Kungl. Maj:ts proposition nr 290.
1
Nr 290.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående exploatering
av Konradsbergs- och Mariebergsomrädena
ä Kungsholmen i Stockholm m. rn.; given Stockholms
slott den 9 april 1937.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Albert Forslund.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 9 april 1937.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Levinson, Engberg, Sköld,
Nilsson, Quensel, Forslund.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen
anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet
Forslund:
Med skrivelse den 13 februari 1937 har djurgårdskommissionen underställt
Kungl. Maj:ts prövning av kommissionen med Stockholms stads förhandlingsdelegerade
den 4 i samma månad under vissa förutsättningar upprättat avtal,
avseende de s. k. Konradsbergs- och Mariebergsområdena och del av Rålambshov
m. m. å Kungsholmen i Stockholm. Detta avtal jämte karta över områdena
torde få fogas såsom bilaga till dagens statsrådsprotokoll.
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 290.
833 37 1
2 Kungl. Majus proposition nr 290.
Berörda avtal är upprättat i anslutning till en överenskommelse år 1934
rörande tillfarterna till Västerbron mellan Kungsholmen och Södermalm, enligt
vilken av Kungl. Maj:! den 13 juli 1934 godkända överenskommelse stadsplan
för nyssnämnda områden skulle hava upprättats och underställts Kungl.
Maj:ts prövning inom viss tid. Avtalet i fråga har godkänts av Stockholms
stadsfullmäktige den 15 mars 1937, och förslaget till stadsplan torde inom den
närmaste tiden komma att i vanlig ordning underställas Kungl. Maj:ts prövning.
Ifrågavarande områden disponeras för närvarande dels för psykiatriska
sjukhuset och dels för fälttelegrafkåren och ammunitionsfabrikens avdelning
å Marieberg.
Avtalet, som ingåtts under förbehåll av stadsfullmäktiges, respektive Kungl.
Maj:ts godkännande, innefattar följande huvudpunkter:
Kronan överlåter (§ 1) till staden all den kronan tillhöriga mark, som i
stadsplaneförslaget utlagts till gata och allmän plats eller avsetts för offentlig
byggnad med undantag för ett till offentligt ändamål avsett kvarter i områdets
södra del. I marköverlåtelsen inbegripes alltså även ett av staden begärt
parkområde inom Konradsbergsområdets norra del. För nämnda områdens
överlåtande skall staden (§ 2) till kronan erlägga ersättning i form av dels ett
kontant belopp av 1,000,000 kronor, dels ock överlåtelse med äganderätt av sex
mindre, staden tillhöriga kvartersområden, som gränsa till kronans mark och
som ingå i det förevarande stadsplaneförslaget.
Kronan förbinder sig vidare enligt avtalet (§1) dels att icke före den 1
januari 1941 till annan än Stockholms stad överlåta viss mark, som torde bliva
erforderlig för utvidgning av den invid Kålambsvägen förlagda skoltomten,
dels att icke före den 1 januari 1947 exploatera visst tomtområde i exploateringsområdets
nordvästra hörn. Med sistnämnda stadgande avses att möjliggöra
ett förläggande till berörda tomtområde av offentlig byggnad (eventuellt
kyrka), därest behov härav inom den närmaste 10-årsperioden skulle uppstå.
Frånsett de i stadsplaneförslaget ingående båda skoltomterna, vilka staden
enligt avtalet skall äga tillträda, så snart stadsplaneförslaget och avtalet blivit
av Kungl. Majit godkända, äger staden (§ 4) icke tillträda de till staden jämlikt
avtalet överlåtna områdena, förrän desamma utrymts av de statliga institutioner,
som nu disponera desamma. Yad särskilt gäller den mark inom Konradsbergsområdets
norra del, som skall utläggas till park m. m., stadgas, att
densamma må av staden tillträdas allenast i mån och å tid, som medicinalstyrelsen
medgiver. Före det staden tillträder överlåtet område skall kronan
hava på sin bekostnad borttagit därå varande byggnad, plank och staket. För
de områden, som enligt avtalet skola av staden överlåtas till kronan, är tillträdesdagen
bestämd till den 1 oktober 1938.
Den överenskomna kontanta ersättningen av 1,000,000 kronor skall gäldas
på så sätt, att staden till kronan erlägger 100,000 kronor före utgången av det
kalenderår, under vilket av staden tillträdd mark inom det ovanberörda, för
utläggning till park m. m. avsedda området uppgår till sammanlagt 15,000 kvm
samt därefter 100,000 kronor under vart och ett av de därpå följande nio åren.
Kostnaderna för iordningställandet av gator och allmänna platser inom
exploateringsområdet samt detta områdes förseende med erforderligt underjordiskt
avlopp skola fördelas mellan kronan och staden i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som angivas i 1934 års överenskommelse angående
blivande stadsplaneläggning av här ifrågavarande områden. Dessa grunder
överensstämma i stort sett med de normer, som pläga tillämpas vid stadsplanen
läggning av enskilda exploateringsområden, och innebära följaktligen, att
kronan påtager sig i huvudsak samtliga ifrågavarande kostnader, frånsett dem,
Kungl. Majus proposition nr 290.
3
som hänföra sig till parkmark etc. De arbeten, vilka enligt hithörande stadganden
skola helt eller delvis bekostas av kronan, må, därest kronan så önskar,
utföras genom kronans försorg.
Stadsplaneförslaget innebär ett slopande av den nu befintliga tillfartsvägen
till Yästerbron från Norr Mälarstrand och Drottningholmsvägen. Den föränd*
ring, som förslaget här förutsätter, har djurgårdskommissionen ansett medföra
olägenheter med hänsyn till kronans exploateringsintressen. I avtalet har
därför intagits förbindelse för staden att bibehålla den nuvarande trafikleden
under en tid av 20 år, räknat från exploateringens början.
Avtalet innefattar slutligen stadgande!! därom, att de i 1923 års bangårdsavtal
gjorda utfästelserna beträffande vissa markreservationer för den s. k.
Smedsuddslinjen med det nu förevarande avtalets slutande skola upphöra att
gälla.
Avtalet skall anses hava förfallit, därest detsamma och det föreliggande
stadsplaneförslaget icke blivit godkända av Stockholms stadsfullmäktige före
den 1 maj 1937 och av Kungl. Majit före den 15 juli samma år.
I sin skrivelse den 13 februari 1937 har djurgårdskommissionen underställt
ifrågavarande avtal Kungl. Majlis prövning och örn detsamma anfört:
Av handlingarna framgår, bland annat, att enligt stadsplaneförslaget samt
avtalet den nordligaste delen av kronans nu ifrågavarande område i stadsplanen
utlägges som park eller annan allmän plats samt överlåtes till Stockholms
stad, ävensom att staden till kronan överlåter vissa kvartersmarksområden
och erlägger ett belopp av 1,000,000 kronor. Avtalets bestämmelser om
terminerna för erläggande av sagda belopp hava föranletts därav, att parkområdena
ej genast kunna få tillträdas av staden samt att exploateringen beräknas
taga avsevärd tid.
Inom de områden, vartill kronan enligt avtalet behåller eller förvärvar
äganderätten, inrymmes ett antal av 12,000 normaleldstadsenheter.
Med hänsyn bland annat därtill, att värdet å kronans exploateringsobjekt
måste anses bliva höjt genom att i stadsplanen utläggas dels berörda norra del
av kronans mark jämte det intilliggande Stockholms stad tillhöriga Rålambshovsområdet
till park eller annan allmän plats, dels ock det staden likaledes
tillhöriga Smedsuddsområdet till park samt idrotts- och friluftslivsområde,
har kommissionen ansett sig kunna medverka till en uppgörelse med staden i
enlighet med föreliggande avtal och stadsplaneförslag.
På grund av vad som framkommit under förhandlingarna hava i avtalets
§ 1 mom. A och C intagits bestämmelser, enligt vilka möjlighet lämnats öppen
att disponera den å avtalskartan med gul linje (a b c d e f g a) avgränsade
nordvästligaste delen av Konradsbergsplatån till plats för offentlig byggnad.
Kör att ej hindra områdets exploatering inom rimlig tid har emellertid föreskrivits,
att kronans skyldighet att reservera området i fråga för angivet ändamål
skall vara inskränkt till tiden intill den 1 januari 1947.
Kronans förbindelse enligt avtalets § 1 mom. B innebär, att kronan medger
staden intill den 1 januari 1941 en förköpsrätt beträffande där angivna tomter,
vilka staden ansett sig eventuellt behöva för utvidgning av intilliggande folkskoleområde.
Vid utformningen av det föreliggande stadsplaneförslaget har hänsyn icke
tagits till tidigare förslag örn västra stambanans indragande över Smedsudden;
och har fördenskull i avtalets § 14 intagits bestämmelse örn, att de i överenskommelsen
mellan kronan och Stockholms stad av den 15 februari 1923, § 17,
angivna utfästelserna beträffande vissa för en eventuell omläggning av västra
stambanans inledningslinje till huvudstaden gjorda markreservationer skola
förfalla.
