitet
sprit, som tvångsvis avsättes såsom motoralkohol, ökas; i senare fallet få
kostnaderna — då ju spriten är dyrare än bensin — ytterst bäras av motortrafikanterna.

Det begärda priset för den estniska spriten, 32 estniska sents eller 34 å
35 öre per liter 96 °/o, ligger betydligt under det — av särskild prisnämnd
fastställda — pris, som för innevarande tillverkningsår av partihandelsbolaget
erlägges för svenskt potatisbrännvin, men däremot väsentligt över priset
för inhemsk sulfit-, melass- och jästsprit. Den importerade varans användning
för annat ändamål än tillverkning av förtäringssprit skulle därför förutsätta
en betydande prisreduktion, för att icke förbrukarna skola få vidkännas
en fördyring av den tekniska spriten.

Med hänsyn till de komplikationer för handhavandet av gällande statliga
reglering av avsättningen av inhemsk sprit, som den föreslagna importen
skulle medföra, finner kollegium för sin del starka betänkligheter möta mot
en uppgörelse om dylik import under flera år framåt. — — —

I ett till ärendet (till finansdepartementet) avgivet yttrande har aktiebolaget
Vin- & spritcentralen meddelat, att svårigheter yppats att under innevarande
tillverkningsår erhålla fullt den kvantitet potatisbrännvin, som bolaget
avsett att inköpa från de svenska potatisbrännerierna. Vid nuvarande
tidpunkt lärer det icke vara möjligt att beräkna, huruvida något underskott
å bränneriernas leveranser kommer att uppstå, eller, örn så blir fallet, liur
stort underskottet kan bli. Under vanliga förhållanden skulle, i enlighet
med grunderna för nu gällande reglering, ett underskott å leveranserna för
innevarande tillverkningsår tillgodokomma brännerierna i form av böjd leverans
för nästa kampanj. Därest det ur olika synpunkter anses angeläget

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

att nu i någon form tillgodose de estniska önskemålen, vill det synas, som
örn den minsta rubbningen i den inhemska regleringen skulle uppkomma,
därest en kvantitet, motsvarande ett eventuellt underskott av svenskt potatisbrännvin,
i stället för att reserveras för de svenska bränneriernas tillverkning
under nästa kampanj, ersattes medelst inköp av estniskt brännvin. Den
kvantitet, som i sådant fall kunde bli föremål för uppgörelse, lärer emellertid
ej förrän längre fram under året kunna fixeras.

Spritcentralens styrelse uppehåller sig, såsom naturligt är, i sina båda yttranden
utförligt vid dessa frågor. Styrelsen anför bland annat följande:

Under förutsättning att den till import ifrågasatta varan är av samma
kvalitet som det estniska brännvin, vilket efter beslagtagning emellanåt hembjudits
spritcentralen till inlösen, är densamma för spritcentralen användbar
både för förtäringsändamål och, efter denaturering, för s. k. tekniska
och hushållssyften. För att ej oskälig fördyring därvid skall träffa konsumenterna
fordras i förra fallet antingen tullfrihet eller en sänkt tull, motsvarande
t. ex. den i Sverige utgående brännvinstillverkningsskatten, i senare
fallet tullfrihet och därjämte betydligt lägre pris än det angivna, 32 sents
(d. v. s. enligt gällande växelkurs 34 å 35 öre) per liter 96 °/o.

I förra fallet bleve — sedan till priset lagts fraktkostnader m. m., c:a 2
öre per vollymliter — priset till och med icke obetydligt lägre än priset på
svenskt potatisbrännvin, som för innevarande kampanj bestämts till i genomsnitt
28.8 öre per liter 50 % råbrännvin, motsvarande omkring 55 öre
per liter 96 °/o, vartill kommer tillverkningsskatt och reningskostnad. I senare
fallet åter skulle, trots tullfrihet, priset 34 å 35 öre per liter 96 °/o jämte
kostnader för frakt m. m. bli betydligt högre än motsvarande pris på i Sverige
framställd sulfit-, melass- och jästsprit, vilket för närvarande är 25 öre
per liter 95 %>. ■—--

Vare sig det ena eller det andra användningsalternativet kommer i tilllämpning,
fordras ändring i spritcentralens avtal med staten, och kommer
det ena eller det andra svenska produktions- eller konsumentintresset att
försättas i sämre ställning än för närvarande. Med hänsyn till de komplikationer,
som sålunda skulle uppstå, lär starkt kunna ifrågasättas, huruvida
importen bör komma till stånd.

Örn emellertid statsmakterna det oaktat anse läget kräva verkställandet av
spritinköp från Estland, är spritcentralen beredd att medverka, under förutsättning
att det herodes bolaget möjlighet att avsätta spriten utan hinder av
de bestämmelser, som härom förekomma i nuvarande riksdagsdirektiv och
gällande avtal angående avsättning av sprit.

