Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

1

Nr 273.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
anslag till polisväsendet; given Stockholms slott den
16 mars 1937.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
ä Stockholms slott den 16 mars 1937.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel.

Departementschefen, statsrådet Möller, anför:

I årets statsverksproposition (femte huvudtiteln, punkterna 162 och 163)
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, dels till Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesör’
jande av särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m. för
budgetåret 1937/1938 beräkna ett förslagsanslag av 336,000 kronor, dels och
till Anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen örn polisväsendet
Bihang till riksdagens protokoll 1037. 1 sami. Nr 273. eea 87 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

i riket stadgade ordning m. m. för samma budgetår beräkna ett förslagsanslag
av 100,000 kronor.

Jag anbåller nu att få till slutlig behandling upptaga berörda frågor.

Anslaget till Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande av
[särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m.

Ifrågavarande anslag har för innevarande budgetår uppförts med ett belopp
av 302,000 kronor.

Kungl. Majit har den 26 juni 1936 föreskrivit, att från anslaget skola
under budgetåret 1936/1937 bestridas utgifterna för följande ändamål.

A. Gottgörelse till Stockholms stad för särskilda anordningar för polisväsendet
i dess helhet:

Kronor

1) för polisskolan i Stockholm, högst ..................................................... 75,000

2) » centralbyrån för fingeravtryck, högst............. 39,200

3) » tidningen »Polisunderrättelser», högst ......................................... 96,000

4) » polisbyrån för övervakande av utlänningar, högst...................... 66,700

B. Gottgörelse till vissa polisdistrikt för deras kostnader för polispersonal,
som finnes anställd för hela rikets behov:

Kronor

1) till Trälleborgs stad enligt Kungl. Maj.ts brev den 26 mars 1926,

förslagsvis ............................................................................................... 10,500

2) till Eda sockens polisdistrikt enligt Kungl. Maj:ts beslut den 27

mars 1931 och den 19 januari 1934, förslagsvis................................ 2,500

3) till Dals Eds sockens och Eds municipalsamhälles gemensamma
Ipolisdistrikt enligt Kungl. Maj:ts brev den 15 juni 1934, förslagsvis 2,200

Därjämte har Kungl. Majit den 26 juni 1936 föreskrivit, med tillämpning
tills vidare från och med budgetåret 1936/1937, att från anslaget skall under
vissa förutsättningar utgå bidrag med 7,000 kronor till kostnaderna för den
kurs vid polisskolan i Göteborg, som enligt reglementet för skolan skall
taga sin början den 1 november varje år.

I skrivelse den 31 augusti 1936 har Överståthållarämbetet framlagt förslag
rörande anslagsbehovet för nästa budgetår till de särskilda anordningar för
polisväsendet i dess helhet, som det åligger Stockholms stad att ombesörja.

Till bestridande av utgifterna för polisskolan i Stockholm beräknar
ämbetet ett belopp av 80,000 kronor, innebärande en ökning i förhållande
till det för innevarande budgetår anvisade beloppet med 5,000 kronor. Av
ökningen belöpa 800 kronor å ålderstillägg från och med den 1 augusti 1937
till skolans föreståndare. Återstoden hänför sig med 1,750 kronor till avlöning
till ett skrivbiträde och med 2,450 kronor till inköp av utländsk
litteratur och dess översättning, till inköp av material för praktiska experiment
samt till arvoden till extra föreläsare.

Utgifterna till centralbyrån för fingeravtryck beräknar ämbetet till
40,200 kronor. Ämbetet har därvid utgått från kostnaderna för ändamålet

3

Kanell. Maj:ts proposition nr 273.

under budgetåret 1935/1936, vilka uppgingo till 40,250 kronor. Ökningen
hänför sig huvudsakligen till utgifter för inventarier och interurbana telefonsamtal.

Av det för innevarande budgetår anvisade beloppet till tidningen »Polisunderrättelser»
avse 72,000 kronor sedvanliga, årligen återkommande
kostnader, medan 24,000 kronor utgöra beräknade utgifter för utgivande av
ett femårsregister, avseende åren 1931—1935. För nästa budgetår föreslår
ämbetet anvisande av 73,000 kronor. Ökningen med 1,000 kronor avser
huvudsakligen höjda kostnader för tryckning och klichéer samt för emballage
vid distribuering av tidningsexemplaren och de till tidningen hörande registren.

Kostnaderna för polisbyrån för) övervakande av utlänningar uppskattas
av ämbetet till 66,000 kronor. Minskningen med 700 kronor i förhållande
till det för innevarande budgetår anvisade beloppet föranledes av
att pensioneringskostnaderna nedgått, sedan en pensionstagare avlidit.

Utlänuingssakkunniga.

^Härefter vill jag erinra, att jag vid anmälan i statsverkspropositionen av
förevarande anslag fäste uppmärksamheten därå, att inom justitiedepartementet
tillkallade sakkunniga avgivit utredning rörande bland annat ändrade
former] för främlingskontrollen samt att vissa av utredningens förslag därutinnan
vore av natur att påverka anslagsberäkningen. I anslutning därtill
vill jag anföra följande.

Den 22 maj 1936 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet
att tillkalla vissa personer för att såsom sakkunniga verkställa utredning
angående revision av bestämmelserna örn utlännings rätt att här i
riket vistas och därmed sammanhängande spörsmål. De med anledning
därav tillkallade sakkunniga — utlänningssakkunniga — hava den 12 december
1936 avlämnat utredning och förslag i ämnet (statens offentliga utredningar
1936: 53).

I fråga örn den inre utlänningskontrollen har därvid av de sakkunniga
föreslagits, bland annat, att polisbyrån i Stockholm skulle upphöra som
självständigt organ och dess registrerings- och kontrolluppgifter övertagas
av socialstyrelsen.

I den i huvudsak på de sakkunnigas förslag byggda proposition angående
ny utlänningslag, som Kungl. Majit på hemställan av chefen för justitiedepartementet
beslutat att framlägga för årets riksdag har förenämnda förslag
upptagits. Vidare har i den proposition angående socialstyrelsens organisation,
som Kungl. Majit på min föredragning beslutat förelägga riksdagen,
förordats polisbyråns uppgående från och med den 1 januari 1938 i en inom
socialstyrelsen nyinrättad byrå, benämnd byrån för utlänningsärenden. Till
nämnda propositioner tillåter jag mig hänvisa.

Do utlänningssakkunniga hava vidare föreslagit vissa åtgärder i syfte att
åvägabringa en effektivare gränskontroll. Frågan om statens skyldighet
att bekosta denna kontroll har därvid av de sakkunniga upptagits till över -

4

Kungl. Majus proposition nr 273.

vägande. De sakkunniga konstatera, att staten för närvarande i stort sett
bekostar kontrollen å landsbygden, under det att städerna i allmänhet själva
få bekosta densamma. Hos städerna hade emellertid, framhålla de sakkunniga,
framträtt obenägenhet att därtill anslå erforderliga medel. Man
hade från städernas sida förmenat, att gränskontrollen tjänade ett för hela
riket gemensamt intresse, vars tillgodoseende icke vore en kommunal angelägenhet.
Särskilt starkt hade denna synpunkt, yttra de sakkunniga vidare,
framhävts, när det gällt sådana gränskommuner, som i huvudsak äro att
betrakta som genomreseorter. I de flesta främmande länder läge också hela
kostnaden på statsverket.

De sakkunniga anföra fortsättningsvis följande.

