Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

1

Nr 293.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till viss
ändring i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms
slott den 9 april 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 9 april 1937.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Levinson, Engberg, Sköld,
Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för finansoch
jordbruksdepartementen vissa frågor om ändring i gällande tulltaxa
med mera samt anför därvid följande:

Vindruvor. Vindruvor upptagas i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan under nr 64 (statistiskt nr 127) med en
tull av 35 kronor för 100 kilogram.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 293.

1

2

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

I anledning av en med Spanien den 23 augusti 1935 ingången, till och med
den 31 december 1936 gällande handelsöverenskommelse upphävdes genom
kungörelse den 21 augusti 1935 (nr 491) sagda tull för tiden 1 september
1935—31 december 1936.

Sedermera har tullfriheten för vindruvor, efter framställning av traktatberedningen
den 10 november 1936, genom kungörelse den 11 december
1936 (nr 605) förlängts för tiden från och med den 1 januari till och med
den 30 juni 1937.

I anledning av två vid 1936 års riksdag väckta motioner (I: 104 och
II: 254) om ökat skydd för frukt- och trädgårdsodlingen har frågan örn
tullen å vindruvor varit föremål även för riksdagens bedömande. I sitt betänkande
nr 38 vid nämnda riksdag har bevillningsutskottet, efter att hava
erinrat örn att intill utgången av år 1936 någon tull för vindruvor icke kunde
införas på grund av gällande handelstraktat med Spanien, anfört bland annat
följande:

Den gällande tullfriheten för detta varuslag upphörde automatiskt den 1
januari 1937, varvid den tidigare gällande tullen av 35 kronor för 100 kg
under hela året återinfördes, därest icke en förlängning av tullfriheten ägde
rum. Utskottet, som uppmärksammat det stora prisfall å vindruvor, som
ägt rum, sedan den förutvarande tullen upphävdes, och den verkan, som
detta prisfall medfört på avsättningen av inhemska frukter och bär, ansåge
ett återinförande av tullen för vindruvor vara av betydelse som skydd för
den svenska frukt- och bärodlingen. Utskottet ville understryka angelägenheten
av att Kungl. Maj:t, i händelse fråga uppstode om förlängning av
gällande tullfrihet å vindruvor, ville beakta vad utskottet anfört beträffande
skyddet för den inhemska frukt- och trädgårdsodlingen. Då emellertid
odlingens intressen härutinnan icke torde göra sig gällande under tiden
januari—maj, syntes ett återinförande av tullen å vindruvor kunna, därest
av hänsyn till andra intressen detta skulle anses lämpligt, anstå till den 1
juni 1937.

I skrivelse den 17 juni 1936, nr 345, har riksdagen hemställt, att Kungl.
Majit måtte beträffande frågan örn tull å vindruvor beakta vad utskottet anfört
rörande avsättningen av inhemska frukter och bär.

I sin berörda framställning den 10 november 1936 hemställde traktatberedningen
örn föranstaltande av åtgärder för upprätthållande tillsvidare av tullfriheten
för vindruvor fortsättningsvis efter den 31 december 1936 under tiden
l januari—30 juni. Traktatberedningen har därvid utgått från att det för
närvarande icke kunde bliva fråga om förnyande av handelsöverenskommelsen
med Spanien. I stället har traktatberedningen undersökt, huruvida de i
samband med det svensk-spanska avtalet genomförda tulländringarna, avseende
bland annat vindruvor, borde bibehållas efter avtalets upphörande.

I detta hänseende har traktatberedningen anfört huvudsakligen följande:

Av importen av vindruvor inkomme en betydande del under första halvåret
från länder på södra halvklotet. I förhållande till dessa länder förelåge
omständigheter, som gjorde det angeläget att i möjligaste mån undvika åtgärder,
som kunde skada den svenska exportens intressen. Beträffande vissa
av dessa länder hade Sverige en starkt aktiv handelsbalans, vilket fran dessa
länders sida givit anledning till starka krav på ökad export till Sverige. För

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293.

3

vårt land vore det därför av vikt att i .största möjliga utsträckning underlätta
den svenska importen från dessa länder för att därigenom söka undvika en
nedgång i den svenska exporten dit. Beträffande åter ett av de länder, som
här vore i fråga, skulle måhända svårigheter i betalningsliänseende för svenska
exportprodukter väntas inträda örn importen från berörda land skulle lida
ytterligare inskränkning.

I anledning av bevillningsutskottets förberörda uttalande i dess betänkande
nr 38 rörande tiden för återinförandet av vindruvstullen hade fraktatberedningen
inhämtat, att den svenska fruktodlingens representanter ansett
en utsträckning av tullfriheten till den 1 juli icke behöva befaras träda den
svenska odlingens intressen för när. Jämväl ur handelspolitisk synpunkt
vore det förmånligt örn tullens återinförande kunde uppskjutas till den 1
juli, enär icke obetydliga kvantiteter inkomme under juni månad från de
angivna länderna på södra halvklotet.

Beträffande möjligheterna för lagring av vindruvor, vilken fråga syntes
vara av väsentlig betydelse i förevarande hänseende, hade för traktatberedningen
uppgivits, att i stort sett endast specialbehandlade högkvalitativa och
särskilt väl förpackade spanska druvor kunde utan skada tåla lagring under
nämnvärd tid, medan de under försommaren huvudsakligen från transoceana
länder inkommande druvorna, bland annat till följd av den långvariga
transporten, i regel icke kunde utan risk för försämring lagras efter ankomsten
hit till landet.

Över traktatberedningens framställning hava lantbruksstyrelsen och generaltullstyrelsen,
efter remiss, avgivit yttranden den 26 november respektive
den 10 december 1936, varvid lantbruksstyrelsen på grund av vad i ärendet
anförts tillstyrkt bifall till framställningen om tullfrihet för vindruvor tillsvidare
under tiden 1 januari—-30 juni och generaltullstyrelsen ur de synpunkter
styrelsen hade att företräda icke funnit anledning till erinran mot tullfrihet
för vindruvor under tiden 1 januari—30 juni 1937.

De av traktatberedningen anförda skälen för genomförande av temporär Depammenutullfrihet
för vindruvor synas mig värda beaktande. Med hänsyn till de för- chefen.
delar, som svensk export torde kunna vinna genom att införseln från vissa
transoceana länder underlättas, och då några allvarligare betänkligheter ur
den svenska fruktodlingens synpunkt ej torde möta, ansluter jag mig till
traktatberedningens förslag jämväl med avseende å tiden för tullfrihetens åtnjutande
eller 1 januari—30 juni. Förslaget har, såsom tidigare berörts, för
innevarande år redan vunnit tillämpning genom utfärdandet av kungörelsen
den 11 december 1936. Den ståndpunkt, som sålunda kommit till uttryck,
bör nu fastställas att gälla även i fortsättningen. Jag förordar därför, att
ifrågavarande tulltaxerubrik uppdelas i två, nämligen nr 64: 1, avseende vindruvor
under tiden 1 juli—31 december med tull av 35 kronor för 100 kilogram
och nr 64: 2, avseende vindruvor under annan tid, tullfria.

Aminoniunisulfat. I överensstämmelse med beslut av 1934 års riksdag utfärdade
Kungl. Majit den 22 juni 1934 förordning (nr 371) med ytterligare
tillägg till gällande tulltaxa, innebärande införande för tiden 1 juli 1934—30
juni 1937 av, bland annat, tull å ammoniumsulfat (statistiskt nr 505) av 3 kronor
för 100 kilogram.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

I en till handelsdepartementet den 13 november 1936 inkommen skrift har
Stockholms Superfosfat Fabriks Aktiebolag anhållit örn vidtagande av åtgärder
för att den tillfälliga tullsatsen å ammoniumsulfat måtte såsom en fast
tull införas i tulltaxan och därvid höjas till ett belopp av 5 kronor för 100
kilogram. Sedan bolaget till en början uppehållit sig vid de omständigheter,
vilka föranlett tullens införande, har bolaget till stöd för framställningen anfört
huvudsakligen följande:

De kvävehaltiga gödningsmedel, vilka konsumerades inom Sverige, vöre i
huvudsak chilesalpeter, kalksalpeter, kalkkväve och ammoniumsulfat. De
båda förstnämnda importerades i sin helhet. Kalkkvävet tillverkades inom
landet. Ammoniumsulfat vore föremål dels för tillverkning inom landet och
dels för import. Förutom den produktion av ammoniumsulfat, som enligt
den syntetiska metoden bedreves vid bolagets fabriker i Ljungaverk, producerades
årligen viss mängd av varan av de svenska gasverken.