Då---- det preliminärt avtalade priset på den estniska potatisspriten

icke skulle uppgå till stort mera än hälften av det antagliga priset på svenskt
potatisråbrännvin, men betydligt överstiga spritcentralens inköpspris på sådan
svensk sulfit-, jäst- och melassprit, som är avsedd att avsättas för tekniska
och hushållsändamål, samt vidare den estniska spriten är rektifierad
och efter kolrening till kvaliteten jämförlig med det renade svenska potatisbrännvinet,
ligger det närmast tillhands att ordna avsättningsfrågan så, att
den estniska spriten går till förtäringsändamål utan skyldighet för spritcentralen
att använda motsvarande kvantitet svensk potatissprit såsom
skattefri sprit. För en sådan anordning talar i varje fall under det första
året av avtalsperioden ytterligare det skälet, att ett underskott av omkr. 2
milj. normalliter i den med svenska potatisbrännerier avtalade kvantiteten
beräknas uppkomma för kampanjen 1936/37. Hur motsvarande förhållan -

Kungl. Maj:ts proposition nr 321

11

den komma att gestalta sig under kampanjen 1937/38 är ovisst, varför i avbidan
på utvecklingen av den svenska potatismarknaden under sistnämnda
tillverkningsår måhända lämpligen bör anstå med ett övervägande, huruvida
därunder den importerade kvantiteten i viss omfattning trots det högre
priset bör komma till användning som skattefri sprit. Denna användning
komme i så fall att avse en kvantitet utöver den, som spritcentralen enligt
gällande bestämmelser har att köpa från svenska sulfit-, jäst- och sockerfabriker.
önskligt vore, att vid kalkyleringen av kostnaden för dylik användning
av den estniska spriten sådan anordning träffades, att icke en
prisfördyring behövde drabba den skattefria spriten. Med hänsyn till att
spritcentralen ej har rätt att taga vinst på denna verksamhetsgren och att
någon vinstmarginal följaktligen här ej föreligger, torde för undvikande av
en prishöjning förutsättas, att med modifiering i detta fall av hittillsvarande
föreskrifter förlusten vid användande av den estniska spriten såsom skattefri
sprit täckes genom överföring från den vid försäljningen av förtäringssprit
uppkommande vinsten. En sådan tillfällig modifikation i gällande föreskrifter
synes rimlig, då en ökad vinst på förtäringsspriten skulle uppkomma,
om, såsom ifrågasatts, åtminstone en del av den estniska spriten
användes för sådant ändamål.

I bägge fallen har förutsatts tullfrihet på spriten.---Dock bör påpe kas,

att, även om tullen skulle utgå med 65 öre (= tillverkningsavgiften) i
stället för nuvarande kr. 1: — per normalliter, den utländska spriten skulle
med fördel kunna avsättas som förtäringssprit. Vid användning såsom
skattefri sprit skulle en sådan tull däremot medföra antingen ytterligt betänkliga
konsekvenser för prissättningen eller betydande förlust på varans
avsättning.

Under åberopande av det anförda och under förutsättning att den ifrågasatta
importen av statsmakterna befinnes böra komma till stånd, tillåter sig
spritcentralen hemställa, att, utan hinder av vad i riksdagsdirektiven eller
avtalet med staten i dessa hänseenden uttalats eller stadgats, första årets inköpskvantitet
må av bolaget disponeras till förtäringsändamål och det påföljande
årets kvantitet efter Kungl. Maj :ts bestämmande och på villkor, som
därvid fastställas, må avsättas som förtäringssprit eller som skattefri sprit.

Kontrollstyreisen har, såsom av dess tidigare citerade yttrande framgår,
beklagat, att de estniska kontrollåtgärderna icke ansetts möjliga att åvägabringa
annorledes än mot vederlag av spritinköp. Härom yttrar ämbetsverket
vidare:

Under nu angivna förhållanden synes den kompensation, som det från
svensk sida kan ifrågakomma att lämna såsom vederlag för ovanberörda utfästelse
av estniska staten, icke rimligtvis böra få medföra alltför kännbara
uppoffringar eller olägenheter för vårt lands vidkommande. Styrelsen förmenar
emellertid för sin del, att så skulle bliva fallet, därest Sverige skulle
förbinda sig att årligen importera 2.5 milj. normalliter sprit såsom villkor
för att den avsedda kontrollen över den estländska spritexporten skulle komma
till stånd. I vårt eget land är sprittillverkningen av sådan omfattning, att
statsmakterna föranletts att vidtaga särskilda regleringsåtgärder för ordnandet
av den inhemska spritens avsättning. Med hänsyn till de betydande intressemotsättningar,
som sedan gammalt förelegat mellan skilda kategorier
av sprittillverkare, har det varit förbundet med icke ringa svårigheter att
giva denna fråga en i möjligaste mån tillfredsställande lösning. Jordbrukets

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

målsmän lia med skärpa hävdat lantbruksbränneriernas och i viss mån även
jäst- och melassbränneriernas intressen, då i dessa brännerier avsättas produkter,
som härröra från det svenska jordbruket. Sulfitspritfabrikerna, som
bedriva sin tillverkning med användande av den eljest värdelösa avfallsluten
vid sulfitmassatillverkningen och som hava möjligheter att tillverka sprit
till väsentligt lägre kostnad än potatisbrännerierna — och även till lägre
pris än vad den nu ifrågakommande estniska spriten skulle betinga — ha
städse energiskt arbetat för att vinna sådan avsättning för sin tillverkning,
att fabrikerna kunna i skälig omfattning hållas i gång och bereda där anställda
arbetare jämn sysselsättning. Bakom strävandena till förmån för
denna gren av sprittillverkningen hava ställt sig industriens representanter
och i övrigt de, som anse att spriten bör tillverkas av de produkter, som
kunna åstadkomma den billigaste varan. En planerad reguljär spritimport
till vårt land måste under sådana förhållanden te sig föga motiverad och
vara ägnad att väcka berättigade gensagor från industrien själv.