Därest man ansluter sig till uppfattningen, att gränskontrollen är ett åliggande,
som i olikhet med vad fallet för närvarande är beträffande andra polisuppgifter
helt bör åvila staten, kan man tänka sig skilda utvägar för densammas
handhavande. Sålunda kan antingen statspolisen övertaga kontrollen
eller kommunerna ombesörja densamma mot full ersättning av statsmedel
eller ock särskilda personer förordnas att verkställa kontrollen mot avlöning
av statsmedel. Vid statspolisens inrättande torde ha förutsatts, att den skulle
användas även för utlänningskontrollen, och så har även till viss del skett vid
gränsen mot Finland. Emellertid torde statspolisens huvuduppgift att vara
en kår, som lätt skall kunna mobiliseras vid oroligheter, medföra, att statspolisen
ej lämpligen bör anförtros permanenta uppgifter av denna beskaffenhet.
I större omfattning lärer därför statspolisen ej vara att påräkna för
uppgifter av förevarande slag. Anordningen med särskilda passkontrollanter,
som icke äro polismän, synes ej heller, med hänsyn till arbetets karaktär,
böra tillgripas annat än i undantagsfall och endast på landsbygden. Beträffande
de större orterna synes lämpligast, att statsbidrag utgår till upprätthållande
av gränsbevakningen.

De sakkunniga äro emellertid icke övertygade därom, att gränskontrollen
överallt och helt skiljer sig från andra polisuppgifter, som det åligger kommunerna
att bekosta. Den inre övervakningen, som har avseende å de främlingar,
vilka äro bosatta i eller uppehålla sig å viss ort, är uppenbarligen
av enahanda karaktär som övriga kommunala polisuppgifter. Sammalunda
finna de sakkunniga förhållandet vara beträffande gränskontrollen, i den mån
densamma tager sikte på den lokala trafiken. I den utsträckning åter kontrollen
avser genomresetrafiken, är densamma enligt de sakkunnigas uppfattning
en statlig uppgift.

I anslutning härtill föreslå de sakkunniga, att gränsbevakningen på landsbygden,
vilken till väsentlig del berör genomresetrafiken, helt skall bekostas
av statsmedel. A de orter, där trafiken är av så ringa omfattning, att kontrollen
kan verkställas utan att särskilda åtgärder behöva vidtagas, synes
enligt de sakkunnigas uppfattning anledning ej föreligga att lämna bidrag
till avlöning av den polispersonal, som ändock är erforderlig. I fråga örn
städerna åter har man, uttalar utredningen vidare, att efter undersökning i
varje särskilt fall pröva, i vilken utsträckning trafiken kan vara av det ena
eller det andra slaget, och allt efter som denna prövning utfaller lämna bidrag
av statsmedel.

De sakkunniga övergå därefter till att framlägga detaljerade förslag rörande
de åtgärder, som skola vidtagas för effektivisering av kontrollen. Där -

5

Kungl. Majus proposition nr 273.

vid erinras, att det ur kostnadssynpunkt ej är tänkbart att överallt utmed
rikets gränser upprätthålla en fullt verksam bevakning Vad man enligt de
sakkunniga borde söka ernå vore en effektiv kontroll vid de vanliga inresevägarna.
Kunde man, framhålla de sakkunniga, uppnå detta syftemål,
skulle de väsentligaste av de brister, som vidlåda de nuvarande förhållandena,
vara undanröjda.

De sakkunniga anföra härefter, bland annat, följande.

Vad angår anordningarna för kontrollen å de särskilda gränsorterna framstår
såsom det för närvarande angelägnaste kravet att åstadkomma en förbättrad
övervakning beträffande resandetrafiken till och från Danmark.
Denna trafik går huvudsakligen över Malmö och Hälsingborg. Kontrollsystemet
å dessa orter bygger på att de inresande genom att vid gränsspärren
gå genom särskilda ingångar för »skandinaver» och »icke-skandinaver»
själva angiva, huruvida de tillhöra den kategori, som icke behöver förete
pass, eller den, som är legitimationspliktig. Endast om någon, som passerar
»skandinavingången», ser påfallande utländsk ut eller till klädsel eller
på annat sätt avviker från »skandinaverna», brukar han bliva tillfrågad örn
sin nationalitet. Det ligger i öppen dag, att ett sådant system i och för
sig icke är av stort värde. Därtill kommer, att den tjänstgörande polispersonalen
är fåtalig och anordningarna i övrigt primitiva. Vid större intensitet
i trafiken kan man knappast tala örn kontroll. Da båtarna äro fullsatta,
nödgas t. ex. i Hälsingborg polisen låta resandena passera genom och bredvid
passpärren i kö med fem och sex personer i bredd. Ofta bliva passkontrollanterna
upptagna med att bistå resandena med inresekortens ifyllande,
varvid de ej kunna granska den passerande resandeströmmen. Det
är under sådana förhållanden en enkel sak för en legitimationspliktig utlänning
att obehindrat följa med strömmen av »skandinaver» och på så sätt
undgå varje kontroll.

De sakkunniga anse nödvändigt, att å dessa orter anordningar vidtagas,
som möjliggöra för passkontrollanten att förvissa sig örn nationaliteten hos
varje resande. Hur kontrollen i detalj bör ordnas torde bliva myndigheternas
sak att efter vunna erfarenheter bestämma. En avsevärd förbättring
synes de sakkunniga kunna åstadkommas t. ex. genom en så enkel åtgärd,
som att passkontrollanten genom förfrågan söker förvissa sig örn nationaliteten
hos varje resande, som icke är av honom igenkänd eller beträffande
vilken på grund av särskilda omständigheter ingen tvekan kan råda örn hans
nationalitet. Detta torde såsom de sakkunniga vid personligt besök erfarit
utan svårighet låta sig göra vid normal trafik. De resande böra genom
anslag anmodas att vid passerandet förbi passkontrollanten självmant uppgiva
sin nationalitet. Örn passkontrollanten icke blir övertygad örn den
resandes nationalitet, bör denne anmodas att på något sätt legitimera sig.
Passkontrollanterna torde så småningom få en högt uppdriven bedömningsförmåga
rörande de resandes nationalitet.

Å linjen Köpenhamn—Malmö bör, åtminstone intill dess tillfredsställande
anordningar för kontrollen inrättats i land, passgranskningen vid stark trafik
förrättas ombord. Med hänsyn till det stora antalet passagerare, som båtarna
kunna taga ombord, skulle en passgranskning av nu angiven art i
land med nuvarande lokaler taga orimligt lång tid. Genom rationella anordningar,
vidtagna i samråd med trafikföretagen, kan en granskning av
passagerarna ske, t. ex. i samband med biljettförsäljningen, utan att de
resande bliva alltför besvärade. Uppenbart är likvid, att en kompletteringskontroll
måste ske vid landstigningen. Emellertid är det av kostnadsskäl

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

omöjligt att annat än i undantagsfall ordna passgranskning ombord. Å
linjen Helsingör—Hälsingborg kan på grund av den korta tiden för överresan
kontroll av förut angiven beskaffenhet icke medhinnas ombord. För fullgörande
av en effektiv kontroll är det såväl i Malmö som i Hälsingborg
nödvändigt, att en väsentlig utökning av personalen äger rum, varjämte man
måste förvänta, att polisbefälet håller noggrann tillsyn över att bevakningen
fungerar samt, så snart några bristfälligheter förmärkas, tillser, att nödiga
förändringar vidtagas. Därjämte är det i båda dessa städer oundgängligt,
att lokalerna för passkontrollen ombyggas. Hedan med den nuvarande kontrollen
äro utrymmena för små. För ett effektivt genomförande av den föreslagna
skärpningen måste antalet genomgångar väsentligt ökas. Därest så
låter sig göra, bör därvid ordnas så, att i motsats till vad nu är fallet passkontrollen
sker, innan tullgranskningen äger rum.

