Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

1

Nr 292.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,
m. m.; given Stockholms slott den 23 april 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll jämlikt § 87 regeringsfÖlmen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till

1) lag örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser;

2) lag angående ändring i lagen den 12 augusti 1910 (nr 88) om aktiebolag; 3)

lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) örn bankrörelse;

4) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse; 5)

lag örn ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbaden;

6) lag om ändring i konkurslagen; samt

7) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 24 maj 1929 (nr 116)
om tillsyn över stiftelser.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 292.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

Förslag

till

Lag

om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser.

Härigenom förordnas som följer:

Om pensionsstiftelser.

1 §•

Till tryggande av pensioner från aktiebolag äger bolaget, i den ordning
varom i 2 § sägs, bilda stiftelse (pensionsstiftelse), vars förmögenhet må helt
eller delvis utgöras av fordran hos bolaget.

Med pension avses i denna lag pension på grund av tjänst eller annan arbetsanställning
åt den anställde efter avgång från anställningen, efter uppnående
av viss ålder eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan
(invaliditet), samt efter den anställdes död åt efterlevande make
och barn ävensom åt frånskild make.

I fråga om pensionsstiftelses ändamål åge bolaget bestämma, att stiftelsen
skall avse tryggandet av pensioner allenast åt pensionstagare och anställda,
som innehaft eller innehava vissa befattningar eller vissa slag av befattningar
hos bolaget, samt efter sådan pensionstagares och anställds död åt
efterlevande till denne. Har bestämmelse därom ej träffats, skall stiftelsen
avse tryggandet, utan sådan begränsning, av pension åt pensionstagare och
anställda samt åt efterlevande till pensionstagare och anställda hos bolaget.
Dylik pensionsstiftelse kallas i denna lag allmän pensionsstiftelse och stiftelse,
varom i detta stycke första punkten sägs, särskild pensionsstiftelse.

Hör till aktiebolag jämte särskild pensionsstiftelse även allmän pensionsstiftelse,
skall denna tjäna till tryggande av pension jämväl åt pensionstagare
och anställda samt efterlevande till pensionstagare och anställda som
avses med den särskilda pensionsstiftelsen, i den mån den senare ej lämnar
tillgång därtill.

2 §•

Om bildande av pensionsstiftelse, så ock om överföring av vinstmedel till
sådan stiftelse åge bolagsstämma som i 82 § lagen om aktiebolag sägs att
fatta beslut.

Bolagsstämma skall vid bildande av pensionsstiftelse besluta benämning å
stiftelsen, som skall innehålla ordet pensionsstiftelse och beträffande särskild
pensionsstiftelse tillika ett kortfattat angivande av dess särskilda ändamål. I

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

3

bolagsstämmas beslut om bildande av särskild pensionsstiftelse skola tydligt
angivas de befattningar eller slag av befattningar hos bolaget som avses med
stiftelsen.

Överföring av vinstmedel må beslutas allenast vid fastställande av balansräkningen
för föregående räkenskapsår och skall avse räkenskapsårets utgång.
Ej må bildande av pensionsstiftelse ske utan att till denna överföras
minst femhundra kronor.

Beslutar bolagsstämma att bilda pensionsstiftelse, skall ofördröjligen genom
styrelsens försorg anmälan därom göras för registrering av stiftelsen.
Sedan registrering skett, äger pensionsstiftelsen på grund av överföring av
medel från bolaget till stiftelsen fordran hos bolaget till motsvarande belopp.
Denna fordran åge dock bolaget hava hos sig innestående, i den mån ej annat
följer av denna lag.

Försättes bolaget i konkurs, innan registrering av stiftelsen skett, vare
stiftelsebildningen förfallen, örn återgång av överföring av medel till pensionsstiftelsen
i händelse av bolagets konkurs stadgas i konkurslagen.

3 §.

Bolagsstämma som i 82 § lagen om aktiebolag sägs äger besluta, att pensionsstiftelses
angelägenheter skola handhavas av en styrelse, bestående av
tre eller fem ledamöter.

Ledamöterna, utom ordföranden, skola väljas till halva antalet av bolagsstämma
och till halva antalet av dem, som äro pensionstagare hos bolaget eller äro
anställda hos detta och innehaft anställning minst fem år eller den kortare
tid som i beslutet om styrelsens inrättande bestämmes av bolagsstämman.
Vid val av ledamot i styrelse för särskild pensionsstiftelse skall valrätten för
pensionstagare och anställda tillkomma allenast dem som avses med stiftelsen.
I bolagsstämmans beslut skola närmare föreskrifter meddelas örn
ordningen för det val som skall företagas av pensionstagare och anställda och
må, där av dessa två ledamöter skola utses, jämväl bestämmas, att en ledamot
skall väljas av dem som varit eller äro innehavare av vissa befattningar
eller slag av befattningar hos bolaget eller äro pensionstagare efter sådan
anställd. I beslutet skall ock bestämmas den tid, högst tre år, för vilken styrelseledamot
skall utses.

De av bolagsstämma samt pensionstagare och anställda valda ledamöterna
skola för samma tid, för vilken de blivit valda, utse ytterligare en
ledamot, som skall vara styrelsens ordförande. Kunna de ej enas, skall denne
på anmälan därom förordnas av rätten, varvid tillfälle att yttra sig skall
beredas bolagets styrelse, så ock i ordning som finnes lämplig pensionstagare
och anställda.

Av dem som utse styrelseledamot må ock suppleant utses i den ordning
varom i andra och tredje styckena stadgas.

Ändå att den tid för vilken styrelseledamot eller suppleant blivit utsedd
gått till ända, skall han fullgöra sitt uppdrag, till dess annan blivit utsedd
eller förordnande meddelats efter vad i 4 § andra stycket sägs.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

Beslut av bolagsstämma örn inrättande av styrelse för pensionsstiftelse
skall genom styrelsens för bolaget försorg ofördröjligen anmälas för registrering.

4§.

Ledamot av styrelse för pensionsstiftelse, så ock suppleant må, ändå
att den tid för vilken han blivit utsedd ej gått till ända, skiljas från uppdraget
genom beslut av dem som utsett honom.

Uppkommer ledighet i styrelsen och finnes ej suppleant, åge rätten eller
domaren, där omständigheterna det påkalla, att förordna lämplig person att
tjänstgöra såsom styrelseledamot intill dess sådan varder i behörig ordning
utsedd.

5 §■

Finnes ej för pensionsstiftelse styrelse inrättad, skola stiftelsens angelägenheter
handhavas av bolagets styrelse, där ej god man för stiftelsen förordnats
efter vad i andra stycket stadgas.

Om annan egendom än fordran som i 2 § sägs tillfaller pensionsstiftelse,
för vilken styrelse ej finnes inrättad, eller eljest skall förvaltas för pensionsstiftelsens
räkning, eller fråga uppkommer om nedsättning av bolagets skuld
till pensionsstiftelsen enligt 8 eller 13 §, eller ock bolaget träder i likvidation
eller försättes i konkurs eller gör ansökning om inledande av offentlig ackordsförhandling,
eller fråga uppstår örn rättshandling för stiftelsen, eller örn eljest
anledning uppkommer att ställa pensionsstiftelsen under särskild förvaltning,
åligger det bolagets styrelse eller likvidatorer att därom göra anmälan
för rätten, och förordne rätten på sådan anmälan eller på anmälan av pensionstagare
eller anställd hos bolaget eller där förhållandet eljest varder för
rätten kunnigt god man att handhava stiftelsens angelägenheter. Sådant förordnande
må, där det finnes erforderligt, av rätten eller domaren givas för
tiden intill dess slutligt beslut meddelas.

I ärende örn förordnande av god man skall av rätten eller domaren tillfälle
att yttra sig beredas bolagets styrelse eller likvidatorer, så ock i ordning
som finnes lämplig pensionstagare och anställda hos bolaget.

Gode mannen skall, där styrelse inrättas för pensionsstiftelsen, på anmälan
entledigas av rätten eller domaren. Intill dess beslut meddelats, skall gode
mannen fullgöra sitt uppdrag.

Mot rättens eller domarens beslut örn förordnande, som i andra stycket
andra punkten avses, skall, i händelse av missnöje, särskild talan föras.

Vad ovan är sagt om pensionstagare och anställda hos bolaget skall, såvitt
angår särskild pensionsstiftelse, gälla beträffande sådana pensionstagare
och anställda som avses med stiftelsen.

6 §•

Inrättas styrelse för pensionsstiftelse, åligge det styrelsens ordförande att
hos tillsynsmyndigheten ofördröjligen göra anmälan örn val av styrelseledamöter
och suppleanter med angivande av namn och hemvist. Sker ändring

Kungl. Maj.ts proposition nr 292• o

i styrelsens sammansättning, skall ock av styrelsens ordförande anmälan
därom göras.

Förordnar rätten eller domaren ledamot av styrelse för pensionsstiftelse
eller suppleant eller god man för sådan stiftelse, skall meddelande därom
givas tillsynsmyndigheten. Första gången god man förordnas skall ock underrättelse
lämnas registreringsmyndigheten att stiftelsen ställts under förvaltning
av god man.

7 §.

Pensionsstiftelse företrädes, där för stiftelsen styrelse finnes inrättad, av
denna. Har för stiftelsen förordnats god man, företrädes stiftelsen av honom.

Styrelsen är ej beslutför, med mindre utom ordföranden äro närvarande
en ledamot som är vald av bolagsstämman och en ledamot som är vald av
pensionstagare och anställda hos bolaget. Såsom beslut av styrelsen gälle
den mening, om vilken vid sammanträde de flesta röstande förena sig, och
vid lika röstetal den mening som biträdes av ordföranden.

Av rätten enligt 3 § förordnad ledamot av styrelsen för stiftelsen samt god
man för stiftelsen åge årligen uppbära skäligt arvode för uppdraget, så ock
ersättning för kostnader. Har stiftelsen ej annan egendom än fordran som
i 2 § avses, skall arvodet och sådan ersättning gäldas av bolaget mot avräkning
å fordringen.

8 §•

Där ej annat förbehåll gjorts i beslutet örn bildande av allmän pensionsstiftelse
för aktiebolag, skall å sådan fordran som i 2 § avses för varje räkenskapsår
beräknas ränta, icke understigande den högsta ränta som allmänt
gottgöres å depositionsräkning hos bank, dock ej å belopp varmed stiftelsens
förmögenhet överstiger stiftelsens pensionsreserv. Av bolaget må högre ränta
än sex procent för år ej gottgöras stiftelsen. Mot stiftelsens räntefordran för
räkenskapsår må avräknas av bolaget under året gjorda utgifter för betalning
av pension eller för inköp av livränta eller överlevelseränta eller för betalning
av pensionsförsäkringsavgifter för pensionstagare och anställda eller
efterlevande till pensionstagare och anställda.

I bolagets balansräkning må nedsättning av dess skuld till pensionsstiftelsen,
annorledes än efter betalning å skulden, ej ske i vidare mån än nedsättningen
motsvarar vad av bolagets pensionsutgifter under föregående räkenskapsår
ej kunnat avräknas efter vad i första stycket är sagt och tillika
det belopp, vartill nedsättning äger rum, icke understiger stiftelsens pensionsreserv.
Har stiftelsen annan egendom än fordran hos bolaget, skall därvid
sådan fordran och övrig egendom sammanräknas, och må bolaget, där dess
skuld till stiftelsen ej uppgår till belopp varmed nedsättning sålunda är medgiven,
av stiftelsen fordra utbetalning av överskjutande belopp.

Träder bolaget i likvidation eller försättes det i konkurs, må avräkning
samt nedsättning eller utbetalning ske efter vad nu är sagt för bolagets pen -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

sionsutgifter under tiden från utgången av det räkenskapsår, för vilket balansräkning
senast framlagts å bolagsstämma, intill dess likvidatorer utsetts
eller beslutet om egendomsavträde meddelades.

Med stiftelsens pensionsreserv avses det belopp, som vid räkenskapsårets
utgång eller, i fall som avses i tredje stycket, dagen för utseendet av likvidatorer
eller för beslutet om egendomsavträde enligt försäkringstekniska beräkningsgrunder
utgör täckning för kapitalvärdet av de pensioner, som utgå
eller på grund av utfästelse skolat utgå från bolaget, samt av bolagets utfästelser
av pension att framdeles utgå till anställda och efterlevande till
pensionstagare och anställda, ökat med en tiondel. Dessa beräkningsgrunder
skola efter förslag av tillsynsmyndigheten fastställas av Konungen.

9 §■

Har aktiebolag, till vilket hör allmän pensionsstiftelse, trätt i likvidation,
må, för vad till pensionstagare och anställda som äga fordran på grund av
pensionsrätt mot bolaget utgivits såsom betalning för pensionsbelopp som
förfalla under likvidationen eller till inköp av livränta eller överlevelseränta
eller till pensionsförsäkring eller eljest såsom gottgörelse för kapitalvärdet
av pensionsrätten mot bolaget, avräkning ske å fordran, som pensionsstiftelsen
äger hos bolaget enligt vad i 2 § sägs, med därå upplupen ränta. Betalning
av fordringens återstående belopp skall, utan oskäligt dröjsmål och senast
innan skifte äger rum, erläggas till stiftelsen. Överstiga bolagets utgifter
sådan fordran med ränta, äge, där stiftelsen har annan egendom, bolaget
av stiftelsen fordra utbetalning av medel till motsvarande belopp. Där vid
skifte efter vad i lagen örn aktiebolag är stadgat medel innehållas för fordran
på grund av pensionsrätt mot bolaget, skola hos stiftelsen medel till belopp
motsvarande kostnaden för inköp av livränta eller överlevelseränta eller för
pensionsförsäkring innehållas, och äge bolaget av stiftelsen fordra utbetalning
av dessa medel, såvitt utgift göres som i första punkten sägs. örn under
likvidationen genom åtgärd eller försummelse av likvidatorerna stiftelsens
rätt och bästa uppenbarligen äventyras, vare fordran som i 2 § avses genast
förfallen till betalning.

Av stiftelsens behållning skall tilldelning till pensionstagare och anställda
hos bolaget samt till efterlevande make och barn ävensom till frånskild
make efter avlidna pensionstagare och anställda äga rum efter billighet,
med hänsyn främst till de av bolaget vid pensionering tillämpade grunder,
anställningens beskaffenhet, anställningstidens längd, ålder och de med anställningen
förbundna löneförmåner. I fråga örn tilldelning till efterlevande
make, barn och frånskild make skall tjäna till ledning vad om fö» delning
av familjepension föreskrives i gällande författning om familjepension
för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst. Där för tilldelning
varom i detta stycke stadgas stiftelsens medel ej åtgå, skall överskottet tillfalla
svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond.

Skulle av bolaget given pensionsutfästelse avse högre årlig pension än
sextusen kronor åt pensionstagare eller anställd eller, beträffande pensions -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

tagare, som är efterlevande make eller barn eller frånskild make, tvåtusen
kronor åt en pensionstagare, tretusen kronor åt två pensionstagare och åt
flera pensionstagare ytterligare fyrahundra kronor för var av det överskjutande
antalet, därvid om såväl efterlevande make som frånskild make finnes
dessa skola räknas såsom en pensionstagare, må avräkning eller utbetalning
efter vad i första stycket stadgas ej ske i vidare mån än bolagets utgifter
motsvara pensioner å nämnda belopp. Uppkommer vid tilldelning varom
i andra stycket stadgas överskott, skall därav utbetalning till bolaget
äga rum tills full täckning givits för bolagets utgifter och allenast återstoden
tillfalla svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond.

10 §.

Försättes aktiebolag, till vilket hör allmän pensionsstiftelse, i konkurs,
skall i fråga örn fordringar, som tillkomma pensionstagare och anställda på
grund av pensionsrätt mot bolaget, vad enligt konkurslagen gäller beträffande
medgäldenär äga motsvarande tillämpning å pensionsstiftelsen.

Från utdelning till pensionsstiftelsen för fordran hos bolaget, som i 2 §
avses, skall avdragas vad som utdelas å fordringar på grund av pensionsrätt
mot bolaget, överstiger utdelningen å sådana fordringar vad i konkursen
belöper å fordran, som i 2 § avses, skall, där stiftelsen har annan
egendom än dylik fordran, medel till motsvarande belopp utbetalas tili konkursboet.

Sedan konkursen avslutats, skall fördelning av behållning hos pensionsstiftelsen
ske. Därvid skall först till dem, som njutit betalningsrätt i konkursen
för fordringar på grund av pensionsrätt mot bolaget, tilldelning från
stiftelsen äga rum, i den mån betalning till dem ej utgått i konkursen, i förhållande
till deras fordringar och förmånsrätt som tillkommit dem. Skulle
medlen ej åtgå härtill, skall med återstoden förfaras på sätt i 9 § andra stycket
är stadgat.

Där av bolaget given pensionsutfästelse avser högre belopp än i 9 § sista
stycket första punkten sägs, skall, i fråga örn avdrag från utdelning i konkursen
för fordran som i 2 § avses eller utbetalning till konkursboet från
stiftelsen efter vad i denna paragraf andra stycket sägs samt beträffande
företrädesrätt tili tilldelning från stiftelsen enligt denna paragraf tredje stycket
andra punkten, vad i förstnämnda lagrum är stadgat äga motsvarande
tillämpning. Finnes efter tilldelning, varom i denna paragraf tredje stycket
förmäles, överskott, skall vad om utbetalning till bolaget i 9 § sista stycket
sista punkten är stadgat äga motsvarande tillämpning.

I fall då pensionsstiftelsen överförts från annat bolag efter vad i 11 §
sägs, skall beträffande yrkande örn företrädesrätt till betalning ur stiftelsen
på grund av förbehåll, som där avses, i tillämpliga delar gälla vad örn förmånsrättsyrkande
är stadgat i konkurslagen.

Kommer för aktiebolag, till vilket hör allmän pensionsstiftelse, ackord till
stånd utan konkurs, må stiftelsens förmögenhet eller del därav fördelas mellan
pensionstagare och anställda samt efterlevande till pensionstagare och

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

anställda hos bolaget, i den mån det med hänsyn till stiftelsens ändamål och
föreliggande omständigheter finnes påkallat.

11 §•

Med tillstånd av tillsynsmyndigheten må aktiebolags allmänna pensionsstiftelse
av bolaget och styrelse eller god man för stiftelsen överföras till
annat aktiebolag i samband med överlåtelse av rörelsen, därest det senare
övertager ansvarigheten för skuld till stiftelsen, som i 2 § avses, så ock för
pensioner, som utgå från bolaget, samt för bolagets utfästelser av pension åt
anställda samt åt efterlevande till pensionstagare och anställda, i den mån
deras rätt icke blivit i annan ordning säkerställd. Härvid må med tillsynsmyndighetens
tillstånd meddelas bestämmelse, att stiftelsen skall uppgå
i särskild pensionsstiftelse för det bolag till vilket överföringen sker eller
för nämnda bolag utgöra särskild pensionsstiftelse, så ock förbehåll om
företrädesrätt till betalning för pensionstagare och anställda samt efterlevande
till pensionstagare och anställda hos det bolag från vilket överföringen
sker. Har det bolag till vilket överföring sker förut inrättat allmän
pensionsstiftelse, skall, om bestämmelse varom ovan sagts ej träffats, den
överförda stiftelsen uppgå i denna.

Rörande överföring från ett aktiebolag till annat av pensionsstiftelse åligger
det styrelse eller likvidatorer i bolagen att gemensamt göra anmälan
för registrering. Ingår i pensionsstiftelsens benämning det överlåtande bolagets
namn, skall det utbytas mot det förvärvande bolagets. Innan registrering
skett, må överföringen ej gå i verkställighet.

12 §.

De aktiebolags allmänna pensionsstiftelse tillhöriga tillgångar må av
bolaget och styrelse eller god man för stiftelsen, med tillstånd av tillsynsmyndigheten,
överlåtas å pensionskassa varom stadgas i lagen den 29 juni
1912 om understödsföreningar, avseende anställda samt efterlevande till anställda
hos bolaget eller ock sådana personer jämte anställda samt efterlevande
till anställda hos andra företag, eller ock å försäkringsbolag i samband
med inköp av livränta för pensionstagare hos förstnämnda bolag och inköp
av livränta eller överlevelseränta eller pensionsförsäkring för anställda samt
efterlevande till pensionstagare och anställda hos bolaget. I avtalet om överlåtelsen
skola upptagas bestämmelser örn användningen av stiftelsens tillgångar
till inköp av livränta eller överlevelseränta eller pensionsförsäkring
åt dem, till vilka pension utgår från bolaget eller för vilka utfästelse om pension
givits av bolaget, så ock föreskrifter om tillgångarnas användning i övrigt
till förmån för anställda samt efterlevande till anställda hos bolaget.
Ingår bland stiftelsens tillgångar fordran hos bolaget som i 2 § avses, skola i
avtalet bestämmelser meddelas om fordringens amortering och om säkerhet
för densamma.

Rörande överlåtelsen skall av bolagets styrelse eller likvidatorer anmälan

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

göras för registrering. Innan registrering skett, må överlåtelsen ej gå i verkställighet.

13 §.

I avseende å särskild pensionsstiftelse skall vad i 8—12 §§ är stadgat angående
aktiebolags allmänna pensionsstiftelse äga motsvarande tillämpning,
såvitt ej annat följer av vad här nedan föreskrives.

Vad i dessa paragrafer är sagt om pensionstagare och anställda samt efterlevande
till pensionstagare och anställda hos bolaget skall gälla beträffande
pensionstagare och anställda samt efterlevande till pensionstagare och
anställda, som avses med den särskilda pensionsstiftelsen.

Hör till bolaget jämte särskild pensionsstiftelse även allmän pensionsstiftelse,
må, om för bolagets pensionsutgifter för dem som avses med den särskilda
pensionsstiftelsen avräkning varom i 8 § första stycket förmäles ej
kunnat till fullo ske mot dess räntefordran hos bolaget, för återstoden avräkning
äga rum mot räntefordran, som tillkommer den allmänna pensionsstiftelsen.
För vad som ej kunnat sålunda avräknas må, efter vad i 8 §
andra och tredje styckena stadgas, först ske nedsättning av bolagets skuld
till den särskilda stiftelsen och utbetalning ur denna stiftelses medel och därefter
nedsättning av bolagets skuld till den allmänna stiftelsen och utbetalning
ur dess medel.

Har bolag, till vilket hör särskild pensionsstiftelse, trätt i likvidation eller
försatts i konkurs och uppkommer efter tilldelning och utbetalning, varom
i 9 § andra och tredje styckena samt 10 § tredje och fjärde styckena
förmäles, överskott, skall därav tilldelning ske efter de grunder, som finnas
stadgade i dessa lagrum, till andra pensionstagare och anställda samt
efterlevande till andra pensionstagare och anställda hos bolaget än som avses
med den särskilda pensionsstiftelsen. Om överskottet därvid ej åtgår,
skall återstoden tillfalla svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond.
I bolagets konkurs skall beträffande yrkande örn rätt för den, som
avses med den särskilda pensionsstiftelsen, till betalning ur denna i tillämpliga
delar gälla vad om förmånsrättsyrkande är stadgat i konkurslagen.