4
Kungl. Majds proposition nr 290.
Byggnadsstyrelsen Ilar i utlåtande den 15 mars 1937, med förmälan att styrelsen
icke i detta sammanhang varit i tillfälle att ingå i någon fullständig
granskning av det avtalet bilagda stadsplaneförslaget, förklarat sig icke hava
något att erinra mot ifrågavarande avtal.
Järnvägsstyrelsen har i utlåtande den 26 februari 1937 meddelat, att från
styrelsens sida intet vore att erinra mot stadsplaneförslaget.
Arméförvaltningens artilleri- och fortifikationsdepartement hava i gemensamt
utlåtande den 31 mars 1937 anfört:
Departementen hava icke något att erinra mot ett godkännande av nu
ifrågavarande villkorliga avtal.
Beträffande den tidpunkt, då av avtalet berörd, av lantförsvaret disponerad
mark tidigast kan exploateras, få departementen anföra följande: Avtalets
genomförande kommer att medföra, att såväl fälttelegrafkåren som ammunitionsfabrikens
avdelning å Marieberg måste förflyttas från de områden, de
nu disponera. Fälttelegrafkåren skall enligt redan fattat beslut i sin helhet
förlägggas till Frösunda. Några medel för utarbetande av ritningar till nya
kaserner för kåren hava emellertid ännu icke anvisats. Utarbetande av ritningar
samt uppförande av nya kaserner torde komma att draga en tid av tre
till fyra år. Det av fälttelegrafkåren disponerade området lärer därför icke
kunna exploateras förrän tidigast örn ungefär fyra år. Frågan om ny plats
för ammunitionsfabriken har ännu icke varit föremål för behandling i vidare
mån än att artilleridepartementet anmodat styresmannen för ammunitionsfabriken
att verkställa utredning i sådant avseende. Det av ammunitionsfabriken
disponerade området torde icke kunna exploateras förrän tidigast
omkring fyra år efter det beslut fattats örn fabrikens förflyttning och medel
för härav föranledda kostnader ställts till förfogande.
Sedermera hava utlåtanden avgivits av riksräkenskapsverket den 6 april
1937 och av statskontoret den 7 i samma månad.
Riksräkenskapsverket har i sitt utlåtande anfört:
Psykiatriska sjukhuset redovisas för närvarande å statens allmänna fastighetsfond
med ett sammanlagt värde av 8,394,000 kronor, därav för byggnaderna
994,000 kronor och för marken 7,400,000 kronor. Enligt proposition
nr 124 till innevarande års riksdag skall psykiatriska sjukhuset nedläggas.
De medel, som inflyta vid försäljning av Konradsbergsområdet, avses enligt
samma proposition skola tills vidare redovisas å fastighetsfonden. För en
ny psykiatrisk klinik, som skall uppföras vid Karolinska sjukhuset, äskas anslag
av lånemedel under utgifter för kapitalökning för statens allmänna fastighetsfond.
Beträffande Mariebergsområdet bör observeras, att tidigare vid förflyttning
av militära förband förfarits så, att kostnaderna för uppförande av nya
kaserner m. m. förskotterats för att täckas med medel, som inflyta vid
försäljning av de icke Behövliga fastigheterna. Därjämte hava hitintills vissa
för lantförsvarets fastigheter influtna försäljningsmedel reserverats för att
av lantförsvaret disponeras för liknande ändamål. I utlåtande den 29 december
1936, återgivet i proposition nr 227 till innevarande års riksdag, har
riksräkenskapsverket hemställt, att frågan örn den framtida redovisningen
av dylika försäljningsmedel, sedan vissa i propositionen omnämnda förskott
blivit definitivt täckta, måtte upptagas till förnyad prövning. Arméförvaltningen
har i sitt i nu förevarande ärende avgivna utlåtande icke gjort någon
framställning angående dispositionen av de medel, som komma att inflyta
vid försäljning av mark från Mariebergsområdet.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 290.
På den starkt begränsade tid, som stått till riksräkenskapsverkets förfogande
för avgivande av utlåtande i ärendet, har ämbetsverket icke haft
möjlighet att verkställa erforderlig utredning för framläggande av mera definitivt
förslag i ämnet. ... ..
För att överhuvud taget kunna bedöma, huruvida, i vilken utsträckning
och på vad sätt ifrågakommande försäljningsmedel skola redovisas på fastighetsfonden,
måste nämligen utredas, dels på vad sätt köpeskilling för försåld,
fastighetsfonden tillhörig egendom för framtiden bör redovisas å fonden,
dels ock till vilken del den i föreliggande avtal § 2 omhandlade ersättningen
avser å fastighetsfonden redovisad mark. Ehuru någon utredning i
berörda avseende icke föreligger, torde dock i fråga örn Konradsbergsområdet
kunna antagas, att sedan exploateringen av området blivit helt genomförd,
försäljningsmedlen komma att avsevärt överstiga det för psykiatriska
sjukhuset bokförda kapitalvärdet. Fråga uppstår alltså, huruvida det belopp,
varmed de inflytande försäljningsmedlen överstiga det å fastighetsfonden
bokförda värdet, skall anses såsom vinst eller såsom kapitalmedel samt vidare
huruvida försäljningsmedlen skola disponeras för nya fastighetsförvärv och
nybyggnader eller återbetalas till budgeten eller användas för ersättande av
i fonden investerade lånemedel. Riksräkenskapsverket anser sig i berörda
avseenden icke nu kunna göra annat uttalande än att det bokföringsmässiga
överskott, som uppstår därigenom att försäljningsmedlen överstiga ett genom
fri värdering konstruerat bokföringsvärde, icke bör såsom överskott å fastighetsfondens
inkomst- och utgiftsstat tillgodoföras statsregleringen.
Vad särskilt beträffar Mariebergsområdet, finner riksräkenskapsverket
uppenbart, att de köpeskillingar, som inflyta vid försäljning av å, detta område
belägen mark, såvitt möjligt böra särskiljas från de medel, vilka inflyta
vid försäljning av till Konradsbergsområdet hörande, å fastighetsfonden bokförd
mark. Ämbetsverket anser sig emellertid icke nu kunna bedöma, på vad
sätt en dylik uppdelning lämpligen bör genomföras. Icke heller anser sig
ämbetsverket för närvarande kunna bedöma, på vad sätt sammanhanget mellan
å ena sidan markförsäljningarna å Mariebergsområdet och å andra sidan
kostnaderna för markinköp och uppförande av nya byggnader för fälttelegrafkåren
och ammunitionsfabriken skall påverka redovisningen. Riksräkenskapsverket
vill här endast framhålla, att ett dylikt sammanhang enligt riksräkenskapsverkets
uppfattning alltjämt bör iakttagas. Ämbetsverket förutsätter
emellertid, att detta spörsmål kommer att bliva föremål för utredning
samtidigt med den inledningsvis berörda frågan örn den framtida redovisningen
av vissa försäljningsmedel.
Såsom ovan anförts har i propositionen 1937: 124 förutsatts, att försåtjningsmedlen
för Konradsbergsområdet skulle redovisas å fastighetsfonden.
Därmed är emellertid icke utsagt huru kostnaderna för områdets exploatering
skola redovisas. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning bör fastighetsfonden
såsom inkomst av försäljningen tillgodoföras det belopp, som kvarstår,
sedan exploateringskostnaderna fråndragits försäljningsmedlen. Därvid
synes emellertid böra iakttagas, att kostnaderna för exploateringens
genomförande av praktiska skäl torde böra redovisas å en för Konradsbergsoch
Mariebergsområdena gemensam titel.
På grund av det anförda samt enär utredning rörande övriga nu berörda
spörsmål ännu icke föreligger, har riksräkenskapsverket förordat, dels att
samtliga försäljningsmedel för ifrågavarande områden — inklusive de i avtalet
§2 omnämnda, till statsverket överlåtna tomterna — tills vidare redovisas
å en särskild för ändamålet upplagd diversemedelstitel, a vilken jämväl
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 290.
exploateringskostnaderna skola bokföras, dels ock att frågan om redovisningen
av dessa och liknande medel upptages till prövning samtidigt med frågan örn
den framtida redovisningen av de i propositionen 1937: 227 omnämnda försäljningsmedlen.
I avvaktan på slutförandet av erforderlig utredning bör å
nämnda diversemedélstitel, som torde böra redovisas hos statskontoret, så
vitt möjligt angivas, vilka medel som äro att hänföra till fastighetsfonden.
Statskontoret har i sitt utlåtande anfört:
Från statskontorets sida finnes icke anledning till erinran mot det framlagda
stadsplaneförslaget.
De medel, som komma att inflyta på grund av avtalet och i anledning av detsamma
gjorda tomtförsäljningar, torde tills vidare böra redovisas å en i statskontorets
fondräkenskaper upplagd diversemedelstitel under rubriken » Tomtförsäljningsmedel
från Konradsbergs- och Mariebergsområdena». De utgifter,
sorn, intill dess tomtförsäljningsmedel kunna ställas till förfogande från
ifrågavarande områden, bliva erforderliga för genomförandet av områdenas
exploatering, torde kunna bekostas av medel, som ställas till djurgårdskommissionens
förfogande för bestridande av kommissionens förvaltningskostnader
och vilka för härvarande utgå från den i statskontorets räkenskaper
upptagna diversemedelstiteln »Försäljningsmedel för tomter å Ladugårdsgärde».