Ä övriga orter i Skåne, över vilka trafik med Danmark försiggår, måste
enligt de sakkunnigas mening kontrollen ske på motsvarande sätt som nu
beskrivits. Emellertid anses, frånsett någon mindre personalökning i Landskrona,
särskilda åtgärder ej behöva vidtagas annorstädes än i Mölle och i
anledning av trafiken å Ten. A båda dessa platser förekommer en stark
turisttrafik med båt från Danmark under sommarmånaderna. De sakkunniga,
som tagit del av förhållandena i Mölle ävensom i ärendet inhämtat
yttrande från landsfiskalen i Höganäs distrikt, föreslå att under den tid, då
den starka sommartrafiken äger rum, en språkkunnig person anställes såsom
passkontrollant. Denne skall vara tillstädes vid de ordinarie båtarnas ankomst
och avgång och därjämte öva tillsyn över utlänningar, som anlända
med andra båtar. Det bör tillika åligga passkontrollanten att handhava
den inre främlingskontrollen i Mölle, d. v. s. att tillse att uppgifter inkomma
från hotellen, föra liggare över utlänningar och till socialstyrelsens utlänningsbyrå
översända föreskrivna uppgifter. I fråga örn Yen, där för närvarande
passkontrollen, så gott sig göra låter, förrättas av öns två polismän,
hava de sakkunniga icke funnit det vara av behovet påkallat att söka effektivisera
kontrollen. Däremot anse de sakkunniga, att polismyndigheten i
Landskrona bör verkställa en kompletterande passgranskning beträffande de
utländska passagerare, som dit anlända från Yen.

Vidare föreslå de sakkunniga ändrad anordning av gränskontrollen vid
Mon i Älvsborgs län. Kontrollen av de resande å järnvägslinjen Oslo—
Göteborg, påpeka de sakkunniga, förrättas för närvarande av tjänstemän vid
tullkammaren i Mon. Med hänsyn till den starka trafik, som där är rådande,
borde i Mon, i överensstämmelse med vad som äger rum i Charlottenberg,
anställas särskild passkontrollant, vilken, i den mån så erfordrades,
borde vid kontrollen biträdas av lämpliga personer.

Rörande kontrollen på landsbygden — vilken enligt vad tidigare anförts
av de sakkunniga anses böra helt bekostas av statsmedel — föreslå de sakkunniga,
bland annat, den ändringen i nu utgående ersättningar, att till den
särskilda passkontrollant, som enligt vad de sakkunniga förordat borde
under sommaren vara anställd i Mölle, skulle utgå ett arvode av 750 kronor
per år.

4

Kungl. Maj:ts j)ro2)Osition nr 273.

Vidkommande därefter städerna skall, enligt de sakkunnigas här förut
berörda uttalande, statsbidrag utgå för passkontrollen i den utsträckning
denna kan anses beröra genomresetrafiken. Dessa bidrag böra enligt de
sakkunniga ställas i relation till städernas totalutgifter för denna kontroll
och avse ej blott avlöning i olika former till personalen utan jämväl utgifter
för lokaler och vad därmed äger samband. I den mån erforderliga lokaler
kunna utan större förändringar eller utvidgningar erhållas i tullhusen, torde
dock! enligt de sakkunniga städerna icke äga göra anspråk på statsbidrag.

Enligt nu angivna principer böra, uttala de sakkunniga, statsbidrag utgå
till^Trälleborg, Malmö, Landskrona, Hälsingborg, Göteborg, Stockholm och
Haparanda, I övriga städer syntes antingen passkontrollen vara helt avlokal
karaktär eller också vore kostnaderna så obetydliga, att något bidrag
av statsmedel icke kunde anses motiverat.

Körande kostnaderna för kontrollen vid nu angivna städer anföra de sakkunniga
följande.

Trälleberg. För passgranskningen vid ångfärjestationen åtnjuter staden
statsbidrag med ett förslagsanslag av 10,500 kronor. Kontrollen förrättas
av poliskommissarien i staden med biträde av en överkonstapel och ett
antal språkkunniga biträden. Ersättning utgår med vissa bestämda belopp
för varje gång passkontroll äger rum. Vidare uppbäres viss gottgörelse för
skrivgöromål. Enligt från polismyndigheten inkomna uppgifter förorsakas
staden därjämte av passkontrollen en del utgifter, för vilka ej utgår ersättning.
Sålunda betalar staden fyllnadslön till ett skrivbiträde, som användes
för kontrollen, samt ersättning till semestervikarier, skrivmaterialier, stämplar,
telefon, underhåll av passvisitationslokalen, tjänsteresor m. m. med tillhopa
omkring 2,000 kronor årligen. Då trafiken så gott som uteslutande är genomgångstrafik,
anse de sakkunniga skäligt, att staten bekostar ifrågavarande
kontroll i dess helhet. De sakkunniga få med hänsyn härtill föreslå, att
anslaget beräknas till 12,500 kronor.

Malmö. Passgranskning försiggår dels å olika platser i hamnen och dels
vid flygstationen i Bulltofta. Kombinerade tullvisitations- och passkontrolllokaler
finnas vid järnvägsfärjornas och Öresundsbåtarnas tilläggsplatser.
Arbetet ger för närvarande sysselsättning åt i medeltal fem kriminalkonstaplar
och kostnaden beräknas för år till cirka 23,200 kronor, varav avlöningar
21,700 kronor, spårvagnsbiljetter 1,000 kronor samt bilresor, skrivmaterial
m. m. 500 kronor. Därest kontrollen anordnas på sätt de sakkunniga
föreslagit, komma enligt av polismyndigheten gjorda beräkningar att
därmed sysselsättas, oberäknat för kontroll ombord å båtarna, i medeltal
åtta man. Den kostnadsökning, som i följd härav inträder, beräknas till
cirka 13,600 kronor. Till kontroll ombord vid stark trafik erfordras ytterligare
åtta man, vilket för 35 helgdagar drager en merkostnad av omkring
7,800 kronor. Härtill kommer arvode åt en överkonstapel för tillsyn med
BOO kronor. Den sammanlagda kostnadsökningen uppgår sålunda till cirka

22,000 kronor och hela årskostnaden blir cirka 45,200 kronor. Därjämte
måste kontrollokalerna i hamnen förbättras och utvidgas, framför allt genom
anordnandet av flera genomgångar. Genom lämpliga anordningar härutinnan
torde, såsom antytts, passgranskning ombord endast mera sällan behöva
äga rum. Antalet resande, som från utrikes ort anlände till Malmö
hamn, utgjorde under år 1935 över 456,000, därav cirka 17,800 passpliktiga
utlänningar. Det är uppenbart, att staden och dess invånare ha stor ekonomisk
fördel av denna trafik. Denna är visserligen till stor del av lokal

8

Kungl. Majus proposition nr 273.

karaktär men en betydlig del av densamma är dock genomgångstrafik. De
sakkunniga anse med hänsyn härtill, att hälften av stadens sammanlagda
utgifter för passkontrollen bör ersättas av statsverket.

Landskrona. Passgranskningen äger rum i hamnen vid Danmarksbåtarna.
Härför anlitas en kriminalpolisman och kostnaderna för kontrollen uppgå
till cirka 800 kronor örn året. Därest kontrollen skärpes, på sätt de sakkunniga
föreslagit, erfordras enligt polismyndighetens beräkningar under
sommarsöndagarna för den direkta Danmarkstrafiken ytterligare en kontrollant,
varav skulle följa en kostnadsökning av 300 kronor örn året. Däremot
torde ej behöva påräknas ytterligare kostnader på grund av de sakkunnigas
förslag, att polisen i Landskrona skall verkställa passgranskning även beträffande
de utländska passagerare, som anlända från Ven. Antalet inresande
från Danmark till Landskrona utgjorde linder de tre första kvartalen
1930 bortåt 24,000. Trafiken torde till nittio procent vara lokaltrafik. Särskilt
med hänsyn till att kontrollen över inresande från Ven skall åvila
Landskronapolisen anse de sakkunniga emellertid, att statsverket bör ersätta
staden en tredjedel av dess sammanlagda utgifter för passkontrollen.