Hör till bolag, som trätt i likvidation eller försatts i konkurs, jämte särskild
pensionsstiftelse allmän pensionsstiftelse, må, örn vid avräkning, avdrag
eller utbetalning, varom i 9 § första stycket och 10 § andra stycket är stadgat,
avseende den särskilda pensionsstiftelsen, dess medel ej räcka, bolaget för
återstoden hålla sig till den allmänna pensionsstiftelsen. Lämnar behållning
hos den särskilda pensionsstiftelsen ej tillgång till tilldelning, varom stadgas
i 9 § andra och tredje styckena samt 10 § tredje och fjärde styckena, till dem
som avses med denna stiftelse, njute de vid fördelning av behållningen hos
den allmänna pensionsstiftelsen samma rätt som andra pensionstagare och
anställda samt efterlevande till andra pensionstagare och anställda hos bolaget.
Finnes i fall, då pensionsutfästelse avser högre belopp än i 9 § tredje
stycket första punkten sägs, efter tilldelning, varom i samma paragraf andra
och tredje styckena samt 10 § tredje och fjärde styckena förmäles, ej över -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

skott hos den särskilda pensionsstiftelsen, åge bolaget för utgifter, som ej
kunnat täckas, njuta betalning efter vad i 9 § tredje stycket sista punkten är
stadgat ur överskott hos den allmänna pensionsstiftelsen.

Avser särskild pensionsstiftelse allenast pensionstagare och anställda i viss
gren av bolagets rörelse, må överföring av stiftelsen till annat aktiebolag ske
i samband med överlåtelse av denna rörelsegren.

14 §.

Förmenar styrelse eller god man för pensionsstiftelse, att av bolaget företagen
nedsättning av skuld till stiftelsen eller fordrad utbetalning av medel
från stiftelsen ej må ske efter vad i 8 § andra och tredje styckena samt 13 §
stadgas, skall frågan underställas tillsynsmyndighetens avgörande.

Förslag till delning, varom i 9 § andra stycket, 10 § tredje och sjätte styckena
samt 13 § stadgas, skall upprättas av styrelse eller god man för stiftelsen
och underställas tillsynsmyndigheten för prövning och fastställelse.
Vid fastställelse, som må ske med ändring i förslaget, bör föreskrift, att belopp
som tillkommer pensionstagare eller anställd skall av stiftelsen användas
till inköp av livränta eller överlevelseränta eller till pensionsförsäkring,
av tillsynsmyndigheten meddelas, där ej denna finner särskilda skäl tala
däremot. Tillsynsmyndigheten äger giva styrelsen eller gode mannen för
stiftelsen tillstånd att utbetala pension under tiden intill dess åtgärd varom
nyss är sagt kan vidtagas.

Kan förslag till slutlig delning ej upprättas utan väsentlig tidsutdräkt, må,
där det finnes lämpligen kunna ske, med tillsynsmyndighetens tillstånd delning
företagas enligt särskilda delningsförslag, av vilka det första skall upptaga
plan för den följande delningen.

15 §.

Där det påkallas av ändrade förhållanden eller eljest prövas lämpligt, må
bolagsstämma som i 82 § lagen om aktiebolag sägs, med tillstånd av tillsynsmyndigheten,
besluta

1) överföring av pensionsstiftelses tillgångar eller del därav till allmän
eller särskild pensionsstiftelse, som hör till bolaget eller i samband med överföringen
bildas för bolaget,

2) ändring i de bestämmelser, vilka rörande särskild pensionsstiftelse träffats
i fråga örn de befattningar eller slag av befattningar hos bolaget som
avses med stiftelsen, samt

3) ändring i de bestämmelser, vilka beträffande styrelse, som enligt 3 §
inrättats för pensionsstiftelse, meddelats i avseende å ledamöternas antal, valrätten,
ordningen för det val, som skall företagas av pensionstagare och anställda,
samt den tid, för vilken styrelseledamot skall utses.

I fall, varom i första stycket 2 sägs, skall i stiftelsens benämning den ändring
göras som föranledes av bolagsstämmans beslut, och må jämväl eljest
av bolagsstämma ändring beslutas i pensionsstiftelses benämning.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

Saknar pensionsstiftelse tillgångar, må bolagsstämma som i 82 § lagen om
aktiebolag sägs, med tillsynsmyndighetens tillstånd, besluta att stiftelsen
skall upphöra.

Det åligger tillsynsmyndigheten att i ärende, varom ovan stadgas, bereda
styrelse eller god man för pensionsstiftelsen tillfälle att yttra sig. Tillstånd
till överföring eller ändring, varom i första stycket sägs, må ej givas, där
överföringen eller ändringen kan antagas lända till förfång för dem som avses
med stiftelsen.

Bolagsstämmas beslut, varom stadgas i första stycket 2 och 3 samt andra
och tredje styckena, skall genom styrelsens för bolaget försorg ofördröjligen
anmälas för registrering. Innan registrering skett, må beslutet ej gå i verkställighet.

Om andra personalstiftelser än pensionsstiftelser.

16 §.

Vill aktiebolag avsätta vinstmedel att användas för anställdas eller deras
anhörigas välfärd annorledes än genom beredande av pension, må bolaget
för dylikt ändamål bilda stiftelse efter vad i 2 § är stadgat. I bolagsstämmas
beslut om bildande av sådan stiftelse skola upptagas tydliga bestämmelser
örn stiftelsens ändamål, om de villkor under vilka förmån skall från
stiftelsen utgå och om ordningen i övrigt för medlens användande, så ock
om stiftelsens benämning, vilken skall innehålla ordet stiftelse och tillika
ett kortfattat angivande av stiftelsens ändamål. Nedsättning av bolagets
skuld till stiftelsen, annorledes än efter betalning å skulden, eller utbetalning
av medel från stiftelsen till bolaget må äga rum endast i den mån av
bolaget utgifter gjorts i överensstämmelse med de för stiftelsen fastställda
bestämmelser. Har bolaget trätt i likvidation eller försatts i konkurs, må,
utan hinder av dessa bestämmelser, behållningen hos stiftelsen eller del därav
användas för stiftelsens ändamål eller eljest till befrämjande av deras
välfärd, som äro eller varit anställda hos bolaget eller äro anhöriga till sådana
personer. Förslag därom, som må upprättas av likvidatorerna för bolaget
eller av konkursförvaltaren och styrelsen för bolaget eller ock av styrelsen
eller gode mannen för stiftelsen, skall underställas tillsynsmyndigheten
för prövning och fastställelse. Det åligger tillsynsmyndigheten att
bereda dem, som äga upprätta förslag för bolaget eller stiftelsen, tillfälle att
yttra sig över förslag, som avgivits för den andre. Uppkommer överskott,
skall det tillfalla svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond. överlåtelse,
varom i 12 § stadgas, må i fråga örn sådan personalstiftelse, som här
avses, ske till understödsförening, vars ändamål motsvarar stiftelsens. I
övrigt skall i avseende å dylik stiftelse i tillämpliga delar gälla vad örn pensionsstiftelse
i 1—8, 11 och 12 §§, 13 § sista stycket samt 14 § är stadgat.

Där det påkallas av ändrade förhållanden eller eljest prövas lämpligt, må
överföring äga rum av tillgångar från personalstiftelse, som avses i denna
paragraf, till annan sådan stiftelse eller pensionsstiftelse, som hör till bolaget
eller i samband med överföringen bildas för bolaget, eller ändring ske i be -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

stämmelserna om sådan personalstiftelses ändamål, om de villkor under vilka
förmån skall från stiftelsen utgå och om ordningen i övrigt för medlens användande;
och skall i avseende å överföringen eller ändringen vad i 15 § stadgas
rörande pensionsstiftelse äga motsvarande tillämpning. Jämväl i övrigt
skall beträffande personalstiftelse, som avses i denna paragraf, i tillämpliga
delar gälla vad om pensionsstiftelse är i 15 § stadgat.

Om personalstiftelses förvaltning och tillsynen därå.

17 §.

Tillsynsmyndighet för aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
vare den myndighet, vilken handhar tillsynen å sådana pensionskassor, som
avses i lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar.

över aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser skall förteckning
föras hos tillsynsmyndigheten.

18 §.

Sedan aktiebolag beslutat bilda personalstiftelse, skall årligen, inom en månad
efter det balansräkning fastställts, genom styrelsens för bolaget försorg
ett av behörig eller behöriga firmatecknare underskrivet meddelande lämnas
tillsynsmyndigheten örn den skuld, som finnes redovisad i balansräkningen
på grund av överföring av medel från bolaget till stiftelsen, därvid skuld på
grund av överföring som beslutats vid balansräkningens fastställande, skuld
för ränta för det år balansräkningen avser, i den mån den ej avräknats mot
utgifter, och skuld på grund av tidigare överföringar skola för sig angivas.
Meddelandet skall tillika innehålla uppgift om anmärkning framställts av
bolagets revisorer mot redovisningen av skulden. Där bolaget trätt i likvidation
eller försatts i konkurs, skall ock genom likvidatorernas eller styrelsens
försorg salunda underskrivet meddelande därom givas tillsynsmyndigheten.
Finner tillsynsmyndigheten handlingar eller upplysningar erforderliga,
åge den begära sådana av styrelsen eller likvidatorer för bolaget.

Inrättas särskild styrelse eller förordnas god man för stiftelsen, skall årligen,
inom en månad efter det balansräkning fastställts, genom styrelsens för
bolaget försorg lämnas en av behörig eller behöriga firmatecknare bestyrkt
avskrift av balansräkningen till styrelsen eller gode mannen för stiftelsen.
Där bolaget trätt i likvidation, skall genom likvidatorernas försorg lämnas
en salunda bestyrkt avskrift av den årliga redogörelsen för likvidatorernas
förvaltning, såvitt den avser bolagets skuld till stiftelsen med ränta samt utgifter
som i 9 § första stycket första punkten sägs. Det åligger ock styrelse
eller likvidatorer för bolaget att på begäran av styrelsen eller gode mannen
för stiftelsen giva de upplysningar, som äro för styrelsen eller gode mannen
erforderliga för handhavandet av stiftelsens angelägenheter.

19 §.

Personalstiftelses penningar och värdepapper må ej sammanblandas med
annan tillhöriga penningar eller värdepapper.

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

13

Annan stiftelsen tillhörig egendom än fordran som i 2 § avses skall, i
den mån penningmedel ej böra hållas tillgängliga för utbetalningar från
stiftelsen, anbringas enligt föreskrifter som meddelas av Konungen. Sådana
penningmedel skola insättas hos bank å en för ändamålet lämplig räkning.

Styrelse eller god man för stiftelsen skall föra räkenskaper över stiftelsens
tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter. Räkenskapsår för
stiftelsen vare bolagets räkenskapsår. Styrelsen eller gode mannen skall
årligen avsluta räkenskaperna samt, inom två månader efter det bolagets
balansräkning för räkenskapsåret blivit fastställd eller, där bolaget trätt i
likvidation eller försatts i konkurs, inom fyra månader efter räkenskapsårets
utgång, till tillsynsmyndigheten insända dels berättelse angående stiftelsens
förvaltning under året, dels ock sammandrag av räkenskaperna enligt
formulär som av Konungen fastställts. Yttrande av bolagets revisorer rörande
deras granskning av stiftelsens förvaltning skall fogas vid dessa handlingar.

20 §.

Tillsynsmyndigheten har att med ledning av de jämlikt 19 § sista stycket
insända handlingarna granska personalstiftelses förvaltning. Finner tillsynsmyndigheten
ytterligare handlingar eller upplysningar erforderliga, åge
den begära sådana av styrelsen eller gode mannen för stiftelsen.

Styrelsen eller gode mannen för stiftelsen skall när så påfordras bereda
tillsynsmyndigheten eller dess ombud tillfälle att inventera stiftelsens medel
samt att granska stiftelsens räkenskaper och övriga handlingar.

Det åligger tillsynsmyndigheten att tillhandagå såväl stiftelsen som bolaget
med råd och upplysningar.

Pensionsstiftelse eller det bolag, till vilket .stiftelsen hör, må hos tillsynsmyndigheten
begära att denna låter ombesörja försäkringsteknisk beräkning
av stiftelsens pensionsreserv, och skall av sökanden kostnaden ersättas med
belopp som bestämmes av tillsynsmyndigheten. Denna äger ock, utan att
sådan begäran framställts, där det med hänsyn till bestämmelserna i 8 eller
13 § finnes vara erforderligt, på bolagets bekostnad föranstalta örn dylik beräkning.

21 §.

Om tillsynsmyndighetens beslut i ärende angående aktiebolags personalstiftelse
skall skriftlig underrättelse ofördröjligen med allmänna posten försändas
till bolagets styrelse samt, där för stiftelsen finnes särskild styrelse
eller god man, till styrelsen eller gode mannen. I fråga om beslut i ärende,
varom i 14 § andra och tredje styckena samt 16 § första stycket femte punkten
stadgas, åligger det bolagets styrelse eller likvidatorer samt styrelse eller
god man för stiftelsen att ombesörja, att styrkt avskrift av beslutet hålles
på lämplig plats tillgänglig för dem som beslutet rörer, så ock att ofördröjligen
efter det beslutet kommit bolaget eller stiftelsen till handa låta i tid -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

ning inom den eller de orter där bolaget har sin verksamhet införa kungörelse,
att tillsynsmyndigheten meddelat sådant beslut, med angivande av
ärendets art, dagen för beslutet och stiftelsens benämning samt med uppgift
tillika å den plats där avskrift av beslutet hålles tillgänglig.

Talan mot tillsynsmyndighetens beslut må av bolaget och stiftelsen, så ock
i ärende, varom i 14 § andra och tredje styckena samt 16 § första stycket
femte punkten stadgas, av den som beslutet rörer hos Konungen förås genom
besvär, vilka skola vid talans förlust hava inkommit till socialdepartementet
före klockan tolv å sextionde dagen från den dag beslutet gavs.

Om registrering.

22 §.

I aktiebolagsregistret skola inskrivas de uppgifter rörande aktiebolags
personalstiftelser, vilka enligt denna lag skola för registrering anmälas eller
vilkas intagande i registret eljest är eller varder föreskrivet. Införing i registret
skall ske å upplägget för det aktiebolag till vilket stiftelsen hör.

Anmälan till registret skall göras skriftligen och vara åtföljd av stadgade
avgifter för registreringen och dess kungörande. Avlämnas anmälan genom
ombud eller insändes den med posten, skall underskriften vara av vittnen
styrkt.

Har stiftelsen ej annan egendom än fordran som i 2 § avses, skola avgifterna
gäldas av bolaget mot avräkning å fordringen.

23 §.

Vid anmälan för registrering av pensions- eller annan personalstiftelse,
som enligt 2 § och 16 § första stycket bildats av aktiebolag, eller av beslut,
som i 3 § sista stycket, 15 § sista stycket eller 16 § andra stycket avses, skall
fogas i tre exemplar av notarius publicus eller med styrelseledamöternas i bolaget
egenhändiga bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av protokoll,
som vid bolagsstämma förts i ärendet. Vid anmälan för registrering
av personalstiftelses överföring till annat aktiebolag enligt 11, 13 eller 16 §,
eller av överlåtelse av pensionsstiftelses tillgångar å pensionskassa eller försäkringsbolag
eller av annan personalstiftelses tillgångar å annan understödsförening
efter vad i 12, 13 eller 16 § stadgas, skola fogas i bestyrkt avskrift
de handlingar som företetts för tillsynsmyndigheten. Tillika skall vid registreringsanmälan
fogas bevis om tillsynsmyndighetens tillstånd, där sådant
tillstånd erfordras.

24 §.

Registreras personalstiftelse, läte registreringsmvndigheten i registret införa
dagen för beslutet örn stiftelsens bildande med angivande av stiftelsens
egenskap av allmän eller särskild pensionsstiftelse eller av annan personalstiftelse
samt av stiftelsens benämning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

15

Registreras beslut om inrättande av styrelse för personalstiftelse, skall i
registret anmärkas dagen för beslutet och det därigenom bestämda antalet
styrelseledamöter.

Inkommer till registreringsmyndigheten underrättelse att personalstiftelse
ställts under förvaltning av god man, skall anmärkning därom med angivande
av dagen för förordnandet göras i registret.

Registreras överföring av personalstiftelse från ett aktiebolag till ett annat,
skall i registret å det förra bolagets upplägg anmärkas till vilket bolag överföring
skett. Å det senare bolagets upplägg skall införas uppgift från vilket
bolag överföringen skett och huruvida stiftelsen skall uppgå i annan stiftelse
eller, där så ej skall ske, stiftelsens benämning efter överföringen.
Har förbehåll efter vad i 11 § första stycket sägs träffats örn företrädesrätt
till betalning, skall ock anmärkning därom införas i registret å sistnämnda
upplägg.

Registreras överlåtelse av aktiebolags personalstiftelses tillgångar å pensionskassa
eller annan understödsförening eller å försäkringsbolag, skall i registret
överlåtelsen anmärkas ävensom namnet å den pensionskassa eller understödsförening
eller det försäkringsbolag vartill överlåtelsen skett.

Anmäles beslut om ändring enligt 15 § första stycket 3 eller 16 § andra
stycket av antalet styrelseledamöter eller om ändring enligt 15 § andra stycket
eller 16 § andra stycket i personalstiftelses benämning eller anmäles beslut
enligt 15 § tredje stycket eller 16 § andra stycket om personalstiftelses
upphörande, skall ändringen eller stiftelsens upphörande, där registrering
sker, anmärkas i registret. Registreras eljest beslut, varom i 15 § första
stycket 2 eller 3 eller 16 § andra stycket sägs, skall i registret anmärkas
att ändring i de för stiftelsen gällande bestämmelser skett.

25 §.

över stiftelser, som införts i aktiebolagsregistret, skall av registreringsmyndigheten
föras i bokstavsföljd förteckning med hänvisning till det bolag till
vilket stiftelsen hör. Sker ändring i stiftelsens benämning, skall stiftelsen
upptagas under den ändrade benämningen, och skall vid registrering, att
stiftelse överförts till annat bolag, anteckning härom göras i förteckningen.

26 §.

Sker registrering på grund av anmälan som avses i 23 § första punkten,
skall ett exemplar av det ingivna protokollet förses med bevis örn registreringen
samt återställas till den anmälande. Sker registrering på grund av
anmälan som avses i 23 § andra punkten, skall bevis örn registreringen meddelas
det bolag, vartill stiftelsen överförts, eller den pensionskassa eller understödsförening
eller det försäkringsbolag, vartill stiftelsens tillgångar överlåtits.

27 §.

Då i aktiebolagsregistret införing skett efter vad i 24 § är stadgat, skall
därom ofördröjligen genom registreringsmyndighetens försorg kungörelse i

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

allmänna tidningarna utfärdas, så ock uppgift av registreringsmyndigheten
meddelas tillsynsmyndigheten. Vid denna uppgift skall, när fråga är om
anmälan, som avses i 23 § första punkten, fogas ett exemplar av det ingivna
protokollet.

Har registrering skett att aktiebolag, till vilket hör personalstiftelse, trätt
i likvidation eller försatts i konkurs, skall uppgift därom ofördröjligen av
registreringsmyndigheten meddelas tillsynsmyndigheten.

I övrigt skall i avseende å registrering av aktiebolags personalstiftelse i
tillämpliga delar gälla vad i 122, 126 och 127 §§ samt 129 § första stycket
lagen om aktiebolag är stadgat.

Särskilda bestämmelser.

28 §.

Tillskyndar ledamot av styrelse för personalstiftelse eller god man för
stiftelsen eller, där stiftelsens angelägenheter handhavas av bolagets styrelse,
ledamot av denna genom överträdelse av denna lag eller för stiftelsen gällande
bestämmelser eller eljest uppsåtligen eller av vårdslöshet stiftelsen skada,
vare den, som låtit sådant komma sig till last, pliktig ersätta skadan.

Äro flera ansvariga för skada, som tillskyndats stiftelsen, svare de för ersättningen
en för alla och alla för en.

29 §.

Gör styrelse eller ledamot av styrelse för personalstiftelse sig skyldig till
missvård av stiftelsens angelägenheter, åge rätten för den tid och i den omfattning
omständigheterna påkalla förordna om annan förvaltning av stiftelsen.

God man för personalstiftelse, som gör sig skyldig till missvård av stiftelsens
angelägenheter, varde av rätten entledigad från sin befattning och
förordne rätten annan god man i hans ställe.

30 §.

Talan avseende ersättningsskyldighet enligt 28 § eller förordnande om annan
förvaltning enligt 29 § första stycket må föras samt entledigande av god
man enligt sistnämnda paragraf andra stycket sökas av god man, som på
anmälan av tillsynsmyndigheten därtill förordnas av rätten eller domaren.
Fråga om entledigande av god man skall ock rätten, när anledning därtill
är, upptaga utan att särskild ansökan blivit gjord.

Förmenar pensionstagare eller anställd hos bolaget fog förefinnas till talan
eller ansökan varom i första stycket sägs, åge därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten.

Kostnader, vilka skola av personalstiftelse gäldas i mål eller ärende varom
i första stycket sägs, skola, där stiftelsen ej har annan egendom än fordran
som i 2 § avses, betalas av bolaget mot avräkning å fordringen.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

31 §.

Lämnar styrelseledamot eller likvidator i aktiebolag eller annan vid anmälan
till registrering enligt denna lag mot bättre vetande oriktig uppgift,
eller lämnar styrelseledamot eller likvidator i aktiebolag eller firmatecknare
för bolaget mot bättre vetande oriktig uppgift i meddelande, varom i
18 § första stycket första, andra eller tredje punkten stadgas, eller i meddelande,
som givits på grund av begäran varom stadgas i 18 § första stycket
sista punkten eller andra stycket sista punkten, eller vid bestyrkande av avskrift,
som enligt föreskrift i denna lag lämnas till registreringsmyndigheten,
tillsynsmyndigheten eller styrelse eller god man för aktiebolags personalstiftelse,

eller lämnar ledamot i styrelse eller god man för personalstiftelse mot
bättre vetande oriktig uppgift i handling, som jämlikt bestämmelserna i 19 §
sista stycket insändes till tillsynsmyndigheten, eller i meddelande, som givits
på grund av begäran varom stadgas i 20 § första stycket andra punkten,
straffes med dagsböter eller fängelse.

32 §.