I detta sammanhang torde jag även få till behandling upptaga det av
1936 års riksdag väckta spörsmålet örn ändrad sammansättning av djui’-gårdskom missionen.
Till en början får jag erinra örn att djurgårdskommissionen i samband
med att åt densamma uppdrogs att handhava exploateringen av Ladugårdsgärdet
i Stockholm erhöll ändrad sammansättning. Kommissionen, som
tidigare bestått av två ledamöter, utökades sålunda år 1931 med ytterligare
två ledamöter, av vilka en skulle utses av fullmäktige i riksgäldskontoret.
För kommissionen gäller av Kungl. Majit den 12 juni 1931 fastställd instruktion
(sv. förf.-saml. nr 236). Enligt denna består kommissionen av fyra
ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser tre, därav en till ordförande och en
till verkställande ledamot, samt fullmäktige i riksgäldskontoret en. Föredragande
departementschefen uttalade i propositionen nr 252 till 1930 års
riksdag angående exploatering av Ladugårdsgärdet m. m., att verkställande
ledamoten borde äga förfarenhet i tekniska och stadsplanefrågor ävensom
praktisk erfarenhet i exploateringsverksamhet.
I enlighet med instruktionen finnas hos kommissionen anställda en ingenjör
och en ombudsman och sekreterare ävensom viss teknisk och kanslipersonal
enligt av Kungl. Majit fastställd stat. Verkställande ledamoten
handhar ledningen av det löpande arbetet inom kommissionen och utövar
chefskapet över kommissionens befattningshavare. Hans verksamhet är
närmare reglerad i instruktionen. Ombudsmannen och sekreteraren har att
avgiva yttrande i de frågor av juridisk eller administrativ natur, vilka av
kommissionen eller dess verkställande ledamot hänskjutas till honom, och
så vitt möjligt närvara vid kommissionens sammanträden. I stort sett är
han alltså kommissionens expert i juridiska och administrativa frågor. I
Kungl. Majlis proposition nr 290. 1
egenskap av sekreterare tiar lian ansvaret för kommissionens protokoll oell
för kommissionens expedition. Ingenjören skall vara verkställande ledamoten
behjälplig i frågor av teknisk art ävensom vara kontrollant beträffande
leveranser och yttre arbeten åt kommissionen. I den mån kommissionen så
förordnar, skall ingenjören bereda och föredraga ärenden av teknisk natur
och i sådant fall svara för upprättandet av i ärendet eventuellt erforderlig
utgående expedition.
Riksdagens år 1935 församlade revisorer framhöllo i sin berättelse, § 26,
att djurgårdskommissionen hade att handlägga åtskilliga för staten ekonomiskt
betydelsefulla markfrågor i Stockholm. Revisorerna erinrade örn att
kommissionen sålunda handhade exploateringen av Norra Djurgården och
att exploateringen av Mariebergs- och Konradsbergsområdena vore föremål
för förhandlingar. Vidare erinrade revisorerna örn att på kommissionen
ankomme att till förhandling med staden upptaga reglering av vissa tomtfrågor
— exempelvis spörsmålet örn stadens övertagande av sådana kronan
tillhöriga områden, som staden för närvarande tillätes utnyttja såsom park
mot ingen eller obetydlig ersättning, varvid ifrågasatts, att kronan i utbyte
s kulle förvärva vissa för kronans behov lämpliga områden ävensom i
övrigt reglering av tvistigheter mellan kronan och staden rörande vissa
markområden m. m. Revisorernas yttrande utmynnade i uttalandet, att revisorerna
med hänsyn till de stora intressen, som i olika hänseenden vore
knutna vid den av kommissionen bedrivna verksamheten, ville framhålla
angelägenheten av att riksdagen erhölle vidgad möjlighet att redan på ett
tidigt stadium öva inflytande på kommissionens förhandlingar med Stockholms
stad och riktlinjerna för kommissionens verksamhet i övrigt.
I sin skrivelse nr 339 behandlade 1936 års riksdag under punkten 4
riksdagsrevisorernas förevarande förslag i samband med ett likaledes av
revisorerna framlagt ärende rörande för djurgardskommissionens räkning
utförda arbeten. Riksdagen uttalade, att riksdagen vore av den uppfattningen,
att stor vikt borde ägnas de ekonomiska intressen, som kronan
hade att här bevaka, samt att från kommissionens sida särskild uppmärksamhet
borde ägnas den ekonomiska kontrollen. Med hänsyn till ifrågavarande
intressen och betydelsen av huru dessa för framtiden handhades, ville det
— icke minst i betraktande av vad som förekommit under behandlingen av
nu ifrågavarande ärende — förefalla riksdagen befogat, att det toges under
övervägande, huruvida och i vad mån förändringar i kommissionens sammansättning
och dess organisation vore av behovet påkallade. Enligt riksdagens
mening borde från Kungl. Maj:ts sida förslag härutinnan snarast
möjligt framläggas för riksdagen, och det syntes önskvärt, att detta skedde
redan år 1937.
Djurgårdskommissionen har i utlåtande den lo februari 1937 över riksdagens
ifrågavarande skrivelse anfört:
Ifrågavarande punkt i riksdagens skrivelse hänför sig till »det^ av revisorerna
berörda spörsmålet örn ändrad sammansättning av djurgårdskommissionen
och vidgad möjlighet för riksdagen att redan på ett tidigt stadium
8
Kungl. Majus proposition nr 290.
utöva inflytande på kommissionens förhandlingar med staden (Stockholms
stad) och rörande riktlinjerna för kommissionens verksamhet i övrigt». Ordalagen
ansluta sig till revisorernas uttalande med undantag för orden örn
»ändrad sammansättning av kommissionen», vilka icke återfinnas i revisionsberättelsen
utan infogats först i riksdagsskrivelsen. Huruvida detta tillägg
är att uppfatta som en saklig utvidgning av spörsmålet eller endast som
en antydan örn ett sätt att bereda riksdagen vidgad möjlighet till inflytande
på kommissionens förhandlingar med staden och rörande riktlinjerna för
dess verksamhet, undandrar sig kommissionens bedömande. I varje fall
anser sig kommissionen endast böra yttra sig örn vad som angår ändring i
dess sammansättning och därmed har samband, icke örn vad som för övrigt
skulle kunna ifrågakomma i syfte att bereda riksdagen vidgad möjlighet till
inflytande på kommissionens verksamhet.
Det torde vara naturligt att kommissionen finner det vanskligt att själv
göra något direkt uttalande angående den på detta sätt framförda frågan örn
dess sammansättning, så mycket mera som intet är sagt örn huru sammansättningen
eventuellt skulle ändras. På Kungl. Majit såsom kommissionens
uppdragsgivare lärer ankomma att, i enlighet med riksdagens anhållan, taga
de av riksdagen anförda synpunkterna i övervägande. Kommissionen får sålunda
inskränka sig till att erinra örn den uppfattning, som legat till grund
för dess sammansättning allt sedan kommissionen erhöll den organisation,
vilken —■ frånsett en del ändringar i personbesättningen — nu under en
följd av år varit gällande.
Denna organisation tillkom på grundval av en proposition till 1930
års riksdag, i vilken föredragande departementschefen framhöll, att det
planerade organet för statens exploateringsverksamhet »måste i sig inrymma
framstående sakkunskap på åtskilliga områden samt förlänas en organisation,
som i sig förenar affärsmässighet och smidighet med administrativ fasthet».
I anslutning härtill upptog propositionen tre ledamöter i kommissionen,
med för var och en angivna kvalifikationer. Med anledning av enskild motion
utökades ledamotsantalet av riksdagen med ytterligare en, som skulle utses
av fullmäktige i riksgäldskontoret, i syfte att åt de ur olika synpunkter ömtåliga
tomtförsäljningsfrågorna trygga det lämpligaste och mest allsidiga bedömande.
I övrigt bifölls propositionen, varvid riksdagen även uttalade, att
i avseende på kommissionens sammansättning och verksamhet m. m. skulle
gidia de av departementschefen förordade huvudgrunder med de tillägg, som
riksdagen på nyss omnämnt sätt angivit.
Genom brev av den 24 april 1931 gav Kungl. Majit, i anslutning till
propositionen av 1930 och dess riksdagsbehandling, föreskrifter angående
kommissionens sammansättning, arbetsuppgifter och förvaltningsområde samt
om dess förhållande till andra myndigheter. Den skulle bestå av fyra ledamöter,
av vilka Kungl. Majit skulle utse tre, därav en till ordförande och
en till verkställande ledamot, samt riksgäldsfullmäktige en. De av Kungl.