Det svenska jordbruket hade vetat att tämligen snabbt tillgodogöra sig det
effektiva och billiga gödningsmedel ammoniumsulfaten utgjorde. Från och
med 1932 hade en stegrad konsumtion gjort sig starkt märkbar. Priset å
ammoniumsulfat i jämförelse med priset å övriga kvävegödselmedel hade
just från och med i932 blivit särskilt favorabelt för jordbrukarna. Produktionen
av ammoniumsulfat vid Ljungaverk hade det oaktat under åren 1932
—1934 varit i oavbrutet sjunkande. År 1933, då importen av utländsk ammoniumsulfat
uppgick till 19,151 ton, producerade bolaget 8,681 ton och
1934 vore motsvarande siffror 24,244 ton och 7,881 ton.

Efter tullens införande hade utvecklingen blivit en annan. För 1935 hade
den totala importen av ammoniumsulfat nedgått till 1,749 ton under det att
produktionen vid Ljungaverk detta år uppgått till 11,023 ton. Produktionskapaciteten
vid fabrikerna i Ljungaverk uppginge till omkring 1,000 ton per
månad; sysselsättningsgraden 1935 kunde därför betraktas som god. Importsiffrorna
för 1936 utvisade en ökning av införseln av ammoniumsulfat
i förhållande till 1935, men ökningen vore dock av helt annan storleksordning
än den import, som förekommit åren närmast före tullens ikraftträdande.

Under den tid tullen existerat hade alltså produktionen av ammoniumsulfat
inom landet kunnat hållas i gång i full omfattning och importen sjunkit
till en obetydlighet.

Emellertid hade även efter tullens ikraftträdande försök till dumping på
den svenska marknaden förekommit från utländska producenters sida. Från
Ryssland, Tyskland, England, Belgien med flera europeiska länder, där
många fabriker stöde utanför den existerande internationella kvävekonventionen,
offererades och försåldes ammoniumsulfat alltjämt till mycket låga
priser. Sålunda hade i januari 1936 i Sverige från tyskt håll utbjudits ammoniumsulfat
till 9 kronor 70 öre pr 100 kilogram, under det att vid samma
tid det tyska inlandspriset varit 22 kronor 67 öre. Under hösten 1935 och
våren 1936 hade rysk ammoniumsulfat sålts för ett pris eif svensk hamn
av mellan 9 och 10 kronor per 100 kilogram och för förbrukning under vårsäsongen
1937 hade sålts flera tusen ton till ett pris, som torde ligga vid
cirka tio kronor eif svenska hamnar. Allt detta tydde på, att tullsatsen icke
hade den effektivitet, som vore önskvärd ur den svenska gödningsämnesindustrins
synpunkt samt att, därest tullsatsen upphävdes, den svenska marknaden
skulle omedelbart översvämmas med utländsk vara i minst lika stor
utsträckning som före tullens tillkomst. En höjning av tullsatsen till 5

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

kronor för 100 kilogram skulle med all sannolikhet åstadkomma ett tillräckligt
skydd.

Bolaget har därefter lämnat vissa uppgifter om förhållandet mellan priset
å kväve i chilesalpeter och kväve i ammoniumsulfat och därvid konstaterat,
att priset å ammoniumsulfat, frånsett de abnorma åren 1932 och 1933, aldrig
varit lägre än åren 1934—1936, samt att den fördyring, som åsamkats
det svenska jordbruket genom att utländsk vara på grund av tullen blivit
3 kronor dyrare för 100 kilogram, icke torde vara av den storleksordning,
att jordbruket därigenom oskäligt betungats, speciellt om hänsyn toges till
att jordbrukets ekonomiska läge under de sista åren oavbrutet förbättrats.

över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen den
9 februari 1937 efter remiss gemensamt avgivit yttrande. Kommerskollegium
har därvid överlämnat från Sveriges kemiska industrikontor och rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap införskaffade yttranden,
ävensom en från Svenska konstgödningsaktiebolaget inkommen skrift. Därjämte
har lantbruksstyrelsen den 20 februari 1937 yttrat sig i ärendet.

Sveriges kemiska industrikontor har anfört huvudsakligen följande:

Den nu utgående tillfälliga tullen hade visserligen medfört någon förhöjning
av förutvarande abnormt låga priser på ammoniumsulfat, men även de
nuvarande priserna vore låga och väsentligt lägre än vad konsumenterna i
övriga länder i allmänhet finge betala. Ett upprätthållande i framtiden av
detta för konsumenterna gynnsamma prisläge vore beroende på förefintligheten
av en inhemsk kväveindustri. Låga dumpingpriser från utlandet lände
icke konsumenterna till någon nytta på längre sikt, ty örn landets tillverkning
till följd av dylik konkurrens tvingades att upphöra -— och detta
måste tvivelsutan bliva fallet, örn marknadsskyddet skulle slopas — måste
konsumenterna räkna med möjligheten av att en internationell kvävekartell
på den svenska marknaden uttoge väsentligt högre priser än de, som nu vore
gällande. Att Sverige före år 1935 blivit så svårt lidande av dumping på
kvävemarknaden hade sin orsak däri, att vårt land varit en av de få oskyddade
marknaderna, medan de flesta kväveproducerande länder hade sina
hemmamarknader skyddade genom tullar eller importrestriktioner. Det kunde
icke råda något tvivel om, att vid borttagande av den nuvarande tullen
samma hårda priskamp skulle uppstå som tidigare, och att sålunda vår
synnerligen viktiga kväveindustri åter skulle ställas inför utsikten att nedläggas.
Det nuvarande utrikespolitiska läget torde bidraga till att göra bibehållandet
och stärkandet av vår självförsörjning med gödselämnen, sprängämnen
o. dyl. till en fråga av stort och allmänt intresse. Kontoret Ville i
detta sammanhang framhålla lämpligheten av att tullen gjordes till en fast
sådan; för en industrigren, inom vilken så starka internationella intressen
vore rådande, kunde tullsatsens karaktär av tillfällig i viss mån förtaga de
avsedda verkningarna. Ehuru vissa skäl talade för helt bifall till sökandebolagets
framställning, ansåge sig industrikontoret dock, med hänsyn till
den inställning, statsmakterna tidigare tagit till frågan, för närvarande böra
tillstyrka införandet av en fast tull å ammoniumsulfat av endast 3 kronor
för i00 kilogram.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har anfört bland
annat:

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Det sedan den 1 juli 1934 bestående provisoriska tullskyddet å ammoniumsulfat
hade varit av avgörande betydelse för den svenska kväveindustrins
fortbestånd, och dennas upprätthållande måste ur skilda synpunkter
anses vara för rikets försvarsberedskap av mycket stor vikt. Ett villkor för
denna industris fortsatta bedrivande och utveckling vore därför, att tillverkningen
av ammoniumsulfat erhölle ett betryggande skydd mot osund konkurrens
från andra länders sida. Kommissionen tillstyrkte därför livligt, ur
de synpunkter den hade att företräda, att ett sådant skydd måtte beredas
den ifrågavarande industrin.

Svenska konstgödningsaktiebolaget har i sin till kommerskollegium ingivna
skrift framhållit, att tullskydd å ammoniumsulfat numera knappast
vore berättigat och att, för den händelse den inhemska tillverkningen vore
i behov av stöd, sådant borde lämnas på annat sätt än genom tullbeläggning
av produkten.