Försummar styrelseledamot i aktiebolag att fullgöra vad honom i avseende
å anmälan för registrering enligt 2 § fjärde stycket, 3 § sista stycket, 11 §
andra stycket första punkten, 12 § andra stycket första punkten, 13 §, 15 §
sista stycket första punkten, 16 § första stycket sista punkten, 16 § andra
stycket eller 23 § åligger,

eller försummar styrelseledamot i aktiebolag att iakttaga föreskrift, som i
5 § andra stycket eller 18 § första stycket första, andra eller tredje punkten
eller andra stycket första punkten är meddelad, eller att efterkomma begäran,
varom i 18 § första stycket sista punkten eller andra stycket sista punkten
stadgas,

straffes med dagsböter.

Samma lag vare örn likvidator, där han försummar att fullgöra vad honom
enligt 5 § andra stycket, 11 § andra stycket första punkten, 12 § andra stycket
första punkten, 13 §, 16 § första stycket sista punkten, 18 § första stycket
tredje punkten eller andra stycket andra punkten eller 23 § åligger,
eller att efterkomma begäran, varom stadgas i 18 § första stycket sista punkten
eller andra stycket sista punkten.

33 §.

Försummar ordförande i styrelse för aktiebolags personalstiftelse att iakttaga
föreskrift, som i 6 § första stycket är meddelad,

eller försummar ledamot i styrelse eller god man för personalstiftelse att
underställa tillsynsmyndigheten förslag, varom i 14 § andra stycket första
punkten eller 16 § första stycket femte punkten stadgas, eller att ställa sig
till efterrättelse föreskrift, som enligt 14 § andra stycket andra punkten givits
av tillsynsmyndigheten, eller att efter vad i 19 § sista stycket stadgas
till tillsynsmyndigheten insända där omförmälda handlingar, eller att efterBihang
till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 292. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

komma begäran av tillsynsmyndigheten, varom i 20 § första stycket andra
punkten stadgas, eller att iakttaga föreskrift, som är meddelad i 20 § andra
stycket,

straffes med böter från och med fem till och med trehundra kronor.

34 §.

Förseelse varom stadgas i 31—33 §§ åtalas av allmän åklagare. Beträffande
förseelse mot 18 § andra stycket skall såsom målsägande anses
ledamot av styrelse för personalstiftelse och god man för stiftelsen.

Åtal, så ock talan som avses i 30 § anhängiggöres vid allmän underrätt
i den ort, där styrelsen för det aktiebolag till vilket stiftelsen hör har sitt
säte. Samma lag vare i fråga om ärende, varom stadgas i 3 § tredje eller
fjärde stycket, 4 §, 5 § andra eller fjärde stycket och 29 § andra stycket.

Böter, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan. Saknas tillgång till
böternas gäldande, skola de förvandlas efter allmän strafflag.

35 §.

Svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond skall hava det ändamål
att av de medel, som tillfalla fonden, utdela pensioner eller understöd
till dem som varit anställda eller äro anhöriga till dem som varit anställda
hos svenska aktiebolag, eller eljest befordra sådana personers välfärd.
De medel, som tillfalla svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond,
skola utan sammanblandning med andra medel förvaltas av statskontoret
såsom en särskild fond. Utdelning av pension, understöd eller annan förmån
från fonden skall beslutas av en nämnd. Särskilda bestämmelser om huru
denna nämnd skall utses samt om de villkor som skola gälla för utdelning
av pension, understöd eller annan förmån från fonden, så ock de föreskrifter
i övrigt som prövas erforderliga meddelas av Konungen.

|Om bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.

36 §.

Vad i denna lag stadgas örn aktiebolag skall äga tillämpning jämväl å
bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag. Därvid skall hänvisning, som
ovan gjorts till stadgande i lagen örn aktiebolag, gälla motsvarande stadgande
i lagen örn bankrörelse och lagen om försäkringsrörelse, och skall i fråga
om försäkringsaktiebolag vad i denna lag stadgas rörande aktiebolagsregistret
avse försäkringsregistret.

Övergångsbestämmelser.

37 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

Är i den sista balansräkning, som före lagens ikraftträdande fastställts
för aktiebolag, uppförd fond, vars huvudsakliga ändamål är pensionering
eller understöd av anställda eller efterlevande till anställda hos bolaget, eller
särskild skuldpost, som avser pensionsförpliktelser till sådana personer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

19

skall, där registrering sker efter vad i 38 § andra stycket stadgas, fondens
eller skuldpostens belopp anses från lagens ikraftträdande vara överfört till
allmän pensionsstiftelse som sålunda bildas för bolaget. Vad nu är sagt
gäde dock ej, ifall vid lagens ikraftträdande balansräkning icke blivit för
aktiebolag fastställd efter den 1 januari 1936, ej heller där anmälan rörande
fonden eller skuldposten göres efter vad nedan stadgas. Utvisar balansräkning,
som i första punkten avses, brist, skall ej större del av fondens eller
skuldpostens belopp anses överförd till stiftelse än som återstår sedan täckning
beräknats för aktiekapitalet.

Där bolagets styrelse före den 1 januari 1939 eller därefter, innan registrering
av allmän pensionsstiftelse skett, hos registreringsmyndigheten anmäler
och visar, att fond eller skuldpost varom i andra stycket sägs avsåg
allenast anställda som innehaft eller innehava vissa befattningar eller
slag av befattningar hos bolaget eller efterlevande till sådana anställda, eller
ock att bolagsstämma som i 82 § lagen om aktiebolag sägs vid fastställande
första gången efter lagens ikraftträdande av balansräkning för bolaget
beslutat bestämmelse därom, skall överföring efter vad i andra stycket stadgas
anses hava ägt runi till sålunda bildad särskild pensionsstiftelse.

Om bolagets styrelse före den 1 januari 1939 hos registreringsmyndigheten
anmäler och visar, att bolagsstämma som i 82 § lagen om aktiebolag
sägs vid fastställande första gången efter lagens ikraftträdande av balansräkning
för bolaget beslutat att fond eller skuldpost, varom i andra stycket
sägs, skall utgå ur balansräkningen, skall stiftelsebildning och överföring
efter vad i samma stycke stadgas ej anses hava ägt rum. Där av styrelsen
anmälan gjorts att bolagsstämman beslutat nedsättning av fondens eller
skuldpostens belopp, skall allenast det belopp vartill nedsättning skett
anses överfört till pensionsstiftelse.

Finnes i den sista balansräkning, som före lagens ikraftträdande fastställts
för aktiebolag, uppförd annan fond för tillgodoseende av de anställdas
eller deras anhörigas välfärd än i andra stycket avses, skall ock, om
bolagets styrelse före den 1 januari 1939 därom gör anmälan för registrering
och visar, att rörande fonden bestämmelser funnos, varom i 16 § första
stycket andra punkten stadgas, eller ock att bolagsstämma som i 82 § lagen
om aktiebolag sägs vid fastställande första gången efter lagens ikraftträdande
av balansräkning för bolaget beslutat sådana bestämmelser, bildning
av personalstiftelse, som i 16 § avses, och överföring av medel till
stiftelsen anses hava ägt rum under villkor och i ordning varom i andra
stycket stadgas. Samma lag vare, där beträffande fond eller särskild skuldpost,
vars huvudsakliga ändamål är understöd av anställda eller efterlevande
till anställda, anmälan göres om beslut varom nyss är sagt.

Träder bolaget i likvidation eller försättes det i konkurs, innan registrering
skett, vare frågan örn fonds eller skuldposts ombildning till stiftelse förfallen.
Örn återgång av stiftelsebildning, i händelse bolaget försättes i konkurs
inom viss tid efter registreringen, stadgas i övergångsbestämmelserna
till lagen denna dag örn ändring i konkurslagen.

20

Kungl. Majlis proposition nr 292.

Å stiftelse, som bildas efter vad nu är sagt, skall i tillämpliga delar gälla
vad om allmän eller särskild pensionsstiftelse eller annan personalstiftelse
är stadgat; dock vare bolaget ej pliktigt att till sådan stiftelse gälda ränta
å fordran som i 2 § avses.

38 §.

Vid anmälan, varom i 37 § tredje och femte styckena sägs, skall fogas i
två exemplar av notarius publicus eller med styrelseledamöternas egenhändiga
bevittnade namnunderskrifter styrkt avskrift av bolagsstämmas protokoll
eller annan handling som utvisar, beträffande anmälan enligt tredje
stycket, vilka befattningar eller slag av befattningar hos bolaget som avses
med fonden eller skuldposten samt, beträffande anmälan enligt femte stycket,
vilka bestämmelser som gälla om fondens ändamål, om de villkor under
vilka förmån skall från fonden utgå och om ordningen i övrigt för medlens
användande, eller motsvarande bestämmelser rörande skuldposten. Vid anmälan,
som i 37 § fjärde stycket sägs, skall fogas i två exemplar på enahanda
sätt till riktigheten styrkt avskrift av bolagsstämmas protokoll, upptagande
beslut att fonden eller skuldposten skall utgå ur bolagets balansräkning
eller att nedsättning av fondens eller skuldpostens belopp skall ske.

Det åligger registreringsmyndigheten att såvitt möjligt före den 1 juli
1939 verkställa registrering av stiftelse som enligt vad i 37 § stadgas bildas
för aktiebolag. Registreringsmyndigheten läte därvid i aktiebolagsregistret
införa, att enligt övergångsbestämmelserna till denna lag en i bolagets balansräkning
för angiven balansdag upptagen fond eller skuldpost skall anses
från och med den 1 januari 1938 vara ombildad till allmän eller särskild
pensionsstiftelse eller annan personalstiftelse, så ock stiftelsens benämning.
Denna skall av registreringsmyndigheten bestämmas med ledning
av fondens eller skuldpostens beteckning och ändamål samt under
iakttagande av vad i denna lag stadgas. Då på grund av brist i balansräkningen
täckning skall beräknas för aktiekapitalet efter vad i 37 § andra
stycket sista punkten, tredje stycket eller femte stycket stadgas, skall vid
registreringen anmärkas, att fonden eller skuldposten, efter avräkning för
brist enligt balansräkningen, ombildats till stiftelse. Har anmälan skett efter
vad i 37 § fjärde stycket sista punkten sägs, skall vid registreringen anmärkas
att fonden eller skuldposten, efter beslutad nedsättning, ombildats till
stiftelse. Registreringsmyndigheten skall tillika, när registrering sker, ombesörja
kungörelse och uppgift, som i 27 § första stycket sägs. Vid uppgiften
skall, där registrering sker efter anmälan som i denna paragraf första stycket
sägs, fogas ett exemplar av protokoll eller annan handling, som inkommit
till registreringsmyndigheten.

När registrering sker, skall ofördröjligen skriftlig underrättelse därom
med allmänna posten försändas till bolagets styrelse, så ock bevis om registreringen
tillhandahållas bolaget. Är bolaget missnöjt med registreringsmyndighetens
beslut om registrering av allmän pensionsstiftelse efter vad i
denna paragraf är stadgat, må över beslutet hos Konungen föras besvär,

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

21

vilka skola vid talans förlust hava inkommit till handelsdepartementet före
klockan tolv å sextionde dagen från den dag beslutet gavs.

I övrigt skall i avseende å registrering av pensions- eller annan personalstiftelse
efter vad i denna paragraf sägs i tillämpliga delar gälla vad i 22
och 25 §§ samt 27 § tredje stycket är stadgat.

39 §.

Vad i dessa övergångsbestämmelser stadgas om aktiebolag skall, med iakttagande
av föreskrifterna i 36 § andra punkten, tillämpas jämväl å bankaktiebolag
och försäkringsaktiebolag. Beträffande bankaktiebolag skall vad i
37 § andra stycket sista punkten stadgas om aktiekapitalet gälla i avseende å
grundfonden.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 12 augusti 1910 (nr 88) om aktiebolag.

Härigenom förordnas, dels att 17, 50, 56, 132 och 133 §§ lagen den 12
augusti 1910 om aktiebolag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 74 a §,
av nedan angivna lydelse:

17 §.

Bolagsordning skall---till behandling.

I de--:--i stiftelseurkunden.

Ej må i bolagsordning intagas bestämmelse, som inskränker bolagsstämmas
rätt att besluta bildande av stiftelse, som avses i lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, eller överföring av vinstmedel till sådan
stiftelse.

50 §.

Beslut örn---i ärendet.

Beslut örn--— ansökningen bifallen.

Innefattar beslut---ansökningen bifallen.

Rättens beslut,--— för registrering.

Nedsättning av---nedsättning medgivits.

Har till---påskrift därom.

Har pensions- eller annan personalstiftelse, som bildats enligt lagen örn
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, fordran hos bolaget, må
ansökan om nedsättning varom i 2 mom. eller örn vinstutdelning varom i
3 mom. sägs icke bifallas, med mindre det inför rätten styrkes, att styrelse
eller god man för stiftelsen med tillstånd av tillsynsmyndigheten för sådana
stiftelser därtill lämnat medgivande eller att säkerhet, som av rätten godkännes,
ställts för fordringen.

56 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gäde i avseende å upprättande av
aktiebolags balansräkning:

1) Bolagets tillgångar — — — eller tillverkning.

2) Andra tillgångar---fullständigt angivas.

3) Osäkra fordringar---fordringar avskrivas.

1 Senaste lydelse av 50, 132 och 133 §§, se SFS 1924: 45.

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

23

4) Tillgångar, avsedda---ifrågavarande tillgångar.

5) Tillgångar, som---fastställda balansräkning.

6) De belopp, vartill aktiekapitalet, reserv- och förnyelsefonder samt andra
fonder uppgå, skola var för sig i balansräkningen uppföras bland skulderna.
Fond må ej redovisas under benämningen pensionsfond eller understödsfond
eller under annan benämning, som utmärker att fonden bildats för tryggande
av pension eller eljest för anställdas eller deras anhörigas välfärd. Har
efter vad i lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser är
stadgat pensionsstiftelse eller annan personalstiftelse bildats, skall skuld pa
grund av överföring av medel från bolaget till stiftelsen redovisas i särskild
post med upptagande av stiftelsens benämning, därvid skuld på grund av
överföring som beslutats vid balansräkningens fastställande, skuld för ränta
för det år balansräkningen avser, i den mån den ej avräknats mot utgifter,
och skuld på grund av tidigare överföringar skola för sig angivas.

7) Kostnader för--— såsom tillgång.

8) Äger bolaget---fastställda balansräkning.

74 a §.

Hör till bolaget pensions- eller annan personalstiftelse, varom i lagen om
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser sägs, skall revisorernas
granskning avse jämväl stiftelsens förvaltning samt dess räkenskaper; och
skall vad i 74 § är stadgat beträffande bolagets styrelse äga motsvarande tilllämpning
å styrelse eller god man för stiftelsen. I sin berättelse skola revisorerna
jämväl yttra sig rörande granskningen av stiftelsen, så ock, där
stiftelsen står under särskild förvaltning, samtidigt med överlämnande till
bolagets styrelse av berättelsen, till styrelsen eller gode mannen för stiftelsen
överlämna särskilt yttrande rörande granskningen.

132 §.

Med böter---fängelse straffes

1) stiftare, som---oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller---oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, med----ej angivits;

4) styrelseledamot eller---i aktieboken;

5) styrelseledamot eller---till aktieägare;

6) styrelseledamot, som---i 56 §;

7) revisor eller---honom granskats;

7 a) revisor, där han mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift i yttrande,
vilket enligt 74 a § överlämnas till styrelse eller god man för stiftelse som
avses i lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser;

8) revisor, som,---bans uppdrag;

9) en var,---76 § 2 mom.

Ej må —--strängare straff.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

133 §.

Bryter någon---fem hundra kronor.

Samma lag vare

om revisor, vilken underlåter iakttaga föreskrift, som meddelats i 74 §
3 morn., 74 a § 2 punkten eller 106 § 2 mom. 1 punkten,
om likvidator,---117 § åligger,

om god man, där han försummar fullgöra vad i 109 § 3 mom. eller 115 §
2 mom. finnes stadgat,

samt om ledamot i styrelse eller god man för aktiebolags personalstiftelse,
där han underlåter iakttaga vad honom enligt 74 a § 1 punkten åligger.
Förseelse mot---varje aktieägare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

25

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse.

Härigenom förordnas, dels att 4, 39 b, 43, 251 och 252 §§ lagen den 22
juni 1911 om bankrörelse1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,
dels ock att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 69 a §,
av nedan angivna lydelse:

4 §.

Bolagsordning för---deras befattningar.

Där ej---av aktier.

Skall förbehåll---i bolagsordningen.

Ej må i bolagsordning intagas bestämmelse, som inskränker bolagsstämmas
rätt att besluta bildande av stiftelse, som avses i lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, eller överföring av vinstmedel till sådan
stiftelse.

39 b §.

Beslut om---för registrering.

Beslut om---ansökningen bifallen.

Innefattar beslut---ansökningen bifallen.

Rättens beslut,---för registrering.

Nedsättning av---nedsättning medgivits.

Har till---påskrift därom.

Har pensions- eller annan personalstiftelse, som bildats enligt lagen örn
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, fordran hos bolaget, må
ansökan om nedsättning varom i 2 mom. eller örn vinstutdelning varom i 3
mom. sägs icke bifallas, med mindre det inför rätten styrkes, att styrelse
eller god man för stiftelsen med tillstånd av tillsynsmyndigheten för sådana
stiftelser därtill lämnat medgivande eller att säkerhet, som av rätten godkännes,
ställts för fordringen.

43 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gäde i avseende å upprättandet av
bankaktiebolags balansräkning:

1) Bolagets tillgångar---eller anskaffande.

2) Andra tillgångar---att avlämna.

1 Senaste lydelse, se beträffande 4, 39 b och 43 §§ SFS 1928:125 samt beträffande 251 och
252 §§ SFS 1933:277.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

3) Osäkra fordringar — — — fordringar avskrivas.

4) Fast egendom,---föregående balansräkning.

5) De belopp, vartill grund- och reservfonder samt andra fonder uppgå,
skola var för sig i balansräkningen uppföras bland skulderna. Fond må ej
redovisas under benämningen pensionsfond eller understödsfond eller under
annan benämning, som utmärker att fonden bildats för tryggande av pension
eller eljest för anställdas eller deras anhörigas välfärd. Har efter vad i
lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser är stadgat pensionsstiftelse
eller annan personalstiftelse bildats, skall skuld på grund av
överföring av medel från bolaget till stiftelsen redovisas i särskild post med
upptagande av stiftelsens benämning, därvid skuld på grund av överföring
som beslutats vid balansräkningens fastställande, skuld för ränta för det
år balansräkningen avser, i den mån den ej avräknats mot utgifter, och
skuld på grund av tidigare överföringar skola för sig angivas.

6) Kostnader för---såsom tillgång.

69 a §.

Hör till bolaget pensions- eller annan personalstiftelse, varom i lagen om
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser sägs, skall revisorernas
granskning avse jämväl stiftelsens förvaltning samt dess räkenskaper; och
skall vad i 69 § är stadgat beträffande bolagets styrelse äga motsvarande tilllämpning
å styrelse eller god man för stiftelsen. I sin berättelse skola revisorerna
jämväl yttra sig rörande granskningen av stiftelsen, så ock, där
stiftelsen står under särskild förvaltning, samtidigt med överlämnande till
bolagets styrelse av berättelsen, till styrelsen eller gode mannen för stiftelsen
överlämna särskilt yttrande rörande granskningen.

251 §.

Med böter---fängelse straffes

1) stiftare, som---oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller--— oriktig uppgift;

3) styrelseledamot eller---i aktieboken;

4) styrelseledamot eller likvidator, som uppsåtligen i strid med bestämmelser
i 39 b § 3 mom. eller 41 § 1 mom. 1 punkten låter verkställa utbetalning
till delägare;

5) styrelseledamot, som vid upprättandet av balansräkning mot bättre
vetande förfar i strid med bestämmelserna i 43 §;

6) styrelseledamot eller---lämna upplysning;

7) revisor, där---honom granskats;

7 a) revisor, där han mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift i yttrande,
vilket enligt 69 a § överlämnas till styrelse eller god man för stiftelse som
avses i lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser;

8) revisor, som,---hans uppdrag;

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

9) en var, som falskeligen avgiver sådan försäkran, som omförmäles i
71 §.

Ej må---strängare straff.

252 §.

Bryter någon mot vad i 2 §, 22 § eller 28 § 2 mom. finnes stadgat,
eller underlåter---och 3 morn.,

eller underlåter styrelseledamot att iakttaga föreskrift, som i 21 §, 23 §
sista momentet, 30 §, 32 §, 33 § 4 morn., 36 § 1 morn., 38 § sista momentet,
39 a § 3 mom. andra punkten, 39 b § 1 mom. fjärde punkten eller 4 morn.,
59 §, 65 §, 69 § 1 morn., 73 § 1 eller 4 mom. eller 87 § är meddelad,
eller försummar styrelseledamot vare sig att på sätt i 76 § 1 mom. stadgas
hålla den där omförmälda förteckningen tillgänglig och översända den
till bolagets delägare eller att, då delägare enligt 4 mom. i 76 § påyrkat hänskjutande
av visst ärende till prövning å bolagsstämma, låta upptaga ärendet
å förteckningen,

eller bryter någon, som enligt lil § under bankbolags konkurs företrätt bolaget
såsom konkursgäldenär, mot vad i 112 § 2 mom. är stadgat,

straffes med---fem hundra kronor.

Samma lag vare

om revisor, vilken underlåter iakttaga föreskrift, som meddelas i 69 §
6 morn., 69 a § 2 punkten eller 100 § 2 mom. 1 punkten,

örn likvidator, som ej fullgör vad honom enligt 99 §, 100 § 2 morn., 103 §
eller 110 § åligger,

samt om ledamot i styrelse eller god man för bolagets personalstiftelse,
där han underlåter iakttaga vad honom enligt 69 a § 1 punkten åligger.

Förseelse mot 65 §, 69 § 1 eller 6 morn., 73 § 1 eller 4 morn., 76 § 1 morn.,
100 § 2 mom. eller 103 §, så ock styrelseledamots försummelse att å den i 76 §
omförmälda förteckning upptaga ärende, vars hänskjutande till bolagsstämma
av bolagets delägare påyrkats enligt 4 mom. i samma paragraf, må åtalas allenast
av målsägande; och skall härvid såsom målsägande anses såväl bolaget
som varje delägare däri.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, dels att 4, 48, 258 och 259 §§ lagen den 25 maj 1917
om försäkringsrörelse skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,
dels ock att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 65 a §, av nedan
angivna lydelse:

4 §•

Bolagsordning för---i utlandet.

Ej må i bolagsordning intagas bestämmelse, som inskränker bolagsstämmas
rätt att besluta bildande av stiftelse, som avses i lagen om aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, eller överföring av vinstmedel till
sådan stiftelse.

48 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gälle i avseende å upprättande av
försäkringsaktiebolags balansräkning:

1) Bolagets tillgångar---eller anskaffande.

2) Andra tillgångar---att avlämna.

3) Osäkra fordringar —--fordringar avskrivas.

4) Under förutsättning,---är lägre.

5) Fast egendom,---föregående balansräkning.