Efter att lia redogjort för huvudgrunderna i den sedan 1934 gällande regleringen
av den inhemska spritmarknaden fortsätter kontrollstyrelsen:

Därest spritcentralen skall lia att effektuera det föreslagna inköpet av
2.5 milj. liter potatissprit från Estland, kan detta icke ske inom ramen av
ovanberörda bestämmelser, utan torde frågan härom böra underställas riksdagens
prövning. Vare sig den estniska spriten disponeras för beredande av
förtäringsbrännvin eller för tekniska eller hushållsändamål, åstadkommes
ett intrång i de avsättningsmöjligheter, som för närvarande enligt sagda bestämmelser
äro tillförsäkrade inhemska producenter av sprit. Kontrollstyrelsen
har för sin del näppeligen kunnat finna, att den föreslagna överenskommelsen
kan vara av den art, att den bör föranleda ett ingrepp av detta slag.
Visserligen förhåller det sig så, att vad innevarande tillverkningsår angår ett
underskott av cirka 2 milj. normalliter uppstått i den avsedda tillverkningen
örn 25 milj. liter vid de Sveriges bränneriidkareförening tillhörande potatisbrännerierna.
Att taga detta förhållande, som dock allenast avser ett enstaka
år, till intäkt för att estlandsspriten skall utan kompensation åt de inhemska
potatisbrännerierna användas såsom förtäringsbrännvin synes emellertid
knappast skäligt, då underskottet föranletts av omständigheter av mera tillfällig
art, främst den att det för fabrikspotatisen bestämda priset kommit
att ligga så lågt, att odlarna föredragit att i betydande utsträckning använda
potatisen till kreatursföda. Ändring i detta hänseende är att förvänta för instundande
kampanj, för vilken ett icke oväsentligt förhöjt pris å fabrikspotatisen
redan av Kungl. Majit fastställts. En annan anledning till underskottet
har legat däri, att potatisens stärkelsehalt under förra året genomsnittligt
lag något under den normala. Vidare må nämnas, att leveranskvantiteten
brännvin på våren 1936, då sättning av potatisen ägde rum, preliminärt angavs
till en milj. liter mindre än vad sedermera före kampanjens början blev
fastställt. I betraktande av de skiftningar i skördens storlek, som potatisodlingen
ej sällan utvisar, torde det vara ett befogat anspråk från tillverkarnas
sida att till ett kommande år få räkna sig tillgodo ett under dylika förhållanden
uppkommet underskott i tillverkningen. En anordning, varigenom sprittillverkarintressena
skulle bibehållas oförkränkta vid vad bestämmelserna
avse, vore givetvis att utöka det för bensinimportörer och bensintillverkare
gällande inköpstvånget avseende motoralkohol med en mot estlandsspriten
svarande kvantitet. Det synes emellertid möta betänkligheter att gå vidare
på denna omtvistade väg i betraktande av, att den ekonomiska belastning,
som inköpstvånget genom motoralkoholens avsevärt högre pris i förhållande

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

13

till bensinpriset åsamkar motortrafikanterna, skulle genom tillkomsten av
ytterligare en kvantitet motoralkohol bliva än mera framträdande.

Förutom de avsteg, som enligt vad i det föregående nämnts skulle bliva erforderliga
beträffande gällande kvantitetsreglering för brännerierna, bomme
den ifrågasatta spritimporten att påkalla avvikelse från gällande regler även
i andra hänseenden. Med avseende å prissättningen har spritcentralen att följa
vissa i gällande avtal angivna regler, vilka vad angår råsprit eller av råsprit
förädlade varor i piäncip innebära, att priset bör grunda sig å inköpspriset
av råvaran, med tillägg av havda kostnader; vid försäljning av skattefri
sprit äger bolaget vidare icke tillgodogöra sig handelsvinst. Då det rimligen
icke torde böra ifrågasättas, att priserna å vare sig skattelagd eller skattefri
sprit vid försäljningen till allmänheten skola röna inflytande av den
ifrågavarande, av särskilda förhållanden betingade spritimporten torde bolaget
böra tillförbindas att oavsett eljest gällande regler tillämpa en härav betingad
prissättning under den tid, sagda import pågår. Den omständigheten,
att bolaget eventuellt kan komma att få vidkännas en viss förlust på grund av
nämnda import, borde bolaget alltså ha att bortse från. Det kan vidare bliva
erforderligt att för samma tid meddela särskilda bestämmelser rörande den
för sprit gällande tullsatsen, som nu är 1 krona per normalliter. Å den för
ett år avsedda importkvantiteten skulle spritcentralen hava att erlägga ett
tullbelopp av icke mindre än 2.5 milj. kronor, därest tullsatsen skulle vinna
tillämpning. Å andra sidan har spritcentralen att vid inköp av inhemsk
sprit, då densamma är avsedd för förtäringsändamål m. m., för spriten erlägga
tillverkningsskatt med 65 öre per liter, vilken skatt, därest icke skattebestämmelserna
ändrades, i detta fall icke komme att utgå. Då det icke
gärna kan ifrågakomma, att för ifrågavarande spritimport, antingen spriten
enligt statsmakternas beslut skall disponeras till förtäringsändamål eller såsom
skattefri sprit, skall gälla en så hög tullbeskattning som 1 krona per liter,
för vilken spritcentralen icke skulle kunna bereda sig täckning genom motsvarande
höjning av varupriset vid utförsäljningen till allmänheten, bleve ett
upphävande eller, i förstnämnda fall, eventuellt en minskning av tullsatsen
till 65 öre per normalliter — d. v. s. tillverkningsskattens belopp — erforderlig,
beroende på vilka dispositioner statsmakterna bestämde skola gälla för
den importerade spriten. Tulltekniskt sett finge en dylik ändring allenast
avse högprocentig sprit, varemot tullsatsen för spritdrycker i övrigt måste
lämnas orubbad. Vad tullsatsen för sprit beträffar, finge ändringen, med
hänsyn till att även enskilda efter tillstånd av kontrollstyrelsen (jfr kungl,
kungörelsen den 18 december 1918, nr 989) äga rätt att importera sprit eller
spritdrycker, givas sådan formulering, att den endast komme att gälla av
spritcentralen verkställd import. Slutligen må erinras, att den ifrågasatta
spritimporten skulle medföra viss återverkan i budgetärt hänseende, i det att
tillverkningsskatten skulle komma att lämna cirka 1.6 milj. kronor lägre inkomst,
vilket belopp likväl komme antingen att inflyta i form av ökad tullinkomst
eller ock tillgodoföras statsverket i form av ökade vinstmedel från
spritcentralen.