Majit utsedda tre ledamöterna förordnades genom ett annat brev av samma
datum. En av dessa, kommissionens ordförande, var förut ledamot och ordförande
i den 1925 tillsatta kronans fastighetskommission och bibehöll även
i fortsättningen detta uppdrag. Den av riksgäldsfullmäktige 1931 utsedde
ledamoten i djurgårdskommissionen tillhörde likaledes sedan år 1929 kronans
fastighetskommission; de två kommissionerna Ängö sålunda delvis samma
personbesättning. Den 2 december 1932 bestämde Kungl. Majit, att kronans
fastighetskommission skulle från utgången av detta år upphöra med sin verksamhet
samt att därefter denna kommissions ännu icke slutförda utredningar
och underhandlingar ävensom andra »mellanhavanden och förslag», som hade
samband därmed, skulle ombesörjas av djurgårdskommissionen. Någon för
-
9
Kungl. Majus proposition nr 290.
ändring i djurgårdskommissionens sammansättning och organisation — förutom
att fastighetskommissionens sekreterare förordnades till ombudsman
och sekreterare — skedde icke i samband med denna utvidgning av dess
uppdrag och var veterligen icke ifrågasatt. Djurgårdskommissionens instruktion
av den 12 juni 1931 förblev likaledes oförändrad.
Det lärer sålunda vara tydligt att de av departementschefen i 1930 års
proposition angivna riktlinjerna för djurgårdskommissionens organisation
— med den utökning genom en av riksgäldsfullmäktige utsedd ledamot, som
tillkom på riksdagens initiativ — hitintills varit godtagna såsom grundläggande.
Sagda riktlinjer äro sammanfattade i de förut citerade kraven på
sakkunskap på åtskilliga områden, affärsmässighet, smidighet och administrativ
fasthet. För egen del vill kommissionen uttrycka den meningen, att dessa
krav böra fasthållas såsom nödvändiga för effektivitet och raskhet i kommissionens
arbete. Det må även vara kommissionen tillåtet att uttala, att efter
dess erfarenhet en eventuell utökning av antalet deltagare i kommissionens
arbete knappast kan undgå att verka i någon mån tyngande på arbetet, ävensom
ifrågasätta, huruvida kommissionens uppgift att bevaka kronans viktiga
ekonomiska intressen ■— vid markförsäljning och förberedelser därtill samt
underhandlingar med Stockholms stad rörande mark- och stadsplanefrågor —
kan förväntas bliva genom en utökning med större säkerhet tillvaratagen.
Inom ramen av djurgårdskommissionens hittillsvarande organisation, fortsätter
kommissionen, syntes det kunna tagas under övervägande, huruvida
icke skäl förelåge för att den från kronans fastighetskommission år 1933 överflyttade
ombudsmannen borde erhålla säte och stämma i djurgårdskommissionen.
Omfattningen och arten av de äganderätts- och besittningsrättsfrågor,
som djurgårdskommissionen övertagit av kronans fastighetskommission och
i vilka ombudsmannen besutte särskild sakkunskap, syntes tala för lämpligheten
att bereda honom en ställning med fullt medansvar för beslut och åtgärder.
Det folie av sig själv att en sådan förändring icke finge göra intrång
på verkställande ledamotens chefskap för kommissionens samtliga befattningshavare.
Någon reell utökning av kommissionen skulle förändringen icke innebära,
eftersom ombudsmannen som regel deltagit i överläggningarna, ehuru
icke i besluten.
Vid ärendets behandling i djurgårdskommissionen avgåvos särskilda yttranden
av ledamoten riksgäldsfullmäktigen A. Anderson och verkställande
ledamoten byråchefen T. A. Torjesen.
Ledamoten Anderson anförde: Jag anser för min del, att kommissionen
bort uttala sig för en utökning jämväl av antalet riksdagsmän i kommissionen
för vinnande av sådan närmare anslutning till riksdagen, som torde hava
avsetts i de riksdagsskrivelser, som på sin tid —- den 31 maj 1925 nr 264—
265 — föranledde tillsättandet av 1925 års fastighetskommission, i vilken
det parlamentariska inslaget var övervägande.
Verkställande ledamoten anförde:
Enligt min mening är kommissionens nuvarande sammansättning väl avvägd
och skulle en utökning av kommissionen icke vara lycklig. Med de
arbetsuppgifter, som åligga kommissionen, är det av vikt, att ärendena kunna
handläggas med fasthet och smidighet av en ansvarig ledning på snabbast
möjliga sätt. En utökning av ledamöternas antal måste ovillkorligen inverka
tyngande på arbetet samtidigt som ansvaret fördelas på allt flera händer och
organets verksamhet förlorar i smidighet.
10
Kungl. Majus proposition nr 290.
Departements
chefen.
Särskilt felaktigt synes det mig, att kommissionens ombudsman oell sekreterare
blir medlem av kommissionen. För att arbetet skall fungera nöjaktigt
fordras att till kommissionens och dess verkställande ledamots förfogande
stå tjänstemän, däribland även nyssnämnde ombudsman och sekreterare, som
utföra de uppdrag, som dem åläggas. Sådan tjänsteman bör, såsom hittills
varit fallet, äga rätt att närvara vid kommissionens sammanträden och därvid
framlägga sina synpunkter, men han bör icke hava rätt att deltaga i besluten.
Härigenom vinnes bäst det syftet att opartiska utredningar föreläggas kommissionen
till grundval för dess beslut. En tjänsteman skall hava ansvar för
att''av honom gjorda utredningar äro riktiga men icke för det beslut, som
fattas i ärendena. Även är det av vikt, att ombudsmannen icke erhåller allt
för självständig ställning gentemot verkställande ledamoten, vilken bör bära
ansvaret för verkställandet av kommissionens beslut. Även ur denna synpunkt
är det viktigt att ombudsmannen och sekreteraren är tjänsteman,
lydande närmast under verkställande ledamoten, och icke ledamot av kommissionen.
För övrigt har alltid hittills en av kommissionens ledamöter varit
jurist, varför de juridiska synpunkterna kunnat bliva i fullt tillräcklig grad
beaktade. Kommissionen är närmast att jämställa med ett affärsdrivande
företag, varför de juridiska synpunkterna icke böra allt för mycket dominera,
utan huvudvikten bör läggas vid en praktisk och ekonomisk lösning av
frågorna.
Beträffande det i riksdagens skrivelse angivna motivet för ändring av kommissionens
sammansättning, nämligen att stor vikt bör ägnas de ekonomiska
intressen, som kronan har att bevaka, samt att från kommissionens sida särskild
uppmärksamhet bör ägnas den ekonomiska kontrollen, får jag framhålla
följande.
I gott samarbete med Stockholms stads vederbörande myndigheter hava
under det senast gångna kalenderåret genomförts sådana stadsplaneänaringar
inom Ladugårdsgärdesområdet, att tomter under året kunnat försäljas för
över 6 miljoner kronor. Vidare har i dagarna mellan staden och kommissionen,
under förutsättning av Kungl. Majlis och stadsfullmäktiges godkännande,
träffats en betydelsefull överenskommelse örn stadsplan för Konradsbergs-
och Mariebergsområdena på Kungsholmen. Något skäl till anmärkning
gentemot kommissionen för bristande tillgodoseende av de ekonomiska
intressena synes mig därför icke föreligga och jag betvivlar, att
bättre resultat kunnat ernås örn riksdagen haft större inflytande inom kommissionen
eller örn kommissionens ombudsman suttit som ledamot i densamma.
• Vad angår nöjaktig ekonomisk kontroll, får jag framhålla, att en utökning
av antalet ledamöter i kommissionen icke kan vara av betydelse härvidlag,
då sådan kontroll helt måste åligga kommissionens verkställande ledamot
och tjänstemän.
Tidpunkten för påbörjandet av exploateringen av Konradsbergsområdet
å Kungsholmen i Stockholm är beroende av det där belägna psykiatriska sjukhusets
nedläggande. I proposition den 12 februari 1937, nr 124, har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att för nästa budgetår anvisa anslag, motsvarande
ungefär halva kostnaden för en psykiatrisk klinik vid karolinska sjukhuset.
Såsom föredragande departementschefen i berörda sammanhang framhållit,
är det avsett att psykiatriska sjukhuset skall nedläggas vid nämnda kliniks
ibruktagande.
I fråga om det närbelägna Mariebergsområdet är det ovisst, när en exploatering
kan komma att taga sin början. Arméförvaltningens artilleri- och forti
-
11
Kungl. Majus proposition nr 290.
fikationsdepartement Lava meddelat, att spörsmålen örn förläggning till annan
plats av därstädes belägna militära anläggningar för fälttelegrafkåren och
ammunitionsfabriken ännu icke vunnit sin slutliga lösning. Exploateringen
av nämnda område synes därför icke kunna taga sin början förrän tidigast om
fyra år.
Med det nu till prövning föreliggande, mellan djurgårdskommissionen och
Stockholms stads förhandlingsdelegerade träffade avtalet är avsett att dels
åvägabringa stadsplan för ifrågavarande områden och dels lösa vissa markoch
ersättningsfrågor. För avtalets innebörd i sistnämnda hänseende har jag
redogjort i det föregående och torde i övrigt få hänvisa till avtalet och kartbilagan.