6) De belopp, vartill aktiekapitalet, den aktieägarnas tillskottsplikt motsvarande
fonden, reservfonden samt bolagets övriga fonder uppgå, skola var
för sig i balansräkningen uppföras bland skulderna. Fond må ej redovisas
under benämningen pensionsfond eller understödsfond eller under annan
benämning, som utmärker att fonden bildats för tryggande av pension
eller eljest för anställdas eller deras anhörigas välfärd. Har efter vad i
lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser är stadgat pensionsstiftelse
eller annan personalstiftelse bildats, skall skuld på grund av
överföring av medel från bolaget till stiftelsen redovisas i särskild post med
upptagande av stiftelsens benämning, därvid skuld på grund av överföring
som beslutats vid balansräkningens fastställande, skuld för ränta för det år
balansräkningen avser, i den mån den ej avräknats mot utgifter, och skuld
på grund av tidigare överföringar skola för sig angivas.

7) Förvärvad egen---som tillgång.

8) De vid---följande år.

Där enligt---inom linjen.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

65 a §.

Hör till bolaget pensions- eller annan personalstiftelse, varom i lagen om
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser sägs, skall revisorernas
granskning avse jämväl stiftelsens förvaltning samt dess räkenskaper; och
skall vad i 65 § är stadgat beträffande bolagets styrelse äga motsvarande tillämpning
å styrelse eller god man för stiftelsen. I sin berättelse skola revisorerna
jämväl yttra sig rörande granskningen av stiftelsen, så ock, där
stiftelsen står under särskild förvaltning, samtidigt med överlämnande till
bolagets styrelse av berättelsen, till styrelsen eller gode mannen för stiftelsen
överlämna särskilt yttrande rörande granskningen.

258 §.

Med böter---fängelse straffes

1) stiftare, som---oriktig uppgift;

2) styrelseledamot eller---oriktig uppgift;

3) styrelseledamot, med---ej angivits;

4) styrelseledamot eller---i aktieboken;

5) styrelseledamot eller---eller garant;

6) styrelseledamot, som —''--eller 149 §;

7) revisor, där---honom granskats;

7 a) revisor, där han mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift i yttrande,
vilket enligt 65 a § överlämnas till styrelse eller god man för stiftelse som
avses i lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser;

8) revisor, som,---hans uppdrag;

9) den, som---4) sägs;

10) en var,---67 § 2 mom.

Ej må---strängare straff.

259 §.

Bryter någon---femhundra kronor.

Samma lag vare

om revisor, vilken underlåter iakttaga föreskrift, som meddelats i 65 §
3 morn., 65 a § 2 punkten, 97 § 2 mom. 1 punkten, 166 § 3 mom. eller 192 §
2 mom. 1 punkten,

om likvidator, som ej fullgör vad honom enligt 96 §, 97 § 2 morn., 99 §,
106 §, 191 §, 192 § 2 morn., 194 §, 201 § eller 227 § 1 mom. åligger,

samt örn ledamot i styrelse eller god man för försäkringsaktiebolags personalstiftelse,
där han underlåter iakttaga vad honom enligt 65 a § 1 punkten
åligger.

Bryter någon---1 mom. sägs.

Förseelse mot---eller garant.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbaden.

Härigenom förordnas, att 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbaden1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4 §.

Är gäldbunden — —■ — kortare tid.

Förmånsrätt i den ordning, som i första stycket stadgas för betjänters och
tjänstehjons lön, gäde ock för fordran å pension, som tillkommer pensionstagare
på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, vilken innehafts av
honom själv eller av anhörig till honom, dock ej för längre tid än sammanlagt
ett år och ej heller för längre tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen
gjordes. Samma förmånsrätt åge ock pensionsstiftelse, som
bildats enligt lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,
för fordran varom i 2 § nämnda lag sägs, i den mån fordringen motsvarar
pensionsfordringar som utgå med förmånsrätt efter vad nu är sagt, dock allenast
såvitt fordringarna avse pension intill belopp varom stadgas i 9 § sista
stycket nämnda lag.

Därefter skall---lag sägs.

11 §.

Därefter skola,---är sagd.

Sedan uttages---att utgiva.

Förmånsrätt efter vad i andra stycket sägs tillkomme pensionsstiftelse, som
bildats enligt lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser,
för fordran varom i 2 § nämnda lag sägs, i den mån fordringen icke utgår
med förmånsrätt enligt 4 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938 men skall icke äga tillämpning
i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.

1 Senaste lydelse, se beträffande 4 § SFS 1933:321 och beträffande 11 § SFS 1925:175.

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

31

Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen.

Härigenom förordnas, dels att i konkurslagen skall införas en ny paragraf
av nedan angivna innehåll och betecknad 28 a §, dels ock att 34 § samma lag
skall erhålla följande ändrade lydelse:

28 a §.

Har, på sätt i lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
stadgas, beslut fattats om överföring av medel från aktiebolag, bankaktiebolag
eller försäkringsaktiebolag till pensionsstiftelse eller annan personalstiftelse,
som hör till bolaget, och finnas bolagets borgenärer därav
hava lidit märklig skada, skall, örn den balansräkning enligt vilken medlens
överföring skett icke till registreringsmyndigheten eller, såvitt angår bankaktiebolag,
till bankinspektionen inkommit tidigare än etthundraåttio dagar
innan konkursansökningen gjordes eller, där registrering av stiftelsen skett
först efter det balansräkningen inkommit, registreringen icke ägt rum tidigare
än nyss är sagt, överföringen av medlen på talan av konkursboet återgå.

34 §.

Har i fall, då 28, 28 a, 29, 32 eller 33 § icke är tillämplig, gäldenären innan
beslutet om egendomsavträde meddelades ingått avtal, varav kommit skada
för borgenärerna, och var det vid avtalets ingående hans avsikt att tillskynda
dem skada, gånge, där den, med vilken avtalet ingicks, hade kännedom
om gäldenärens avsikt, det avtal på talan av konkursboet åter; dock
må, sedan fem år förflutit från det avtalet ingicks, sådan talan ej anställas
mot annan än gäldenärens make.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

Har pensions- eller annan personalstiftelse bildats efter vad i övergångsbestämmelserna
till lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
är stadgat, skall i händelse av bolagets konkurs stiftelsebildningen på
talan av konkursboet återgå, där registrering av stiftelsen ej ägt rum tidigare
än etthundraåttio dagar innan konkursansökningen gjordes och bolagets
borgenärer finnas hava lidit märklig skada av stiftelsebildningen. Angående
sådan talan gäde i övrigt vad i konkurslagen om återvinning är stadgat.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om

tillsyn över stiftelser.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 24 maj 1929 om tillsyn över stiftelser
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

2 §.

Anmälningsplikt äger ej rum beträffande:

1) stiftelse, vars---i riksräkenskapsverket;

2) stiftelse, som---fastställt stadgar;

3) stiftelse, som---anordnad tillsyn;

4) stiftelse, anförtrodd---annat samfund;

5) stipendiestiftelse vid enskild undervisningsanstalt;

6) stiftelse till---vissa släkter;

7) stiftelse, vars förmögenhet ej överstiger femtusen kronor;

8) stiftelse, varom i lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
stadgas; samt

9) stiftelse, som genom Konungens förordnande eller stiftarens föreskrift
är undantagen från tillsyn enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

33

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 13 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,
Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,
lagberedningens betänkande den 10 februari 1937 med förslag till lag örn aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, m. m., samt anför:

»Frågan om tryggandet av pension åt anställda i enskild tjänst har under
senare år vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Sedan från vissa organisationer av privatanställda framställning gjorts örn
lagstiftning i ämnet, utarbetades år 1927 inom justitiedepartementet av särskilda
sakkunniga ett utkast till lag om frivillig tjänstepensionering. I utkastet
stadgades skyldighet för arbetsgivare att trygga utfästa pensionsförmåner
genom försäkring. Från arbetsgivarhåll avstyrktes emellertid den
föreslagna lagstiftningen såsom innebärande ett alltför allvarligt ingrepp i
avtalsfriheten. Det ifrågasattes, huruvida icke en sådan lag komme att minska
arbetsgivarnas intresse för de anställdas pensionering och förty mera
skada än gagna de anställda. Sedan utkastet varit föremål för överarbetning,
framlades den 8 september 1928 i betänkande (statens off. utredn.
1929: 3) ett nytt utkast till lag om frivillig tjänstepensionering. Även
detta utkast var byggt på försäkringstvång. Nämnda betänkande överlämnades
år 1931 till den s. k. kommittén angående privatanställda.

Under de följande åren kom den allmänna uppmärksamheten att särskilt
riktas på de av aktiebolagen avsatta pensionsfondernas rättsliga ställning.
Enligt gällande aktiebolagslagstiftning äger ordinarie bolagsstämma att besluta
om användningen av bolagets vinstmedel — sedan föreskriven avsättning
skett till reservfonden — antingen till vinstutdelning eller ock till avsättning
till dispositionsfond eller till reservation i annan ordning eller till avsättning
till fonder för särskilt angivna ändamål. I aktiebolagens balansräkningar
redovisas i stor utsträckning såsom särskilda fonder passivposter, vilka
beteckna för visst ändamål reserverade vinstmedel. Rörande användningen
av sådana medel kan ändring beslutas av bolagsstämman. Och enligt 53 §
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 292- 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

sista stycket aktiebolagslagen må reservfonden tillgripas av bolaget för täckande
av förlust, först i den mån förlusten icke kan ersättas av andra befintliga,
till framtida förfogande avsatta medel, d. v. s. först efter det andra fonder
tagits i anspråk. Bland fonder, som sålunda uppföras i aktiebolagens balansräkningar,
finnas i betydande omfattning fonder avsedda att trygga utbetalning
av pensioner till personal anställd hos bolaget. Särskilt i tider av
ekonomisk nedgång har behovet för vissa bolag att anlita reservfonden medfört
att bl. a. dylika pensionsfonder måst först tillgripas och även eljest torde
det ha förekommit att bolag tillgripit sådana fonder. Det har därför ej
minst under depressionsperioden i början av detta decennium kommit att
uppmärksammas, att dessa fondbildningar icke erbjuda den trygghet som
pensionstagarna — och mången gång jämväl aktieägarna och bolagets ledning
— torde hava föreställt sig.

Frågan örn beredande av skydd för dylika fonder upptogs vid 1935 års
riksdag. Andra lagutskottet, till vilket i ämnet väckta motioner hänvisades,
uttalade bl. a., att anledning funnes att förvänta, att de i motionerna omförmälda
spörsmålen bomme att till vissa delar beröras vid de utredningar, som
verkställas inom lagberedningen vid dess revision av aktiebolagslagstiftningen
samt inom kommittén angående privatanställda. Utskottet ansåg frågan
om att bereda betryggande former för de privatanställdas pensionering böra
lösas ur enhetlig synpunkt under beaktande av förhållandena på hela det
område, som därav berördes, och hemställde att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj:t begära utredning av frågan om lagstiftning i syfte att få till stånd betryggande
former för pensionering av anställda hos enskilda företag och
sammanslutningar. Utskottets hemställan bifölls av riksdagens kamrar och
skrivelse i ärendet avläts den 5 april 1935 (nr 141).

Med anledning av denna riksdagens skrivelse befriades kommittén angående
privatanställda från handläggningen av den till kommittén hänskjutna
frågan örn tryggad rätt till pension. Den 15 november 1935 anbefalldes
lagberedningen att avgiva yttrande i den genom skrivelsen väckta frågan
om lagstiftning i syfte att få till stånd betryggande former för pensionering
av anställda hos enskilda företag, såvitt ärendet berörde området för beredningens
uppdrag att verkställa utredning om revision av aktiebolagslagstiftningen
och vad därmed kunde äga omedelbart sammanhang. Frågan i övrigt
skulle under samråd med lagberedningen utredas inom justitiedepartementet.

Sedan 1936 års riksdag i skrivelse den 27 juni (nr 421) begärt att utredningen
måtte utsträckas till att avse åtgärder, som genom samhällets försorg
lämpligen kunde vidtagas för att främja pensioneringen av personer anställda
i enskild tjänst, ansågs en departemental utredning av dithörande spörsmål
icke kunna äga rum, och bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den
11 september chefen för justitiedepartementet att tillsätta en kommitté för
att verkställa utredning beträffande frågan om pensionering av i enskild
tjänst anställda personer och utarbeta de författningsförslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

35

På grund av detta bemyndigande tillsattes den 19 september 1936 en kommitté
för frågan örn pensionering av i enskild tjänst anställda. I samband
därmed upptog lagberedningen ärendet om särskild lagstiftning för skyddande
av aktiebolagens pensions- och andra personalfonder. Under ärendets behandling
har lagberedningen dels samrått med de sakkunniga, som förordnats
att biträda beredningen vid revisionen av aktiebolagslagstiftningen, dels
ock haft överläggningar med sistnämnda kommitté.

Lagberedningens förslag.

Med underdånig skrivelse den 10 februari 1937 har lagberedningen överlämnat
av motiv åtföljda förslag till 1) lag om aktiebolags pensions- och andra
personalstiftelser; 2) lag angående ändring i lagen om aktiebolag; 3) lag
angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse; 4) lag
angående ändring i lagen den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse;
5) lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbaden; 6) lag om
ändring i konkurslagen; samt 7) lag angående ändring i lagen den 24 maj
1929 (nr 116) om tillsyn över stiftelser (statens off. utredn. 1937: 13).

I fråga om förslagens huvudsakliga innehåll må följande redogörelse lämnas: Förstnämnda

lagförslag avser att bereda skydd för aktiebolags fondering
av vinstmedel för pensionering av anställda hos bolaget eller efterlevande
till anställda genom förvandling av sådan fond till stiftelsefordran. I detta
syfte öppnar förslaget möjlighet för aktiebolag att i enkel ordning ernå bildandet
av stiftelse, vars förmögenhet må innestå såsom fordran hos bolaget,
och söker även genom de till förslaget knutna övergångsbestämmelserna sörja
för att hos aktiebolagen redan avsatta pensionsfonder genom ombildning
till stiftelser i största möjliga omfattning föras in under den föreslagna lagen.
Vid de särskilda stadgandenas utformning har tillgodoseendet av dessa
båda synpunkter eftersträvats.

Enligt 1 § i förslaget må aktiebolag i den ordning, varom i 2 § sägs, bilda
stiftelse, vars förmögenhet må helt eller delvis utgöras av fordran hos bolaget,
till tryggande av pension åt anställda hos bolaget (egenpension) efter avgång
från tjänst eller annan arbetsanställning, efter uppnående av viss ålder eller
vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invaliditet), samt
efter anställds död åt efterlevande make och barn (familjepension). Även
pension, som kan komma att utgå till frånskild make, omfattas av stiftelsen.
I fråga örn pensionsstiftelses ändamål äger bolaget bestämma, att stiftelsen
skall avse tryggandet av pension allenast åt anställda, som innehava
vissa befattningar eller vissa slag av befattningar hos bolaget, samt efter sådan
anställds död åt efterlevande efter honom. Dylik stiftelse kallas i förslaget
särskild pensionsstiftelse. Har sådan bestämmelse ej meddelats, är
stiftelsen allmän pensionsstiftelse för bolaget.

De rörande pensionsstiftelses ändamål föreslagna bestämmelserna angiva
emellertid endast ramen för den — från .social och humanitär synpunkt önsk -

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

värda — pensionering, vars betryggande kan vinnas genom inrättande av
pensionsstiftelse. Förslaget upptar icke föreskrift om innehållet av de pensionsutfästelser,
som kunna givas, utan utgår från full avtalsfrihet beträffande
rätten till pension och förutsättningarna för pensionsrätter inträde.
Men då pensionsutfästelser givits, utgör stiftelseförmögenheten i första
hand säkerhet för dessa utfästelsers fullgörande, och vad därefter kan återstå
skall tjäna till tryggande av pension åt övriga anställda eller deras efterlevande
efter billighet.

Bildande av pensionsstiftelse beslutas enligt 2 § i förslaget av sådan ordinarie
bolagsstämma som i 82 § aktiebolagslagen sägs. I beslutet om bildande
av särskild stiftelse skola tydligt angivas de befattningar eller slag av befattningar
hos bolaget som avses med stiftelsen. Pensionsstiftelse kommer till
stånd i och med beslutets införande i aktiebolagsregistret.

Överföring av vinstmedel till pensionsstiftelse beslutas av bolagsstämma
vid fastställande av balansräkning för föregående räkenskapsår. Pensionsstiftelse
må ej bildas utan att till densamma överföres minst 500 kronor.

Sedan registrering av pensionsstiftelse skett, äger stiftelsen på grund av
överföring av medel från bolaget fordran hos detta till motsvarande belopp.
Rörande redovisningen av sådan fordran föreslås införande av vissa bestämmelser
i 56 § 6) aktiebolagslagen.

För underlättande av pensionsstiftelses bildande — vilket är av särskild betydelse
vid ombildning av pensionsfond till stiftelse enligt övergångsbestämmelserna
— fordras enligt förslaget för stiftelsebildning icke inrättande av
särskilt förvaltningsorgan för stiftelsen. Men bolagsstämma äger vid bildande
av stiftelse eller senare besluta inrättande av särskild styrelse för stiftelsen.
Inrättas sådan styrelse, skall den äga lika starkt inslag från pensionstagare
och anställda hos bolaget som från arbetsgivaren, bolaget. Samma antal styrelseledamöter,
en eller två, skall väljas av bolagsstämma och av dem, som
äro pensionstagare hos bolaget eller äro anställda hos detta och innehaft anställning
minst fem år eller den kortare tid som stadgas i de av bolagsstämman
meddelade bestämmelserna. De sålunda valda ledamöterna skola utse
ytterligare en ledamot, som skall vara styrelsens ordförande. Kunna de ej
enas, skall denne på anmälan därom förordnas av rätten.

Har för pensionsstiftelse särskild styrelse ej inrättats, är bolagets styrelse
förvaltningsorgan för stiftelsen. I de talrika fall, då beträffande pensionsstiftelse
annat icke förekommer än överföringar i bolagets balansräkningar
av vinstmedel från bolaget till stiftelsen och dess förmögenhet således utgöres
av fordran hos bolaget, har ett särskilt förvaltningsorgan icke ansetts erforderligt.
Men skulle genom avbetalning å stiftelsefordringen annan egendom
tillfalla stiftelsen, eller skulle bolaget träda i likvidation eller försättas i konkurs
eller eljest i förslaget angiven omständighet inträffa som kan medföra
fara för intressekollision mellan bolaget och stiftelsen, skall, om särskild styrelse
för denna ej inrättats, god man av rätten förordnas (5 §) att handhava
stiftelsens angelägenheter och företräda stiftelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

37

Bildandet av pensionsstiftelse medför enligt förslaget icke någon ändring
i bolagets skyldighet att själv betala utgående pensioner. Försättes bolaget
i konkurs, skola de, som äga fordran på grund av pensionsrätt mot bolaget,
bevaka sina fordringar i konkursen. I avseende å dessa fordringar äger stiftelsen
i konkursen ställning av medgäldenär. I den mån utdelning utgår å
pensionsfordringarna, skola utdelningarna enligt 10 § i förslaget avräknas å
utdelningen för stiftelsefordringen. Enligt förslaget till lag örn ändrad lydelse
av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbaden tillerkännes pensionstagare förmånsrätt
jämlikt 17 kap. 4 § för sin fordran, dock ej för längre tid än ett år,
medan stiftelsefordringen i dess helhet utgår med förmånsrätt. Ur de medel,
som på grund av bevakningen av stiftelsefordringen tillfalla stiftelsen,
äga först pensionsborgenärerna erhålla betalning för sina fordringar, i den
mån betalning till dem ej utgått i konkursen. Skulle därefter medel återstå,
skall tilldelning äga rum efter billighet till övriga intressenter i stiftelsen,
d. v. s. till pensionstagare, som utan att äga fordran på grund av pensionsrätt
mot bolaget faktiskt åtnjutit pension, samt till dem, som varit anställda hos
bolaget och ej på grund av utfästelse upptagande oantastbarhetsprincipen ägt
fordran hos bolaget, samt till efterlevande efter anställda.

Förslag till delning av stiftelseförmögenheten skall upprättas av förvaltningsorganet
för stiftelsen och underställas tillsynsmyndigheten för prövning
och fastställelse (14 §).

Skulle vid delningen överskott uppkomma, skall detta ej återgå till bolaget
utan tillfalla en allmän fond, svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond
(9 §). Denna bestämmelse har upptagits dels till skydd för de anställdas
pensionsintressen dels för att underlätta lösningen av den betydelsefulla
frågan om dessa stiftelsers ställning i beskattningshänseende.

Träder bolaget i likvidation utan samband med konkurs, skall ock enligt
9 § i förslaget bolaget äga å stiftelsefordringen avräkna vad bolaget utgiver
under likvidationen till dem, som äga fordran på grund av pensionsrätt mot
bolaget, såsom betalning för förfallna pensionsbelopp och såsom gottgörelse
för kapitalvärdet av pensionsrätten. Återstoden av stiftelsefordringen utbetalas
till stiftelsen. Behållningen hos stiftelsen skall fördelas efter billighet
i samma ordning som nyss angivits för fall av konkurs.

Då det från samhällelig synpunkt ansetts vara av vikt att pensionsstiftelsen
tjänar till täckning av lägre pensionsbelopp, innan täckning gives för högre,
har det föreslagits (9 § tredje stycket), att företrädesrätt till betalning ur pensionsstiftelses
förmögenhet skall tillkomma intressent i stiftelsen för pension
allenast intill ett visst i lagen bestämt belopp. I detta hänseende har föreslagits
för anställds pension (egenpension) 6,000 kronor och beträffande familjepension
2,000 kronor åt en pensionstagare (änka eller barn till anställd),
3,000 kronor till två pensionstagare, 3,400 kronor till tre pensionstagare o. s. v.

Där ej annat förbehåll gjorts vid pensionsstiftelses bildande, föreligger enligt
8 § i förslaget skyldighet för bolaget att förränta stiftelsefordringen. Mot
räntan må bolaget för värjo räkenskapsår avräkna sina pensionsutgifter. Där -

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

emot äger icke bolaget för dessa utgifter taga ersättning av stiftelsens kapitalförmögenhet
genom nedsättning av stiftelsefordringen, såframt ej stiftelseförmögenheten
överstiger vad som enligt förslaget ansetts böra beräknas såsom
stiftelsens pensionsreserv (8 § sista stycket). Med stiftelses pensionsreserv
avses det belopp, som enligt försäkringstekniska beräkningsgrunder erfordras
till täckning för kapitalvärdet av de pensioner, som utgå från bolaget,
samt av bolagets utfästelser av pension att framdeles utgå till anställda och
efterlevande till anställda, ökat med en tiondel. Nämnda beräkningsgrunder
skola efter förslag av tillsynsmyndigheten fastställas av Kungl. Majit.