I sitt yttrande i ärendet hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen
till en början lämnat en redogörelse för frågans tidigare behandling samt
därefter övergått till den fortsatta utvecklingen å ammoniumsulfatmarknaden,
i vilket hänseende ämbetsverken anfört i huvudsak:

Utvecklingen av landets tillverkning av syntetiskt ammoniumsulfat åren
närmast före och efter införande av 1934 års tillfälliga tull framginge
av följande sammanställning av landets årliga beräknade konsumtion, import
och tillverkning av syntetiskt ammoniumsulfat under åren 1931—1936
ävensom ungefärliga konsumtionspriset, beräknat banfritt tariffhamn, under
samma tid:

Konsumtion

ton

Import

ton

Synt. tilly,
ton

Pris för 100 kg
kr.

1931....................

15,305

3,060

12,331

16

50

1932....................

35,650

21,658

10,907

10

—

1933....................

32,770

19,152

8,681

11

50

1934....................

25,900

24,244

7,881

13

—

1935....................

20,100

1,749

11,023

16

—

1936....................

21,786

4,504

11,833

16

—

Sveriges normala produktionskapacitet av syntetiskt ammoniumsulfat torde
kunna beräknas till cirka 12,000 ton per år. Ammoniumsulfat erhölles
dessutom vid en del av de inhemska gasverken till en mängd av cirka 4,500
ton per år. Någon nämnvärd export till utlandet förekomme ej. Den inhemska
konsumtionen av ammoniumsulfat beräknades för närvarande uppgå
till cirka 22,000 ton per år. Landet kunde sålunda beträffande ammoniumsulfat
för närvarande anses vara självförsörjande till cirka 75 procent.

Det betydande prisfall på ammoniumsulfat med omkring 40 procent, som
inträffade under år 1932, medförde för Sveriges del, att importen av ammoniumsulfat
detta år ökades från 3,060 ton till 21,658 ton, samt att den inhemska
syntetiska kväveindustrin, trots stegrad konsumtion inom landet,
måste vidtaga betydande inskränkningar i sin produktion. Sålunda utgjorde
tillverkningen i fråga år 1934 endast något över 60 procent av 1931 års
tillverkning. Till följd att år 1934 ammoniumsulfat belädes med tull kunde
den svenska prisbildningen för ammoniumsulfat åter stabiliseras och importen
avsevärt begränsas, så att den inhemska tillverkningen av syntetisk

Kungl. Maj.ts proposition nr 293.

7

vara kunde okas. År 1935 sjönk sålunda importen under 1931 års nivå och
tillverkningen kunde ökas till ungefär samma omfattning som före 1932
års prisfall. Tullen å ammoniumsulfat torde sålunda få anses hava haft
avsedd verkan, i den mån skydd av den inhemska tillverkningen varit syftet
med dess införande.

Landets konsumtion för jordbruksändamål av kvävegödselmedel utgjorde
år 1936 enligt uppgift cirka 170,000 ton, motsvarande en kvävemängd av
cirka 29,000 ton. Av denna kvävemängd belöpte sig cirka 16 procent på ammoniumsulfat.
Enligt inhämtade uppgifter syntes priset å kväve i ammoniumsulfat
för jordbruksändamål böra med hänsyn till gödselvärdet normalt ligga
mellan 70 och 90 procent av priset på salpeterkväve. Enligt av Centralanstaltens
för försöksväsendet på jordbruksområdet jordbruksavdelning
lämnad uppgift, beräknad på basis av arealuppgifter för olika gröda, syntes
genomsnittsvärdet av ammoniumsulfat uppgå till 89 procent. Ifrågavarande
prisrelation hade under åren 1927—1936 varit följande:

1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933 1934 1935 1936

Procent.... 78 77 80 67 64 41 45 56 67__69^

clairi c:a 47 c:a 68

Till jämförelse kunde anföras, att motsvarande prisrelation i Danmark för
första halvåret 1937 enligt fastställda pris utgjorde 74 procent.

Beträffande frågan om de priser å ammoniumsulfat, som det svenska jordbruket
fått betala efter införandet av 1934 års tull hava ämbetsverken erinrat
om att Stockholms Superfosfat Fabriks Aktiebolag i skrivelse den 7 april
1934 till chefen för handelsdepartementet utfäst sig att, därest en tull av
minst 3 kronor för 100 kilogram åsattes ammoniumsulfat under en tid av tre
år, garantera de svenska försäljningsorganisationerna för gödselmedel, nämligen
Svenska lantmännens riksförbund och Svenska superfosfatförsäljnings
aktiebolaget, ett pris av högst 13 kronor för 100 kilogram banfritt
Ljungaverk i hela vagnslaster, inklusive emballage, per netto kassa, vid leverans
av ammoniumsulfat för jordbruksändamål, under förutsättning att
några större förändringar icke inträdde i den allmänna prisnivån. Av ett
vid ämbetsverkens yttrande fogat, av auktoriserad revisor utfärdat intyg
hava ämbetsverken inhämtat, att sökandebolagets genomsnittliga försäljningspris,
banfritt Ljungaverk, utgjort 12.63 kronor för 100 kilogram för tiden
Vt 1934—3% 1935 samt 12.33 kronor för 100 kilogram för tiden Vt 1935
-—30/e 1936. Ämbetsverken hava vidare uppgivit, att, såvitt vid tiden för
yttrandets avgivande kunde bedömas, motsvarande pris för tiden Vt 1936
30/g 1937 torde komma att bliva ungefärligen detsamma som för föregående
säsong.

Vid sitt yttrande hava ämbetsverken därjämte överlämnat en den 26
januari 1937 dagtecknad förbindelse, däri sökandebolaget förklarat sig vara
fortfarande berett att uppfylla det villkor rörande försäljningspriset å ammoniumsulfat,
som innehölles i nyssnämnda skrivelse den 7 april 1934 samt
förbundit sig att — under förutsättning av en fast tull å ammoniumsulfat
av minst 3 kronor per 100 kilogram från och med den 1 juli 1937 — före -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Departements

chefen.

taga vissa utvidgningar av anläggningen för framställning av syntetisk ammoniak
vid Ljungaverk.

Med hänsyn till att införande av 1934 års tillfälliga tull å ammoniumsulfat
— utan att därigenom, såvitt kunnat bedömas, det svenska jordbruket
onormalt belastats — berett den inhemska kväveindustrin ett värdefullt stöd,
ävensom till den stora betydelse ifrågavarande industri ur skilda synpunkter
finge anses äga, icke minst för jordbruksnäringen, hava ämbetsverken ansett
sig böra tillstyrka bifall till sökandebolagets framställning i vad avser
bibehållande av tullskydd utan tidsbegränsning. Beträffande den begärda
höjningen av den nuvarande tullsatsen hava ämbetsverken dock icke funnit
tillräckliga skäl föreligga för bifall.

Lantbruksstyrelsen har ansett sig kunna vitsorda, att den nuvarande tullen
å ammoniumsulfat för jordbruket icke medfört en i förhållande till
andra kvävehaltiga gödselmedel oskälig prissättning. Under förutsättning
av förbindelse från tillverkarens sida angående fortsatt upprätthållande av
skäligt pris på varan har lantbruksstyrelsen funnit sig kunna tillstyrka införandet
av en fast tull å 3 kronor för 100 kilogram.

I en den 18 mars 1937 dagtecknad, till chefen för handelsdepartementet
ingiven tilläggsförbindelse har Stockholms Superfosfat Fabriks Aktiebolag
utvidgat sin utfästelse rörande prissättningen å ammoniumsulfat sålunda,
att bolaget förklarat sig berett att till grossister och centralföreningar leverera
denna vara till tidigare angivet pris.

Såsom av det anförda framgår har den år 1934 genomförda tullen å ifrågavarande
varuslag haft de avsedda verkningarna, i det att den svenska
kväveindustrin, vars bestydelse för landet ur skilda synpunkter är synnerligen
stor, blivit i stånd att beträffande ammoniumsulfat fullt utnyttja sin
produktionskapacitet samt importen avsevärt nedgått. För bibehållande av
detta läge torde något tullskydd fortfarande erfordras.

