Kungl. Majlis proposition nr 275.

1

Nr 275.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering
av den vid försvarsväsendet anställda sjuk sköter skepersonalens
avlönings för manei'' m. m.; given Stockholms
slott den 5 mars 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Janne Nilsson.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 5 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandlek, statsråden

PeHRSSON-BrASKTORP, WESTMAN, WIGFORSS, MÖLLER, LEVINSON, ENGBERG,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Nilsson anför:

Vid anmälan inför Kungl. Majit den 4 januari 1937 av frågan örn regleringen
av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1937/
1938 framhöll jag, att spörsmålet angående den vid försvarsväsendet anställda
sjuksköterskepersonalens avlöningsförhållanden för det dåvarande
icke förelåge i sådant skick, att det kunde underställas riksdagens prövning,
utan borde detsamma framdeles genom särskild proposition föreläggas riksdagen.
Som frågan om sjuksköterskepersonalens avlöningsförmåner inverkade
Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 2/ 5. 689 37 1

2

Kungl. Majus proposition nr 275.

på beräkningen av staterna för såväl arméns sjuksköterskekår som garnisonssjukhuset
borde slutsummorna för dessa stater, i avvaktan på den blivande
propositionen i ämnet, upptagas med beräknade belopp. I enlighet
härmed blevo slutsummorna för staterna för garnisonssjukhusen i Stockholm,
å Karlsborg och i Boden samt för arméns sjuksköterskekår i statsverkspropositionen
till innevarande års riksdag upptagna på angivet sätt och tillsvidare
beräknade till respektive 133,561, 38,018, 141,058 och 75,120 kronor.

Av nu nämnd anledning blevo jämväl slutsumman för staten för vid
marinens sjukhus i Karlskrona anställd personal ävensom den under sjöförsvarets
avlöningsanslag upptagna anslagsposten till kvinnlig sjukvårdsoch
ekonomipersonal vid kustartilleriet i statsverkspropositionen upptagna
med beräknade belopp.

Ridare framhölls, att den ifrågasatta löneregleringen för sjuksköterskepersonalen
kunde medföra vissa mindre rubbningar i de för riksdagen framlagda
staterna för krigsskolan och flygkrigsskolan.

Jag anhåller nu att ånyo få upptaga berörda spörsmål till behandling.
Härvid torde jag till en början få uppehålla mig vid frågan örn sjuksköterske -personalens anställnings- och avlöningsförhållanden för att därefter övergå
till staterna för de militära sjukhusen m. m.

I. Sjuksköterskepersonalens anställnings- och
avlöningsförhållanden.

I skrivelse till Kungl. Majit den 16 augusti 1934 hemställde svensk sjuksköterskeförening,
att Kungl. Majit måtte vidtaga erforderliga åtgärder till
förbättrande av anställnings- och löneförhållandena för vid arméns sjuksköterskekår,
vid flygvapnet och marinen anställda ordinarie sjuksköterskor, översköterskor
och med dem likställda sjuksköterskor samt husmödrar vid garnisonssjukhusen
i syfte att anställningen måtte få karaktär av ordinarie statsanställning
samt att avlöning m. m. måtte utgå: för vid arméns sjuksköterskekår,
flygvapnet och marinen anställda ordinarie sjuksköterskor, översköterskor
och med dem likställda sjuksköterskor vid garnisonssjukhusen enligt 6:e
lönegraden, för operations- och röntgensköterskor vid flottans sjukhus i Karlskrona
ävensom garnisonssjukhusen i Stockholm, Boden och Karlsborg enligt
lie lönegraden och för husmödrar vid garnisonssjukhusen enligt 8:e lönegraden
i 1925 års avlöningsreglemente för den civila statsförvaltningen.

Över denna framställning avgåvos utlåtanden av arméförvaltningens civila
departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygstyrelsen gemensamt
den 21 oktober 1935 samt av försvarsväsendets lönenämnd den
19 november samma år.

I vad framställningen avsåg beredande av ordinarie anställning åt sjuksköterskepersonalen
och omläggning av det för nämnda personal nu gällande
lönesystemet med kontant nettolön och vissa förmåner in natura till ett
system med kontant bruttolön, med skyldighet att för åtnjutande av natura -

Kungl. Majus proposition nr 275. 3

förmåner erlägga ersättning enligt vissa grunder, avstyrktes detsamma av
såväl de i ärendet hörda ämbetsverken som lönenämnden.

Däremot ansågo såväl ämbetsverken som lönenämnden sig böra förorda,
att de till ifrågavarande personal utgående kontanta avlöningsbeloppen höjdes.
I avseende å avlöningsförbättringens storlek föreslogo ämbetsverken, att
samtliga sjuksköterskor vid försvarsväsendet med avlöning enligt lönegraderna
5, 6 och 7 i löneplanen K till kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)
med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet skulle uppflyttas en lönegrad, vilket
skulle innebära en genomgående löneförhöjning med 120 kronor för år.

I fråga örn de skäl, som ämbetsverken anförde för detta förslag, vilket
tillstyrktes av lönenämnden, tillåter jag mig hänvisa till den härför i 1936
års statsverksproposition (fjärde huvudtiteln sid. 17—19) lämnade redogörelsen.

Föredragande departementschefen anslöt sig till det sålunda av ämbetsverken
framlagda och av lönenämnden tillstyrkta förslaget och i 1936 års
statsverksproposition framlade Kungl. Majt förslag angående löneförbättring
åt den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalen i enlighet med
* de av ämbetsverken angivna grunderna.

Med anledning av detta Kungl. Maj:ts förslag hemställdes i en vid 1936
års riksdag inom andra kammaren väckt motion, nr 316, att lönerna till inom
försvarsväsendet anställda sjuksköterskor måtte — med bibehållande av kontant
lön och naturaförmåner — beräknas efter »avlöningsreglementet den
20 juni 1935 för den civila statsförvaltningen» och utgå:

för vid arméns sjuksköterskekår, flygvapnet och marinen anställda ordinarie
sjuksköterskor, översköterskor och med dem likställda sjuksköterskor
vid garnisonssjukhusen enligt 6:e lönegraden, för operations- och röntgensköterskor
vid flottans sjukhus i Karlskrona ävensom garnisonssjukhusen
i Stockholm, Boden och Karlsborg enligt 7:e lönegraden och för husmödrar
vid garnisonssjukhusen enligt 8:e lönegraden i ovannämnda avlöningsreglemente.

I sin skrivelse nr 328 (sid. 4—5) anförde 1936 års riksdag beträffande
denna fråga, att riksdagen, som i likhet med departementschefen och vederbörande
myndigheter icke för det dåvarande ifrågasatte någon ändring i
fråga om den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens ställning
såsom icke-ordinarie befattningshavare, måste konstatera, att det av
Kungl. Majit framlagda förslaget icke kunde betraktas vara en definitiv lösning
av ifrågavarande personals lönefråga, alldenstund personalen trots löneregleringen
i allmänhet skulle komma att vara sämre ställd än motsvarande
befattningshavare vid statens civila sjukhus och vid flertalet av de kommunala
sjukhusen. Riksdagen funne sig därför i anledning av i ämnet väckt
motion (II: 316) böra uttala sig för att ytterligare utredning i lönefrågan på
Kungl. Maj:ts föranstaltande vidtoges till främjande av bättre överensstämmelse
i avlöningshänseende mellan försvarsväsendets sjuksköterskepersonal
och motsvarande personal vid statens civila sjukhus.

4

Kungl. Majus proposition nr 275.

Såsom i Arets statsverksproposition påpekats uppdrog Kungl. Maj:t med
anledning av riksdagens omförmälda uttalande genom beslut den 30 juni
1936 åt arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen
samt dygförvaltningen att gemensamt, med beaktande av vad
riksdagen i förenämnda skrivelse anfört, till Kungl. Majit inkomma med
förslag beträffande den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens
avlöningsförmåner.

Samma dag utfärdade Kungl. Majit kungörelse (Sv. förf.-sami. nr 450)
angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215)
med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet. Härigenom infördes en ny lönegrad
(8) i löneplanen för kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal (löneplan
K) med en begynnelselön av 1,410 kronor och en slutlön efter 9 års tjänstetid
av 1,770 kronor. Härjämte vidtogos vissa ändringar i den vid kungörelsen
fogade tjänsteförteckningen B, varigenom uppfattning skedde av
sjuksköterskor och översköterskor från 5:e till 6:e, av operations- och röntgensköterskor
från 6:e till 7:e samt av husmödrar vid sjukhus från 7:e till den
nyinrättade 8:e lönegraden.

Med skrivelse den 10 november 1936 hava arméförvaltningens civila
departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygförvaltningen
inkommit med den genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 30 juni
1936 anbefallda utredningen och därvid anfört, bland annat, följande:

Då ämbetsverken nu gå att bedöma de olika möjligheter, som kunna föreligga
för beredande av förbättrade avlöningsförhållanden för försvarsväsendets
sjuksköterskepersonal, vilja ämbetsverken framhålla, att iimbetsverken
av budgettekniska skäl icke anse sig kunna förorda en övergång till ett
bruttolönesystem för ifrågavarande befattningshavare — en åtgärd som för
övrigt torde kunna medföra vittgående konsekvenser beträffande annan delvis
med naturaförmåner avlönad personal vid försvarsväsendet.

Även örn man alltså icke kan inordna den vid försvarsväsendet anställda
sjuksköterskepersonalen inom den för motsvarande personal vid sinnessjukhus
gällande löneplanen, synas likväl skäl tala för att, på sätt motionären
torde hava avsett, största möjliga överensstämmelse mellan lönebeloppen
för de olika personalkategorierna kommer till stånd. Ett fullständigt
lösande av denna fråga torde dock icke stå att vinna, med mindre än
att löneplanen K undergår en genomgripande omarbetning.

En dylik åtgärd synes emellertid kunna medföra konsekvenser ifråga örn
övriga i löneplanen K inordnade befattningshavare. Såväl med hänsyn härtill
som i betraktande av den omständigheten, att en allmän revision av
lönesystemet för statens befattningshavare nu pågår, synes en omarbetning
av ifrågavarande löneplan knappast vara att förorda.

En mindre vittgående åtgärd i motionens syfte vore att enbart beträffande
lönegraderna K. 6—K. 8 vidtaga en ökning av intervallerna mellan de
olika lönebeloppen inom respektive lönegrader.

Av enahanda skäl, som nyss anförts, ställa ämbetsverken sig dock tveksamma
till lämpligheten även av en sådan lösning av frågan.

Då det alltså vid ett tillmötesgående redan nu av de framställda önskemålen
torde vara angeläget tillse, att den åtgärd, som kan komma att vid -

Kungl. Majus proposition nr 275.

tågås, icke verkar föregripande på den blivande löneregleringen, synes annan
möjlighet icke stå till buds än att bereda sjuksköterskepersonalen en på
lämpligt sätt avpassad tillfällig löneförbättring.

Då begynnelselönerna för den enligt löneplanen Iv avlönade sjuksköterskepersonalen
jämförda med lönebeloppen inom vederbörliga lönegrader av
löneplanen B för befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen —
de sistnämnda minskade med det beräknade värdet av naturaförmåner enligt
i ämbetsverkens skrivelse den 21 oktober 1935 angivna grunder — torde
kunna betraktas såsom i stort sett tillfredsställande avvägda, lär anledning ej
föreligga att därvidlag vidtaga någon förhöjning. För den till lönegraden
K. 8 hänförda sjukvårdspersonalen lär icke heller erfordras någon förhöjning
av de efter 3 och 6 års tjänstetid utgående lönerna, då dessa redan nu
överstiga motsvarande löner för befattningshavare tillhörande lönegrad B. 8.
Det synes icke heller påkallat att vidtaga åtgärd för förhöjning av den
efter tre års tjänstetid utgående lönen i lönegrad K. 7, då denna med endast
7 kronor understiger motsvarande lön enligt lönegrad B. 7.