_ Hälsingborg. Passgranskning förrättas på ett flertal platser i hamnen.
Vid de två färjlägena för järnvägs- och personfärjorna finnas kombinerade
tullvisitations- och passkontrollokaler. Pör kontrollen erfordras under vintern
tre konstaplar från ordningspolisen. Under sommaren förstärkes kontrollen
med två eller tre konstaplar. På söndagarna tjänstgöra ytterligare
fyra ä fem man. Kostnaderna beräknas för år 1936 till cirka 17,200 kronor.
Efter genomförande av en kontroll, sådan som de sakkunniga föreslagit,
uppkommer enligt beräkning av polismyndigheten en årlig kostnadsökning
å omkring 10,400 kronor. Hela årskostnaden blir alltså cirka 27,600 kronor.
Därjämte mäste, såsom nämnts, lokalerna utvidgas och förbättras genom
anordnande av flera genomgångar. Antalet inresande från utlandet till Hälsingborg
utgjorde under år 1935 över 560,000, därav cirka 9,400 passpliktiga
utlänningar. Trafiken torde till avsevärd del vara genomgångstrafik. Den
ar dock uppenbarligen av stor ekonomisk betydelse för staden och dess
invånare. De sakkunniga anse, att bidraget från statsverket till staden bör
utgå med hälften av de sammanlagda utgifterna för passkontrollen.

Göteborg. Passgranskning förrättas i hamnen och äger i regel rum ombord
å båtarna. Vid Fredrikshamnsbåtens tilläggsplats finnes emellertid
en nyuppförd kombinerad tullvisitations- och passkontrollokal med rymliga
och goda anordningar för passgranskningen. För passkontrollen anlitas regelmässigt
fem konstaplar med en sammanlagd årslön av cirka 24,900 kronor.
Dessutom deltar däri vid behov en överkonstapel med en årslön av 6,400
kronor. Kontrollen vid Fredrikshamnsbåten har hittills skötts av endast
en passkontrollant. Den av de sakkunniga föreslagna skärpningen av kontrollen
över Danmarksresande kommer enligt av polismyndigheten gjorda
beräkningar att föranleda behov av flera kontrollanter vid Fredrikshamnsbåten
under större trafik samt medföra en årlig kostnadsökning av ungefär

5,000 kronor. Passkontroll förrättades under år 1935 å ett tusental ankommande
fartyg, vilka medförde cirka 15,000 utländska passagerare. Härtill
kommer antalet resande från Fredrikshamn, vilket under samma år utgjorde
över 7,700. A denna linje har emellertid år 1936 passagerarantalet väsentligt
ökats och uppgick enbart under juni—-augusti till över 11,500 resande.
Frånsett Fredrikshamnslinjen torde resandetrafiken från utlandet till Göteborg
till större delen vara genomgångstrafik. Emellertid äro utgifterna i
förhållande till stadens storlek och polisbudget i dess helhet av tämligen
underordnad betydelse. De sakkunniga anse skäligt, att statsbidrag utgår
till staden med en fjärdedel av dess sammanlagda utgifter för passkontrollen.

9

Kungl. Majlis proposition nr 273.

Stockholm. Passgranskning förrättas i hamnen och äger rum ombord å
båtarna. Vidare finnes passkontroll anordnad å flyghamnen vid Lindarängen
samt å Bromma flygstation. Kontrollen ombesörjes av en kriminalöverkonstapel
och två kriminalkonstaplar med en sammanlagd årslön av
cirka 19,100 kronor. För lokalhyra, bilresor m. m. förorsakas staden dessutom
utgifter å tillhopa något över 2,000 kronor örn året. Antalet fartyg,
varå passkontroll förrättades, utgjorde under år 1935 bortåt 1,500, vilka
medförde tillhopa cirka 55,000 in- och utresande passagerare. Trafiken är,
möjligen frånsett Finlandstrafiken, till övervägande del lokaltrafik. I förhållande
till stadens storlek och polisbudget i dess helhet äro utgifterna av
underordnad betydelse. Emellertid förorsakas Stockholms polis för främlingskontrollen
i riket en mängd andra kostnader, varför ersättning ej utgår,
särskilt för undersökningar rörande utlänningar på begäran av olika myndigheter.
Med hänsyn härtill synes skäligen ersättning böra utgå till staden
med en fjärdedel av dess sammanlagda utgifter för passkontrollen.

Haparanda. Statsverket handhar hela passkontrollen dels genom tulltjänsteman,
dels ock genom en särskilt förordnad passkontrollant å järnvägslinjen
Torneå—Haparanda. Denne uppbär härför 30 kronor i månaden.
De sakkunniga anse ej skäl föreligga att för närvarande föreslå någon
ändring i dessa anordningar.

Yttranden över de utlänningssakkunnigas förslag hava avgivits av
ett stort antal ämbetsverk och myndigheter. Därvid har de sakkunnigas förslag
rörande gränskontrollen i allmänhet tillstyrkts. Här kommer jag att
redogöra för dessa yttranden till den del de hava avseende å förslaget
rörande kontrollen å de särskilda orterna och de därmed förbundna kostnaderna.

Förslaget rörande effektiviseringen av kontrollen vid Mölle har ej mött
några erinringar.

Yad angår kontrollen vid Trälleberg hava stadsfullmäktigs i staden samt
läns styr elsen i Malmöhus län intet att erinra mot förslaget i denna del.

Rörande kontrollen i Malmö hava åtskilliga myndigheter uttalat sig.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det vara skäligt, att Malmö skall deltaga
i kontrollen med hänsyn till att en del av resetrafiken där är av rent
lokal natur men finner proportionen 3L för staten och 1j\. för staden vara
en riktigare avvägd kostnadsfördelning.

Stadsfullmäktige i Malmö ansluta sig till ett av drätselkammaren avgivet
utlåtande, vari bland annat anföres i huvudsak följande.

Vad förhållandena i Malmö beträffade vore det bekant, att en betydande
del av den resandeström, som särskilt å sommarsöndagarna och de danska
helgdagar, som saknade svensk motsvarighet, transporterades dit över sundet,
fortsatte till Lund, Falsterbo, Röstånga m. fl. platser. För staden och dess
invånare torde den ekonomiska fördelen av resandeströmmen i varje fall
icke vara särskilt stor. Den skärpning av kontrollen över inresande utlänningar,
som av de sakkunniga föresloges, skulle för Malmö stads vidkommande
nödvändiggöra en ökning av poliskåren med minst tre kriminalkonstaplar
samt pålade dessutom staden kostnader för om- och tillbyggnader
av visitationslokaler. På grund av den korta tid, som statt till buds, hade
utredning icke kunnat verkställas, huruvida och på vad sätt örn- eller tillbyggnad
av visitationslokalen vid Skeppsbron och av ångfärjestationen hurde

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273.

verkställas och kostnaderna härför. Av stadens samtliga kostnader för gränsoch
passkontrollen föresloge de sakkunniga, att hälften skulle ersättas med
statsmedel, sålunda även förekommande örn- och tillbyggnadskostnader. Då
emellertid såsom ovan sagts gränsbevakningen måste anses vara en hela
rikets angelägenhet och Malmö stad i stort sett måste betraktas som genomreseort,
borde stadens sammanlagda utgifter för gränskontrollen i dess helhet
ersättas av statsverket. "m

Lika med stadsfullmäktige framhåller såväl järnvägsstyrelsen som generaltullstyrelsen
vikten av att de lokaler, där passkontroll ägde rum, väsentligen
utvidgades och renoverades.

Beträffande kontrollen i Landskrona anser länsstyrelsen i Malmöhus län,
att staden bör deltaga i kostnaden för kontrollen, enär resandetrafiken delvis
vore rent lokal. Stadsfullmäktige i Landskrona förklara sig icke hava
något att erinra mot förslaget. Jämväl generaltullstyrelsen anser förslaget
välgrundat.