Priset å ammoniumsulfat har oaktat tullskyddet under de senaste tre åren
hållit sig å en nivå, som icke torde få anses innebära någon oskälig belastning
för konsumenterna. Då sökandebolaget i sin nyssnämnda förbindelse den 26
januari 1937 förklarat sig vilja för Svenska lantmännens riksförbund och
Svenska superfosfatförsäljnings aktiebolaget även i fortsättningen under enahanda
förutsättning som förut garantera ett pris vid fabriken av högst 13 kronor
för 100 kilogram samt sedermera utsträckt denna sin prisutfästelse att
omfatta grossister och centralföreningar överhuvud, lärer ur konsumenternas
synpunkt någon olägenhet icke vara att befara av en förlängning av giltighetstiden
för ifrågavarande tullsats.

Vid övervägande av frågan, huruvida tullskyddet bör göras definitivt eller
allenast utsträckas att gälla för viss bestämd tid, anser jag mig, med
hänsyn jämväl till den av bolaget gjorda utfästelsen att väsentligen utvidga
anläggningen för framställning av ammoniak, vilket ur försvarsberedskapssynpunkt
torde vara synnerligen värdefullt, böra biträda den av ämbetsverken
i denna fråga intagna ståndpunkten. Jag förordar alltså, att tullsatsen

Kungl. Maj.ts proposition nr 293-

9

från och med den 1 juli 1937 fastställes att utgå utan angiven tidsbegränsning.
I händelse av ändrade förhållanden får frågan givetvis tagas under förnyat
övervägande. I likhet med ämbetsverken finner jag icke tillräckliga skäl föreligga
för höjning av den nuvarande tullsatsen.

Damhattar. Enligt tulltaxerubrikerna nr 630—632 utgår tull för hattar, ej
av pälsverk, även halvfärdiga, i enlighet med följande uppställning:

av annat ämne (än oljad vävnad eller vara, innehållande silke eller
gulddragartråd):

630 ogamerade; ävensom mössor, sydda av flätor, hänförliga

till nr 358, samt s. k. filtstumpar..................1 st. —: 50

andra slag:

631 försedda med garnering eller montering av varor, inne hållande

silke ..................................1 st. 1: —

632 andra............................................1 st. —: 75

Den i överensstämmelse med beslut av 1934 års riksdag utfärdade förordningen
den 22 juni 1934 (nr 371) med ytterligare tillägg till gällande tulltaxa
innefattar tilläggstullar för tiden 1 juli 1934—30 juni 1937 för, bland
annat, garnerade och ogarnerade damhattar på sätt framgår av det följande -

Tulltaxe-

nr

Statistiskt nr

Varuslag

Tilläggstull

kronor

Hattar, ej av pälsverk eller strumpstols-

arbete, andra än herrhattar, även

halvfärdiga:

andra slag:

av annat ämne:

ur 630

ur 1194—1196

ogarnerade, med undantag av

s. k. stråstumpar och ca-

peliner..................1 st.

—: 50

andra slag:

ur 631

1198: 2

försedda med garnering el-

ur 1199—1200

ler montering av varor,

innehållande silke......1 st.

—: 75

ur 632

ur 1201—1203

andra ..................1 st.

—: 75

I en den 3 december 1936 till handelsdepartementet inkommen skrift har
Sveriges damhattsfabrikanters förening anhållit om vidtagande av åtgärder
i syfte att giltighetstiden för de vid 1934 års riksdag genomförda tilläggstullarna
måtte förlängas från och med den 1 juli 1937 till och med den 30 juni
1940.

10

Kungl. Majlis proposition nr 293-

Till stöd härför har föreningen under åberopande av en vid ansökningen
fogad marknadsundersökning för åren 1934—1936 anfört:

Det beviljade tullskyddet hade otvivelaktigt haft en gynnsam verkan på
den svenska damhattsindustrin, men tullskyddet hade likväl ännu icke hunnit
åstadkomma den förbättring i den svenska industrins läge, vilken från
början åsyftats. Importen av ifrågavarande varuslag hade icke visat någon
tendens till minskning. De inhemska fabrikernas produktion hade icke ökats
i den omfattning, man med anledning av det höjda tullskyddet och de allmänt
förbättrade konjunkturerna haft anledning vänta. Ej heller hade de
svenska företagens räntabilitet förbättrats i önskvärd grad.

I den åberopade undersökningen har framhållits bland annat följande:

För år 1935 kunde en uppgång i importen av ogarnerade hattar konstateras
i jämförelse med nästföregående år. Ej heller utvisade importsiffrorna
för de tre första kvartalen 1936 någon minskning. Den totala importen av
olika slag av hattar för 1936 torde komma att visa ungefär samma siffror
som för 1935.

Den inhemska tillverkningen hade ökats 1934 och 1935 och kunde för
1935 uppskattas till omkring 1.2 miljon stycken. Importen av hattar av
här ifrågavarande slag hade uppgått till över 500,000 stycken, motsvarande
sålunda omkring en tredjedel av landets hela förbrukning av damhattar.

Beträffande räntabilitetsförhållandena inom damhattsindustrin hade vinsten
för tio i aktiebolagsform arbetande företag före den ekonomiska krisen
varit jämförelsevis god. Från och med 1931 hade en försämring inträtt som
kulminerat under år 1932 i en sammanlagd förlustsiffra på omkring 13.4 %>
av aktiekapitalen. Först 1935 hade förlusterna förbytts i förtjänster, ehuru
obetydliga. Ingen utdelning hade under tioårsperioden 1926—1935 förekommit
hos sju av bolagen och hos de tre övriga hade utdelningen huvudsakligen
förekommit före 1930. Åren 1933 och 1934 förekom ingen utdelning.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, den 10
februari 1937 gemensamt yttrat sig över ansökningen samt därvid med hänsyn
till de av föreningen förebragta skäl funnit ifrågavarande tilläggstullar
alltjämt vara motiverade som skydd för den inhemska tillverkningen av
damhattar. Ämbetsverken hava därför tillstyrkt, att åtgärder vidtoges därhän,
att berörda tilläggstullar fortfarande måtte bliva gällande i tre år från
och med den 1 juli 1937 till och med den 30 juni 1940.

Departements chefen.

Under hänvisning till vad ämbetsverken anfört förordar jag, att ifrågavarande
tilläggstullar fortfarande må bliva gällande till och med den 30 juni

1940.

Fajans- och porslinsvaror. Nu gällande tullar å de för den inhemska porslinsindustrin
mest betydande tillverkningarna av fajans- och porslinsvaror
utgå enligt följande grunder:

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

11

Tull taxe nr -

Statis tiskt nr -

Varuslag

Tull för
100 kg

kronor

Tilläggstull
för
100 kg

kronor

693

694

11282

(1283

(1284

(1285

695

696

11286

(1287

11288

(1289

Fajans- och porslinsvaror, ej särskilt nämnda:

andra slag:

av äkta porslin:
vita eller enfärgade:

för hushållsbruk.............. N

andra ...................... N

två- eller flerfärgade eller förgyllda,
försilvrade eller på annat likartat
sätt dekorerade:

för hushållsbruk............ N

andra .................... N

av fajans (oäkta porslin), härunder in begripna

krukmakargods och andra
lervaror, ej särskilt nämnda; ävensom
kakel och kakelugnsornament:
vita eller enfärgade:

för hushållsbruk............ N

andra .................... N

två- eller flerfärgade eller förgyllda,

försilvrade eller på annat likar tat

sätt dekorerade: *

för hushållsbruk.......... N

andra .................. N

30:

30:

60:

60:

10:

10:

16:

16:

15: —

15: —

10: —

9: —

Tilläggstullarna, vilka, såsom framgår av de anförda uppgifterna, endast
avse artiklar för hushållsbruk, utgå i fråga om varor av äkta porslin (statistiska
nr 1282 och 1284) enligt förordningen den 22 juni 1934 (nr 371) med
ytterligare tillägg till gällande tulltaxa från och med den 1 juli 1934 till och
med den 30 juni 1937 och beträffande fajansvaror (statistiska nr 1286 och
1288) enligt kungörelsen den 31 maj 1935 (nr 226) angående tillägg till nämnda
förordning den 22 juni 1934 från och med den 3 juni 1935 till och med
den 30 juni 1937.