Yad åter angår lönebeloppen i lönegrad K. 8 efter 9 års tjänstetid, i
lönegrad K. 7 efter 6 och 9 års tjänstetid samt i lönegrad K 6 efter 3, 6
och 9 års tjänstetid skulle — därest man vill redan nu åstadkomma en närmare
anslutning till de efter motsvarande tjänstetid utgående lönebeloppen
i lönegraderna B. 8—B. 6 — en viss förhöjning i lönebeloppen vara erforderlig.

En dylik förhöjning synes kunna vidtagas enligt nedanstående:

Lönegrad

Förhöjning i lönen efter 1
en tjänstetid av

3 år

6 år

9 år

Kr.

Kr.

Kr.

K. B........

60

60

84

1 K. 7........

—

60

84

K. 8........

—

—

84

Med tillägg av dessa belopp skulle lönerna i respektive lönegrader komma
att vid olika tjänstetid utgå med å nedanstående tablå angivna belopp, därvid
som jämförelse upptagits jämväl de på i det föregående angivet sätt
reducerade lönerna i lönegraderna B. 6—B. 8.

Lönegrad

Begynnelselön

Lö.

efter en tjänstetid av

3 år

G år

9 år

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

K. 6 ..................

1,170 (— 14)

1,350 (+ 22)

1,470 (— 2)

1,614 (— 2)

B. 6 ..................

1.184

1,328

1,472

1,616

j K. 7 ..................

1.290 (+ 17

1,410 )— 7

1,590 (4- 29)

1,734 (+ 29)

i B. 7 ..................

1,273

1.417

1,561

1.705

1 K. 8 ..................

1.410 (+ 58)

1,530 ( + 34:

1.650 (+ 10,

1,854 (+ 40

B. 8 ..................

1.352

1,496

1.640

1,814

Siffrorna inom parentes angiva de belopp, med vilka de sålunda reglerade
lönebeloppen inom löneplanen K överstiga respektive understiga de
reducerade lönebeloppen i motsvarande lönegrader inom löneplanen B.

Av tablån framgår, att genom den ifrågasatta anordningen lönebeloppen
för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal i vissa fall komma att överstiga
de reducerade lönebeloppen för angivna lönegrader i löneplanen B. Härvid

G

Kungl. Majlis proposition nr 275.

bör emellertid beaktas, att de belojip, med vilka lönerna i B-löneplanen
reducerats, måhända kunna anses jämförelsevis högt beräknade och att även
andra normer för uppskattning av värdet av naturaförmånerna kunna tänkas
ifrågakomma.

I fortsättningen av sin skrivelse hava ämbetsverken även gjort en jämförelse
mellan avlöningsförmånerna för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal
och motsvarande i kommunal tjänst anställd personal, varvid ämbetsverken
funnit, att de till den förstnämnda personalen utgående avlöningsbeloppen
i allmänhet äro jämförelsevis väl avvägda i förhållande till genomsnittsavlöningen
för den i kommunal tjänst anställda personalen. Vad sålunda
anförts, gällde sjuksköterskepersonalen i allmänhet. För sjuksköterskepersonalen
vid garnisonssjukhuset i Stockholm konime däremot även med
den av ämbetsverken föreslagna löneförbättringen lönebeloppen att ligga
avsevärt under dem, som utginge till motsvarande personal vid såväl Stockholms
stads sjukhus som vid serafimerlasarettet. Enligt en till »betänkande
rörande serafimerlasarettets ekonomi samt rörande lasarettets ställning och
verksamhet» — statens offentliga utredningar 1936: 1 — fogad bilaga nr 11
åt njöte sålunda vid serafimerlasarettet anställd sjuksköterska en begynnelselön
av 1,674 kronor och en slutlön av 2,727 kronor, värdet av naturaförmånerna
frånräkna!.

Ämbetsverken hava i detta sammanhang erinrat örn att arméförvaltningen
redan i sin skrivelse den 31 augusti 1931 rörande lantförsvarets medelsbeliov
för budgetåret 1932/1933 framlagt förslag örn lönereglering för sjuksköterskepersonalen
vid garnisonssjukhuset, vilket förslag innebar, att begynnelselönen
för Översköterska skulle bestämmas till 1,530 kronor samt
att lönen efter 3, 6 och 9 års anställning skulle utgå med 1,770, 2,010 och
2,250 kronor. För husmoder samt operations- och röntgensköterska skulle
begynnelselönen utgöra 1,770 kronor samt lönen efter 3, 6 och 9 års anställning
2,010, 2,250 och 2,490 kronor. Som emellertid detta arméförvaltningens
förslag, enligt vad som framginge av statsverkspropositionen till 1932 års
riksdag, icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd, och då det ur vissa synpunkter
kunde anses mindre välbetänkt att införa särbestämmelser för en
särskild grupp av sköterskepersonalen hade ämbetsverken i sitt utlåtande
den 21 oktober 1935 över svensk sjuksköterskeförenings förut omförmälda
skrivelse den 16 augusti 1934 ansett sig böra stanna vid att för sjuksköterskepersonalen
vid garnisonssjukhuset i Stockholm föreslå enahanda lönereglering,
som då ifrågasattes för övrig sjuksköterskepersonal vid försvarsväsendet.

Beträffande denna fråga har emellertid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
i ämbetsverkens nu förevarande skrivelse anfört följande:

Oberoende av de sålunda tidigare uttalade betänkligheterna anser sjukvårdsstyrelsen
det ofrånkomligt att bereda sjuksköterskepersonalen vid garnisonssjukhuset
i Stockholm högre löneförmåner än motsvarande personal
vid försvarsväsendet i övrigt. Härvid torde lönebeloppen — sammanställda
i en särskild tillfällig löneplan för här avsedd personal — lämpligen kunna
bestämmas i enlighet med de av arméförvaltningen i skrivelsen den 31 augusti
1931 föreslagna, varigenom nära överensstämmelse synes kunna vinnas nied
de lönebelopp, som tillkomma vid serafimerlasarettet anställda sjuksköterskor.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Narin förvaltningen har för sin del i samma skrivelse framhållit, att lönerna
till sjuksköterskepersonalen vid i landsorten belägna, till försvaret hörande
sjukhus icke borde understiga de för garnisonssjukhusets i Stockholm personal
föreslagna med större belopp än som svarade mot den skillnad, som
kunde anses betingad av orternas olika beskaffenhet i dyrortshänseende. X
anslutning härtill ansåge marinförvaltningen önskvärt, att vid en kommande
allmän lönereglering åvägabragtes en bättre avvägning mellan lönerna till
personalen å ena sidan i landsorten och a den andra i Stockholm än den,
som kommit till uttryck i ämbetsverkens föreliggande förslag.

Med anledning av ämbetsverkens nyssnämnda förslag har svensk sjuksköterskeförening
i underdånig skrivelse den 10 november 1936 framhållit, att
ämbetsverken vid den jämförelse, som i deras utredning gjorts mellan avlöningsförmånerna
för å ena sidan försvarsväsendets sjuksköterskepersonal
och å andra sidan befattningshavare tillhörande den civila förvaltningen utgått
från ett för högt värde vid uppskattningen av de naturaförmåner, som
tillkomme förstnämnda personal. Enligt föreningens mening borde den värdering
av naturaförmånerna, som i praktiken för närvarande tillämpades för
serafimerlasarettets sjuksköterskepersonal, även läggas till grund vid beräknandet
av värdet av motsvarande till försvarsväsendets sjuksköterskepersonal
utgående förmåner. För att sistnämnda personal skulle erhålla något så när
lika löneförmåner med motsvarande sjuksköterskepersonal vid statens civila
sjukhus, borde samtliga sjuksköterskor vid försvarsväsendet uppflyttas en
lönegrad utöver vad ämbetsverken föreslagit i sin förutnämnda skrivelse den
10 november 1936. För sjuksköterskepersonalen vid garnisonssjukhuset i
Stockholm borde särskilda avlöningsbestämmelser införas i enlighet med vad
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i nyssnämnda skrivelse den 10 november
1936 föreslagit beträffande denna personal.

I utlåtande i ärendet den 9 december 1936 hav försvarsväsendets lönen mund
anfört, bland annat, följande:

Lönenämnden får till en början framhålla, att ett genomförande av förvaltningarnas
föreliggande förslag visserligen skulle bringa lönebeloppen i
«n något bättre överensstämmelse med lönerna för motsvarande befattningshavare
vid vissa civila sjukhus, men ingalunda utgöra någon definitiv lösning
av ifrågavarande sjuksköterskepersonals lönefråga. Det torde likvisst
hava varit riksdagens mening att genom den begärda utredningen nå fram
till en sådan lösning av förevarande lönefråga, att densamma örn ock ej
i allo definitiv — dock kunde utgöra en lönereglering i verklig mening folden
personal, varom här är fråga. Förvaltningarnas förslag innebär icke i
något avseende en dylik lösning av frågan utan har karaktären av ett fortsatt
provisorium. Lönenämnden har därför funnit detsamma icke böra läggas
till grund för ett förslag i ämnet till riksdagen. _ .

Ijönenämnden får erinra, att garnisonssjukhuset i Stockholm ar avsett att
i sinom tid ingå såsom en del i det nya karolinska sjukhuset. Tillkomsten
av detta sjukhus kommer även att påverka serafimerlasarettets framtida
ställning. I två den 25 augusti och den 21 december 1935 dagtecknade betänkanden
hava särskilda av Kungl. Majit tillkallade sakkunniga behandlat

8

Kungl. Majus proposition nr 275.

frågorna om dels serafimerlasarettets ekonomi, dels ock lasarettets ställning
och verksamhet (statens offentliga utredningar 1936: 1). Dessa betänkanden
lades till grund för proposition nr 171 till 1936 års riksdag angående karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet, vilken proposition även vann riksdagens
bifall (skrivelse nr 214/1936). I nämnda proposition anförde chefen
för ecklesiastikdepartementet bland annat, att statens övertagande av verksamheten
vid serafimerlasarettet borde äga rum från och med den 1 juli
1937. Vidkommande det av de sakkunniga framlagda löneregleringsförslaget
framhöll departementschefen, att det syntes vara erforderligt att göra detsamma
till föremål för ett grundligare övervägande än som under föreliggande
förhållanden varit möjligt. Förslag i sistnämnda avseende torde vara
att förvänta till 1937 års riksdag.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle sjuksköterska vid serafimerlasarettet
erhålla ordinarie anställning och inplaceras i lönegraden B 7 i löneplanen
för befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen. Assistentsköterskorna
skulle upptagas såsom extra ordinarie befattningshavare med lön
enligt lönegraden 5 i gällande kungörelse med avlöningsbestämmelser för
icke-ordinarie befattningshavare vid nyreglerade verk inom allmänna civilförvaltningen.

Av betänkandet den 21 december 1935 inhämtas vidare, att vissa befattningshavare
bland sjukvårdspersonalen vid serafimerlasarettet för närvarande
åtnjuta kontant lön jämte fri kost m. m., medan större delen av personalen
innehar bruttolön, från vilken avdrag skei- för bostad och kost, i den mån
sådan förmån åtnjutes. Naturaförmånerna beräknas därvid till 1,134 kronor
(kost ä 1: 75^ kr. i 360 dagar — 630 kr., bostad, enskilt rum ä 42 kr. i 12
månader = 504 kr.). Därest vederbörande disponerar två rum, beräknas de
sammanlagda förmånernas värde enligt uppgift från sysslomanskontoret till
1,374 kronor.