Slutligen berör kontrollstyrelsen även frågan örn överenskommelsernas giltighetstid
och yttrar härom följande:

Importöverenskommelsen är avsedd att äga bestånd under en tid av två år
med viss uppsägningsrätt inom denna tid från svensk sida. Då faran för
smuggling från Estland icke med utgången av tvåårsperioden lärer kunna
anses avlägsnad, uppstår frågan, huru förhållandena därefter skola gestalta
sig beträffande den estländska spritexporten. Det konsekventa betraktelse -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

sättet skulle väl vara, att, därest man ansett, att överenskommelsen varit av
värde under berörda tvåårsperiod, den även i fortsättningen skulle äga motsvarande
betydelse för Sverige och därför borde bliva beståndande. För att
icke på nytt lämna Estland fria händer med avseende å spritexporten förefaller
det sålunda icke osannolikt, att den nu träffade överenskommelsen kan
komma att följas av en eller flera liknande sådana. Konsekvenser i form av
krav från andra främmande länder vid träffande av handelsöverenskonnnelser
eller dylikt med vårt land, att även de hit finge leverera sprit, av vilken
vara ett flertal länder har betydande produktionsöverskott, kunna befaras
redan som följd av förevarande tvåårsavtal, men skulle med än större sannolikhet
bliva för handen, därest en import av sprit från Estland skulle sträcka
sig över längre tid.

Sitt slutomdöme sammanfattar kontrollstyrelsen på följande sätt:

Av det ovan anförda torde framgå, att den föreslagna överenskommelsen
skulle i såväl sakligt som formellt hänseende medföra ingrepp i bestående
förhållanden rörande den inhemska sprithanteringen. Då kontrollstyrelsen,
sett ur de synpunkter, styrelsen har att företräda, finner dessa ingrepp alltför
betydande i jämförelse med de säkra fördelar, som skulle stå att vinna
genom förslaget, har styrelsen ansett sig böra avstyrka detsamma.

Av förslagets detaljer har generaltullstyrelsen berört frågan örn tullsatsen
för den införda estniska spriten. Härom yttrar ämbetsverket:

Enligt § 4 i avtalet om köp av sprit skulle spriten från Estland försändas
i fat. På dylikt sätt införd sprit är hänförlig till tulltaxenummer 157 med
tull av 1 krona för liter av 50 °/o alkoholhalt vid + 15° C. Då emellertid
den sprit, varom här är fråga, har en alkoholhalt av inemot 100 %, kommer
tullen för densamma att uppgå till nära 2 kronor för liter. Med ^beräknande
av sålunda utgående tullavgift skulle aktiebolaget Vin- & spritcentralens
kostnader för den införda spriten komma att högst väsentligt överstiga
kostnaderna för inom riket tillverkad sprit. På grund av sist anförda omständighet
torde en ändring i tullbeskattningen av den sprit, som här avses,
böra vidtagas. En sådan ändring synes lämpligen kunna genomföras på det
sätt, att renad sprit med en alkoholhalt vid + 15° C. av 90 °/o eller däröver
göres tullfri. Det må framhållas, att den nuvarande tullen, vad beträffar dylik
högprocentig sprit, sedan flera år tillbaka saknat all betydelse ur statsfinansiell
synpunkt, alldenstund någon införsel av dylik sprit icke förekommit.

Enär aktiebolaget Vin- & spritcentralen enligt köpeavtalet skulle vara berättigat
att med en frist av tre månader uppsäga avtalet efter en tid av nio
månader, räknad från avtalets ikraftträdande, och då avtalet vore avsett att
träda i kraft den 1 juni 1937, synes det lämpligt, att ett sådant tullfrihetsmedgivande,
varom ovan nämnts, tillsvidare begränsas till tiden 1 juni 1937
—31 maj 1938. Därest giltighetstiden för tullfrihetsmedgivandet på angivet
sätt begränsas, torde gällande tulltaxa icke behöva underkastas någon ändring
utan synes medgivandet i fråga kunna lämnas genom särskild författningsföreskrift.