Förslaget rörande kontrollen i Hälsingborg har av länsstyrelsen i Malmöhus
län mötts med den erinran, att det visserligen vore skäligt, att staden
deltoge i kontrollen med hänsyn till att en del av resandetrafiken där vore
av lokal karaktär, men att proportionen 3L för staten och Vi för staden
vore en riktigare avvägd kostnadsfördelning.

Stadsfullmäktige i Hälsingborg förmena, att kostnaden för kontrollen borde
övertagas helt av staten. I övrigt åberopas följande av poliskammaren i
staden avgivna yttrande.

För erhållande av effektiv kontroll av in- och utresande utlänningar hade
de sakkunniga tänkt sig, beträffande Hälsingborg, att en väsentlig ökning
av personalantalet vid kontrollen ägde rum samt att lokalerna för passkontrollen
ombyggdes och genomgångarnas antal ökades. Därför kunde icke de
kostnadsberäkningar, slutande å 27,777 kronor 36 öre, som i saken tillhandahållits
sakkunniga av poliskammaren, vara till någon ledning, ty de hade
baserats på att nuvarande genomgångarnas antal skulle bibehållas. Sakkunniga
hade i sin utredning uttalat önskemål, att, där så läte sig göra,
passkontrollen verkställdes före tullvisitationen. De lokala förhållandena
torde emellertid utgöra så allvarliga hinder för dylik anordning, åtminstone
vid ångfärjestationen, att man ansett sig icke kunna gå in därför vid något
av passkontrollställena. I tullvisitationslokalen vid ångfärjestationen hade
man tänkt sig att uppdela inresande först i två grupper, genomresande och
lokalresande. För varje grupp skulle anordnas tre genomgångar, nämligen
en för passpliktiga och två för skandinaver. Därigenom skulle förseningsrisken
minskas för avgående tåg. I tullvisitationslokalen vid färjeläget för
bilfärjorna '' Kronborg» och »Hälsingborg» hade man nu räknat med att genomgångarnas
antal ökas från två till tre, nämligen två för skandinaver och en för
övriga. I förbindelse med nu nämnda båda passkontrollställen skulle inom
tullokalerna inredas rum med telefon att disponeras av passkontrollanterna
för tillfälliga förhör och förvaring av handlingar och register m. m. I tullvisitationslokalen
vid färjeläget för privatfärjan »Asa-Thor» kunde av utrymmesskäl
endast mindre ändringar vidtagas. Samtliga kontrollställen behövde
forses med telefon. Sammanlagda kostnaden för ändringar och ombyggnadsarbeten
beräknas av byggnadschefen till 8,100 kronor. Av de sakkunnigas
utredning kunde icke tydligt utläsas, huruvida denna kostnad helt skulle bestridas
av Hälsingborgs stad, enär ändringarna avsåge det inre av tullvisita -

Kungl. Maj:ts proposition nr 273

11

tionslokalerna. För inköp av nödiga möbler, skrivmaskin, stämplar och
dylikt beräknades 1,050 kronor. Kostnaden för inmontering av telefonapparater
(60 kronor per styck) med anknytning till telefonväxel i rådhuset utgör
180 kronor. Kostnaden för avlöning åt personal till »bemanning» av
anordningarna kunde endast beräknas approximativt. Enligt gjorda nya beräkningar
skulle den skärpta gränskontrollen kosta per år 41,040 kronor 4
öre. Hälften härav skulle enligt de sakkunnigas mening bestridas av Hälsingborgs
stad, alltså 20,520 kronor 2 öre. Nu vore Hälsingborgs kostnad
för passkontrollen 17,191 kronor 20 öre. Alltså skulle genomförande av ett
passkontrollsystem i enlighet med de sakkunnigas mening för Hälsingborg
medföra en årlig utgiftsökning å 3,328 kronor 82 öre.

Liksom i fråga örn Malmö-kon trollen understryka järnvägsstyrelsen och
generaltullstyrelsen behovet för stadens del av avsevärt förbättrade lokalei'' för
passkontrollen.

Förslaget örn kontrollen i Göteborg har föranlett följande uttalanden.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser kostnadsfördelningen 2/s för
staten och Vs för staden vara den riktiga.

Stadsfullmäktige i Göteborg framhålla i anslutning till ett av stadskollegiet
avgivet utlåtande, att den av de sakkunniga omfattade principen örn att
staten borde ersätta städerna hela kostnaden för passkontrollen i fråga örn
genomgångstrafiken rättvisligen borde i full utsträckning tillämpas även för
Göteborgs vidkommande, i följd varav statsbidrag syntes böra utgå till Göteborgs
stad med åtminstone 2/s av dess sammanlagda utgifter för passkontrollen.

Handelskammaren i Göteborg anför:

Det vore ett välkänt faktum, att den utländska resandetrafiken till Göteborg,
däri även inräknat resandena från Fredrikshamn, hade en utpräglad
karaktär av genomgångstrafik. Göteborg borde därför vara berättigad att vid
fördelningen av kostnaderna för passkontrollen mellan statsverket och kommunerna
sättas i minst samma ställning som Malmö, vars utlandstrafik säkerligen
vore mera lokalt betonad än vad förhållandet vore i Göteborg.
Handelskammaren hade svårt att förstå det av de sakkunniga anförda skälet
för den ogynnsamma, behandlingen av Göteborg eller att utgifterna för passkontrollen
i Göteborg i förhållande till stadens storlek och polisbudgeten i
dess helhet vore av tämligen underordnad betydelse.

I fråga örn kontrollen i Stockholm har följande vid remissbehandlingen
framkommit.

Stadsfullmäktige i Stockholm åberopa ett av drätselnämnden avgivet yttrande,
vartill stadskollegiet anslutit sig, av i huvudsak följande innehåll.

De sakkunniga hade icke angivit någon objektiv norm för bestämmandet
av statsbidragen till städerna utan hade i stället tillgripit en, såvitt syntes,
godtycklig uppskattning. Det vore uppenbart, att främlingskontrollen saknade
varje drag av en kommunmedlemmarnas naturligt gemensamma angelägenhet
och att den vore en klar myndighetsuppgift och sålunda sakligt
av statsförvaltningsnatur. Att söka en grund för kostnadernas läggande å
kommunerna i något deras förment ekonomiska intresse av uppgiften borde
därför utan vidare vara uteslutet. Därest främlingskontrollen föranleddes
av rena ordnings- och säkerhetshänsyn, vore det naturligt, att den handhades
av polismyndigheterna, och några invändningar skulle då ej kunna

12

Kungl. Maj;ts proposition nr 278.

resas mot att kostnaderna därför bestredes på det sätt, som gällde i fråga
örn utgifterna för polisväsendet, d. v. s. att anordningar, som avsåge riket
i dess helhet, ombesörjdes eller bekostades av statsverket, under det att de
lokala uppgifterna bestredes av polisdistrikten med statsbidrag i vanlig
ordning. Emellertid vore främlingskontrollen numera väsentligen föranledd
av annat än politihänsyn, nämligen statsmakternas önskan att förhindra utländsk
konkurrens på den svenska arbetsmarknaden. Att lägga kostnaden
för denna för kommunalförvaltningen främmande uppgift på kommunerna
syntes drätselnämnden oriktigt. Det naturliga borde i stället vara, att kontrollen
besörjdes av något befintligt eller för ändamålet nyskapat statsorgan.
På grund av vad sålunda anförts kunde drätselnämnden icke tillstyrka de
sakkunnigas förslag i här ifrågavarande delar.