Lönenämnden har ansett sig böra undersöka, huruvida icke försvarsväsendets
sjuksköterskepersonal kunde, på sätt föreslagits för all motsvarande
jiersonal vid serafimerlasarettet och såsom redan är förhållandet vid statens
sinnessjukhus, erhålla lön efter ett bruttolönesystem. Förvaltningarna hava
utan närmare motivering anfört, att »budgettekniska skäl» skulle lägga hinder
i vägen för genomförande av en dylik anordning. Lönenämnden har ickekunnat
finna denna invändning bärande. Fastmer har det synts lönenämnden
kunna vara till fördel ur budgetteknisk synpunkt, att kostnaderna för
sjuksköterskepersonalens avlöning helt komme att belasta avlöningsanslagen
och icke, såsom nu är förhållandet, fördelas på olika anslag under fjärde
huvudtiteln. Arbetet med uträknandet och redovisningen av de avdrag å
kontantlönerna, som personalen måste vidkännas för vissa naturaförmåner,
torde — med hänsyn till den relativt ringa personal, det här gäller — icke
vara av nämnvärd betydelse. Förvaltningarna hava vidare anfört, att en
dylik åtgärd skulle medföra vittgående konsekvenser beträffande annan delvis
med naturaförmåner avlönad personal vid försvarsväsendet. Någon jämförelse
mellan sjuksköterskepersonalen och det fast anställda manskapet i
allmänhet torde i förevarande avseende knappast hava av förvaltningarna
åsyftats. Däremot ligger givetvis en jämförelse mellan sjukvårds- och ekonomipersonalen
vid försvarsväsendet nära till hands. Men även mellan dessa
grupper föreligga dock vissa olikheter, som torde kunna motivera en olikhet
i lönesystemet. Lönenämnden kan emellertid för sin del icke finna, att det
skulle vara en konsekvens av särskilt betänkligt slag, örn det vid en närmare
undersökning skulle befinnas, att införandet av ett bruttolönesystem för sjuksköterskorna
borde medföra, att även ekonomipersonalen vid försvarsväsendet
finge samma lönesystem.

9

Kumjl. Maj:ts proposition nr 275.

Vid bedömandet av nu föreliggande spörsmål har lönenämnden särskilt
ansett sig böra beakta, att det endast genom införande av ett bruttolönesystem
torde vara möjligt att erhålla en mera definitiv lönereglering för
sjukvårdspersonalen, då därigenom anslutning kan ske till ett avlöningsreglemente,
som gäller för större grupper av befattningshavare,^ däribland
för personalen vid statens övriga sjukvårdsinrättningar. Örn ifrågavarande
personal på lämpligt sätt inpassas under ett sådant reglemente, bliva nämligen
de ändringar i detta reglemente, som kunna komma att införas, automatiskt
gällande även för sjukvårdspersonalen.

Med avseende å vad här anförts har lönenämnden kommit till den bestämda
uppfattningen, att det skulle vara övervägande fördelar förenade med
avskaffande av det nuvarande lönesystemet för försvarsväsendets sjukvårdspersonal
och införande i stället av ett bruttolönesystem, med skyldighet för
personalen att vidkännas ersättning till statsverket för utgående naturaförmåner.
Lönenämnden anser sig därför böra förorda en sådan åtgärd.

I fortsättningen av sitt utlåtande har lönenämnden till närmare prövning
upptagit frågan, huruvida ifrågavarande personal borde beredas ordinarie
anställning. Härvid har lönenämnden av anförda skäl ansett sig icke böra
— åtminstone för närvarande — tillstyrka, att försvarsväsendets sjuksköterskepersonal
beredes ordinarie anställning. I anslutning härtill har lönenämnden
ytterligare anfört:

Lönenämnden anser emellertid en tillfredsställande lönereglering för denna
personal kunna ernås med bibehållande av dess nuvarande extra ordinarie
anställning. Med hänsyn till det på flera håll genomförda samarbetet mellan
de militära sjukhusen och landstingen och då ifrågavarande befattningshavare
förrätta arbete av samma slag som vid andra sjukhus, anser nämnden
för sin del övervägande skäl tala för att, därest personalen erhåller bruttolön,
å densamma tillämpas de för icke-or din arie befattningshavare vid den
allmänna civilförvaltningen gällande bestämmelserna. I anslutning till att
serafimerlasarettets sjuksköterskor föreslagits skola placeras i lönegraden
B. 7, anser lönenämnden lämpligt, att även försvarsväsendets sjuksköterskor
såsom extra ordinarie befattningshavare erhålla placering i lönegraden 7 av
löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen.
I likhet med vad som är förhållandet vid serafimerlasarettet torde samtliga
sjuksköterskor böra erhålla samma lönegradsplacering och den nuvarande
åtskillnaden mellan personal, tillhörande lönegraderna K. 6 och K. 7, försvinna.
Häremot skulle kunna invändas, att sjuksköterskorna vid truppförbanden
icke hava samma kvalificerande tjänstgöring som de vid sjukhusen
och därför borde erhålla en lägre lönegradsplacering. Det är dock
att märka, att truppförbandens sjuksköterskor hava en lång daglig tjänstgöring.
Lönenämnden får därför föreslå, att samtliga ifrågavarande sköterskor
placeras i lönegraden Eo. 7.

Vidkommande husmoder vid sjukhus, vilken nu är placerad i lönegraden
K. 8, föreslår lönenämnden hennes'' inplacerande i lönegraden Eo. 9, varigenom
den nu förefintliga skillnaden i löneställning mellan henne och sjuksköterskorna
i stort sett kommer att bibehållas.

Yad angår den på löneplanen K upptagna befattningen såsom undersköterska
i lönegraden K. 1, har lönenämnden inhämtat, att i denna lönegrad
äro placerade dels rödakorselever under sista aret av deras utbildning,
dels ock icke sjuksköterskeutbildade biträden. Enligt lönenämndens mening
saknas anledning att för framtiden bibehålla en extra ordinäre befattning i
denna låga lönegrad. Den biträdespersonal, som kan anses erforderlig vid

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

militärsjukhusen, torde i stället böra erhålla ställning såsom extra tjänstemaiJ.
.1?fie<^ *°n e.nligt den för dylika tjänstemän gällande löneplanen eller
austalius mot visst arvode. Möjligen kunna vissa övergångsbestämmelser
befinnas erforderliga.

Assistentsköterskor, som kunna befinnas erforderliga vid försvarsväsendet,
?n?eF, Jönenämnden böra i likhet med vad som föreslagits för motsvarande
befattningshavare vid serafimerlasarettet inplaceras i lönegraden Eo. 5.

För eihållande av en jämförelse mellan nu utgående och föreslagna avlöningsförmåner
har lönenämnden uppgjort två tablåer (tablå I och tablå II),
vilka torde få såsom bilagor vidfogas protokollet (se Bil. nr 1 och 2).

"Vid uppgörandet av dessa tablåer har lönenämnden, när det gällt att beräkna
värdet av till personalen utgående naturaförmåner, till utgångspunkt
tagit de belopp, vartill dessa förmåner uppskattas vid serafimerlasarettet,
eller respektive 1,134 kronor (vid ett rum) och 1,374 kronor (vid två runi).
I tablå II hava endast upptagits de tre dyrortsgrupper, till vilka orter nied
garnisonssjukhus, där husmödrar finnas anställda, äro hänförda.

En lönereglering enligt här förut angivna grunder har av lönenämnden
approximativt beräknats medföra en kostnadsökning icke överstigande 40,000
kronor för samtliga försvarsgrenar.

Lönenämnden har slutligen erinrat, att försvarsväsendets sjukskö terskepersonal
i pensionshänseende vore ansluten till statens pensionsanstalt och
att en pensionsreglering för densamma genomförts vid 1936 års riksdag.
Då ifrågavarande befattningshavare i många fall efter en tids anställning
vid försvarsväsendet överginge till tjänst hos landsting, kommuner eller
dylikt, ansåge lönenämnden praktiska synpunkter tala för att försvarsväsendets
sjuksköterskepersonal alltjämt bibeliölles vid sin pensionsrätt i statens
pensionsanstalt. Enär personalen i fråga i följd härav komme att själv erpensionsavgifter
till nämnda anstalt, borde den ej vidkännas pensionsavdrag
å lönen.

I ett i anledning av lönenämndens nyssberörda förslag avgivet, den 15
januari 1937 dagtecknat gemensamt utlåtande i ärendet hava arméförvaltningens
civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen samt flygförvaltningen
anfört, att ämbetsverken med hänsyn till i ärendet anförda
omständigheter icke ansett sig böra motsätta sig, att en definitiv lönereglering
nu genomfördes för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal. En förutsättning
härför syntes dock vara, att en liknande lönereglering samtidigt
genomfördes för serafimerlasarettets personal.

Beträffande de av lönenämnden föreslagna avlöningsbestämmelserna för
försvarsväsendets sjukvårdspersonal hava ämbetsverken stannat i olika meningar.

Efter att hava erinrat om att lönenämnden tidigare motsatt sig införandet
av ett bruttolönesystem för ifrågavarande personal, har arméförvaltningens
civila departement i detta avseende anfört följande:

I föreliggande utlåtande har lönenämnden prövat konsekvenserna med avseende
å försvarsväsendets ekonomipersonal av att bruttolönesystem införes

11

Kungl. Majus proposition nr 275.

för sjukvårdspersonalen oell funnit, att några betänkligheter icke skulle behöva
möta mot en dylik åtgärd. I varje fall har emellertid civila departementet
utgått från att dylika konsekvenser kunna uppkomma jämväl beträffande
det fast anställda manskapet och i första hand beträffande äldre,
gift manskap. Det är möjligt, att en blivande utredning kan häva de betänkligheter,
som civila departementet fortfarande hyser mot en övergång
till bruttolönesystem för delvis med naturaförmåner avlönad personal vid
försvarsväsendet. Men innan en dylik utredning kommit till stånd, synes
det departementet knappast vara tillrådligt att göra någon ändring för sjukvårdspersonalen,
även örn denna grupp är fåtalig.

Ämbetsverken hava vid tidigare företagen jämförelse i lönehänseende
mellan försvarsväsendets sjukvårdspersonal å ena sidan och motsvarande
personal vid statens civila sjukhus samt kommunala sjukhus å den andra
utgått från det värde å naturaförmånerna, som legat till grund för pensionsförmånernas
bestämmande. Det har synts ganska naturligt att tillämpa
dessa värden, som så nyligen beräknats och kommit till uttryck i en statlig,
officiell utredning. Med tillämpning av dessa värden hade ämbetsverken
kommit till det resultatet, att, därest ämbetsverkens förslag till löneförbättring
genomfördes, försvarsväsendets sjuksköterskepersonal bleve jämförelsevis
väl tillgodosedd i lönehänseende.

Örn man emellertid lika med lönenämnden vill tillämpa andra och lägre
värden å naturaförmånerna, kan det ifrågasättas, huruvida icke kravet på
löneförbättring för ifrågavarande personal kan tillgodoses genom uppflyttning
en lönegrad, på sätt i svensk sjuksköterskeförenings framställning i
ämnet den 10 november 1936 föreslagits. Att civila departementet icke
förut velat förorda en dylik lösning av förevarande lönespörsmål, beror på
den utgångspunkt i fråga örn uppskattning av naturaförmåner, som, på sätt
ovan framhållits, tidigare tagits. Men övergår man till nu berörda ändrade
normer för uppskattning av naturaförmånerna, synes det civila departementet,
som örn löneställningen för ifrågavarande personal bleve lämpligen
avvägd genom personalens uppflyttning i respektive lönegrad K. 7 för sjuksköterskor
vid arméns sjuksköterskekår och avdelningssköterskor, i lönegrad
K. 8 för operations- och röntgensköterskor samt i en ny lönegrad K. 9 för
husmödrar, den sistnämnda med begynnelselön å 1,530 kronor och slutlön
å 1,890 kronor.