Därest köpeavtalet skulle bliva gällande under hela den överenskomna
tiden, två år, skulle tullfriheten kunna förlängas, vad beträffar tiden efter
utgången av juni månad 1938 dock endast under den av styrelsen såsom given
tänkta förutsättningen att lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda
bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin, vilken
lag gäller till och med den 30 juni 1938, erhåller förlängd giltighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 321-

15

För fullständighetens skull bör slutligen nämnas, att spritcentralens styrelse
rörande importavtalet mellan det estniska monopolet och spritcentralen
framhållit, att för erhållande av erforderlig garanti för varans kvalitet avtalet
bör anknyta till ett av säljaren tillhandahållet prov, med vilket delleveranserna
sedan kunna jämföras.

I sitt yttrande har kontrollstyrelsen icke inskränkt sig till den nu återgivna
kritiska granskningen av förslagens innehåll och förutsebara verkan, utan
även — under förutsättning att statsmakterna med hänsyn till förhållanden,
som läge utanför styrelsens möjlighet att bedöma, likväl skulle anse den tilltänkta
överenskommelsen böra komma till stånd — uttalat sin mening rörande
det sätt, varpå den importerade estländska spriten med hänsyn till
gällande sprittillverkningsreglering lämpligast borde disponeras. Yttrandet
är i denna del av följande lydelse:

I betraktande av de synpunkter, som ovan anförts, anser kontrollstyrelsen
för sin del riktigast, att de olika tillverkarintressena bibehållas helt orubbade
vid vad regleringsbestämmelserna för närvarande innebära för dem. Då
kvaliteten av den estländska spriten angives vara sådan, att den utan föregående
rektifiering efter allenast kolrening kan användas för framställning
av förtäringsbrännvin, bör den möjlighet till besparing, som häri ligger, tillvaratagas
och hela spritkvantiteten, 2.5 milj. normalliter, för båda åren disponeras
för dylik användning. För att icke potatisbrännerierna härav skola
lida intrång, erfordras, att spritcentralen använder motsvarande kvantitet
potatisbrännvin för försäljning såsom hushålls- eller teknisk sprit. För sådan
användning måste potatisspriten hålla en styrka av 95 %, och kontrollstyrelsen
har inhämtat, att tillräcklig kvantitet av sådan sprit numera kan
tillverkas vid potatisbrännerierna. Vidare böra de fabriker, som tillverka
sulfitsprit samt jäst- och melassprit — vilkas leveranser till spritcentralen
genom denna anordning eljest skulle minskas med en kvantitet om 2.5 milj.
normalliter — kompenseras genom motsvarande ökning av avsättningen av
motoralkohol, för vilken den av riksdagen godkända årliga inköpskvantiteten,
38.4 milj. normalliter, bör höjas till 40.9 milj. normalliter. Verkställd
undersökning har givit vid handen, att detta kan genomföras, utan att den
för bensinimportörerna och bensintillverkarna nu gällande inköpsprocenten,
3.3, behöver höjas. Den omständigheten att det skall ankomma å spritcentralen
att inköpa och avsätta ifrågavarande sprit samt i samband därmed
till motsvarande kvantitet använda den dyrare potatisspriten för försäljning
som teknisk och hushållssprit, skall icke få medföra ändring i bolagets utförsäljningspriser,
beräknade efter normal upphandling av sprit.

Med hänsyn till den stora ekonomiska belastning, som skulle uppstå för
spritcentralen, därest nuvarande tullsats å sprit skulle kvarstå oförändrad,
böra beträffande denna erforderliga åtgärder vidtagas. Det är emellertid att
märka, att spritcentralen på sätt i det föregående berörts genom importen
icke skulle behöva erlägga tillvcrkningsskatt för den omhandlade kvantiteten
2.5 milj. liter, utgörande 1,625,000 kronor. Skulle fullständig tullfrihet
medgivas, komme spritcentralen att i detta sammanhang tillgodogöra sig
nyssnämnda belopp, under det att förlusten genom spritimporten i övrigt
synes för bolagets del röra sig örn cirka 50,000 kronor. Det riktiga synes
därför vara, att tullsatsen å ifrågavarande sprit under avtalstiden nedsättes
till ett mot skattesatsen för tillverkningsskatten svarande belopp eller 65 öre
per normalliter. Kungl. Maj:t skulle alltså bemyndigas förordna, att, utan

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

Departements■
chefen.

hinder av vad som finnes stadgat under nr 157 i den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan, tull å sprit med en alkoholhalt
vid + 15° C. av 90 % eller däröver, som jämlikt 10 § 1 mom. förordningen
den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker till riket införes
å fat, skall under tiden från och med den 1 juni 1937 till och med den
31 maj 1939 utgå med 65 kronor för 100 liter av 50 °/o alkoholhalt vid
-j- 15° C. Det bör anmärkas, att behov av sådan import, som enligt nämnda
författningsrum efter kontrollstyrelsens tillstånd kan äga rum av systembolag
och som skulle avse högprocentig sprit, i verkligheten icke är förhanden.