T. f. polismästaren i Stochholm yttrar:

I betänkandet framhölls, att passkontrollen i Stockholm, som ombesörjdes
av en kriminalöverkonstapel och två kriminalkonstaplar, förorsakade staden
utgifter av tillhopa omkring 21,100 kronor, därav 19,100 kronor i lön till
ovannämnda polismän samt omkring 2,000 kronor för lokalhyror, bilresor
m. m. I samband därmed hade även antalet fartyg, varå passkontroll under
år 1935 förrättats, angivits till bortåt 1,500, medförande tillhopa omkring

55,000 in- och utresande passagerare. Beträffande detta anmärktes, att förenämnda
tre polismän under normala förhållanden nog vore tillfyllest för
att kunna ombesörja passkontrollen men att de omöjligt ensamma kunde
sköta densamma under sommartiden, då främlingstrafiken vore som livligast.
Sommartid måste nämligen dagligen extra hjälp kommenderas till de olika
passkontrollställena. Att exakt angiva, vad denna extra hjälp kunde kosta
staden, vore dock ej möjligt, enär behovet av arbetskraft växlade tid från
annan. Ett belopp av 3,000 kronor torde dock icke kunna sägas vara för
högt tilltaget. Det av de sakkunniga angivna lönebeloppet 19,100 kronor
torde åter å andra sidan vara väl högt beräknat, enär det icke kunde vara
absolut nödvändigt att hava en kriminalöverkonstapel avdelad enbart för
passkontrollens ufförande. Nyssnämnda lönebelopp skulle därför kunna
minskas med skillnaden mellan lönen för en kriminalöverkonstapel och lönen
för en kriminalkonstapel. Till förtydligande av det av de sakkunniga angivna
antalet fartyg och passagerare borde framhållas, att antalet ankommande
fartyg under år 1935 utgjorde omkring 1,500, medförande tillhopa omkring

55,000 passagerare, samt att antalet avgående fartyg och antalet utresande
passagerare voro ungefär lika stora.

Statskontoret förklarar sig — i avseende å statsverkets ersättning till vissa
städer för handhavandet av passgranskning och annan kontroll över utlänningar
— icke i och för sig hava något att erinra mot de sakkunnigas
förslag. Enligt statskontorets uttalade mening vore det dock mest praktiskt,
att vissa ersättningsbelopp för exempelvis en treårsperiod i sådant hänseende
fastställdes och att före utgången av varje dylik period en omprövning
skedde av ersättningsfrågan. Därigenom torde en förenkling i tillvägagångssättet
stå att vinna.

Inkommen framställning.

I en till justitiedepartementet den 11 innevarande mars avgiven skrivelse
har drätselkammaren i Strömstad hemställt, att staden måtte i ersättning för
kostnader för passkontrollen komma i åtnjutande av ett statsbidrag å 3,000

Kungl. Majus proposition nr 273. 13

kronor för år. Beträffande motiveringen för denna hemställan får jag hänvisa
till handlingarna i ärendet.

Departementschefen.

Vid bedömandet av anslagsbehovet under förevarande anslagsrubrik för
nästkommande budgetår har jag att först beakta frågan örn beloppet
för gottgörelse till Stockholms stad för de särskilda anordningar
för polisväsendet i dess helhet, som för närvarande belasta anslaget.
För ändamålet utgår ett belopp av 276,900 kronor. Överståthållarämbetet
har härutinnan påkallat vissa ändringar. Sålunda anses höjning
erforderlig för polisskolan med 5,000 kronor och för centralbyrån för
fingeravtryck med 1,000 kronor. Å andra sidan kan posten till tidningen
»Polisunderrättelser» sänkas med 23,000 kronor. Därjämte gäller, att enligt
mitt nyss framlagda förslag rörande socialstyrelsens organisation polisbyrån
för övervakande av utlänningar från och med den 1 januari 1938 skall
såsom sådan upphöra och dess uppgifter övertagas av socialstyrelsen. Anslag
för ändamålet erfordras alltså endast för förra hälften av budgetåret med

33,000 kronor.

Beträffande de ifrågasatta höjningarna har jag erinran att framställa allenast
beträffande posten till polisskolan i Stockholm. I anledning av framställning
från Överståthållarämbetet har jag för avsikt att inom den närmaste
tiden upptaga spörsmålet om polisskolans organisation till närmare övervägande.
Under sådana omständigheter torde frågan örn anslagshöjning i
huvudsak böra anstå i avbidan på sagda utredning. Då emellertid ytterligare
medel till ett belopp av 800 kronor erfordras för ålderstillägg till skolans föreståndare,
lär posten för nästa budgetår böra beräknas till 76,000 kronor.

För nu berörda ändamål bör sålunda för nästa budgetår beräknas ett belopp
av 222,200 kronor, vilket innebär en belastningsminskning från innevarande
budgetår med 54,700 kronor.

Yad därefter angår de med den lokala utlänningskontrollen
sammanhängande utgifterna från anslaget, hava dessa hittills uppgått till
15,200 kronor. Häri har den sakkunnigutredning, för vars förslag jag förut
redogjort, ansett avsevärda förändringar påkallade i syfte att uppnå effektivare
kontrollanordningar. Tillika föreslås, att staten i väsentligt större utsträckning
än hittills skulle ikläda sig kostnaderna för kontrollens upprätthållande.

Förslaget innebär principiellt, att gränskontrollen i vad den avser genomresetrafiken
skulle utgöra en statlig uppgift, för vilken kostnaderna böra
åvila statsverket. I den mån åter sagda kontroll tager sikte på den lokala
trafiken, är den att uppfatta såsom varande av samma karaktär som övriga
kommunala polisuppgifter. Kostnaderna för denna del av övervakningen
skulle bestridas i samma ordning som polisverksamheten i övrigt. Denna de
sakkunnigas ståndpunkt biträder jag.

De sakkunniga hava ock framlagt ett förslag, enligt vilket på grundvalen
av föreliggande faktiska förhållanden i de särskilda fallen ersättning av stats -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

medel för de med anordnande av gränskontroll föranledda utgifterna helt
eller med viss angiven del skulle utgå till ett antal städer. Vid remissbehandlingen
har från åtskilliga håll kritik framställts mot de föreslagna fördelningsgrunderna
under yrkande, att staten måtte bära en större andel
av kostnaderna än förslaget åsyftar. Uppenbarligen är ett rättvist avvägande
härutinnan förbundet med mycket stora vanskligheter. Jag har
emellertid vid mitt övervägande av de skäl, som av de sakkunniga
förebragts, icke funnit tillräcklig anledning att avvika från förslaget.
Jag förordar alltså, att till Trälleberg må utgå ersättning med hela samt till
Malmö och Hälsingborg med halva kostnaden, till Landskrona med en tredjedel
av kostnaden ävensom till Göteborg och Stockholm med en fjärdedel av
kostnaden. Vidare skulle i Mölle under sommaren anställas en passkontrollant
med ett arvode av 750 kronor. Beträffande Haparanda skulle tillämpas samma
ordning som för närvarande.

Jag övergår härefter till en beräkning av de kostnader, som för statsverkets
del förorsakas vid bifall till vad jag här förordat rörande fördelningen av utgifterna
för passkontrollen. Vid denna beräkning lärer jag kunna utgå från
de uppgifter rörande kostnaderna för berörda ändamål, som av de sakkunniga
lämnats. Vidare har jag därvid — med hänsyn tagen till det förhållandet,
att den nya utlänningslagstiftning, varom chefen för justitiedepartementet
framlagt förslag, förutsatts skola träda i tillämpning först från och med den
1 januari 1938 — funnit mig böra föreslå, att statens bidrag, utöver de nu
utgående, endast beräknas för senare delen av budgetåret 1937/1938.

Vad först Trälleberg angår, åtnjuter staden för passgranskningen vid
ångfärjestationen statsbidrag, som för närvarande är beräknat till 10,500
kronor. Av passkontrollen förorsakas staden därjämte en del av de sakkunniga
närmare angivna utgifter, tillhopa uppgående till 2,000 kronor, för vilkas
bestridande nu ersättning av statsmedel ej utgår. Statens bidrag synes mig
böra för nästa budgetår beräknas till (10,500 + 1,000) 11,500 kronor.