Då jag för min del funnit avtalet, vilket den 15 sistlidne mars godkänts
av Stockholms stadsfullmäktige, vara av beskaffenhet att kunna godtagas
även av statsmakterna och då detsamma är bindande under förutsättning,
bland andra, att det godkännes före den 15 juli 1937, tillstyrker jag, att avtalet
nu förelägges riksdagen.
Yad angår exploateringen av den kronans mark, som ingår i de nu ifrågavarande,
av stadsplaneförslaget omfattade områdena, synes densamma liksom
kronans övriga exploateringsverksamhet i Stockholm lämpligen böra omhänderhavas
av djurgårdskommissionen. För sådant ändamål torde hithörande
mark, i den mån den icke vidare erfordras för försvars- eller sjukhusändamål,
få ställas under djurgårdskommissionens förvaltning. För exploateringsverksamheten
torde i huvudsak böra gälla de bestämmelser, som innefattas i den
för kommissionen den 12 juni 1931 utfärdade instruktionen (svensk författningssamling
nr 236).
I anslutning till vad som tillämpas vid nu pågående exploatering å Norra
Djurgården torde de på grund av avtalet inflytande medlen, 1,000,000 kronor,
och framtida försäljningsmedel få i första hand användas till bestridande av
kostnaderna för exploateringsverksamhetens bedrivande, inklusive kostnaderna
för områdets iordningställande för exploatering. Ifrågavarande medel torde,
på sätt statskontoret och riksräkenskapsverket angivit, böra tills vidare redovisas
å en särskild diversemedelstitel hos statskontoret för att sedermera, efter
den av chefen för finansdepartementet i proposition nr 227 omförmälda utredningen
örn de budgettekniska formerna för dispositionen av inflytande försäljningsmedel,
disponeras på sätt statsmakterna i berörda sammanhang kunna
komma att besluta. Å nämnda diversemedelstitel torde även exploateringskostnaderna
böra redovisas. De exploateringskostnader, som uppkomma innan
medel till deras bestridande Idiva tillgängliga å ifrågavarande titel, torde
böra förskottsvis bestridas från samma diversemedelstitel. Jag förutsätter,
att försäljningsmedlen beträffande Konradsbergsområdet så vitt möjligt
skola särskilt angivas vid redovisningen å nyssnämnda diversemedelstitel;
området är nu invärderat å fastighetsfonden, och försäljningsmedlen böra
tills vidare betraktas såsom tillgång för denna fond. Ett sådant särskiljande
av ifrågavarande medel synes även påkallat med hänsyn till vad chefen för
finansdepartementet i nyssberörda sammanhang (proposition nr 227, punkt 2)
bland annat framhållit, nämligen att de principer, som av statsmakterna
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 290.
sedan gammalt tillämpats, när det gällt finansiering av n}''a försvarsbyggnader,
som blivit erforderliga på grund av den fortgående exploateringen av
Ladugårdsgärdet, och varå finansieringen av tygstationsanläggningarna i
Stockholm utgjorde ett exempel, syntes få tillämpas även vid framtida beslut
av denna natur och att anläggningskostnaderna för av markexploatering
orsakade byggnadsföretag för försvaret sålunda syntes — med iakttagande
av att kravet på sammanhang mellan markförsäljningarna å ena sidan och
nyanläggningarna å den andra noggrant upprätthölles — få tills vidare förskotteras
å förlagsfonden, i den mån de icke från fall till fall funnes böra belasta
exploateringskonto, ävensom att, sedan täckning av vissa närmare angivna
förskott genomförts, inflytande försäljningsmedel borde i sin helhet
tills vidare fonderas och — i den mån de erfordrades för täckande av berörda
nya förskott å förlagsfonden — anses reserverade för försvarsväsendet
för tillgodoseende av detta ändamål.
Yad slutligen beträffar den av 1936 års riksdag väckta frågan örn ändrad
sammansättning av djurgårdskommissionen, torde riksdagen närmast hava
avsett att genom ökad representation i kommissionen beredas det större inflytande
pa kommissionens förhandlingar och verksamhet i övrigt, som riksdagen
i likhet med riksdagens revisorer funnit önskvärt. Med hänsyn till de
betydande statsintressen, som i första hand omhänderhavas av djurgårdskommissionen,
synes det innebära en lämplig organisatorisk åtgärd att nu utöka
kommissionen med ytterligare en representant för riksdagen. Däremot
synes det mig kunna ifrågasättas, huruvida riksdagens representanter lämpligast
utses av fullmäktige i riksgäldskontoret. När riksdagen år 1930 beslöt,
att riksdagen skulle representeras med en ledamot i djurgårdskommissionen,
så var det enligt den i ämnet väckta av riksdagen bifallna motionen för att
erhålla garantier för att de synpunkter, som riksdagen har att i statslivet företräda,
skulle bliva vederbörligen beaktade. Dessa garantier synas emellertid
vara oberoende av örn riksgäldsfullmäktige eller Kungl. Majit utser riksdagens
representanter i kommissionen. Enligt min mening är förutsättningen
för en ändamålsenlig sammansättning av kommissionen större, örn denna i sin
helhet utses av en och samma myndighet, Jag anser därför, att djurgårdskommissionens
samtliga ledamöter böra utses av Kungl. Majit. De av
riksdagen avsedda syftemålen med egen representation i kommissionen
kunna lämpligen tillgodoses genom en bestämmelse, att av kommissionens
samtliga ledamöter minst två skola vara ledamöter av riksdagen. Det synes
mig vidare motiverat, att med hänsyn till den befattning, kommissionens
ombudsman måste taga med av kommissionen handlagda ärenden, och det
ansvar, varmed detta arbete är förenat, ombudsmannen i enlighet med kommissionens
förslag inträder som ledamot av kommissionen. Den nu förordade
utökningen av djurgårdskommissionen synes lämpligen böra vidtagas från och
med den 1 nästkommande juli.
I detta sammanhang torde jag även få beröra frågan örn de kompetenskrav,
som uppställts beträffande kommissionens verkställande ledamot. Så
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 290.
13
som förut erinrats, anförde dåvarande departementschefen vid anmälan den 14
mars 1930 av frågan örn exploatering av Ladugårdsgärdet (proposition nr 252,
sid. 16), att verkställande ledamoten borde äga förfarenhet i tekniska och stadsplanefrågor
ävensom praktisk erfarenhet i exploateringsverksamhet. Riksdagen
gjorde härutinnan intet uttalande. Även enligt min mening är det
önskvärt, att verkställande ledamoten besitter de sålunda angivna kvalifikationerna.
Emellertid synes det icke böra vara uteslutet att till ifrågavarande
post utse en person, som, ehuru han icke är tekniskt sakkunnig eller äger
förfarenhet i stadsplanefrågor, likväl befinnes särskilt skickad att närmast
omhänderhava kommissionens verksamhet. Denna verksamhet omfattar till
väsentlig del förhandlingar av skilda slag och försäljning av kronan tillhöriga
tomter. För min del finner jag det därför från skilda synpunkter lämpligast,
att Kungl. Maj:t vid tillsättandet av ifrågavarande befattning är obunden av
mer eller mindre formella kompetenskrav och äger att bland de till befattningen
ifrågakommande tillsätta den för posten mest lämpade.
Med åberopande av det anförda och under framhållande av att proposition
i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av
att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade
tiden gått till ända hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna vid statsrådsprotokollet fogat avtal mellan
djurgårdskommissionen och Stockholms stads förhandlingsdelegerade;
dels
besluta, att de i avtalet avsedda, kronan tillhöriga markområdena
skola, då de icke längre erfordras för nuvarande ändamål,
ställas under djurgårdskommissionens vård och förvaltning
för att genom kommissionens försorg exploateras i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört;
dels besluta, att kostnaderna för ifrågavarande exploateringsverksamhet
skola bestridas på sätt i det föregående förordats och
att inflytande försäljningsmedel skola tills vidare redovisas på
sätt av mig angivits;
dels ock besluta, att djurgårdskommissionen skall hava ändrad
sammansättning i enlighet med av mig förordade huvudgrunder.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.
14
Kungl. Majlis proposition nr 290.
Bilaga.
I anslutning till den år 1934 mellan Kungl. Maj: t och kronan och Stockholms stad
träffade överenskommelsen rörande stadsplaneläggning av kronan tillhöriga Konradsbergsoch
Mariebergsområdena har mellan djurgårdskommissionen för Kungl. Maj:t och kronan,
å ena, samt Stockholms stads förhandlingsdelegerade för Stockholms stad, å andra sidan,
träffats nedanstående avtal. Betta avtal slutes under förutsättning, att ett inom djurgårdskommisaionen
i samråd med vederbörande myndigheter i Stockholms stad upprättat
och i protokollet vid Stockholms stads byggnadsnämnds sammanträde den 3 februari 1937
under § 1 omförmält förslag till ändring av stadsplanen för Konradsberg—Marieberg och
del av Rålambshov m. m. inom stadsdelen Kungsholmen i Stockholm, åskådliggjort å stadsplanekarta
märkt pl. 1879, jämte tillhörande stadsplanebestämmelser varder i vederbörlig
ordning godkänt av Stockholms stadsfullmäktige och fastställt av Kungl. Maj:t.