Den 20 november 1936 har Kungl. Maj:t förordnat generaltulldirektören
N. R. Wohlin att såsom sakkunnig inom handelsdepartementet verkställa utredning
rörande den svenska porslinsindustrins avsättningsförhållanden samt
avgiva de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning, varjämte Kungl.
Maj:t samma dag uppdragit åt Wohlin att i egenskap av undersökningsmyndighet
enligt lagen den 18 juni 1925 örn undersökning angående monopolistiska
företag och sammanslutningar verkställa undersökningar rörande vissa
företags inom porslinsindustrin inverkan på pris- och omsättningsförhållandena
för porslinsindustrins alster i riket.

Med skrivelse den 18 februari 1937 till chefen för handelsdepartementet
har den sakkunnige överlämnat av honom verkställd utredning i ämnet.

12

Kungl. Majlis proposition nr 293-

I utredningen har till en början lämnats en redogörelse för de undersökta
porslinsfabrikernas ekonomiska ställning och resultat för åren 1933—1935
eller de senaste tre år, för vilka vederbörliga bokslut blivit upprättade.

Den sakkunnige har därefter övergått till att giva en bild av importen av
hushållsporslin, i vilket hänseende följande sammanställningar hava åberopats
(siffrorna för 1936, vilka äro preliminära och i utredningen avse allenast
tiden januari—november, hava inom handelsdepartementet fullständigats genom
att uppgifter även för december månad medtagits):

Å r

Statistiska nummer:

1282

1283

1284

1285

1282—1285

ton

ton

ton

ton

ton

1932................

293

66

834

12

1,205

1933................

299

38

895

13

1,245

1934................

383

31

866

7

1,287

1935................

538

21

926

6

1,491

1936................

608

54

767

6

1,435

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1932................

354

103

1,787

44

2,288

1933................

384

90

1,636

40

2,150

1934................

419

68

1,589

31

2,107

1935................

615

49

1,861

35

2,560

1936................

673

73

1,564

31

2,341

Statistiska nummer:

Å r

1286

1287

1288

1289

1286—1289

ton

ton

ton

ton

ton

1932................

144

1,092

699

19

1,954

1933................

118

908

1,017

23

2,066

1934................

119

1,450

1,076

26

2,671

1935................

105

2,128

1,439

43

3,715

1936................

90

2,492

1,701

37

4,320

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1,000 kr.

1932................

114

1,147

624

38

1,923

1933................

94

920

921

45

1,980

1934................

97

1,449

1,051

59

2,656

1935................

103

2,104

1,492

60

3,759

1936................

88

2,320

1,613

59

4,080

Beträffande importen av för hushållsbruk avsedda varor av äkta porslin
och fajans har den sakkunnige framhållit:

Kungl. Majlis proposition nr 293.

13

Det vore anmärkningsvärt att importen av varor fallande under statistiskt
nr 1282 visat en kontinuerlig stegring, som under 1936 visserligen mattats,
men likväl fortginge. Anmärkningsvärt vore vidare, att denna import ägde
rum huvudsakligen av de svenska porslinsfabrikerna. Anledningen därtill
vore emellertid, att fabrikerna på grund av det högre tullskyddet på dekorerat
porslin i jämförelse med odekorerat funnit sig kunna med förtjänst inköpa
utländskt porslin för dekorering härstädes, ökningen av importen av under
statistiskt nr 1284 fallande porslin under år 1935, som emellertid följts av
en markerad nedgång 1936, vore knappast anmärkningsvärd. Det allmänna
ekonomiska uppsvinget inom landet torde nämligen hava medfört en avsevärt
ökad efterfrågan på här avsedda varuslag. Nedgången under 1936 vore värd
större beaktande, i det den syntes visa, att den inhemska tillverkningen av
äkta porslin med stöd av bland annat de tilläggstullar å hushållsgods, som
införts 1934, vore i stånd att göra sig gällande i konkurrensen på ett jämförelsevis
tillfredsställande sätt.

Uppgifterna i handelsstatistiken över införseln av fajansvaror gåve emellertid
en mindre gynnsam bild av läget. Importen av de under statistiskt nr
1286 fallande fajansvarorna visade ganska måttliga fluktuationer och påkallade
inga särskilda kommentarer. Däremot hade importen av varor, hänförliga
till statistiskt nr 1288, sedan 1933 visat en markerat stigande tendens.
Under år 1932 hade sålunda härav importerats 699 ton med ett värde av

624.000 kronor, medan importen under 1936 stigit till 1,701 ton respektive

1.613.000 kronor. Såsom av å-priserna i importstatistiken franninge hade
importökningen varit särskilt stor beträffande fajans av enklare kvalitet. Det
vore uppenbart, att den inhemska konsumtionen av ifrågavarande artiklar
icke stigit i motsvarande grad som den kontinuerligt ökade importen.

I de följande avsnitten i utredningen har den sakkunnige behandlat de rådande
försäljningsförhållandena m. m. inom porslinsindustrin samt redogjort
för resultaten av vissa överläggningar och förhandlingar mellan de
svenska porslinsfabrikerna och vissa dess avnämare, vilka alla syftat till ökad
försäljning av svenskt porslin. Därjämte bär den sakkunnige ingående uppehållit
sig vid vissa överenskommelser, vilka slutits i syfte att förminska olägenheterna
av konkurrens från utlandet.

Slutsatserna av den förebragta utredningen har den sakkunnige framlagt
i ett kapitel örn åtgärder för porslinsindustrins stödjande, varvid den sakkunnige
anfört huvudsakligen följande:

Den verkställda undersökningen av fabrikernas driftsresultat för åren 1933
—1935 hade givit en i stort sett mycket ogynnsam bild av porslinsindustrins
ekonomiska ställning, oaktat vissa av de mindre fabrikerna lämnat tillfredsställande
resultat. Det allmänna läget bestämdes i själva verket av de största
fabrikernas ekonomiska ställning och driftsresultat, vilka varit synnerligen
otillfredsställande. För de tre angivna bokföringsåren hade på grund av att
de större företagen genom sin storlek bleve utslagsgivande för medeltalen
driftsresultaten visat förluster. Undersökningen hade icke kunnat omfatta
jämväl 1936 på grund av att boksluten icke varit avslutade vid tiden för undersökningens
avslutande, men alla omständigheter pekade i riktning mot att
resultaten för detta år icke förbättrats vid jämförelse med åren dessförinnan.
Åtskilliga omständigheter tydde på alt ställningen ytterligare försämrats; sålunda
hade 1936 prisstegring inträtt å ett flertal av för porslinsindustrin
viktiga materialier och förbrukningsartiklar såsom kol, lera, kemikalier, emballage
m. m. Vidare hade såsom ytterligare belastning för industrin sedan

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 293-

årsskiftet 1936—1937 tillkommit ökade arbetslöner. På grund av den stegring
i tillverkningskostnaderna, som härigenom inträtt, hade fabrikerna i medio
februari 1937 sett sig nödsakade höja katalogpriserna å samtliga varor
med 10 procent.