Vill aktiebolag, till vilket hör pensionsstiftelse, ur dess kapitalförmögenhet
erhålla gottgörelse för pensionsutgifter, måste särskilt förvaltningsorgan inrättas
för stiftelsen. Skulle detta finna gottgörelsen inkräkta på stiftelsens
pensionsreserv, skall frågan underställas tillsynsmyndighetens prövning.

I förslaget upptagas bestämmelser om överföring av pensionsstiftelse å annat
aktiebolag i samband med överlåtelse av rörelsen (11 §) och om överlåtelse
av pensionsstiftelses tillgångar å pensionskassa, varom stadgas i lagen
den 29 juni 1912 om understödsföreningar (12 §). Sådan överföring eller
överlåtelse må dock ske allenast med tillsynsmyndighetens tillstånd.

Stadganden, som möjliggöra ändring i vissa avseenden beträffande tidigare
om pensionsstiftelse meddelade bestämmelser, äro upptagna i 15 §.

Den föreslagna lagstiftningens huvudsyfte är att bereda trygghet för aktiebolagens
avsättningar till de anställdas pensionering. Den möjlighet att i
enkel ordning erhålla en stiftelsebildning, som för vinnande av detta syfte öppnas,
har emellertid föreslagits även beträffande avsättningar av medel för
tillgodoseende av personalens välfärd annorledes än genom pensionering.
Bestämmelser om annan personalstiftelse än pensionsstiftelse hava upptagits

i 16 §.

Såväl pensionsstiftelser som personalstiftelser, som avses i 16 §, skola enligt
17 § stå under tillsyn av den myndighet, vilken handhar tillsynen å sådana
pensionskassor som avses i lagen den 29 juni 1912 om understödsföreningar.

Är bolagets styrelse organ för stiftelsen, åligger det styrelsen att årligen ombesörja
insändande till tillsynsmyndigheten av meddelande om redovisningen
i bolagets balansräkning av stiftelsens fordran hos bolaget på grund av överföring
av medel till stiftelsen (18 §). Får stiftelsen andra tillgångar än sådan
fordran, skall styrelsen eller gode mannen för stiftelsen till tillsynsmyndigheten
insända dels berättelse rörande stiftelsens förvaltning dels sammandrag
av räkenskaperna efter formulär som fastställts av Kungl. Majit. Nämnda
tillgångar skola placeras enligt föreskrifter som meddelas av Kungl. Majit
(19 §).

I 35 § upptagas närmare bestämmelser om svenska aktiebolagens pensionsoch
understödsfond. Jämlikt 36 § skall den föreslagna lagen vara tillämplig
även å bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag.

Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna skola pensionsfonder, upp -

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

39

förda i den sista balansräkning som före lagens ikraftträdande fastställts för
aktiebolag, bliva automatiskt genom registrering, som verkställes av registreringsmyndigheten
efter utgången av viss tid, ombildade till stiftelser, såframt
ej bolaget inom nämnda tid anmäler att första ordinarie bolagsstämma efter
lagens ikraftträdande beslutat att fonden skall utgå ur balansräkningen. Ombildning
äger rum till allmän pensionsstiftelse, där ej bolaget gör anmälan
att fonden avser endast vissa befattningar eller slag av befattningar, i vilket
fall fonden skall anses ombildad till särskild pensionsstiftelse. Även annan
personalfond än pensionsfond kan ombildas till stiftelse. För ombildning till
personalstiftelse, som avses i 16 §, fordras anmälan från bolagets sida.

I motiven till lagförslaget har framhållits angelägenheten av att pensionsstiftelser,
som bildas enligt förslaget, icke bliva i beskattningsavseende missgynnade.
Det framhålles sålunda, att gåvoskatt ej bör utgå vid överföring
av medel från bolaget till sådan stiftelse, att rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen
för medel, som överföras till stiftelsen, bör medgivas bolaget, samt
att samma frihet från skattskyldighet för inkomst och förmögenhet, vilken
åtnjutes av pensionsanstalt som ej är bolag, bör tillkomma pensionsstiftelse.
Det har även ansetts böra övervägas, i vilken omfattning liknande skattelättnader
kunna komma även andra till aktiebolag hörande personalstiftelser än
pensionsstiftelser till del.

Lagförslagen angående ändring i lagen örn aktiebolag, lagen om bankrörelse
och lagen om försäkringsrörelse innehålla bl. a. bestämmelser rörande
redovisningen i balansräkningen av skuld på grund av överföring av medel
från bolaget till pensions- eller annan personalstiftelse, som hör till bolaget.
Därjämte har stadgats förbud mot att i balansräkningen redovisa fond under
benämningen pensionsfond eller understödsfond eller under annan benämning,
som utmärker att fonden bildats för tryggande av pension eller eljest
för anställdas eller deras anhörigas välfärd.

I förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbalken
hava upptagits bestämmelser örn förmånsrätt för pensionsfordringar och för
fordran, som tillkommer enligt lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
bildad pensionsstiftelse på grund av överföring av medel från
bolaget till stiftelsen. Förmånsrätt i den ordning, som i 17 kap. 4 § första
stycket stadgas för betjänters och tjänstehjons lön, skall enligt förslaget gälla
för fordran å pension, som tillkommer pensionstagare på grund av tjänst eller
annan arbetsanställning, vilken innehafts av honom själv eller anhörig till
honom. I fråga om förmånsrättens begränsning till tiden hänvisas till vad
senare anföres. I den mån pensionsstiftelsens fordran motsvarar pensionsfordringar,
som utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, skall
samma förmånsrätt tillkomma stiftelsens fordran. Till den del stiftelsefordringen
icke utgår med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, skall
förmånsrätt enligt 17 kap. 11 § handelsbalken tillkomma densamma.

I förslaget till lag örn ändring i konkurslagen hava till skydd för aktiebolags
borgenärer upptagits bestämmelser örn rätt till återvinningstalan i avse -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

ende å överföring av medel från bolaget till pensions- eller annan personalstiftelse.
Hava borgenärerna av sådan överföring lidit märklig skada, föreligger
sålunda rätt till återvinning, om konkursansökningen gjorts inom etthundraattio
dagar efter det den balansräkning enligt vilken överföringen
skett inkommit till registreringsmyndigheten. Har stiftelsen registrerats senare
än balansräkningen inkommit, skall tiden räknas från stiftelsens registrering.

Remiss till myndigheter, institutioner och sammanslutningar.

På framställning av lagberedningen hava utkast, som i förutberörda delar
överensstämma med de avgivna lagförslagen, jämte utkast till motiv, genom
remiss den 23 december 1936 för yttrande överlämnats till åtskilliga myndigheter,
institutioner och sammanslutningar, vilkas verksamhet beröres av den
ifrågasatta lagstiftningen.

Yttranden hava inkommit från socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, patentoch
registreringsverket, försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen,
statskontoret, kommittén angående pensionering av i enskild tjänst anställda,
svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, svenska bankföreningen,
landsorganisationen, de anställdas centralorganisation (Daco), svenska
personal-pensionskassan (S. P. P.) och svenska försäkringsföreningen.

I dessa yttranden har i allmänhet en lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse
med det framlagda förslaget tillstyrkts eller i allt fall förslagets
huvudgrunder lämnats utan anmärkningar. De anställdas centralorganisation
och svenska personal-pensionskassan hava dock uttalat vissa farhågor
för att tryggandet av de anställdas pensionering genom försäkring skulle
kunna motverkas genom den föreslagna lagstiftningen. Mot de föreslagna
övergångsbestämmelserna hava erinringar gjorts av svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen.

Beträffande förslagets huvudgrunder anföres i de avgivna
yttrandena bland annat följande:

Socialstyrelsen:

Ett viktigt led i strävandena att främja i enskild tjänst anställdas pensionering
är att skapa betryggande garantier för att pensionsfonder, som inom
olika företag inrättats eller framdeles inrättas till förmån för de anställda
och deras efterlevande, komma i största möjliga utsträckning det åsyftade
ändamålet till godo. Den lagstiftning, vartill lagberedningen avgivit förslag,
har begränsats till att avse endast tryggandet av aktiebolagens pensionsfonder.
Ehuru fullständigheten synes kräva, att motsvarande reglering kommer
till stånd jämväl beträffande andra företag än aktiebolag, anser sig styrelsen
kunna tillstyrka införandet av lagbestämmelser av i huvudsak den lydelse,
som det föreliggande utkastet innehåller. Den allmänt omfattande utredning,
som för närvarande pågår rörande pensionering av i enskild tjänst
anställda personer, bör enligt styrelsens mening icke utgöra hinder för genomförandet
av den begränsade lagstiftning, varom nu är fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 292-

41

Pensionsstg reisen:

Enligt styrelsens uppfattning lämnar det framlagda förslaget en praktisk
och i stort sett lycklig lösning av den uppgift, som ålegat lagberedningen.

Försäkringsinspektionen:

Även i fråga om försäkringsbolag hade det i ett inträffat fall visat sig föreligga
risk för avsatt pensionsfond. Endast genom borgenärernas tillmötesgående
mot de anställda blevo deras intressen i pensionsfonden i detta fall
tillgodosedda. Enligt försäkringsinspektionens mening bör därför ifrågavarande
lagstiftning hava en samhällelig funktion att fylla jämväl beträffande
försäkringsföretag. Ur de synpunkter som inspektionen torde hava att företräda
har inspektionen icke något annat alt erinra mot utkastet, än att inspektionen
för sin del anser att detsamma bör göras tillämpligt även på ömsesidiga
försäkringsbolag, vilkas bolagsordningar blivit av Konungen eller Konungens
befallningshavande stadfästa.

Bank- och fondinspektionen:

För närvarande finnas fonderingar för pensions- eller andra personaländamål
allenast inom ett mindre antal banker. I sådana fall, då personalfond
alltjämt finnes hos bank eller då avsättning till sådan fond framdeles
skulle komma att ske, bör den ifrågasatta lagstiftningen vara till gagn för
banken, ty det bör ligga i en banks eget intresse likaväl som i dess personals,
att de avsättningar, som göras för personalens välfärd, verkligen komma
denna till godo. Inspektionen vill även understryka, vad lagberedningen
framhållit, nämligen att vid inrättande på föreslaget sätt av pensions- eller
andra personalstiftelser den omständigheten, att en utbrytning ur vederbörande
bolags tillgångar av medel, motsvarande stiftelsefordringarna, ej ovillkorligen
kräves, medför den fördelen, att de svårigheter undvikas, som för närvarande
föreligga vid sökande, i konkurrens med stora pågående fondbildningar,
av lämpliga placeringsobjekt. Ur dessa synpunkter synes inspektionen
någon erinran emot lagutkastet icke vara att göra. Ej heller ur allmän
borgenärssynpunkt synes den ifrågasatta anordningen, att en välfärdsfond
skulle givas karaktär av en vederbörande bolags skuld med förmånsrätt i
olika utsträckning för personalen eller för pensionsstiftelse, vara av sådan
betydelse, att på grund därav invändning skulle böra göras emot förslaget.
Inspektionen vill tillfoga, att en grundväsende förutsättning för den föreslagna
lagstiftningens anlitande är, att de lättnader i skattehänseende, som
av lagberedningen antytts, beredas vederbörande aktiebolag.

Kommittén angående pensionering av i enskild tjänst anställda:

Kommittén, som under arbetets gång bereus tillfälle att överlägga med lagberedningen,
anser lika med beredningen frågan örn tryggande av aktiebolagens
pensionsfonder böra lösas genom en lagstiftning inom aktiebolagsrättens
ram. Ehuru det icke är uteslutet, att en lagstiftning med syfte att mera
allmänt söka främja pensionering av i enskild tjänst anställda kan komma
att nödvändiggöra vissa jämkningar i bestämmelserna om aktiebolags pensionsstiftelser,
delar kommittén lagberedningens uppfattning, att förevarande
fråga bör upptagas till avgörande utan avvaktan å resultatet av den åt kom -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

mitten anförtrodda utredningen. Mot de huvudlinjer, efter vilka förslaget
utformats, är från kommitténs sida icke något att invända.

Svenska arbetsgivareföreningen:

Någon erinran kan ej göras däremot, att till arbetsmarknadens förfogande
ställes en sådan form för avsättning av vinstmedel för tillgodoseende av arbetstagarnas
pensionering, som bereder arbetstagarna största möjliga grad avsäkerhet
för att medlen komma till användning för det med dem avsedda ändamålet,
samtidigt som en del av de olägenheter för bolagen kunna undvikas,
vilka äro förenade med ett helt avskiljande från bolagets tillgångar av pensionsmedlen
för deras överförande bil särskild kassa eller stiftelse. Enligt
förslaget kan bolaget allt efter det aktuella ekonomiska läget göra inbetalningar
på sin skuld och på så sätt smidigt överföra till särskilt rättssubjekt
lämpliga belopp till tryggande av arbetstagarnas pensionering. Såsom i motiven
påpekats, vinnes härjämte den stora fördelen, att de fonderade medlen
kunna göras fruktbärande utan därmed förenade placeringssvårigheter.
På det sätt förslaget lagts, torde bolagets borgenärer icke lida någon oskälig
rättsförlust och å andra sidan synes medlens säkerställande för pensionsändamålet
vara i tillräcklig grad tillgodosett genom den förmånsrätt, som förenats
med stiftelsefordringen. Föreningen vitsordar sålunda värdet av tillgången
till här föreslagna pensionsstiftelser och andra personalstiftelser.

Sveriges industriförbund:

Förbundet erinrar, att det i ett med anledning av motioner vid 1935 års
riksdag avgivet yttrande förklarade sig tillstyrka, att frågan örn enskilda företags
pensionsfonder gjordes till föremål för utredning. Förbundet framhöll
därvid, att då avsättandet av en pensionsfond framstode som en arbetsgivarens
förberedande åtgärd för pensionering, det vore naturligt, att de anställda
uti befintligheten av en pensionsfond såge ett vittnesbörd både om arbetsgivarens
avsikt och vilja att bereda dem pension och örn att medel därtill komme
att finnas. När ett företag nödgats använda sin pensionsfond för annat
ändamål än det avsedda, hade detta i vissa fall väckt oro och missnöje bland
de anställda. Det vore därför förklarligt om önskemål framkommit beträffande
pensionsfondernas bevarande för deras ursprungliga ändamål. När
det gällt att i det föreliggande utkastet tillgodose det sålunda antydda syftet,
har lagberedningen valt en utväg, som synes förbundet böra tillfredsställa
rimliga krav, som från de anställdas sida kunna uppställas på en lagstiftning
av förevarande art. Tili tryggande av de anställdas intressen tjäna sålunda
bestämmelserna om förmånsrätt för i lagen avsedd pensionsstiftelses fordran
hos bolaget, bestämmelserna om pensionsreserv, örn bolagets skyldighet att
därest annat förbehåll ej gjorts gälda ränta å sin skuld till stiftelsen o. s. v.
Vid övervägande av utkastets allmänna principer ur de därav berörda bolagens
synpunkt har förbundet kommit till det resultatet, att lagberedningen
lyckats på ett nöjaktigt sätt tillgodose även dessa bolags befogade anspråk.
Därvid finner förbundet anledning att särskilt giva sin tillslutning till lagberedningens
förslag, att fordran som tillkommer personalstiftelse gentemot bo -

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

43

laget må under bolagsverksamhetens bestånd vara innestående hos bolaget.
Förbundet finner sig sålunda kunna i princip tillstyrka det föreliggande utkastet.

Svenska bankföreningen:

Föreningens styrelse har vid sitt övervägande av förslagen bedömt dem
dels från bankernas kreditgivarsynpunkt och dels från synpunkten av bankernas
ställning såsom aktiebolag med pensions- och dylika förpliktelser
gentemot sin personal. Från ingendera synpunkten hava förslagen givit anledning
till erinran.

Landssekretariatet å landsorganisationens vägnar:

Bittra erfarenheter från depressionsperioden under de första åren av innevarande
decennium bekräfta angelägenheten därav, att en lagstiftning till förhindrande
av att aktiebolags pensionsfonder eller andra personalfonder tagas
i anspråk för täckande av bolagens driftsförluster, för utdelning till aktieägarna
eller dylika ändamål, genomföres utan dröjsmål, i tid att förhindra
dessa fonders äventyrande under en ny kris. Landssekretariatet delar den av
lagberedningen uttalade meningen, att en sådan lagstiftning icke bör anstå i
avbidan på resultatet av den pågående allmänna utredningen av frågan om
pensionering av i enskild tjänst anställda. Landssekretariatet har i princip
och i huvudsak intet att erinra mot den utformning det åsyftade rättsskyddet
erhållit i lagberedningens förslag.

De anställdas centralorganisation genom dess sekretariat:

Såvitt sekretariatet kunnat finna tillgodoser den föreslagna lagen i stort
sett syftet, säkerställande av för pensionsändamål avsatta medel. Garantier
erhållas för att stiftelses förmögenhet uteslutande kommer till användning
för avsett ändamål, så länge bolagets likviditet icke rubbas. Av medgivandet
att avsättning av medel till stiftelse får ske utan att dessa avskiljas från
företaget följer att pensionsstiftelse kan i större eller mindre utsträckning avhändas
sin egendom. Denna brist i skyddet av pensionsmedlen kan, bortsett
från medlens eventuella otillräcklighet, få en för de anställda ödesdiger betydelse.
Väsentligt ökat skydd skulle bereus de pensionsberättigade, därest stiftelses
fordran vid konkurs medgivits förmånsrätt enligt handelsbalkens 17
kap. 4 §. De vittgående konsekvenserna ur kreditsynpunkt och det intrång i
andra borgenärers intressen, som en förmånsrätt enligt nämnda lagrum skulle
innebära, tvingar sekretariatet att på denna punkt begränsa sig till en anhållan
att en förbättrad förmånsställning för stiftelses fordran i konkurs måtte övervägas
vid utkastets överarbetning. Med hänsyn till den behandling det 1928
avgivna förslaget till lag angående tryggande av hos enskild arbetsgivare
anställd personals rätt till utfäst pension rönte torde icke heller i detta sammanhang
ett förslag örn skyldighet för arbetsgivare att successivt avsätta
mot utfästelse av pension svarande medel kunna beaktas. Med beklagande
av de brister i fråga örn skyddet för de medel som erfordras för infriandet
av gjorda utfästelser, vilka komma att förefinnas även efter ett antagande
av den föreslagna lagen, får sekretariatet i princip tillstyrka densamma. —

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

I yttrandet erinras vidare om att ännu icke tillgodosedda önskemål kvarstå
från de anställdas sida ävensom att en partiell reform kan medföra ogynnsamma
verkningar. Pensionsstiftelse kan komma att uppfattas såsom en auktoriserad
form för pensionering. De utförliga lagbestämmelserna ingiva lätt
nog föreställningen örn ett skydd och en trygghet, som icke äga motsvarighet
i verkligheten. Genom antydda missuppfattningar kunna såväl arbetsgivare
som anställda få sitt intresse för fullt rationella pensionsanordningar
avtrubbat. Därigenom skulle den tendens till fortsatt snabb utbredning av
tjänstepensionsförsäkringar, som svenska personal-pensionskassans verksamhet
under senare år utvisar, till stor skada för de anställda komma att stagnera.
överhuvudtaget har sekretariatet en stark känsla av att den partiella
reformen, sina förtjänster till trots, kan bliva ägnad att på längre sikt snarare
skada än gagna de anställda. Att så med visshet blir fallet, om icke ett fortsatt
lagstiftningsarbete på området bedrives i raskare tempo än hittills, finner
sekretariatet ställt utom allt tvivel. Erforderligt är, att den fortsatta lagstiftningen
inriktas på de för pensionsfrågans lösning centrala problemen.
Yrkande härom framställdes, när vissa av de inom Daco nu samarbetande
organisationerna på sin tid sökte väcka statsmakternas intresse för en lagstiftning
i ämnet. Visserligen framfördes därvid önskemålet, att ett utnyttjande
av pensionsfondernas förmögenhet till annat ändamål än det avsedda
skulle förhindras. Det ansågs emellertid vara lika angeläget, att genom en
definition av begreppet pensionsutfästelse och genom säkerställande av för
utfästelsens infriande nödiga medel eliminera de ödesdigra verkningarna av
att de anställda ofta invaggas i en falsk trygghetskänsla. Ävenledes ansågs
det önskvärt att den på en numera allmänt vedertagen uppfattning om pensionens
karaktär av uppskjuten lön grundade principen örn pensionsrättens
oantastbarhet kodifierades. Jämlikt för dess uppdrag lämnat direktiv har
lagberedningen icke endast begränsat sitt förslag till frågan om skydd för
avsatta pensionsmedel utan även inskränkt skyddet att avse pensionsmedel
som avsatts av aktiebolag. Lagstiftningen blir sålunda icke alls tillämplig
för det betydande antal anställda, som äro verksamma i företag, vilka icke
ägas av aktiebolag. — Utan att därvid göra erinringar mot det föreliggande
förslaget måste sekretariatet följaktligen framhålla, att de anställdas till synes
starkt motiverade anspråk på en behovet motsvarande lagstiftning icke
är tillgodosett vid förslagets upphöjande till lag.

Svenska personal-pensionskassan :

De huvudsakliga syften lagberedningen velat genom den nya lagstiftningen
vinna torde vara 1 :o att förhindra, att medel, som aktiebolag av uppkommen
vinst avsätter till fond för pensionering av vid bolaget anställda, f. d. anställda
och deras efterlevande, disponeras för andra ändamål och 2:o att i händelse
av aktiebolags upplösning åstadkomma, att sålunda avsatta pensionsmedel
disponeras för ett säkerställande, så långt medlen därtill förslå, i första
hand av utgående eller ännu ej utgående pensioner, beträffande vilka fordringsrätt
föreligger mot bolaget, och i andra hand jämväl av andra för de
vid bolaget anställda, f. d. anställda och deras efterlevande avsedda pen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

45

sioner, vilka enligt rådande allmän åskådning framstå såsom ur social och
humanitär synpunkt grundade. Däremot har lagberedningen icke ansett sig
kunna upptaga de mera vidsträckta syftena, att under bolagets fortbestånd,
dels skydda den enskilda stiftelseintressentens rätt till en efter billighetssynpunkter
avvägd andel i stiftelseförmögenhetens behållning utöver vad som
kunnat ske genom bestämmelserna om pensionsreserven, dels sörja för att
stiftelseförmögenheten skall vara tillräcklig för täckning av kapitalvärdet såväl
av pensioner, till vilka fordringsrätt föreligger mot bolaget, som av andra
pensioner, bestämda efter billighet. Ehuru ett tillgodoseende jämväl av nämnda
mera vidsträckta syften skulle hava varit ur allmän synpunkt önskvärt,
finner svenska personal-pensionskassan, i likhet med lagberedningen, att konsekvenserna
av ett sådant tillgodoseende skulle bliva alltför vittgående. Med
hänsyn härtill och då ett förverkligande av de av lagberedningen upptagna
mera begränsade syftena synes ägnat att mildra vissa nu existerande missförhållanden,
får kassan i princip tillstyrka den föreslagna lagstiftningen. —
Efter uppdragande av en jämförelse med den försäkringsmässiga pensioneringen
framhålles vidare i yttrandet, att en lösning av bolagens pensionsfråga
förmedelst pensionsstiftelser i allmänhet icke kunde förväntas medföra den
säkerhet och de fördelar i övrigt, som följde med en försäkringsmässig pensionering,
sådan den på senare tid kommit alt alltmer praktiseras. Å ena
sidan får detta förhållande enligt kassans förmenande icke hindra ett förverkligande
av de välgrundade syften, som lagberedningen för sig uppställt. Å
andra sidan framstår det såsom synnerligen betydelsefullt att tillse, att den
nya lagstiftningen icke kommer att verka förminskande på intresset för införandet
av en försäkringsmässig pensionering.