Den statsfinansiella innebörden av den ovan föreslagna dispositionen av
den estniska spriten skulle, med utgångspunkt från nu gällande priser å inhemsk
sprit, för helt år räknat bliva följande:

1. Spritcentralens förlust å importen skulle i sin helhet utgöra cirka
50,000 kronor, varmed alltså vinstmedlen skulle minskas.

2. Statsverkets inkomst av brännvinstillverkningsskatten skulle minska
med 1,625,000 kronor, med vilket belopp tullinkomsterna i stället skulle öka.

3. En merkostnad, utslagen å motortrafiken, å cirka 160,000 kronor skulle
uppstå genom den ökade inblandningen av motoralkohol i bensin.

4. Av sistnämnda anledning skulle även statsverket få vidkännas en
minskning i inkomsten av bensinskatten med cirka 125,000 kronor.

Den föreliggande överenskommelsen har sin grund i strävandet att minska
möjligheterna till spritsmuggling över Östersjön till vårt land. Det har visat
sig, att de förhoppningar, som i detta hänseende på sin tid knutits till
Helsingforskonventionen, i endast ringa grad infriats, under det att de kontrollbestämmelser,
som därefter införts i Tyskland, Polen och Danzig, på ett
i stort sett synnerligen verksamt sätt bidragit till bekämpandet av smugglingen
från dessa länder. Numera utgör den illegala spritimporten till vårt land
från Estland det viktigaste återstående hindret för vinnande av det syfte,
Helsingforskonventionen eftersträvar. Det är därför helt naturligt, att ett
svenskt initiativ tagits till förhandlingar med Estland för att söka ernå
en sådan ordning, att smugglingen från de estniska hamnarna i möjligaste
mån förhindras dels genom skärpt kontroll över Helsingforskonventionens
bestämmelser, dels genom utöver dess ram gående för syftets vinnande betydelsefulla
åtaganden från estnisk sida. Dessa förhandlingar ha resulterat i
att enighet uppnåtts om undertecknande av en överenskommelse, enligt vilken
den estniska regeringen förbundit sig icke endast att vidtaga kontrollåtgärder
av motsvarande slag som de i Tyskland, Polen och Danzig genomförda
utan även att därutöver ytterligare skärpa kontrollen i angivna syfte.
Härigenom synes en förutsättning vara given för att den illegala spritimporten
från Estland skall kunna effektivt motarbetas. Överenskommelsen måste
därför anses medföra betydelsefulla fördelar i detta avseende för vårt land.

Till avtalet ansluter sig, såsom av den föregående redogörelsen framgår,
ett annat avtal, avseende försäljning av estnisk sprit till Sverige och Finland.
Mot en dylik spritimport till vårt land lia åtskilliga erinringar framställts av
kommerskollegium, kontrollstyrelsen och spritcentralens styrelse. Visserligen
vill jag ej frånkänna dessa erinringar allt fog, men jag håller före, att de befarade
praktiska olägenheterna icke skola bli särskilt framträdande, därest

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

17

den estniska spriten disponeras i huvudsak enligt de riktlinjer, som jag framdeles
skall angiva. Därtill kommer, såsom kommerskollegium framhållit,
att importen, för vilken likvid skall fullgöras inom ramen för den bestående
svensk-estniska betalningsöverenskommelsen, möjliggör ett ur vår utrikeshandels
synpunkt önskvärt utjämnande av de svårigheter, som uppstått för
vårt varuutbyte med Estland.

Ur synpunkten av överenskommelsens syfte att vara ett led i spritsmugglingens
bekämpande är det utan tvivel en olägenhet, att utfästelserna i denna
del från Estlands sida icke gälla för mer än två år. Jag räknar emellertid
med att det under överenskommelsens löptid blir tillfälle att närmare dryfta
frågan om de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas därefter. Ställningstagandet
från svensk sida blir då beroende bland annat av de erfarenheter,
som kunna vinnas angående de estniska kontrollåtgärdernas effektivitet
ävensom rörande påföljden för de svenska producenterna och konsumenterna
av den estniska spritens avsättning på den inhemska marknaden.

Såsom av det anförda framgår, finner jag övervägande skäl tala för ett
biträdande från svensk sida av föreliggande förslag till protokoll jämte överenskommelse
med Estland. Med hänsyn till dess nyss påpekade relativt
korta löptid blir det att betrakta såsom en försöksanordning, vars betydelse
för beredande av ökad effektivitet åt arbetet på spritsmugglingens bekämpande
jag funnit angeläget pröva.

Jag torde till slut få meddela, att enligt från Finland inhämtade upplysningar
ärendet där ligger klart i sak och att man är beredd att när som helst
skrid-a till undertecknande. Finska spritmonopolet är berättigat att utan
bemyndigande från statens sida träffa den vid protokollet fogade överenskommelsen
med Eesti Maksudevalitsus.

Föredragande departementschefen uppläser härefter det förslag till protokoll
med därvid fogat förslag till överenskommelse, för vilket han ovan redogjort
och hemställer, under erinran att det torde ankomma på ministern
för utrikes ärendena att göra framställning rörande undertecknandet, att
Kungl. Maj:t måtte godkänna berörda förslag till protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Birger Brandt.