Nu anförda förhållanden påkallade enligt den sakkunniges uppfattning
allvarlig uppmärksamhet på frågan om den svenska porslinsindustrins nuvarande
läge och framtidsutsikter. Industrins svårigheter finge i icke ringa
mån hänföras till den i åtskilliga avseenden mindre rationella försäljningsorganisation,
som hittills varit rådande inom branschen. Fabrikerna hade
uppenbarligen icke med önskvärd smidighet anpassat sig efter utvecklingstendenserna
inom handeln, i det fabrikerna icke intagit tillräckligt förstående
ståndpunkt till vissa företag, som vöre av stor betydelse för avsättningen av
det svenska porslinet och speciellt standardvaror av fajans i billigare prislägen,
ett område, där den utländska konkurrensen vore mest besvärande.
Emellertid hade vissa inför den sakkunnige förda överläggningar och förhandlingar
lett till resultat, vilka finge betraktas som begynnelsen till förbättrade
förhållanden inom distributionen, och förhoppningar kunde hysas
örn att industrins ställning på den inhemska marknaden härigenom med
tiden skulle kunna komma att stärkas. Värdet av vad genom dessa förhandlingar
åvägabragts på försäljningsorganisationens område torde emellertid
icke böra överskattas. Även örn på grund härav inköpen av svenskt porslin
komme att äga rum i större omfattning än hittills och inköpen från utlandet
i motsvarande mån minskas, komme en sådan utveckling allenast att ske
successivt och knappast under de närmaste åren få så stor effekt, att fabrikernas
nuvarande ekonomiska svårigheter härigenom komme att väsentligen
undanröjas. Därjämte kvarstode den omständigheten, att den utländska konkurrensen
fortfarande komme att vara synnerligen hård med avseende å vissa
fajansvaror av högre kvaliteter, beträffande vilka de förda förhandlingarna
icke lett till några överenskommelser i lörsäljningshänseende.

Den sakkunnige ansåge sig vid sådant förhållande icke kunna underlåta
att till övervägande upptaga jämväl frågan örn ett något förbättrat tullskydd
för den svenska porslinsindustrins alster. Med avseende å tullskyddet för
äkta porslin kunde tillräckliga skäl icke anföras för annan åtgärd än att de
redan nu bestående tilläggstullarna å de under statistiska nr 1282 och 1284
fallande hushållsartiklarna av sådant porslin erhölle förlängd giltighet från
och med den 1 juli 1937 under viss tid framåt. Vad åter anginge hushållsartiklar
av fajans, fallande under statistiska nr 1286 och 1288, syntes starka
skäl tala, icke allenast för att de nuvarande tilläggstullarna å respektive 10
och 9 kronor för 100 kilogram erhölle fortsatt giltighet från och med den 1
juli 1937, utan även för att tilläggstullarna vid dessa statistiska nr från och
med sistnämnda tidpunkt förhöjdes med lämpliga belopp. Oaktat en dylik
åtgärd ur handelspolitiska synpunkter vore ägnad att möta allvarliga betänkligheter,
ansåge sig den sakkunnige, med hänsyn till att den svenska porslinsindustrin
befunne sig i ett sådant läge, att dess framtida bestånd vore äventyrat,
och med hänsyn till den högst betydande roll arbetslönerna spelade inom
denna industri, icke kunna underlåta att tillstyrka en viss höjning av tilläggstullarna
å hushållsartiklar av fajans, samtidigt med att samtliga nu omhandlade
tilläggstullar föresloges erhålla förlängd giltighet.

Den sakkunnige föresloge i nu berörda avseende, att de nuvarande tilläggstullarna
bibehölles under ytterligare tre år efter den 30 juni 1937. Frågan,
i vilken grad en höjning av tilläggstullarna för hushållsartiklar av fajans
borde äga rum. kunde icke bedömas enbart med ledning av produktionskalkvler
och andra dylika uppgifter, avseende själva tillverkningen, enär värdesättningen
av ifrågavarande artiklar i stor utsträckning skedde enligt grun -

Kungl. Maj.ts proposition nr 293-

15

der, som icke vore av teknisk natur, ''foges emellertid i betraktande de olika
omständigheter, som kunde tillmätas betydelse i förevarande sammanhang,
kunde, med hänsyn jämväl till de handelspolitiska synpunkterna, en höjning
med 10 kronor för 100 kilogram av tilläggstullarna för fajansvaror för hushållsbok
(statistiska nr 1286 och 1288) för närvarande förordas. Tullen
och tilläggstullen skulle i sådant fall tillhopa komma att uppgå till 30 respektive
35 kronor för 100 kilogram för odekorerade respektive dekorerade artiklar.
Den nuvarande skillnaden i tullbeskattningen av nämnda varuslag, uppgående
till 5 kronor för 100 kilogram, skulle på detta sätt bibehållas oförändrad.
Den sammanlagda tullen för varor, fallande under statistiska nr
1286 och 1288, motsvarade enligt föreliggande uppgifter beträffande införseln
1935 20.4 respektive 24.0 procent av varuvärdet. Efter en höjning av tilläggstullarna
med 10 kronor för 100 kilogram skulle den sammanlagda tullen för
nämnda varuslag komma att representera 30.6 respektive 33.7 procent av
varuvärdet.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava efter remiss den 19 mars
1937 avgivit yttrande i ärendet samt därvid, under erinran om att ämbetsverken
närmast ansett sig böra taga ställning till vad i utredningen föreslagits
beträffande tullbeläggningen av ifrågavarande varor, i huvudsak anfört följande: Av

den förebragta utredningen syntes otvetydigt framgå, att den svenska
tillverkningen, särskilt vad beträffade billigare hushållsgods av fajans, icke
vore lönande, trots att avsevärda ansträngningar nedlagts på modernisering
och rationalisering av tillverkningen. En av de viktigaste anledningarna härtill
finge sökas i den omständigheten, att även vid relativt långt gående rationalisering
och mekanisering arbetslönerna dock alltjämt spelade stor roll
i fråga örn tillverkningskostnaderna. På grundval av under utredningen
sammanbragta uppgifter kunde beräknas, att för samtliga redovisade företag
enbart driftslönerna, således lönerna för reparationsarbeten, transportarbeten
utom fabrikerna m. m. frånräknade, för de redovisade tre åren uppginge till
i medeltal 47.6 procent av totala tillverkningsvärdet inklusive kapitalkostnaderna.
För ett land med relativt hög lönenivå, såsom förhållandet vore
med Sverige, mötte det därför i fråga om denna industri särskilda svårigheter
att konkurrera med länder med lägre lönenivå, även frånsett de särskilda
lättnader för exporten, som på vissa håll kunde ifrågakomma.

Nämnda förhållande medförde även, att porslinsindustrin finge anses hava
relativt stor betydelse med hänsyn till sysselsättningseffekten. Vid ett tillverkningsvärde
år 1935 av ej fullt 9 miljoner kronor sysselsattes direkt vid
driften en arbetarpersonal på omkring 2,000 personer.

Visserligen förhölle det sig så, att de billiga, som massgods tillverkade
fajansvaror, varom det i förevarande sammanhang närmast vore fråga, ej
vad värdet beträffade motsvarade huvuddelen av de svenska fabrikernas
tillverkning. Tänkbart skulle därför vara, att samtliga fabriker inskränkte sig
till den mera lönande tillverkningen av bättre kvaliteter av fajansvaror och
äkta porslinsgods. Driftsekonomiskt sett vore emellertid massgodset, även
örn det i och för sig skulle lämna föga överskott, av stor betydelse, då det
lämpade sig väl för utjämning och utfyllnad av den ej sällan rätt ojämnt
fördelade tillverkningen av gods av bättre kvaliteter.

Ämbetsverken funné därför och nied hänsyn till de möjligheter, som porslinsindustrin
erbjöde för beredande av arbetstillfällen, att starka skäl talade
för att fortsatt och i vissa fall ökat skydd bereddes densamma.

Såsom av utredningen franninge, kunde dock häremot anföras betänklig -

16

Kungl. Maj-.ts proposition nr 293-

JJepartements ohefe».

heter av handelspolitisk art. De föreslagna tullförhöjningarna komme
otvivelaktigt att drabba avsättningen på den svenska marknaden av ifrågavarande
produkter från vissa främmande länder, på vilka vårt land hade
betydande exportintressen.