Enligt vad de sakkunniga angivit komma de årliga kostnaderna för passgranskningen
i Malmö att med den av de sakkunniga föreslagna förstärkningen
av kontrollpersonalen uppgå till cirka 45,200 kronor. Då halva denna
kostnad skall gäldas av staten, torde sålunda för nästa budgetår böra beräknas
hälften av 22,600 kronor eller 11,300 kronor.

För passkontrollen i Landskrona uppgå de årliga kostnaderna för
närvarande till cirka 800 kronor. Därest kontrollen skärpes på sätt av de sakkunniga
föreslagits, skulle erfordras anställande av ytterligare en kontrollant,
varav skulle följa en kostnadsökning av 300 kronor örn året. Å nu angivna
kostnader, tillhopa 1,100 kronor, har statsbidrag av mig förordats böra utgå
med en tredjedel eller alltså med 365 kronor. För nästa budgetår bör sålunda
beräknas i runt tal 180 kronor.

Vidkommande Hälsingborg skulle enligt de sakkunniga stadens
årliga kostnader för passkontroll därstädes efter personalförstärkningar, som
de sakkunniga funnit påkallade, komma att uppgå till 27,600 kronor. Därav
skall, enligt vad jag här förordat, staten bidraga med hälften. För nästa
budgetår bör beräknas hälften av 13,800 kronor eller 6,900 kronor.

15

Kungl. Majus proposition nr 273.

Vad angår passkontrollen i Göteborg torde enligt de sakkunnigas beräkningar
de årliga utgifterna därstädes för passkontrollen — under förutsättning
att kontrollen utökades på sätt föreslagits — komma att uppgå till
omkring 33,100 kronor. Till dessa kostnader skall enligt de angivna riktlinjerna
staten bidraga med en fjärdedel eller med 8,275 kronor. För nästa
budgetår bör beräknas hälften därav eller i runt tal 4,140 kronor.

För Stockholms vidkommande uppgå enligt de sakkunniga de årliga
kostnaderna för passkontrollen till sammanlagt 21,100 kronor. Staten skall
därav bidraga med en fjärdedel eller med 5,275 kronor. Ett belopp av 2,640
kronor torde sålunda för nästa budgetår böra beräknas.

Vad beträffar den av drätselkammaren i Strömstad gjorda framställningen,
synes mig, med hänsyn till de för kostnadsfördelningen angivna allmänna
grunderna, skäl saknas för att staten bestrider någon del av kontrollkostnaderna.
Jag finner mig sålunda förhindrad beräkna anslag för ändamålet.

Statens bidrag till gränskontrollen i Trälleberg, Malmö, Landskrona,
Hälsingborg, Göteborg och Stockholm komma under nu angivna förutsättningar
att belöpa sig till (11,500 + 11,300 + 180 + 6,900 + 4,140 + 2,640)
36,660 kronor.

Mot förslaget att staten för anställande av en särskild passkontrollant under
sommarmånaderna vid Mölle skulle bidraga med 750 kronor har jag intet att
erinra. För nästa budgetår bör för ändamålet beräknas 375 kronor.

Då någon ändring av nu utgående statsbidrag till Eda sockens polisdistrikt,
till Dals Eds sockens och Eds municipalsamhälles gemensamma polisdistrikt
samt till bestridande av kostnaderna för den årliga kursen vid polisskolan i
Göteborg icke ifrågasättes, skulle de sammanlagda utgifterna under ifrågavarande
anslag för nästa budgetår enligt vad nu angivits komma att uppgå
till (222,200 + 2,500 + 2,200 + 7,000 + 36,660 + 375) 270,935 kronor eller i
avrundat tal 271,000 kronor.

Därutöver torde emellertid till bestridandet av kostnaderna för ombyggnad
och renovering av passkontrollokalerna i städerna Malmö och Hälsingborg
böra utgå statsbidrag. Att sådana arbeten äro oundgängligen nödvändiga
har av de sakkunniga understrukits och vid remissbehandlingen vitsordats.
Någon utredning rörande storleken av de kostnader, som må föranledas
av nämnda arbetens utförande, har emellertid icke kunnat av de sakkunniga
förebringas. Då det emellertid synes mig vara ett allmänt intresse
att påbörjandet av de nämnda arbetena icke uppskjutes samt för ändamålet
medel böra anvisas från detta anslag, vill jag föreslå, att detsamma för nästa
budgetår beräknas till förslagsvis 300,000 kronor. Å Kungl. Maj:t torde få
ankomma att meddela bestämmelser rörande anslagsmedlens användning och
därvid efter närmare utredning jämväl fastställa grunder för bidraget till
nyssnämnda båda städer för anordnande av förbättrade lokalförhållanden för
passgranskningen.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Anslaget till Anordnande av polisbevakning i annan än den i lagen om
polisväsendet i riket stadgade ordning in. m.

Sagda anslag är för innevarande budgetår uppfört med 75,000 kronor.
En redogörelse för de ändamål, för vilka anslaget disponerats, lämnades i
1935 års statsverksproposition (Y. s. 303), till vilken jag tillåter mig hänvisa.
Jag vill här endast framhålla, att kostnader för polisväsendet, som icke
kunna hänföras till annat polisanslag, böra bestridas från förevarande anslag.

Rörande de ändamål, för vilka medel för närvarande beräknats, samt de
beräknade beloppens storlek saknar jag anledning att för nästa budgetår
överväga ändring.

I de uttänningssakkunnigas av mig förut berörda förslag rörande anordnandet
av gränskontrollen har emellertid påyrkats en förstärkning av passkontrollen
i Mon.

De tulltjänstemän, vilka å järnvägslinjen Oslo—Göteborg tjänstgöra som
passgranskare, uppbära tillhopa cirka 4,500 kronor om året. Enligt berörda
sakkunniga bör för denna granskning anställas en särskild kontrollant. Med
hänsyn till storleken av trafiken bör enligt de sakkunniga för kontrollen
beräknas en årskostnad av 7,200 kronor. Ökningen i nu utgående anslag
skulle sålunda utgöra omkring 2,700 kronor.

Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har i förevarande avseende
erinran icke framställts av länsstyrelsen i Alvsborgs län, vilken dock
förutsatt, att länsstyrelsen skulle vara bibehållen rätt att förordna nödiga
biträden för kontrollens utförande utan dröjsmål för trafiken. Generaltullstyrelsen
åter anför, att det enligt från tullkammaren i Mon inhämtade upplysningar
icke vore tillräckligt att anställa allenast en passkontrollant i Mon.
I den mån de sakkunniga åsyftade, att tulltjänstemän skulle biträda passkontrollanten,
ansåge styrelsen en sådan anordning, som skulle föranleda oklarhet
i subordinationshänseende, icke vara lämplig med hänsyn till tullgöromålen.
Frågan örn lämpligaste anordningen för passkontrollen å ifrågavarande
järnvägslinje borde därför enligt styrelsens mening göras till föremål
för ytterligare överväganden.

Därjämte har jag att i detta sammanhang taga under omprövning en av
statspolisintendenten gjord framställning rörande medel för ett tidigare icke
tillgodosett ändamål.

I skrivelse den 27 oktober 1936 har statspolisintendenten anmält, att den
kriminaltekniska utrustning, som disponerades av statspolisens avdelningar,
icke kunnat bereda statspolisen de tekniska hjälpmedel, som oundgängligen
erfordrades vid mera invecklade brottmålsutredningar. Då det anslag, som
årligen ställts till statspolisintendentens förfogande för expeditionskostnader,
inköp av diverse materiell och löpande utgifter i övrigt, icke lämnat möjlighet
till bestridande av andra utgifter för kriminaltekniskt ändamål än löpande
underhålls- och utredningskostnader, hade någon komplettering eller
utökning av den kriminaltekniska utrustningen icke kunnat verkställas.
Statspolisintendenten har därför anhållit, att frågan örn beviljande av sär -

Kungl. Maj:ts proposition nr 273. 17

skilt anslag till anskaffande av sådan utrustning måtte upptagas till prövning.
I fortsättningen av sin skrivelse anför statspolisintendenten följande.