Ett genomförande av nu förordade lönereglering för sjuksköterskepersonalen
torde komma att medföra en kostnadsökning av omkring 9,000 kronor
för lantförsvaret, 1,200 kronor för sjöförsvaret och — efter fullbordad organisation
— 960 kronor för flygvapnet.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygförvaltningen
hava i förevarande avseende anfört, att de icke kunde överblicka, i vad mån
det av lönenämnden föreslagna bruttolönesystemet för sjukvårdspersonalen
komme att vid tillämpningen medföra tekniska svårigheter. Då emellertid
detta system syntes innebära icke oväsentliga fördelar för den kvinnliga
sjukvårdspersonalen, ville styrelsen och förvaltningarna icke motsätta sig
införandet därav. Med avseende å lönegradsplaceringen av nu ifrågavarande
personal hade densamma av lönenämnden anpassats efter den föreslagna
lönegradsplaceringen av serafimerlasarettets sjuksköterskor. Häremot hade
marinförvaltningen, lika litet som flygförvaltningen och sjukvårdsstyrelsen,
något att invända. Sjukvårdsstyrelsen och förvaltningarna ansåge det av

12

Kungl. Majus proposition nr

lönenämnden framlagda förslaget vara ägnat att gagna den militära sjukvården
och denna sjukvårds samarbete med den civila sjukvården. De funne
sig därför böra för sin del tillstyrka lönenämndens förslag, liven i vad det
avsåge tillämpningen å sjukvårdspersonalen av avlöningsreglementet för
icke-ordinarie befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen, därvid
dock de i detta reglemente intagna bestämmelserna örn övertidsersättning
icke borde gälla för försvarsväsendets sjukvårdspersonal. Vidare borde,
därest de för icke-ordinarie befattningshavare vid allmänna civilförvaltningen
gällande bestämmelserna vunne tillämpning å sjukvårdspersonalen vid försvarsväsendet,
denna personal bibehållas vid de särskilda förmåner, som nu
komme den till del i form av semester under 30 dagar och läkarvård m. m.
på statsverkets bekostnad.

Sedan Kungl. Maj:t anbefallt lönenämnden att, i anledning av civila departementets
i förenämnda utlåtande den 15 januari 1937 avgivna förslag till
lönereglering för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal, avgiva förnyat yttrande
i ärendet, har lönenämnden till åtlydnad härav i utlåtande den 16 februari
1937 anfört, bland annat:

Ämbetsverken hava bland annat uttalat, att förutsättningen för att en
definitiv lönereglering för försvarsväsendets sjuksköterskor och ej, såsom
ämbetsverken tidigare föreslagit, en provisorisk löneförbättring skulle genomföras,
syntes vara, att en liknande lönereglering samtidigt genomfördes för
serafimerlasarettets personal. Lönenämndens förevarande förslag är uppgjort
just med hänsyn till den sålunda angivna förutsättningen. Enligt vad lönenämnden
har sig bekant torde proposition i sistnämnda avseende även
komma att föreläggas innevarande års riksdag, varför ur angiven synpunkt
hinder icke synes föreligga att samtidigt framlägga förslag om definitiv lönereglering
för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal, vilket därvid givetvis
i tillämpliga delar bör anpassas efter den blivande propositionen angående
serafimerlasarettets personal.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygförvaltningen
hava i huvudsak anslutit sig till nämndens förslag. Civila departementet
har däremot anfört vissa betänkligheter mot införandet av ett bruttolönesystem
och för sin del förordat bibehållande av nettolönesystemet för
ifrågavarande personal, dock med viss ändrad lönegradsplaeering. De anförda
betänkligheterna hava icke synts lönenämnden vara av beskaffenhet
att kunna föranleda lönenämnden att ändra den ståndpunkt beträffande
ifrågavarande lönespörsmål, som lönenämnden intagit vid utarbetandet av
sitt ifrågavarande förslag. Lönenämnden vidhåller därför den uppfattningen,
att det endast genom införandet av ett bruttolönesystem torde vara möjligt
att erhålla en mera definitiv lönereglering för sjukvårdspersonalen.

Lönenämnden får vidare framhålla, att verkställd undersökning giver vid
handen, att det av civila departementet nu framlagda förslaget till lönegradsplaeering
för ifrågavarande personal skulle komma att försvåra en eventuell
framtida övergång från netto- till bruttolönesystem enligt lönenämndens
förslag. Två lönenämndens utlåtande bilagda tabeller utvisa den löneökning,
respektive löneminskning, som skulle uppstå vid övergång från lönegraderna
K. 7, 8 och 9 till lönegraderna Eo. 7 och 9. Härav framgår, att minskning
skulle inträda dels vid övergång från lönegraden K. 7 till lönegraden Eo. 7
med 60 kronor på A-ort, dels ock vid övergång från lönegraden K. 8 till lönegraden
Eo. 7 med respektive 192, 128, 63 och 11 kronor på A-, B-, C- och D-ort.

13

Kungl. Majlis proposition nr 275.

Hedan med hänsyn härtill anser sig lönenämnden icke kunna förorda bifall
till civila departementets berörda förslag.

Skulle Kungl. Majit emellertid finna ett beslut från riksdagens sida böra
föreligga beträffande serafimerlasarettets personal innan en definitiv lönereglering
för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal i huvudsaklig överensstämmelse
med de av lönenämnden uppdragna riktlinjerna kan genomföras,
anser lönenämnden — särskilt med hänsyn till den löneförbättring, som så
nyligen som vid 1936 års riksdag införts för nämnda personal — skäl knappast
föreligga att nu vidtaga några löneregleringsåtgärder av provisorisk natur.
I varje fall torde, därest dylika åtgärder komma att föreslås, böra iakttagas,
att därigenom den definitiva lönereglering, som enligt lönenämndens mening
snarast möjligt bör komma till stånd, icke försvåras.

Vad till en början angår frågan örn försvarsväsendets sjuksköterskepersona!s
anställningsförhållanden hava såväl de i ärendet hörda ämbetsverken
(arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen
och flygförvaltningen) som försvarsväsendets lönenämnd ansett sig
icke böra -—- åtminstone för närvarande -—- tillstyrka, att personalen i fråga,
såsom svensk sjuksköterskeförening i sin förenämnda skrivelse den 16 augusti
1934 hemställt, beredes ordinarie anställning.

Ej heller jag anser mig för närvarande kunna förorda någon ändring i de
nu gällande bestämmelserna i förevarande avseende utan tillstyrker, att sjuksköterskorna
vid försvarsväsendet tillsvidare bibehållas såsom icke-ordinarie
befattningshavare.

Yad därefter angår frågan örn ifrågavarande personals avlöningsförhållanden
har, såsom av den föregående redogörelsen framgår, den i ärendet verkställda
utredningen utmynnat i två från varandra väsentligt skilda förslag.

Å ena sidan har arméförvaltningens civila departement, efter att tidigare
hava i skrivelse den 10 november 1936 gemensamt med arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse, marinförvaltningen och flygförvaltningen framlagt förslag
örn beredande av tillfällig löneförbättring med vissa mindre belopp åt försvarsväsendets
sjuksköterskepersonal, i sitt senare gemensamt med samma
myndigheter den 15 januari 1937 avgivna utlåtande hemställt, att den ifrågasatta
löneförbättringen måtte åvägabringas genom uppflyttning en lönegrad
av de sjuksköterskor, som för närvarande åtnjuta avlöning enligt 6—8 lönegraderna
i den i kungörelsen den 30 juni 1936 angående ändring i vissa delar
av kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa
civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet
intagna löneplanen K. En dylik lönereglering skulle medföra en kostnadsökning
för samtliga försvarsgrenar av omkring 11,160 kronor.

A andra sidan har försvarsväsendets lönenämnd i sitt förenämnda utlåtande
den 9 december 1936 framlagt förslag örn en definitiv lönereglering för
försvarsväsendets sjukvårdspersonal genom införande av ett bruttolönesystem
med skyldighet för personalen att vidkännas ersättning till statsverket för
utgående naturaförmåner och med tillämpning å densamma av de för ickeordinarie
befattningshavare vid den allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsbestämmelserna.
Detta förslag hava sjukvårdsstyrelsen samt marin- och

Departements chefen.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

®y§^örvaltningarna funnit innebära icke oväsentliga fördelar för personalen
och fördenskull tillstyrkt detsamma.

Beträffande de skäl som anförts för och emot de olika förslagen får jag
hänvisa till den i det föregående lämnade redogörelsen.

För egen del håller jag i likhet med lönenämnden före, att en mera definitiv
lönereglering för försvarsväsendets sjukvårdspersonal knappast kan ernås
annat än genom övergång till ett bruttolönesystem. Endast därigenom kan en
önskvärd anknytning ske till de avlöningsbestämmelser, som gälla eller äro
avsedda att bliva gällande för personalen vid statens övriga sjukvårdsinrättningar,
och därigenom avlägsnas också på ett enkelt sätt de ojämnheter i avlömngshänseende,
som måste uppstå med det nuvarande lönesystemet med
dess för alla orter lika nettolöner.

De invändningar, som från ämbetsverkens och främst arméförvaltningens
civila departements sida rests mot införandet av bruttolönesystem för försvarsväsendets
sjukvårdspersonal, synas mig icke vara av sådan art, att de
behöva ingiva några mera allvarliga betänkligheter mot vidtagandet av en
dylik åtgärd. En av de mera vägande invändningarna hänför sig till farhågor,
att bruttolönesystemets införande för sjukvårdspersonalen skulle medföra
vittgående konsekvenser beträffande annan delvis med naturaförmåner avlönad
personal vid försvarsväsendet, såsom ekonomipersonal och viss personal
av manskapet. Mellan dessa senare personalgrupper och sjuksköterskepersonalen
föreligga dock både med avseende å utbildning och tjänsteuppgifter sådana
olikheter, att ett sammanförande av deni under samma lönesystedi icke
framstår såsom någon tvingande nödvändighet. I varje fall är detta ett spörsmål,
som icke behöver upptagas till behandling i förevarande sammanhang.

På grund av vad sålunda anförts finner jag mig böra tillstyrka, att vid den
lönereglering, som i enlighet med riksdagens förra året uttalade önskan nu
torde böra genomföras för försvarsväsendets sjuksköterskepersonal, det nuvarande
nettolönesystemet ersättes med ett bruttolönesystem, innebärande
skyldighet för personalen att vidkännas ersättning till statsverket för utgående
naturaförmåner.

Lönenämndens förslag till lönereglering har uppgjorts under hänsynstagande
till de löneförmåner, som från och med nästkommande budgetår äro
avsedda att tillkomma serafimerlasarettets sjuksköterskepersonal. Enligt vad
jag erfarit kommer chefen för ecklesiastikdepartementet att senare denna dag
underställa Kungl. Maj:ts prövning frågan om avlåtande till riksdagen av
proposition angående lönereglering för personalen vid serafimerlasarettet och
karolinska sjukhuset m. m. Därvid lärer komma att föreslås, att inspektionssköterska
— ungefär motsvarande husmoder vid garnisonssjukhuset — och
sjuksköterskor vid serafimerlasarettet skola placeras i lönegraderna B11
respektive B 7 för ordinarie tjänstemän, ävensom att assistentsköterskor skola
placeras i lönegraden 5 av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna
civilförvaltningen. Frånsett assistentsköterskorna skall således sjukskoterskepersonalen
vid serafimerlasarettet enligt detta förslag erhålla ordinarie
anställning.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Såsom jag i det föregående framhållit böra emellertid försvarsväsendets
sjuksköterskor alltjämt bibehålla sin nuvarande ställning såsom icke-ordinarie
befattningshavare. Lönenämnden har i sådant hänseende funnit övervägande
skäl tala för att å nämnda personal skulle tillämpas de för icke-ordinarie befattningshavare
vid den allmänna civilförvaltningen gällande avlöningsbestämmelserna.
Häremot vill jag erinra därom, att flertalet av de civila och civilmilitära
icke-ordinarie befattningshavarna vid försvarsväsendet för närvarande
har sina avlöningsförhållanden reglerade genom kungörelsen den 22 juni 1928
(nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa av dessa befattningshavare,
under det att, frånsett viss kontorspersonal, inga icke-ordinarie befattningshavare
vid militära förband eller anstalter äro underkastade de för allmänna
civilförvaltningen gällande bestämmelserna. I 1928 års kungörelse finnes också
intagen en löneplan för extra ordinarie tjänstemän (Eo) med samma
lönegradering som i gällande löneplan för motsvarande tjänstemän vid allmänna
civilförvaltningen. Under sådana förhållanden synes det mig riktigare
och ur systematisk synpunkt lämpligare, att de i 1928 års kungörelse intagna
avlöningsbestämmelserna för extra ordinarie tjänstemän göras tillämpliga å
de vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskorna.