Årtal.
§ i.
Moni. A. Kronan överlåter till Stockholms stad med full äganderätt all den kronan tillhöriga
mark, vilken i föreliggande stadsplaneförslag utlagts som gata eller annan allmän
plats, dock att mark, vilken enligt stadsplaneförslaget utlagts som gata eller annan allmän
plats inom det å den härvid som bilaga A fogade kartan med gul linje och bokstäverna
abcdefga avgränsade området, överlåtes till staden allenast under förutsättning, att
kronan icke före den 1 januari 1947 till staden hemställt örn sådan ändring av den enligt
detta avtal förutsatta stadsplanen i vad avser sagda område, att mark inom detsamma ej
får bebyggas med annat än byggnad för allmänt ändamål.
Kronan överlåter vidare till staden kronan tillhöriga delar av de i stadsplaneförslaget
angivna dels tomt för skoländamål belägen vid Viktor Rydbergs gata, dels ock tomt för
offentlig byggnad belägen invid Västerbrons trafikfördelningsplats.
Byggnad, plank och staket å de överlåtna områdena ingå icke i överlåtelsen.
Mom. B. Kronan förbinder sig att icke före den 1 januari 1941 till annan än Stockholms
stad överlåta mark inom det å den härvid såsom bilaga A fogade kartan med grön
linje och bokstäverna d h i e d avgränsade området.
Mom. C. Kronan förbinder sig att icke före den 1 januari 1947 exploatera enligt föreliggande
stadsplaneförslag inom det å sagda kartbilaga A med gul linje och bokstäverna
abcdefga avgränsade området belägen kvartersmark.
§ 2.
Av det i 1934 års överenskommelse berörda, kronan tillhöriga området har i det föreliggande
stadsplaneförslaget till gator eller andra allmänna platser utlagts all mark, som
är belägen utanför den å den härvid som bilaga A fogade kartan med röd heldragen linje1)
avgränsade delen, i det efterföljande benämnd exploateringsområdet.
I följd härav, samt vad § 1 i detta avtal innehåller, erlägger Stockholms stad till
kronan ett kontant belopp av 1,000,000 kronor samt överlåter med full äganderätt i befintligt
skick till kronan de å förenämnda kartbilaga A med blå linjer och bokstäverna
k a2 b2 1 m n o k, p q r s t p, u v x y z a1 u, b1 c1 d1 b1, e1 f1 g1 h.1 e1 samt i1 k111 m1 n* i1 betecknade
sex kvartersområdena.
Staden avstår vidare till kronan all övrig staden såsom ägare till viss fastighet eller
eljest tillkommande rätt beträffande den mark inom exploateringsområdet, vilken i förenämnda
stadsplaneförslag utlagts som kvartersområde.
Intill dess i föreliggande stadsplaneförslag ingående förbindelseled mellan Essingeöarna
och Brottningsholmsvägen kommit till utförande och öppnats för den allmänna trafiken,
skall staden äga att på egen bekostnad som provisorisk trafikled iordningställa och bibehålla
samt underhålla det område, som å den härvid fogade kartbilagan A angivits med
brun täckfärg.
I och med det att i föreliggande stadsplaneförslag ingående förbindelseled mellan Essingeöarna
och Brottningholmsviigen kommit till stånd, skall den i kronans fastebrev den 26
november 1860 å Konradsberg och Hedvigsberg omförmälda skyldigheten att öppenhålla och
underhålla vägförbindelse mellan Brottningholmsvägen och stadens lastageplats Klastorp
vid Mälaren upphöra.
Staden förbinder sig att, såsom cn för allmänheten öppen kör- och gångtrafikled mellan
Norr Mälarstrand och Marieberg—Konradsbergsområdena, med i nu gällande stadsplan
) Å »Kartbilaga» prickad linje.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 290.
upptagen bredd på sin bekostnad iordningställa och bibehålla hela det å ovanberörda kartbilaga
A med lila täckfärg angivna området, ävensom på sin bekostnad underhålla, belysa
och renhålla denna trafikled, allt under en tid av 20 år, räknat från och med det år, varunder
kronan påbörjat exploateringen av Marieberg—Konradsbergsområdena genom utbjudande
av tomter till försäljning till enskilda.
§ 3.
Vardera kontrahenten skall äga att med stöd enbart av detta avtal och sålunda utan
att någon ytterligare handling av medkontrahenten utfärdas söka och erhålla lagfart å den
fasta egendom, som kontrahenten genom detta avtal förvärvar, så snart föreliggande stadsplaneförslag
blivit fastställt och detta avtal godkänt i enlighet med vad nedan i § 15 sägs.
Vid samma tidpunkt skall staden till kronan avlämna lagfarts- eller äganderättsbevis
rörande av staden till kronan överlåten fast egendom ävensom brandförsäkringshandlingar
beträffande staden tillhöriga byggnader å desamma, allt i den mån sådana bevis och handlingar
innehavas av staden.
Sedan det ovan i detta avtal omförmälda stadsplaneförslaget jämte tillhörande stadsplanebestämmelser
blivit fastställt av Kungl. Majit, åligger det vardera kontrahenten att
snarast möjligt till vederbörande myndighet ingiva vederbörlig ansökan om sådana mätnings-
och styckningsförrättningar rörande enligt detta avtal å honom överlåten fast egendom,
som erfordras för erhållande av lagfart å densamma.
Vardera kontrahenten vidkännes alla kostnader för lagfart å de av honom förvärvade
fastigheterna samt för lagfarten erforderliga mätnings- och styckningsförrättningar.
§ 4.
Enligt § 1 av kronan till staden överlåtet område må av kronan disponeras för den
statliga institution, som för närvarande är där inrymd, intill dess i följd av institutionens
förflyttning det av denna disponerade området blivit utrymt och tillgängligt för nu avsedd
exploatering, och äger förty staden icke med stöd av detta avtal påfordra att få tillträda
sådan mark förrän vid tidpunkt därefter.
De av kronan till staden enligt § 1 mom. A st. 2 överlåtna områdena må emellertid av
staden tillträdas så snart föreliggande stadsplaneförslag blivit fastställt och detta avtal
godkänt i enlighet med vad nedan i § 15 sägs, med rätt dock för de befattningshavare
vid Psykiatriska sjukhuset å Konradsberg, vilka såsom sådana för närvarande äga brukningsrätt
till mark inom dylikt område, att, så länge de uppehålla befattning vid Psykiatriska
sjukhuset å Konradsberg, bibehålla sagda brukningsrätt.
Av kronan till staden överlåten mark utanför exploateringsområdet må staden under
den tid, Psykiatriska sjukhuset alltjämt kvarligger å Konradsberg, med stöd av förevarande
avtal tillträda i mån och å tid, som medicinalstyrelsen medgiver. Staden är jämväl skyldig
tillträda sådan mark tre månader efter det kronan erbjudit sig ställa marken till
stadens förfogande.
Enligt detta avtal av kronan överlåten mark, som staden ej tillträtt enligt något av
föregående stycken, skall av staden tillträdas allt eftersom respektive markområde med
hänsyn till den fortskridande exploateringen utlägges som gata eller annan allmän plats.
Därest kronan själv i enlighet med bestämmelserna i § 8 mom. C här nedan deltager
i gatas iordningställande, skall staden tillträda gatumarken ifråga å tid, som nedan i § 8
mom. C sista stycket sägs. Skall staden iordningställa viss gata eller annan allmän plats,
må, med de inskränkningar, som följa av bestämmelserna i föregående stycken av denna
paragraf, staden med stöd av detta avtal påfordra tillträde av den ifrågavarande marken
tre månader efter skedd tillsägelse.
Före det staden tillträder överlåtet område, skall kronan hava på sin bekostnad borttagit
därå varande byggnad, plank och staket, i den mån ej annat varder mellan parterna
överenskommet.
§ 5.
De enligt § 2 av staden till kronan överlåtna områdena skola av kronan tillträdas den
1 oktober 1938.
Det i § 2 omförmälda beloppet av 1,000,000 kronor skall gäldas på det sätt, att staden
dels före utgången av det kalenderår, varunder av staden utanför exploateringsområdet tillträdd
märk sammanlagt uppnår en areal av 15,000 kvadratmeter, till kronan inbetalar
100,000 kronor, dels ock under ett vart av de därpå följande nio kalenderåren likaledes
100,000 kronor.
§ 0.
Vardera kontrahenten garanterar att av honom överlåten fast egendom icke besväras av
inteckning.
16
Kungl. Majus proposition nr 290.
§ 7.
Stockholms stad garanterar, att ingen nyttjanderättsupplåtelse Ur gällande beträffande
av staden till kronan överlåten fast egendom vid kronans tillträde av densamma.