Av en vid yttrandet fogad utredning, avseende den försäkringsmässiga pensioneringen
och avsättningen av pensionsfonder under åren 1924—1937 inom
svenska industriaktiebolag med ett aktiekapital av minst 200,000 kronor, har
kassan dragit bl. a. följande slutsatser. Beloppet av pensionsfonder inom
ifrågavarande bolag hade under perioden hållit sig praktiskt taget konstant
såväl absolut (omkring 70 miljoner) som i förhållande till sammanlagda aktiekapitalet;
dock hade en förhållandevis stor ökning av pensionsfonderna
ägt rum under år 1935 (från 69 miljoner 1934 till 76 miljoner). Å andra
sidan hade anslutningen till kassan stigit i accelererat tempo (av antalet större
industribolag från 3 till 34 %>). Försäkringsmässig pensionering torde för
närvarande i större eller mindre utsträckning vara införd hos tre fjärdedelar
av dessa bolag och det finnes grundad anledning antaga, att inom en mycket
näraliggande framtid praktiskt taget samtliga större industribolag skola hava
infört försäkringsmässig pensionering. Det måste emellertid framhållas,
att pensioneringen nästan undantagslöst är begränsad till tjänstemän och förmän,
ävensom att vid sagda pensionerings införande i regel endast anställda
under viss åldersgräns mcdtagits samt att jämväl andra inskränkningar med
avseende å pensioneringens omslutning mången gång vidtagits. Beträffande
den äldre personalen och pensionstagare äger således fortfarande vanligen
ett direkt utgivande av pension från bolagets sida rum.

46

Kungl. Majlis proposition nr 292.

Mot de av lagberedningen föreslagna övergångsbestämmelserna
har i de avgivna yttrandena anmärkning i allmänhet ej framställts. Rörande
patent- och registreringsverkets uttalanden beträffande de uppgifter,
som genom övergångsbestämmelserna åläggas registreringsmyndigheten, hänvisas
till lagberedningens betänkande (vid 38 §). Vissa erinringar, som här
torde böra beröras, hava emellertid framställts av svenska arbetsgivareföreningen
och landsorganisationen.

Svenska arbetsgivareföreningen anför bland annat: Med hänsyn till bolagens
frihet att bestämma över pensioneringen synes nu bestående pensionsfonders
överförande till pensionsstiftelser böra göras beroende av särskild anmälan
från bolagen till registret. Den föreslagna automatiska förändringen
förefaller visserligen kunna medföra en stiftelsebildning i större omfattning än
eljest. Dylikt resultat åstadkommes emellertid på sådana vägar, som icke
överensstämma med verklig frihet. En med de ekonomiska realiteterna föga
harmonierande känsla av bundenhet att bibehålla de en gång avsatta pensionsmedlen
ävensom ett förbiseende att indraga pensionsfonderna och anmäla
sådan åtgärd till registret torde bliva den verkliga grunden till den emotsedda
gynnsammare omfattningen av stiftelsebildningar i följd av de föreslagna
övergångsbestämmelserna. Föreningen anser visserligen det av lagberedningen
föreslagna sättet för medels avsättande till pensionering av arbetstagare
vara i princip lämpligare än sådan fondering, som hittills förekommit.
Men enligt föreningens mening bör möjligheten att avsätta medel
till pensionsfonder, vilken möjlighet uteslutes genom förslaget, även framdeles
stå sådana bolag till buds, som ej anse sig kunna ådraga sig den skuldbörda
bildandet av pensionsstiftelse innebär. Särskilt mindre företag med
mera betydande pensionsfonder torde icke kunna försämra sin finansiella
ställning till den grad, som en ombildning av pensionsfonderna enligt lagförslaget
skulle medföra. Då stiftelsebildning ej sker, kunna enligt förslaget
vinstmedel avsättas till dispositionsfond för infriande av pensionsutfästelser
eller betalning av faktiskt utgående pensioner. Men medlens avsättande
under namn av pensionsfond torde i det längsta återhålla företagaren från
att tillgripa medlen och således vara förmånligare för arbetstagarna. Föreningen
anser därför att bolagen borde äga efter sina ekonomiska förutsättningar
göra avsättningar antingen till pensionsstiftelser eller till pensionsfonder.

Landsorganisationen yttrar genom landssekretare^: Lagberedningens betänksamhet
gentemot en ovillkorlig ombildning av nuvarande fonder till stiftelser
synes något överdriven, om också ej helt ogrundad. Det är visserligen
sant att genom ombildningen frivilligt reserverade vinstmedel formellt undandragas
bolagets tillgångar. Men dels innebär ombildningen intet avskiljande
av den mot fonderna svarande förmögenheten, dels ter sig, såsom
beredningen själv framhållit, den försämring av bolagets ställning, som ombildningen
medför, i allmänhet icke såsom en reell försämring, då varken
aktieägarna vid beräkningen av värdet av sina andelsrätter i bolaget eller
bolagets borgenärer — speciellt bankerna»— vid bedömande av bolagets

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

47

kreditvärdighet i regel tagit hänsyn till de medel, som avsatts till pensionseller
andra personalfonder. Vidare är genom särskild bestämmelse sörjt för
att, därest balansräkningen utvisar brist, ej större del av fondens belopp
överföres till stiftelsen än som återstår, sedan täckning beräknats för aktiekapitalet.
Med hänsyn till dessa omständigheter synes vid en avvägning av,
å ena sidan, de av beredningen anförda skälen mot en ovillkorlig ombildning
och, å andra sidan, de sociala hänsyn, som här kräva beaktande, de senare
hava bort överväga och föranleda lagens generella tillämpning å nuvarande
fonder, i den mån dessa verkligen motsvaras av vinstmedel.

I de avgivna utlåtandena hava erinringar framställts mot vissa särskilda
bestämmelser i utkastet. Av dessa hava följande föranlett
ändringar av mera väsentlig betydelse.

1) Socialstyrelsen, svenska personal-pensionskassan och svenska försäkringsföreningen
hava hemställt, att överlåtelse av pensionsstiftelses förmögenhet
skall kunna ske ej blott såsom enligt utkastet på sådan pensionskassa,
som avses i lagen om understödsföreningar, utan även på försäkringsbolag
för underlättande av övergång från pensionering, tryggad genom pensionsstiftelse,
till pensionsförsäkring. På grund därav har i förslagets 12 § vidtagits
den ändring, att med tillsynsmyndighetens tillstånd överlåtelse av pensionsstiftelses
tillgångar må ske å försäkringsbolag i samband med inköp av
livränta eller överlevelseränta eller pensionsförsäkring för pensionstagare och
anställda eller efterlevande till dessa.

2) Med anledning av yrkande av svenska personal-pensionskassan att möjlighet
måtte öppnas för aktiebolag, till vilket hör pensionsstiftelse, att uppdela
stiftelsen i flera pensionsstiftelser, har vidare i förslagets 15 § upptagits
bestämmelse om rätt för bolag att med tillsynsmyndighetens tillstånd besluta
överföring av pensionsstiftelses tillgångar eller del därav till allmän eller särskild
pensionsstiftelse, som hör till bolaget eller i samband med överföringen
bildas för bolaget.

3) Av socialstyrelsen och svenska arbetsgivareföreningen har anförts, att
billigheten fordrade att vid delning av behållningen hos pensionsstiftelse hänsyn
toges till av bolaget beträffande pensionering tillämpade grunder. Med
anledning därav har bland omständigheter, vilka skola särskilt beaktas vid
tilldelning efter billighet ur stiftelsens behållning, upptagits i förslagets 9 §,
förutom »anställningens beskaffenhet, anställningstidens längd, ålder och de
med anställningen förbundna löneförmåner», jämväl »anställningsvillkor».
Rörande innebörden av detta tillägg hänvisas till vad som yttras i motiven
till 9 § i betänkandet.

4) I utkastet hade beträffande pensionstagares förmånsrätt enligt 17 kap.
4 § handelsbaden föreslagits, att förmånsrätten icke skulle gälla för längre
tid än ett år och ej heller för fordran som stått inne mer än sex månader
från förfallodagen. De anställdas centralorganisation har i sitt yttrande
hemställt, att förmånsrätten måtte utsträckas alt gälla sista året. På grund
härav och då det enligt lagberedningens mening kunde ifrågasättas, örn ej
enligt grunderna för gällande lagstiftning den förmånsrätt som åtnjutes för

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

Departe ments chefen.

betjänters och tjänstehjons lönefordringar för sista året jämväl bör åtnjutas
för deras pensionsfordringar, har i förslaget upptagits den tidsbegränsningen,
att förmånsrätten ej skall gälla för längre tid än sammanlagt ett år och ej
heller för tid som förflutit mer än ett år innan konkursansökningen gjordes.

Beträffande övriga mot särskilda bestämmelser framställda erinringar och
de ändringar som vidtagits i utkastet hänvisas till vad lagberedningen anfört
i betänkandet, huvudsakligen i motiven till 3, 8, 9, 14, 15, 16, 20, 37 och
38 §§ förslaget till lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
samt i motiven till förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§
handelsbalken.

Frågan örn lämpliga åtgärder för främjande av pensioneringen av i enskild
tjänst anställda är, såsom också av riksdagen vid åtskilliga tillfällen betonats,
en angelägenhet av stor samhällelig vikt. Under de senaste decennierna
har visserligen en betydelsefull utveckling ägt rum på detta område och från
arbetsgivarnas sida ett allt större intresse visats för förbättring av de anställdas
pensionsförhållanden. Men åtskilliga svårlösta uppgifter återstå, innan
målet — en skälig och tillika tryggad egenpensionering och familjepensionering
för de stora grupper av vårt folk, som tillhöra de i enskild tjänst anställda
— är uppnått. Bland hithörande spörsmål har frågan om tryggande
av arbetsgivares pensionsutfästelser under senare år varit föremål för särskild
uppmärksamhet. Då pensioneringen ordnas genom försäkring, vinnes,
i den mån försäkringen fullföljes till dess den anställde uppnått pensionsåldern,
en jämlikt försäkringslagstiftningen tryggad säkerhet för pensionens
utbekommande. Då direkt pensionering från företagen själva åge*
rum och för denna pensionerings fullgörande avsättningar göras av medel,
som behållas inom företagen, saknas däremot säkerhet för att dessa medel
verkligen komma det ändamål till godo, för vilket de avsatts. Särskilt har
frånvaron av rättsligt skydd för de pensionsfonder, som den betydelsefullaste
gruppen enskilda arbetsgivare, aktiebolagen, avsätta och redovisa i sina offentligen
tillgängliga balansräkningar, kommit att framstå såsom en allvarlig
brist i lagstiftningen.

I fråga om dessa avsättningars omfattning hänvisar jag till lagberedningens
betänkande, varav bland annat inhämtas att de allmänna aktiebolagen i sina
balansräkningar redovisa såsom avsatta till pensions- och andra personalfonder
88 miljoner kronor, såsom skuld till stiftelser 11 miljoner kronor och
såsom skuld till personalen 4,5 miljoner kronor.

Såsom av redogörelsen för lagberedningens förslag framgår, avses med förslaget
huvudsakligen att bereda skydd för aktiebolagens pensionsfonder genom
fondposternas förvandling till verkliga skuldposter. För ernående av
en sådan förvandling öppnas genom förslaget möjlighet för aktiebolag att i
enkel ordning bilda pensionsstiftelse, vars förmögenhet må innestå hos bolaget
såsom en fordran mot bolaget. Ett avskiljande av medel från bolagets tillgångar
kräves således icke för stiftelsebildning. Ett sadant avskiljande skulle
av åtskilliga bolag ej alls eller endast med svårighet kunna genomföras. Och

Kungl. Majlis proposition nr 292.

49

då enligt lagstiftningens nuvarande läge rätten till pension är grundad på frivillig
överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare samt pensionsrättens
tryggande är beroende av frivillig åtgärd från arbetsgivarens sida,
skulle tvång för bolagen att avskilja medel till pensionsstiftelser kunna komma
att innebära ett allvarligt hinder mot stiftelsebildning. Genom fondpostens
förvandling till en fordran för stiftelsen mot bolaget vinnes i allt fall den verkan,
att stiftelseförmögenheten kommer att äga företräde framför aktiekapitalet
och ej kan minskas till förmån för aktieägarna. Stiftelsen skall emellertid
icke blott vara rättssubjekt för en fordran hos bolaget utan också kunna
äga andra tillgångar. Stiftelsen skall sålunda kunna mottaga frivilliga avbetalningar
från bolaget. Örn stiftelsen får andra tillgångar än fordran hos
bolaget, skola dessa bliva föremål för en säker placering enligt närmare bestämmelser
som meddelas av Kungl. Maj:t. I den mån ej avbetalningar skett
och sådan placering ägt rum, utan stiftelseförmögenheten består i fordran hos
bolaget, skall enligt lagförslaget pensionsstiftelsen beredas säkerhet, i händelse
av bolagets obestånd, genom förmånsrätt för fordringen i bolagets konkurs.
Genom denna förmånsrätt bör — om aktiebolagslagstiftningens regler till
skydd för bolagets borgenärer ej grovt åsidosättas — en enligt min uppfattning
i allmänhet tillfredsställande säkerhet vinnas för stiftelsefordringen.

Vid bolagets konkurs äger fördelning av stiftelseförmögenheten rum. Företrädesrätt
till betalning ur denna tillkommer dem, som hava fordringar på
grund av pensionsrätt mot bolaget. Av vad som återstår skall efter billighet
tilldelning ske till sådana pensionstagare och anställda eller efterlevande
till dem, som icke äga fordran på grund av pensionsrätt mot bolaget. Därvid
skola i första hand de personer tillgodoses som — utan att pensionsrätt blivit
dem tillerkänd — omfattats av en av bolaget faktiskt utövad pensionering.
Men tilldelning skall, om tillgång finnes, jämväl ske till andra, som innehaft
anställning hos bolaget, eller äro efterlevande efter avlidna anställda, i den
mån tilldelning av pension eller pensionsbidrag enligt rådande allmän åskådning
framstår såsom från social och humanitär synpunkt grundad. Därvid
skall oantastbarhetsprincipen vinna beaktande. Fördelningen skall fastställas
av den myndighet, som har att utöva tillsyn över stiftelserna. Även vid
bolagets likvidation utan konkurs är det sörjt för att en sådan tillsynsmyndigheten
underställd fördelning av stiftelseförmögenheten kommer till stånd.
De härutinnan föreslagna reglerna synas mig väl ägnade att befordra en med
rättvisa och billighet överensstämmande fördelning av stiftelsens tillgångar.

Under bolagets bestånd medför bildande av pensionsstiftelse icke, där pensioner
utgå från bolaget, någon ändring i bolagets skyldighet att av bolagets
medel bestrida löpande pensionsutgifter. Enligt lagförslaget må bolaget anlita
stiftelseförmögenhetens kapital till täckning av sådana utgifter, först när
stiftelseförmögenheten överstiger det belopp som enligt försäkringstekniska
beräkningsgrunder erfordras lill täckning för kapitalvärdet av de pensioner,
som utgå från bolaget, samt av bolagets utfästelser av pension att framdeles
utgå till anställda hos bolaget och efterlevande efter anställda, ökat med en
tiondel (stiftelsens pensionsreserv). Då såväl avgivandet av pensionsutfästel Bihang

lill riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 292- 4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

se som utfästelsens tryggande är beroende av frivillig överenskommelse, har
förpliktelse att verkställa överföring av medel till pensionsstiftelse, till dess
stiftelseförmögenheten uppgår till pensionsreserven, icke kunnat åläggas
aktiebolagen. Men genom bestämmelserna örn pensionsreserv hindras överförda
medels anlitande till löpande pensionsutgifter innan pensionsreserven
uppnåtts, och dessutom fästes genom dessa bestämmelser bolagens uppmärksamhet
på den omfattning, i vilken överföring av medel bör äga rum för att
tillfredsställande täckning skall kunna anses föreligga för utgående pensioner
och gjorda utfästelser örn framdeles utgående pensioner. Denna omständighet
torde kunna förväntas icke bliva utan betydelse för den allmänna uppfattningen
örn de normer som böra beaktas vid bolagens prövning av frågan
om överföring av medel till pensionsstiftelser.

I de av de anställdas centralorganisation och svenska personal-pensionskassan
avgivna yttrandena har erinrats, att fara kunde uppkomma för att
den på senare tid allt starkare tendensen att ordna de anställdas pensionering
genom försäkring skulle kunna komma att motverkas genom den föreslagna
stiftelsebildningen, vilken för de anställda icke skulle medföra samma fördelar
som pensionsförsäkring.

Att försäkringen innefattar en för pensionstagarna mera betryggande form
för pensionsfrågans ordnande än direkt pensionering från det bolag, som
är den anställdes arbetsgivare, även om till denna pensionerings tryggande
inrättas pensionsstiftelse, är tydligt. Emellertid måste beaktas, att den i
nyssnämnda yttranden omförmälda pensionsförsäkringen uteslutande avser
tjänstemän och i viss utsträckning förmän. Försäkringen omfattar vidare i
regel endast de yngre bland de anställda, medan bolagen fortfarande sörja för
pension till äldre anställda och pensionstagare. Den pensionering av tjänstemän,
som sålunda äger rum direkt från bolagen, har en avsevärd omfattning
och torde, med hänsyn till tidslängden för pensionsförpliktelsers fullgörande,
äga betydelse för flera decennier. Ej heller kan det antagas, att i varje fall, då
pensionsförsäkring tages av ett bolag, försäkringen avser alla grupper tjänstemän
hos bolaget. Dessutom torde understundom tilläggspensioner utfästas att
utgå från bolagen utöver de pensioner, som utgå på grund av försäkring och
som av kostnadsskäl till beloppen begränsats. Aktiebolagens pensionsfonder,
vilkas sammanlagda belopp trots pensionsförsäkringens utveckling icke
minskats utan under de senaste åren ökats, hava därför fortfarande åtminstone
under avsevärd tid framåt betydelse jämväl för den grupp anställda, som
redan kommit att i avsevärd utsträckning omfattas av pensionsförsäkring.

Hänsyn måste emellertid tagas även till andra anställdas intressen än
tjänstemännens. Med den betydande omfattning en genomförd pensionering
av i enskild tjänst anställda måste komma att taga, skulle en försäkringsteknisk
grundval för hela denna pensionering erhålla mycket stora mått.
De allt större svårigheterna för förräntning av de stora fondbildningar, som
erfordras för en försäkringsmässigt genomförd pensionering, medföra en alltmera
ökad kostnad för en sådan pensionering. Att genomföra en fullständig

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

51

avveckling av bolagens egen pensionering av sin personal skulle därför för
visso stöta på mycket stora svårigheter. Den förbättring i arbetarnas ställning
i pensionshänseende, som kan vinnas genom en från arbetsgivaren utgående
tilläggspension till folkpensionen, torde åtminstone tillsvidare icke
kunna beräknas i mera betydande omfattning ernås genom pensionsförsäkring.
Sålunda har den möjlighet, som tidigare förelegat för arbetsgivarna
att genom frivillig försäkring enligt 34 § lagen om allmän pensionsförsäkring
förskaffa pensionstagare ett tillägg till den allmänna pensionen, endast i ringa
utsträckning begagnats. Med den i lagen om folkpensionering upptagna
bestämmelsen, att pension på grund av egen eller anhörigs förutvarande
anställning å högst 300 kronor — ett belopp som för dyrorterna torde komma
att ökas — ej skall föranleda nedsättning av folkpensionen, har avsetts
att befordra utbetalning av tilläggspension till folkpensionen direkt från
arbetsgivaren. Betydelsen av en sådan pensionering från aktiebolagen bör
ej underskattas, då berättigade förhoppningar torde kunna hysas om att
arbetarpensionering, som redan torde förekomma i stöx-re utsträckning än
man i allmänhet föreställer sig, i framtiden kommer att bliva väsentligt vanligare
än för närvarande. Att för de fall, då en direkt pensionering äger
rum och för visso fortfarande under en avsevärd tid framåt kommer att
äga rum från aktiebolagen, underlåta att sörja för skyddandet av de medel
bolagen vilja avsätta för pensionsändamål, skulle innebära ett åsidosättande
av deras intressen, vilka bliva föremål för en sådan direkt pensionering från
bolagen, och synes mig knappast försvarligt. Och även om genom stiftelsebildningen
ej skulle beredas full försäkringsmässig täckning av de från
bolagen utgående pensionerna, synes det dock vara av värde, att dessa pensioner
åtminstone till en del tryggas för det fall att bolagets verksamhet
skulle upphöra.

I detta sammanhang vill jag emellertid fästa uppmärksamheten därpå, att
redan i lagberedningens utkast bestämmelser funnos upptagna, som skulle
möjliggöra för aktiebolag, som bildat pensionsstiftelse, att helt eller delvis
övergå till pensionsförsäkring med anlitande av stiftelseförmögenheten, samt
att med anledning av hemställan av socialstyrelsen, svenska personal-pensionskassan
och svenska försäkringsföreningen i förslaget ytterligare upptagits
bestämmelser om överlåtelse av pensionsstiftelses tillgångar å försäkringsbolag
i syfte att underlätta sådan övergång.

En viktig uppgift för den föreslagna lagstiftningen är att hos aktiebolagen
befintliga pensionsfonder genom ombildning till stiftelser i största möjliga omfattning
föras in under lagen. Enligt övergångsbestämmelserna skola dessa
fonder efter den föreslagna lagens ikraftträdande automatiskt ombildas till
pensionsstiftelser genom registrering, som verkställes av registreringsmyndigheten,
om ej anmälan inom viss tid göres av bolaget att första ordinarie bolagsstämma
efter lagens ikraftträdande beslutat att fonden skall utgå ur bolagets
balansräkning. Den av svenska arbetsgivareföreningen yrkade ändringen,
att ombildning av äldre fonder till stiftelser skulle göras beroende av

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

anmälan från bolagens sida, skulle i hög grad minska den omfattning, vari
den nya lagen eljest kan beräknas vinna tillämplighet på äldre fonder, och
synes på de av lagberedningen i betänkandet (vid 37 §) angivna skälen ej böra
ifrågakomma. En ändring av övergångsbestämmelserna sålunda att -—
på sätt i landsorganisationens yttrande ifrågasatts — en ovillkorlig ombildning
av pensionsfonderna till stiftelser skulle ske, i den mån bolagets balansräkning
ej utvisar brist, torde å andra sidan ej vara tillrådlig. Landssekretariatet
medgiver, att lagberedningens betänksamhet mot en ovillkorlig ombildning
ej är helt ogrundad, och jag vill utöver de skäl, som av lagberedningen anförts
för förslagets ståndpunkt, påpeka, att de ekonomiska svårigheter, som en
sådan ovillkorlig ombildning skulle kunna medföra för ekonomiskt svagare
bolag, kunde leda till skadliga verkningar ej minst för de hos dessa bolag
anställda.