Trots de betänkligheter, som sålunda kunde anföras mot en höjning av
ifrågavarande tullsatser, ansåge ämbetsverken likväl övervägande skäl tala
för att den svenska porslinsindustrin från och med den 1 juli 1937 under
förslagsvis tre år borde beredas icke blott det nu utgående tullskyddet utan
därjämte ett i fråga örn vissa positioner utökat tullskydd på sätt den sakkunnige
föreslagit.

Såsom i ärendet framhållits hava de åtgärder vilka från den svenska porslinsindustrins
sida vidtagits i syfte att modernisera och rationalisera tillverkningen
icke kunnat hindra, att sagda industri såsom helhet betraktad för närvarande
har att kämpa med betydande svårigheter. Genom de under den sakkunniges
medverkan förda förhandlingarna och de därvid träffade överenskommelserna
synes visserligen en av anledningarna härtill, nämligen bristande
anpassning till ändrade förhållanden i avsättningshänseende, hava i viss
utsträckning undanröjts. Icke desto mindre torde läget alltjämt vara mycket
bekymmersamt. Den väsentliga orsaken härtill lärer få tillskrivas den utländska
konkurrensen, vilken i sig innesluter betydande element av osund
natur. Sådana förhållandena äro, måste denna konkurrens anses innebära ett
allvarligt hot mot den svenska porslinsindustrins fortsatta existens.

Av vad i ärendet förekommit framgår vidare, att antalet inom porslinsindustrin
anställda är förhållandevis betydande. Nu anförda och övriga förebragta
omständigheter synas mig uppenbart giva vid handen, att det skydd genom
särskilda tilläggstullar, som för tiden till och med den 30 juni 1937 beredes
sagda industri, måste givas förlängd giltighet. Vad angår storleken av
dessa tilläggstullar lärer, i överensstämmelse med vad i ärendet föreslagits,
beloppet i fråga om äkta porslin, fallande under statistiska nr 1282 och 1284,
kunna bestämmas oförändrat till 15 kronor för 100 kilogram. Beträffande
de till statistiska nr 1286 och 1288 hänförliga hushållsartiklarna av fajans
torde de anförda skälen för ökat skydd för dessa varor få anses överväga de
handelspolitiska betänkligheter, som kunna göras gällande gentemot åtgärder
i dylikt syfte. I likhet med den sakkunnige och de hörda myndigheterna tillstyrker
jag, att tilläggstullen beträffande statistiskt nr 1288 höjes från nuvarande
9 kronor till 19 kronor för 100 kilogram. På grund av upplysningar,
som lämnats efter det ämbetsverken yttrat sig, anser jag, att i fråga om statistiskt
nr 1286 en höjning av tilläggstullen med allenast 5 kronor till 15 kronor
för 100 kilogram bör vara tillfyllest. Giltighetstiden för det sålunda förlängda
tullskyddet torde lämpligen, såsom den sakkunnige föreslagit, böra fastställas
till tre år eller till och med den 30 juni 1940.

Fönster- och spegelglas m. m. Vid 1936 års riksdag har i likalydande
motioner, nr 44 i första kammaren och nr 139 i andra kammaren, hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att för varor av följande slag, vilka införas från
utlandet, tullsatserna måtte ökas till angivna belopp.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 293.

17

Stati-

Tull för 100 kg kr.

stiskt

nr

Varuslag

Nuvarande

Föreslagen

Brutto

Netto

Brutto

Netto

1295

Fönster- och spegelglas of olierat:
utan slipning eller etsning i plana
skivor med en sammanlagd längd
och bredd av:

mindre än 245 cm.......... B

10: —

10: —

10: —

10: —

1296

Anm. Till detta nummer eljest hän-förligt glas med en sammanlagd
längd och bredd av mindre än 135
cm tulltaxeras, örn det inkommer
med fasett- eller kantslipning, en-ligt nr 1298.

245 cm eller däröver........ B

12: —

12: —

12:-

12: —

1297:1

mattslipa!, slipat och polerat, etsat,
böjt eller kupigt:
utan fasett- eller kantslipning:
i längd mindre än 160 cm och i
bredd mindre än 65 cm.... B

20:-

10:-

80: —

70: —

1297: 2

i längd 160 cm eller däröver och
i bredd 65 cm eller däröver.. B

20: —

8: —

40: —

28: —

1298:1

andra slag:

i längd mindre än 160 cm och i
bredd mindre än 65 cm.... B

30: —

10: —

100:_

20: —

1298: 2

i längd 160 cm eller däröver och
i bredd 65 cm eller däröver.. B

30:-

10: —

60: —

20: —

1299

follerat:

utan fasett- eller kantslipning.. B

30: —

10: —

100: —

20: —

1300

andra slag.................. B

40: —

10: —

120: —

20: —

1301

Speglar och glasmålningar av fönster-eller spegelglas.................. E

60: —

F30: -\1 2 320: —

140: —

f140: —
\220: —

1302

Arbeten, ej särskilt nämnda, av fönster-eller spegelglas....................

70: —

3

150: —

8

I sitt betänkande nr 15 har bevillningsutskottet — som jämväl haft del av
en av Aktiebolaget Nybro Glassliperi- & Spegelfabrik och Glafva Glasbruks
Aktiebolag hos Kungl. Maj :t gjord framställning om åtgärder för genomförande
av enahanda höjningar av tullsatserna för fönster- och spegelglas samt
arbeten därav, hänförliga till tulltaxenr 704—709 (statistiskt nr 1297—1302),
som i motionerna föreslagits, jämte ett av kommerskollegium och generaltullstyrelsen
över framställningen den 4 januari 1936 gemensamt avgivet utlåtande
— med anledning av motionerna, framhållit följande:

1 Av glas utan fasett- eller kantslipning.

2 Av glas med fasett- eller kantslipning.

3 Varierande, beroende på vad slags glas, som använts.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 293

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 293-

Med hänsyn särskilt till vad ämbetsverken i nyssnämnda yttrande anfört,
kunde den utredning, som förelåge, icke anses innefatta tillräckligt stöd för
vidtagande av de i motionerna föreslagna höjningarna av gällande tullsatser
för planslipat fönster- och spegelglas samt arbeten därav. Den av motionärerna
väckta frågan om ett för tillverkningen på området bättre avvägt skydd,
än det gällande tullsatser erbjöde, funne emellertid utskottet vara av beskaffenhet
att böra underkastas ytterligare överväganden. Särskild uppmärksamhet
med hänsyn till förutsättningarna för den svenska industrins fortbestånd
och utveckling samt därav beroende sysselsättningsmöjligheter borde härvid
ägnas åt de förhållanden, under vilka de med den inhemska varan konkurrerande
utländska fabrikaten salufördes på den svenska marknaden.

I skrivelse den 18 mars 1936, nr 99, har riksdagen under åberopande av
bevillningsutskottets nu nämnda betänkande anhållit, att Kungl. Majit ville
dels föranstalta örn ytterligare utredning av frågan om ökat skydd för tillverkningen
av planslipat fönster- och spegelglas jämte arbeten därav under
beaktande, med hänsyn till önskvärdheten av denna tillverknings fortbestånd
och utveckling, av bland annat de förhållanden, under vilka motsvarande
utländska fabrikat salufördes på den svenska marknaden, dels ock
i den mån så påkallades, framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Sedan Kungl. Maj :t den 3 april 1936 anbefallt kommerskollegium och generaltullstyrelsen
att gemensamt verkställa den av riksdagen begärda utredningen,
hava ämbetsverken i skrivelse den 7 januari 1937 framlagt resultatet
av sådan utredning.