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 321.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

Utdrag av protokoll över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 april 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld,
Nilsson, Quensel, Forslund. }

Under erinran att Kungl. Majit denna dag på föredragning av chefen för
finansdepartementet beslutat godkänna ett förslag till protokoll, innehållande
vissa bestämmelser rörande förhindrande av spritsmuggling, varom förhandlingar
ägt rum mellan svenska och finska regeringarna å ena sidan och estniska
regeringen å den andra,

hemställer ministern för utrikes ärendena att Kungl. Majit måtte bemyndiga
t. f. chargé d’affaires i Tallinn Claes Cecil Carbonnier att jämte befullmäktigade
ombud för Estland och Finland underteckna nämnda protokoll
ävensom förordna att fullmakt för undertecknandet skall i vanlig ordning
utfärdas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall.

Ur protokollet:
Carl Douglas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

19

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7
maj 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen för handelsdepartementet: Kungl.

Maj:t har den 23 april 1937 bemyndigat t. f. chargé d’affaires i
Tallinn Claes Cecil Carbonnier att jämte befullmäktigade ombud för Estland
och Finland underteckna protokoll, innehållande vissa bestämmelser rörande
förhindrande av spritsmuggling. Sedan nu ministern för utrikes ärendena
meddelat mig, att estniska regeringen förklarat sig beredd att underteckna
förenämnda protokoll i omedelbar anslutning till avslutandet av den vid
protokollet fogade överenskommelsen mellan aktiebolaget Vin- och spritcentralen,
OY Alkoholiliike A. B. och Eesti Maksudevalitsus, torde jag ånyo
få anmäla detta ärende för Kungl. Maj:t. Jag torde därvid få komplettera
vad jag anförde vid anmälan av ärendet den 23 april med en behandling
av frågan, huru lämpligen bör förfaras med den i anledning av överenskommelsen
till Sverige införda kvantiteten sprit.

I likhet med vad kontrollstyrelsen och spritcentralen föreslagit, anser jag,
att den införda spriten bör komma till användning såsom förtäringssprit.
För spritcentralen medför denna användning, vilken förutsätter viss jämkning
av gällande avtal mellan staten och bolaget, ett förbilligande av råvaran,
som vid jämförelse med kostnaden för den inhemska potatisspriten kan
uppskattas till 15.6 öre per normalliter. Härav komma nära 2 öre på den
besparing, som uppstår därigenom, att den estniska spriten levereras i rektifierat
skick och endast erfordrar slutlig kolrening för att motsvara kvaliteten
hos vår egen potatissprit i den form, i vilken denna saluföres för förtäring.

Enligt kontrollstyrelsens förslag skulle en motsvarande kvantitet inhemsk
potatissprit användas för hushålls- och tekniska ändamål. Spritcentralen och
även kommerskollegium ha däremot ifrågasatt, att åtminstone för det första
året en dylik överföring skulle bortfalla på grund av att leveranserna av potatissprit
till spritcentralen under innevarande kampanj med omkring 2 milj.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

normalliter understigit den kontraherade kvantiteten och att sålunda här ett
underskott uppstått, som enligt spritcentralens mening lämpligen kunde täckas
av den estniska spriten. För det andra leveransåret skulle icke nu någon
definitiv ståndpunkt i detta hänseende intagas, utan marknadens utveckling
avvaktas. Kontrollstyrelsen har rörande detta förslag uttalat, att den
uppkomna underleveransen vore beroende på tillfälliga orsaker och att det av
spritcentralen ifrågasatta förfaringssättet skulle förutsätta en ändring avgällande
bestämmelser rörande den inhemska spritmarknadens reglering, som
örn möjligt borde undvikas och som icke skulle erfordras vid en tillämpning
av den av kontrollstyrelsen förordade anordningen. För att grunderna för
denna reglering icke heller skulle rubbas för sulfit- samt jäst- och melassspritproducenternas
vidkommande borde enligt kontrollstyrelsen den föreslagna
användningen till hushålls- och tekniska ändamål av en mot den estniska
spritkvantiteten svarande mängd inhemsk potatisråsprit icke föranleda
minskning av den eljest för dessa syften disponerade sprit, som härrörde från
nämnda grupper av tillverkare. Deras produktion och försäljning borde således
fortgå enligt nu gällande regler, och den till detta förbrukningsområde
överförda potatisspriten användas för motsvarande utökning av tillgängliga
kvantiteter motorsprit. Enligt beslut vid 1936 års riksdag hade medgivits en
höjning av den för motorändamål avsedda spritkvantiteten till 38.4 milj. normalliter.
Denna kvantitet borde sålunda vid bifall till den av kontrollstyrelsen
föreslagna anordningen höjas med 2.5 milj. till 40.9 milj. normalliter.