§ 8.
Kostnaderna för iordningställandet av gator och allmänna platser inom exploateringsområdet
samt detta områdes förseende med erforderligt underjordiskt avlopp skola i anslutning
till ovanberörda mellan kronan och staden år 1934 träffade överenskommelse fördelas
mellan kronan och staden i enlighet med följande:
Mom. A. Det åligger kronan att bestrida kostnaderna för iordningställandet av gatudel
utmed av kronan genom detta avtal förvärvad samt kronan nu tillhörig kvartersmark,
vilken kronan ej genom detta avtal överlåter till staden, till den bredd, som motsvarar
tomtägares skyldighet enligt stadsplanelagen att ersätta staden värdet av gatumark, samt
staden att bestrida kostnaderna för iordningställandet av övrig del av gatorna ävensom av
mark, som i föreliggande stadsplaneförslag betecknats såsom park, parkväg eller lekplats.
Gatornas iordningställande omfattar gatornas terrassering, förseende med bärlager och
ytbeläggning samt iordningställande av där eventuellt förekommande gatuplantering.
Den tillåtna hushöjd, som sålunda kommer att ligga till grund för beräkningen av
kronans bidragsskyldighet, skall anses vara den å stadsplanen med bokstaven H och siffra
angivna hushöjden och, då höjden ej är på så sätt angiven, nivåskillnaden mellan den å
byggnadskropp å stadsplanen angivna höjden över stadens nollplan och vidliggande gatas
medelhöjd framför byggnadskroppen, dock att där enligt stadsplanen medgives anordnande
av våning för bostadsändamål över den sålunda bestämda hushöjden, den tillåtna
hushöjden skall anses vara två meter större.
Där enligt det förestående kostnaderna för gatas iordningställande skola fördelas mellan
kronan och staden, skall fördelningen avse hela kostnaden för gatans anläggning, och vardera
kontrahenten härav påföras andel i förhållande till den gatubredd, vars iordningställande
han enligt bestämmelserna här ovan har att bekosta.
Kronan är icke skyldig att bekosta eller deltaga i kostnaderna för grundförstärkningar
eller andra anordningar, som erfordras för spårvägsförbindelser eller för utförandet av
broar, viadukter, trafiktunnlar, kajanläggningar eller annat dylikt, såvida icke anordningen
ifråga tillkommit på fordran av kronan mot stadens bestridande.
Mom. B. Kostnaderna för underjordiskt avlopp, som framgår i och avser att uteslutande
betjäna mark, vilken i stadsplaneförslaget betecknats som park, parkväg eller lekplats,
ävensom anslutningsledning från dylik mark, bestridas av staden. Kostnaderna för
annat underjordiskt avlopp inom exploateringsområdet skola bestridas av kronan under
iakttagande av att, därest avloppsanordning avser att betjäna även mark utanför exploateringsområdet,
kronan ej må belastas med större andel av kostnaderna än som kan anses
belöpa på avloppet från exploateringsområdet, jämfört med avloppet från andra områden,
för vilka avloppsanordningen jämväl är avsedd. I följd härav skola exempelvis kostnaderna
för den pumpanläggning med tillhörande tryckledning, som erfordras för bl. a.
exploateringsområdets sydvästra del, fördelas så, att kronan betalar så stor del, som motsvarar
avloppet från exploateringsområdet jämfört med avloppet från de andra områden,
anläggningen avser att betjäna.
Bestämmelserna i detta moment avse icke servisledning.
Morn C. De arbeten, vilka enligt förestående mom. A och B skola helt eller delvis bekostas
av kronan, må, därest kronan så önskar, utföras genom kronans försorg och under
sedvanligt entreprenöransvar samt i övrigt med iakttagande av, vad som för utförande
av dvlika arbeten inom Stockholms stad är föreskrivet eller brukligt, dock att i fråga örn
kloakledning rör jämte tillbehör tillhandahållas samt rörläggning ombesörjes av staden.
Med sedvanligt entreprenöransvar avses härvid, att kronan gentemot staden skall vara
skyldig att under två år efter gatas iordningställande ansvara för de justeringar av gatuarbeten,
som kunna bliva en följd av å gatan uppkomna sättningar eller felaktigt utförande
eller mindre goda materialier.
Där arbete utföres genom kronans försorg, skall staden äga utova nödig teknisk kontroll
över arbetets planläggning och utförande samt över de använda materialiernas beskaffenhet
Sedan
kronan till staden anmält, att gatuarbete, som avses i förevarande paragraf,
blivit färdigt, skall detsamma så fort ske kan och senast inom en månad avsynas av staden.
Så snart vid avsyningen anmärkta bristfälligheter blivit avhjälpta, skall på anmodan av
kronan slutavsvning verkställas. Från och med den tidpunkt, då gata eller gatudel salunda
blivit avsynad och godkänd, skall staden tillträda densamma för framtida underhåll
och vård. , , , .
Mom. D. Staden skall icke äga påfordra utförandet av de arbeten och anordningar, som
avses i förevarande paragraf, tidigare, än som erfordras i följd av gällande stadsplanelags
Kungl. Majus proposition nr 290. 17
bestämmelser angående skyldighet för staden att upplåta gata eller annan allmän plats
till allmänt begagnande.
Därest på anmodan av staden sådana arbeten och anordningar utföras tidigare än i
förra stycket sagts, skall staden förskottera för arbetena erforderliga utlägg i de delar de
avse kronans andel i kostnaderna, med rätt för staden att vid den i förra stycket avsedda
tid få av kronan återguldet av staden sålunda förskotterat kapitalbelopp.
Mom. E. Alla kostnader för drift och underhåll av de i denna paragraf avsedda anordningar
och områden skola bestridas av staden.
§ 9.
I anslutning till bestämmelserna i förberörda mellan kronan och staden år 1934 träffade
överenskommelse åligger det staden att ensam utföra och bekosta alla för exploateringen
av Konradsbergs—Mariebergsområdena utanför exploateringsområdet erforderliga
trafikleder samt ledningar för avlopp, vatten, gas och elektricitet, i den mån sådana trafikleder
och ledningar med hänsyn till exploateringens igångsättande och fortskridande äro
av behovet påkallade.
Huvudavloppsledningen till exploateringsområdet skall av staden framdragas till den
å bilaga A med bokstaven K angivna platsen.
Det åligger staden att utföra och bekosta iordningställandet av kronan nu tillhörig,
utanför exploateringsområdet belägen mark, som genom detta avtal överlåtes å staden,
jämte för dylik mark erforderliga avlopps- och andra ledningar.
§ 10.
Staden skall utan kostnad för kronan utföra alla erforderliga ledningar för gas, vatten
och elektricitet inom exploateringsområdet, allt eftersom bebyggandet fortskrider och
gatorna skola öppnas för allmänt begagnande, varvid dock stadens skyldigheter i förevarande
avseende gälla endast i den mån exploateringen fortskrider i omedelbar anslutning
till redan exploaterat område eller från gata å stadens område, i vilken ledningar av ifrågavarande
slag finnas tidigare utförda.
För den händelse att kronan påfordrar utläggning av i denna paragraf omförmälda ledningar
till område, som icke direkt ansluter sig till redan exploaterat område eller gata
å stadens område, i vilken ledningar av ifrågavarande slag finnas tidigare utförda, skall
kronan förskottera de för framdragandet av sådana ledningar erforderliga utlägg, med rätt
för kronan att, så snart området senare erhåller sådan direkt anslutning, som ovan sagts,
få av staden återguldet av kronan sålunda förskotterat kapitalbelopp.
För fastighets anslutning till ledning av nu ifrågavarande slag skall gälla enahanda
som inom stadens övriga områden.
§ 11.
Därest vid utförande av ledningar för vatten och gas dessa eller endera av dem förläggas
i gemensam rörgrav med avloppsledning, skola av gravkostnaderna vattenledningen
påföras 35 % och gasledningen 15 %.
§ 12.
För av endera kontrahenten utförda, arbeten skola de kostnader, som jämlikt bestämmelserna
här ovan skola betalas av medkontrahenten, likvideras under nästföljande kalenderår
inom tre månader, räknat från den dag, då räkning å arbetena kommit honom till
handa. För granskning av sådan räkning skall dess utställare omedelbart efter räkningens
översändande hålla nödiga räkenskaper och verifikationer tillgängliga för medkontrahenten.
Vid uträkning av kostnaderna må debiteras kostnader för terrängundersökningar och
utstakning av gator samt därjämte
a) när fråga är örn arbete eller materialanskaffuiug i egen regi, dels arbets- och materialkostnader
(enligt räkenskaper och verifikationer), dels hyra för arbetsmaskiner enligt
överenskommen prislista, dels kostnader för körslor enligt för dessa gällande prisskalor,
dels slutligen ett tillägg av 15 procent för administration, kontroll, arbetsledning, sociala
omkostnader, räntor, handredskap m. lii.,
b) när arbete utföres genom entreprenör dels entreprenören tillkommande ersättning,
dels ett tillägg av 6 procent för administration, kontroll, räntor m. lii.