Yad beträffar sjuksköterskepersonalens inplacering i lönegrad, vill jag till
en början ansluta mig till lönenämndens förslag, att husmödrarna, vilka för
närvarande äro placerade i lönegraden K. 8, inplaceras i 9:e lönegraden av
löneplanen för extra ordinarie tjänstemän i 1928 års avlöningskungörelse.
Att husmoderbefattningarna vid garnisonssjukhusen sålunda ställas i ett
något ogynnsammare läge i avlöningshänseende än inspektionssköterskebefattningen
vid serafimerlasarettet, synes vara skäligt med hänsyn till att
de arbetsuppgifter, som följa med den senare befattningen, måste anses vara
åtskilligt mera krävande än de motsvarande uppgifter, som åvila husmödrarna
vid garnisonssjukhusen. Vidare anser jag i likhet med lönenämnden, att de
sjuksköterskor vid försvarsväsendet, vilka för närvarande äro placerade i
lönegraden K. 7, nämligen operationssköterskor och röntgensköterskor, böra
inplaceras i 7:e lönegraden av nyssnämnda löneplan. Vad beträffar de icke
specialutbildade sjuksköterskorna vid försvarsväsendet, för närvarande placerade
i lönegraden K. 6, har lönenämnden föreslagit, att även dessa skulle
inplaceras i 7:e lönegraden av löneplanen för extra ordinarie tjänstemän, därvid
såsom motiv anförts, att vid serafimerlasarettet samtliga sjuksköterskor
föreslagits inplacerade i lönegraden B. 7. I förevarande hänseende får jag
erinra därom, att såsom skäl för ett inplacerande av samtliga sjuksköterskor
vid serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset i en och samma lönegrad,
B. 7, framför allt lärer åberopas det förhållandet, att dessa sjukhus jämväl
äro undervisningsanstalter för blivande läkare, vilket anses medföra avsevärt
högre krav på sjukhuspersonalen i gemen. Motsvarande förhållande
föreligger som bekant icke beträffande försvarsväsendets sjukvårdsanstalter.
Vid sådant förhållande synes mig icke anledning föreligga att frångå den på
kvalifikationsgrunder vilande indelningen av försvarsväsendets sjuksköterskor
i röntgen- och operationssköterskor, å ena sidan, samt övriga skö -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

terskor, å elen andra, med en något högre löneställning för den förra gruppen
än för den senare. Jag föreslår därför, att de sjuksköterskor vid försvarsväsendet,
vilka icke äro operations- eller röntgensköterskor, vid den nu
ifrågasatta löneregleringen inplaceras i 6:e lönegraden av löneplanen för
extra ordinarie tjänstemän. För belysande av den ekonomiska innebörden
för de ifrågavarande sjuksköterskorna av denna anordning har jag låtit upprätta
en tablå upptagande de sålunda föreslagna löneförmånerna i förhållande
till de nu utgående, därvid för uppskattande av naturaförmånernas
värde använts samma beräkning som i lönenämndens tablåer. Denna tablå
torde få såsom bilaga vidfogas protokollet (se Bil. nr 3).

Beträffande de för närvarande enligt lönegraden K. 1 avlönade undersköterskorna
har lönenämnden ansett, att de icke längre böra bibehållas såsom
extra ordinarie befattningshavare utan i stället ersättas med biträdespersonal
med ställning såsom extra tjänstemän och med avlöning enligt för dylik
personal gällande bestämmelser. Att en blivande utredning kan komma att
visa, att de nuvarande undersköterskorna lämpligen böra ersättas med annan
personal, är måhända icke uteslutet. Dock torde det knappast bliva möjligt
att för framtiden helt utbyta dem mot biträdespersonal, då de nämligen för
närvarande i viss utsträckning måste anlitas såsom ställföreträderskor för
sjuksköterskorna. Jag förutsätter, att arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
ägnar frågan örn denna personalgrupps ställning vederbörlig uppmärksamhet.
För närvarande anser jag mig dock icke kunna tillstyrka någon ändring beträffande
undersköterskornas anställningsförhållanden utan föreslår, att de
tills vidare bibehållas såsom extra ordinarie tjänstemän med oförändrad
avlöning enligt lönegrad K. 1.

Därest det för framtiden kan befinnas önskvärt att liksom vid serafimerlasarettet
bland försvarsväsendets sjukvårdspersonal upptaga jämväl assistentsköterskor,
torde, i anslutning till lönenämndens förslag, dessa böra inplaceras
i lönegraden Eo. 5 av förenämnda löneplan i 1928 års kungörelse.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de närmare bestämmelser,
som erfordras för den ifrågasatta löneregleringens genomförande, därvid
jämväl de av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse samt marin- och flygförvaltningarna
berörda särskilda förmånerna i form av semester och läkarvård m. m.
torde böra upptagas till bedömande.

Såsom lönenämnden påpekat är försvarsväsendets sjuksköterskepersonal i
pensionshänseende ansluten till statens pensionsanstalt, till vilken personalen
själv har att erlägga vederbörliga pensionsavgifter. I likhet med lönenämnden
anser jag praktiska skäl tala för att personalen ifråga även i fortsättningen
bibehålies vid sin pensionsrätt i nämnda anstalt. Några pensionsavdrag å
lönen torde därför icke böra ifrågakomma för densamma.

II. Staterna för de militära sjukhusen m. m.

Innan jag ingår på behandlingen av de särskilda staterna för de militära
sjukhusen och för arméns sjuksköterskekår, vill jag erinra därom, att det

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

ökade behov av sjukvårdspersonal, som uppstått vid garnisons- och militärsjukhusen
till följd av att jämväl civila patienter numera mottagas till vård
därstädes, sedan en följd av år delvis tillgodoses genom anställande av extra
personal enligt särskilda av Kungl. Majit för ett år i sänder utfärdade brev,
därvid kostnaderna belasta den under arméns avlöningsanslag upptagna
anslagsposten för tillfälligt anställande av tjänstemän, oförutsedda utgifter
m. m. Givetvis vore det önskvärt, att jämväl denna extra personal bleve redovisad
på staterna. Emellertid råder för närvarande med hänsyn till arbetstidsförhållandena
m. m. vid sjukhusen en viss osäkerhet rörande det verkliga
behovet av dylik sjukvårdspersonal. Tiden synes därför nu icke vara lämplig
att upptaga denna fråga till slutligt avgörande. Jag förutsätter emellertid, att
sjukvårdsstyrelsen ägnar berörda spörsmål vederbörlig uppmärksamhet, så
att förslag i ämnet kan föreläggas nästkommande års riksdag. För budgetåret
1937/1938 anser jag mig dock icke böra ifrågasätta någon utökning av
den personal, som enligt försvarsbeslutet skall finnas a staterna för garnisonssjukhusen
och för arméns sjuksköterskekår.

Staten för garnisonssjukhuset i Stockholm. I statsverkspropositionen har
slutsumman för denna stat, som för det nu löpande budgetåret är upptagen
med ett belopp av 150,688 kronor, beräknats till 133,561 kronor.

I det i 1936 års riksdags särskilda utskotts utlåtande nr 1 intagna förslaget
till stat för garnisonssjukhuset i Stockholm finnas upptagna, bland annat,
dels en post å 39,828 kronor för avlöning till viss icke-ordinarie personal
dels ock en post å 24,148 kronor till chefläkarens förfogande för anställande
av viss betj äningspersonal.

Såsom arméförvaltningen anfört i sin skrivelse den 9 september 1936 angående
lantförsvarets medelsbehov för budgetåret 193</1938 lärer förstnämnda
anslagspost vara beräknad för avlöning till dels följande extra ordinarie
tjänstemän, nämligen: 1 maskinist i lönegrad Eo. 10, 1 eldare av 1. klass
(Eo. 6), 1 automobilförare (Eo. 6), 1 eldare av 2. klass (Eo. 5) och 2 gårdsvaktmästare
(Eo. 2), dels ock följande kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal,
nämligen: 1 husmoder i lönegrad K. 8, 8 översköterskor (K. 6), 8 undersköterskor
(K. 1), 1 köksförestånderska (K. 5), 3 kokerskor (K. 2) samt 1

tvättförestånderska (K. 4).

I enlighet med vad som i årets statsverksproposition anförts angående
uppställningen av staterna under fjärde huvudtiteln torde av förenämnda
personal eldaren av 2. klass, de båda gårdsvaktmästarna samt de tre kokerskorna
böra överföras till gruppen betjäningspersonal, vilken jämväl i övrigt bör
beräknas i överensstämmelse med vad arméförvaltningen föreslagit.

Vidare torde, i enlighet med arméförvaltningens i denna del av försvarsväsendets
lönenämnd i utlåtande den 29 oktober 1936 tillstyrkta förslag, den
i lönegraden K. 5 för närvarande inplacerade köksförestånderskan, vars arbetsuppgifter
synas vara väl jämförbara med dem, som åligga husmödrar av lia
klass vid truppförband, böra i avlöningshänseende jämställas mod sistnämnda
befattningshavare och följaktligen uppflyttas i lönegraden K. 7.

Bihang till riksdagens protokoll 1231. 1 sami. Nr 275. esa 37 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Yad slutligen sjukvårdspersonalen angår torde avlöning för densamma i
staten böra beräknas i enlighet med de grunder, som i det föregående angivits,
eller för husmoder enligt lönegraden Eo. 9, för operations- och röntgensköterskor
enligt lönegraden Eo. 7, för övriga sjuksköterskor enligt
lönegraden Eo. 6 samt för undersköterskor enligt lönegraden K. 1 av de i
1928 års kungörelse (nr 215) intagna löneplanerna för extra ordinarie
tjänstemän (Eo.) respektive kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal (K.).

På grund av vad som nu anförts bör anslagsposten till icke-ordinarie befattningshavare
i staten upptagas med ett belopp av 43,542 kronor.

Vidare torde den till chefläkarens förfogande för anställande av betjäningspersonal
avsedda anslagsposten böra upptagas med ett belopp av 33,967
kronor.

övriga poster i staten torde böra upptagas i enlighet med 1936 års försvarsbeslut.

I detta sammanhang anser jag mig böra omförmäla, att chef läkaren vid
garnisonssjukhuset i Stockholm uti en av arméförvaltningens civila departement
och sjukvårdsstyrelse, jämte eget yttrande, den 23 december 1936 till
Kungl. Maj:t överlämnad skrivelse gjort framställning örn att den vid garnisonssjukhuset
anställda sjukvårds- och ekonomipersonalen måtte beredas enahanda
ställning i lönehänseende som motsvarande befattningshavare vid
serafimerlasarettet och karolinska sjukhuset. Arméförvaltningens civila departement
och sjukvårdsstyrelse hava i sitt förenämnda yttrande i ärendet
anfört, att de i och för sig icke hade något att erinra mot, att ifrågavarande
personals ställning i lönehänseende förbättrades på nu angivet sätt. En sådan
löneförbättring syntes dock kunna medföra betydande konsekvenser i fråga
örn löneställningen för annan personal vid försvarsväsendet.