Vid övervägandet av vilket av dessa olika förslag, som lämpligen bör följas,
synas mig bland andra följande synpunkter böra beaktas. En användning,
på sätt kontrollstyrelsen ifrågasatt, av 2.5 milj. normalliter svensk potatisråsprit
för hushålls- och tekniska ändamål, måste, då prisskillnaden
mellan dylik sprit och den eljest för angivna syften använda industrispriten
för närvarande är omkring 17.5 öre per normalliter, för spritcentralen medföra
en merkostnad av omkring 438,000 kr. Om denna merkostnad icke
skall föranleda höjd prissättning på den skattefria spriten, något, som icke
bör ifrågasättas, måste den av spritcentralen bäras som förlust på denna
gren av rörelsen, en anordning, som icke föx-utsetts i de för bolaget i detta
avseende gällande direktiven, varav bland annat framgår, att någon handelsvinst
icke får beräknas vid prissättningen och någon reserv för täckande
av underskott sålunda icke förutsättes förekomma. Å andra sidan skulle
emellertid, såsom nyss antytts, en vinst för spritcentralen av 15.6 öre per
normalliter eller 390,000 kr. uppkomma av estspritens användning som förtäringssprit.
Ehuru denna vinst bokföringsmässigt skall ingå i den del av
bolagets rörelse, för vilken vanliga kommersiella vinstberäkningsregler gälla
och sålunda icke utan vidare kan användas för utjämning av den nyss beräknade
förlusten på skattefri sprit, så borde likväl icke hinder möta att i detta
fall medgiva sådant undantag från direktiven för bolagets verksamhet, att
rörelsen i dess helhet belastades med differensen mellan de båda summorna
eller med omkring 48,000 kr.

Den ökning av avsättningen av motorsprit, vilken skulle bli en följd av ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 321-

21

genomförande av kontrollstyrelsens förslag, medför vidare en viss belastning
av motorspritkonsumtionen. Motorspritens nuvarande pris överstiger
nämligen bensinens (beräknat fritt importhamn plus skatt) med ungefär 13
öre per volymliter, vilket för en kvantitet av 1.25 milj. volymliter utgör omkr.
160,000 kr. Detta belopp representerar den merutgift, med vilken bensinhandeln
och i sista hand motortrafiken finge räkna. Dessutom bör beaktas,
att den ökade inblandningen av motorsprit i bensinen föranleder en i motsvarande
grad minskad bensinåtgång och att på grund härav kan beräknas
uppkomma en minskning i bensinskatten av 125,000 kr. per år. Till jämförelse
må nämnas, att den förlust av bensinskatt, som kalenderåret 1936
orsakats av nu föreskriven inblandning av motorsprit, med ledning av under
året gällande inköpsprocenter och av tillgängliga uppgifter rörande kvantiteten
av tullverket till förfogande inom riket utlämnad jämte inom landet
tillverkad bensin kan uppskattas till 1.8 miljoner kr.

En lösning i enlighet med kontrollstyrelsens riktlinjer av frågan om disposition
av den importerade estniska spriten komme, såsom av det anförda
framgår, icke att åvägabringa någon rubbning i gällande reglering av den
inhemska spritmarknaden. Jag finner därför övervägande skäl tala för att
avsättningen av den från Estland importerade spriten i princip anordnas enligt
sagda grunder. Bemyndigande för Kungl. Majit att vidtaga i anledning
härav erforderliga åtgärder torde böra utverkas av riksdagen.

Därest, såsom jag förutsatt, den estniska spriten skall användas såsom förtäringssprit,
torde en tullsänkning under avtalstiden vara nödvändig, men den
behöver icke sträckas längre än till ett mot brännvinstillverkningsavgiften
svarande belopp av 65 öre per normalliter. I händelse av riksdagens medgivande
till här ifrågavarande spritimport torde därför Kungl. Majit böra bemyndigas
förordna, att utan hinder av vad som finnes stadgat under nr 157
i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan
tull å renad sprit med en alkoholhalt vid + 15° C. av 90 % eller däröver, som
jämlikt 10 § 1 mom. förordningen den 14 juni 1917 (nr 340) angående försäljning
av rusdrycker till riket införes på fat, skall under tiden från och med
den 1 juni 1937 till och med den 31 maj 1939 utgå med 65 kr. för 100 liter
av 50 % alkoholhalt vid + 15° C.

I överensstämmelse med den av mig förordade anordningen för disponerandet
av den estländska spriten skulle det bland annat ankomma på Kungl.
Majit att enligt bestämmelserna i det mellan staten och spritcentralen gällande
avtalet lämna spritcentralen tillstånd att i större utsträckning än vad som
eljest följer av avtalets bestämmelser använda potatissprit för försäljning
jämlikt förordningen angående handel med skattefri sprit. Jag anser mig
emellertid böra förutskicka, att den kvantitet, detta tillstånd skulle avse, kan
komma att röna inflytande av förhållanden å marknaden, vilka nu icke kunna
överblickas.

I anledning härav och under åberopande av vad jag den 23 april 1937
anfört vid anmälan inför Kungl. Majit av berörda förslag till protokoll med

Ilihanq till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 321.

3

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

därvid fogad överenskommelse hemställer jag, att Kungl. Majit måtte genom
proposition föreslå riksdagen att

dels medgiva att aktiebolaget Vin- och spritcentralen må avsluta
den vid förenämnda protokoll fogade överenskommelsen; dels

bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de åtgärder för
ordnande av avsättningsförhållandena på den svenska spritmarknaden,
som den föreslagna importen av estnisk sprit
kan föranleda, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig
i det föregående angivna riktlinjer;

dels bemyndiga Kungl. Majit att träffa överenskommelse
med aktiebolaget Vin- och spritcentralen rörande de
jämkningar i mellan staten och spritcentralen gällande avtal,
som kunna erfordras av under nästföregående punkt
berörda åtgärder;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att förordna örn tullnedsättning
för viss renad sprit i överensstämmelse med vad
jag i det föregående föreslagit.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Ragnar Sundén.

878008. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.