Slutligen vill jag framhålla, att genomförandet av den föreslagna lagstiftningen
naturligtvis icke medför, att statsmakterna ej fortfarande måste hava
sin uppmärksamhet riktad på utvecklingen av de i enskild tjänst anställdas
pensionsförhållanden. Sålunda bör märkas, att den föreslagna lagstiftningen
avser endast den visserligen stora och betydelsefulla grupp företagare, som
äro aktiebolag. Beträffande dem underlättas genomförandet av lagstiftning
genom den publicitet, som till följd av aktiebolagslagens bestämmelser föreligger
beträffande aktiebolagens årliga redovisning av sin ställning genom den
balansräkning som ingives till patent- och registreringsverket. Under den pågående
allmänna utredningen genom kommittén angående pensionering av i
enskild tjänst anställda kommer uppmärksamheten att vara riktad på möjligheten
att utsträcka denna lagstiftnings tillämplighet å andra, aktiebolaget
mer eller mindre närstående företagsformer. Det är vidare tydligt, att den
föreslagna lagstiftningen icke innefattar en slutlig lösning av frågan om tryggandet
av pension åt anställda hos aktiebolagen. Om genom lagstiftning
förpliktelse skulle komma att åläggas arbetsgivare att trygga utfäst pension
exempelvis genom försäkring, måste aktiebolagen underkastas samma
förpliktelse, med undantag måhända — på sätt lagberedningen i inledningen
till betänkandet ifrågasatt — för de fall, då tillsynsmyndigheten efter en
prövning av de beträffande visst bolag föreliggande förhållanden finner till
bolaget hörande pensionsstiftelse erbjuda tillfredsställande trygghet för bolagets
pensionsutfästelser. Därvid torde såsom lagberedningen antytt vissa
allmänna villkor böra uppställas av lagstiftningen. Då genom den nu föreslagna
lagstiftningen enligt min uppfattning icke förhindras en sådan ur enhetlig
synpunkt och under beaktande av förhållandena på hela området övervägd
lösning, som åsyftades av 1935 års riksdag, anser jag, i likhet med lagberedningen
och kommittén angående pensionering av i enskild tjänst anställda,
den föreslagna lagstiftningen ej böra anstå i avvaktan på resultatet av
den av kommittén omhänderhavda utredningen, främst av hänsyn till vikten
av att snarast möjligt bereda utväg till skydd för redan befintliga pensionsfonder.

Beträffande de lagförslag, som åtfölja förslaget till lag om aktiebolags pen -

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

53

sions- och andra personalstiftelser, vill jag i fråga om förslaget till lag om
ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbaden framhålla, att högsta domstolen
numera i ett dit fullföljt mål tagit ståndpunkt till den av lagberedningen
i dess betänkande berörda frågan om möjligheten att redan enligt gällande
lagstiftning i viss omfattning tillerkänna pensionstagare förmånsrätt för pensionsfordran.
Genom dom, som meddelats den 11 februari 1937, hava sålunda
vissa i aktiebolags konkurs av förutvarande tjänstemän och arbetare bevakade
pensionsfordringar för sista året före konkursansökningens ingivande
förklarats skola utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbaden.
Med den utformning lagförslaget erhållit synes denna dom icke föranleda
ändring i detsamma.»

Härefter hemställer föredraganden att lagrådets utlåtande över ifrågavarande
av lagberedningen utarbetade lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 16 april
1937.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,
regeringsrådet Aschan,
justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 19 mars 1937 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 13 mars 1937, hade Kungl. Majit förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser;

2) lag angående ändring i lagen om aktiebolag;

3) lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 7A) örn bankrörelse;
A) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse; 5)

lag örn ändrad lydelse av 17 kap. A och 11 §§ handelsbalken;

6) lag örn ändring i konkurslagen; samt

7) lag angående ändring i lagen den 2A maj 1929 (nr 116) örn tillsyn över

stiftelser. \ é.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av revisionssekreteraren Mauritz Wijnbladh.

Förslagen föranledde följande yttranden:

F

Förslaget till lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser.

1 §■

Lagrådet:

Med stadgandet i första stycket avses icke att binda upprättandet av pensionsstiftelse
vid förutsättningen att pensioneringen omfattar samtliga där
angivna pensionstagaregrupper och pensionsfall. Denna uppräkning lärer
endast tjäna till att utmärka olika slag av pensioner, som väl kunna men
ingalunda alltid fullständigt ingå i ett stiftelsebildande bolags pensioneringssystem.
För att fullt klarlägga denna dess innebörd och på samma gång
giva en enklare avfattning åt lagens inledande stadgande synes i första

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

55

stycket allenast böra uttalas, att till tryggande av pensioner från aktiebolag
äger bolaget i den ordning varom i 2 § sägs bilda stiftelse (pensionsstiftelse),
vars förmögenhet må helt eller delvis utgöras av fordran hos
bolaget. Därefter skulle i ett nytt andra stycke kunna upptagas en definition
å vad enligt lagen skall avses med pension, denna definition då utformad i
huvudsaklig överensstämmelse med de sålunda från första stycket uteslutna
orden. Därmed lärer ock göras tydligt att i lagen avses med pensionsrätt
rätt till sålunda angiven pension och med pensionstagare den, till vilken dylik
pension utgår. Om lagen kommer att innehålla nämnda definition i 1 §,
skulle åtskilliga hänvisningar i förslagets efterföljande bestämmelser bliva
överflödiga. Lämpligen torde delta nya stycke böra avsluta 1 § och förslagets
andra och tredje stycken alltså bilda en ny 2 §.

Därest — såsom synes böra antagas — bestämmelsen i förslagets tredje
stycke icke är avsedd att vara av tvingande natur, torde, med hänsyn till uttryckssättet
i nästföregående stycke, ett förtydligande vara önskvärt.

3 §.

Lagrådet:

Enligt vad av lagberedningens motiv till förevarande paragraf framgår, är
avsett att, där styrelse utses, den skall bestå av tre eller fem personer samt
erhålla den sammansättning och väljas i den ordning paragrafen angiver.
Häri ligger att bolagsstämma ej må utvidga antalet eller föreskriva t. ex. att
med vissa befattningar i eller utom bolaget skall följa ledamotskap av styrelsen.
Denna stadgandets innebörd lärer böra komma till tydligt uttryck i lagtexten,
och torde därvid första punkten i första stycket lämpligen kunna uppdelas
i två.

5 §.

Lagrådet:

Enligt vad motiven utvisa har ansetts utan särskilt stadgande vara uppenbart
att om, efter det god man förordnats, särskild styrelse inrättas för stiftelsen,
gode mannen skall entledigas. Härvid må erinras att en viss motsättning
så till vida icke är utesluten som tillsättande av styrelse beslutas av
bolagsstämma och följaktligen kan påyrkas endast av den som där äger
talan, under det att förordnande av god man kan hava tillkommit på initiativ
även från annat håll. Det synes därför icke vara utan betydelse att lagen innehåller
en bestämmelse, vilken otvetydigt utmärker såväl att, när styrelse
blivit tillsatt, rätten eller domaren har att utan vidare prövning entlediga
gode mannen som ock att dennes befattning med stiftelsens angelägenheter
upphör först med beslut örn entledigande.

7 §•

Lagrådet:

Den verksamhet, som sammanhänger med här avsedda stiftelsers förvaltning,
lärer i allmänhet icke bliva av sådan beskaffenhet att det kan anses
nödigt att i lagen stadga befogenhet för styrelsens ordförande att jämsides

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

med styrelsen självständigt företräda stiftelsen. I fråga om sådana stiftelser,
som hava förmögenhet i penningar eller värdepapper och där en verklig förvaltning
således förekommer, måste en dylik anordning synas mindre lämplig.
Från praktisk synpunkt lärer det göra tillfyllest att styrelsen, där den
önskar åt ordföranden uppdraga att i större eller mindre utsträckning handla
å styrelsens vägnar, begagnar sig av sin rätt att för sådant ändamål lämna
honom fullmakt. Lagrådet hemställer fördenskull att stadgandet om ordförandens
representationsrätt må utgå.

I betraktande av den stora betydelse, som i förslaget fästes vid att i styrelsen
komma att till lika antal ingå representanter för två skilda grupper avintressenter,
skulle kunna ifrågasättas, om icke konsekvensen kräver att
dessa grupper skola vara företrädda vid styrelsebeslut. Detta synes kunna
komma till uttryck genom en bestämmelse av innehåll att styrelsen ej är beslutför,
med mindre äro närvarande en ledamot, som är vald av bolagsstämma,
och en ledamot, som utsetts i annan ordning.

9 §.

Regeringsrådet Aschan:

Därest vid bolags likvidation allmän pensionsstiftelses medel icke åtgå för
tilldelning, varom i andra stycket förmäles, skall enligt tredje punkten i samma
stycke överskottet tillfalla svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond.
På grund av hänvisning i 10 § blir regeln även tillämplig vid
konkurs. Beträffande särskild pensionsstiftelse och andra personalstiftelser
än pensionsstiftelser hava regler av motsvarande innehåll meddelats i 13
och 16 §§.

Ifrågavarande bestämmelser synas ägnade att i viss mån motverka syftet
med den ifrågasatta lagstiftningen. Såsom ock framhållits i avgivna yttranden
kunna bestämmelserna avskräcka bolagen från att överföra medel
till personalstiftelserna och även giva anledning till att stiftelsebildning
hindras genom åtgärd enligt 37 § fjärde stycket.

Därest ett av bolag för pensionering eller liknande ändamål anslaget belopp
icke kan komma till avsedd användning, synes det ligga i sakens natur
att medlen, där annat ej föreskrivits, skola återfalla till bolaget. Med den
i förslaget ifrågasatta anordningen åsyftas huvudsakligen att förekomma
att ett bolag före avvecklingen av sin rörelse skulle söka ordna sina personalförhållanden
så, att överskott komme att uppstå och återföras till bolaget.
Förslagets föreskrifter örn tilldelning efter billighet lära emellertid jämväl
i sådana undantagsfall vara ägnade att skydda de anställdas intressen,
även om det föreskreves att blivande överskott skulle tillfalla bolaget. Ej
heller synes det, även vid nu antydd ändring av förslaget på denna punkt,
böra möta hinder att i önskvärd omfattning medgiva ifrågasatta skattelindringar,
blott det sörjes för att belopp, som återgå vid stiftelses upplösning,
underkastas beskattning.

Under förutsättning att överskott får återgå till bolaget och erforderlig
skattelindring medgives, kommer det att ligga i bolagens intresse att vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

57

goda konjunkturer företaga betydande avsättningar till personalstiftelserna
icke blott av hänsyn till de anställda utan även för vederbörande företags
konsolidering, för nedbringande av skattebördan och för att hålla aktieägarnas
krav på höjd utdelning inom lämpliga gränser. Även örn förslaget med
angiven jämkning i något enstaka undantagsfall av illojalt handlingssätt icke
skulle bereda fullt skydd för de anställda, synes det dock långt viktigare att
bestämmelserna stimulera till så kraftiga avsättningar, att i det vida vanligare
fallet av bolags insolvens medel kunna stå till buds för att i full utsträckning
tillgodose de anställdas berättigade intresse. Slutligen må det ej
förbises, att det för ett insolvent bolags borgenärer måste te sig såsom obehörigt
att av bolaget för visst ändamål avsatta medel, till den del de ej erfordras
för ändamålets tillgodoseende, överlämnas till en bolaget ovidkommande
institution, under det att borgenärerna icke kunna få sin rätt.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag om sådan ändring i förslaget,
att överskott kommer att tillfalla det bolag, vartill stiftelsen är knuten,
där ej i vederbörlig ordning annat blivit bestämt. Vid bifall härtill lärer
35 § komma att utgå.

Justitierådet Afzelius:

De vinstmedel, vilka ett aktiebolag överför till en pensionsfond, beräknas
för användning till pensionering av anställda efter grunder, som tillämpas
av bolaget enligt pensionsreglemente eller särskild utfästelse. Det egentliga
ändamålet med fondens ombildning till pensionsstiftelse i den bemärkelse
förslaget avser kan från bolagets synpunkt i allmänhet icke omfatta mer än
att bereda trygghet för fullgörandet av bolagets åtaganden i förhållande till
dem, vilka sålunda blivit tillförsäkrade pensionsrätt. Härav synes
följa, att hinder icke bör möta för bolaget att med beslut om stiftelsens upprättande
förbinda bestämmelser örn användningen av medel, som kunna
återstå sedan vid stiftelsens upphörande samtliga å pensionsrätt grundade
anspråk blivit tillgodosedda. I enlighet härmed skulle bolaget alltså äga
förordna, att överskottet skall tillfalla ett visst angivet ändamål eller ock
redovisas till bolaget.

Emellertid innebär förslaget, att, där en pensionsstiftelse kommit till
stånd, de i förevarande paragraf meddelade reglerna om överskottets användning
skola vara av tvingande natur. Har bolaget vid angivandet av
stiftelsens ändamål lämnat föreskrifter av annat innehåll, bliva dessa följaktligen
utan verkan när stiftelsen upphör i samband med att bolaget träder
i likvidation eller försättes i konkurs. Även örn frågans praktiska betydelse
efter all sannolikhet blir ringa, synas tillräckliga skäl dock saknas för
att i en lagstiftning, som helt bygger på frivillig medverkan av bolagen, icke
lämna dessa möjlighet att på sätt som nyss nämnts träffa avgörande örn användningen
av ett överskott. Skulle, såsom i vissa yttranden gjorts gällande,
förslagets ståndpunkt i denna del vara ägnad att över huvud motverka
bolagens benägenhet att grunda pensionsstiftelser, vore helt visst skadan
härav ansenligt större än den nytta som kan vinnas genom att förslaget oför -

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

ändrat vidhålles. Då ett dylikt redan vid stiftelsens bildande av bolaget givet
förordnande icke skulle hava någon inverkan på förmåner, vilka grundas
å pensionsrätt mot bolaget, måste även en sålunda tillkommen stiftelse
innebära en betydande förstärkning av tryggheten för de anställda.

Även om i förslaget vidtagas de ändringar, som skulle följa av vad nu
anförts, bliva dock lagregler erforderliga rörande överskottets användning
i den händelse att bolaget icke lämnat föreskrift härom. Enligt förslaget
skola, sedan de å pensionsrätt grundade anspråken säkerställts, tillgängliga
medel i första hand begagnas till utdelning åt pensionstagare och anställda
hos bolaget m. fl. efter billighet och med tillämpning av vissa i lagen angivna
normer; där för sådan tilldelning stiftelsens medel ej åtgå, skall överskottet
tillfalla en »svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond».
Sannolikt kommer överskott sällan att förefinnas och då endast med jämförelsevis
obetydligt belopp. Huruvida en utdelning till ett måhända avsevärt
antal därtill berättigade personer kan anses såsom den lämpligaste användningen
av dessa medel lärer fördenskull vara tvivelaktigt. I varje fall torde en
fördelning efter förslagets regler, om den skall lämna ett någorlunda rättvist
resultat, komma att bereda åtskilliga svårigheter, och lätteligen synes den
kunna giva upphov till missnöje och tvister. Därför kan ifrågasättas, om
icke dessa tillgångar borde, i stället för att på nämnda sätt utskiftas, överföras
till den allmänna fonden. Endast på sådan väg torde möjlighet
erbjudas att utveckla fonden till något annat och mer än en rent teoretisk
konstruktion. Hinder lärer ej möta att — med bevarande av förslagets grundtanke
men med mindre bundenhet vid detaljerade regler — låta viss företrädesrätt
till pension eller understöd från fonden bestämmas efter sökandes
ställning till stiftelse, vars överskott ingått till fonden.

Underkastas förevarande paragraf omarbetning i enlighet med vad nu
förordats föranledas tydligen härav ändringar i sådana delar av förslaget,
vilka äga sammanhang med här berörda regler angående pensionsstiftelses
upphörande. I fråga örn övriga i förslaget avsedda personalstiftelser synas
enahanda skäl med fullt ut samma berättigande kunna åberopas för en dylik
omarbetning.

Lagrådet:

Bland omständigheter, till vilka vid billighetstilldelning enligt förevarande
paragrafs andra stycke skall tagas hänsyn, nämnas först anställningsvillkor.
Enligt vad lagberedningens motiv utvisa åsyftas därmed huvudsakligen
de av bolaget vid pensionering tillämpade grunder. Detta torde böra
komma till tydligare uttryck i lagtexten. En jämkning synes för övrigt påkallad
även därav att åtskilliga av de senare uppräknade omständigheterna
avse anställningsvillkor.

10 §.

Lagrådet:

För de fall då pensionen överstiger i 9 § tredje stycket angivet belopp
innehåller förevarande paragraf icke någon regel motsvarande den i först -

Kungl. Maj.ts proposition nr 292.

59

nämnda paragraf förekommande att konkursboet skall, förrän eventuellt
överskott tillfaller svenska aktiebolagens pensions- och understödsfond, erhålla
full täckning för överskjutande beloppet, därest tillgång därtill skulle
finnas. Enligt motiven synes emellertid en motsvarande rätt för konkursboet
även här vara avsedd, och denna rätt lärer också vara välgrundad. Bestämmelse
i sådant avseende torde böra upptagas i lagtexten.

13 §.

Lagrådet:

Då bolag, till vilket hör särskild pensionsstiftelse, träder i likvidation eller
försättes i konkurs, bör enligt grunderna för förevarande paragraf och
förslagets bestämmelser i 9 och 10 §§ — efter det tilldelning ägt rum till
dem, som avses med särskild pensionsstiftelse, och innan tilldelning sker
till andra pensionstagare och anställda m. fl. — bolaget erhålla full täckning
för utgifter till sådana pensioner som avses i 9 § tredje stycket. Hör
till sådant bolag också allmän pensionsstiftelse, bör i det fall som avses i
sista punkten av femte stycket i förevarande paragraf bolaget kunna erhålla
sådan täckning ur den allmänna pensionsstiftelsen. Dessa regler, vilka ej
kunna anses framgå av lagtexten i dess föreslagna lydelse, synas böra erhålla
uttryck i densamma.

28 §.

Lagrådet:

Frågan huruvida och efter vilka grunder skadestånd må fördelas mellan
flera för skadan solidariskt ansvariga personer har varit föremål för olika
meningar. Enligt äldre rättspraxis har i fråga om skadestånd på kriminell
grund regressrätt över huvud icke ansetts föreligga mellan medskyldiga. I
den rättsvetenskapliga litteraturen har dock likasom i utländsk rätt jämväl
en annan uppfattning kommit till uttryck. I vissa under senare år tillkomna
svenska lagar har regressrätt medgivits mellan flera för skada solidariskt ansvariga,
och skadeståndet har förklarats skola fördelas mellan dem efter den
skuld som legat var och en till last. Lagstadganden av detta innehåll förekomma
i 6 kap. 9 § lagen om förmynderskap, 2 kap. 18 § lagen om boutredning
och arvskifte, 9 § lagen den 22 juni 1928 om kollektivavtal samt
5 § lagen den 30 juni 1916 angående ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik.
Den i sistnämnda lagrum givna regeln, vilken närmast avser
sådant fall av lagstadgad ansvarighet som icke förutsätter vållande, har vunnit
tillämpning även då vållande förelegat. I det läge vari frågan sålunda
befinner sig kan den svenska rättens ställning icke anses slutgiltigt avgjord,
och en viss sannolikhet synes tala för att den ståndunkt, som kommit till
uttryck i äldre praxis, kan komma att vika för den tendens, vilken i allmänhet
framträtt i den senaste tidens lagstiftning.

I förevarande paragraf andra stycket sista punkten har i överensstämmelse
med sistnämnda åskådning medgivits regressrätt mellan flera för
skadestånd solidariskt ansvariga, och skadeståndet har ansetts böra fördelas
efter graden av skuld. Emellertid är att märka, att ej blott i aktiebolags -

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

lagen utan även i en förslaget så närstående lagstiftning som lagen den 24
maj 1929 örn tillsyn över stiftelser bestämmelser i detta avseende saknas. Det
synes då mindre lämpligt att för detta specialområde giva lagen sådan avfattning,
att olika rättsregler kunna bliva gällande för skilda slag av stiftelser.

Med hänsyn till det anförda finner lagrådet övervägande skäl för att
andra punkten i andra stycket av förevarande paragraf får utgå.

37 §.

Lagrådet:

Av vissa under utredningen av ifrågavarande ärende till lagberedningen
inkomna yttranden synes framgå, att kanske i det övervägande antalet fall
avsättning till fonder för pensioner skett till förmån för tjänstemän hos bolaget.
Vid sådant förhållande kan sättas i fråga huruvida det är lämpligt
att, såsom i förevarande paragraf stadgas, existerande fonder utan vidare
registreras såsom allmänna pensionsstiftelser, där från bolagets sida icke tages
initiativ för att få annan registrering till stånd. Det synes böra övervägas
huruvida icke, då fråga kan uppkomma om registrering, registreringsmyndigheten
bör i stället genom direkt förfrågan hos bolaget söka utröna örn fond
eller skuldpost avser endast vissa grupper av tjänstemän samt i överensstämmelse
med det svar som erhålles verkställa registreringen och, vid uteblivande
av svar inom viss utsatt tid, registrera fonden eller skuldposten såsom
allmän pensionsstiftelse.

Förslaget till lag angående ändring i lagen om aktiebolag.

17 §.

Lagrådet:

I första stycket av förevarande paragraf angivas de ämnen, vilka skola
vara reglerade genom bestämmelser i bolagsordningen, varefter i andra
stycket följa stadganden vilka utvisa huruledes i bolagsordningens bestämmelser
må göras avvikelse från vad stiftelseurkunden innehållit rörande vissa
i lagen angivna, för bolaget och dess verksamhet konstitutiva förhållanden.
Enligt det nu föreslagna tredje stycket skall paragrafen därjämte i ett
speciellt ämne — bildande eller förstärkande av pensions- eller annan personalstiftelse
— upptaga ett förbud mot att genom bestämmelse i bolagsordningen
inskränka bolagsstämmas beslutanderätt. Med sådan inskränkning
torde avses ej blott bestämmelser, som helt utesluta uppkomsten av dylika
stiftelser, utan ock föreskrifter, vilka i fråga om dessa beslut innefatta mer
restriktiva villkor än de för bolaget i allmänhet gällande, såsom exempelvis
om kvalificerad majoritet, örn högsta belopp eller kvotdel av vinstmedel, som
må användas för nämnda ändamål o. s. v.