I anledning av chef läkarens förevarande framställning vill jag framhålla,
att den av mig i det föregående föreslagna löneregleringen för försvarsväsendets
sjuksköterskepersonal menför, att de av chef läkaren framställda önskemålen,
vad nämnda personal angår, bliva i viss mån tillgodosedda. Med hänsyn
till att garnisonssjukhuset inom kort skall uppgå i karolinska sjukhuset,
anser jag mig icke för närvarande böra därutöver ifrågasätta någon reglering
av lönerna för personalen vid förstnämnda sjukhus.

I enlighet med vad som nu anförts kommer staten för garnisonssjukhuset
i Stockholm att sluta å ett belopp av 147,337 kronor.

Staten för garnisonssjukhuset å Karlsborg. Enligt försvarsbeslutet har
slutsumman för denna stat upptagits med ett belopp av 8,977 kronor, därav
1,740 kronor avsetts till arvode åt en sjukhusväbel, 5,991 kronor för avlöning
till icke-ordinarie personal, 546 kronor till chefläkarens förfogande för anställande
av ett köksbiträde samt 700 kronor till beredande av tjänstledighet
åt personalen och till vikariatsersättning under sjukdom. Den för avlöning
till icke-ordinarie personal avsedda anslagsposten torde hava beräknats för
avlöning åt 2 sjuksköterskor i lönegraden K. 6, 1 eldare och gårdskarl (Eo. 4)
samt 1 kokerska (K. 3).

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Till följd av de numera tillämpade grunderna för staternas uppställning
torde av denna personal eldaren och gårdskarlen samt kokerskan böra upptagas
under rubriken »Betjäningspersonal». Anslagsposten för avlöning till
icke-ordinarie personal torde därefter med tillämpning av de i det föregående
angivna grunderna för sjuksköterskornas avlöning böra upptagas med 4,848
kronor och anslagsposten till chefläkarens förfogande för anställande av betjäningspersonal
med 3,678 kronor.

övriga anslagsposter torde böra upptagas i enlighet med försvarsbeslutet.

Den föreslagna staten slutar å ett belopp av 10,966 kronor.

Staten för garnisonssjukhuset i Boden. Enligt 1936 års försvarsbeslut har
denna stat upptagits med en slutsumma av 139,756 kronor, varav bland annat
avsetts 2,580 kronor till arvoden åt två sjukgymnaster, 71,727 kronor för avlöning
till icke-ordinarie personal och 33,986 kronor till chefläkarens förfogande
för anställande av betjäningspersonal.

I fråga örn den för sjukgymnasterna avsedda anslagsposten har arméförvaltningen
i sin förenämnda skrivelse den 9 september 1936 angående lantförsvarets
medelsbehov för budgetåret 1937/1938 anfört följande:

I skrivelse till arméförvaltningens civila departement och sjukvårdsstyrelse
har chefläkaren vid garnisonssjukhuset i Boden hemställt, att de båda
vid sjukhuset anställda sjukgymnasterna, vilka för närvarande åtnjuta arvode
med envar 1,290 kronor, måtte erhålla ett till 2,100 kronor förhöjt arvode
jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 180 kronor, att utgå efter 3, 6 och 9 års
väl vitsordad tjänstgöring.

Till stöd för framställningen har anförts, bland annat, att sjukgymnasternas
tjänstgöring i medeltal uppginge till 5 timmar örn dagen men understundom
kunde utsträckas ända till 8 timmar. Då de för fullgörande av sin
tjänstgöring vid sjukhuset icke kunde åtaga sig annat arbete samt möjligheterna
till privat sjukgymnastikpraktik i Boden vore så gott som uteslutna,
vore sjukgymnasterna i stort sett hänvisade att existera på arvodet från sjukhuset
— något som även med de mest blygsamma levnadsanspråk knappast
vore möjligt i ett så dyrt samhälle som Boden.

Vidare har såsom jämförelse framhållits, att vid länslasarettet i Umeå,
vilket i stort ekshänseende kunde jämföras med garnisonssjukhuset i Boden,
funnos anställda fyra sjukgymnaster, en var med ett arvode å 2,100 kronor
jämte tre ålderstillägg, vart och ett å 180 kronor.

I anledning av vad chefläkaren nu anfört, vill det synas arméförvaltningen,
som örn en höjning av de till sjukgymnasterna utgående arvodena vore av
förhållandena påkallad. En åtgärd härför lär icke kunna medföra några konsekvenser
beträffande motsvarande arvodestagare vid garnisonssjukhuset i
Stockholm, enär dennes arbetsförhållanden icke kunna anses jämförbara
med de vid Bodensjukhuset anställda sjukgymnasternas.

Beträffande arvodesbeloppen för de båda sjukgymnasterna anser arméförvaltningen
sig böra stanna vid att föreslå en förhöjning av desamma till
2,100 kronor för år räknat. Att härutöver medgiva särskilda ålderstillägg
synes icke påkallat.

Försvarsväsendets lönenämnd har i sitt förberörda yttrande den 29 oktober
1936 i förevarande hänseende anfört följande:

Vidkommande sjukgymnasterna vid garnisonssjukhuset i Boden har

20

Kungl. Majlis proposition nr 275.

lönenämnden i likhet med arméförvaltningen funnit de till dem nu utgående
arvodena alltför knappt utmätta i jämförelse med de arvoden, som tillkomma
motsvarande personal vid det i storlekshänseende jämförbara länslasarettet
i Umeå. Lönenämnden har för övrigt redan i yttrande den 3 november 1931
över vissa delar av arméförvaltningens framställning rörande lantförsvarets
medelsbehov för budgetåret 1932/1933 uttalat, att lönenämnden icke funnit
anledning till erinran mot ett då framlagt förslag örn viss löneförhöjning för
sjukgymnast vid ifrågavarande garnisonssjukhus. Denna framställning föranledde
dock med hänsyn till då rådande ekonomiska förhållanden icke någon
framställning till riksdagen, ehuru en förbättring av befattningshavarens
lönevillkor enligt vad dåvarande departementschefen uttalade syntes motiverad.
Då med hänsyn särskilt till den omständigheten, att föga utsikt förefinnes till
privatpraktik för ifrågavarande arvodestagare, vilka för sin utkomst äro i
stort sett hänvisade till det ringa arvodet av 1,290 kronor för år, anser lönenämnden
fortfarande en förhöjning av nämnda arvode vara motiverad, och då
det av arméförvaltningen föreslagna beloppet, 2,100 kronor för år, icke synes
oskäligt, anser sig lönenämnden böra biträda arméförvaltningens ifrågavarande
förslag.

I likhet med arméförvaltningen och lönenämnden anser jag det skäligt, att
arvodet till en var av ifrågavarande sjukgymnaster höjes till 2,100 kronor.
Jag förordar sålunda, att den härför avsedda anslagsposten upptages med ett
till 4,200 kronor förhöjt belopp.

Beträffande den för avlöning åt icke-ordinarie personal avsedda anslagsposten
synes densamma i 1936 års försvarsbeslut hava beräknats för följande
befattningshavare, nämligen: 1 trädgårdsmästare i lönegraden Eo. 8, 1 automobilförare
(Eo. 6), 2 eldare av 2. klass (Eo. 5), 1 kontorsbiträde (Eo. 4), 2
portvakter (Eo. 2), 3 skrivbiträden (Eo. 2), 1 husmoder (K. 8), 3 översköterskor
(K. 7), 17 översköterskor (K. 6), 16 undersköterskor (K. 1), 1 köksförestånderska
(K. 5), 1 biträdande köksförestånderska (K. 4), 1 tvättförestånderska
(K. 4) samt 2 kokerskor (K. 2).

Till följd av de nya grunderna för staternas uppställning torde av denna
personal eldaren, portvakterna och kokerskorna böra i staten upptagas under
rubriken »Betjäningspersonal».

I överensstämmelse med vad som i det föregående föreslagits i fråga örn
köksförestånderskan vid garnisonssjukhuset i Stockholm torde jämväl —
på sätt arméförvaltningen föreslagit och lönenämnden tillstyrkt — köksförestånderskan
vid garnisonssjukhuset i Boden böra erhålla förbättrad löneställning
genom uppflyttning till lönegraden K. 7.

För sjukvårdspersonalen torde avlöning i staten böra beräknas enligt
samma grunder som i det föregående angivits beträffande motsvarande personal
vid garnisonssjukhuset i Stockholm.

I anslutning till vad som nu anförts och under hänsynstagande till den utgiftsökning,
som uppstår till följd av den föreslagna löneregleringen för sjuksköterskepersonalen,
torde anslagsposterna till icke-ordinarie personal och
till betjäningspersonal böra upptagas med 90,318 kronor respektive 45,518
kronor.

Slutligen torde de i särskilda utskottets statförslag upptagna posterna till
vikariatsersättning under sjukdom, för beredande av tjänstledighet åt sjuk -

21

Kungl. Majda proposition nr 275.

husets personal samt till sjukvård och underhåll åt sjuk personal bora
sammanföras till en gemensam anslagspost å 9,700 kronor.

övriga anslagsposter torde böra upptagas i enlighet med försvarsbeslutet.

Den föreslagna staten slutar å ett belopp av 171,499 kronor.

Staten för arméns sjuksköterskekår. Antalet befattningar vid arméns
sjuksköterskekår har i särskilda utskottets vid 1936 års riksdag av riksdagen
i förevarande avseende godkända utlåtande nr 1 beräknats till 42. I detta
antal torde utskottet jämväl hava inräknat den för krigsskolan avsedda sjuksköterskebefattningen.
Yad sistnämnda befattning angår har i årets statsverksproposition
föreslagits, att densamma skall upptagas å krigsskolans stat.
A staten för arméns sjuksköterskekår böra alitsa för nästkommande budgetår
upptagas 41 sjuksköterskebefattningar. I enlighet med de av mig i det föregående
föreslagna nya avlöningsbestämmelserna för sjuksköterskepersonalen
böra samtliga dessa befattningar upptagas i 6:e lönegraden av den i 1928 års
avlöningsreglemente för vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet intagna löneplanen för extra ordinarie
tjänstemän. Den för avlöning åt innehavarna av dessa befattningar avsedda
anslagsposten bör därför upptagas med ett belopp av 108,462 kronor. Anslagsposterna
för anställande av extra sjuksköterskor och till ersättning åt sjuksköterskeelever
för bostad med bränsle och lyse torde böra upptagas med
samma belopp som för det nu löpande budgetåret eller respektive 10,500 kronor
och 5,400 kronor.

Den föreslagna staten slutar å ett belopp av 124,362 kronor.

Staten för krigsskolan. Uti den i statsverkspropositionen för riksdagen
framlagda staten för krigsskolan är under rubriken »C. Icke-ordinarie befattningshavare»
upptagen en sjuksköterska i lönegraden K. 6, för vilken under
den i staten upptagna avlöningsposten för avlöning till icke-ordinarie befattningshavare
beräknats ett avlöningsbelopp av 1,410 kronor.

På grund av den i det föregående föreslagna löneregleringen för sjuksköterskepersonalen
bör avlöning för ifrågavarande sjuksköterska i staten beräknas
enligt lönegrad Eo. 6 och med ett belopp av 2,832 kronor ingå i nyssnämnda
anslagspost för avlöning till icke-ordinarie befattningshavare, vilken
sålunda bör upptagas med ett till 31,485 kronor förhöjt belopp.

Staten för krigsskolan bör därefter sluta å ett belopp av 268,122 kronor.
Den härav betingade ändringen i den för riksdagen redan framlagda staten
för krigsskolan lärer det få ankomma på Kungl. Majit att i sinom tid vidtaga.