Då det av bland annat kostnadsskäl torde få anses uteslutet, att den
fullständiga utrustning, som måste anses erforderlig, åtminstone till en
början skulle anskaffas till en var av statspolisens 19 avdelningar, har frågan
efter vilka grunder anskaffande av sådan utrustning skulle kunna ske för
ett mindre antal avdelningar gjorts till föremål för särskilt övervägande.
Därvid bär det befunnits, att en lämplig fördelning av den kriminaltekniska
utrustningen skulle kunna vinnas genom tillämpning av den för ordningsstatspolisen
gällande principen om centralstäder, varom föreskrifter lämnas
i 14 § kungörelsen den 16 september 1932 (nr 448) angående stats- och
reservpolisen. Avsikten skulle emellertid icke vara att vidtaga några ändringar
i bestämmelserna örn rekvisition av kriminalstatspolis o. d. utan
utrustningarnas placering vid statspolisavdelningarna i centralstäderna skulle
närmast motiveras därmed, att dessa avdelningar genom större tillgång på
personal och motorfordon m. m. skulle äga de bästa förutsättningarna för
att kunna tillgodose behovet av kriminalteknisk utrustning inom ett större
område än avdelningarnas egentliga tjänstgöringsdistrikt.

Tillämpad å kriminalstatspolisen skulle centralstadsprincipen i nu förevarande
sammanhang få den innebörden, att statspolisavdelningarna i nedan
angivna städer skulle tillhandagå med fullständig kriminalteknisk utrustning
vid brottmålsutredningar inom nedan uppräknade län, nämligen

Stockholm: Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands
och Västmanlands län.

Jönköping: Jönköpings och Kalmar län.

Malmö: Kronobergs, Blekinge, Kristianstads) och Malmöhus län.

Göteborg: Hallands, Göteborgs och Bohus, Alvsborgs och Skaraborgs län.

Orebro: Värmlands och Örebro län.

Gävle: Kopparbergs och Gävleborgs län.

Sundsvall: Västernorrlands och Jämtlands län.

Luleå: Västerbottens och Norrbottens län.

Den utrustning, som måste anses erforderlig för nämnda 8 avdelningar,

omfattar följande föremål till angivna ungefärliga priser:

8 analyskvartslampor: .. Kronor

4 st. likström ä kronor 400, 4 st. växelström ä kronor 720 (för

110 v. 760)...... 4,480

8 mikroskop, Zeiss-Winkel...................................................................... 2,800

8 kameror med reproduktions- och förstoringsapparater samt nödiga

tillbehör (1,170) ...................................................................................... 9,360

8 dammsugare med filter ................. ...............,........................................ 1,840

8 mikroskoperingslampor....................................................................... 1,200

8 uppsättningar glas, scalpeller, saxar, spritlampa, trefot, gasbrän nare

etc.............. 200

8 slip- och borrmaskiner .......................................................................... 1,600

8 stativluppar ........................................................................................ 240

8 mörkrumsutrustningar ........................................................................ 400

Annan teknisk utrustning................................................................ 2,880

Summa kronor 25,000

Statspolisintendenten har hemställt, att Kungl. Maj:t ville ställa till statspolisintendentens
förfogande ett anslag å högst 25,000 kronor till inköp av
kriminalteknisk utrustning.

/lilläng till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 273.

or.i) 87 2

18

Kungl. Majus proposition nr 273.

Slutligen torde jag i detta sammanhang böra anmäla följande ärende.

I skrivelse den 20 september 1935 till länsstyrelsen i Västernorrlands län
har trafikbilägaren Henry Nilsson i Örnsköldsvik — med förmälan, att en
honom tillhörig droskautomobil natten till den 6 oktober 1934 under då
rådande synnerligen svåra väderleksförhållanden blivit skadad vid körning för
landsfiskalen i Själevads distrikt, som vid tillfället varit stadd i tjänsteutövning
— anhållit, att han genom länsstyrelsens försorg måtte beredas ersättning
för skadan å automobilen med 1,097 kronor 25 öre.

Genom resolution den 22 januari 1936 har länsstyrelsen ej funnit skäl att
till ansökningen lämna bifall.

Häröver har Nilsson anfört besvär i socialdepartementet.

över besvären hava utlåtanden avgivits av länsstyrelsen, efter hörande av
vederbörande landsfiskal och landsfogden i länet, samt av statskontoret. Länsstyrelsen
har därvid uttalat, att laglig grund för ett bifall till sökandens krav
örn ersättning av statsmedel för ifrågavarande skada icke torde kunna åberopas.
Med hänsyn till de särskilda omständigheter, under vilka ifrågavarande
färd företagits, hade länsstyrelsen dock intet att erinra mot att klaganden av
Kungl. Majit bereddes sådan ersättning. — Statskontoret har i ärendet anfört,
att någon i författning eller eljest meddelad bestämmelse, på grund av vilken
gottgörelse av statsmedel för omhandlade skador å klagandens droskautomobil
m. m. skulle hava kunnat utanordnas av länsstyrelsen, icke syntes finnas.
Med hänsyn till i målet förekomna särskilda omständigheter syntes emellertid
starka sakskäl tala för att klaganden erhölle ersättning för berörda skador
m. m. i den ordning, som gällde för behandling av ansökningsärenden. Statskontoret
ville i sådant avseende endast framhålla, att, såvitt ämbetsverket
kunde finna, annan utväg för ersättningsbeloppets anvisande icke stöde öppen
än att därför anlitades det under riksstatens femte huvudtitel uppförda reservationsanslaget
till extra utgifter.

Departementschefen.

Vad till en början angår spörsmålet om ändrade former för passkontrollen
i Mon, anser jag i likhet med generaltullstyrelsen, att sagda fråga bör göras
till föremål för ytterligare övervägande och förordar därför, att den nuvarande
ordningen får tills vidare bestå.

Beträffande vidare statspolisintendentens framställning är det uppenbart,
att det bör sörjas för att statspolisen disponerar tillfredsställande teknisk utrustning
för sitt arbete. Jag anser med hänsyn härtill goda skäl tala för ett
bifall till statspolisintendentens hemställan. Medel för ändamålet torde lämpligen
böra utgå av förevarande anslag. På grund härav synes anslaget böra
för budgetåret 1937/1938 höjas med det belopp, vartill anskaffningen av ifrågavarande
materiellutrustning beräknats uppgå.

Vidkommande det av mig anmälda ärendet angående ifrågasatt ersättning
av statsmedel för viss automobilskada håller jag lika med statskontoret före,
att starka sakskäl tala för att ersättning av statsmedel i här förevarande fall
utgår. Då det emellertid icke kan uteslutas, att liknande omständigheter

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

i framtiden kunna komma att föreligga i andra fall, synes det mig riktigast, att
kostnaderna bestridas av anslag under polisväsendet och därvid torde det nu
förevarande närmast komma i fråga. Därest riksdagen icke har något att
erinra häremot, lär förut berörda ersättning böra gäldas från anslaget.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle medelsbehovet för nästa
budgetår böra beräknas till (75,000 + 25,000) 100,000 kronor.

Hemställan.

Under hänvisning till vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels till Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande
av särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m.
för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 300,000
kronor;

dels ock till Anordnande av polisbevakning i annan än den
i lagen om polisväsendet i riket stadgade ordning m. m. för
budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag av 100,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Bertil Wirseen.