Ämbetsverken hava till en början berört vissa tidigare framställningar i
förevarande ämne och lämnat en redogörelse för vad därvid förekommit.
Därefter hava ämbetsverken uppehållit sig vid prisbildningen i Sverige å glas
av ifrågavarande slag samt konstaterat, att de belgiska priserna torde vara
normerande för importerat glas, att dessa glas i regel brukade levereras i två
olika kvaliteter, nämligen prima spegelglas 3—8 mm och extra tunt spegelglas
intill 3 mm samt att priserna inom dessa båda grupper icke vore beroende
på de olika tjocklekarna utan endast på kvalitet och glasstorlek. Med ledning
av vissa officiella belgiska prislistor för 1936 hava ämbetsverken vidare
uppgjort följande sammanställning:

Statistiskt

nr

Varuslag

Värdet
i kronor
pr

100 kg

Tull

i kronor och % av värdet

nuvarande

föreslagen

pr

100 kg

%

Pr

100 kg

%

1297: 1

Planslipat glas, tunt ....

130: —

20: —

15.4

80: —

61.5

1297:1

s> » , tjockt ..

78: —

20: —

25.6

80: —

102.5

1297: 2

» » , »

114: —

20: —

17.5

40: -

35.0

Kungl. Maj:ts proposition nr 293-

19

Gentemot vad i motionerna anfölls om det låga tullskyddet för planslipat
glas i förhållande till bruttotullskyddet för vanligt fönsterglas och för buteljoch
liushållsglasindustrin hava ämbetsverken framhållit, att enligt verkställd
undersökning bruttotullskyddet för åren 1930—-1935 i genomsnitt uppgått
till för butelj- och hushållsglas 18.4 procent, för planslipat glas (statistiskt
nr 1297) 18.7 procent och för vanligt fönsterglas 32.2 procent. Den
föreslagna tullförhöjningen skulle komma att hava sådan verkan, att det
tjockare glaset i mindre storlekar erhölle ett bruttotullskydd av över 100
procent och det planslipade glaset i genomsnitt omkring 56 procent, eller
68 respektive 204 procent mer än fönsterglas respektive hushållsglas. Under
förutsättning av motsvarande prisökning skulle tullförhöjningen medföra avsevärd
fördyring för olika hithörande varuslag.

Ämbetsverken hava vidare erinrat om att orsaken till olikheten i bruttotullskyddet
för tunt och tjockt glas i första hand berodde på prisbildningen,
vilken endast, såsom tidigare påpekats, toge hänsyn till kvalitet och storlek.
Denna skillnad i bruttotullskyddet för tunt och tjockt glas kunde svårligen
bortelimineras, så länge prisbildningen icke ändrades. I tulltekniskt hänseende
skulle ett beräknande av tullen efter glasrutornas storlek eller tjocklek
medföra allvarliga olägenheter, varför ett dylikt tillvägagångssätt icke kunde
förordas.

Efter att hava framhållit, att förändringarna i bruttotullskyddet för planslipat
glas under de senare åren till största delen berott på förändringarna hos
de svenska och belgiska valutorna, hava ämbetsverken gjort en jämförelse
mellan tillverkningen inom landet av vanligt fönsterglas och av planslipat
glas. Därutinnan har huvudsakligen följande anförts:

Sverige hade för närvarande en tillverkning av c:a 16,700 ton fönsterglas
per år och en import av 3,600 ton per år. I fråga örn spegelglas, statistiskt nr
1297 och 1298 tillsammans, hade landet en tillverkning av högst c:a 150 ton
per år och en import av c:a 1,700 ton. Fönsterglasbruken inom landet sysselsatte
för närvarande c:a 450 arbetare och planslipningsindustrin vid Nybro
och Glava c:a 15—20 man. I den mån den planslipade varan från dessa verk
kunde försäljas eller i större utsträckning användas för eget bruk till vidareförädling,
torde även driften på dessa platser komma att utökas. En utökning
av driften under de närmaste åren till c:a 500 ton skulle betyda, att ytterligare
c:a 25 arbetare borde kunna finna sysselsättning vid själva planslipningen.
En sådan utökning av driften syntes emellertid endast kunna företagas
tämligen långsamt, såvida det planslipade glaset ej kunde förädlas vid
egna fabriker. Särskild hänsyn måste nämligen tagas till, att kvaliteten i
alla avseenden bleve densamma som konkurrerande utländska företags, ävensom
till att de svenska tillverkarna av planslipat glas, åtminstone till en början,
knappast kunde lagerföra alla de kvaliteter och storlekar som vanligen
förekomme. Sålunda torde de större skyltfönsterglasen ej för närvarande
kunna slipas inom landet. Det syntes därför sannolikt, att en inhemsk industri
för planslipning av fönster- och spegelglas tillsvidare måste räkna med en
viss och troligen rätt avsevärd begränsning i sin tillverkning.

Ämbetsverken hava därjämte uppehållit sig vid inom hithörande bransch
rådande rabattsystem, samt framhållit, att härigenom den utländska spegelglaskonventionen
i stor utsträckning behärskade den svenska marknaden.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Såsom slutsats av utredningen hava ämbetsverken konstaterat, att det nuvarande
bruttotullskyddet i genomsnitt uppginge till omkring 20 procent, och
att ett ökat tullskydd i enlighet med yrkandena i motionerna syntes komma
att medföra en prisstegring med tillbakagång i förbrukningen som följd. Med
hänsyn till att de nuvarande tullsatserna innebure ett ej obetydligt skydd och
att några särskilda skäl, som motiverade höjning av dessa tullsatser eller andra
åtgärder till skydd för ifrågavarande industris utveckling och framtida bestånd,
ej framkommit, hade ämbetsverken funnit sig icke hava anledning tillstyrka
ändringar i gällande tulltaxa beträffande dessa tullpositioner.

D*part*rnents- Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen funnit är det nuvarande
''**• tullskyddet för tillverkningen av planslipat fönster- och spegelglas ingalunda
obetydligt. På grund härav och med hänsyn jämväl till vad ämbetsverken i
övrigt anfört, anser jag mig i likhet med dessa icke böra förorda, att någon
ändring i nu gällande tullsatser för här ifrågavarande varuslag vidtages.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och under framhållande
att proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas
utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet
stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen att

dels antaga följande förslag till ändring i och tillägg lill
den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)
fogade tulltaxan att träda i kraft den 1 juli 1937:

Frukter och bär, ätbara:
färska eller enbart kokade:

vindruvor:

Tull för
100 kg
kronor

64: 1

under tiden 1 juli—31 december......

...... T

35: _

64: 2

202

under annan tid ....................

fria

202 V,

Ammoniumsulfat..........................

..... N

3: —

dels såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa besluta

att vid införsel från utlandet skall för tiden från
och med den 1 juli 1937 till och med den 30 juni
1940 utöver tull, som stadgas i tulltaxan, utgå tillläggstull
på sätt nedan sägs:

Kungl. Majlis proposition nr 293.

21

Tulltaxe-

Statistiskt

Tilläggs-tull för

nr

nr

Varuslag

100 kg
kronor

ur 630

ur 631

ur 632

ur 693

ur 694

ur 695

ur 696

I Hattar, ej av pälsverk, andra än herrhattar,
även halvfärdiga:

andra slag:

ur 1194—1196

1198: 2
ur 1199—1200

ur 1201—1203

1282

1284

1286

1288

av annat ämne:
ogarnerade, med undantag
av s. k. stråstumpar och

capeliner................ 1 si.

andra slag:

försedda med garnering
eller montering av varor,
innehållande silke .... 1 st.

andra.................. 1 st.

Fajans- och porslinsvaror, ej särskilt
nämnda:

andra slag:

av äkta porslin:
vita eller enfärgade:

för hushållsbruk ........ N

två- eller flerfärgade eller
förgyllda, försilvrade eller
på annat likartat sätt
dekorerade:

för hushållsbruk ...... N

av fajans (oäkta porslin), härunder
inbegripna krukmakargods
och andra lervaror, ej
särskilt nämnda; ävensom
kakel och kakelugnsornament:
vita eller enfärgade:

för hushållsbruk ...... N

två- eller flerfärgade eller
förgyllda, försilvrade eller
på annat likartat sätt
dekorerade:

för hushållsbruk ...

N

: 50

: 75
: 75

15: —

töl -

lö:

Bihang lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 293.

19: —
3

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 293.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

377822. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1937.