En jämförelse mellan medelsbehovet för avlöning åt de a förenämnda stater
upptagna sjuksköterskorna enligt nu gällande avlöningsgrunder och enligt det
av mig i det föregående framlagda förslaget visar, att den föreslagna löneregleringen
kommer att för lantförsvarets dol föranleda ökning av staternas
slutsummor med sammanlagt omkring 96,000 kronor.

Emellertid är att märka, att sjuksköterskorna enligt nuvarande avlöningsförhållanden
jämväl åtnjuta — förutom kontantlönen — vissa naturaförmåner

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

(logi, kost m. m.). Värdet av dessa förmåner kan för samtliga lantförsvarets
sjuksköterskor beräknas uppgå till omkring 65,000 kronor, vadan sålunda den
reella kostnadsökningen för den föreslagna löneregleringen kommer att för
lantförsvarets del inskränka sig till cirka 30,000 kronor. Då lantförsvarets
mathållnings- m. fl. anslag för nästkommande budgetår beräknats med hänsyn
jämväl till sjuksköterskepersonalens naturaförmåner, böra lämpligen från
dessa anslag överföras till avlöningsanslaget de medel som med det nya
avlöningssystemet inflyta för kost m. m., liksom även erlagda hyresmedel
för anvisade bostäder böra tillföras avlöningsanslaget. Med hänsyn härtill
synes det här framlagda förslaget till lönereglering för sjuksköterskorna icke
behöva medföra någon uppräkning av arméns avlöningsanslag i förhållande
till vad i statsverkspropositionen föreslagits.

Staten för vid marinens sjukhus i Karlskrona anställd personal. Den för
innevarande budgetår fastställda »Staten för vid flottans sjukhus i Karlskrona
anställd personal», såsom anslagsposten för närvarande benämnes, slutar å
ett belopp av 52,753 kronor.

Vid sjukhuset finnes anställd följande kvinnliga sjukvårdspersonal,
nämligen 1 husmoder, 1 operations- och röntgensköterska, 5 avdelningssköterskor
samt 1 nattsköterska. Därjämte finnes vid sjukhuset 1 köksförestånderska
med lön enligt 5:e lönegraden å den i kungörelsen den 30 juni
1936 (nr 450) angående ändring i vissa delar av kungörelsen den 22 juni 1928
(nr 215) med avlöningsbestämmelser för vissa civila och civilmilitära ickeordinarie
befattningshavare vid försvarsväsendet intagna löneplanen K.

Inom den nya marinorganisationen har statens slutsumma av särskilda utskottet
beräknats uppgå till 60,529 kronor.

Till grund för utskottets statberäkningar hava lagts bland annat de nya
tjänsteförteckningar, som fastställts genom kungörelsen den 9 januari 1936
(nr 2) angående ändring i vissa delar av omförmälda kungörelse den 22 juni
1928 (nr 215). Beträffande sjuksköterskepersonalens löneförmåner har dock
beaktats den lönegradsuppflyttning som föreslagits i 1936 års statsverksproposition.
Personalen vid sjukhuset har av utskottet beräknats ökad med 1
särskild röntgensköterska, 4 sköterskebiträden och 1 kontorsbiträde.

I likhet med vad som anförts i fråga örn köksförestånderskorna vid garnisonssjukhusen
i Stockholm och Boden synes — på sätt lönenämnden i sitt
utlåtande den 29 oktober 1936 anfört — jämväl köksförestånderskan vid ifrågavarande
sjukhus böra uppflyttas till lönegraden K. 7.

I enlighet med det anförda samt med tillämpning av dels de nya grunderna
för staternas uppställande, dels ock de i det föregående föreslagna nya
grunderna för sjuksköterskornas avlöning har jag låtit uppgöra förslag till
stat för sjukhuset, slutande å ett belopp av 70,435 kronor.

Kvinnlig sjukvårds- och ekonomipersonal vid kustartilleriet. Å vederbörlig,
av Kungl. Maj:t fastställd stat för innevarande budgetår finnas uppförda 1
sjuksköterska vid Oscar-Fredriksborg, 1 sjuksköterska vid skeppsgossekåren
i Marstrand samt 1 kokerska vid Vaxholms kastell.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Till staten är fogad en anmärkning, enligt vilken nämnda kokerskebefattning
vid nuvarande kokerskans avgång skall indragas såsom icke-ordinarie
befattning.

Enligt kostnadsberäkningarna för den nya marinorganisationen skola under
förevarande anslagsrubrik upptagas dels — i utbyte mot den nuvarande sjuksköterskan
vid Oscar-Eredriksborg — 1 sjuksköterska vid Vaxholms kustartilleriregemente,
dels 1 sjuksköterska vid Gotlands kustartillerikar, dels ock
1 kokerska vid Karlskrona kustartilleriregementes till Kungsholms fort förlagda
del. Anslagsposten har beräknats till 3,624 kronor.

Vad först beträffar kokerskebefattningen i Kungsholms fort har densamma
med innevarande budgetår uppförts i den s. k. arvodesförteckningen, enär befattningen
befunnits icke längre vara av den natur, att den borde finnas upptagen
å förevarande stat.

Enär skeppsgossekåren i Marstrand avses att förflyttas till Karlskrona
efter den karlskrivning, som inträffar instundande april, kommer den vid
kåren anställda sjuksköterskan att bliva överflödig i sin nuvarande befattning
med utgången av innevarande budgetår. Då emellertid viss kustartilleriet tillhörande
personal sannolikt kommer jitt vara förlagd till Gotland från hösten
1937 eller våren 1938 men den för Gotlands kustartillerikår avsedde läkaren icke
torde komma att vara tillgänglig förrän med ingången av budgetåret 1938/1939,
synes å andra sidan behov av den för nämnda kustartillerikår avsedda sjuksköterskan
kunna väntas föreligga redan under nästkommande budgetår. Jag
anser därför, i enlighet med vad marinförvaltningen föreslagit, att sjuksköterskebefattningen
vid samma kustartillerikår bör upptagas i staten redan
från och med budgetåret 1937/1938. Till erhållande av ifrågavarande befattning
torde sjuksköterskan vid skeppsgossekåren i Marstrand i första hand
böra ifrågakomma.

Enligt de i det föregående föreslagna ändrade grunderna för sjuksköterskornas
avlöning torde avlöningen till nu ifrågavarande båda sjuksköterskor,
vilka för närvarande tillhöra lönegraden K. 6, böra beräknas enligt lönegraden
Eo. 6. Kokerskan vid Vaxholms kastell torde jämväl under nästkommande
budgetår böra hänföras till lönegraden K. 3.

I anslutning härtill bör medelsbehovet under förevarande anslagsrubrik
under marinens avlöningsanslag för budgetåret 1937/1938 beräknas till 5,712
kronor i stället för i statsverkspropositionen angivna 3,780 kronor.

För marinens del kommer det nya avlöningssystemet för sjuksköterskepersonalen
att medföra en ökad lönekostnad av inemot 12,000 kronor, ett belopp
som icke lärer böra föranleda till någon uppräkning av det i statsverkspropositionen
äskade avlöningsanslaget för marinen, särskilt om även här
företages motsvarande överföring av inkomstmedel från mathållnings- m. fl.
anslag till avlöningsanslaget som nyss föreslagits för lantförsvarets del.

Staten för flygkrigsskolan. Enligt det i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag framlagda förslaget till stat för flygkrigsskolan, som

24

Kungl. Majus proposition nr 275.

slutar å ett belopp av 172,383 kronor, har under rubriken »C. Extra ordinarie
personal» upptagits en sjuksköterska i lönegraden K. 6.

På grund av den i det föregående föreslagna löneregleringen för sjuksköterskepersonalen
bör emellertid ifrågavarande sjuksköterska hänföras till
lönegraden Eo. 6 samt vederbörlig avlöningspost i staten ökas med 810
kronor från 11,064 till 11,874 kronor.

Staten för flygkrigsskolan bör i anledning härav sluta å ett belopp av
173,193 kronor.

Den härmed sammanhängande ändringen i staten för flygkrigsskolan,
vilken icke lärer böra inverka på den förut framlagda beräkningen av flygvapnets
avlöningsanslag, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom
tid vidtaga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de i det föregående angivna förändrade grunderna
för den vid försvarsväsendet anställda sjuksköterskepersonalens
avlöning,

dels ock godkänna de vid detta protokoll fogade förslag till
stater för garnisonssjukhusen i Stockholm, å Karlsborg och i
Boden, arméns sjuksköterskekår samt vid marinens sjukhus i
Karlskrona anställd personal (se Bil. nr 4—8), att gälla under
budgetåret 1937/1938.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition aV
den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven Berglund.

Kungl. Majus proposition nr 275.

25

Bil. nr 1.

Tablå I.

Jämförelse mellan av lönenämnden föreslagna oell nuvarande löner beträdande sjuksköterskor.

0 r

t 8

g r

u p

P1)

A

B

C

D

E

F

G

H

i

Begynnelselön enligt lönegrad 7 löneplan Eo

1980

2 070

2160

2 250

2 340

2 430

2 520

2 520

2 520

Provisoriskt dyrortstillägg........

—

—

—

—

—

—

—

90

210

Dyrtidstillägg (procenttal 10).......

192

204

216

216

228

240

252

252

264

Summa löneförmåner

Avgår värdet av naturaförmåner. För Stock-holm har värdet härav upptagits till samma
belopp som i förslaget till lönebestämmel-ser för sjuksköterskor vid serafimerlasa-rettet, för övriga ortsgrupper har detta
belopp satts i samma relation till lönen
å ortsgruppen (inberäknat provisoriskt dyr-ortstillägg), som naturaförmånernas värde
utgöra i förhållande till lönen i Stockholm

2172

2 274

2 376

2 466

2 568

2 670

2 772

2 862

2 994

(inberäknat provisoriskt dyrortstillägg) .

822

860

897

935

972

1009

1047

1084

1 134

Återstående nettolön

1350

1414

1479

1531

1596

1661

1725

1778

1860

Begynnelselön enligt lönegrad 6 löneplan K

1170

1170

1170

1 170

1170

1 170

1170

1170

1170

Dyrtidstillägg (procenttal 10).......

108

108

108

108

108

108

108

108

108

Summa löneförmåner (nettolön)
Skillnad mellan nettolöner enligt lönegra-

1278

1278

1278

1278

1278

1278

1278

1278

1278

derna Eo 7 och K 6..........

+ 72

+ 136

+ 201

+ 253

+ 318

+ 383

+ 447

+500

+ 582

Begynnelselön enligt lönegrad 7 löneplan K

1290

1290

1290

1290

1290

1290

1290

1290

1290

Dyrtidstillägg (procenttal 10).......

120

120

120

120

120

120

120

120

120

Summa löneförmåner (nettolön)

1410

1410

1410

1410

1410

1410

1410

1410

1410

Skillnad mellan nettolöner enligt lönegra-

derna Eo 7 och K 7..........

-60

+ 4

+ 69

+ 121

+ 186

+ 251

+ 315

Bil

+ 368

nr

+ 450

2.

Jämförelse mellan av lönenämnden föreslagna oell nuvarande löner beträffande husmödrar.

0

t s g r u p

P2)

E

G

1

Begynnelselön enligt lönegrad 9 löneplan Eo.....

2 628

2 832

2 832

Provisoriskt dyrortstillägg..............

—

—

222

Dyrtidstillägg (procenttal 10).............

252

276

300

Summa löneförmåner

2 880

3108

3 354

Avgår för naturaförmåner (2 rum)..........

1 182

1274

1374

Återstående nettolön

1698

1 834

1980

Begynnelselön enligt lönegrad 8 löneplan K.....

1410

1 410

1410

Dyrtidstillägg (procenttal 10).............