Huruvida ett dylikt förbud lämpligen kan utgöra komplement till en lagstiftning
av det innehåll, som framgår av huvudförslaget, måste synas tvi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 292-

61

velaktigt. Däri beröres icke spörsmålet om skyldighet för aktiebolag
att i egenskap av arbetsgivare vidtaga åtgärd för de anställdas pensionering,
och främjandet av dessa stiftelser blir helt beroende av bolagens frivilliga
mellankomst. Då bär alltså icke är fråga om någon bolaget åliggande förpliktelse
av allmän natur och ej heller örn tillvaratagande av aktieägares
rätt och intresse gent emot bolaget eller andra aktieägare, torde det nu föreslagna
stadgandet i 17 § aktiebolagslagen knappast vara väl förenligt med
den frihet, som eljest enligt denna lag gäller med avseende å bolagsordningens
innehåll. Detta spörsmål lärer emellertid vara av övervägande teoretisk
betydelse; att ett sådant förbud skulle motsvara något egentligt praktiskt
behov kan näppeligen förutsättas. Föga antagligt är nämligen att efter
genomförandet av särskild lagstiftning om ifrågavarande stiftelser ett bolag
skulle genom bestämmelser i bolagsordningen önska giva formligt uttryck
åt obenägenhet att befordra dessa ändamål, helst som ett dylikt tillvägagående
väl sällan skulle kunna hava stöd i rimlig farhåga för att aktieägarna
å bolagsstämma skola i detta hänseende vilja gå alltför långt. Även då sådana
inskränkande bestämmelser som här åsyftas skulle kunna vara att betrakta
såsom motiverade av särskilda förhållanden, såsom exempelvis när bolaget
på annat betryggande sätt sörjer för pensioneringen, eller i den av aktiebolagslagen
förutsatta händelse att bolagets verksamhet skall upphöra inom
viss i bolagsordningen angiven kortare tid, eller där ett bolag samverkar med
ett annat på sådant sätt att det för sin verksamhet betjänar sig av personal
hos det andra bolaget (vissa dotterbolag, vissa rent penningförvaltande bolag
m. fl.), torde dock knappast ens i dylika fall bolagen finna nödigt att meddela
särskilda bestämmelser till förhindrande eller försvårande av vinstmedels
användning för stiftelseändamål. Är således den föreslagna bestämmelsen
med stor sannolikhet att anse såsom praktiskt obehövlig, ligger häri ett
ytterligare skäl att icke låta den ingå i aktiebolagslagen.

I lagberedningens motiv har utvecklats, hurusom giltigheten av sådant
förfogande över vinstmedel, som avses i huvudförslaget, endast i något sällsynt
fall — beträffande annan personalstiftelse än pensionsstiftelse — skulle
kunna dragas i tvivel med hänsyn till stadgandena i 55 § aktiebolagslagen.
Skulle något sådant fall inträffa, synes det riktigt att prövning av beslutets
överensstämmelse med grunderna för nämnda lagrum kan äga rum i den
ordning som gäller för klander av bolagsstämmas beslut. På denna fråga
är tydligen utan inverkan, huruvida en bestämmelse sådan som den bär
föreslagna upptages i 17 § eller så icke sker.

74 a §.

Lagrådet:

Lagrådet finner ej anledning till erinran i och för sig mot de i förevarande
paragraf meddelade bestämmelserna angående granskning av de åsyftade
personalstiftelsernas förvaltning. Emellertid vill det synas som örn denna
granskning, oansett att den skall verkställas av revisorerna i det bolag, till
vilket stiftelsen hör, och att yttrande rörande granskningen skall avgivas i

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 292-

deras berättelse rörande bolaget, ändock innefattar en åtgärd, som äger så
nära samhörighet med själva stiftelsen, att det måste anses både naturligare
och mera följdriktigt att ifrågavarande bestämmelser, i likhet med bestämmelserna
om stiftelsens förvaltning, upptagas i huvudförslaget. Genom en
sådan ändring skulle också vinnas att stadganden i angivna hänseende komme
att ingå i endast en lag och ej, såsom enligt förslaget måste ske, i tre
olika lagar.

Med hänsyn till vad sålunda anförts hemställer lagrådet, att förevarande
paragraf må utgå och att vad i densamma stadgas i stället överflyttas till
huvudförslaget samt där, med de jämkningar i avfattningen som av överflyttningen
föranledas, upptages i en särskild paragraf, vilken lämpligen synes
kunna ingå under avdelningen om personalstiftelses förvaltning och tillsynen
därå.

132 och 133 §§.

Lagrådet:

Bifalles lagrådets hemställan vid 74 a §, torde förevarande paragrafer
skola bibehållas oförändrade. Bestämmelser svarande mot de nu föreslagna
lära i stället böra upptagas i huvudförslaget. Därvid torde bestämmelsen
i 132 § böra införas i 31 § samt bestämmelserna i 133 § i 32 §.

Förslaget till! lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse.

4, 69 a, 251 och 252 §§.

Lagrådet:

Lagrådet hänvisar beträffande förevarande paragrafer till vad lagrådet
yttrat vid 17, 74 a, 132 och 133 §§ i förslaget till lag angående ändring i lagen
om aktiebolag.

Förslaget till lag! angående ändring i lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse.

4, 65 a, 258 och 259 §§.

Lagrådet:

Lagrådet hänvisar beträffande förevarande paragrafer till vad lagrådet
yttrat vid 17, 74 a, 132 och 133 §§ i förslaget till lag angående ändring i lagen
örn aktiebolag.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§

handelsbaden,

n §■

Lagrådet:

Enligt lagberedningens motiv är avsett att, då pensionsstiftelses tillgångar
överlåtas å pensionskassa eller försäkringsbolag, förvärvaren ej skall äga

Kungl. Maj.ts proposition nr 292-

63

förmånsrätt för fordran å bolaget som övergått i samband med överlåtelsen.
Detta har också varit anledningen till den i 12 § av huvudförslaget intagna
bestämmelsen att i avtal om sådan överlåtelse skola meddelas bestämmelser
om fordringens amortering och om säkerhet för densamma. Emellertid lärer
det ej kunna anses framgå av lagtexten att i detta fall undantag skall göras
från den allmänna regeln att förmånsrätt, som är förenad med fordran,
kvarstår vid överlåtelse av denna. För att uppnå vad som åsyftats torde
fördenskull erfordras ett uttryckligt stadgande i lagen.

Övriga lagförslag.

Lagrådet lämnade dessa förslag utan anmärkning.

Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 23 april 1937.

N ärvar ande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, finans- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman,
lagrådets den 16 april 1937 avgivna utlåtande över de den 13 mars
1937 till lagrådet remitterade förslagen till

1) lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser;

2) lag angående ändring i lagen om aktiebolag;

3) lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse;

4) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse; 5)

lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbalken;

6) lag om ändring i konkurslagen; samt

7) lag angående ändring i lagen den 24 maj 1929 (nr 116) örn tillsyn över
stiftelser.

Efter redogörelse för utlåtandets innehåll anför föredraganden:

»De av lagberedningen utarbetade, till lagrådet remitterade förslagen hava
föranlett anmärkningar endast rörande vissa detaljbestämmelser. Flertalet
av dessa anmärkningar har iakttagits vid den verkställda överarbetningen av
lagförslagen.

Vad angår förslaget till lag om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
har, i anledning av lagrådets hemställan, 1 § första stycket i det
remitterade lagförslaget delats i två stycken, upptagande första stycket en
huvudbestämmelse av den lydelse lagrådet föreslagit och andra stycket en
definition å vad enligt lagen skall avses med pension. Härigenom vinnes,
såsom lagrådet erinrat, den fördelen, att det blir tydligt, att i lagen avses
med pensionsrätt rätt till pension, varom sålunda stadgas, och med pensionstagare
den, till vilken dylik pension utgår. Åtskilliga hänvisningar till 1 § i
förslagets efterföljande bestämmelser bliva följaktligen överflödiga.

Kunni. Maj:ts proposition nr 292.

65

I fråga om den sålunda införda definitionen å pension torde böra anmärkas
att nied pension till efterlevande efter den anställde (familjepension)
avses pension till hans efterlevande, vare sig den anställdes död inträffar
före eller efter avgång från anställningen. Detta förhållande har kommit lill
uttryck i avfattningen av tredje stycket. Vidare torde böra påpekas, att i fråga
örn pensionsstiftelses ändamål annan begränsning ej må göras än som biljer
av bestämmelsen i tredje stycket första punkten. Sålunda kan vid stiftelses
bildande bestämmelse ej träffas örn begränsning av stiftelsens ändamål till att
avse tryggande av pension allenast vid vissa av de i andra stycket angivna
pensionsfallen. Väl äger bolaget fritt begränsa sin pensionering till särskilda
pensionsfall men bolaget kan utvidga denna genom nya utfästelser, och pensionsstiftelsen
skall alltid, i mån av tillgångar, lända till tryggande av pension
i vart av de i andra stycket angivna pensionsfallen, såframt pension i
sådant fall skall utgå på grund av utfästelse eller enligt billiglietsgrunder vid
tilldelning enligt 9, 10 och 13 §§.

Inrättandet av en särskild pensionsstiftelse synes, där allmän pensionsstiftelse
finnes, icke böra ställa de befattningshavare, som avses med den
särskilda stiftelsen, i sämre ställning än om den särskilda stiftelsen ej inrättats.
Bestämmelsen i sista stycket är därför av tvingande natur och ligger
till grund för de i 13 § givna regler, avseende det fall att såväl särskild som
allmän pensionsstiftelse finnes.

I anledning av vad lagrådet anfört vid 3 § har vidtagits den ändring, att såsom
första stycke upptagits stadgande, att bolagsstämma som i 82 § lagen
örn aktiebolag sägs äger besluta, att pensionsstiftelses angelägenheter skola
handhavas av en styrelse, bestående av tre eller fem ledamöter. Såsom andra
stycke hava upptagits återstående bestämmelser i 3 § första stycket i det remitterade
förslaget med erforderlig jämkning.

Vad lagrådet erinrat vid 5 § har iakttagits.

I 7 § första stycket har vidtagits av lagrådet föreslagen ändring. Med anledning
av vad lagrådet anfört därom, att de olika intressentgrupper som äro
representerade i stiftelsens styrelse böra vara företrädda vid styrelsebeslut,
bar i andra stycket upptagits en bestämmelse att styrelsen ej är beslutför,
med mindre utom ordföranden äro närvarande en ledamot som är vald av
bolagsstämman och en ledamot som är vald av pensionstagare och anställda
hos bolaget. Beslutförhet föreligger naturligtvis, även örn i stället för ord
föranden eller annan ledamot är närvarande suppleant eller av rätten eller
domaren enligt 4 § andra stycket förordnad ersättare för styrelseledamot.

På sätt lagrådet vid 9 § hemställt har i andra stycket, i syfte att tydligare
angiva att vid tilldelning efter billighet böra beaktas de av bolaget vid pensionering
tillämpade grunder, införts en hänvisning till dessa grunder och
har i samband därmed uttrycket ''anställningsvillkor’ uteslutits. Med hänvisningen
åsyftas icke blott de av bolaget i allmänhet vid pensionering tilllämpade
grunder utan även en i fråga örn viss person föreliggande pensionsutfästelse,
på grund av vilken fordran å pension ännu ej inträtt.

niliang till riksdagens protokoll 19117. 1 sami. Nr 292.

5

66

Kungl. Muj:ts proposition nr 292.

Av lagrådet har vid 10 § erinrats, att för de fall, då pensionsutfästelse avser
högre belopp än i 9 § sista stycket angives, 10 § icke innehåller någon regel
motsvarande den i 9 § sista stycket sista punkten upptagna, att konkursboet
skall, innan eventuellt överskott tillfaller svenska aktiebolagens pensions-
och understödsfond, erhålla täckning för överskjutande beloppet genom
utbetalning från stiftelsen. En motsvarande rätt för konkursboet har
varit avsedd, och i anledning av lagrådets hemställan har nu en uttrycklig bestämmelse
därom upptagits i fjärde stycket. I detta sammanhang torde böra
påpekas, att vid sådan utbetalning från stiftelsen denna, därest full betalning
av dess fordran ej utgått i konkursen, äger påkalla kvittning för den återstående
oguldna stiftelsefordringen.

Med anledning av vad lagrådet erinrat vid 13 § hava till förtydligande av
där upptagna stadganden i de av lagrådet angivna hänseenden införts bestämmelser
i fjärde och femte styckena.

I en inom finansdepartementet utarbetad promemoria angående vissa beskattningsfrågor
rörande aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser
har föreslagits ett tillägg till anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen av
innehåll bl. a. att aktiebolag för överföring till annan personalstiftelse ..än
pensionsstiftelse skall vara berättigat till avdrag, örn stiftelsens ändamål är
sådant att bolaget varit berättigat till avdrag för direkt utgift för dylikt ändamål.
Därjämte har föreslagits ett sådant tillägg till 53 § kommunalskattelagen,
att personalstiftelser för arbetslöshetsunderstöd eller sjukhjälp skola
vara skattskyldiga endast för inkomst av fastighet. Huruvida i övrigt andra
personalstiftelser än pensionsstiftelser kunna bliva fria från skattskyldighet
blir, yttras i promemorian, beroende av örn stiftelsen enligt redan gällande
bestämmelser kan vinna sådan befrielse. Med anledning av bestämmelsen i
16 § andra stycket, att ändring av personalstiftelses ändamål kan ske, har
emellertid i promemorian påpekats, att sålunda av ett aktiebolag, vilket
verkställt överföring till personalstiftelse som med hänsyn till dess ändamål
är skattefri, kan genomföras sådan ändring av ändamålet, att skattefrihet
för stiftelsen icke föreligger. I anledning av yppad farhåga att på sådant
sätt missbruk av de föreslagna skattelättnaderna kan ske, bör påpekas, att
för ändring av personalstiftelses ändamål fordras tillsynsmyndighetens tillstånd.
Och det synes uppenbart, att då en ändring ifrågasättes till ett ändamål
i fråga örn vilket skattelättnad ej är medgiven, tillsynsmyndigheten vid
sin prövning bör särskilt ägna uppmärksamhet åt örn det med hänsyn till
omständigheterna kan antagas föreligga avsikt att kringgå skattebestämmelserna.

Ur 28 § har i överensstämmelse med lagrådets hemställan stadgandet i
andra stycket andra punkten utgått.

Med anledning av vad lagrådet anfört vid 37 § torde höra erinras, att i
motiven till 37 och 38 §§ framhållits att registreringsmyndigheten bör för
undvikande av misstag vid registreringen i erforderlig omfattning giva aktiebolagen
tillfälle att inkomma med upplysningar. I de meddelanden, som för
nämnda ändamål komma att avsändas till bolagen, bör påpekas, att örn an -

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

67

målan ej sker att pensionsfond eller skuldpost avser innehavare av vissa befattningar
denna kommer att registreras såsom allmän pensionsstiftelse. Bestämmelse
i ämnet synes ej erforderlig i lagen. För att en anmälan, som
kommer registreringsmyndigheten till handa innan registrering skott, skall
kunna beaktas, har jämkning vidtagits i 37 § tredje stycket.

Det torde visserligen vara antagligt att den i 17 § lagen den 12 augusti 1910
om aktiebolag föreslagna bestämmelsen, såsom lagrådet erinrat, icke äger
större praktisk betydelse. Å andra sidan synes den icke kunna medföra
olägenhet. Enligt lagförslaget är inrättande av pensionsstiftelse och överföring
av medel till pensionsstiftelse beroende av bolagsstämmans frivilliga
beslut. Den föreslagna bestämmelsen står icke i strid med denna förslagets
ståndpunkt. Bestämmelsen innebär blott, att bolagsstämmans majoritet ej
genom införande av föreskrifter i bolagsordningen skall kunna hindras från
att trygga pensionering av de hos bolaget anställda i en omfattning, som
enligt den vid var tid rådande uppfattningen framstår såsom från social
och ekonomisk synpunkt grundad. Tillräckligt skydd mot ett överskridande
av en sådan gräns till nackdel för aktieägarna torde följa av 55 § aktiebolagslagen.
I detta sammanhang synes böra påpekas, att med överföring av
vinstmedel till pensionsstiftelse åsyftas att trygga betalning av utgifter, vilka
— i den mån de hålla sig inom en med hänsyn till bolagets förhållanden
skälig ram — ur företagsekonomisk synpunkt utgöra rörelsekostnader, som
från sådan synpunkt böra avräknas innan vinst å rörelsen anses föreligga.
Denna omständighet framstår såsom ett ytterligare skäl för att ej genom
särskilda föreskrifter om vinstdispositionen överföringar för pensionsändamål
må hindras i vidare mån än som följer av den allmänna bestämmelsen
i 55 § aktiebolagslagen. Tillräcklig anledning att göra skillnad mellan
pensionsstiftelser och andra personalstiftelser synes icke föreligga. Den föreslagna
bestämmelsen har därför ansetts icke böra utgå.

Av skäl, som anförts i motiven till 3 och 20 §§ förslaget till lag örn aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser, har granskningen av sådan
stiftelses förvaltning ansetts icke böra uppdragas åt revisorer valda av intressenterna
i stiftelsen utan åt offentlig myndighet, tillsynsmyndigheten.
Men det intresse bolaget äger i stiftelsen på grund av dess ändamål har ansetts
böra medföra att bolagets egna revisorers granskning av bolagets förvaltning
skall omfatta jämväl granskning av stiftelsens förvaltning. Erforderliga
bestämmelser härom hava upptagits i den föreslagna 74 a § i lagen örn
aktiebolag. Lagrådet, som förklarat sig ej hava funnit anledning till erinran
i och för sig mot de i sagda lagrum meddelade bestämmelserna, har ansett
dessa böra, i likhet med reglerna örn stiftelsens förvaltning, upptagas i förslaget
till lag örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. Emellertid
synes en överflyttning av dessa bestämmelser icke kunna ske utan en omarbetning
av dem, som skulle medföra att en förändrad karaktär gåves den
avsedda granskningen, och härav skulle bliva en följd att dessa bestämmelser
ej längre skulle komma att stå i överensstämmelse med förslagets hu -

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

vudståndpunkt beträffande granskningen av personalstiftelses förvaltning.
Jag har därför icke ansett mig böra frångå det remitterade förslaget. Följaktligen
föranleder lagrådets erinran beträffande 132 och 133 §§ icke någon
åtgärd.

Med hänsyn till den ståndpunkt, som av mig intagits till lagrådets anmärkningar
beträffande förslaget till lag angående ändring i lagen örn aktiebolag,
kan ej heller vad lagrådet anfört i fråga örn förslagen till lag angående
ändring i lagen om bankrörelse och lag angående ändring i lagen om försäkringsrörelse
föranleda omarbetning av sistnämnda båda förslag.

Enligt förslaget till ändrad lydelse av 17 kap. 4 § handelsbalkcn skall
förmånsrätt i den ordning, som stadgas för betjänters och tjänstehjons lön,
tillkomma pensionsstiftelse, som bildats enligt lagen örn aktiebolags pensionsoch
andra personalstiftelser, för fordran varom i 2 § samma lag sägs, i den
män fordringen motsvarar pensionsfordringar som utgå med nämnda förmånsrätt,
intill belopp varom stadgas i 9 § sista stycket lagen örn aktiebolags
pensions- och andra personalstiftelser. Att förmånsrätt sålunda enligt
17 kap. 4 § handelsbaden i denna omfattning tillerkänts dylik pensionsstiftelse
sammanhänger tydligen med den ställning av medgäldenär till
aktiebolaget stiftelsen intager i bolagets konkurs och de bestämmelser cm
avräkning för utdelning till pensionsborgenärer å utdelningen för stiftelsefordringen
som upptagits i lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser.
Av det föreslagna stadgandets innehåll och sammanhang
med dessa bestämmelser måste följa, att den förmånsrätt som där avses allenast
kan tillkomma dylik pensionsstiftelse. Då enligt förslaget till ändrad
lydelse av 17 kap. 11 § handelsbaden förmånsrätt efter vad i nämnda paragraf
andra stycket sägs skall tillkomma sådan pensionsstiftelse för stiftelsefordringen,
i den man fordringen icke utgår med förmånsrätt enligt
17 kap. 4 § handelsbaden, synes av stadgandets sammanhang med nyssnämnda
stadgande i 17 kap. 4 § handelsbaden framgå att även denna förmånsrätt
kan göras gällande endast av pensionsstiftelsen. Att det är avsett,
att förmånsrätten ej kan göras gällande efter överlåtelse enligt 12 § lagen örn
aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, vinner ytterligare stöd av
det där upptagna, av lagrådet åberopade stadgandet samt även därav, att
de i 56 § aktiebolagslagen föreslagna bestämmelserna om särskild redovisning
i aktiebolagets balansräkning av stiftelsefordringen — vida bestämmelsers
betydelse för ifrågavarande förmånsrättsstadgande av lagberedningen
åberopats i motiven till förslaget till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och
11 §§ handelsbaden — icke äga tillämpning efter det överlåtelse skett enligt
12 § lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. Då
av det i 17 kap. 11 § handelsbaden föreslagna stadgandets sammanhang
med omförmälda bestämmelser och av den föreslagna lagstiftningens grunder
sålunda synes tydligt framgå, att förmånsrätten enligt 17 kap. 11 §,
liksom förmånsrätten enligt 17 kap. 4 §, endast kan göras gällande av pen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 292.

GÖ

sionsstiftelsen, så länge fordringen är en sådan av lagen örn aktiebolags pensions-
och andra personalstiftelser reglerad fordran som avses i 2 § samma
lag, har en uttrycklig bestämmelse, som ifrågasatts av lagrådet, icke ansetts
vara oundgängligen erforderlig och följaktligen så mycket mindre böra upptagas
som i allmänhet särskilda stadganden i detta ämne saknas i lagstiftningen.

Utöver de ändringar, som enligt vad jag sålunda anfört vidtagits i de
remitterade förslagen, hava allenast några smärre jämkningar av redaktionell
art ägt rum.

Tiden för den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande synes böra bestämmas
till den 1 januari 1938.

I enlighet med vad nu anförts hava upprättats förslag till

1) lag örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser;

2) lag angående ändring i lagen den 12 augusti 1910 (nr 88) örn aktiebolag; 3)

lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 74) örn bankrörelse;

4) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse; 5)

lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbalken;

6) lag om ändring i konkurslagen; samt

7) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 24 maj 1929 (nr 116) om
tillsyn över stiftelser.»

Föredraganden hemställer — under framhållande av att proposition i
ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen syntes kunna avlåtas utan hinder
av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade
tid gått till ända — att förslagen måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet.

Wilhelm von Schwerin.