När materialier av egen tillverkning tillhandahållits, skall debiteras samma priser, som
debiteras kontrahentens egna arbeten, dock högst de priser, materialier av motsvarande
kvalitet betingat i allmänna marknaden vid tiden för användningen. För sådana i allmänna
marknaden inköpta materialier, som kommit till användning vid arbetenas utförande
och som icke blivit inköpta särskilt för dessa, må icke debiteras mer iin medelpriset
för under anväudningsåret inköpta materialier av respektive slag.
o
Bihang till riksdagens protokoll 1937. I sami. Nr 290.
833 37
18
Kungl. Majus proposition nr 290.
§ 13.
Kronan och blivande ägare av tomtmark inom exploateringsområdet frikallas från utgivande
till staden av gatumarksersättning och gatukostnadsbidrag.
§ 14.
Genom detta avtal hava de i överenskommelsen mellan kronan och Stockholms stad av
den 15 februari 1923, § 17, angivna utfästelserna beträffande vissa för en eventuell omläggning
av västra stambanans inledningslinje till huvudstaden gjorda markreservationer
förfallit.
§ 15.
Hava detta avtal och föreliggande stadsplaneförslag jämte tillhörande stadsplanebestämmelser
icke blivit godkända av Stockholms stadsfullmäktige före den 1 maj 1937 genom
beslut, som vinner laga kraft och i erforderlig omfattning varder fastställt, och av Kungl.
Majit före den 15 juli 1937, skall avtalet anses hava till alla delar förfallit.
Härav äro två lika lydande exemplar upprättade och växlade.
Stockholm den 4 februari 1937.
A Kungl. Maj :ts och kronans vägnar: A Stockholms stads vägnar:
NILS EDÉN. T. A. TÖRJESON. HARRY SANDBERG. G. ERNST EGGERT.
ANDERS ANDERSON. H. BAUER. AXEL DAHLBERG.
Bevittnas:
Sten Grönvall. Jarl Berg.
Stockholm 1937. K. L. Beckmans Boktryckeri.
KARTBILAGA.
0 - T,
''/ 26
4 T
/ '' ~±l/£crc- T ||1
r.....*.....o
___ ....... ■/, - __
,-kX
+•/ / C ''—''—" *"*
£) ro tyni h o/m S
7.......- -fe.....-
/: 40 0
7
T
l77
trio
, , c.-
7r
i ______7
/------—
7 \\\ i i-f-fe ,
Singoalla ^.J "fe^ t
t2e • . '' * f ^4,0 fe= _........
l &. h°>
}’ A
r/
-/v^
771
215
fe
fe
;v
A
7/or en)
v /" i*
ij
VII 28
i!
:tf
cc
y
/
X
i c
; J
\ 7
if "A Afe*X fe‘*’"r <>.o X/ /^''^''''-''''''''J/Jo/y/^oao 7 V. /* ^ y • 1 f L: j '' fe? /•''./ 1 yfej
}/ --fefex\ x q ,_-^rr77H .fe;;;xv:X \\/ // 7 a-7 / 7-7.Ä A>.W^-
feYTlfe 9° X -feT /feX'' // r ^ K ■•■ Tn^ ,1^hWkk.P- ij.-■ !■
1 ■ 7.--:7‘: fe fex x..fex-A.....7 .fe V / 7 / , fe fe- 7 7.fefe 7? 7,
Tfr / ;-v.» v. 7 ‘ // M H;-v <W * 1
7 f x/ v 4 A T7 / t! / 7: «« 7 fe. lia
.’1 .*// «- .* \ •/*>*.. ''• .:’• v / /\y ^-••:—■/Aw**w.s:ar------V... --.-*
fefeS
/../ -fe fel-fe''-''''fertimé?''- •''*••••• •,
''-/‘ v ^és / *. 2 .-■ •• ; : |
fe
•T
fe
fe’
fe
/fefex
feAt/ism
\ Säl.- ■
s ••• 7 x<7 •;•
\V.-; //.•.''••• '' -7
0 /■, Y-feSfe'' . x- -, ~ v fe / ••••••''• ■••7
n 77 #
l/ x4lh4iTf:i
7-
77;''
//
•A
7/
7
>°77 iv//
//l/£
r*
77//
2a
20
/''TyÄ
t ^Jr2
~V:
V/-/5,
3-—f +-73d0
22 ''
14
~&££\
+ /9.b
n!
IG. 7o
•r-»
5,/?.
A
As.
\
t;
4-
/7
•7>W
''(Hare. /7*»
.e>
;7
// ^
^ A
z^''
A
//
7^
/
:i ix
i
7j
i.y
esv®
N. ''''i/sr v-., -s
\«
7
:->s
,7.
. J/O 23
7
4- 58 Av
24><j +\
4/ å/or-en
Till 28
A7
C
C
l i/r /!:•/■''-r: !•:
“TT
fS|ÄSaa
.....v/77i.......7y
-N
-7
/w
Ml*
■a -
/s:+o />. ■ —-
26 A
/W X
7».
X,
.7''
TsA'' .
VTQ
r.Vlc
|T>j
vr;
Si:7
\
''rnmiim
&
ä7i v
A
7-
_32_
3^-
#7.7-7/^
-T
v
.4
• • • • •
/I-82
\r;
4
<3j>i :X
77->n V
''7 os/en!
1
2 I ■. ■ 7!:
I
7G>!
■C
;j<^(
,r''T
i7i -.
I___1 !■>
ii
jliJ
h°si
22.£o(Z//
J±sz
3f
4
►-//o
<@>l
TJ''
i; ''■ v5|0/5;<7^T7 4/1A/A
. ö;-;;. j-.;''.;.'';. ;-;:-v s/v:’
1 • '' s,
'' iv/.Ai- Xv.;/!;::::;:4<
;7-y 7-7
i'' '',S" 1
7
t
7*vi:lsj;
■m;
'' ft -
"7p\v
7a:.
v;: >
£
■r -
iT?
4
ivi
M
vXv. ''■
_......T
^ i7 ?''HLs. •
■Ng
a
55
X X ••-. S / , -v N-.-•
\ \ -s.AC >7. XX
N X # ''■''•
* /\y *•.
T? e /e cA7/ /? g-ar : ''''• iN
(Krans
för kronans ''markinnehav.
.... qx/d/o orter ings om racke I,
a orig/na/kar kan angiven meck röck
kekckragen k/n/e. (/kv käke fs jf k slycke. /)
mzm kkrov/sor/sk krak-/A keck me/kan /essingeöarna
och kk/rokkni''ngho/msvägen/ v/kAen
o or/gknakhqrkan ar angiven meck brun koch
karg (/kvka/eks §2./ slycke k)
klär- och gangkrak/k leck me/kon /Vöre
kVaVars -franck och hkar/e6ergs - kkonroc/s •
bergso/nrockena; v/kken o orkgkna/karkan
ar angiven meck kika fuch-färg.
(kkv-falefs § s+ycbe GJ
v/////////
Skala 1:2000
x i V. < 774-
am.w;
X7
•• \ -
X\
•V 3'' I
d
lief -
kk- ''■
r-v
37
Lxv
,1c''.
Ao
J
<4205.;;
XI?
Ö0k^~f;
h/S £ O
kkXk
-lr.
#fV
X2xM> .A
- / -/I X;-4
Kc±k4P**1
, ■Fpid -
X lidrik
Å
■«
5
yr
/Tung/.. /rof/A
Hosén/-} •
^•°
''fkåpérfp
. vi .
20.50''
■ <h:
T
T -
1
7\
■''.7.
;-J:::7T
?h®
ali;
i; 7
;*/2.
T
T
iGSK
äxaxi
#
ras
NiXi
A ti?
V x22-''’c \ ''
''VI
ir
YlT
''77;.
T
..s
T#
W
I7.0—+S''c
fphp"j <H?0> |~/7
T‘
\ X -
V
\
mai
Wb"
roj
X
X7
»H,
lii
7J
vi.
A
U
ST
T
4..
fel''
fe Yl!
:y -
X'';-;''
T:
l
7r
,,t v/
feé’rHfe\ n
"s-j T /
J."„ ''XliL:1 fe \ X''fefe/
iferfeTtfefe; y/fefe
/7 7< A ,
l A- ■» XY
\ - '' Y//
V:
7/
rOir
•:•'';■/
T
_ ^ ÄT
+-^yo \o>v -
w
77VT?
\ \ \ \
/
>.
N
\
X
Q,
x
-/7.» .
I 4^1
/
;A
fe > %,
•■X 5''<o
vö;
••'' A • »x
>''//
7 v^ ••• .< I -S/X. .V..-
4//d^kU/
- /* 0 A 0 X? • /
5lfe#3YY o 0/oA\f yx^
aYäxY#''-/ / N
Iwo 2 Y lii
7x
:a
Sy.
71..
ofe
.fe:
a
MARIEBERG
W
vx''
• • •
/
fe
\
M Ä A A: TI ■£, X '' —''
+
+
o. \
'' V<S>