132

132

132

Summa löneförmåner (nettolön)

1542

1 542

1 542

Skillnad mellan nettolöner enligt lönegraderna Eo 9 och K8

+ 156

+ 292

+ 438

'') De G-orter, A vilka enligt, kungörelsen 104/1936 utgår provisoriskt dyrortstillägg nied belopp,
motsvarande löneskillnaden mellan två ortsgrupper inom löneklassen,betecknas här såsom ortsgrupp
»H». Stockholm betecknas såsom ortsgrupp »I». — 2) Stockolm betecknas här såsom ortsgrupp »I»

26

Kungl. Majus proposition nr 27r>.

Bil. nr 3.

Tablå III.

Jämförelse mellan av departementschefen föreslagna och nuvarande löner för icke

specialutbildade sjuksköterskor.

0 i

t 8

g

u

P

A

B

c

1>

E

F

G

H

I

Begynnelselön enligt lönegrad G löneplan Eo

1860

1944

2 028

2112

2196

2 280

2 364

2 364

2 364

Provisoriskt dyrtidstillägg........

—

—

—

—

—

—

—

84

204

Dyrtidstillägg (procenttal 10).......

180

192

192

204

216

228

228

240

252

Summa löneförmåner

2 040

2136

2 220

2 316

2 412

2 508

2 592

2 688

2 820

Avgår värdet av naturaförmåner . ...

822

860

897

935

972

1009

1047

1084

1134

Återstående nettolön

1218

1276

1323

1381

1440

1499

1545

1604

1686

Begynnelselön enligt lönegrad 6 löneplan K

1170

1170

1170

1170

1170

1170

1 170

1170

1170

Dyrtidstillägg (procenttal 10).......

108

108

108

108

108

108

108

108

108

Summa löneförmåner (nettolön)

1278

1278

1278

1278

1278

1278

1278

1278

1278

Skillnad mellan nettolöner enligt lönegra-

derna Eo 6 och K 6..........

O

<x>

1

+ 6

+ 45

+ 103

+ 162

+ 221

+ 267

+326

+ 408

Stat

Bil. nr 4.

för garnisonssjukhuset i Stockholm.

An-

Lönegrad

An

Lönegrad

| A. Personal med arvoden.

a) Civilmilltär personal på
aktiv stat.

tal.

arvode.

c) Pensionerad personal.

tal.

resp.

arvode.

Överläkare förordnad såsom chef-läkare ............

1

1170

Sjukhusintendent.......

Förrådsförvaltare, tillika biträde
åt intendenten........

i

i

3180

l) 2 440

b) Civil personal.

Sjukhusväbel.........

i

1740

Överläkare vid avdelningen för

B. Icke-ordinarie befatt-

hud- och könssjukdomar, tillika

ningshavare.

föreståndare för polikliniken för

nämnda sjukdomar......

Läkare vid polikliniken för öron-,
näs- och halssjukdomar . . .

1

1

4 650

3 480

Maskinist...........

Husmoder...........

Operations- o. röntgensköterskor

i

1

2

Eo.10
Eo. 9
Eo. 7

Läkare vid ögonpolikliniken . .
Läkare vid röntgen- och ljusav-delningen ..........

Föreståndare för tandpolikliniken

Underläkare..........

Underläkare..........

1

1

1

2

1

2 340

5 280

2 910

3 480

3 270

Sjuksköterskor.........

Eldare av 1. klass.......

Automobilförare........

Köksförestånderska......

Tvättförestånderska......

Undersköterskor........

6

1

1

1

1

8

Eo. 6
Eo. 6
Eo. 6

K. 7

K. 4

K. 1

Apotekare, arvoden......

Apotekare förordnad såsom apo-

2

C. 8

C. Betjäningspersonal.

teksföreståndare.......

1

2 040

1 eldare, 2 gårdsvaktmästare, 3

Obducent........• . .

1

1170

kokerskor, 8 kvinnliga sjukhus-

Sjukgymnast .........

1

1050

biträden, 1 apoteksbiträde, 6

Sjukhuspredikant.......

1

600

köksbiträden, 2 städerskor, 5

Juridiskt biträde........

1

360

tvättbiträden, 1 sömmerska, 1

Portvakt ...........

1

1410

baderska, 1 köksvaktmästare.

*) Därav 700 kronor i ersättning för bostad med bränsle och lyse.

Kungl. Majus proposition nr 275. 27

Arvoden till ovanstående apotekare, förslagsvis...............kronor 13 248: —

Arvoden till

a) civilmilitär personal på aktiv stat................... » 1 170: —

b) civil personal............................ » 35 520: —

c) pensionerad personal......................... ” 7 360: —

Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare, förslagsvis.......... 11 43 542: —

Till chefläkarens förfogande för anställande av betjäningspersonal...... » 33 967: —

Till arvoden åt extra personal jämlikt § 25 reglementet för sjukhuset .... » 3 500: —

Till vikariatsersättning under sjukdom, för beredande av tjänstledighet åt sjukhusets
personal samt sjukvård och underhåll åt sjuk personal...... »_9 030: —

Summa förslagsanslag kronor 147 337: —

Anm. 1. Örn samtliga underläkarbefattningar ej äro besatta, må av därigenom uppkommande
besparing förhöjt arvode av Kungl. Maj:t tilldelas tjänstgörande underläkare.

Anm. 2. Underläkare åtnjuter — förutom arvode — fri bostad med möbler och sängservis,
bränsle och lyse samt kost.

Anm. 3. Vid sjukhuset anställd oavlönad assistentläkare åtnjuter enahanda naturaförmåner, som
enligt staten tillkomma underläkare.

Anm. 4. Sjukhusväbel och portvakt åtnjuta — förutom arvode — fri bostad med bränsle och lyse.

Anm. 5. Viss under rubriken »C. Betjäningspersonal» upptagen personal åtnjuter naturaförmåner
enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser.

Bil. nr 5.

Stat

för garnisonssjukhuset å Karlsborg.

Antal.

LSnegrad

resp.

arvode.

A. Icke-ordinarie befattningshavare.

Sjuksköterskor.............................

2

Eo. 6

B. Personal med arvoden.

Sjukhusväbel, förutom fri bostad med bränsle och lyse.........

1

1740

C. Betjäningspersonal.

1 eldare och gårdskarl, 1 kokerska, 1 köksbiträde.

Löner till icke-ordinarie befattningshavare, förslagsvis............kronor 4 848: —

Arvode till sjukhusväbel ..................... » 1740: —

Till chefläkarens förfogande för anställande av betjäningspersonal ...... » 3678: —

För beredande av tjänstledighet åt sjukhusets personal samt till vikariatsersättning
under sjukdom................ »_700: —

Summa förslagsanslag kronor 10 966: —

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 275.

Stat

för garnisonssjukhuset i Boden.

Bil nr 6.

''

Lönegrad

Lönegrad

tal.

resp.

tal.

resp.

A. Ordinarie beställnings-

arvode.

arvode.

havare.

Maskinist...........

1

C. 3

Operations- och röntgensköterskor

3

Eo. 7

Eldare av 1. klassen......

1

C. 1

Sjuksköterskor.........

17

Eo. 6

Automobilförare........

1

Eo. 6

B. Personal nied arvoden.

Kontorsbiträde ........

Skrivbiträden.........

1

3

Eo. 4
Eo. 2

a) Pensionerad personal.

Köksförestånderska......

1

K. 7

Sjukhusintendent.......

Förrådsförvaltare, tillika biträde

1

3180

Biträdande köksförestånderska,
tillika överkokerska.....

1

K. 4

1

2 440

Tvättförestånderska......

1

K. 4

Sjukhusväbel.........

1

2 440

Undersköterskor........

16

K. 1

b) Civil personal.

D. Betjäningspersonal.

Sjukgymnaster.........

2

2100

2 eldare, 2 portvakter, 2 koker-

C. Icke-ordinarie befattnings-

skor, 16 kvinnliga sjukhusbi-träden, 5 köksbiträden, 4 bader-

havare.

skor, 4 städerskor, 6 tvättbi-

Husmoder...........

1

Eo. 9

träden, 2 sömmerskor, 2 tele-

Trädgårdsmästare.......

1

Eo. 8

fonister.

Löner till ordinarie b estil) kungsh sivare, förslagsvis.............kronor 7 503: —

Arvoden till

a) pensionerad personal......................... » 8 060: —

b) civil personal........................... » 4 200: —

Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare, förslagsvis.......... » 90 318: —

Till chefläkarens förfogande för anställande av betjäningspersonal..... » 45 518: —

Till arvoden åt extra personal....................... » 6 200: —

Till vikariatsersättning under sjukdom, för beredande av tjänstledighet åt

sjukhusets personal samt till sjukvård och underhåll åt sjuk personal . . » 9 700: —

Summa förslagsanslag kronor 171 499: —

Anm. 1. Sjukhusintendenten åtnjuter — förutom arvode — fri bostad med bränsle och lyse.
Anm. 2. Det ankommer på maskinisten eller endera av eldarna att enligt kommendantens i
Bodens fästning bestämmande tjänstgöra såsom biträdande automobilförare.

Anm. 3. Trädgårdsmästaren är skyldig att jämväl tillhandagå truppförbanden och övriga militära
anstalter i Boden med råd och upplysningar i trädgårdsärenden.

Anm. 4. Viss under rubriken »D. Betjäningspersonal» upptagen personal åtnjuter naturaförmåner
enligt av Kungl. Majit utfärdade bestämmelser.

Kungl. Majlis proposition nr 275.

29

Bil. nr 7.

Stat

för arméns sjuksköterskekår.

Antal.

Lönegrad.

Icke-ordinarie befattningshavare.

Sjuksköterskor.............................

41

Eo. 6

Löner till icke-ordinarie befattningshavare, förslagsvis...........kronor 108 462:

För anställande av extra sjuksköterskor.................. ” 10 BOO:

Ersättning till sjuksköterskeelever för bostad nied bränsle och lyse . . . ._»_5 400:

Summa förslagsanslag kronor 124 362: —

Anm. 1. Let i staten uppförda beloppet för anställande av extra sjuksköterskor disponeras av
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i och för anställande av extra sjuksköterskor,
dels såsom vikarier för i staten upptagna sjuksköterskor under semester och sjukdom,
dels ock för att stå till förfogande vid tillfällen, då sjukligheten kräver ökad
sjukvårdspersonal, eller vid större förläggning av trupp till ett annat truppförbands
etablissement m. m.

Anni- 2. Det i staten uppförda beloppet för ersättning till sjuksköterskeelever för bostad med
bränsle och lyse disponeras av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse för beredande av
dylik ersättning med i ett för allt 30 kronor för månad till elev, åt vilken bostad icke
kan beredas i vederbörligt sjukhus eller eljest i kronans byggnad.

Bil. nr 8.

Stat

för vid marinens sjukhus i Karlskrona anställd personal.

Lönegrad

An-

Lönegrad

tal.

resp.

arvode.

tal.

resp.

arvode.

A. Ordinarie beställnings-

havare.

Maskinist...........

i

C. 3

Operations-och röntgensköterskor

2

Eo. 7

Eldare av 1. klassen......

i

C. 1

Sjuksköterskor.........

6

Eo. 6

Köksförestånderska......

1

K. 7

B. Personal med arvode.

Kontorsbiträde........

1

Eo. 4

Redogörare, pensionerad under-

2130

D. Betjäningspersonal.

officer ............

i

1 tvättförestånderska, 1 kokerska,

1 baderska, 6 sjukhusvakter, 10

C. Icke-ordinarie befatt-

sjuksköterskebiträden, 4 köks-

ningshavare.

biträden, 3 tvättbiträden, 2

Husmoder...........

i

Eo. 9

eldare.

Löner till ordinarie beställningshavare, förslagsvis..............kronor 6 720

Arvode till pensionerad underofficer.................... * 2 130

Avlöning till icke-ordinarie befattningshavare, förslagsvis.......... » 28 037

Till chefläkarens förfogande för anställande av betjäningspersonal...... ” 33 548

Summa förslagsanslag kronor 70 435